VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Regeringsgatan 77, Mån-Fre 12-18, 08-102121.
Biografier.

WIT (WITT), FREDERICK de.


Sonson till Frederick de Wit d.ä. Tog över faderns verksamhet. Vid sin död övertogs firman av J. Covens (se denne) och C. Mortier (se denne).


" "10450


JOHNSTON, ALEXANDER KEITH.

1804-71. Född i Kirkhill, död i Yorkshire.
Skotsk kartograf. Han utmärkte sig som kartgravör och etablerade 1826 tillsammans med sin bror William Johnston (se denne) ett kartförlag i Edinburgh. Deras firma var väl ansedd och utgav under årens lopp en rad stora och mindre atlaser, såväl generella som specialiserade, bl.a. historiska, fysiska och astronomiska atlaser. 1851 fick han medalj för en jordglob som visade den fysiska geografin, den första i sitt slag. Medlem av en rad geografiska sällskap i Storbritannien och andra länder. En av hans söner, med samma namn, förde verksamheten vidare.


Dict. nat. biogr." "10200


WELLS, EDGAR.

1667-1727.
Engelsk kartograf. 1701 gav han i Oxford ut en atlas med titeln "New Set of Maps of Ancient and Present Geography". Den följdes av tre nyutgåvor, den senaste 1726. Hans kartor är mycket schematiska och enkelt ritade men likväl inte helt utan dekorationer.
Bland arbeten.
New Set of Maps of Ancient and Present Geography.


Tooley. Phillips." "10436



Stockholm - Mentzer ca 1860.



Estlands kust med Ekholmen. - A. Nagaev 1757.


Carta Marina
  • Björkbom, C - "En kort historik över Olaus Magnus Gothus... samt orienterande förklaringar till Carta Marina."
  • Blaisus (Påven Paulus III) - "Påven Paulus III:s tillståndsbevis för Olaus Magnus:"
  • Brenner, Oscar - "Die ächte Karte des Olaus Magnus vom Jahre 1539 nach dem Exemplar der Münchener Staatsbibliothek"
  • Collijn, Isak - "Olaus Magnus - Ett försök till karakteristik och några önskemål."
  • Magnus, Olaus - Carta Marina 1539.
    Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
    Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
  • Magnus, Olaus - Olaus Magnus brev till Gustav Vasa, daterat Rom 1 maj 1554.
  • Munkhammar, Lars - "Hur Carta marina kom till Uppsala"
  • Sallander, Hans - "Olaus Magnus' Carta marina av år 1539. Några anteckningar i samband med ett nyupptäckt andra exemplar." - 1962.
  • TV-sänd intervjuv med Hans Sallander med anledning av återkomsten av Carta Marina till Sverige.
  • De Thorey, Roland. - Korta fakta om Olaus Magnus Carta Marina.
  • De Thorey, Roland. - Breves notas sobre la "Carta Marina" de Olaus Magnus.


  • Bureus karta över norden
  • Bäärnhielm, Göran - "Om kartan och dess upphovsmän."


  • Kartor och atlaser
  • Norra och Södra Kartverkets kartor samt konceptkartor. - Förteckning.
  • Sverige - Svenska kartrariteter under trehundra år, 1500-1800.
  • Svenska stadskartor. - Ljunggren m.fl. Förteckning.
  • "General hydrographisk Chart-book öfwer Östersiön, och Katte-gatt." - Petter Gedda.
  • Ehrensvärd, Ulla - "Chart-Book öfver Öster-Siön och Katte-Gatt."
  • "A Compleat Sett of New Charts." - Sr John Norris
  • Gehlin, Åke - "Fulväderjacks spionkartor". Sir John Norris.
  • "Atlas Vsego Baltijskago Morja." - Nagaev
  • "Atlas of the Gulf of Finland." - Spafarieff
  • "Sweriges Sjö-Atlas." - Gustaf af Klint
  • Lundquist, Björn. - Sex exemplar av Gustaf af Klints Sveriges sjöatlas.


  • Bilder och planschverk
  • Heraldik och genealogi - Tersmedens handmålade vapensköldar samt graverade Tysk-Baltiska.
  • "Sveriges Industri, dess Stormän och Befrämjare" - 1890-1910. Planschförteckning.
  • "Suecia Antiqua" - Erik Dahlberg. Planschförteckning.
  • "Fordna och närvarande Sverige" - Thersner. Planschförteckning.
  • Botanik. - Besler och Lindman. Planschförteckning.


  • Teckenförklaringar
  • Sverige - Ekonomiska och Topografiska kartor. - 1872. [bild]
  • Sverige - Ekonomiska och Topografiska kartor. - 1900. [bild]
  • Övriga artiklar
  • Abrahamsson, Åke - "Två stockholmsutsikter från 1570-talet av Franz Hogenberg".
  • Bagrow, Leo - Aleksei Ivanovich Nagaev, Russian admiral 1704-1781.
  • Bagrow, Leo - Italiens insatser inom skandinavisk kartografi.
  • Bagrow, Leo - "Maps of the Neva river and adjacent areas in swedish archives."
  • Bagrow, Leo - "Vingboons' maps in Sweden"
  • Beatus världskarta.
  • Blaeu - "Short notice about some Blaeu atlases."
  • De Thorey, Roland - Kort introduktion till F. Boberg's "Svenska bilder".
  • "Svenska bilder" ur "Bobergiana, anteckningar av och om Anna och Ferdinand Boberg".
  • Upmark, Gustaf - Ferdinand Bobergs "Svenska bilder".
  • Svenska bilder i Anna och Ferdinand Bobergs fotspår - efter hundra år. - Extern länk, öppnas i nytt fönster.
  • Collijn, Isak - "Våra äldsta boktryckare."
  • Covens et Mortier - "Short notice about the Covens et Mortier edition of de l'Isle's map of America."
  • Ehrensvärd, Ulla - "Andreas Bureus: Gothia, utgiven 1649 av Joan Blaeu."
  • Ekström, Georg - Linné, Landskapsresorna och kartorna." [extern länk]
  • Enequist, Gerd - "De äldre ekonomiska kartorna i Mälarområdet"
  • Enequist, Gerd - short summary in English "The old economic maps in the Region of Mälaren"
  • Eriksson, Erik - ur "Sex berömda kartblad. En introduktion..."
  • Frölich Hans - Svenska vyer ur "Bröderna Elias och Johan Fredrik Martins gravyrer."
  • Hassler, Göran - Carl Larsson.
  • "Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
  • Krogt, Peter van der. - "The History of Globe Making."
  • Krogt, Peter van der. - "The Mapping of Mars."
  • Louwman, Peter J. K. - "Bibliography of atlases published in the Netherlands."
  • Marelius, Nils - "Beskrifning Til Chartan öfver Sjön Wenern." [PDF-fil, 14 Mb]
  • Marelius, Nils - "Beskrifning Til Chartan öfver de til Segelfarten tienlige Siöar och Strömmar imellan Götheborg och Norrköping." [PDF-fil, 30 Mb]
  • Niklasson, Bruno - "General Charta öfwer Stockholm med Malmarna 1733." - 2001.
  • Nya Dagligt Allehanda - "Stockholmare har enastående kartsamling i Europa." - 1935.
  • Olsson, Ulf - Sjömätningarna i Göteborgs skärgård och Bohuslän 1803-1805.
  • Propper, Gerold - "Något om tryckta ortskartor över Stockholm och deras bakgrund."
  • Rudbeck, Olof - Förkortningar av kartografer använda av Olof Rudbeck i "Atlantica".
  • "Saxa Loquunatur - Stenarna talar" - Lunds Universitetsbibliotek.
  • Strindberg, August - "Philipp Johann von Strahlenberg och hans karta öfver Asien".
  • Tallgren, Bruno - Ortelius, "SEPENTRIONALIUM REGIONUM DESCRIP. ANTVERPIAE 1570". - Ortelius karta över Norden. No. 45. i 'Theatrum Orbis Terrarum'.
  • Tallström, Björn - Östgötakartor. [extern länk]

