1767-1848.
Thackara was eight months old when he and his parents came to Philadelphia from England. He apprenticed with Robert Scott and James Trenchard as an engraver from 1786 to 1789. In 1790 he married James Trenchard's sister Hannah. Thackara was curator for the Pennsylvania Academy of Fine Arts from 1816 to 1828, and he is listed as an engraver in the Philadelphia City Directories from 1791 to 1833. His partnership with John Vallance is listed in the 1794 City Directory. He and his son William formed the firm of Thackara and Son in 1832. Thackara was elected Commissioner of the District of Southwark Philadelphia in 1797, and served as clerk of the Pennsylvania House of Representatives from 1807 to 1810.
Washington Map Society.
Född 1759 23/8 på Huvudsta i S:t Pers sn (Sthlm), död 1836 5/9 på Katrinelund i Lindesbergs sn (Ör.).
Lantmätare. Gravör. Son av kronobefallningsmannen Samuel Johan L, och Ingrid Margareta Vallberg. Student vid Uppsala universitet 1777. Avlade lantmäteriexamen 1783. Förste lantmätare i Örebro län 1802-34.
Bland arbeten.
Karta över Porla källa, 1815.
Hultmark, 1944.
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Stockholm - Mentzer ca 1860.
Orre, tupp - Olof Rudbeck d.y.
"Hur Carta marina kom till Uppsala"
Av Lars Munkhammar.
I februari i år bröts förseglingen till en samling brev som kastar ljus över Uppsala universitetsbiblioteks förvärv av Carta marina 1962. Breven är skrivna av den polske greven Emeryk Hutten-Czapski (1897-1979) och mottagaren är Józef Trypu´cko (1910-1983), sedemera professor i slaviska språk i Uppsala. Av breven framgår att Hutten-Czapski var den som sålde kartan till universitetsbiblioteket och att Trypu´cko var den som förmedlade affären. Hutten-Czapski hade haft offentliga uppdrag i Polen före andra världskriget, bland annat som riksdagsman. Efter kriget levde han i exil och var en stor samlare, inte minst av kartor. Han donerade sedermera sina samlingar till Nationalmuseet i Kraków, där de nu utgör en egen avdelning. Carta Marina fanns i två kända exemplar (det andra ägdes av Stadsbiblioteket i München) och priset var 150 000 svenska kronor (ca 1,3 miljoner i dagens penningvärde), en summa som var svår att uppbringa för biblioteket i ett slag. Lyckligtvis erbjöd sig direktör Göran Z. Haeggström, Almqvist & Wiksell, att förskottera pengarna. Senare kunde kostnaderna täckas med bidrag från ”Kungafonden” och andra donatorer. En dag i november 1962 anlände förste bibliotekarien på Carolina till Gèneve, där Carta Marina och dess ägare befann sig. Nästa dag kom Haeggström med pengarna. Kartan besiktigades och affären gjordes upp. Sedan satte sig Sallander åter på tåget och Haeggström flög med Carta marina (i famnen får man förmoda) tillbaka till Sverige. Kartan befann sig i tryggt förvar i Uppsala redan samma kväll. Carta marina trycktes 1539 i Venedig. Upphovsmannen var Olaus Magnus, ”Sveriges siste katolske ärkebiskop” (utnämnd, men aldrig tillträdd, reformationen kom emellan). Den är epokgörande bl. a. därför att den visar Nordens länder för första gången återgivna med ganska korrekta proportioner. Den är tryckt i träsnitt på nio sammanfogade blad. Kartan omtalades redan av upphovsmannen själv, men senare uttrycktes ibland tvivel på att den någonsin existerat i verkligheten. 1886 återfanns dock ett exemplar i Hof- und Staatsbibliothek (nuvarande Bayerische Staatsbibliothek) i München. Att dessa exemplar i vissa ögon var en svensk nationalklenod i exil, illustreras av att Kungliga biblioteket omkring 1960 underhandlande med biblioteket i München om att få byta till sig kartan. Var Uppsalaexemplaret av Carta marina befunnit sig innan det kom i greve Emeryk Hutten-Czapskis ägo är fortfarande okänt. Utlagt med tillstånd av förf., erhållet den 2 juni 2006 med e-post.