Namnet nämns på bl.a. en globkarta utgiven i Augsburg 1786. 'Iean George Probst Fils'.
Född 1714 27/2 i Stockholm (Maria), död 1790 19/5 i Stenkvista sn (Söd.).
Lantmätare. Kopparstickare och kartograf. Son av notarien i Södra förstadens kämnersrätt Johan B. och Maria Burgman. Student vid Uppsala universitet 1733. Avlade lantmäteriexamen 1742. Lantmätare i Stockholms län 1747-85. Var en tid aktör och har översatt dramer av Corneille och Molière.
Bland arbeten.
Karta över Drottningholm med utsikt av slottet.
Hultmark, 1944.
(1807-1876)
Salmson, svensk-judisk konstnärsfamilj inflyttad från Prag på 1790-talet. Axel Jacob Salmson, litograf (1807-76), utgav bl.a. planschverken 'Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer' (1844-56), ny upplaga 1861. 'Konung Gustaf III och hans samtida' (1846-47), och 'Rikssalen på Gripsholms slott' (1847-49). Salmson grundade 1854 en litografisk anstalt och gav 1859-61 ut 'Litografiskt allehanda', som fick stor betydelse för svensk illustrationskonst men tyvärr förorsakade Salmsons ekonomiska ruin. 1862 bosatte sig Salmson i USA
Axel Jakob (förut Sem Jakob) S., litograf, f. 1807, d. 1876 i Amsterdam, staten New York, blef liksom brodern elev vid konstakademien, men utbildade sig på egen hand för sitt blifvande fack. Bland de planschverk, som han utgaf, äro porträttsamlingarna Svenska konungar och deras tidehvarf (1830-43; förkortad uppl. 1855-60) samt Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer (1844-56; ny uppl. 1861), båda efter egna teckningar. Dessa verk, som vunno mycken spridning, utmärkas för pr...
Bland arbeten.
'Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer' (1844-56), ny upplaga 1861.
'Konung Gustaf III och hans samtida' (1846-47),
'Rikssalen på Gripsholms slott' (1847-49)
Svenska konungar och deras tidehvarf (1830-43; förkortad uppl. 1855-60)
Lithografiskt Allehanda.
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Svenskt biografiskt handlexikon.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
'Kattegatt. Inloppen till Göteborg.' - Stockholm 1933.
Biografiska uppgifter:1659-1733.
Holländsk boktryckare och kartograf. 1694 blev han boktryckare för Waalsche College i Leiden, och fick senare titeln stads- och akademiboktryckare. 1714 utgav han en 'Atlas Nouveau et Curieux' med 139 kartor, och samma år 'Atlas Nouvel' med 98 kartor. 1729 fullföljde han med 'Gallerie Agreeable du Monde', ett storverk i 66 band med ca. 3000 planscher. Upplagan var begränsad till 100 exemplar.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau et Curieux.
Atlas Nouvel.
Gallerie Agreeable du Monde.
(Nederl. biogr., I. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:1642-1727
Agner, Eric Nilsson, f. i Angsta, Arnäs socken, omkr. 1642, d 1727. Bondson. E. o. lantmätare 1680; fick kammarkollegiets fullmakt på ord. lantmätarbeställningen i Södermanlands län 20 juli 1683; erhöll avsked 1720; bodde sedan på Bönsta gård IV2 mil från Nyköping.
Gift med Dorotea Sofia Njure, d 1716.
A. var en för sin tid ganska betydande matematiker och utgav läroböcker både i matematik och lantmäteri. Han ger dock vanligen ej förklaringar till sina metoder utan låter exemplen tala för sig själva. Hans räknelära om bråk är tydlig och lättfattlig. I allmänhet använder han sig ej av decimalbråk vid sina räkneuppgifter. Till bråkläran hör ett appendix, huvudsakligen innehållande exempel på ränta på ränta, uträknade medelst logaritmer och här med användning av, decimalbråk. Logaritmerna äro nästan alltid riktigt om än något ovigt behandlade, såväl här som i hans lilla skrift om rotutdragning medelst logaritmer. A. räknar mycket handels- och växelräkning både med in- och utländska sorter, och han ger ganska uttömmande uppgifter på de i hans tid förekommande otaliga mynt- och måttsorternas förhållande till varandra. En del av sina uppgifter löser han medelst ekvationer och inför där de vanliga tecknen för plus, minus osv. fastän med olika form mot våra nu brukliga. I sitt arbete »Geodsesia Suecana» löser A. en del lantmäteriproblem samt lämnar rätt igoda upplysningar »om rå 'och rör eller gräntzemärkens tillstånd». Denna bok har för övrigt ett lustigt appendix, innehållande »curieuse problemata», där han bland annat säger, att skickliga räknare hava påstått, att man kan multiplicera ören med ören, men det blir i själva verket »örens superficies» eller »kvadrat-ören»; vidare utför han beräkningar för att visa, att de guds-bespottare hava orätt, som påstå, att Noarks ark varit för liten för att rymma människorna och alla djuren. Tvenne ganska digra manuskript av A. finnas i behåll i K. biblioteket — det ena en geometri, huvudsakligen avsedd för lantmätare, det andra åter en lära öm räkning med logaritmer, med ett appendix, innehållande hundra aritmetiska problem. Geometrins första del består av en plangeometri och en plan-trigonometri, där man får lära sig utföra en del konstruktioner, bland annat inskriva i en cirkel sju- nio-, elva- och trettonhörningar medelst enkla lösningar; dessa äro i själva verket goda approximationer, ehuru A. ej omnämner, att lösningarna icke äro exakta. Han ger även ett enkelt sätt att förvandla en kvadrat till en cirkel med så stor noggrannhet, att om kvadratens yta sättes = 154, blir cirkelns = 153,94. Andra delen innehåller stereometri eller »huru man allehanda regulare och irregulare, klimpar, skråv och rymder skickeligen mäta skall». A:s logaritmlära visar stor klarhet både i läran och dess tillämpningar; i ett tillägg behandlar han serier: den aritmetiska = den räknande, den geometriska = den mätande och den harmoniska = den konstiga. Bland problemen saknas givetvis ej lustiga exempel, som dock i snarlik, om än ej så drastisk form påträffas hos utländska författare.
