1573-1649.
Engelsk upptäcktsresande och kartograf. Han studerade i Oxford och blev framförallt duktig i matematik. 1594 ledde han en expedition till Västindien och han var även i Orinoco och Ghana. Han slog sig senare ner i Florens där han höll på med skeppsbygge och annat ingenjörsarbete. 1646-47 gav han ut ett stort verk, 'Dell Arcano del Mare' som i 6 delar behandlar sjörätt, praktiskt sjömanskap och navigation, skeppsbygge m.m., samt 131 sjökort över hela världen. En nyutgåva kom 1661. Båda hör till rariteterna inom sitt område.
Bland arbeten.
Dell Arcano del Mare.
Phillips. - Tooley.
Född 1716 10/6 på Djursholms sätesgård i Danderyds sn (Sthlm), död 1784 4/4 på Ältomta i Tensta sn (Upps.).
Kapten vid Amiralitetet och Ostindiska kompaniet. Kopparstickare. Son av befallningsmannen Gustaf E. och Ebba Catharina Fast. Ledamot av Vetenskapsakademien 1761.
Bland arbeten.
C. G. EKEBERG, Ostindisk resa, åren 1770 och 1771, Sthlm 1773: Charta öfver Gap Godt Hopp, kpst., och Utsigt af Bay Fals, kpst.
Hultmark, 1944.
Född 12 dec. 1671 i Nyland, död l mars 1747 i Stockholm,
Landtmätare, erhöll efter verksamhet i Ingermanland, Västmanland samt vid landtmäterikontoret år 1710 fullmakt att vara direktör öfver landtmäteriet i Sverige och Finland samt underliggande provinser. Han adlades 1719 med namnet N. (han hette förut Hagman). Under N:s chefstid lades ett nytt verksamhetsområde till landtmätarna därigenom, att justeringen af mått och vikt anförtroddes dem genom ett k. br. 1735, hvarjämte ett icke obetydligt antal geografiska mätningar utfördes. 1725 utfärdades ny instruktion för landtmätarna, i hvilken bl. a. infördes föreskrift, att handlingarna ang. jorddelningar skulle inges till ord. ting och stadfästas. 1734 erhöll N. tillstånd (bekräftadt med privilegium 1738) att låta trycka provinskartor o. d. För ändamålet inköptes särskild tryckpress, som uppställdes inom landtmäterikontoret, hvarefter åtskilliga provinskartor utgåfvos. Sedan genom ett k. br. 1740 förordnats, att landsskillnaderna emellan särskilda höfdingdömen skulle afmätas, utfärdade N. 9 juni s. å. cirkulärbref til...
Bland arbeten.
1739. Charta öfwer Mälaren [Kartografiskt material] / med Kongl. Maijts nådigste privilegio utgiwen af dess Lantmäterij contoir igenom Jacob Nordencreutz ; [graverad av] E. Geringius sculpsit.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
'Devonia vulgo Devonshire.' - Blaeu ca 1650-70.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Hur Carta marina kom till Uppsala"
Av Lars Munkhammar.
I februari i år bröts förseglingen till en samling brev som kastar ljus över Uppsala universitetsbiblioteks förvärv av Carta marina 1962. Breven är skrivna av den polske greven Emeryk Hutten-Czapski (1897-1979) och mottagaren är Józef Trypu´cko (1910-1983), sedemera professor i slaviska språk i Uppsala. Av breven framgår att Hutten-Czapski var den som sålde kartan till universitetsbiblioteket och att Trypu´cko var den som förmedlade affären. Hutten-Czapski hade haft offentliga uppdrag i Polen före andra världskriget, bland annat som riksdagsman. Efter kriget levde han i exil och var en stor samlare, inte minst av kartor. Han donerade sedermera sina samlingar till Nationalmuseet i Kraków, där de nu utgör en egen avdelning. Carta Marina fanns i två kända exemplar (det andra ägdes av Stadsbiblioteket i München) och priset var 150 000 svenska kronor (ca 1,3 miljoner i dagens penningvärde), en summa som var svår att uppbringa för biblioteket i ett slag. Lyckligtvis erbjöd sig direktör Göran Z. Haeggström, Almqvist & Wiksell, att förskottera pengarna. Senare kunde kostnaderna täckas med bidrag från ”Kungafonden” och andra donatorer. En dag i november 1962 anlände förste bibliotekarien på Carolina till Gèneve, där Carta Marina och dess ägare befann sig. Nästa dag kom Haeggström med pengarna. Kartan besiktigades och affären gjordes upp. Sedan satte sig Sallander åter på tåget och Haeggström flög med Carta marina (i famnen får man förmoda) tillbaka till Sverige. Kartan befann sig i tryggt förvar i Uppsala redan samma kväll. Carta marina trycktes 1539 i Venedig. Upphovsmannen var Olaus Magnus, ”Sveriges siste katolske ärkebiskop” (utnämnd, men aldrig tillträdd, reformationen kom emellan). Den är epokgörande bl. a. därför att den visar Nordens länder för första gången återgivna med ganska korrekta proportioner. Den är tryckt i träsnitt på nio sammanfogade blad. Kartan omtalades redan av upphovsmannen själv, men senare uttrycktes ibland tvivel på att den någonsin existerat i verkligheten. 1886 återfanns dock ett exemplar i Hof- und Staatsbibliothek (nuvarande Bayerische Staatsbibliothek) i München. Att dessa exemplar i vissa ögon var en svensk nationalklenod i exil, illustreras av att Kungliga biblioteket omkring 1960 underhandlande med biblioteket i München om att få byta till sig kartan. Var Uppsalaexemplaret av Carta marina befunnit sig innan det kom i greve Emeryk Hutten-Czapskis ägo är fortfarande okänt. Utlagt med tillstånd av förf., erhållet den 2 juni 2006 med e-post.
