1713-1764.
Shipyard commander in Karlskrona 1755.
Sveriges sjökartor – A. Hedin
1725-94.
Engelsk konsthandlare och kartförläggare. Han gav bl.a. ut 'Atlas Britanniquee' (1766), 'English Atlas' (1787) samt en atlas med 41 kartor tryckta under åren 1757-94. Förutom kartorna känner man till en rad koppartryck som har hans namn och adress men däremot inga som han själv utfört.
Sayer hade sin affär på No. 53 Fleet Street i London.
Bland arbeten.
Atlas Britanniquee.
English Atlas.
The Seven United Provinces, with Their Roads and Divisions.
Phillips. - Thieme-Becker.
BOUVET, JEAN BAPTISTE CHARLES DE LOZIER.
1705-86.
Fransk sjöofficer. 1738-39 ledde han en fransk expedition med fregatterna 'L'Aigle' och 'Marie' som skulle utforska området vid Sydpolen. På 54:e breddgraden upptäckte han ett nytt land, 'Cap de la Circoncision', som han trodde var en del av Terra Australia. Det landet fick sedan namnet Bouvetön. Bouvet var den förste som seglade längs packisen och kunde berätta om de otaliga stora valar han såg i dessa farvattnen.
Agaard. - Nr. 80.
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Rehbinder - C. H. Tersmeden ca 1900.
Andreas Bureus: Gothia, utgiven 1649 av Joan Blaeu.
Av Ulla Ehrensvärd.
Generalmatematicus Andreas Bureus (1571-1646) brukar kallas "den svenska kartografins fader" med anledning av att han gav ut en väggkarta över Norden 1626 och två år senare lade grunden till den svenska lantmäteriets organisation. Väggkartan kom att flitigt kopieras även utomlands och förblev typkartan över Norden i kartlitteraturen under hela 1600-talet.
Förarbetet till denna hade pågått i drygt två decennier, och Bureus hade samlat in uppgifter om det svenska riket från alla möjliga håll. Han var anställd vid kungliga kansliet i Stockholm och sändes därifrån ut i förvaltnings- och domaruppdrag samt fredskommissioner. Själv hade han lärt sig att kartera och gravera av sin kusin, riksantikvarien Johannes Bureus. Under sina resor träffade han fogdar, jordrevningsmän och andra sakkunniga som kunde hjälpa honom med nödiga upplysningar. I kansliet i Stockholm fann han uppbördslängder, fiskeregister och andra kamerala handlingar av betydelse för kartarbetet. Men han utnyttjade även utländskt tryckt material och kom tidigt i kontakt med samtidens kartförläggare i Holland. Det var de som först kom med kritik mot Bureus' kartbild; främst när det gällde utformningen av Sydsverige.
Den onaturliga bredden på Götaland visar hur svårt det var att med dåtidens hjälpmedel finna exakta längden. Man gjorde astronomiska breddgradsbestämmelser på lämpliga platser och sammanställde dessa med det lokala kartmaterial som kom fram genom mätningar med kedja och avläsningar från mätbord, från kyrktorn, bergshöjder o. dyl. Många kartografer hemlighöll sina verk, eftersom kartorna kunde missbrukas av fienden. Detta anses vara anledningen till att bilden av de danska Skåneprovinserna är sämst på Bureus' kartor.
År 1634 reste det holländska sändebudet i Moskva, Isaac Massa, för tredje gången till Sverige. Eftersom Bureus just skulle till Ryssland träffades de båda, som kände varandra sedan ett decennium. Massa erhöll då en del rättelser och tillägg som gjorts på Nordenkartan och vidarebefodrade dessa till en gravör, som arbetade bl. a. för kartläggaren Willem Blaeu (1571-1638) i Amsterdam. Blaeu hade på 1590-talet varit elev hos Tycho Brahe på Ven och där grundlagt sitt intresse för nordisk kartografi. Redan 1635 publicerade han tillsammans med sonen Joan (1596-1673) i atlasen Theatrum orbis terrarum ett nygraverat blad över Sydsverige, vars kartbild överensstämde med den här reproduktionens. Men i det nedre vänstra hörnet på denna version står två soldater lutade mot en kartusch innehållande skaluppgiften. På detta blad har Blaeu korrigerat Skånes kartbild enligt sina egna och danska uppgifter.
År 1649 vände sig sonen Joan till Rådet i Stockholm med en anhållan att få del av Bureus' efterlämnade provinskartor, vilket beviljades först så småningom. I samband med detta lät Joan Blaeu gravera om detaljer på sina Sverigeblad, så att de dedicerades till tidens mest framstående svenskar. En av dem var fältmarskalken Lennart Torstensson, som under de tre sista åren av sitt liv, 1648-51, var generalguvernör i Västergötland, Dal, Värmland och Halland. Blaeu ersatte kartuschen med de två soldaterna med dedikationen till Torstensson i de upplagor av Theatrum orbis Terrarum som gavs ut 1649 och därefter. Den här reproducerade versionen ingick även i Joan Blaeu's Atlas maior 1662, århundradets främsta kartverk.
Ulla Ehrensvärd