OLAUS MAGNUS BREV TILL GUSTAV VASA, DATERAT ROM 1 MAJ 1554.

CARY, JOHN.

1754-1835.
Engelsk förläggare och kartograf. Cary var en företagsam förlagsbokhandlare som 1787 började ge ut små och billiga kartor över engelska landområden. 1794 fick han i uppdrag av 'Postmaster General' att utarbeta nya vägkartor över England. Dessa följdes av 'General Atlas of the World' (1808 och 1811) och 'New universal Atlas'. Han räknas som en av de främsta engelska kartograferna. Firman G. & J. Cary gav även ut resehandböcker, glober, stjärnkartor, geologiska kartor, matematiska instrument, mikroskop etc.


Bland arbeten.
General Atlas of the World.
New universal Atlas.

Lynam. - Tooley.

PTOLEMAIOS, CLAUDIUS (Ptolemaeus / Ptolemy).

Ca. 150 e. Kr.
Den äldre tidens mest berömda astronom, geograf och matematiker. Hans astronomiska teorier var ledande under 14 århundraden, och hans främsta verk, 'Syntaxis' eller 'Almagest', avlöstes inte förrän Newtons banbrytande forskning. Hans 'Geographia' dominerade hela den kristna och muhammedanska världen under 1500 år. Det var Ptolemaeus som införde begreppen längd- och breddgrader, det system som geografin sedan dess följt i alla tider. Efter uppfinningen av boktryckerikonsten kom hans främsta geografiska verk helt eller delvis ut i en rad utgåvor, som oftast kompletterades med senare forskningsresultat och nyare kartritningar. Till år 1700 hade 45 utgåvor på många olika språk utgivits. Sedan dess har ytterligare 7 utgåvor tillkommit, den senaste år 1883.

The 1482 edition of the Cosmographia, printed in Ulm, is one of the finest and most ambitious productions of the fifteenth century and the first printed atlas to include a corpus of “modern maps” as revised and supplemented by the important renaissance c...
Bland arbeten.
World. Untitled map of the world. Ulm: Leinhart Holle, 1482 or later. Prepared by Donnus Nicolas Germanus and cut by Johannes “Schnitzer”.
This world map is from the first edition of Ptolemy to be printed north of the Alps, and the first to use woodcut maps. It is the earliest surviving printed map signed by its engraver, and the first in the Ptolemaic sequence to include Scandinavia and to allude to lands beyond the confines of Ptolemy’s world view.

Salmonsen.- Tooley.

Cassini de Thury, César-François

17 June 1714 – 4 September 1784
César-François Cassini de Thury (17 June 1714 – 4 September 1784), also called Cassini III or Cassini de Thury, was a French astronomer and cartographer.
Cassini de Thury was born in Thury-sous-Clermont (Oise), the second son of Jacques Cassini and Suzanne Françoise Charpentier de Charmois. He was a grandson of Giovanni Domenico Cassini, and would become the father of Jean-Dominique Cassini, Comte de Cassini.
In 1735, he became a member of the French Academy of Sciences as a supernumerary adjunct astronomer, in 1741 as an adjunct astronomer, and in 1745 as a full member astronomer.
In January, 1751 he was elected a Fellow of the Royal Society.
He succeeded to his father’s official position in 1756 and continued the hereditary surveying operations. In 1744, he began the construction of a great topographical map of France, one of the landmarks in the history of cartography. Completed by his son Jean-Dominique, Cassini IV and published by the Académie des Sciences from 1744 to 1793, its 180 plates ar...

Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734

Sandhamn - U. Thersner 1805.

Olaus Magnus och Gustav Vasas brevväxling.
Kommentar av Isak Collijn.
Ur Michaelisgillets tillfälliga publikationer. I.