Bland arbeten:
Tryckta arbeten: Arithmetica fractionum, thet är: Räknekonst vthi brutné-tahl, innehållandes the dehlar och stycken som der wid fordras (och på fölljande blad upteknade finnas) uti en så klar method framwijste och utharbetade, at en incipient som uti speciebus arithmeticis integris någorlunda öfwader, den samma utan särdeles möda, allenast af egen flijt skal kunna fatta och begrijpa. Fäderneslandsens vngdom til nytta och bruk af åtskillige authorer, i ett kort begrep sammanfattadt. Sthm 1710. 4:.o 4 bl., 130 s. — Kort och ny method til at extrahera radices quantitatum per tabulam logarithmorum. Anwist och i Huset bracht. Sthm 1710. 4: o 8 bl. — Geodaesia Suecana eller Örtuga delo-bok, hwar uti följande , delar hufwudsakeligen beskrifwes: I. Om jorde-mätning i gemen, dess grund-skepelser, samt huru man deras innehåld och wärde finna kan. II. Om instrumenter som til mätningens afgörande fordras, deras bruk, samt en kort berättelse om Sweriges gamla myntz gällande. III. Huru jorde-ägor emellan åtskillige lått-lagare lageligen samt konsteligen fördelas böra. IV. .Öm råå och rör eller gräntzemärkens tilstånd och beskaffenheter &c. Theoretico-practice sammanskrifwen. (Med 'Appendix, innehållande åtskil- lige curieuse problemata eller lustiga frågor, samt deruppa uti mathesi grundade swar) Sthm 1730. 4: o 8 bl., 154 s. + 1 karta jämte 12 bl. innehållande K. Maj:ts instruktion för lantmätare av 20 apr. IIIb. — Aritn-metica eller Räkne-konst, med nödige grund-reglor och pfnings-monster försedd. Och till fädernes-landets tienst och nytto sammanskrefwen. Sthm 1743. 4: o 2 bl., 176 s. Handskrifter: I KB: Fundamenta et gymnasmata geometriae, thet är Mäte-wishetens grund-lära och öfningz-mönster, hufwudsakhn fördelt til plani-raetriam och solidimetriam til alla studerandes nytta sammanskrefwen. 263 bl. — Analogisk beskrifning öfwer Neperi logarithmi-tahls tabell. Här jemte, till arbetets mera facilitet, min nylige uthräknad och förfärdigat proportional tabell, samt Ett öfningz-mönster för ungdomen. 1725. 116 bl. — Dessutom nämnas i Acta literaria Sueciaä, Vol. 1, följande arbeten av A.: Dec-arithmetica. Räknekonst uti tionddelige bråkz-tahl. — Cochmat Haschiur seu Problemata selectiora & curiosa circa figurarum constructiones, divisiones ft- area.'! rariores artis mensorias pragmatias, analysin speciosam, &c. — Intro- ductio ad algebram. Inledning til algebra räkne-konst.
(Eric Nilsson Agner, urn:sbl:5594, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Philip.), hämtad 2015-04-05.)
Biografiska uppgifter:Född 1774 i Nagyvárad, död 8 januari 1881 i Szatmárnémeti, bägge i dagens Rumänien.
Skriftställare och jurist. Student vid Kalvinistkollegiet i Debrecen 1799, sedermera även vid juridiska fakulteten, universitetet i Pest [Budapest]. Under titeln 'Atlas Antiqvus' ritade studenten Samuel Ajtay sammanlagt 35 manuskriptkartor år 1799. Dessa visar länder i Afrika, Asien och Europa under tiden före 1000-talet med bl.a. folkstammarna inritade. Kartorna målades med akvarellfärger. Atlasens kartor har sedermera skingrats.
Bland arbeten:
Atlas Antiqvus.
([RdeT])
Biografiska uppgifter:1748-1804.
Copperplate engraver, 1776 engraver to the Science Academy. Map writer and skilful maker of terestrial globes. Engraved the maps for the Nordenankar atlas.
Bland arbeten:
Nordenankar atlas.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1748-1804.
Kopparstickare, f. 1748 i Södermanland, d. 1804 i Stockholm, tillhörande släkten Achrelius (se d. o.). Under studenttiden i Upsala var han elev af globtillverkaren A. Åkerman, och 1773 gjorde han en studieresa till Paris, men måste redan följande år af brist på medel återvända till Sverige. Han blef 1776 gravör vid Vetenskaps-akademien och några år därefter föreståndare för Kosmografiska sällskapets globtillverkning samt ledamot af Konstakademien. Globtillverkning och kartritning voro A:s hufvuduppgifter, och hans i flere afseenden förbättrade glober funno god afsättning både inom och utom fäderneslandet. Dessutom utvecklade han Flodings manér att dels med stickeln, dels med torr nål underhjälpa etsningen, men hans arbeten förråda ofta ett handtverksmässigt utförande.
Bland arbeten:
Bland hans gravyrer märkas porträtt af Gustaf III, Ehrenstrahl, Stiernhielm, Linné och K. G. Tessin.
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.)
Biografiska uppgifter:1779-1868.
Son of engraver Fredric Akrel. Worked on the fortification of the Trollhätte Canal and defence posts in the Stockholm archipelago. Served as major and senior aide-de-camp for King Karl Johan in the First Napoleonic War and was seriously wounded in the chest in the storming of Leipzig. Was made a noble in 1819. Promoted to lieutenant general and appointed head of the Telegraph administration in 1854. A hobby engraver, producing among others the maps for Sweden 's Marine Atlas (Sveriges SjöatIas).
Bland arbeten:
Sveriges SjöatIas.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1779-1868.
Son till Fredrik A. Akrel. Militär, kopparstickare, f. 13 jan. 1779 i Stockholm, inskrefs 1793 i Landtmäterikontoret, men öfvergick snart till Fortifikationen, där han 1796 utnämndes till konduktör. Under de följande tio åren utmärkte han sig som ingenjör vid åtskilliga viktiga arbeten, såsom Trollhätte (gamla) kanal- och slussverksbyggnad samt befästningsarbetena i Stockholms skärgård och vid Stralsund. 1806 fick han löjtnants grad vid den då inrättade Fältmätningskåren samt utnämndes 1807 till kapten i armén och lärare i fortifikation vid krigsakademien på Karlberg. På sistnämnda post inlade han genom förträffliga föreläsningar och afhandlingar stor förtjänst om den svenska militärbildningen. En öfversättning af hans Föreläsningar i fortifikation (1811) nyttjades en tid äfven vid militärskolorna i Ryssland. 1812 befordrades han till major i armén. Under Karl Johan deltog han såsom öfveradjutant i 1813 års tyska fälttåg mot Napoleon och var med i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, där han vid stormningen 19 okt. af en kula svårt sårades i bröstet. Han återvände från kriget såsom öfverstelöjtnant och blef 1819 upphöjd i adligt stånd. 1828 blef han öfverste i armén, 1831 chef för den s. å. organiserade topografiska kåren, 1832 generaladjutant, 1843 generalmajor och 1854 generallöjtnant samt chef för Sveriges telegrafverk, hvars grundläggning och snabba utveckling hufvudsakligen var denne rastlöst verksamme styresmans förtjänst. Han lämnade denna befattning 1862 och afled i Stockholm 11 sept. 1868. Under sin långa, mångsidiga och hedrande verksamhet i statens tjänst hade A. beredt sig tillfälle att förvärfva ett namn äfven som konstnär. På hvarje ledig stund egnade han sig nämligen med kärlek och talang åt sin faders yrke, och han var en tid den ende akvatinta-gravören i Sverige. Utom en mängd land- och sjökartor, såsom karta öfver Stockholm (1805), kartor öfver Sverige och till Sveriges sjöatlas af Klint, graverade han öfver hundra planscher till Thersners 'Fordna och närvarande Sverige', åtskilliga blad till Skjöldebrands 'Voyage pittoresque au Cap Nord' (i akvatinta och efter Skjöldebrands teckningar), planscherna till Le Chevaliers 'Resa i Propontiden', Klinckowströms 'Bref om Förenta staterna' och Schmidts 'Reise durch Schweden' samt därjämte planscher till åtskilliga vetenskapliga arbeten. Se lefnadsteckning öfver A. af Henning Hamilton i 'Lefnadsteckningar öfver Kongl. svenska vet. akademiens led.'
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige.
Voyage pittoresque au Cap Nord.
Resa i Propontiden.
Bref om Förenta staterna.
Reise durch Schweden.
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.)
Biografiska uppgifter:1648-1709?.
