Född 1758 20/6 i S:t Michels sn (S:t Michel), död 1825 17/5 på sin egendom Kyyhkylä i nämnda sn.
Överstelöjtnant. Tecknare och etsare. Skriftställare. Son av majoren Carl Johan von F. och Ebba Charlotta Furumarck. Utnämndes 1812 till chef för den av honom projekterade nyupprättade Topografiska kåren i Haapaniemi.
Bland arbeten.
O. C. VON FIEANDT, Om sättet att rita militäriske cartor, Åbo 1804: karta över Säterholms säteri.
Hultmark, 1944.
Gav ut en globkarta i Augsburg år 1786. Familjen Probst graverade flera kartor under 1700-talet i Augsburg. Bl.a. Seutters karta över Konstantinopel c:a 1770.
1664-1740. Född i Trondheim, död i Köpenhamn.
Norsk skeppare, författare och kartograf. Han tillbringade sin ungdom i Nordland i Norge där han drev jordbruk och affärer. Kom till Bergen där han lärde sig navigation. Fick snart rykte om sig som en framstående sjöman med stora kunskaper om norska kusten. Vice ståthållaren Fr. Gabel gav honom i uppdrag att kartlägga den norska kusten. I flera år sysselsatte han sig med detta. Kartverket blev aldrig utgivet. Kartan över Oslofjorden blev emellertid upptagen i van Keulens atlas, och det är också troligt att hans originalteckningar ligger till grund för andra holländska sjökort som kom ut under den tiden. Heitmann var i övrigt en allsidig man. Ett tag var han bosatt i Christiania (Oslo) som 'mathematicus'. Utgav där en andaktsbok och en psalmbok för sjömän. Efter hans död kom en meteorologisk skrift, 'Physiske Betaenkninger over Solens Varme, Luftens Skarpe Kuld og Nord-Lyset' (1741) ut och året därpå: 'Eenfoldige Betaenkninger over den Julianske og Gregorianske Calender'. Han lade här fram ett förslag till en ...
Bland arbeten.
Physiske Betaenkninger over Solens Varme, Luftens Skarpe Kuld og Nord-Lyset.
Eenfoldige Betaenkninger over den Julianske og Gregorianske Calender.
N. biogr. leks.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Heraldischer Atlas, Tavla 13 - H. G. Ströhl 1899.
Andreas Bureus: Gothia, utgiven 1649 av Joan Blaeu.
Av Ulla Ehrensvärd.
Generalmatematicus Andreas Bureus (1571-1646) brukar kallas "den svenska kartografins fader" med anledning av att han gav ut en väggkarta över Norden 1626 och två år senare lade grunden till den svenska lantmäteriets organisation. Väggkartan kom att flitigt kopieras även utomlands och förblev typkartan över Norden i kartlitteraturen under hela 1600-talet.
Förarbetet till denna hade pågått i drygt två decennier, och Bureus hade samlat in uppgifter om det svenska riket från alla möjliga håll. Han var anställd vid kungliga kansliet i Stockholm och sändes därifrån ut i förvaltnings- och domaruppdrag samt fredskommissioner. Själv hade han lärt sig att kartera och gravera av sin kusin, riksantikvarien Johannes Bureus. Under sina resor träffade han fogdar, jordrevningsmän och andra sakkunniga som kunde hjälpa honom med nödiga upplysningar. I kansliet i Stockholm fann han uppbördslängder, fiskeregister och andra kamerala handlingar av betydelse för kartarbetet. Men han utnyttjade även utländskt tryckt material och kom tidigt i kontakt med samtidens kartförläggare i Holland. Det var de som först kom med kritik mot Bureus' kartbild; främst när det gällde utformningen av Sydsverige.
Den onaturliga bredden på Götaland visar hur svårt det var att med dåtidens hjälpmedel finna exakta längden. Man gjorde astronomiska breddgradsbestämmelser på lämpliga platser och sammanställde dessa med det lokala kartmaterial som kom fram genom mätningar med kedja och avläsningar från mätbord, från kyrktorn, bergshöjder o. dyl. Många kartografer hemlighöll sina verk, eftersom kartorna kunde missbrukas av fienden. Detta anses vara anledningen till att bilden av de danska Skåneprovinserna är sämst på Bureus' kartor.
År 1634 reste det holländska sändebudet i Moskva, Isaac Massa, för tredje gången till Sverige. Eftersom Bureus just skulle till Ryssland träffades de båda, som kände varandra sedan ett decennium. Massa erhöll då en del rättelser och tillägg som gjorts på Nordenkartan och vidarebefodrade dessa till en gravör, som arbetade bl. a. för kartläggaren Willem Blaeu (1571-1638) i Amsterdam. Blaeu hade på 1590-talet varit elev hos Tycho Brahe på Ven och där grundlagt sitt intresse för nordisk kartografi. Redan 1635 publicerade han tillsammans med sonen Joan (1596-1673) i atlasen Theatrum orbis terrarum ett nygraverat blad över Sydsverige, vars kartbild överensstämde med den här reproduktionens. Men i det nedre vänstra hörnet på denna version står två soldater lutade mot en kartusch innehållande skaluppgiften. På detta blad har Blaeu korrigerat Skånes kartbild enligt sina egna och danska uppgifter.
År 1649 vände sig sonen Joan till Rådet i Stockholm med en anhållan att få del av Bureus' efterlämnade provinskartor, vilket beviljades först så småningom. I samband med detta lät Joan Blaeu gravera om detaljer på sina Sverigeblad, så att de dedicerades till tidens mest framstående svenskar. En av dem var fältmarskalken Lennart Torstensson, som under de tre sista åren av sitt liv, 1648-51, var generalguvernör i Västergötland, Dal, Värmland och Halland. Blaeu ersatte kartuschen med de två soldaterna med dedikationen till Torstensson i de upplagor av Theatrum orbis Terrarum som gavs ut 1649 och därefter. Den här reproducerade versionen ingick även i Joan Blaeu's Atlas maior 1662, århundradets främsta kartverk.
Ulla Ehrensvärd