Född o. 1615, trol. i Dresden, där V:s namn dock icke anträffats 1610-20 i de tre förs., som ha sina dopböcker bevarade, död efter 1654.
Kopparstickare. Sannolikt son av målaren och kopparstickaren Christopher V., som 1615-50 var bosatt i Dresden. Vistades 1636-54 i Sverige och var här verksam för svenska hovet. Graverade 1639, 25 kopparmått »därefter målen i riket justeras skola». Fick 1642 23/7 i uppdrag att utföra fyra kopparstick till Finska bibeln för 339 dlr smt (Kammarkoll. prot.). Hade 1644 åt hovet »uthstucket een crona och 300 exemplar af stycket till waar tecken åt dem som skola gå och see balletten» för 15 dlr kmt (Hovstatsräk.). »Kopparstickaren Sigismundus Vogel blef kalladt och medh honom handlat at uthsticka uthi koppar 200 st. runiske saker» (Kammarkoll. prot. 1647 10/4). 1647 medföljde V. svenska beskickningen till Moskva och träffade där konterfejaren Johan Detters. Denne överlämnade till V. 15 »schillerier» till försäljning enligt Sigismunds utsago. Detters påstod sig emellertid ha sålt tavlorna till kopparstickaren. Kontroversen ledde till en långvarig process i Stockholm, som V. 1649 förlorade. — Uppbar 1650 31/10 67:16 d...
Bland arbeten.
J. MÅNSSON, Een siö-book … om siö-farten i öster-siön, Sthlm 1644: Johan Månsson, 1644, kpst. (Plåten förvaras i Statens hist. mus.).
Petrus Brahe, kpst. (2 varianter), jämte ätten Brahes stamträd och karta över grevskapet Visingsborg, å samma blad, kpst. (plåten förvaras å Skokloster), gravmonument över Birger Pedersson och hans hustru Ingeborg i Uppsala domkyrka, kpst., samt 5 vignetter med vapen och sigill, kpst.
O. LAURELIUS, Spiritualis forma regiminis, Västerås 1654: försättsblad, länstol med brinnande ljus på karmarna, etsn.
Descriptio pompae restitutionis ornamentorum equestris ordinis a periscelide Gustavi Magni, Gustav II Adolfs insignier till Strumpebandsorden återlämnas i London 1635, 1639, 2 sammanfogade blad, kpst.
De la Gardieska palatset Makalös i Stockholm, efter H. J. Kristler, 1647, kpst.
Totius orbis arctoi metropolis celeberrima Stockholmia, o. 1650, 6 sammansatta blad, kpst. (Plåtarna förvaras i NM.)
J. MÅNSSON, Pass cort öfver Öster siöön.
Hultmark, 1944.
FLEURIEU, CHARLES-PIERRE CLARET de.
1738-1810.
Greve, fransk sjöofficer. Född i Lyon, död i Paris. Som ung kom han in i marinen, blev kapten 1776 och samma år hamn- och arsenaldirektör. Under krigen 1778-83 visade han sig som en mycket duktig strateg. 1790-91 var han marin- och koloniminister. Vid revolutionen fängslades han men släpptes fri och hade senare olika offentliga ställningar både under republiken och kejsardömet. 1808 blev han greve. Han gav ut flera geografiska verk, varav kan nämnas 'Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée' (1790) och 'Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand' (1798). 1809 kom en stor atlas över skandinaviska farvatten. 'Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique'.
Bland arbeten.
Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée.
Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand.
Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique.
Nouv. biogr. gen.
Död i juni 1598.
Emery Molyneux was an English Elizabethan maker of globes, mathematical instruments and ordnance. His terrestrial and celestial globes, first published in 1592, were the first to be made in England and the first to be made by an Englishman.
Molyneux was known as a mathematician and maker of mathematical instruments such as compasses and hourglasses. He became acquainted with many prominent men of the day, including the writer Richard Hakluyt and the mathematicians Robert Hues and Edward Wright. He also knew the explorers Thomas Cavendish, Francis Drake, Walter Raleigh and John Davis. Davis probably introduced Molyneux to his own patron, the London merchant William Sanderson, who largely financed the construction of the globes. When completed, the globes were presented to Elizabeth I. Larger globes were acquired by royalty, noblemen and academic institutions, while smaller ones were purchased as practical navigation aids for sailors and students. The globes were the first to be made in such a way that they ...