Holländsk kartförläggare. Född och död i Amsterdam där han drev en omfattande konst- och kartaffär. 1699 sökte han privilegium för utgivningen av en ny 'Atlas Minor' och 1706 gav han samtidigt ut både en 'Atlas Minor' som innehöll 521 av den tidens bästa landskartor, och två mindre atlaser med uppskattningsvis 25 kartor. Från 1708 finns bevarat en förteckning över hans samling av kopparstick, som ger ett bra bild av hans verksamhet. Förutom kartorna finner vi här en rad med prospekt och skeppskonstruktioner, porträtt och bilder med historiska och bibliska motiv. Flera av tidens främsta konstnärer finns representerade, däribland Rembrandt med 6 målningar.
Bland arbeten:
Atlas Minor.
(Kleerkooper.)
Biografiska uppgifter:Död 1684. (?)
c. 1645-91. (?)
Koppargraverare och kartförläggare, Hugo Allards kartor baserade sig ofta på kartor av J. Blaeu, N. Visscher, J. Jansonnius och F. de Wit. Han arbetade tillsammans med sin son Carel Allard som även kom att efterträda honom.
The Allard family ran an active publishing business in Amsterdam in the latter half of the seventeenth century. Most of their publications consisted of atlases made up of maps and town plans by their more famous predecessors, Blaeu, Jansson, de Wit, Visscher and others, but one of their most attractive and interesting sheet maps was of New England (Hugo Allard, 1656), based on Jansson, which included a view of New Amsterdam by C. J. Visscher.
Biografiska uppgifter:Ca 1632-91.
A bookseller and publisher in Rotterdam, whose charts and maps were largely based on those of his father-in-law, Jacob Aertsz. Colom. His Nieuwe Zee-Atlas of 1660 was an important assembly of sea charts including many of South East Asia and Australia.
Biografiska uppgifter:Född på Sveaborg 14 december 1783, död 12 november 1874 på Nynäs.
Bror till Mikael Gustaf Anckarswärd.
Grefve, militär, riksdagsman, föddes på Sveaborg 14 dec. 1783. Som spädt barn inskrefs han i krigstjänst och blef officer vid sju års ålder. 1802 utnämndes han till löjtnant vid Göta garde och gjorde, liksom äldre brodern, pommerska fälttåget mot Napoleon 1805–06. Anställd som kapten vid Västmanlands regemente och adjutant hos dåv. öfverstelöjtnanten Georg Adlersparre 1808, deltog han som en bland hufvudmännen i värmländska fördelningens revolutionära rörelser i mars 1809 och, efter den därigenom föranledda regeringsförändringen, som amiral Pukes stabschef i den misslyckade expeditionen åt Norrbotten. Han blef öfverstelöjtnant i armén 1810 och följande året bataljonschef vid det då nyuppsatta indelta Södra skånska infanteriregementet, med hvilket han deltog i 1813–14 års fälttåg. Som öfverste och general-adjutant lämnade han krigstjänsten 1819. – Vid riksdagen 1823 understödde han troget sin äldre broder och deltog jämte honom i följande riksdagar. Ehuru han alldeles icke, såsom brodern, var en ordets man, var han dock en kraftig talare, där han ansåg sitt ord nödigt, och det var i synnerhet om jordbrukets skattetunga och indelningsverkets militära otillräcklighet han från sin riddarhusbänk ofta yttrade sig. I förstnämnda ämne talade han äfven på Vetenskaps-akademiens högtidsdag 1842, då han nedlade presidiet. Detta tal, som framställde staten som bondens hälftenbrukare, blef på sin tid mycket både berömdt och tadladt och torde fortfarande vara ett af de mest ryktbara bland våra akademiska högtidstal. I olikhet med brodern sökte han aldrig väcka uppseende, men många tillerkände icke dess mindre honom till och med större statsmannaegenskaper än denne. Dessa blefvo dock aldrig använda. Ett tidningsrykte om att han 1848 erhållit anbud att inträda i konung Oskars rådkammare förnekade han själf offentligen. Det var hans måg J. A. Gripenstedt, som då kallades till statsråd. - A. var från 1813 medlem af konstakademien, invaldes 1835 bland dess hedersledamöter och var 1856–70 dess vice preses. Han var en välgörande man, särskildt mot unga konstnärer, en framstående jordbrukare och bergsbruksidkare samt efterlämnade ett äradt och älskadt namn, då han, i kretsen af de sina, 12 nov. 1874 på Nynäs afslöt sin verksamma lefnadsbana.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan)
Biografiska uppgifter:Född i Kalmar 25 mars 1792, död 3 maj 1878 i Stockholm.
Bror till Johan August Anckarswärd.
Artist, grefve efter den föregåendes död, f. 25 mars 1792 i Kalmar, utexaminerades 1808 som fänrik från krigsakademien och tjänstgjorde 1809 i arméns
värmländska fördelning såväl vid norska gränsen som i Stockholm. Med Svea lifgarde gjorde han som löjtnant tyska och norska fälttågen 1813 och 1814, blef kapten 1817, s. å. ordonnansofficer och 1829 adjutant hos Karl Johan samt tio år senare öfverstelöjtnant i armén. Därjämte egnade han sig åt konststudier, hufvudsakligen åt landskapsmålningen, och gjorde 1819–22 studieresor i utlandet. 1828 blef han ledamot och 1843 hedersledamot af konstakademien, och han var en af dem, som stiftade konstföreningen, 1832. Under åren 1844–58 var han öfverintendent och preses i konstakademien, hvilken därunder fick förnyade statuter och ny anordning af sitt läroverk och sin förvaltning. Inom vår planschverkslitteratur intog A. på 1820- och 30-talen ett framstående rum genom sina af honom själf litografierade arbeten Sveriges märkvärdigaste ruiner (1828–30) samt svenska och norska utsigter (1830–37). Han afled i Stockholm 3 maj 1878 och slöt den grefliga ätten A.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan)
Lantmätare. Det blev först under 1670-talet som riksråden i Stockholm blev ordentligt medvetna om nödvändigheten av en genomgripande kartläggning utförd av lantmätare i de erövrade Östersjöprovinserna. Denna hade dittills skötts utifrån Riga. Men 1678 inrättades ett kontor i Narva. Genom att det delade lokalitet med fortifikationskåren, kom karteringen av hela området kring Finska vikens inre mot Ladoga att ske blandat civilt och militärt. Resultatet av denna gemensamma ansträngning blev en stor karta över Kexholms län - Ingermanland, som i dess slutliga, av lantmätaren A. Andersin renritade, skepnad visades på utställningen genom Kungl. Bibliotekets försorg. Denna karta från 1699 lät tsar Peter snabbt överföra till kopparstick av Adriaan Schoonebeck 1704.
Bland arbeten:
Karta Kexholms län - Ingermanland.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet. Av Ulla Ehrensvärd.)
Biografiska uppgifter:Född 1800 21/9 i Tortuna sn (Västm.), död 1863 18/7 i Stockholm (Klara).
Gravör vid Sjökarteverket, tecknare och målare. Son av kopparstickaren Samuel A. Och Charlotta Christina Lindius Elev vid Konstakademien, där han 1816 erhöll en jetton. Lärde sig samtidigt gravera för C. D. Forssell.
Bland arbeten:
W. M. CARPELAN, Handatlas, Sthlm 1827-34: 21 kolor. kartblad över Europa.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:Född 1773 10/10 i Kumla sn (Västm.), död 1857 10/9 i Stockholm (Klara).