  • MEDDELANDE FRÅN UPPSALA UNIVERSITETS GEOGRAFISKA INSTITUTIONER Nr. 250

    "DE ÄLDRE EKONOMISKA KARTORNA I MÄLAROMRÅDET"

    AV 

    GERD ENEQVIST

     

    SÄRTRYCK UR SVENSK GEOGRAFISK ÅRSBOK 47 - 1971

    UTGIVEN AV SYDSVENSKA GEOGRAFISKA SÄLLSKAPET

    Åren 1900-1920 är en tid av märklig aktivitet för utforskande av vårt lands befolkning och näringsliv. Det kan ses som ett led i emigrationsutredningens ansträngningar att få ett grepp om orsakerna till den stora avflyttningen och om de möjligheter som stod de kvarvarande till buds för uppehället. Också inom den som universitetsämne nya geografin är aktiviteten stor och resulterar bl.a. i banbrytande kartverk sådana som Sten De Geers befolkningsprickkarta (1919) med ofta förbisedd beskrivning, C. J. Anrycks Karta över Sveriges åkerareal, också den med beskrivning (1921) och E. Höijers viktiga karta i Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden V, Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1971-1919.

    En påtaglig lucka finns dock, i det att bebyggelsen inte är utforskad annat än som en förutsättning för konstruktion av absoluta prickkartor, t.ex. De Geers. Någon egen framställning har den inte fått. Och dock står ett mycket viktigt material till buds härför, nämligen den äldre ekonomiska kartan. De Geer använde för utplaceringen av sina prickar de topografiska bladen, men de är ju av synnerligen växlande ålder och kvalitet. Anryck begagnade de ekonomiska bladen, i den mån de kommit ut, och Höijer hade enligt egen uppgift stor nytta av dem för konstruktionen av sina jordbruksområden, vilka varit grundläggande för alla senare jordbruksräkningar. Men senare forskare har närmast negligerat dem.

    För en pågående undersökning av bebyggelsen i Mälardalen, dels vid mitten av 1800-talet och dels vid 1900-talets början, har jag prövat tillförlitligheten av den ekonomiska kartan och framlägger härmed resultatet. Följande översikt utformas som en genomgång av kartornas framställningssätt och innehåll, i jämförelse med andra samtida kartor och statistik.

    DE EKONOMISKA KARTORNA

    Från senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet finns tryckta häradskartor, framställda av det ekonomiska kartverket. De kallas därför ofta den äldre ekonomiska kartan. Namnet är icke officiellt fastställt, och uppmätningen och tryckningen har skett under skiftande ledning men alltid i nära anslutning till vad som vanligen kallas det ekonomiska kartverket. Arkivmässigt kallas de ofta häradskartor. Kartverkets rötter är lantmäteriet, som jämte sitt uppdrag att mäta gårdar och byar också haft i uppgift att ge ut sammanställningar i mindre skala, vilket resulterade i s.k. sockenkartor.

    Enligt Kartografiska sällskapets stora översikt av Sveriges kartläggning (1922) utgick initiativet från chefen för lantmäteriet Erik af Wetterstedt som begärde anslag för utarbetande av vad som 1827 ålades generallantmäterikontoret och kallades sockenkarteverket. För att få arbetskraft till detta måste alla blivande kommissionslantmätare som något slags mästarprov författa en sockenkarta med beskrivning. När 1859 Rikets ekonomiska kartverk upprättades, kom parallellt därmed ett kartverk för Norrbotten, som drevs av den skicklige landshövdingen P. H. Widmark. Bara tio år räckte självständigheten för det ekonomiska kartverket. År 1869 bestämdes, att det skulle stå under överinseende och ledning av lantmäteristyrelsen.

    Under början av 1870-talet gjordes noggranna utredningar hur man skulle kunna samordna de topografiska, geologiska och ekonomiska kartverken, och 1873 flyttades det ekonomiska kartarbetet över till chefen för den "topografiska corpsen". Först 1894 var omorganisationen färdig och Rikets allmänna kartverk (RAK) upprättades. I detta fanns "avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten". Det väsentliga arbetet här blev förfärdigande av stommen inte bara till den ekonomiska kartan utan också till den topografiska, vilken i sin tur byggde på lantmäterikartorna.

    För Mälarområdet finns följande ekonomiska kartor (häradskartor):

     

    Stomkartor till dessa uppmätningar finns på Rikets allmänna kartverk utom för Färentunakartan. De är synnerligen väl bibehållna utom de äldre Södertörnskartorna, som delvis är sönderbrutna efter att ha tjänat som stomkartor för de yngre kartorna.

    Tryckta beskrivningar har utgivits till alla häradskartor utom Färentunakartan; någon sådan har i varje fall inte hittills kunnat spåras.

    Den huvudsakliga litteraturen är:

    Svenska lantmäteriet 1628-1928, Stockholm 1928.

    Sveriges kartläggning, en översikt utgiven av Kartografiska sällskapet, Stockholm 1922.

    Fredy Jonasson, Ekonomiska kartan över Sverige 100 år. En översikt, Globen 1959 nr 2.

    Mycket viktiga upplysningar har tacksamt inhämtats från ett otryckt föredrag av överingenjör Fredy Jonasson på Rikets allmänna kartverk. Muntlig beskrivning av det tillvägagångssätt, som tillämpades vid upprättandet av kartor över Kristianstads län, har benäget lämnats av byrådirektör I. Andersson, som själv var med vid mätarbetet.

    Fältmätningsjournaler saknas på RAK utom för Kristianstads län liksom andra data från fältarbetet. Inga journaler finns alltså kvar för Mälarhäraderna.

     

    Stomkartorna

    Det skulle vara av allra största värde att få grepp om hur de i fält medförda karttransumpterna (karttransporterna) användes som underlag. Troligen rättades dessas konturer direkt på transumpten, så att det i princip gick till så som beskrivs i Svenska Lantmäteriet 1628-1928 (sid.. 294): "Den ekonomiska stomkartan upprättas i skalan 1:20 000 och med konturer huvudsakligen i blå färg. Den förbrukas vid rekognosceringen i det att konceptkartan utformas och ritas direkt på densamma, därvid de av stomkartans blå figurer, som icke godtagas, i en del fall utplånas för att lämna rum för nya konturer i tusch, men oftast utan störande verkan får kvarstå."