Bland arbeten.
'The Globes Celestial and Terrestrial Set Forth in Plano'
Stockholm - Mentzer ca 1860.
'Borås Väfveri.' - Gustaf Pabst 1870-1879.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
Andreas Bureus: Gothia, utgiven 1649 av Joan Blaeu.
Av Ulla Ehrensvärd.
Generalmatematicus Andreas Bureus (1571-1646) brukar kallas "den svenska kartografins fader" med anledning av att han gav ut en väggkarta över Norden 1626 och två år senare lade grunden till den svenska lantmäteriets organisation. Väggkartan kom att flitigt kopieras även utomlands och förblev typkartan över Norden i kartlitteraturen under hela 1600-talet.
Förarbetet till denna hade pågått i drygt två decennier, och Bureus hade samlat in uppgifter om det svenska riket från alla möjliga håll. Han var anställd vid kungliga kansliet i Stockholm och sändes därifrån ut i förvaltnings- och domaruppdrag samt fredskommissioner. Själv hade han lärt sig att kartera och gravera av sin kusin, riksantikvarien Johannes Bureus. Under sina resor träffade han fogdar, jordrevningsmän och andra sakkunniga som kunde hjälpa honom med nödiga upplysningar. I kansliet i Stockholm fann han uppbördslängder, fiskeregister och andra kamerala handlingar av betydelse för kartarbetet. Men han utnyttjade även utländskt tryckt material och kom tidigt i kontakt med samtidens kartförläggare i Holland. Det var de som först kom med kritik mot Bureus' kartbild; främst när det gällde utformningen av Sydsverige.
Den onaturliga bredden på Götaland visar hur svårt det var att med dåtidens hjälpmedel finna exakta längden. Man gjorde astronomiska breddgradsbestämmelser på lämpliga platser och sammanställde dessa med det lokala kartmaterial som kom fram genom mätningar med kedja och avläsningar från mätbord, från kyrktorn, bergshöjder o. dyl. Många kartografer hemlighöll sina verk, eftersom kartorna kunde missbrukas av fienden. Detta anses vara anledningen till att bilden av de danska Skåneprovinserna är sämst på Bureus' kartor.
År 1634 reste det holländska sändebudet i Moskva, Isaac Massa, för tredje gången till Sverige. Eftersom Bureus just skulle till Ryssland träffades de båda, som kände varandra sedan ett decennium. Massa erhöll då en del rättelser och tillägg som gjorts på Nordenkartan och vidarebefodrade dessa till en gravör, som arbetade bl. a. för kartläggaren Willem Blaeu (1571-1638) i Amsterdam. Blaeu hade på 1590-talet varit elev hos Tycho Brahe på Ven och där grundlagt sitt intresse för nordisk kartografi. Redan 1635 publicerade han tillsammans med sonen Joan (1596-1673) i atlasen Theatrum orbis terrarum ett nygraverat blad över Sydsverige, vars kartbild överensstämde med den här reproduktionens. Men i det nedre vänstra hörnet på denna version står två soldater lutade mot en kartusch innehållande skaluppgiften. På detta blad har Blaeu korrigerat Skånes kartbild enligt sina egna och danska uppgifter.
År 1649 vände sig sonen Joan till Rådet i Stockholm med en anhållan att få del av Bureus' efterlämnade provinskartor, vilket beviljades först så småningom. I samband med detta lät Joan Blaeu gravera om detaljer på sina Sverigeblad, så att de dedicerades till tidens mest framstående svenskar. En av dem var fältmarskalken Lennart Torstensson, som under de tre sista åren av sitt liv, 1648-51, var generalguvernör i Västergötland, Dal, Värmland och Halland. Blaeu ersatte kartuschen med de två soldaterna med dedikationen till Torstensson i de upplagor av Theatrum orbis Terrarum som gavs ut 1649 och därefter. Den här reproducerade versionen ingick även i Joan Blaeu's Atlas maior 1662, århundradets främsta kartverk.
Ulla Ehrensvärd
