1754-1835. Född i Stockholms län, död i Stockholm.
Svensk kopparstickare. Han var först elev hos kopparstickaren professor Per Floding och gick senare i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberger. 1781 blev han anställd i kartgravören Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. Omkring år 1790 utförde han graveringarna till Nordenankars (se denne) sjökort och ca. 1797 hans generalkarta. I övrigt ägnade Åkerland sig mycket åt kartor för skolbruk. Bland hans kopparstick kan särskilt nämnas porträtt, samt en stor översikt, 'Stockholm och dess sköna nejder'.
In 1781, was accepted as an apprentice in map engraver Fredric Akrel's Stockholm workshop. Produced some of the engravings for Nordenankar's sea charts. Åkerland and Carl Fredric Akrell were responsible for the copperplate engravings for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas). Even after his 80th birthday, he worked producing maps 'for the tuition of youth'.
Kopparstickare, etsare och kartgravör. Född 1754 6/4 i Stockholms län, död 1835 11/11 i Stockholm (Klara). »Född bondson.» Kallade sig...
Bland arbeten.
Stockholm och dess sköna nejder.
A. M. PORTER, Don Sebastian, konung af Portugal, I-II, Sthlm 1825: 2 genrebilder, kpst.
Stockholm och dess sköna nejder, 51 byggnader och monument å samma bkd, efter C. G. Blom, kpst.
Ett flertal kartor, bl. a. över Ålands skärgård, 1779, Finska viken, 1788, och Norge med Kristiania, 1816.
Bataille emellan svenska flottan.. .och ryska flottan vid Ölands södra udde 1789, efter A. Sjöstierna, kpst.
M. SCHENSTRÖM, Afhandling om Strömsholms canal och slusswärk, Uppsala 1797: karta över Strömsholms kanal, efter G. Norenius.
C. H. BÄCK, Väg-visare genom Upsala höfdingedöme, Uppsala 1801: vägkarta, 1801.
A. SPARRMAN, Resa till Goda Hopps-udden, Södra pol-kretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Cafferlanden, åren 1772-76, II, Sthlm 1802: ett 10-tal utsikter och folktyper från Afrika och Söderhavsöarna, kpst.
P. A. GRANBERG, Staden Göteborgs historia och beskrifning, I-II, Sthhn 1815: karta över Göteborgs skärgård, 1815.
Hultmark. - Lönborg. Hultmark, 1944. Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Död 1763.
Norsk officer och kartograf. Han började i militär tjänst ca. 1743 och blev eldledare vid 'Christiansanske artillerikompaniet' 1745. 1750 blev han förflyttad till 'Akershusiske artillerikompaniet', 1753 blev han styckjunkare, 1755 artillerilöjtnant i Fredrikstad och 1759 kapten. Han var en av pionjärerna som kämpade för en självständig norsk kartografi, men arbetade dessvärre under mycket knappa förhållanden. Det kan nämnas att han 1761 fick 400 riksdaler i förskott för gravering av sin Norgekarta. Beloppet skulle betalas tillbaka så snart han fick möjlighet.
Ovenstad.
Se Strahlenberg, Philip Johan.
Karta öfver Stockholm. - 1904.
Heraldischer Atlas, Tavla 45 - H. G. Ströhl 1899.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
