VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

TARDIEU, AMBROISE.

1788-1841.
Kartograf och gravör verksam för franska Depot de la Marine. Producerade flera atlaser, bland annat över en av Napoleons kampanjer. Han gjorde även den stora Atlas Hydrographique vilken publicerades i Paris 1822.

Bland arbeten.
Atlas Hydrographique.


BL.


BURE(US), ANDERS (ANDREAS).

1571-1646. Född i Säbrå, död i Stockholm.
Svensk ämbetsman och kartograf. Han började som kanslitjänsteman, men arbetade vid sidan om med genelogiska, astronomiska och kartografiska studier. 1602 deltog han i kartläggningen av Stockholm, 1619-20 vid gränsdragningen mellan Finland och Ryssland. 1623 fick han överinseende för det offentliga byggväsendet i Sverige och år 1628 blev han utnämnd att organisera det svenska lantmäteriet samt fick med denna ställning ett grundläggande inflytande över utvecklingen av det svenska lantmäteriväsendet. Han blev senare assessor vid krigskollegiet och krigsråd. - Som kartograf fick han 1603 i uppdrag av Karl IX att kartlägga Sverige och Finland. Resultatet framlades år 1611 med kartan 'Lapponiae. Bothaniae Cajaniaeque regni Suecie provinciarum septentrionalium nova delineatio'. Med stöd från Gustav Adolf fortsatte han sitt kartläggningsarbete och gav 1626 ut 'Orbis Arctoi nova et accurata delineatio', ett verk på 6 blad i förhållandevis litet format. Första utgåvan finns idag bara i ett fåtal exemplar. Hans kartor
...
Bland arbeten.
Lapponiae. Bothaniae Cajaniaeque regni Suecie provinciarum septentrionalium nova delineatio, 1611, sannolikt grav. av B.
Orbis Arctoi nova et accurata delineatio.


Hultmark, 1944. Lönborg, s. 10-16. - Orbis. - Sv. män och kv. Sveriges sjökartor – A. Hedin


Barletti, Carlo


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.



Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936



Åkers Härad - 1902.


Carta Marina
  • Björkbom, C - "En kort historik över Olaus Magnus Gothus... samt orienterande förklaringar till Carta Marina."
  • Blaisus (Påven Paulus III) - "Påven Paulus III:s tillståndsbevis för Olaus Magnus:"
  • Brenner, Oscar - "Die ächte Karte des Olaus Magnus vom Jahre 1539 nach dem Exemplar der Münchener Staatsbibliothek"
  • Collijn, Isak - "Olaus Magnus - Ett försök till karakteristik och några önskemål."
  • Magnus, Olaus - Carta Marina 1539.
    Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
    Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
  • Magnus, Olaus - Olaus Magnus brev till Gustav Vasa, daterat Rom 1 maj 1554.
  • Munkhammar, Lars - "Hur Carta marina kom till Uppsala"
  • Sallander, Hans - "Olaus Magnus' Carta marina av år 1539. Några anteckningar i samband med ett nyupptäckt andra exemplar." - 1962.
  • TV-sänd intervjuv med Hans Sallander med anledning av återkomsten av Carta Marina till Sverige.
  • De Thorey, Roland. - Korta fakta om Olaus Magnus Carta Marina.
  • De Thorey, Roland. - Breves notas sobre la "Carta Marina" de Olaus Magnus.


  • Bureus karta över norden
  • Bäärnhielm, Göran - "Om kartan och dess upphovsmän."


  • Kartor och atlaser
  • Norra och Södra Kartverkets kartor samt konceptkartor. - Förteckning.
  • Sverige - Svenska kartrariteter under trehundra år, 1500-1800.
  • Svenska stadskartor. - Ljunggren m.fl. Förteckning.
  • "General hydrographisk Chart-book öfwer Östersiön, och Katte-gatt." - Petter Gedda.
  • Ehrensvärd, Ulla - "Chart-Book öfver Öster-Siön och Katte-Gatt."
  • "A Compleat Sett of New Charts." - Sr John Norris
  • Gehlin, Åke - "Fulväderjacks spionkartor". Sir John Norris.
  • "Atlas Vsego Baltijskago Morja." - Nagaev
  • "Atlas of the Gulf of Finland." - Spafarieff
  • "Sweriges Sjö-Atlas." - Gustaf af Klint
  • Lundquist, Björn. - Sex exemplar av Gustaf af Klints Sveriges sjöatlas.