Kopparstickare. Son av nämndemannen Anders Christoffersson och Anna Samuelsdotter Kumlin. Inskrevs i Konstakademiens principskola i mars 1793, kallade sig då Samuel Kumblijn. Gravör vid Vetenskapsakademien 1805-29 och därefter stilgjutare i Rikets ständers bank. Graverade 1810-20 i samarbete med sonen Carl Christoffer en ny upplaga av D. K. Ehrenstrahls Certamen Equestre, se G. C. Eimmart.
Bland arbeten:
S. G. HERMELIN, Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige, Sthlm 1806: 2 kartor.
Karta öfver Elfsborgs höfdingdöme 1808.
Generalkarta över Göta kanal föreslagen till sammanbindande av Vänern och Vättern med Östersjön 1810.
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 4 blad, bl. a. Plan och läge af Oscars stad uti Wärmeland, 1811, och Special [karta] med belägenheten af Piteå, 1814.
D. K. Ehrenstrahls Certamen Equestre.
(Hultmark, 1944.)
Var ansvarig för de ca 4200 geografiska artiklarna i Yverdon-encyclopedin.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
ANGELO, THEODOR GOTTFRIED NICOLAI.
Biografiska uppgifter:1767-1816. Född i Slesvig, död i Köpenhamn.
Dansk kopparstickare. Efter undervisning i teckning i sin födelsestad flyttade han 1780 till Köpenhamn där han gick i lära hos kartgravören C.A. Guiter (se denne) vid 'Vetenskapens Sällskap'. Vid dennes död 1787 övertog Angelo hans företag och graverade specialkartor över Danmark samt porträtt och titelblad, allt efter andras teckningar.
Bland arbeten:
Specialkartor över Danmark samt porträtt och titelblad.
(Weilbach.)
APIAN, PETER (Apian, Appianus, Bienewitz, Bennewitz, Panewitz).
Biografiska uppgifter:Född 1495 i Leisnig i Saxen.
(Se A. Ortelii "Catalogus cartographorum" av Leo Bagrow. Del 1. Gotha Justus Perthes 1928.)
Biografiska uppgifter:1527-98. Född i Fregenal de la Sierra, död i Sevilla.
Spansk teolog. Arias studerade teologi och klassiska språk i Alcala, där han doktorerade i teologi. Han reste mycket i Europa och deltog bl.a. i kyrkomötet i Trient. Från 1568 bodde han i Antwerpen där han på kung Filip II:s befallning förestod utgivningen av den kungliga polyglottbibeln i 8 band (tryckt av Christopher Plantin 1569-72). Bandet med kommentarer, 'Apparatus Biblicus', innehåller flera kartor som belyser bibelhistorien. Arias gav även ut en rad andra teologiska skrifter, de flesta bibelkommentarer.
Bland arbeten:
Apparatus Biblicus.
(Th. und K.)
Biografiska uppgifter:1750-1823.
He was an English geographer (mapmaker) and member of the Arrowsmith family of geographers. He moved to Soho Square, London from Winston, County Durham when about twenty years of age, and was employed by John Gary, the engraver and led for some years the office of hydrographer to the king. In January 1790 he made himself famous by his large chart of the world on Mercator projection. Four years later he published another large map of the world on the globular projection, with a companion volume of explanation. The maps of North America (1796) and Scotland (1807) are the most celebrated of his many later productions. He left two sons, Aaron and Samuel, the elder of whom was the compiler of the Eton Comparative Atlas, of a Biblical atlas, and of various manuals of geography.
The business was thus carried on in company with John Arrowsmith (1790-1873), nephew of the elder Aaron. In 1821, they published a more complete North American map from a combination of a maps obtained from the Hudson Bay Company and Aaron's previous one. In 1834 John published his London Atlas, the best set of maps then in existence. He followed up the atlas with a long series of elaborate and carefully executed maps, those of Australia, America, Africa and India being especially valuable. In 1863 he received the gold medal of the Royal Geographical Society, of which body he was one of the founders.
His maps were very numerous, and the neatness and finished style of their execution gained for them a very extensive reputation, which, however, on closer examination, they have not permanently sustained. Arrowsmith was a most industrious collector of materials, but he was not equally judicious in using them ; and though, in various respects, useful and meritorious, his maps contain many great and important errors.
Mount Arrowsmith, situated east of Port Alberni on Vancouver Island, British Columbia, is named for Aaron Arrowsmith and his nephew John Arrowsmith.
Bland arbeten:
First map of North America, 1790
A Map Exhibiting All the New Discoveries in the Interior Parts of North America, January 1, 1795 (Other editions 1801, 1802, 1804 and 1816 featuring roads)
Chart of the South Pacific, 1798
A New Map of Africa, 1802
Map of Countries Round the North Pole, 1818
Ogden map (North America), 1821 (2nd edition : 1834)
Biografiska uppgifter:1790-1873.
Engelsk kartograf. Brorson till den kände kartografen Aaron Arrowsmith (se denne) och gick i lära hos honom från 1810. Vid morbroderns död etablerade han en egen kartaffär i London. Hans första publikation var en 'London Atlas', som kom ut 1834 och senare i två upplagor till. 1858 kom en ny och stor atlas med 68 kartor. Han gav dessutom ut en mängd specialkartor och utförde också kartor för flera geografiska verk. Arrowsmith var 1830 med om att grunda 'Royal Geographical Society' i London.
Bland arbeten:
London Atlas.
(Dict. nat. biogr.)
Den som mätte upp området kring Nyen var emellertid en infödd svensk: Erich Nilsson Aspegreen. Han var en lantmätare som först lejts privat av Gustav II Adolfs halvbror Carl Carlsson Gyllenhielm. Denne hade på 1620-talet utnämnts till det svenska rikets förste ståthållare i Ingermanland. När det blev aktuellt med staden Nyens utvidgning, skedde detta bl.a. genom intrång på Gyllenhielms domäner.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)
Biografiska uppgifter:1744-1805.
Johan Fredric Bagge var en svensk författare och sekreterare i fortifikationsförvaltningen.
Bagge disputerade för magistergraden 1764 på en avhandling om Örebro slott. Han arbetade arton år med sin topografiska bok Beskrifning om upstaden Örebro som trycktes av Kongl. Tryckeriet i Stockholm och utgavs 1785. Han har fått en gata uppkallad efter sig i Örebro, Baggesgatan. J. F. Bagge var 'kamrerare' i Musikaliska Akademien 1789-1792.
Bland arbeten:
'Beskrifning om upstaden Örebro'
Örebro åt östra sidan
Charta öfver Örebro stads belägenhet
Charta öfver Örebro stad
Örebro Sigill
Örebro-slott åt östra sidan
Plan - Ritningar af Örebro slott
Örebro kyrka och Rådhus
Biografiska uppgifter:Född i Uddevalla 1 juli 1803, död 4 januari 1870.
fysiker. Född i Uddevalla d. 1 juli 1803. Föräldrar: rådmannen Daniel Benjamin Bagge, tillhörande en äldre gren af släktets, och Anna Charlotta von Schoultz.
Promoverad filosofie doktor i Lund 1829, utnämndes B. följande året till adjunkt i fysik vid Teknologiska institutet i Stockholm. 1838 utnämndes han till lärare i praktisk mekanik vid bergsskolan i Falun, med titel af professor. År 1853 förordnades han till chef på järnkontorets mekaniska stat och företog 1855 på uppdrag af bergskollegium en resa till Frankrike för att vid den där föranstaltade industriutställningen taga kännedom om järnhandteringen i främmande länder och på samma gång göra sig underrättad om de i Frankrike befintliga undervisningsanstalter för denna industrigren. B. utgaf bl. a. Elementarkurs i fysiken, såsom förberedelse till studium af fysiska teknologien 1835. Ledamot af Vet.-akad. 1857. Död d. 4 jan. 1870.