    Inga andra fältkartor än de tidigare Södertörnskartorna ger omedelbart intryck av att vara reviderade i fält. De bevarade stomkartorna (RAK) är hopklistrade av små bitar över hemman och byar och har årtal på baksidan av varje transumpt, överensstämmande med årtalet för den sista lantmäteriförrättningen. Dock torde de varit använda i fält och genast renritats. Kartinnehållet i dessa små pusselbitar är, som senare skall framhållas, inte lantmäteriförrättningarnas. De har stundom stick för polstift eller liknande men ej stick för eventuella platser för mätstången. Dessa få stick kan inte vara minnen av att kartorna "stuckits av" för reproduktion. I sådant fall skulle sticken varit många fler och framförallt ej placerats inne på fält eller skogsparti, där det ej varit fråga om någon linje för en lantmäterikartas ägor. Bitarna till de tidigare Södertörnskartorna är mycket medfarna och stundom inte hopfogade. De är ett utmärkt underlag för studium av lantmätarnas teknik. De nymätningar som måst göras finns också bevarade.

    Stomkartorna har stundum senare försetts med nya påteckningar, t.ex. av järnvägslinjer, vilka ej finnas på motsvarande tryckta kartor.

       

    De tryckta kartorna

    Förutom gränser av olika slag, vägar, åker, äng, barrskog, lövskog samt mossar och kärr har kartorna genom beteckningar utskilt många slag av bebyggelse. 1800-talskartorna har "hus" eller "byggnader", utflyttade hemman, olika slag av torp (fotnot 4) samt ofta backstugor (fotnot 5) (t.ex. Uppsalakartorna). På dessa kan man alltså inte räkna hur många gårdar det finns i en by. De yngre urskiljer gård, torp och lägenhet samt dessutom större och mindre herrgård, prästgård, gästgivaregård etc. (fotnot 6) De har däremot inte de äldres specificering av torp, eftersom indelningsverket upphävts. Alla smärre gårdar har samma beteckning. Ej heller får man veta vilka gårdar som flyttats ut.

    En kontroll visar, att det stundom finns fler bebyggda lägenheter i beskrivningarna än stattorp och backstugor på kartan. Jag vill gärna tolka detta så, att en del backstugor legat i den centrala byn men av utrymmesskäl då icke kunnat få utsatt beteckningen Bs.

    Kartorna trycktes i allmänhet häradsvis. Västmanlands läns karta utgavs i sektioner av länet enligt en indelning i rektanglar om 44.5 x 59 cm:s sida, vilket ger en yta av 89x190 km. Tryckningen skedde utom för Västmanlands län i skalan 1:50 000. Det förra länets håller 1:20 000.

    Vid förminskningen till 1:50 000 måste åtskilliga generaliseringar göras. Konturerna för markanvändningen (och -beskaffenheten) är i regel desamma på stomkartorna och den tryckta versionen. Ytterst små ändringar har där skett utom i Uppsalakartorna vars produktionsgång ännu inte är fullt klar. Bebyggelsen, som på stomkartorna återges med inritade uthus i ganska stor anslutning till lantmäterikartorna, generaliseras vid tryckningen av de senare Stockholms- och Sörmlandskartorna så att uthusen försvinner och för boningshusen införes ett tecken för varje större och ett annat för varje smärre brukningsenhet eller bebyggelseenhet. Stomkartorna har tecken för olika slag av skog i stil med de äldre topografiska bladen, men all skogsangivelse slopas vid tryckningen.

    De tryckta Södertörnskartorna följer nära stomkartorna, Uppsalakartorna däremot avviker i många fall från sina stomkartor, t.ex. vid återgivande av åker och äng och viss bebyggelse. Det måste finnas ett mellanled mellan den i fält reviderade stomkartan och den tryckta versionens manuskript, som inte kan återfinnas på RAK.

    De tryckta Färentunakartorna och Södertörnskartorna avviker kraftigt från de senare kartorna över samma områden, vilket är ett kriterium på hur grundligt revisionen återgivit de förändringar, som ägt rum under tidens lopp mellan de båda karteringarna. Den största förändringen har skett med bebyggelsen, men också en viss ändring av åkerkonturerna och ängsmark kan spåras. Man kan observera, hur äng på de äldre kartorna stundom fått åkerbeteckning i den yngre versionen. Se t.ex. i Näs i nordöstra Huddinge och områdena intill kyrksjön vid Grödinge kyrka, vid Svartbäck söder om Ramsjön i Österhaninge liksom Ektorp i Västerhaninge.

    Jämförelse mellan de ekonomiska kartorna och andra kartverk

    De ekonomiska kartornas stomkartor liksom deras tryck bör givetvis jämföras med andra kartverk för att om möjligt ytterligare fastställa deras tillförlitlighet och eventuellt komplettera dem. Intresset kommer då först och främst att rikta sig mot lantmäterikartorna.

    Laga skifteskartorna och andra lantmäterikartor

    Eftersom stomkartorna enligt instruktionerna skulle bygga på ett sammandrag av lantmäterikartorna ligger det närmast till hands att jämföra med dessa. Det skulle innebära ett orimligt arbete att i en översikt för varje registerenhet ta upp en sådan undersökning. Hittills har detta skett för stomkartans blad Norrtälje innehållande socknarna Edsbro, Söderby-Karl, Ununge, Roslagsbro, Estuna, Vätö, Rimbo, Norrtälje, Rådmansö, Almunge och Lohärad, vidare för ett sampel av byar i Uppsala län, vilka tagits ut för en kommande undersökning av all bebyggelse.

    Undersökningen har givit vid handen, att stomkartorna så som de föreligger ingalunda är en förminskad kopia av laga skifteskartorna och andra lantmäterikartor. Såväl konturerna för de olika markslagen som själva bebyggelsen är i de flesta fall förändrade. Stora skillnader finns mellan den ekonomiska kartans uppgifter om antalet gårdar och laga skiftenas. Emellertid är det inte alltid så lätt att avgöra hur många åbor som finns i en by vid laga skiftets tid. Delägarna i en skiftesförrättning är vanligen många fler än hemmansnumren i byn, vilket ju är att vänta. Men man passade bl.a. på att dela vid skiftena med tanke på kommande behov, så att flera hemmansdelar kan stå skrivna på samma person (t.ex. i Himmine i Lohärad). Laga skiftets delägare är därför ofta fler än de verkliga brukningsenheterna.

    En påfallande skillnad gäller också beteckningarna på den odlade markens natur. Tvärt emot vad man kunde vänta av instruktionerna, där kartografen ålades att klassa sådan åker, som endast dög till gräsväxt som äng, är ängsarealen mycket förminskad.

    Man kan med säkerhet fastslå, att stomkartorna har genomgått en grundlig revision från det stadium, då de var en förminskad kopia av laga skifteskartorna.

    Sockenkartorna

    Lantmäteristyrelsen förvarar ett mycket stort antal sockenkartor från Stockholms län. De flesta är från 1850-talet med eller utan beskrivningar och som det heter i beskrivningen till sockenkartan över Ryds socken, upprättade "i enlighet med Kungl. Maj:s nådiga brev av den 12 december 1845 angående sockenkartor" (fotnot 7). Utförandet är mycket likartat med det vi finner i de tidiga ekonomiska häradskartorna, t.ex. över Uppsala län. De yngsta är från 1860.

    Vissa av sockenkartorna är hopfogade till häradskartor i 1:50 000 genom att sådana klistrats samman, t.ex. över Sollentuna 1851, Åker 1853, Danderyd 1855 och Lyhundra 1845. De fyra första av A. G. Ramsten är enligt kartrubrikerna sammandragna efter nyaste mätningar och rekognosceringar. Kartan över Sollentuna uppges förfärdigad i kungl. lantmäterikontoret. Ingendera åtföljs av särskild beskrivning, men en kortfattad tabell är textad i ett av kartans hörn. Man skiljer mellan torp och lägenheter och större gårdar. Intressant nog har Åkerskartan i sin teckenförklaring "bebyggda lägenheter", alltså samma uttryck som återfinns i de ekonomiska kartbeskrivningarna.

