Död ca. 1568. Född i Piemonte.
Italiensk kartograf. Om hans liv finns inga säkra upplysningar förrän han 1544 dyker upp i Venedig som en fullt erfaren kartograf. Hans första kända arbete är en specialkarta över Spanien och Sicilien. 1548 gav han ut en Ptolemaeus-geografi med 60 kartor, varav 34 efter hans egna teckningar. Dessa kartor användes senare i flera andra utgåvor. Började i republiken Venedigs tjänst som kosmograf. 1550 dekorerade han stadshusets stora sal med en gigantisk Afrika-karta målad direkt på väggen. I övrigt utförde han under dessa år flera stora kartarbeten, både hela världskartor och specialkartor över mindre områden, i synnerhet Italien, södra Europa och övriga Medelhavsländer. Blev berömd och 1558 vald till professor i geografi vid 'Accademia della Fama'. Åt Venedig utförde han också olika målnings- och ingenjörsarbeten.
Bagrow.
1440-1514. Född och död i Nürnberg.
Tysk läkare och historiker. Studerade först vid universitetet i Leipzig där han år 1459 blev magister. Facken var de vanliga lärdomsämnena. Senare specialiserade han sig på läkarvetenskapen och tog 1466 en medicinsk doktorsgrad i Padua. Efter flera års verksamhet som läkare i olika städer verkade han från 1484 i Nürnberg. Redan som student visade han starkt intresse för historia. Han bedrev bl.a. en betydande samlarverksamhet, speciellt av handskrifter av olika slag och han blev efter hand väl ansedd i ledande humanistkretsar. På uppdrag av den berömde boktryckaren Anton Koburger utarbetade han en världskrönika som kom ut 1493 på latin och tyska, och senare i flera utgåvor. 'Nürnbergerkröniken' är inte något självständigt forskningsarbete utan ett resultat av Schedels samlarverksamhet. Det som är av störst intresse är illustrationerna, som utfördes i träsnitt av Michel Wolgemuth och Wilhelm Pleydenwurff. Med sina 1.809 träsnitt är boken det rikast illustrerade tyska verk från 1400-talet.
Bland arbeten.
Nürnbergerkröniken.
Haitz. - Lex. d. Buchw.
1607-74.
An engraver and publisher active in Antwerp who produced a small number of maps including one of the British Isles based on an earlier map by N. Visscher.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
'Une Femme de l'Entrée de Nootka.' - John Webber 1785.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
