TVÅ STOCKHOLMSUTSIKTER FRÅN 1570-TALET AV FRANZ HOGENBERG.

ROGIER, JEAN de.

1600-1684.
One of Sweden's first surveyors. Worked in the provinces of Östergötland and Värmland.

Sveriges sjökartor – A. Hedin.

HÄLLSTRÖM, CARL PETER.

1774-1836.
Svensk kartograf.
'Föddes i Ilmola socken af Wasa län i Finland, d. 27 Febr. 1774. Fadern, Carl H., var der då Pastors-Adjunct, men blef sedan Comminister. Modern var Anna Rein. Student i Åbo 1792, Phil. Mag. 1795, undergick derefter examen i Lagfarenheten och ingick i Bergs-Collegium, der han 1796 blef Auscultant och året derpå Geschworner. Förflyttades 1801 såsom Ingenieur till Landtmäteri-Contoiret; 1802 Premier Ingenieur, några år derefter Capitaine vid Sjömätningscorpsen samt 1809 Förman för Sjö-chart-archivet. Under tiden Ledamot i K. Strömrensningscomitéen, i hvilken egenskap han utförde många gagneliga förrättningar. När denna indrogs, blef H. 1827 Chef för Norra Canaldistrictet, samt 1830 Contoirschef för Expeditionerna. Sedan 1810 Major vid flottan, erhöll han 1826 Öfverste-Lieut:s n. h. o. v. R. W. O. 1818. Ledamot af K. Vet.-Akad. 1804, af K. Landtbr.-Akad. 1812, samt Förvaltare i Räkenskapsafdeln., af K. Krigs-Vet.-Akad. (der i flere år föredragande i Sjö-krigsvetenskapen), samt af K. Patrioti...

Biographi öfver C. P. Hällström i Vet.-Akad.Handl. 1838.Biografiskt lexikon öfver Namnkunnige Svenske Män. 1876.Ytterligare upplysningar finnes i "Svenska män och kvinnor". 1946. Band G-H s. 595-596.

Matérn, Johan Anton von

Född 1683 i Stockholm, död 1767 i Alvhem, Älvsborgs län.
Johan Anton Matérn, adlad von Matérn, född 1683-10-22 i Stockholm. Konduktör vid fortifikationen 1704-11-06. Löjtnant vid fortifikationen 1708-03-26. Kaptens karaktär 1722-06-26. Kapten vid fortifikationsbrigaden i Göteborg 1731-12-04. Major vid fortifikationsbrigaden 1741-03-05. Generalkvartermästarelöjtnant vid finska brigaden 1742-07-23. Flyttad till Stockholmsbrigaden och fortifikationskontoret 1744-11-10. RSO 1748-09-26. Överste och kommendant i Landskrona 1748-10-27. Adlad 1751-11-21 (introducerad 1756 under nr 1963). Avsked 1760. Död 1767-12-20 i Alvhem i Skepplanda socken, Älvsborgs län och begraven 1768-01-05. 'Han blev 1708 kommenderad från armén för att göra kartor över Polen, Samogitien och Litauen. Bevistade 1708-07-04 slaget vid Holofzin samt 1709 belägringen av Poltava, där han med egen hand uppsatte skanskorgarna längs efter linjen till betäckning av svenska armén. Blev fången vid Perevolotjna 1709-07-01 och förd till Tobolsk i Sibirien, varest han sysselsatte sig med kartors förfärdigande öve...
Bland arbeten.
Nova descriptio geographica Tattariæ magnæ.

Gulddistriktet Klondike - ca 1897.

Paris, Ludvig XIV - 1665.

Två stockholmsutsikter från 1570-talet
av Franz Hogenberg

Vyerna, med staden sedd från norr och söder, markerar en ny syn på verkligheten – och konsten. Tidigare stockholmsbilder avsåg främst att förmedla politiska och religiösa budskap, inte att i detalj återge den fysiska miljön. De hade mer karaktären av förenklade topografiska kartor. Med renässansen blev dock konstens uppgift att efterlikna naturen, att återskapa verkligheten som bild. Det är också så som våra aktuella konstnärer – tecknaren Hieronymus Scholeus och kopparstickaren Franz Hogenberg – har gått till väga. För första gången ser vi den svenska huvudstaden framställd på ett visuellt trovärdigt sätt inom ramen för ett nytt centralperspektiv. Till skillnad från äldre, vertikalt anlagda panoramor lanseras även en horisontal kompositionsprincip, med staden utbredd på tvären – inte minst för att framhäva det begynnande stormaktsväldets tillväxt. Försöket att fånga betraktaren mellan två motsatta bilder syftade samtidigt till upplevelsen av att själv vara på plats.