Gift 1836 med Anna Margareta Ödman.
Bland arbeten:
'Karta öfver Fahlu Stad.'
BAGROW, LEO (Lev Semenovich[tj] Bagrov).
Biografiska uppgifter:1881-1957.
Mångsidig och kunnig karthistoriker. Grundade bl.a. tidsskriften 'Imago Mundi' vars första nummer utkom i Berlin 1935. Författare till viktiga arbeten inom kartografi. Bodde i Ryssland till 1918, i Berlin 1918-1945 och i Stockholm 1945-1957.
Läs bl.a. Vingboons' maps in Sweden samt Maps of the Neva river and adjacent areas in swedish archives .
Biografi under utarbetande. Kommer att läggas ut här.
Biografiska uppgifter:Död 1597.
Holländsk sjöfarare som ledde flera expeditioner för att finna en nordlig sjöförbindelse med Kina (Nordostpassagen). Sommaren 1594 nådde han Novaja Semljas västkust och följde denna norrut till 77:e breddgraden. Ett annat skepp i expeditionen seglade genom Vaigatsjstredet och hittade isfritt hav vidare längs nordkusten av Asien. En ny expedition året efter hittade emellertid denna passage blockerad av packis och tvingades vända. På sin tredje expedition 1596 hittade Barents Björnön och upptäckte Svalbard som inte tidigare varit känt sedan vikingarnas resor dit. Från Svalbard fortsatte han till Novaja Semlja och seglade runt nordspetsen av ön, där expeditionen blev den första att övervintra i Norra Ishavet. Då skeppen följande vår inte kom loss från isen tvingades manskapet överge dessa och färdas vidare i öppna båtar. Efter stora ansträngningar nådde de flesta fram till Lappland där de blev räddade, men Barents själv och flera andra omkom under resan.
Barentsz was a noted pilot who was convinced by the theorists of the day that it was possible to reach China and India via a North East passage through the Arctic. On his first voyage in 1594 accompanied by Jan van Linschoten he reached Novaya Zemlya but was forced back by ice: he failed again the following year. On his third voyage in 1596-97 his ship was trapped in pack ice and, although many of his crew survived in open boats, Barentsz himself died on the return voyage. He is noted for this chart book of the Mediterranean, the first of its kind, which was complementary to Waghenaer's charts of the Atlantic coasts, and which is sometimes found bound up with the later editions of Waghenaer.
(Salmonsen.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Spansk munk. Ihågkommen endast för sin världskarta från år 776.
Se artikel om Beatus världskarta.
Biografiska uppgifter:1703-72. Född i Paris, död i Versailles.
Fransk ingenjör och hydrograf. Som tjänsteman vid marinen fick han i uppdrag att rita kartor över alla kända kuststräckor. Han gick in för uppdraget med stor iver och gav 1753 ut 'Neptune francais', ett kartverk över den franska kusten. 1756 följde 'Hydrographie francaise' som innehöll sjökort över hela den kända världen, och 1764 utkom 'Petit Atlas maritime' i 5 band. Dessutom ritade han samtliga kartor för Prevosts stora 'Historie général des Voyages' och andra geografiska och historiska verk.
Bland arbeten:
Neptune francais.
Hydrographie francaise.
Petit Atlas maritime.
Historie général des Voyages.
(Nouv. biogr. gen.)
Gravör. Upptagen på kopparstick till Denis Diderot's 'Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des sciences', band LXXXIV och LXXXV. 1751-1780.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des sciences
Biografiska uppgifter:1606-1665.
Svärfader till Jallott Hubert.
Editor and Enlumineur de la Reine, au bout du Pont Neuf proche les Augustins aux Deux Globes.
Bland arbeten:
Plans et profils de la Ville de Paris. 1650.
Provinces de France et Espagne. 1655.
Carte Générale de l'Isle de France. 1648.
Plan Paris. 1645.
(Tooley's Dictionary of Mapmakers.)
Biografiska uppgifter:Född 1711 13/11 i Helgesta sn (Söd.), död 1781 3/12 i Stockholm. (Jakob).
Kopparstickare. Son av komministern Johannes B. och Christina Bergander. Elev av sin kusin Erik Geringius i Uppsala. Gravör vid Vetenskapsakademien 1739 6/6-1778 30/7. Var 1743-55 bosatt å Plongsta i Vansö sn (Söd.), återvände sistn. år till Stockholm. Kom 1757 genom gifte i besittning av gården Husby i ovann. sn.
Bland arbeten:
P. TILLAEUS, Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med Erik Geringius.
N. STRÖMCRONA. General- och åtskillige speciale passkartor öfver hela Östersjön och Sinu Finnico och Bothnico samt Skagerak, Kattegat och Bält, 1739, 10 blad.
P. EKERMAN, De Norcopia, diss., resp. P. W. Lithzénius, Uppsala 1742: plan av Norrköping 1741, kpst., samt tab. med sigill och mynt, efter Ph. J. Thelott, kpst.
C. von LINNÉ, öländsk resa, Sthlm 1745: karta över Öland.
G. WALLIN d. y., Gothländska samlingar, I, Sthlm 1747: grundritning av Roma kloster, kpst., samt 3 tab. med sigill, kpst.
C. von LINNEI Skånska resa, Sthlm 1751: karta över Skåne samt zoologiska tab., kpst.
O. GRAU, Beskrifning öfwer Wästmanland, Västerås 1754: ett flertal kyrkor, Västerås domkyrka, Arboga m. fl., kpst.
[A. F. BÜSCHING], Geographisk beskrifning öfwer Palästina eller juda-landet, samt Steniga Arabien, Sthlm 1770: karta över Palestina, 1770.
N. MARELIUS, Karta över Östergötland och Linköpings hövdingedöme, 1771.
DENS., Karta över sjön Vänern, 1773, utförd i samarbete med Fredrik Akrel.
Karta över Älvsborgs och Vänersborgs hövdingedöme, 1781.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1750-1826.
Officer and gunnery chief in the galler fleet. Served as lieutenant in the amphibious corps' Swedish and Finnish squadrons. Was aboard the frigate Svarta örn in a 1781 convoy expedition to the Mediterranean. Member of learned societies at home and abroad.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1787-1865.
Författade följande två skrifter 1818 respektive 1823.
Beskrifning öfwer Hardemo socken uti Nerike. En af Örebro läns kongl. hushållningssällskap med högsta priset år 1814 belönt skrift. Af Gustaf Bernhardt. Med en charta. Strengnäs, tryckt hos Carl Erik Ekmarck, 1818.
Beskrifning öfwer Björkwik socken i Södermanland. På begäran författad och utgifwen af G.B. Med en charta. Nyköping, tryckt hos P.E. Winge, 1823. På desz förlag.
På en karta utgiven över Färentuna härad 1853 står 'Skrift af I. Bernhardt', detta kan vara samme Bernhardt som ovanstående.
Bland arbeten:
Beskrifning öfwer Hardemo socken uti Nerike. En af Örebro läns kongl. hushållningssällskap med högsta priset år 1814 belönt skrift. Af Gustaf Bernhardt. Med en charta. Strengnäs, tryckt hos Carl Erik Ekmarck, 1818.
Beskrifning öfwer Björkwik socken i Södermanland. På begäran författad och utgifwen af G.B. Med en charta. Nyköping, tryckt hos P.E. Winge, 1823. På desz förlag.