POTENTISSIME ac generosissime domine Rex.
Tecktes edert Kongl. May:t willia weta, at jag nu senast i Martz månad sende til eders Nådz och the unge Herrers wällost en mechtig och widlöptigh Swerigis Crönike myckit ärliga dichtedt af min käre herre broder Erchebiskop Jöns i Upsala och af mig häri Rom fliteliga prentedt, hwilken book förer en Råstocks Adelsman hetandes Doctor Laurentius Kirckhoff, den mig wist lofvade sådane Crönike trolige wille bestyre in i rijjket. Sådane böcker are wäll nu utspredde genom all werlden doch af Fenedij, som är beqwemligest för alle landskap. Mig hoppas ät sådanna mitt arbete och kostnadt må E. N. och the unge Herrer och jemwell allom behaga, som wett och skäll willia och kunna bruka. Är och förhanden nu i prenten een annen book myckit mer underligen af Swerigis och Göthis ärligheet ock hwad i the Konungarijken är, än någon tijd af werldsens begynnelse til denne dagen schrifwit är, och blifwer fullkomnat till Michelsmesze. Der får eder Nåd och all werlden see underlig stycke vdi, i allom til hugnat gangz och wällfärd, och ingen til skada heller tunga uthan Konung Christiern, huru hans Regemente war 1520 i Stockholm, der jag när war och söchtes fast at blifwa afhuggen med andra, och blef af Gudi wäll förwarat at göre myckit godt i min tijd så länge jag lefwer, såsom mig hoppas E. N. merckie warder när jag är död, at jag aldrig åstundade någon menniskios skada heller ogunst, det E. N. synes likt wara at jag ey besittia kan min domkyrcke Gudi til tienist och E. N. och allom til gagn och gode, må Gud alzwollig (som edert och mitt hierta hafwer i sine händer) thet ransaka, hwars brist thet är, och löne ther efter till ewinnerlige dager. Det E. K. N. manliga låter byggia på Upsala berg, kan wäl wara nyttigt for E. N. unge Herrar af hwilka heller theras afföda någon blifwer Erchebiskop efter Christi lag, då seer E. N. i framtijden at honom bättre thet bekommer, än någen annen. Det en broder är konung, then annen Erchebiskop, Biskop eller Cardinal, är ey owanligeth i anner Christna rijke, som i Spanien, Franckerijke och Portugalen brukas. Item sammaledes i Wastena, må hendas ät E. N. barn eller barnebarn mage hafwa stooran tancka och begiären antingie fruger eller drottningier at fridsambliga tiene Gud hart wid Klöstret och ther ingå, och tage E. N. arbete wäl til tacka både för Gud och werlden. Wore och någre (som Gud förbiude) wille til intet göra then Gudztienist, som the fattige Jomfruer plage giöra i Wastena, då råder jag med alle störste troo och ödmiukt ät E. N. lather thet alldrig ske, förty E. N. slächte skall i thet rum framdeles få och niute all hugswalen och roligheet i thet rummet, när twedrächt hände kan, framdeles i så stoor och wellig rijke. Råder och E. N. eldzsta Son den stund jag lefwer här i fremmande land skrifwe mig till. Jag will så mig Gud och alt thet heligt är, troligen råde honom och hans bröder och allom godom i rijketh, at the skole mig aldrig straffa. Thet warder kommen i sanning, at them behof giörs rådet mer än rijkedomer och när alt försynlige i tijd och tima läges, då få them altzintet fattas, hwaske thet ene eller thet andre. Item så tecktes E. N. och wetta at Grefwe Johan van der Hoy är nu stadfäst i Rom för een Biskop i Oszenbryggie i Westphalene, kostandes där uppå öfwer 3000 Ducater, Gud late honom thet wäll bekomma. XI år är nu at jag blef stadfäst till Upsala och hafwer ey en skerf ther af anammat ey heller ett ord i bref eller tmderwisning af E. K. M., thet större hafwer bekymbret än någen ränthe, at jag ey hafwer kunnet fullborde min gode wllie, som jag drager til mitt fädernesrijke, det Gud känne, hwilken jag ödmiukeligen befaller E. K. M:t altid. Skrifwit i Rom die prima Maji
1554.
Cl. Regiae Mtis
humillimus servitor
Olaus Archiepiscopus Upsalensis.