  • Bilder och planschverk
  • Heraldik och genealogi - Tersmedens handmålade vapensköldar samt graverade Tysk-Baltiska.
  • "Sveriges Industri, dess Stormän och Befrämjare" - 1890-1910. Planschförteckning.
  • "Suecia Antiqua" - Erik Dahlberg. Planschförteckning.
  • "Fordna och närvarande Sverige" - Thersner. Planschförteckning.
  • Botanik. - Besler och Lindman. Planschförteckning.


  • Teckenförklaringar
  • Sverige - Ekonomiska och Topografiska kartor. - 1872. [bild]
  • Sverige - Ekonomiska och Topografiska kartor. - 1900. [bild]
  • Övriga artiklar
  • Abrahamsson, Åke - "Två stockholmsutsikter från 1570-talet av Franz Hogenberg".
  • Bagrow, Leo - Aleksei Ivanovich Nagaev, Russian admiral 1704-1781.
  • Bagrow, Leo - Italiens insatser inom skandinavisk kartografi.
  • Bagrow, Leo - "Maps of the Neva river and adjacent areas in swedish archives."
  • Bagrow, Leo - "Vingboons' maps in Sweden"
  • Beatus världskarta.
  • Blaeu - "Short notice about some Blaeu atlases."
  • De Thorey, Roland - Kort introduktion till F. Boberg's "Svenska bilder".
  • "Svenska bilder" ur "Bobergiana, anteckningar av och om Anna och Ferdinand Boberg".
  • Upmark, Gustaf - Ferdinand Bobergs "Svenska bilder".
  • Svenska bilder i Anna och Ferdinand Bobergs fotspår - efter hundra år. - Extern länk, öppnas i nytt fönster.
  • Collijn, Isak - "Våra äldsta boktryckare."
  • Covens et Mortier - "Short notice about the Covens et Mortier edition of de l'Isle's map of America."
  • Ehrensvärd, Ulla - "Andreas Bureus: Gothia, utgiven 1649 av Joan Blaeu."
  • Ekström, Georg - Linné, Landskapsresorna och kartorna." [extern länk]
  • Enequist, Gerd - "De äldre ekonomiska kartorna i Mälarområdet"
  • Enequist, Gerd - short summary in English "The old economic maps in the Region of Mälaren"
  • Eriksson, Erik - ur "Sex berömda kartblad. En introduktion..."
  • Frölich Hans - Svenska vyer ur "Bröderna Elias och Johan Fredrik Martins gravyrer."
  • Hassler, Göran - Carl Larsson.
  • "Kommentar till... Harmonia Macrocosmica av Andreas Cellarius."
  • Krogt, Peter van der. - "The History of Globe Making."
  • Krogt, Peter van der. - "The Mapping of Mars."
  • Louwman, Peter J. K. - "Bibliography of atlases published in the Netherlands."
  • Marelius, Nils - "Beskrifning Til Chartan öfver Sjön Wenern." [PDF-fil, 14 Mb]
  • Marelius, Nils - "Beskrifning Til Chartan öfver de til Segelfarten tienlige Siöar och Strömmar imellan Götheborg och Norrköping." [PDF-fil, 30 Mb]
  • Niklasson, Bruno - "General Charta öfwer Stockholm med Malmarna 1733." - 2001.
  • Nya Dagligt Allehanda - "Stockholmare har enastående kartsamling i Europa." - 1935.
  • Olsson, Ulf - Sjömätningarna i Göteborgs skärgård och Bohuslän 1803-1805.
  • Propper, Gerold - "Något om tryckta ortskartor över Stockholm och deras bakgrund."
  • Rudbeck, Olof - Förkortningar av kartografer använda av Olof Rudbeck i "Atlantica".
  • "Saxa Loquunatur - Stenarna talar" - Lunds Universitetsbibliotek.
  • Strindberg, August - "Philipp Johann von Strahlenberg och hans karta öfver Asien".
  • Tallgren, Bruno - Ortelius, "SEPENTRIONALIUM REGIONUM DESCRIP. ANTVERPIAE 1570". - Ortelius karta över Norden. No. 45. i 'Theatrum Orbis Terrarum'.
  • Tallström, Björn - Östgötakartor. [extern länk]

  • Kulturens Värld nr 2 Maj 1992.

