Middleton, previously a captain in the employ of The Hudson Bay Company, was financed by Arthur Dobbs to explore the north-western extremities of Hudson Bay in search of a north-western passage. The expedition, from 1741-42, should have disproved notions of such a passage, but the increasingly delusional Dobbs convinced himself that Middleton had deliberately falsified his findings, and mounted an attack on the captain’s integrity, using a series of rather dubious maps distorted to support his viewpoint. Middleton’s chart over Hudson Bay, published before the eruption of the controversy, is of great importance as the attempt at an accurate survey of the west coast of Hudson Bay (Cumming et al, Exploration of North America, p. 188), and the only reliable printed cartographic record of the captain’s discoveries. Surprisingly, the chart was not included in Middleton’s book defending his reputation, and is now rare.
Bland arbeten.
Hudson Bay.
Sotheby's
1603-56 JUSTUS DANKERTS (son) 1635-1701
The Dankerts family, of whom the above were the most important, was very large and ramifying having had a lot of members who were active in engraving on an artistic level. In this short view, however, we are dealing mainly with those who took part in the atlas production. The family’s roots can be traced back to Cornelis Danckerts (1536-1595), a carpenter in Amsterdam. From his marriage with Lijsbet Cornelisdr two sons are known: Cornelis Danckerts de Rij (1561-1634) and Danckert Cornelisz (ca. 1580-1625). Cornelis and his descendants called themselves Danckerts de Rij. Danckerts Cornelisz who is at the root of the line we are now interested in was first a skipper then a stone merchant. He married Lijstbeth Jansdr, shortly after the turn of the century. Several members of his branch were well-known engravers-etchers, mapmakers and printsellers (Keuning, 1955). Danckert Cornelisz had two sons: Cornelis Danckerts (1603-1656) and Dancker Danckerts (1614-?). Cornelis the elder brother established himself as an en...
1758-1826. Född i Edinburgh, död i Paris.
Skotsk historiker. Efter att ha studerat rättsvetenskap under en tid, utvecklade han från 1780 ett rikt författarskap och hade bl.a. stora förtjänster med sina utgåvor av äldre skotsk folkdiktning. I övrigt omfattade hans författarskap många olika specialfält inom historia. Bland hans främsta verk kan nämnas "History of Scotland" (1797). Han gav även ut flera geografiska arbeten, som "Voyages and Travels", ett mästerverk om 16 band (1807-14) och "Modern Geography" (1802). Hans "New Modern Atlas" kom 1808-09 och räknas som ett arbete av hög kvalitet.
Bland arbeten.
History of Scotland. Voyages and Travels. Modern Geography. New Modern Atlas.
Dict. nat. biogr. - Tooley.
Karta öfver Stockholm. - 1904.
Belägringen av Stralsund 1678. - Stockholm 1922.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