    Lyhundrakartan är upprättad av Victor Dahlgren, densamma som gjort den tryckta Färentunakartan. Varför denna sistnämnda blivit befordrad till trycket har inte hittills kunnat utrönas. Den är till utförande och maner mycket lik de andra häradskartor, som klistrats samman av sockenkartor.

    Uppsala län har ytterst få sockenkartor upprättade enligt brevet 1845, naturligt nog eftersom de ekonomiska kartorna från detta län är så tidiga (fotnot 8). Södermanlands län har en och Västmanlands län tre stycken.

    För Uppsala län ger sockenkartorna ingenting utöver de tryckta kartorna. För Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län erbjuder de en möjlighet att rekonstruera bebyggelsen omkring 1850.

    De topografiska kartorna m.m.

    De topografiska kartorna i sin äldsta version (helst koppartrycken) är ju av olika ålder och läsbarhet. Som bekant är Mälartraktens kartor ofta äldre än de ekonomiska kartorna. Blad som upptar delar av Uppsala län är mycket tidiga, t.ex. Östhammars Uppsaladel, uppmätt 1846, Enköping 1839, Uppsala 1845-47, Lövsta 1847. Västmanlands län har också tidiga kartor, utom det nyssnämnda Enköpingsbladet, t.ex. Skinnskatteberg, uppmätt 1841, Sala 1839, Gysinge 1821. Södermanlands län är likaledes tidigt mätt, t.ex. Säfstaholms Nyköpingsdel  1852, Malmköping 1851-54, Norrköpings Nyköpingsdel 1851, Trosas nyköpingsdel1854. Stockholms län har de yngsta topografiska kartorna, t.ex. Östhammars Stockholmsdel uppmätt 1876, Grisslehamn samma år, Dalarö 1874, Stockholmsbladets Stockholmsdel 1862-66, Norrtälje 1875.

    Det är mycket svårt att jämföra 1800-talets topografiska och ekonomiska kartor. Sockengränser saknas på de förstnämnda, och det är ofta på grund av den lilla skalan svårt att fastställa var karttecknens motsvarighet i verkligheten är belägna. Vidare saknar de äldsta topografiska kartorna teckenförklaring. Som tecken för gård använder de äldsta (ungefär för 1850) en liten fylld fyrkant och skiljer inte på små och stora gårdar så som de senare kartorna gör. Efter 1850 förekommer i stället för de större bebyggelseenheterna en öppen fyrkant, vilken i senare teckenförklaringar anges vara "åbo". Eftersom stomkartorna för de topografiska är bevarade, kan man givetvis få fler upplysningar ur dessa, men de har inte använts i detta sammanhang, då också deras upplysningar om bebyggelse är vaga.

    I ännu mindre skala, 1:200 000 finns en länskarta över Uppsala län 1850, utgiven av topografiska kåren. Den är i för liten skala för att kunna tjäna som god jämförelsebas. Å andra sidan skulle det vara av intresse att ta den ekonomiska kartan som utgångspunkt för att analysera denna kartas liksom de topografiska kartornas tillförlitlighet.

    De geologiska kartorna, som också kan vara mycket tidiga, kan inte användas för kontroll av den ekonomiska kartan, då endast bebyggelse av intresse för orienteringen tycks vara återgiven.

     

    BESKRIVNINGAR TILL DE EKONOMISKA KARTORNA  

    Jämförelse mellan kartorna och beskrivningarna visar, att de förra har betydligt fler bebyggelsenamn än de senare, detta gäller för alla de behandlade länens kartor. Medan beskrivningen i sin namnlängd följer jordeboken, har kartorna dessutom namn på åtskilliga torp, avsöndrade lägenheter och dylikt.

    De fyra här behandlade Mälarlänens beskrivningar är inte helt och hållet lika. Alla har i kolumner till vänster om namnet uppgifter om mantal, fördelade på frälse, skatte och krono samt antalet hemmansnummer. De senare kartorna (B, D och U län) har de för uppmätningen aktuella kolumner till höger om namnet en synnerligen viktig sifferrad över "bebyggda hemmansdelar", vilken saknas i Uppsalakartorna. Därefter förekommer uppgifter om de smärre bebyggelseenheterna på hemmanens marker. De äldsta beskrivningarna särskiljer olika slag av torp medan de yngre beskrivningarna ej gör så; det var inte efter försvarsorganisationens omläggning aktuellt att ange torpens natur, de kunde föras tillsammans med lägenheter. Vidare har alla beskrivningar uppgifter om byggnadstomternas areal (tyvärr inte antal), arealen av trädgård, åker, äng (med olika benämningar), skog och otjänlig mark (under olika benämningar) samt vägar, sjöar och vattendrag.  

    Beskrivningen till de ekonomiska kartorna för Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län har kolumnerna:  

    Byggnadstomter och trädgård              Åker och annan odlad jord            Naturlig äng  

       

    Uppsala län har  

    Byggnadstomter Trädgårdar Åker och annan  jord under plog      Naturlig äng
          skoglös skogsbeväxt

                                                                

    I B län skiljer 1900-talskartorna på 1) gård och 2) torp och lägenhet. De motsvaras i beskrivningarna av 1) bebyggd brukningsdel och 2) bebyggda lägenheter. I D län har kartan 1) gård och 2) bebyggd lägenhet medan beskrivningen har tre kolumner 1) bebyggda brukningsdelar, 2) ryttare, soldat- och båtmanstorp och 3) övriga bebyggda lägenheter. U län har på kartan 1) huvudbyggnad å brukningsdel eller större skattlagd lägenhet och 2) torp, annan lägenhet (även villa) eller backstuga (boningshus). Beskrivningen skiljer på 1) bebyggda brukningsdelar och 2) bebyggda lägenheter. Tydligen har hit förts såväl torp som backstugor och smärre lägenheter. Samtliga är "å hemmanen befintlige". Det är överensstämmelse mellan kartornas mindre tecken och beskrivningens bebyggda lägenheter.

    Innehållet i dessa beskrivningar inbjuder till statistiska och geografiska bearbetningar. Först måste man dock kunna rätt tolka innebörden i uppgifterna. Många frågor uppreser sig. Är beskrivningens siffror helt och hållet baserade på kartografens rekognosceringar eller kan de vara avskrifter av de officiella uppgifter ur jordeboken etc. som kartografen enligt Liunggrens instruktioner skall ta del av? Vad innebar tidens termer som åker, lägenheter etc.? Vart räknades kartans backstugor och liknande uppgifter som ej får särskild kolumn i beskrivningarna? Hur har åkerarealerna beräknats?

      

    Instruktionerna för beskrivningarna

    Under 1800-talets lopp kom åtskilliga instruktioner hur de statistiska uppgifterna skall inhämtas.

