SURHON[IUS] [SURHONIO, SURCHON-], JEAN and JACQUES.
Cartographers, goldsmiths and engravers, b. Mons.
Bland arbeten.
Hainault 1548 (used by Ortelius 1579.
Hondius 1633).
Luxembourg 1551.
Namur 1553.
Artois 1554.
Picardy 1557 (used by Ortelius 1559).
Vermandois 1577 (used by Blaeu 1631).
Tooley.
(fl. 1706-64)
Henry Overton acquired the stock of his fathers plates in 1707. His map Provincia Oxoniensis is a close copy of a Jansson 1644 map with the addition of roads. It appeared in some of Overton’s composite atlas of 1716.
Bland arbeten.
Provincia Oxoniensis
Sotheby's
1754-1820.
Ellicott, a Quaker, was raised in Bucks County, Pennsylvania. His father was a prosperous miller whose family founded Ellicott City, Maryland in 1775. Andrew Ellicott was trained to be a mathematician and surveyor. He conducted several large surveys with David Rittenhouse, the Philadelphia astronomer, mathematician, and clockmaker. President Washington in 1791 asked Ellicott to survey the bounds of the District of Columbia. The following year Washington asked him to complete L'Enfant's plan for the city. Ellicott made some changes to L'Enfant's plan. He changed the alignment of Massachusetts Avenue, eliminated five short radial avenues, added two short radial avenues southeast and southwest of the Capitol, and named the city streets. In less than one month Ellicott had a plan ready for the engravers. A few months later Ellicott, like L'Enfant, found himself at odds with the Commissioners and resigned from the project.
Washington Map Society. Se även wikipedias artikel, 'Andrew Ellicott'.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
'Septentrionalium regionum descrip' - Ortelius 1570.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
Korta fakta om Olaus Magnus "Carta Marina"
av Roland de Thorey
Det finns bara två kända originalexemplar av Olaus Magnus världsberömda karta "Carta Marina" eller som den fullständiga titeln lyder, "SJÖKARTA OCH BESKRIVNING ÖVER DE NORDLIGA LANDEN OCH DERAS MÄRKVÄRDIGHETER SORGFÄLLIGT UTARBETAD ANNO 1539".
Ett - tidigare helt okänt exemplar - förvärvades år 1962 av Uppsala Universitetsbibliotek från en privatperson i Schweiz för 150.000 kronor. Det andra exemplaret är känt sedan 1886 då det hittades av en forskare i Hof- und Staatsbibliothek i München där det fortfarande förvaras. Detta exemplar erbjöds Sverige att köpa år 1950 för 250.000 DM. Affären genomfördes inte eftersom pengar ej kunde anskaffas.
Under 12 års tid arbetade Olaus Magnus med sin Carta Marina innan den slutligen trycktes i Venedig 1539. Tryckningen gjordes efter nio stycken trästockar - således nio blad som sedan sattes samman till en stor karta. Den träsnittare som utfört graveringen av stockarna har mästerligt behandlat sitt material. På en normal arbetsdag kunde en duktig träsnittare gravera högst en kvadratdecimeter. Carta Marina omfattar totalt 212 kvadratdecimeter varför arbetet i sin helhet kan ha utförts på cirka sex månader. Olaus Magnus - Sveriges sista katolska ärkebiskop - född 1490 - död 1557 - grundlade med sin stora karta den svenska kartografin.
De idag kända originalexemplaren är båda okolorerade. Givetvis måste under 1500-talet åtskilliga kartor ha sålts från Venedig och genom litteraturen känner man till två exemplar - båda kolorerade.
Geografen Giambattista Ramusio i Venedig sände ett kolorerat exemplar - i guld och andra färger - av Carta Marina till guvernören över spanska Västindien, Gonzalo Fernández de Oviedo y Valdés. Lyriskt har denne i sin tur beskrivit kartan i sitt verk "Historia natural y general de las Indias".
Genom bevarade kataloger vet man också att ett exemplar år 1593 kom till biblioteket i kungliga slottet El Escorial nordväst om Madrid. I katalogen beskrivs detta exemplar som praktfullt illuminerat.
Att exemplaret i El Escorial anlände 1593 är kanske inte någon tillfällighet. Samma år kom konung Sigismund Vasa till Sverige för att bland annat försöka återföra svenskarna till den katolska tron. Aktionen stöddes av påven och spanska kungen Filip II. Kriget mot England hade misslyckats och den spanska armadan var krossad. Kanske satt Filip lutad över Carta Marina för att följa Sigismund på hans motreformationsattack mot Sverige.
Båda dessa - i litteraturen beskrivna exemplar - är idag försvunna.
Under modern tid har olika nytryck - mer eller mindre lyckade - utförts. Den bästa nyutgåvan är reproduktionen av München-exemplaret - utgiven 1949 - av dåvarande föreståndaren för Kungliga Bibliotekets kart- och planschavdelning - J. Haglund. Tryckningen utfördes i ljustrycksteknik - på specialtillverkat gultonat linnepapper - av hovintendenten John Kroon i Malmö.
VÖBAM i Vallentuna är ägare av hela den kvarvarande upplagan av Kroonska editionen från 1949. Utifrån denna ges nu kartan ut helt handmålad.
Kartan målas i olika tekniker. Total upplaga för hela världen är 100 exemplar. Dessa numreras och kan förses med sina ägares initialer. Olaus Magnus har på sin Carta Marina lämnat två stycken sköldar "vita" för att ägaren där skulle kunna placera sina vapenbilder.
Källor:
- Studier av Carta Marina, Uppsala Universitetsbiblioteks kart- och bildavdelning, hösten 1990
- de Oviedo y Valdés, G.H. (1478-1557), spansk historieskrivare, ståthållare i Cartagena i Nya Grenada (nuvarande Columbia). "Historia general y natural de las Indias". Delar utkom 1535 och 1557. I sin helhet utgiven 1851-1855.
- Richter Herman. Olaus Magnus Carta Marina 1539. Lund 1967. Studies and sources published by the Swedish History of Science Society, 11:2.
Detalj ur kartans högra övre hörn.