(KB.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1795.
Fransk 'citoyen' och 'professor', medlem av flera litterära sällskap. Inga övriga upplysningar hittade.
Biografiska uppgifter:1565-1629.
Petrus Bertius grew up in Beveren in Flanders and as a young man travelled widely in Europe. In company with so many of his compatriots he moved to Amsterdam as a refugee from religious persecution and after completing his studies there he was appointed a professor of mathematics and librarian at Leyden University. As well as being a prolific writer on mathematical, historical and theological subjects he is known as a cartographer for his editions of Ptolemy's Geographia (based on Mercator's edition of 1578) and for the miniature atlases detailed below. In 1618 he moved to Paris and became Official Cosmographer to Louis XIII. He was related by marriage to Jodocus Hondius and Pieter van den Keere.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Fransk kopparstickare i början av 1700-talet. Han arbetade mest med skriftgravering, men utförde även kartor för ett flertal atlaser.
(Phillips. - Thieme-Becker.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1780.
Engelsk kartförläggare. Inga övriga upplysningar hittade.
Biografiska uppgifter:Född 1810 7/4 i Lund, död 1876 12/10 i Jönköping.
Fanjunkare vid Södra Skånska Infanteriregementet. Gravör. Son av Peter Magnus Billman och Catharina Elisabeth Roth. Guldsmedslärling i Lund, Malmö och 1852 i Stockholm, övergick sedermera till den militära banan, som han dock lämnade 1840, då han började en ny verksamhet som kringresande gravör. »Hans yrkesfärdighet var konstnärens.» (Jönköpings Tidning 1844 13/7.)
Bland arbeten:
Utsikter, kartor, växlar, adress- och visitkort.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1804-1870
Billmark. Karl Johan, tecknare, litograf, f. 28 jan. 1804 i Stockholm, blef - efter att hafva tillbragt några år såsom handelsbiträde - 1822 lärjunge hos kopparstickaren K. D. Forssell, i hvilkens bekanta verk 'Ett år i Sverige' han utförde två tredjedelar af planscherna. 1827 lämnade han Forssells ateljé, öfvergaf gravyren för litografien, och sedan han i Etyder för landskapstecknare (1828-30) och Skotska vyer gifvit lefvande prof på sin förmåga.i den nyvalda konstgrenen, lämnade han Sverige 1833 och var därefter bosatt i Paris till sin död, i nov. 1870. Därifrån företog han flera resor till Tyskland, Schweiz, Italien och hemlandet. I Paris utgaf han sina arbeten, bl. a. Stockholms pittoreska omgifningar: Djurgården; Pittoresk resetur från Stockholm till Neapel (1841-51); Sverige. Akvarell-litografi och tontryck (1853-66, vyer och interiörer från Stockholm, Uppsala, Sigtuna, Gripsholm och Skokloster); Panorama öfver Stockholm från Skeppsholmskyrkans kupol, och det för konung Karl XV:s räkning utförda praktverket Le château royal d'Ulriksdal (1871). - Det är mycken finhet och smak i B:s litografier. Hans tecknade landskap äro raska och stämningsfulla, och hans studier af arkitekturmotiv äro skickligt och insiktsfullt gjorda. Nationalmuseum eger många af hans teckningar och utkast. (G-g N.)
Bland arbeten:
Ett år i Sverige
Etyder för landskapstecknare 1828-30
Skotska vyer
Stockholms pittoreska omgifningar: Djurgården
Pittoresk resetur från Stockholm till Neapel (1841-51)
Sverige. Akvarell-litografi och tontryck (1853-66, vyer och interiörer från Stockholm, Uppsala, Sigtuna, Gripsholm och Skokloster)
Panorama öfver Stockholm från Skeppsholmskyrkans kupol
Le château royal d'Ulriksdal (1871)
((Nordisk Familjebok, Ugglan, Band 3 spalt 399.))
Biografiska uppgifter:Född 1700, dp 2/2, trol. i Malungs sn (Kopp.), där samtliga kyrkböcker för detta år brunnit, död 1755 23/2 i Stockholm (Klara).
Kopparstickare och kartograf. Konduktör vid Fortifikationen. Ingenjör. Son av komministern Petrus B. och Elisabet Persdotter. Ingenjör vid Lantmäterikontoret och föreståndare för dess tryckeri 1739
Bland arbeten:
A. GIESE, Prospect af Stockholms stad, jämte deviser, hörande till frögdebetygelsen vid K. Fredriks hemkomst från Hessen, 1731, kpst.
GRÖNWALL, De lacu Siljan, diss., resp. O. Silieström, Uppsala 1730: Siön Sillian, kpst.
Karta över Uppland. 1742.
Karta över Västmanland, 1742.
Vägvisare til och ifrån alla städer och namnkunnige orter uti Svea och Götha riken samt storfurstendömet Finland, Sthlm 1743.
Karta över Närke. 1745
Karta över Svea och Göta riken med Finland och Norrland, 1747.
Karta över Stockholm med dess malmar och förstäder, 1751.
Karta över Skåne, 1752.
Vägkartor över Sverige och Finland.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1610-42.
Holländsk kartograf, son till Willem Janszoon Blaeu (se denne). Blev tidigt sin fars medarbetare. Efter dennes död fortsatte han faderns verk tillsammans med brodern Joan (se denne). Mellan åren 1639 och 1662 kom Blaeus atlas ut i 10 utgåvor med upp till 11 band och med text på 5 olika språk. Joan Blaeu gav ut 'Atlas major', 'Cosmographia Blaviana' som innehåller inte mindre än 589 kartor. Blaeus atlas är det första kartverk som har separata kartor över Norge och norska områden, i sista utgåvan 7 olika.
Det finns kartor ur Atlas Major med tysk text på baksidan. Enligt uppgift kom dock aldrig en tysk utgåva ut av Atlas Major. De kartor som således trots allt finns med tysk text är troligen lösa ströexemplar. (BL)
(Nederl. biogr., X. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:1596-1673. Född och död i Amsterdam.
Holländsk kartograf, bror till Cornelius Blaeu och son till Willem Janszoon Blaeu. Han var 1633-34 kartograf vid det holländska ostindiska kompaniet. Förutom att deltaga i familjens kartarbeten och föra dessa vidare efter faderns och broderns för tidiga död, gav han själv 1648 ut en stor världsatlas, 'Nova totius terrarum orbis tabula' i 20 blad, ett mycket omfattande utfört arbete, helt uppdaterat. Firmans kontor och lager i Gravenstraat eldhärjades svårt 1672 och skadorna blev förödande. En mängd kopparstick förlorades, däribland de norska som aldrig kunde tryckas igen. Jessen-Schardeböll nämner redan 1763 Blaeus kartor som sällsynta. Efter Joan Blaeus död gick affären över till sönerna Willem, Pieter och Joan.
Bland arbeten:
Nova totius terrarum orbis tabula.
(Jessen. - Nederl. biogr., X. - Tooley.) - Se bild.
BLAEU, WILLEM JANSZOON (Guilielmus Janssonius).
Biografiska uppgifter:1571-1638. Född i Uitgeest vid Alkmaar, död i Amsterdam.