    Som vi sett av bl.a. Liunggrens instruktioner skulle mätning av arealer göras på den rekognoscerade stomkartan och insamling av data ske om bebyggda brukningsenheter, lägenheter etc. I ett Betänkande år 1871 kan läsas en mycket upplysande reservation av af Falkman om vad som bör stå i beskrivningarna. I 7 och 8 kolumnerna bör uppgivas "anta af de å hemman befintliga ryttare, soldat eller båtmanstorp och öfriga bebyggda lägenheter hvilket antal en och hvar kan uppdaga och anteckna under rekognosceringen". Men också topografiska kåren skulle inhämta statistiska upplysningar. Af Flakman anser att de är fullständigare än den ekonomiska kartans.

    Enligt underdånigt betänkande rörande Sveriges offentliga kartverk 1878 skulle topografiska kåren inhämta statistiska uppgifter. Formuläret härför finns i bil. VI och överensstämmer med de tabeller som finns tryckta i beskrivningen till den äldsta ekonomiska kartan över Uppsala län.

    Under hela 1800-talet och början av 1900-talet rådde delade meningar om värdet av den ekonomiska kartläggningen, vilket syns av de många utredningarna (betänkandena). Åtskilliga förordade att man i stället borde upprätta en kataster. År 1908 tillsattes en kommission med Peterson-Berger som sekreterare. Av kommissionens ledamöter var många kritiska, men det finns ett särskilt yttrande av G. Andersson och E. Melander som är upplysande. Dessa anser i likhet med chefen för statistiska centralbyrån, att ekonomiska kartverkets kartor med beskrivningar är "af högeligen stort värde för jordbruksstatistiken, framför allt på grund deraf att i dem lämnas genom mätningar erhållna uppgifter af de för all jordbruksstatistik grundläggande siffrorna å arealer samt dess fördelning - värden som måste uppskattas af hushållningssällskapen, som skola anskaffa och i första hand granska primäruppgifterna till jordbruksstatistiken".

      

    Beskrivningarna jämförda med andra källor

    Andra kartbeskrivningar. Beskrivningarnas uppställning av data har åtskilliga motsvarigheter men är tydligen ofta tyvärr återgivna endast i sammandrag.

    En handskriven Beskrifning öfver Upsala län (RAK nr 1039) av 1850 kan ha hört till kartan. Den är en geografisk beskrivning med tillhörande statistiska tabeller. Dessas rubriker är: åbor, soldattorp av olika slag, jordtorp, stattorp, backstugor. Ej alltid är kolumnerna för backstugor ifyllda. För Uppsala län med avsaknad av uppgifter om bebyggda brukningsenheter är dessa uppgifter värdefulla.

    Till sockenkartorna hör stundom en tabell med statistiska data.

    Enligt nådigt brev av den 12 dec. 1845 till överdirektören för lantmäteriet rörande formulär till sockenkartor och beskrivningar skall förfaras så som nedan anges.

    De för beskrivningen erforderliga uppgifterna skall insamlas av Kungl. befallningshavande med biträde av hushållningssällskapen, sockennämnder, kronofogad, häradsskrivare, bergmästare, prästerskap etc. och tillställas lantmätaren. Ingen tabell är bifogad men man går igenom vad som skall vara med. Man känner igen de beskrivningar, som pläga åtfölja sockenkartorna. (fotnot 9) Exempelvis en sockenkarta över Enköpings-Näs 1854 av kommissionslantmätare Edling har statistiska tabeller. Först finns data för hemmans och lägenheters namn, hemmantal och förmedlande mantal samt vidare  

     

    Å hemmanen varande särskilte lägenheter

    ryttare, soldat och båtmanstorp jordtorp   statstorp  backstugor avsöndrade lägenheter  
            för alltid för viss tid

     

    Beskrivningarna till sockenkartorna är av mycket växlande omfång och utförande. Victor Dahlgren har tryckt ett antal beskrivningar, som är utförliga skildringar av socknen i fråga med tabellbilaga. (fotnot 10)

    Den officiella statistiken och offentliga längder. Mantalen är givetvis en avskrift ur jordeboken och liknande handlingar av den officiella mantalssättningen som fixerades 1789 (Thulin: Om mantalet I sid. 52).

    Antalet mantalsnummer är vanligen som påpekats färre än beskrivningarnas bebyggda brukningsdelar men kan också vara fler i de fall då sammanläggningar ägt rum. En jämförelse mellan mantalsnummer och bebyggda brukningsdelar kan ge goda upplysningar om byars övergång till enstaka större gårdar.

    Uppgifter om antalet brukningsenheter finns i den officiella statistiken regelbundet från och med 1865 i Bidrag till Sveriges officiella statistik, Jordbruk och boskapsskötsel.

    I viss mån kan man säga att grunden lades genom upprättandet av sockenkartor med beskrivningar i Kungl. Maj:ts stadga om skiftesverket i riket 1827. Om kartorna har redan talats. Men dessa skulle åtföljas av detaljerad statistik. Från och med 1845 skulle de insamlas av KB med biträde av bl.a. hushållningssällskapen vilka blir de huvudansvariga för jordbruksstatistiken ända till 1913. Dessa siffror ligger till grund för de många utredningar, som gjordes om Sveriges jordbruk och därmed sammanhängande problem t.ex. emigrationen.

    I 1865 års Jordbruk och boskapsskötsel framhålles uttryckligen för Uppsala län, att de siffror som upptagits i kol. 1-9 i tabellerna är hämtade från "det ekonomiska kartverket". Hushållningssällskapets statistik har dock fler upplysningar än kartbeskrivningen, ty där finns en kolumn "antal brukningsdelar" som inte finns i de senare men är av stort värde för oss. Nästa år, 1866, finns dessa uppgifter t.o.m. sockenvis, vilket inte är regel. Man har dessutom fylligare uppgifter rörande jordtorp och andra jordlägenheter, vilka delats i två kolumner, en (a) för "de här insamlade uppgifterna", en annan (b) för det ekonomiska kartverkets uppgifter. Vanligen är det ekonomiska kartverkets siffror störst, men också motsatsen kan inträffa.

    Statistik från 1800-talet är för vår del endast av intresse i sådana län, som har ekonomiska kartor från detta århundrade, nämligen Uppsala och Stockholms län. För det sistnämnda länet redovisas under de tre första årtiondena, sedan den nya statistiken tillkommit 1865, endast häradssiffror vilka är av begränsat värde för oss. Från och med 1885 förekommer sockensiffror i viss utsträckning; Svartlösa och Sotholmshärader först 1889.

    Emellertid ansågs dessa hushållningssällskapens siffror så otillfredsställande eller så föga upplysande, att de i början av 1910-talet ersattes av en ambitiös inventering, de s.k. lokalundersökningarna 1913-1920. Den ligger i tiden så nära våra kartor utom för C län, att det är nödvändigt att se vad de kan ge till belysning av det ekonomiska kartverkets data. Ett studium av resultaten av dessa lokalundersökningar försvåras emellertid av att en s.k. arealinventering och husdjursräkning utfördes för åren 1918-1919 och att dess resultat vid publiceringen på ett förvirrande sätt delvis fått ersätta lokalundersökningarnas data utan att detta motiverats. För att om möjligt få klarhet i de olika utredningarnas syften har jag vänt mig till förre överdirektören i statistiska centralbyrån fil. doktor Ernst Höjer, som benäget lämnat följande upplysningar.