    "Här är en annan Carl Larsson: Ung veteran i frack tecknade gumsar i djurstallarna"

    Av Göran Hassler.

    Atmosfären låg tryckande, sövande över rader av böjda pojkryggar. En känsla av koncentrerad händelselöshet vilade över det monotona slitet att fånga de rätta proportionerna av manskroppen på podiet och sätta ned dem på ritpappret. Dammet låg tungt över Konstakademins modellskola denna novembermorgon 1875.
    Plötsligt rycks dörren upp och en flämtande hes stämma väser: ”Om herr Larsson ögonblickligen…
    Så rusar herr Larsson och budbäraren ned till Centralstationen. Där väntar ett rykande snälltåg med ångan på högtryck och fylld av höga järnvägstjänstemän, på ynglingen med skissblocket under armen.

    Den 22-årige Carl Larsson var redan en ärrad veteran som reportagetecknare när han denna morgon avhämtades för att föreviga en av den stora, klassiska järnvägskatastroferna – den när nattågen från Malmö respektive Stockholm kolliderade i full fart vid Lagerlunda strax utanför Linköping.
    ”Vi kommo dit sent. Där stod de båda lokomotiven, som mötts i full fart, uppresta mot varandra, såsom ett par stegrande hästar. Ur bråtet stack förarens arm ut; hela bröstet var uppfläkt, en ryslig syn.
    Sedan på hotellet i Linköping hörde jag hela natten döendes och sårades jämmer och rosslingar.
    Det var en kall natt, över trettio grader och således besvärligt att teckna. Men det måste gå och det blev sedan en teckning som gick genom hela utlandets illustrerade press. Det var första gången mitt namn gick ut i världen.”
    Från Linköping bar det av till Göteborg för stapelavlöpningen av Sveriges då största ångare och sedan i ilmarsch till Skövde, där kungen skulle inviga en järnvägssträcka. Sedan bar det av till Norrköping, där det var lantbruksutställning som gav upphov till en serie fantastiska porträtt av grisar och gumsar. Allt gick i sådan hast att Carl inte hann byta kläder. Han berättar att han ritade i djurstallarna iförd fracken från kungainvigningen.
    Väl tillbaka i Stockholm var det panik inför pressläggningen. Före klichéernas tid ritade tecknaren direkt på ”stocken”, en skiva skuren av änden av en buxbomstock och bestruken med vit kalk. Med hjälp av graverade streck och punkter gjorde en xylograf om bilden till en ”stämpel”, som användes som en kliché. ”Det var liten tid att sova vid sådana tillfällen: det jag sett skulle genast på stocken. Denna, som ofta upptog en hel, nej, dubbelsidas storlek var fint hopsatt och hoplimmad av många bitar. När det var brått – och när det inte var det! – fick jag börja i övre vänstra hörnet och allteftersom ritningen gick framåt, eller – rättare – neråt, så lämnades bit efter bit till de väntande springpojkarna, som bar dem till xylograferna. Det var rakt inte att tänka på att få ett konstverk (eller en helhet) av sådant – och det var ju inte heller ändamålet.”

