Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturh...
Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.
1625-1703. Född och död i Stockholm.
Svensk officer. Efter handelsutbildning i Hamburg blev han anställd av den svenske generalkvartermästaren och kom därmed in på den militära banan. Under Sveriges krig med Polen 1655 och Danmark-Norge 1658-60 utmärkte han sig som en skicklig fortifikationsofficer. Han blev senare utnämnd till generalkvartermästare och anlade och förbättrade en rad fästningar. 1687 blev han generalmajor, 1693 greve och fältmarskalk och 1696 generalguvernör i Livland. Dahlberg var en mycket duktig tecknare och blev ofta anlitad som arkitekt. Mest berömd är han emellertid för sina illustrationer till Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav, samt det praktfulla planschverket 'Svecia antiqua et hodierna' som består av över trehundra bilder av städer, slott och andra historiska minnesmärken i Sverige.
Dahlberg (Dahlbergh), Erik Jönsson, grefve, krigare, fält- och fästningsingeniör samt arkitekt, föddes i Stockholm d. 10 Okt. 1625 (enl. Låstboms anteckningar, förvarade i Riksarkivet, är födelsedagen d. 12 Dec. s. å.). V...
Bland arbeten.
Svecia antiqua et hodierna.
Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav.
Lönborg, s. 117-28. - Nordenmark. - Sv. män och kv. (Ur Nordisk familjebok 1:a upplagan) (Ur Svenskt biografiskt handlexikon)
Född i Kalmar 25 mars 1792, död 3 maj 1878 i Stockholm.
Bror till Johan August Anckarswärd.
Artist, grefve efter den föregåendes död, f. 25 mars 1792 i Kalmar, utexaminerades 1808 som fänrik från krigsakademien och tjänstgjorde 1809 i arméns
värmländska fördelning såväl vid norska gränsen som i Stockholm. Med Svea lifgarde gjorde han som löjtnant tyska och norska fälttågen 1813 och 1814, blef kapten 1817, s. å. ordonnansofficer och 1829 adjutant hos Karl Johan samt tio år senare öfverstelöjtnant i armén. Därjämte egnade han sig åt konststudier, hufvudsakligen åt landskapsmålningen, och gjorde 1819–22 studieresor i utlandet. 1828 blef han ledamot och 1843 hedersledamot af konstakademien, och han var en af dem, som stiftade konstföreningen, 1832. Under åren 1844–58 var han öfverintendent och preses i konstakademien, hvilken därunder fick förnyade statuter och ny anordning af sitt läroverk och sin förvaltning. Inom vår planschverkslitteratur intog A. på 1820- och 30-talen ett framstående rum genom sina af honom själf litografierade arbeten Sveriges märkvärdiga...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan
Stockholm - Mentzer ca 1860.
Klofibla, Crepis biennis - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
Två stockholmsutsikter från 1570-talet
av Franz Hogenberg
Vyerna, med staden sedd från norr
och söder, markerar en ny syn på verkligheten – och konsten. Tidigare
stockholmsbilder avsåg främst att förmedla politiska och religiösa budskap,
inte att i detalj återge den fysiska miljön. De hade mer karaktären av
förenklade topografiska kartor. Med renässansen blev dock konstens uppgift att
efterlikna naturen, att återskapa verkligheten som bild. Det är också så som
våra aktuella konstnärer – tecknaren Hieronymus Scholeus
och kopparstickaren Franz Hogenberg – har gått till
väga. För första gången ser vi den svenska huvudstaden framställd på ett
visuellt trovärdigt sätt inom ramen för ett nytt centralperspektiv. Till
skillnad från äldre, vertikalt anlagda panoramor lanseras även en horisontal
kompositionsprincip, med staden utbredd på tvären – inte minst för att framhäva
det begynnande stormaktsväldets tillväxt. Försöket att fånga betraktaren mellan
två motsatta bilder syftade samtidigt till upplevelsen av att själv vara på
plats.