Holländsk kartograf. 1591 kom han till Ven som elev till Tycho Brahe. Förutom astronomi lärde han sig även att arbeta med matematiska instrument, glober och kartor. 1596 slog han sig ned i Amsterdam där han grundade en affär med kartor och nautiska instrument. 1605 gav han ut en stor världsatlas i 18 delar. Senare följde en rad specialkartor och 1617 ett verk med sjökort, 'Licht der Zee-vaert', som även kom med fransk och engelsk text. 1629 gav han ut sin första hela atlas med 54 kartor. Av dessa hade han övertagit de flesta från Henr. Hondius. Under Willem Blaeus livstid följde fyra nyutgåvor, kompletterade med nya kartor. Verket fördes senare vidare av hans söner. Familjen Blaeus verksamhet spände över alla delar inom geografi, kosmografi, hydrografi, topografi etc. Firmans produktion är känd som sin tids yppersta kartografiska arbeten, och räknas dessutom till de vackraste kartarbeten som överhuvudtaget utförts.
Willem Blaeu förväxlas ibland med Jan Jansson (Johan Janssonius). Oftast gäller detta kartor producerade innan 1619 då Blaeu signerade sina verk Guilielmus Janssonius eller Willems Jans Zoon. Saken görs inte bättre av att Jansson anklagades för att kopiera Blaeus kartor. Senare gick Blaeu över till att skriva Guilielmus eller G. Blaeu. (BL)
Bland arbeten:
Licht der Zee-vaert.
(Nederl. biogr. , X. - Richter. - Tooley.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1796-1858.
Norsk officer 1813, 1823 förstelöjtnant vid 'Trondheims infanteribrigad' och 1825 kapten. År 1853 överstelöjtnant vid 'Kristiansands brigad'.
(Ovenstad.)
Biografiska uppgifter:1785-1869. Född i Hurum, död i Drammen.
Norsk ämbetsman. Tog juridisk examen 1807, blev sockenskrivare i Nordre Jarlsberg 1810, byfogde och byskrivare i Drammen 1826, länsman i Buskerud 1831-57. Stortingsman under en rad år och medlem av flera offentliga kommissioner, däribland 'Hovedmatrikuleringskommisjonen' 1823-38. Han författade en rad ekonomiska och statistiska skrifter. Av dessa kan nämnas 'Das Königreich Norwegen statistisch beschrieben' från 1843. Medlem av Vetenskapssällskapet i Trondheim.
Bland arbeten:
Das Königreich Norwegen statistisch beschrieben.
(K. St. O.O. Halvorsen.)
Biografiska uppgifter:1799-1828.
Kunglig gravör i Paris. Gravör åt först 'Dépôt de la Guerre' sedan åt 'Dépôt de la Marine'. Arbetade även åt bland annat Lapie och Delamarche.
Bland arbeten:
Dépôt de la Guerre.
Dépôt de la Marine.
Biografiska uppgifter:Född 1714 27/2 i Stockholm (Maria), död 1790 19/5 i Stenkvista sn (Söd.).
Lantmätare. Kopparstickare och kartograf. Son av notarien i Södra förstadens kämnersrätt Johan B. och Maria Burgman. Student vid Uppsala universitet 1733. Avlade lantmäteriexamen 1742. Lantmätare i Stockholms län 1747-85. Var en tid aktör och har översatt dramer av Corneille och Molière.
Bland arbeten:
Karta över Drottningholm med utsikt av slottet.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1766-1832. Född i Fredrika, död i Christiania (Oslo).
Dansk-norsk officer 1789. 1791 beordrad att kartlägga Kongsbergs gruvområde. 1796 tog han avsked som officer med kaptens grad och slutförde sitt kartläggningsarbete året därpå. Han var sedan chef vid Kongsbergs silvergruva tills han 1810 slog sig ned i Kragerö som trähandlare. Boeck var flera gånger stortingsman och blev 1832 medlem i 'Huvudmatrikuleringskommissionen'.
(A. Collett: Familjen Collett.)
Biografiska uppgifter:1727–1795
One of the most important cartographers of the late 18th century.
In 1773 Bonne succeeded Jacques Nicolas Bellin as Royal Cartographer to France in the office of the Hydrographer at the Depôt de la Marine. Working in his official capacity, Bonne compiled some of the most detailed and accurate maps of the period. Bonne’s work represents an important step in the evolution of the cartographic ideology away from the decorative work of the 17th and early 18th century towards a more detail oriented and practical aesthetic. With regard to the rendering of terrain Bonne maps bear many stylistic similarities to those of his predecessor, Bellin. However, Bonne maps generally abandon such common 18th century decorative features such as hand coloring, elaborate decorative cartouches, and compass roses.
While mostly focusing on costal regions, the work of Bonne is highly regarded for its detail, historical importance, and overall aesthetic appeal.
Bland arbeten:
'Partie Occidentale du Canada'
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Bordone’s atlas of islands, containing a double-page mappamundi and a large aerial view of Venice. It was previously published in 1528 and 1534 by Niccoló Zoppino and then again in 1547 by Frederico Torresano, and the original woodcuts were used for these later editions. Bordone (c. 1450-1524), a documented Paduan miniaturist, spent most of his working life in Venice, designing woodcuts as well as acting as publisher for several works, and his name has been associated with the illustration of the Hypnerotomachia Poliphili.
(Sotheby's)
Gravör. Arbetade åt Robert Sayer.
Bland arbeten:
Sayer & Bennett's General Atlas 1757-94.
Biografiska uppgifter:1533-1617. Född i Bene i Piedmont, död i Torino.
Italiensk präst och författare. Studerade vid jesuitkollegiet i Torino, 1576-84 sekreterare hos Carlo Borromeo och ärkebiskop av Milano. Kom i tjänst hos hertig Carl Emmanuel I av Savoyen, bl.a. som diplomat. Slutligen blev han abbot i 'San Michele delle Chiusa' i Piemont. Förutom sin 'Relationi universali' gav han ut en rad statsrättsliga och politiska skrifter. I politiskt hänseende var han en bestämd motståndare till Macchiavelli. Hans skrifter, som var författade på italienska, fick stor utbredning genom översättningar till andra språk.
Bland arbeten:
Relationi universali.
(Encicl. Ital. - Th. und K.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
BOUVET, JEAN BAPTISTE CHARLES DE LOZIER.
Biografiska uppgifter:1705-86.
Fransk sjöofficer. 1738-39 ledde han en fransk expedition med fregatterna 'L'Aigle' och 'Marie' som skulle utforska området vid Sydpolen. På 54:e breddgraden upptäckte han ett nytt land, 'Cap de la Circoncision', som han trodde var en del av Terra Australia. Det landet fick sedan namnet Bouvetön. Bouvet var den förste som seglade längs packisen och kunde berätta om de otaliga stora valar han såg i dessa farvattnen.
(Agaard. - Nr. 80. )
Biografiska uppgifter:Död 1767.
Engelsk kartograf. Han började sin verksamhet som kartritare omkring 1720, utgav 1744-47 'Complete System of Geography' med 70 kartor, 1752 'Complete Atlas, or Distinct View of the Known World', 1758 'Atlas Minimus' och 1767 'Large English Atlas'. Han utförde även kartor för olika historiska verk och reseskildringar, och var kartgravör både för Kung George II av England och Ludvig XV av Frankrike.
Bland arbeten:
Complete System of Geography.
Complete Atlas, or Distinct View of the Known World.
Atlas Minimus.
Large English Atlas.
(Dict. nat. biogr. [Ths.B.] - Phillips. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:Död 1790.