Framför oss ligger Erik XIVs och Johan IIIs Stockholm, en senmedeltida, muromgärdad stad med anspråk på att tillhöra en europeisk renässanskultur. Från norr dominerar den mäktiga Vasaborgen med sina ståtliga tinnar och torn, det största krönt med de tre gyllene kronor (uppsatta 1544) vilka givit kärntornet – och slottet – dess namn. Som motvikt till kungamaktens residens reser sig Storkyrkan med sin himlasträvande tornspira. Mitt emellan syns Köpmansportens kupoltorn, ledande till Köpmangatan och Stortorgets marknadsplats. Runt Stadsholmens täta bebyggelse löper en skyddande pålkrans, på Saltsjösidan inrymmande konungens skeppsgård. Gråmunkeholmen – senare Riddarholmen – med sitt kloster är ännu tämligen öde. Till vänster om Helgeandsholmen med sina vattenkvarnar, slaktar- och brygghus, ligger den lilla holmen Stockholm, stadens ursprung, och till höger det oansenliga Stenskär, sedermera Strömsborg.

Norreport och Norrbro leder till förgrundens Norra malmen och den höga Brunkebergsåsen, vars ännu orörda topografi för ett naturtroget intryck. Nedanför berget, på den Östra och Västra malmen, trängs en vildvuxen timmerhusbebyggelse som 80 år senare skulle försvinna i samband med stormaktstidens stadsplanereglering. Samma sak med de enklare fiskarhusen på den ännu lantliga Södra malmen. Ovanför kålgårdar och betesmarker som snart skulle ersättas av rätlinjiga stadskvarter, står Mariabergets väderkvarnar vända mot Mälarens vindar och det avlägsna Munkelägret – våra dagars Kungsholmen. Den runda befästningen med sin vall och vallgrav var färdigbyggd 1553. Bortom ligger den yttre och den inre Söderport med sina krenelerade torn och murar. Den tornprydda och trappgavlade byggnaden i början av Skeppsbron är det gamla våghuset, vars motsatta sida vette mot stadens ekonomiska centrum – Järntorget. På Strömmen samsas handels- och örlogsskepp med vildsvanor och runt slottstornet kretsar skärgårdens måsar i sällskap med norrflygande tranor.

De båda utsikterna ingick i ett samlingsverk av stadsbilder, varav en del i handkolorerad praktupplaga, som utgavs i Köln av Georg Braun och Franz Hogenberg åren 1572-1618. Avsikten var att visa upp Europas viktigaste städer i en inbördes makt- och skönhetstävlan. De både realistiska och idylliska stockholmsbilderna blev också synnerligen populära, och kom att utgöra underlag för flera uppdaterade bearbetningar allteftersom staden växte i rykte och omfång. Sista gången i början av 1800-talet, då en engelsk variant presenterade den svenska huvudstaden i mer moderna kläder. Trots stadspanoramats utveckling och blomstring under 1600- och 1700-talen, inte minst i Erik Dahlbergs Sueciasvit, kom alltså de Hogenbergska dubbelvyerna att leva vidare som urbilder och historiska dokument vilka än idag präglar vår uppfattning av det sena 1500-talets Stockholm.

Om Franz Hogenberg vet vi att han föddes före 1540 i Mecheln, Belgien och dog i Köln, enligt uppgift 1590. Fadern, målaren och kopparstickaren Nikolaus Hogenberg kom ursprungligen från München och ingick – liksom sonen – i en tysk konstnärsfamilj, verksam under 1500- och 1600-talen. Till Franz' konstnärliga utbildning bidrog även styvfadern, kartografen Hendrik Terbruggen, genom vilken han fick medverka i flera av de stora kart- och illustrationsverk som nederländska förlag hade under utgivning. År 1570 flyttade han till Köln och kom i kontakt med Georg Braun, i vars praktverk Civitates orbis terrarum Hogenberg bidrog med ett stort antal bilder, däribland de båda stockholmsvyerna. I sin rika och varierande produktion framställde han också kartor, krigs- och folklivsbilder samt porträtt.

Åke Abrahamsson
Fil.dr, Antikvarie vid
Stockholms stadsmuseum