    Man har både i lokalundersökningarna och i arealinventeringen samma definition på brukningsdel, vilken ännu är i huvudsak gällande. Brukningsdel skall vara = brukningsenhet. Undre gränsen för dess storlek har dock ändrats men för de båda nämnda jordbruksundersökningarna var den undre storleksgränsen 0,25 hektar. Mindre fastigheter har undersökts men ej förts upp som jordbruksgårdar. Lokalundersökningarna påbörjades enligt Kungl. Maj:ts förordning av den 13 dec. 1912 (Sv. författningssamling nr 319). De skulle i hushållningssällskapets regi utföras av personer, som hade att besöka alla jordbruk om minst 1 hektars storlek enligt en lista, som innehöll "på mantalslängderna grundade förteckningar, upptagande samtliga fastigheter i de underdistrikt, som böra undersökas under året". Härav framgår att räkningen endast skulle omfatta fastigheter, ej andra bebyggelser.

    Arealinventeringen byggde på självdeklarationer, som granskades av hushållningssällskapen. Som huvudman stod den under första världskrigets hungerår ratade folkhushållningskommissionen. Senare övertog statistiska centralbyrån inventeringen. Man måste enligt överdirektör Höijer hålla i minnet följande. Vad man ville med arealinventeringen var att slå fast åkerarealens användning, det var huvudändamålet. Vid publiceringen av materialet tog man för konsekvensens skull också upp data för areal och brukningsenheter ur samma källa, fastän man visste och framhöll, att av psykologiska skäl de siffror som lämnades av landets bönder var för låga. Forskaren bör i valet mellan data ur de båda undersökningarna alltid ge företräde åt lokalundersökningarnas, fastän de inte är synkrona. Under alla omständigheter bör man inte blanda siffror ur de båda källorna och absolut inte jämte dessa hämta data ur de tidigare "Jordbruk och boskapsskötsel".

    Vad man givetvis frågar sig är, varför inte resultaten från den ekonomiska kartläggningen bättre utnyttjades för den officiella statistiken på 1910-talet.

     

    Åkerarealen i kartbeskrivningarna och i officiell statistik.

    I tabell 1 har häradsvis för Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län sammanställts uppgifter från den ekonomiska kartans beskrivningar, från lokalundersökningarna och från arealinventeringen. Som framgått av det sagda, bör man vänta differenser i arealuppgifterna mellan de två sistnämnda med vanligen för låga siffror för arealinventeringen, vilket bekräftas av tabellen. Skillnaderna är dock inte påfallande stora. De ekonomiska kartbeskrivningarnas data är förvånansvärt litet avvikande från den officiella statistikens men är inte avskrifter av någondera. Ibland är de något lägre, ibland högre. Enligt instruktionerna skulle kartografen på sina stomkartor uppmäta arealerna och intet talar för att så ej skett. Den muntliga traditionen på RAK påstår bestämt att stomkartorna verkligen tjänat detta ändamål.

    Jämförelse mellan de tre sifferserierna har också utförts sockenvis, varvid framgått följande. Lokalundersökningens siffror är i de flesta fall högst (vi bortser från städerna). I Stockholms län har 72 av 109 socknar det högsta värdet i lokalundersökningarna, i Södermanlands län 67 av 102 och i Västmanlands län 42 av 66. Skillnaderna är inte särskilt stora. I allmänhet är den ekonomiska kartbeskrivningens siffror lägre än de båda seriernas men inte alltid. I Stockholms län har Börtsil, Harg och Hökhuvud de högsta värdena enligt kartbeskrivningen, likaså Husby-Lyhundra, Skederid, Täby, Djurö, Salem, Dalarö och Östertälje. I Södermanlands län ligger kartbeskrivningens åkersiffror högst i Västerljung, Tunaberg, Blacksta, St. Malm, Ö. Vingåker och Ytterselö. I Västmanlands län är detsamma förhållandet i Dadelunda, Hubbo, Kolbäck, Ramnäs, Ängsö, Kungs Barkarö och Kung Karl.

    Av det sagda framgår, att man utan olägenhet kan fortsätta att arbeta med den ekonomiska kartbeskrivningens siffror för åker men på sockennivå givetvis bör undersöka om någon förskjutning i fråga om gränser skett. Likaså kan man använda lokalundersökningens uppgifter. Men det är onödigt att ta upp emigrationsutredningens, dvs. hushållningssällskapens data på åkerarealen. Under alla omständigheter måste man försöka närmare precisera vad som kan dölja sig bakom uttrycken "åker", "odlad jord", "jord under plog" etc., särskilt om man vill göra detaljjämförelser. En diskussion härom kan inte tas upp här.

     

    Brukningsenheterna i kartbeskrivningarna och i officiell statistik.

    Tabell 2 ställer samman data ur kartbeskrivningarna, ur hushållningssällskapens Jordbruk och boskapsskötsel, så som de återgivits för år 1902 i emigrationsutredningen, ur lokalundersökningarna och ur arealinventeringen.

    Vi kan först konstatera, att kartbeskrivningarnas antal bebyggda brukningsenheter (kolumn 1) och emigrationsutredningens siffror (kolumn 3) ligger nära varandra. I vissa fall är de förra högre, i vissa fall de senare. Man kan fastslå, att de båda slagen av inventeringar bör ha tagit sikte på ungefär samma objekt.

    Helt annorlunda förehåller det sig, om vi jämför kartbeskrivningens bebyggda brukningsenheter (kol. 1) och emigrationsutredningens brukningsdelar (kol. 3) med å ena sidan lokalundersökningens (kol. 5) och å de andra arealinventeringens (kol. 10) siffror. De sistnämnda är för låga av förut uppgivna skäl och vi bortser i det följande från kol. 10.

    Statistiska centralbyrån observerade givetvis de stora skillnaderna i uppgifterna om brukningsenheter. I inledningen till volymen Jordbruk och boskapsskötsel 1920, som summerar resultaten av lokalundersökningarna, har framhållits (sid. 45) följande: "I den äldre jordbruksstatistiken räknades såsom brukningsdel varje hemman och hemmansdel samt i jordeboken särskild upptagen lägenhet men däremot icke torp och andra i jordeboken ej särskilt upptagna jordbrukslägenheter. På grund av den olika innebörden i begreppet brukningsdel äro den gamla jordbruksstatistikens uppgifter t.o.m. 1911 om antalet brukningsdelar icke jämförbara med motsvarande uppgifter enligt lokalundersökningarna. Icke heller kan någon jämförelse göras genom att för tidigare åren sammanräkna antalet egentliga brukningsdelar samt jordtorp och andra jordlägenheter, som i den nya statistiken icke räknas som brukningsdelar." 

    Tabell 1: åkerarealen i ha

    Efter denna deklaration kan det tyckas vara förspilld möda att försöka konnektera statistiken före och efter 1913. Dock kan det ha sitt stora intresse att se hur stora skillnaderna är, i detta fall hur mycket större kolumn 5 är än kolumn 1. De är som synes förbluffande stora (kolumn 5 och 1). Men det är också en betydande skillnad i proportionerna mellan de båda kolumnerna i olika härader.

    De ekonomiska kartornas registerenheter är ju beroende av jordebokens (jordregistrets) enheter. Klyvningar och styckningar bör ha registrerats, även sämjedelningar, men man kan vänta sig att huvudsakligen större gårdar finns med bland å hemmanet befintliga bebyggda brukningsenheter.

