Stor familj av konstnärer och tryckare verksamma i Augsburg.
Johann Balthasar Probst 1504 - 1570.
Georg Balthasar Probst 1673 - 1748.
Johann Friedrich Probst 1719 - 1781.
Jean Michel Probst 28/8 1721 - 1/8 1771.
Georg Balthasar Probst 1732 - 1801.
Johann Michael Probst d.y. 1757 - 1809.
(c. 1596, Neuhausen, – 1665, Hoorn)
Cellarius was a Dutch-German cartographer, best known for his Harmonia Macrocosmica of 1660, a major star atlas, published by Johannes Janssonius in Amsterdam.
He was born in Neuhausen (now a part of Worms), and was educated in Heidelberg. The Protestant Cellarius may have left Heidelberg at the onset of the Thirty Years' War in 1618 or in 1622 when the city came in Catholic hands. His activities are unclear at this time but based on his later works it is conjectured he spent time in Poland and may have even worked as a military engineer there. In 1625 he married Catharina Elt(e)mans in Amsterdam, where he worked as school master of a Latin School. After a brief stay in The Hague, the family moved to Hoorn. From 1637 until his death he was rector of the Latin School in Hoorn, where Pieter Anthoniszoon Overtwater was conrector.
He published on fortification and on Poland.
The minor planet 12618 Cellarius is named in his honour.
Andreas Cellarius
The Dutch-German mathematician and cosmogr...
Bland arbeten.
Harmonia macrocosmica sea atlas universalis et novus. Amsterdam: G. Valck and P. schenk, 1708.
Folio (530 x 320mm), allegorical title engraved by F. H. van Hoven, printed in red and black with woodcut vignette, letterpress title with contents and 29 double-page engraved cosmographical charts finely coloured by hand, without text.
One of the most fascinating achievement from the golden age of Dutch cartography. The Harmonia macrocosmica is the only atlas of the period dealing with astronomy.
Unlike the late celestial atlases, the Cellarius charts demonstrated various ancient and contemporary cosmological ideas, rather than just the names and positions of the stars. The purpose of the book was to assess different attempts to discover the underlying harmony of the universe. The charts represent the highest levels of seventeenth-century astronomical thought, with the diagram showing aspects of the three great theories on the nature of the universe; the Ptolemaic, the Copernican and the Brahean.
Född 1787 7/1 på Ojamo i Lojo sn (Nyland), död 1830 19/5 i Stock (Finska förs.).
Överstelöjtnant. Kartograf. Landskapsmålare och etsare. Son av löjtnanten Axel Maximilian C. och Barbro Elisabeth Toll. Deltog som fältmätningsofficer i finska kriget 1808-09. Tjänstgjorde 1819-24 som adjutant hos riksståthållaren i Norge J. A. Sandels och företog under denna tid talrika resor. Chef för graveringskontoret vid Ingenjörskåren 1826.
Bland arbeten.
Karta över belägenheten omkring Stockholm 1817.
G. M. CARPELAN, Vues norvégiennes, I-II, Sthlm 1826-27: 8 utsikter, akvatinter.
Karta över Djurgården. 1829.
D. K. W. BAUMGARTEN-CRUSIUS, Schweiz’s historia, Strängnäs 1833: titelblad, akvatint.
Hultmark, 1944.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
'A Draught of the Baltic from the Isle of Oeland to Reval including Gothland, Riga.' - John Norris 1728.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
Andreas Bureus: Gothia, utgiven 1649 av Joan Blaeu.
Av Ulla Ehrensvärd.
Generalmatematicus Andreas Bureus (1571-1646) brukar kallas "den svenska kartografins fader" med anledning av att han gav ut en väggkarta över Norden 1626 och två år senare lade grunden till den svenska lantmäteriets organisation. Väggkartan kom att flitigt kopieras även utomlands och förblev typkartan över Norden i kartlitteraturen under hela 1600-talet.
Förarbetet till denna hade pågått i drygt två decennier, och Bureus hade samlat in uppgifter om det svenska riket från alla möjliga håll. Han var anställd vid kungliga kansliet i Stockholm och sändes därifrån ut i förvaltnings- och domaruppdrag samt fredskommissioner. Själv hade han lärt sig att kartera och gravera av sin kusin, riksantikvarien Johannes Bureus. Under sina resor träffade han fogdar, jordrevningsmän och andra sakkunniga som kunde hjälpa honom med nödiga upplysningar. I kansliet i Stockholm fann han uppbördslängder, fiskeregister och andra kamerala handlingar av betydelse för kartarbetet. Men han utnyttjade även utländskt tryckt material och kom tidigt i kontakt med samtidens kartförläggare i Holland. Det var de som först kom med kritik mot Bureus' kartbild; främst när det gällde utformningen av Sydsverige.
Den onaturliga bredden på Götaland visar hur svårt det var att med dåtidens hjälpmedel finna exakta längden. Man gjorde astronomiska breddgradsbestämmelser på lämpliga platser och sammanställde dessa med det lokala kartmaterial som kom fram genom mätningar med kedja och avläsningar från mätbord, från kyrktorn, bergshöjder o. dyl. Många kartografer hemlighöll sina verk, eftersom kartorna kunde missbrukas av fienden. Detta anses vara anledningen till att bilden av de danska Skåneprovinserna är sämst på Bureus' kartor.
År 1634 reste det holländska sändebudet i Moskva, Isaac Massa, för tredje gången till Sverige. Eftersom Bureus just skulle till Ryssland träffades de båda, som kände varandra sedan ett decennium. Massa erhöll då en del rättelser och tillägg som gjorts på Nordenkartan och vidarebefodrade dessa till en gravör, som arbetade bl. a. för kartläggaren Willem Blaeu (1571-1638) i Amsterdam. Blaeu hade på 1590-talet varit elev hos Tycho Brahe på Ven och där grundlagt sitt intresse för nordisk kartografi. Redan 1635 publicerade han tillsammans med sonen Joan (1596-1673) i atlasen Theatrum orbis terrarum ett nygraverat blad över Sydsverige, vars kartbild överensstämde med den här reproduktionens. Men i det nedre vänstra hörnet på denna version står två soldater lutade mot en kartusch innehållande skaluppgiften. På detta blad har Blaeu korrigerat Skånes kartbild enligt sina egna och danska uppgifter.
År 1649 vände sig sonen Joan till Rådet i Stockholm med en anhållan att få del av Bureus' efterlämnade provinskartor, vilket beviljades först så småningom. I samband med detta lät Joan Blaeu gravera om detaljer på sina Sverigeblad, så att de dedicerades till tidens mest framstående svenskar. En av dem var fältmarskalken Lennart Torstensson, som under de tre sista åren av sitt liv, 1648-51, var generalguvernör i Västergötland, Dal, Värmland och Halland. Blaeu ersatte kartuschen med de två soldaterna med dedikationen till Torstensson i de upplagor av Theatrum orbis Terrarum som gavs ut 1649 och därefter. Den här reproducerade versionen ingick även i Joan Blaeu's Atlas maior 1662, århundradets främsta kartverk.
Ulla Ehrensvärd