UTDRAG UR GUSTAF VASAS SVAR TILL OLAUS MAGNUS
DAT. ARBOGA DEN 8 AUG. 1554.
TIL THETT ANDRE lathe I förstå, att en annen book är och nu förhanden i prentett, myckit mere underligan om Sverigis och Göthes ährligheet. Then evige Gudh han förläne sine helige nåder ther till, att någen kunne finnes, then som sigh ville öfver vårth fattige fädernesland late förbarme och tilhielpe, att the oährlige stycker, som oss svenske med orätte och öfvervåld af vare fiender äre tillagde och til evigt haatt orätteligen opå förde, mötte till intett göres. Thett vore ett ganska christeligit verk, vore och så lofvendes uttaf Gudh och alle christne menniskier, och tvifler oss intett, att I väl hafve läsett then Albertum Krantz, Saxonem Gramaticum och andre städerska skribenter och historicos, the doch både medh krig och orättmätige skrifvelse och cröniker ganska hårdeligen oss svenske och vårtt fadernesland förfölgdt hafve och dageligen förfölge till att undertrycke, fördämpe och i grund till intett göre. Som I och schrifve, att vij och all verden få see underlige stycker utti samme book; käre biskop Oluf, ändoch Gudz underlige verk och gåfver finnes nogsampt och öfverflödelige uttöfver hela verden, så at meniskelig förnuft icke någon tijd thet rätteligen tilfyllest utransake eller begrunde kan, så kan väll skee, att then alzmechtigeste Gudh, som alting väl skicket och skapat hafver, efter sin store obegripelige maiestettz alzmechtigheet hafver och så til äfventyrs någott thesse konungerijker med begåfvet, som andre rijker icke hafve och kan ske utti andre land synes vare underligit. Thessliges hafver och Gudh utti andre land och konungarijker myckitt sammansat, thet som utti thesse konungerijker synes vare fast underligit och sielsyndt, och begifve sig ofte uttan tvifvel utti samme land och konungerijker månge selsinde stycker och ährender, opå hvilke nog ähr förundrandes. Så kunne vij intett annat ther om säije, uttan Gud, som alting hafver utti sina hender och alting förseer och förseedt hafver af evigheet, han skicker och lager alt efter sin helige vilie, honom skee lof och prijs til evig tijd!


