CAROLUS FLANDRO [CARL] JORIS [GEORGIUS].
1601-1625.
Pilot and map maker. Compiled various MS maps and map of Iceland, printed by Hondius 1631, and Blaeu. Worked to improve Waghemaer's Het niewe Vermeerde Licht 1634.
Carolus, Joris [Georgius], holländsk skeppare och kartograf i början 1600-talet. Han var en välkänd skeppare i nordliga farvatten och deltog i tre expeditioner för att finna Nordvästpassagen. 1625 besökte han Island, och erbjöd sig i ett brev därifrån att gå i tjänst hos Danmarks konung Christian IV, vilket troligtvis aldrig blev av. Efter hemkomsten till Holland gav han 1626 ut en karta över nämnda trakt, 'Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen' och 1634 utgav han ett nautiskt verk, 'Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts', som innehöll en ny karta över dessa farvatten. Han utarbetade en specialkarta över Island som publicerades första gången i J.J. Pontanus: 'Rerum Danicarum historia' (1631). Förläggaren av detta verk var Joannes Janssonius (se denne) som senare tog med kartan i sin atlas. Den f...
Bland arbeten.
Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen.
Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts.
Islands karta i Rerum Danicarum historia.
Tooley. H. Hermannsson i Islandica, b. XVII, s. 22f., och b. XXI, s. 36f.
16 april 1822 - 25 september 1878.
August Heinrich Petermann, född 16 april 1822 i Bleicherode, Sachsen, död genom självmord 25 september 1878 i Gotha, var en tysk kartograf och geograf.
Petermann arbetade 1839-45 vid Heinrich Berghaus kartografiska institut i Potsdam, där han huvudsakligen sysslade med Berghaus 'Physikalischer Atlas'. Han tecknade även kartor till skrifter av Alexander von Humboldt. År 1845 begav han sig till Edinburgh för att biträda Alexander Keith Johnston vid den engelska bearbetningen av nämnda atlas och grundlade 1847 i London en kartografisk anstalt. År 1854 anställdes han hos Justus Perthes i Gotha och utgav sedan 1855 'Mitteilungen aus Justus Perthes geographischer Anstalt', vilken tidskrift, vanligen kallad 'Petermanns Mitteilungen', blev ett centralorgan för den geografiska vetenskapen.
Som kartograf utmärkte Petermann sig genom ett omsorgsfullt och kritiskt arbete med de mest skilda källor. Särskild kända är hans stora karta över det inre Afrika, hans karta i sex blad över USA samt hans karta i nio blad över...
Bland arbeten.
'Mitteilungen aus Justus Perthes geographischer Anstalt'
'Physikalischer Atlas'
'Stieler'
Nordisk Familjebok.
1516-1574.
German cartographer.
Maps of Silesia 1561 and Italy, used by Ortelius & Blaeu.
Bland arbeten.
Maps of Silesia 1561 and Italy.
Tooley
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
'Lemland' - Finland 1943.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