    För många är Carl Larsson en lyckans gullgosse, för vilken allt gått väl i händer. Bakgrunden är emellertid den motsatta. Han kom från den yttersta slummen i Stockholm – ett grannskap som han beskrivit i de mörkast tänkbara färger: smuts, ohyra, svält och till och med en koleraepidemi som ryckte bort många grannar och lekkamrater. Modern övergavs vid födseln, vräktes från sin bostad men fick så småningom en blygsam försörjning som tvätterska. Det blev knappast bättre när mannen efter ett år dök upp, alkoholiserad och med svårt lynne. Det är ”med det pinade barnets bitterhet jag minns honom”, skriver Carl på sin ålderdom.
    Efter några år i fattigskolan upptäcks hans talanger i teckning och han skrivs in som trettonåring i Konstakademins principskola. Det var en grundläggande utbildning inte bara för blivande konstnärer utan också för hantverkare och även för militärer, som behövde kunna rita skisser av terräng. Så det var en mycket blandad samling både när det gäller bakgrund och ålder.
    Efter ett par år avancerar han till ”antikskolan”, där det gäller att rita ”endast antikhuvuden, där huvudsaken är att skugga dem gentilt – inte får man ett uns begrepp eller aning om deras stil eller storhet. Man hatar dem, avskyr dem, resignerar i hoppet att en gång få rita naket.” Så småningom avancerar han även till ”modellskolan” och det är därifrån han rycks morgonen den 15 november 1875.
    Då har han redan i många år bidragit till försörjningen av sin älskade moder och sin hatade fader, något som han – trots allt – gjorde under hela sitt liv. Redan som femtonåring hade han fått en regelbunden inkomst som retuschör hos en fotograf och när han var sjutton började hans bana inom pressen.

    Redaktören för skämttidningen Kasper hade förlorat sin tecknare. Av en slump får han se ett par karikatyrer av Carl Larsson och engagerar gossen på stället att leverera 8-10 teckningar i veckan för ett styckepris à två kronor – en efter omständigheterna god inkomst. Carl Larsson klagar våldsamt över de dåliga xylograferna och kallar dem ”rysliga” och ”klåpare” men påpekar samtidigt att han var så ointresserad av arbetet att ”samvetslösare och dåligare skämttecknare än jag var är svårt att uppleta”. Men läsarna uppskattade honom och det är nu hans popularitet grundläggs.
    Det första bidraget ger en god bild av hur det kunde gå. Carls teckning är inget mästerverk men det har en nerv och en utstrålning som ger bilden liv. När den passerat xylografens händer är den totalt död, en konventionell rutinteckning, som det går tjoget på dussinet av. I senare årgångar märker man att både Carl och xylografen ibland haft högre ambitioner inte bara på att de båda har signerat vissa verk. Det finns utsökta teckningar, ibland försedda med en vers som ävenledes signerats C.L. Framför allt minnesvärd är en svit silhuetter under rubriken ”Nattliga figurer”, där ynglingen Carl t.ex. under en elegant silhuett av utsökt snitt skriver en raljant vers om hur en herre är på ”fjärilsjakt” på en galant dam, som trippar fram på höga klackar i en snitsig turnyr. Här är han verkligen långt från den opersonligt mekaniska stilen i teckningarna som visar framåt mot den raffinerade mästaren.
    Sommaren 1875 engageras han av Ny Illustrerad Tidning som reportagetecknare, men under hela nästkommande år står det kvar i Kaspers tidningshuvud: Tecknare: Carl Larsson. Redan efter ett par månader sänds han ut på den odyssé, som han själv beskrivit så målande även om detaljerna i beskrivningen inte stämmer helt. Parallellt med studierna på akademin reser han land och rike runt, mest på järnvägsinvigningar: ”Där voro samma ceremoniell med olika stadsfullmäktige, olika landshövdingar och olika triumfbågar, men två av deltagarna voro desamma: kungen och jag. Jag minns mycket väl konung Oscars lite lidande leende där han ständigt mötte mina blickar.”

