CORONELLI, VICENTIUS. [Vincenco Maria]
1650-1718.
Italiensk matematiker och geograf. Han arbetade först som snickare men gick snart med i en klosterorden, där han bedrev flitiga studier inom flera områden, och 23 år gammal tog han en doktorsgrad. Kort därefter blev han ordens 'minister provincialis' i Ungern. 1686 blev han kosmograf för republiken Venedig, senare också professor i geografi vid universitetet i Venedig.
Franciscan monk, was one of the pre-eminent globe makers, his crowning glory being the pair of giant globes he made for Louis XIV, 3,9 metres in diameter.
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Cassini de Thury, César-François
17 June 1714 – 4 September 1784
César-François Cassini de Thury (17 June 1714 – 4 September 1784), also called Cassini III or Cassini de Thury, was a French astronomer and cartographer.
Cassini de Thury was born in Thury-sous-Clermont (Oise), the second son of Jacques Cassini and Suzanne Françoise Charpentier de Charmois. He was a grandson of Giovanni Domenico Cassini, and would become the father of Jean-Dominique Cassini, Comte de Cassini.
In 1735, he became a member of the French Academy of Sciences as a supernumerary adjunct astronomer, in 1741 as an adjunct astronomer, and in 1745 as a full member astronomer.
In January, 1751 he was elected a Fellow of the Royal Society.
He succeeded to his father’s official position in 1756 and continued the hereditary surveying operations. In 1744, he began the construction of a great topographical map of France, one of the landmarks in the history of cartography. Completed by his son Jean-Dominique, Cassini IV and published by the Académie des Sciences from 1744 to 1793, its 180 plates ar...
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Granhammar - Nay 1881.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
Kommentar till handkolorerad kopparstickkarta ur världsatlasen Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius.
Förläggare: Gerhard Valk och Peter Schenk Amsterdam 1708.
Framställning i rummet av himlens och jordens södra halvsfärer
Om tanken att framställa himlen och jorden gemensamt på en och samma karta stammar från Cellarius är inte känt; säkert är att det används mycket sällan och utgör en av egenheterna i Cellarius' världsatlas. Denna atlas frmastår bland övriga sedan sextonhundratalet utgivna stjärnatlaser som ett mästerverk såväl vetenskapligt som grafiskt; med full rätt ger honom Rudolf Wolf (1816-1893) särskilt erkännande i sin bekanta ”Geschichte der Astronomie” (München 1877).
Till grund för vår karta ligger antagandet att betraktaren ser genom himmelssfären ned på jordens södra halvklot. Centrum för kartan ligger i Atlantiska Oceanens södra del, sydöst om Rio de la Platas mynning. På jorden, vars omkrets på kartan löper 82 mm innanför himmelssfären, igenkänner man Sydamerika (rött) och Afrika (grönt), det ännu outforskade Antarktis vid jordens sydpol kännetecknas av gul färg. Tvivelsutan har vid kartans tillkomst större vikt lagts vid framställningen av himlavalvet. Liksom på alla stjärnkartor i Cellarius' ”Harmonia Macrocosmica” är stjärnbildernas figurer tecknade med största noggrannhet och stjärnorna i dem är framställda genom stjärnformade symboler av olika utseende och storlek. Användandet av olika symboler för de enskilda stjärnorna tjänar som kännetecken på dess ljusstyrka. Redan i äldsta tider var det brukligt att inordna stjärnorna i sex storleksklasser efter deras ljusstyrka varvid de ljusaste stjärnorna räknades till den första storleksklassen och de svagaste, för blotta ögat nätt och jämt skönjbara stjärnorna, till den sjätte. Cellarius använder på sina stjärnkartor för stjärnorna sex olika storlekar av en stjärnformig symbol där symbolen är större och har fler flikar ju ljusare stjärnan är. Denna indelning användes förmodligen redan i den numera förlorade stjärnkatalog som utgavs år 150 f. Kr. av den grekiske astronomen Hipparchos från Alexandria.
Cellarius hade inte behövt teckna in stjärnbildernas figurer på stjärnkartorna om han hade begagnat sig av det förfarande som Johannes Bayer (1572-1625) använt i sin stjärnatlas ”Uranometria” (Augsburg 1603). Han betecknade nämligen stjärnorna inom varje stjärnbild med grekiska och latinska bokstäver. Längre fram förde det allmänna bruket av hans tillvägagångssätt till att figurerna försvann från stjärnkartorna; då vi betraktar de praktfulla stjärnkartorna i världsatlasen ”Harmonia Macrocosmica” kommer vi att glädja oss åt att Cellarius fortfarande utformat sina kartor efter gammalt bruk.