KOMMENTAR
av Isak Collijn.
OLAUS MAGNUS har varit en mycket flitig brefskrifvare, men af hans korrespondens äro endast några få bref kända, däribland till GUSTAF I, biskopen af Ermland JOHANNES DANTISCUS och kardinal STANISLAS HOSIUS. I sina s. k. själfbiografiska anteckningar (se Hist. Handl, XII: 2: l, 1892) vid året 1534 säger Olaus Magnus följande, som just visar, att han fört en omfångsrik brefväxling: «Manendo tamen ibidem [Danzig] jubente fratre suo (han nämner sig alltid i tredje person i dessa anteckningar) Johanne archiepiscopo Upsalensi plures epistolas ad Cesaream majestatem, regem Romanoruin, Francie et Polonie ac alios archiepiscopos, episcopos, duces et magistratus in favorem fidei restituendc ultra biennium conscripsit; sed raro responsio efficax reddebatur». Det är mer än troligt, att forskningar i utländska bibliotek och arkiv skulle kunna bringa i dagen än flera bref till och från honom och därmed intressanta bidrag till den märklige mannens karakteristik. Det vore därför af synnerligen stor vikt om forskningar i nämnda hänseende snarast möjligt blefve igångsatta, så att resultaten kunde komma den blifvande monografien öfver Olaus Magnus till godo, som det är Michaelisgillets afsikt att offentliggöra i kommentarbandet till den svenska öfversättningen af Historia de gentibus septentrionalibus. Ett af de intressantaste brefven från Olaus Magnus är det som han den l maj 1554 skref från Rom till Gustaf I och som vi här ofvan återgifvit. Detta bref finnes förut aftryckt i SPEGEL: Skriftelige Bewis hörande tilSzvenska Kyrckio-Historien, Ups. I 716, s. 87 f.: Mäster Oluf Swinefootz Bref til Konung Gustaff den förste. Dat Rom den l Maji 1554. Det är som synes skrifvet med anledning af det exemplar af JOHANNES MAGNUS Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus, tryckt på Olaus Magnus bekostnad i Rom år 1554, hvilket denne genom förmedling af Laurentius Kirckhoff, en adelsman från Rostock, öfversände till Gustaf I. Samtidigt omnämner Olaus äfven utgifvandet af sitt eget verk, Historia de gentibus septentrionalibus, hvarom han i sitt bref yttrar följande rätt själfmedvetna ord. «Är och förhanden nu i prenten een annen book myckit mer underligen af Swerigis och Göthis ärligheet ock hwad i the Konungarijken är, än någon tijd af werldsens begynnelse til denne dagen schrifwit är, och blifwer fullkomnat til Michelsmesze. Der får eder Nåd och all werlden see underlig stycke udi, allom til hugnat gangz och wällfärd, och ingen til skada heller tunga…..” Olaus berör äfven i sitt bref de förhållanden, under hvilka han lefver långt borta från sitt fädernesland, till hvilket han drages, och där han icke kan få «besittia sin domkyrcke». Oaktadt elfva år hafva förflutit, sedan han utnämndes till ärkebiskop i Upsala, har han «ey en skerfther af anammat», icke heller har han hört ett ord från konungen, hvilket ger honom ännu större anledning till bekymmer. Han griper också tillfallet i akt att gifva konungen och hans söner en del råd, som dock mera klinga som förebråelser. Konung Gustaf svarar honom i ett den 8 aug. 1554, från Arboga dateradt, långt bref (aftr. I Konunff Gustaf den förstes registratur, XXIV, 1906, s. 382 ff.). Konungen har då ännu icke kommit i besittning af det i Olaus bref nämnda exemplaret af Johannes krönika, då väl eljes svaret ej skulle blifvit affattadt i så pass milda ordalag som nu relativt är fallet Det är ju bekant, hurusom konungen, sedan han tagit del af Johannes Magnus verk, blef i hög grad uppbragt öfver att denne icke blott underlåtit att skildra de händelser och tilldragelser, som inträffat under hans styrelse, utan därjämte nöffuer heele bokenn nästenn, Ther honum nogit bequemeligit tilfälle giffues, laster, häder, och smäder vthan all sanningh, skäll och bewijss, både wartt Christelige Regement, så och wår egenn person til thet högxte.» (Se Gustaf I:s bref till sina söner Erik och Johan, Vadstena den 4 maj 1555, aftr. I THYSELIUS och EKBLOM: Handlingar rör. Sveriges inre förhållanden under konung Gustaf l, Bd. 2,1844, s. 388 f.). Jag har här aftryckt den passage i kung Göstas bref, som utgör hans svar på Olaus meddelande om sin Historias tryckning, som ju är prägladt af stor välvilja. I andra punkter åter svarar konungen sin «käre biskop Olof» på sitt kända skarpa sätt och skräder ingalunda orden. Oaktadt de här meddelade aktstyckena förut äro kända och publicerade, har jag icke velat underlåta att ur dessa meddela just Olaus Magnus egna tankar om sitt verk, liksom också Kung Göstas åsikter om ett dylikt arbetes nytta för fosterlandet De kunna ju lära oss att än ytterligare uppskatta det arbete, hvaraf vi i dag gifvit ut den första delen i detta verks första svenska öfversättning.
Upsala 18 dec. 1909.
Isak Collijn.