    Man kan göra ett försök att få lokalundersökningens data mer jämförbara med kartbeskrivningarnas genom att dra ifrån de minsta enheterna med lägre åkerinnehav än 2 hektar (kol. 8) och endast jämföra de större. Siffrorna är inte övertygande. En jämförelse sockenvis mellan kartbeskrivningens bebyggda brukningsenheter och lokalundersökningarnas brukningsdelar större än 2 hektar ger samma bild. Man finner stundom ganska god överensstämmelse, i allmänhet dock dålig sådan. Det händer t.o.m. att lokalundersökningen har lägre värden, t.ex. i Edebo.

    För Södertörnshäraderna kan man göra ett försök att hyfsa siffrorna genom att flytta över soldattorpen från "torp och lägenheter" och lägga dem till "bebyggda brukningsenheter", om man antar, att de är lika många på 1900-talet som på 1870-talet, vilket de bör vara. De är emellertid så få, att de inte kan betyda så mycket (tab. 3). Mer betyder, att jordtorp och större lägenheter inte kan flyttas över till bebyggda brukningsenheter, i vilket fall det kunnat ske en meningsfull jämförelse.

    Vissa förklaringar till siffrornas olikhet kan anföras sådana som att lokalundersökningarnas ligger senare i tiden och att dessas brukningsdelar ju inte alla var bebyggda, men det räcker inte att överbrygga de stora klyftorna mellan kartbeskrivningens data och den officiella statistikens. Man kan därför fastslå, att denna inte ger någon hjälp vid en källkritisk granskning av den ekonomiska kartans uppgifter. De senare bygger på noggrann kartering och är en sammanställning av i fältet kartlagda enheter. Innebörden är också klar. Dess källvärde bör vara mycket högt.  

    Torp och lägenheter i kartbeskrivningarna och officiell statistik. Som nämnts kan man i den officiella statistiken 1866 jämföra det ekonomiska kartverkets siffror i Uppsala län med hushållningssällskapens men skillnaderna är små och skall inte kommenteras här. Jordtorp och andra jordlägenheter är sammanslagna. Större utbyte borde kunna utvinnas av en analys av det tidiga 1900-talets siffror.

    Tabell 2: Brukningsenheter, torp och lägenheter

    I tabell 2 har också införts uppgifter ur emigrationsutredningen om torp och lägenheter (kolumn 4). Stort intresse knöts givetvis vid denna undersökning till de minsta brukningsenheterna. En särskild volym (bilaga XI) är ägnad torpare, backstugu- och inhysesklasserna. Den uppdelning av jordbruken i brukningsdelar å ena sidan och torp och lägenheter å den andra har månghundåriga anor, även om benämningarna kan ha varit andra. I mantalsuppgifterna, som bygger på kyrkobokföringen, har man skilt mellan innehavare av hemmansdel (åbo eller hur man vill kalla honom) och torpare, backstugutittare och inhyseshjon (fotnot 11). Torparna kan uppdelas i soldater av många olika slag, jordtorpare och stattorpare, så som vi funnit på de ekonomiska kartorna från 1800-talet. Men kartbeskrivningarna har inte lika många kategorier som själva kartorna, särskilt inte 1900-talsbeskrivnignarna. I Södermanlands län skiljer man visserligen mellan krigsmaktens torp samt övriga bebyggda lägenheter, men Stockholms län och Västmanlands län uppger endast bebyggda lägenheter. Uppsalakartornas beskrivningar liksom Södertörnskartornas har samma uppdelningen som Södermanlands.

    I tabell 2 har dessutom införts lokalundersökningens "antal lägenheter med högst 0,25 ha åker" (kolumn 6). De tre sifferserierna, nämligen kartbeskrivningarnas "å hemmanen befintliga bebyggda lägenheter" (för Södermanlands del summerade av torp och lägenheter), emigrationsutredningens "torp och lägenheter" och lokalundersökningarnas "lägenheter med högst 0,25 ha åker" korresponderar ingalunda. Inte ens den relativa likhet mellan kartbeskrivningarnas data och emigrationsutredningens som vi fann för brukningsenheter kan spåras.

    Emigrationsutredningen har sagt ifrån, att dess uppgifter om jordtorp och jordlägenheter är särskilt svaga. Man uppger sig i många fall ha fått för höga värden, eftersom man inte tagit hänsyn till den starka minskningen av antalet torp och andra lägenheter. I andra fall är siffrorna för låga, t.ex. i villa- och stationssamhällena (Bilaga V, sid. 19).

    Lokalundersökningarnas liksom all jordbruksstatistik har givetvis inte haft till uppgift att förteckna annat än jordlägenheter, inte avsöndrade tomter för villabebyggelse och liknande. Också statistiska centralbyrån varnade som nyss anförts för tron att man kunde erhålla jämförbarhet mellan data före och efter 1913, då i den äldre statistiken inginge ett betydande antal jordtorp och andra lägenheter som inte fått rang av brukningsenheter. Detta borde ha medfört för höga värden på hushållningssällskapens och därmed emigrationsutredningens lägenheter i jämförelse med senare statistik. All jämförelse är emellertid omöjlig genom att den senare har en storleksgräns vid 0,25 ha. 

    Tabell 3

    Vårt största intresse är att jämföra den ekonomiska kartans uppgifter med den officiella statistikens. I den förra förekommer överväldigande många fler torp och lägenheter än i såväl den äldre som den yngre officiella statistiken. Den stora övervikten bottnar givetvis till en del däri att den ekonomiska kartbeskrivningen inte ha begränsat sig till gårdar med jord utan tagit upp alla å hemmanet bebyggda lägenheter, t.ex. backstugor med minimal jord eller kanske utan sådan.

    En viss nytta har man av att kartbeskrivningarna för Södermanlands län skiljer ut soldattorp och liknande för lägenheterna. Men effekten är inte stor, bl.a. beroende på att Södermanlands län har ovanligt få soldattorp, eftersom säterijorden här är förhållandevis mycket stor, större än i de övriga mälarlänen.

    Nytta kan man också ha av de dubbla serierna Södertörnskartor, ur vilkas beskrivningar data upptagits i tabell 3 på sockennivå. Torp och lägenheter är påfallande många fler vid 1900-talets början än på 1870-talet och återspeglar säkerligen en verklig tillväxt. Man kan notera att socknar nära Stockholm har en verkligt stor ökning medan socknar på längre avstånd har mindre påfallande tillväxt. Brännkyrka inklusive Erstaviks kapell har ökat från 251 till 1 116 lägenheter, Nacka kapell resp. 6 och 683, medan Grödinge har resp. 186 och 288, Ösmo 216 och 374, Turinge 127 och 178, Överjärna 132 och 221.

    Man kan göra ett försök och summera lokalundersökningarnas lägenheter och deras små brukningsenheter (mindre än 2 ha) (kol. 9) och jämföra med de ekonomiska kartbeskrivningarnas torp och lägenheter (kol. 2). Lokalundersökningarnas siffror är dock fortfarande lägre, dock inte överallt. Jämför Frösåker med resp. 1 876 och 8378 med Sollentunas 993 och 1 694. Det måste mycket ingående undersökningar till för att man ska kunna uttala sig om dessa båda serier. Kanske kan de aldrig jämföras med något utbyte. En slutsats kan man dock dra med säkerhet. Om man vill komma åt småbebyggelserna vid tiden omkring 1910 i Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län har man ingen annan källa att tillgå än de ekonomiska kartbeskrivningarna. Omständigheterna vid tillkomsten borgar för att det är fråga om en mycket bra källa.

