(c. 1596, Neuhausen, – 1665, Hoorn)
Cellarius was a Dutch-German cartographer, best known for his Harmonia Macrocosmica of 1660, a major star atlas, published by Johannes Janssonius in Amsterdam.
He was born in Neuhausen (now a part of Worms), and was educated in Heidelberg. The Protestant Cellarius may have left Heidelberg at the onset of the Thirty Years' War in 1618 or in 1622 when the city came in Catholic hands. His activities are unclear at this time but based on his later works it is conjectured he spent time in Poland and may have even worked as a military engineer there. In 1625 he married Catharina Elt(e)mans in Amsterdam, where he worked as school master of a Latin School. After a brief stay in The Hague, the family moved to Hoorn. From 1637 until his death he was rector of the Latin School in Hoorn, where Pieter Anthoniszoon Overtwater was conrector.
He published on fortification and on Poland.
The minor planet 12618 Cellarius is named in his honour.
Andreas Cellarius
The Dutch-German mathematician and cosmogr...
Bland arbeten.
Harmonia macrocosmica sea atlas universalis et novus. Amsterdam: G. Valck and P. schenk, 1708.
Folio (530 x 320mm), allegorical title engraved by F. H. van Hoven, printed in red and black with woodcut vignette, letterpress title with contents and 29 double-page engraved cosmographical charts finely coloured by hand, without text.
One of the most fascinating achievement from the golden age of Dutch cartography. The Harmonia macrocosmica is the only atlas of the period dealing with astronomy.
Unlike the late celestial atlases, the Cellarius charts demonstrated various ancient and contemporary cosmological ideas, rather than just the names and positions of the stars. The purpose of the book was to assess different attempts to discover the underlying harmony of the universe. The charts represent the highest levels of seventeenth-century astronomical thought, with the diagram showing aspects of the three great theories on the nature of the universe; the Ptolemaic, the Copernican and the Brahean.
PTOLEMAIOS, CLAUDIUS (Ptolemaeus / Ptolemy).
Ca. 150 e. Kr.
Den äldre tidens mest berömda astronom, geograf och matematiker. Hans astronomiska teorier var ledande under 14 århundraden, och hans främsta verk, 'Syntaxis' eller 'Almagest', avlöstes inte förrän Newtons banbrytande forskning. Hans 'Geographia' dominerade hela den kristna och muhammedanska världen under 1500 år. Det var Ptolemaeus som införde begreppen längd- och breddgrader, det system som geografin sedan dess följt i alla tider. Efter uppfinningen av boktryckerikonsten kom hans främsta geografiska verk helt eller delvis ut i en rad utgåvor, som oftast kompletterades med senare forskningsresultat och nyare kartritningar. Till år 1700 hade 45 utgåvor på många olika språk utgivits. Sedan dess har ytterligare 7 utgåvor tillkommit, den senaste år 1883.
The 1482 edition of the Cosmographia, printed in Ulm, is one of the finest and most ambitious productions of the fifteenth century and the first printed atlas to include a corpus of “modern maps” as revised and supplemented by the important renaissance c...
Bland arbeten.
World. Untitled map of the world. Ulm: Leinhart Holle, 1482 or later. Prepared by Donnus Nicolas Germanus and cut by Johannes “Schnitzer”.
This world map is from the first edition of Ptolemy to be printed north of the Alps, and the first to use woodcut maps. It is the earliest surviving printed map signed by its engraver, and the first in the Ptolemaic sequence to include Scandinavia and to allude to lands beyond the confines of Ptolemy’s world view.
Salmonsen.- Tooley.
Träsnittare.
Bland arbeten.
Stockar till Sebastian Münsters Kosmographica.
Karta öfver Stockholm. - 1904.
Karta öfver Norra delen af Nord Sjön. - G. af Klint 1805.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