Framför oss ligger Erik XIVs och Johan IIIs Stockholm, en
senmedeltida, muromgärdad stad med anspråk på att tillhöra en europeisk
renässanskultur. Från norr dominerar den mäktiga Vasaborgen med sina ståtliga
tinnar och torn, det största krönt med de tre gyllene kronor (uppsatta 1544)
vilka givit kärntornet – och slottet – dess namn. Som motvikt till kungamaktens
residens reser sig Storkyrkan med sin himlasträvande tornspira. Mitt emellan
syns Köpmansportens kupoltorn, ledande till Köpmangatan och Stortorgets marknadsplats. Runt
Stadsholmens täta bebyggelse löper en skyddande pålkrans, på Saltsjösidan
inrymmande konungens skeppsgård. Gråmunkeholmen –
senare Riddarholmen – med sitt kloster är ännu tämligen öde. Till vänster om
Helgeandsholmen med sina vattenkvarnar, slaktar- och brygghus, ligger den lilla
holmen Stockholm, stadens ursprung, och till höger det oansenliga Stenskär,
sedermera Strömsborg.
Norreport
och Norrbro leder till förgrundens Norra malmen och den höga Brunkebergsåsen, vars ännu orörda topografi för ett
naturtroget intryck. Nedanför berget, på den Östra och Västra malmen, trängs en
vildvuxen timmerhusbebyggelse som 80 år senare skulle försvinna i samband med
stormaktstidens stadsplanereglering. Samma sak med de enklare
fiskarhusen på den ännu lantliga Södra malmen. Ovanför
kålgårdar och betesmarker som snart skulle ersättas
av rätlinjiga stadskvarter, står Mariabergets väderkvarnar vända mot Mälarens
vindar och det avlägsna Munkelägret – våra dagars
Kungsholmen. Den runda befästningen med sin vall och vallgrav var färdigbyggd
1553. Bortom ligger den yttre och den inre Söderport med sina krenelerade torn
och murar. Den tornprydda och trappgavlade byggnaden i början av Skeppsbron är
det gamla våghuset, vars motsatta sida vette mot stadens ekonomiska centrum –
Järntorget. På Strömmen samsas handels- och örlogsskepp med vildsvanor och runt
slottstornet kretsar skärgårdens måsar i sällskap med norrflygande tranor.
De båda utsikterna ingick i ett
samlingsverk av stadsbilder, varav en del i handkolorerad praktupplaga, som
utgavs i Köln av Georg Braun och Franz Hogenberg åren
1572-1618. Avsikten var att visa upp Europas viktigaste städer i en inbördes
makt- och skönhetstävlan. De både realistiska och idylliska stockholmsbilderna
blev också synnerligen populära, och kom att utgöra underlag för flera
uppdaterade bearbetningar allteftersom staden växte i rykte och omfång. Sista
gången i början av 1800-talet, då en engelsk variant presenterade den svenska
huvudstaden i mer moderna kläder. Trots stadspanoramats utveckling och
blomstring under 1600- och 1700-talen, inte minst i Erik Dahlbergs Sueciasvit, kom alltså de Hogenbergska
dubbelvyerna att leva vidare som urbilder och
historiska dokument vilka än idag präglar vår uppfattning av det sena 1500-talets
Stockholm.
Om Franz Hogenberg
vet vi att han föddes före 1540 i Mecheln, Belgien
och dog i Köln, enligt uppgift 1590. Fadern, målaren och kopparstickaren
Nikolaus Hogenberg kom ursprungligen från München och
ingick – liksom sonen – i en tysk konstnärsfamilj, verksam under 1500- och
1600-talen. Till Franz' konstnärliga utbildning bidrog även styvfadern,
kartografen Hendrik Terbruggen, genom vilken han fick
medverka i flera av de stora kart- och illustrationsverk som nederländska
förlag hade under utgivning. År 1570 flyttade han till Köln och kom i kontakt
med Georg Braun, i vars praktverk Civitates orbis terrarum Hogenberg bidrog med ett stort antal bilder, däribland de
båda stockholmsvyerna. I sin rika och varierande
produktion framställde han också kartor, krigs- och folklivsbilder samt
porträtt.
Åke Abrahamsson
Fil.dr, Antikvarie vid
Stockholms stadsmuseum