     

     

    DEN EKONOMISKA KARTANS VÄRDE FÖR GEOGRAFISK FORSKNING

    Den ekonomiska kartläggningen, som kan konstateras vara en sammanställning av och en grundlig revision av befintliga lantmäterikartor, kompletterade med nymätningar ger en för varje län synkron bild av markanvändning, bebyggelse och vägar, däri ligger dess största värde. För kartans mätningsår kan man analysera fördelningen mellan åker och äng, bebyggelsens mängd och gruppering i byar och enstaka gårdar. Man kan få en uppfattning av godsens roll i landskapet. Byarnas lägen i terrängen, bytyper och vägmönster syns omedelbart och ger möjlighet att välja ut de intressantaste för vidare analys. Byarnas konfiguration studeras vanligen bättre på stomkartorna än i de generaliserade trycken. På de äldsta kartorna får man uppgifter om utflyttade gårdar, alla slag av torp samt backstugor. Bysprängningar och gårdssammanslagningar kan här säkert utredas.

    De tillhörande beskrivningarna ger bebyggelsens kamerala tillstånd i form av olika jordnaturer (krono, skatte och frälse), hemmansbråk och hemmansnummer. Arealuppgifterna om åker och äng samt annan mark, data om bebyggda brukningsdelar, på hemmanen befintliga torp och lägenheter, de senaste lantmäteriförrättningarnas årtal är så tillförlitliga, att de bör numeriskt bearbetas.

    Där dubbla serier av kartor från 1800-talet eller tidigt 1900-tal föreligger som i Södertörn kan ju utvecklingen under en kortare tidsrymd få klar belysning. Alla tidiga ekonomiska kartläggningar inbjuder till jämförelse med nutidens fotokartor. Det är ett mödosamt arbete, eftersom fotokartorna i allmänhet saknar beskrivningar, och bör ske på stickprovsbasis.

    För mälartraktens del föreligger nu i rätt framskridet stadium en analys av bebyggelsen på grundval av de här diskuterade tidiga ekonomiska kartorna och deras stomkartor, redovisad framförallt i kartogram med diskussion av innehållet.

     


    Fotnot:

    1) Se litteraturförteckningen till Sveriges kartläggning
    2)

    Om vad som senare kallats sockenkarteverket stadgas i lantmäteriinstruktion till den nådiga stadgan av den 4 maj 1827 angående skiftesverket i riket Om geografiska charteverket

    1 mom. Till winnande af säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt hänseende, skola geografiska chartor, så fort medhinnas kan, upprättas öfwer alla socknar inom hwarje län, och därå uti lämplig skala upptagas om kretsen af alla inom socknen befintliga byar och hemman med derå liggande torp, kronoparker, allmänningar och andra lägenheter samt derjemte, så noga som den antagne skalan medgifter utskiljas hwad inom hwarderas område utgör åker, äng, skog, utmark och mossar, jemte vägar, sjöar, större och mindre wattendrag, deras lopp och sänkning; anteckne ock landtmätare städer, kyrkor, kapell, kungsgårdar, säterier, boställen, gästgifwaregårdar, bruk, Qwarnar, med hwad mera anmärkningsvärdt finnes, och utan att förorsaka otydlighet, å chartan inrymmas kan; börande allt detta med sine wissa kännetecken utmärkas, för att i beskrifningen närmare förklaras.

    3 mom. När en geografisk sockencharta är fullbordad, skall landtmätare dertill författa tydlig och fullständig sockenbeskrifning; skolande så wäl wid chartornes, som beskrifningarnes författande, de formulärer och öfrige föreskrifter owillkorligen följas, som särskilt i nåder warda fastställde.

    Om sockenkarteverket se särskilt Hedar i Svenska lantmäteriet 1628-1928, del II, sid. 430 ff.

    3) Efter 1882 skedde först en anslutning av karttransporterna till triangelnätet, varefter lämpliga sönderbrytningar till fältkartor gjordes. Trots detta var de inte alltid så lätta att foga ihop, särskilt därför att varje lantmäteriförrättning ju inte haft någon geodetiskt inmätt punkt att utgå ifrån.
    4) Häradernas torpangivelser skiljer sig något från varandra. Håbo hd har t.ex. Jtp jordtorp, ST soldattorp, DT dragontorp, BS backstuga och stattorp, Löfsta skeppslag har Jtp jordtorp, Btå båtsmanstorp, Stp soldattorp, Dtp dragontorp, Bs backstuga och stattorp. De gamla Svartlösakartorna har Jt jordtorp, Stp soldattorp, Btp båtsmanstorp men inga backstugor, de gamla Sotholmskartorna har Jt jordtorp, T backstuga och stattorp, Bt båtsmanstorp, St soldattorp. Här ingår backstugorna under beteckningen T. I Svartlösa hd upptar teckenförklaringen Byggnader, Uh utflyttat hemman, Jt jordtorp, T torp, Stp soldattorp, Btp båtsmanstorp.
    5) Enligt emigrationsutredningen bil IX sid. 17 är backstugeinnehavarna en klass av nyttjanderättsinnehavare av de minsta jordupplåtelserna å hemmanens ägor, i regel utan reglerad dagsverksskyldighet till jordägaren. Med backstugorna sammanförs ofta statstorpare, vilka enligt samma källa är "den i regel gifta tjänsteklass, vilken lever icke i husbondens hus och kost, men vilken med samma skyldighet som tjänstehjon måste gå jordägaren tillhanda med dagsverken". En backstuga kan stundom ha så mycket jord att det är en övergångsform till torp.
    6) Specificeringen av mer betydande gårdar såsom prästgård, gästgivaregård etc. finns också på 1800-talskartorna.
    7) Sockenkarta över Solna 1851 är tryckt i Svenska Lantmäteriet 1628-1928, del III som nr 9.
    8) Exempel på sockenkartor i lantmäteristyrelsens arkiv är för Uppsala län Tuna i Oland, Vaksala, Enköping-Näs, Vårfrukyrkan (utan beskrivning), Åkerby (utan beskrivning).
    9) En rätt utförlig historik återfinns i Undernådigt Betänkande rörande Sveriges offentliga kartverk avgivit den 6 maj 1878.
    10) För att ge en uppfattning om skillnadernas storlek i beskrivningarna till den ekonomiska kartan, respektive sockenkartan anförs några exempel. Enköpingsnäs socken: Hacksta säteri har i den förra källan 17 bebyggda lägenheter, i den senare 14 jordtorp och 2 backstugor, Trogsta i samma socken har respektive 2 lägenheter och 1 soldattorp, 3 backstugor. I Tuna socken har Myssinge resp. 2 soldattorp, 13 lägenheter och 2 soldattorp, 2 jordtorp och 14 backstugor, Saringe i samma sockenhar 2 soldattorp, 16 lägenheter mot 1 soldattorp, 8 backstugor, Tunaby i samma socken har 19 lägenheter och 1 soldattorp, 5 backstugor. I Vaksala socken har Lunda by 1 soldattorp, 12 lägenheter mot 2 soldattorp, 4 backstugor, 11 jordtorp. Svia i samma socken har 2 soldattorp, 1 lägenhet mot 2 soldattorp, 4 backstugor, Åby i samma socken har 2 torp, 4 lägenheter mot 2 soldattorp, 5 namngivna jordtorp, inga backstugor.
    11) Definition på dessa kategorier se not 5.

     

    Text bearbetad 2002-01-09 av Annika Fransén