c. 1703-66
HENDRIK DE LETH (THE YOUNGER) ft. 1788
Engraver, publisher and painter, active in Amsterdam, worked for the Visscher family and eventually took over the business. De Leth is better known as an artist and engraver than as a cartographer although his historical atlas of the Netherlands was a very popular work. His son, Hendrik de Leth (the Younger), published a World Atlas in 1788.
Född 1841 15/4 Filipstad. Död 1916.
Stud. 1865-68 vid Konstak. därefter utomlands. Repr. i ett flertal museer bl.a. Nationalmuseum. Morbror till Selma Lagerlöf.
Sv. K.lexikon.
PHIPPS, CONSTANTINE JOHN, BARON MULGRAVE.
1744-92. Född på Irland, död i Liège.
Engelsk sjöofficer. 16 år gammal gick han in i marinen och blev efter några år löjtnant och senare kapten. 1773 ledde han en expedition som skulle söka en nordlig sjöförbindelse till Indien. Expeditionen kom inte längre än till Svalbard där den tvingades vända på grund av packisen. Hans bok om denna resa, 'A voyage towards the North Pole' utkom 1774 och blev även översatt till andra språk. 1778 deltog Phipps i kriget mot Frankrike. Senare arbetade han med administration av den indiska handeln och plantagedriften. Sedan 1777 var han medlem av parlamentet.
Bland arbeten.
A voyage towards the North Pole.
Dict. nat. biogr.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Hässelklocka, Campanula latifolia - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
