Engelsk kartritare vid mitten av 1800-talet. Enligt hans egna upplysningar på kartorna var han medlem av Royal Geographical Society. Inga övriga upplysningar hittade.
Ca. 1632-1712. Född i Franche Comte, död i Paris.
Fransk kartograf. Han var från början bildhuggare, men efter att ha gift sig med dottern till en känd kartograf, Nicolas Berey, gick han över till sin svärfars yrke, och ägnade sig åt geografiska studier. Han kom i kontakt med familjen Sanson (se dessa) och övertog till slut merparten av deras kartor. Flera av dessa lät han utföra i större skala. Hans kartor utmärker sig som sällsynt vackra. Hans första kartverk, 'Atlas Nouveau', utkom 1681 med 45 kartor. Det följdes av en rad utgåvor, från 1695 med titeln ändrad till 'Atlas Francois'. 1693 utgav han även ett sjökartverk. 'Le Neptune Francais ou Atlas Nouveau des Cartes Marines'. Efter Jaillots död fortsatte vissa medlemmar av hans familj verksamheten fram till 1780.
Jaillot's kartor utmärker sig för storlek och skönhet. Vad som är typiskt för Jaillot är att han ökade kartorna på bredden vilket var en lyckad idé parad med vackra koloreringar, ofta som gränskoloreringar, vilket även gör hans kartor tydliga och lättlästa.
Bland arbeten.
Atlas Nouveau.
Atlas Francois.
'Le Neptune Francais ou Atlas Nouveau des Cartes Marines.
Nouv. biogr. gen. - Tooley. RdeT.
Tecknare. Upptagen på kopparstick till Denis Diderot's 'Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des sciences', band LXXXIV och LXXXV. 1751-1780.
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des sciences
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
Upland och Södertörn - J. M. Larsson 1885.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Chart-Book öfver Öster-Siön och Katte-Gatt."
Petter Gedda och Werner von Rosenfeldt 1695.
På 1620-talet insåg amiralen Klas Flemming, att den svenska flottan måste ryckas upp, inte bara genom byggandet av nya skepp, utan också genom bättre utbildning av sjöfolket. Inom det svenska amiralitetet hade man under hela 1600-talet varit medveten om att det behövdes en lärobok i navigation och mer tillförlitliga kartor över Östersjön än de holländska som man hittills fått nöja sig med. Men man väntade sig, att någon frivilligt skulle erbjuda sig att både ge ut en dylik lärobok och ta hand om styrmansutbildningen.
1676 erbjöd sig kommendören Werner von Rosenfeldt att ”inrätta styrmanskapet” på ett för kronan gagneligt sätt och den 1 mars 1680 fick han uppdraget att handha styrmännens utbildning, organisera lotsväsendet och ”låta avfatta en nätt sjö cart över hela Öster Sjön”. Rosenfeldt insåg att det fordrades flera blad för detta och till sin hjälp tog han lantmätaren Petter Gedda. Den 17 januari 1687 övertog Gedda Rosenfeldts ämbete under titeln styrmansdirector.
Geddas kartor har inte samma karaktär som våra tiders sjökort. De kan möjligtvis jämföras med översiktskorten. Rosenfeldt och Gedda mätte med kompass och astrolabium, en gradskiva indelad i 360 grader med centralt upphängd diopterlinjal. De användes för att bestämma horisontalvinklarna till de punkter i terrängen, som skulle läggas in på kartan. Mätningarna gjordes med baslinjer, ofta utritade på isen. Det framgår av den precision med vilken djupsiffrorna är systematiskt ordnade, att lodningarna gjordes medan isen låg. Sommaren 1694 reste Gedda och Rosenfeldt med materialet till Amsterdam för att få kartbladen graverade och tryckta. Till sommaren 1695 förelåg så atlasen i en svensk upplaga med titeln ”General-Hydrographisk Chart-Book öfver Öster-Siön och Katte-Gatt” med en introduktion på fyra sidor och 10 kartblad i dubbelfolio 53x59 cm.
Endast två av Geddas atlaser är kända med originalfärgläggning. Ett finns i Göteborgs universitetsbibliotek och det andra på Kungliga Krigsarkivet i Stockholm. Det senare har fått en speciell dedikation till kronprins Karl (XII). Detta exemplar har varit förlaga till en nyutgiven faksimilutgåva i 1.500 ex och särtryck i 500 ex av enskilda blad.
Källa: Professorn vid Krigsarkivet, Ulla Ehrensvärd.
