1572-1638.
Painter. Lille.
Galloflandria (Lille), Blaeu 1643/44.
B.L.
1704-1754.
Bokhandlare och utgivare i Leiden.
Samarbetade tidvis med brodern Cornelius Mortiers firma Cóvens et Mortier.
1735-1813.
Lantmätare, verksam i Dalarna.
Bland arbeten.
Charta öfver Björnshytte masugnsvärks skog och inägor, med underliggande hemman och kolare torp, uti Stora Koppabergs höfdingedöme, Wästra Järnbergslagen och Grangärdes socken. Författad åren 1765, 1766, 1767 och 1772 af Nils Kiellström och Lars Henric Hilleström.
'Charta öfver Skommarbobys ägor. Författad år 1773 af Nils Kiellström och Lars H. Hilleström'. (1 karta och 1 beskrivning).
Charta öfver Tvistige Rågången Imellan Husby och Hedemora Soknar Uti Stora Kopparbergs Höfdingedöme Och Näsgårds Län Författad År 1773. af Ordinarie Landtmätaren Nils Kjellström och Commiss. Landtmät: L: H: Hilleström. Afritad i Kongel: General Landtmäteri Contoiret År 1776, af Jon: Brodin
Falun. Charta öfver Staden Falun och Stora Kopparbergs Grufwa. Författad Åren. 1780, 1781 och 1782 af L.H.Hilleström. Transporterad År 1800. Stora. Kopparbergslagets Respective Ledamöter i ödmjukhet tillegnad af Carl. Linderberg. Gravyr i färg. Tryckt år 1800.
Kort beskrifning öfver staden Falun och Stora Kopparbergs grufvan, med bifogade kartor och vuer. Utgifven af Carl Linderberg ... Stockholm, tryckt hos Carl Delén, 1804.
'Charta öfwer Tuna Hästbergs Grufskog, Tillika med en å Laxsjö sidan Pretenderad Skogstrand emot Tuna Socken, uti Stora Kopparbergs Höfdingedöme, Säthers Län. Och ofvannämde Socken belägne, Författad år 1787 Af Lars Henric Hilleström'.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
'...Totius Germaniae...' - Lotter ca 1770.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