    Även om det blev mycket resande kunde en hel del göras på plats i Stockholm. En intresserad läsare sände in skisser från en märklig björnjakt i de värmländska finnskogarna, vilket ger Carl Larsson utgångspunkt för teckningar. I den utförliga texten till bildmontaget berättas om hur man skjuter en björnhona och strax därefter finner man hennes två små ungar: ”Ögon hade ungarna redan men inte tänder: jämte den döda modern forslades de på höslädor till V. Näsberget, där en rask kvinna som själv hade dibarn, på jägarens anmodan lät de små björnungarna hemta föda vid sitt bröst.” Efter en tids amning kunde hon mata ungarna med sked och så småningom hamnade de i Stockholm.
    Tekniska nymodigheter hörde också till det dagsaktuella. Demonstrationen av en elddykeriapparat förevigades till exempel. Det var en dubbel dräkt med luftkanaler för kylluft och dessutom anordning för ständig vattenbegjutning ”hvarigenom både eldens åverkan hindras och räddarens atmosfer afkyles”. En särskild luftslang inne i vattenslangen förde in sval andningsluft samtidigt som den blåste bort rök och lågor från ögonen.
    Det var inte bara som ”pressfotograf” som Carl Larsson medverkade. Då och då uppträder han som kåsör t.ex. med en dråplig skildring i ord och bild av ett dåtida ”gym” med lika utstuderade tortyrinstrument som dem vi möter i nutiden.

    Konstnären Carl Larsson spelade en viktig roll redan från början i Ny Illustrerad Tidning. Första sidan på nyårsnumret för 1876 blev en hyllning till den åldrade, slagrörde skalden Johan Ludvig Runeberg. Över ett sällsamt levande porträtt av skalden, som Carl Larsson gjort efter ett fotografi, svävar en bevingad lyra under Hoppets stjärna. Runt skalden är bilder med anknytningar till honom grupperade: en vy från hemstaden Borgå och hamnen i Helsingfors över Sven Dufva och Torpflickan från Fänrik Ståls sägner.
    Även i det mycket lilla formatet firar Carl Larssons artisteri triumfer – och kanske allra mest där. Till många av de dikter som publicerades av tidens populära författare gjorde Carl Larsson utsökta anfanger som ofta utvecklades till små konstverk. Många av dem är så utomordentligt fint utarbetade att man måste syna orginalstockarna med lupp för att verkligen uppleva med vilken enastående noggrannhet och precision han arbetet liksom vilka enorma krav han ställde på hantverksskickligheten hos några få utvalda xylografer. I flera fall vet man at han givit xylografen bakläxa många gånger innan han blev nöjd med tätheten i provtrycket t.ex. ett hårsvall, där man knappast kunnat uppfatta nyanser utan förstoringsglas i det slutliga trycket.
    När Carl Larssons rykte och anseende som konstnär ökar och hans vistelser i Paris blir fler och längre, så blir hans insatser som nyhetsman allt mera sällsynta för att helt upphöra. Däremot fortsätter han att medverka som mästare i att utnyttja xylografins konstnärliga möjligheter.

    Under en kort period på mindre än två decennier infaller en märklig blomstringsperiod för den illustrerade svenska pressen. Under 1870- och 80-talen engageras många av de unga lovande konstnärerna som tidningstecknare. Det är namn som Jenny Nyström, som var mycket flitig under många är, det är Bruno Liljefors, Albert Edelfelt, Georg Pauli, Axel Tallberg och många, många andra. För tidningarna innebar det en plötslig och uppseendeväckande höjning av den konstnärliga kvaliteten. För konstnärerna gav det en säker försörjning och en möjlighet att nå ut till en stor och bred publik och därigenom bli kända och uppskattade.
    Det väsentliga var att alla dessa konstnärer lärde sig att skapa direkt för xylografin, som bara var aktuell under några decennier innan tryckeritekniken gjorde landvinningar som medgav att man kunde göra primitiva reproduktioner av verk som gjorts i andra medier, t.ex. av oljemålningar. När xylografin blir inaktuell försvinner också en utomordentlig möjlighet att på ett kvalificerat sätt uttrycka sig i bild. Blaffiga, otydliga reproduktioner ersätter detta sätt att uttrycka sig med yttersta precision.
    För Carl Larsson innebar tidningsepoken att han på ett handfast sätt i verkligheten fick pröva och utveckla sin talang och den skicklighet han förvärvat på Konstakademin. Det kan ha bidragit till att göra honom till den utomordentlige tecknare han alltid var – även när han målade.

    Utlagd med författarens tillstånd.