Engelsk kartograf, son till BOWEN, EMANUEL. På uppdrag av regeringen graverade han kartor och skisser över Västindien efter kapten James Speers upptäckter. Runt år 1750 gav han ut vägkartor över distrikten runt London, 1776 'New projection of the Eastern and Western Hemispheres of the Earth' och 1778 en 'Accurate Map of the Russian Empire in Europe and Asia'.
Bland arbeten:
New projection of the Eastern and Western Hemispheres of the Earth.
Accurate Map of the Russian Empire in Europe and Asia.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1724-93.
Engelsk kartförläggare, troligen son till BOWLES, JOHN. Han gav ut flera atlaser, 'Bowles's Post-chaise Companion' (1782), 'New Medium English Atlas' (1785), och samma år 'Pocket Atlas'. Hans produktion av enkla kartor var troligen omfattande.
Bland arbeten:
Bowles's Post-chaise Companion.
New Medium English Atlas.
Pocket Atlas.
(Brown, s. 354. - Phillips. - Tooley.)
Engelsk kartförläggare i mitten av 1700-talet. Han gav troligen inte ut någon hel atlas, men däremot en rad enkla kartor. 1753 gav John Bowles & Son ut 'A catalogue of Maps, Prints, Copy-Books, etc. '
Bland arbeten:
A catalogue of Maps, Prints, Copy-Books, etc.
(Brown, s. 354. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:Ca: 1835.
Holländsk kartgravör. Inga övriga upplysningar hittade.
Biografiska uppgifter:1794-1850. Född i Eksjö, död i Göteborg.
Svensk ingenjör. Han var under flera års tid ingenjör vid Kungl. Generallantmäterikontoret, senare arkitekt och statsingenjör i Göteborg. Han var även kartograf och kopparstickare, och ansedd som en framstående mekanisk ritare.
Bland arbeten:
Landskap med stuga, crayongravyr.
(Hultmark. - Sveriges statskalender.)
Biografiska uppgifter:1541-1622.
Teolog och förläggare. Mest känd för sin medverkan i utgivningen av 'Civitates Orbis Terrarum' där han även utförde texterna. Verksam som lärare i Antwerpen 1566-1568 där han träffade Franz Hogenberg. Efter Hogenbergs flytt till Köln 1570 träffades Braun och Hogenberg igen och inledde ett samarbete. I ett brev från Braun till Ortelius daterat 31 oktober 1571 så insinuerar Braun att 'Civitates Orbis Terrarum' var Hogenbergs idé då han kallar den 'Mäster Frans' bok om städer'. Arbetets första del utkom 1572 och slutfördes först 1618.
Bland arbeten:
Civitates Orbis Terrarum.
Biografiska uppgifter:1682-1749.
Chief surveyor in Västerbotten province.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Bland arbeten:
'Plan de Paris' också känd som 'Plan de Turgot'. 1734-1739.
Fransk ingenjör och geograf under slutet av 1700-talet. Han gav 1765 ut 'Tableau périodique du monde, ou la Géographie raisoneé et critique', 1766 'Atlas général, civil et ecclésiastique', samt under åren som följde en rad andra atlaser och geografiska verk. Hans sista verk, 'Atlas géographique et statistique de la France' utkom 1803.
Bland arbeten:
Tableau périodique du monde, ou la Géographie raisoneé et critique.
Atlas général, civil et ecclésiastique.
Atlas géographique et statistique de la France.
(Nouv. biogr. gen.)
Biografiska uppgifter:Född 1766 11/4 på Lunds gård i Edsbergs sn (Ör.), död 1838 12/4 i Stockholm (Maria).
Bergsråd. Direktör. Industriell bruksledare. Kopparstickare, litograf och träsnidare. Författare. Son av kronofogden Gustaf B. och Anna Christina Robsahm. Elev av Jacob Gillberg. Student vid Uppsala universitet 1783. Auskultant i Bergskollegium 1788. Ledamot av Vetenskapsakademien 1797. Vistades 1797-99 i England för att studera järntillverkning. Bergsråds titel 1817, direktör för Mynt- och kontrollverket 1833.
Bland arbeten:
S. G. HERMELIN, Geographiske chartor öfver Sverige, I, Sthlm 1797: Karta över Ångermanland, Medelpad och Jämtland, 1797, samt Karta över Härjedalen, 1797.
S. G. HERMELIN, Försök till mineral historia öfver Lappmarken och Vesterbotten, Sthlm 1804: Swappawara koppar och järngrufwor uti Torneå lappmark, karta.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:Död 1611.
Tysk kopparstickare, son till kopparstickaren Theodore de Bry (se denne). Han samarbetade med sin far och bror Johann Theodore de Bry (se denne), bl.a. med verket 'India Orientalis' som kom i flera band omkring 1599 och i senare utgåvor.
Bland arbeten:
India Orientalis.
(Thieme-Becker. - Wieder.)
Biografiska uppgifter:1561-1623. Född i Liège, död i Frankfurt a. M.
Tysk kopparstickare. Bror till BRY, JOH. ISRAEL. Han var en talangfull kopparstickare, som förutom en rad enkla blad (däribland ett porträtt av Mercator), även utförde illustrationer till resebeskrivningar, samt anatomiska och andra vetenskapliga verk.
(Thieme-Becker.)
Biografiska uppgifter:1528-98.
Graverade vissa av kartorna till Waghenaers (se denne) sjöatlas. Arbetade också med sönerna Joh. Israel och Johann Thoedore (se dessa). Tillsammans gav de bl a. ut verket 'India Orientalis' som kom i flera band omkring 1599 och i senare utgåvor.
Bland arbeten:
India Orientalis.
Biografiska uppgifter:1653-1701.
Officer, kartograf. B. var 1672-74 i utländsk krigstjänst, deltog i hela skånska kriget som fortifikationsofficer, tjänstgjorde sedan som generalkvartermästarlöjtnant i Skåne och inlade stor förtjänst om befästandet av Malmö, bevistade med statsstipendium fälttågen i Flandern 1693-94, överstelöjtnant 1695. B. var en av 1600-talets skickligaste svenska kartografer med en teknik som kartografien i allmänhet kom att uppnå först under 1700-talet.
Under skånska kriget hade B. goda tillfällen att lära känna Skånes topografi och ännu bättre under året 1680, då han drog omkring och avritade ett 50-tal skånska herrgårdar (utgivna av A. Fischer 1756). (En andra upplaga kom 1856 när Buhrmans bilder gavs ut i andra upplagan av Svecia Antiqua et Hodierna, VÖBAM's anm.). På våren 1681 fick B. i uppdrag att kartlägga Jämtland och Värmland, på hösten samma år att kartlägga Skåne. Skånekartan blev färdig 1684, en annan 1687 (original i Krigsarkivet). Den utgör den första tillförlitliga kartan över provinsen och användes av Erik Dahlberg som underlag för dennes krigshistoriska kartor.
1684 års uppl. reproducerades i tryck 1927 av F. Wernstedt.
Bland arbeten:
Eric Dahlbergs Suecia antiqua & hodierna. Supplement,
Prospecter af åtskillige märkvärdige byggnader, säterier och herre-gårdar uti Skåne
/ ... och blifvit år 1680 aftagne, ritade och samlade af ingenieur-capitain Burman
; men nu till det allmännas tjenst, förnyade och ... på trycket utgifne år 1756 af
Abraham Fischer
(Sv. Uppslag.bok 2:a uppl., band 5 1947, sp.271-72. Litt. H. Richter, "Skånes karta från mitten av 1500-talet till omkr. 1700".)
Cartographer.
Bois le Duc pub. Hondius 1630.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1571-1646. Född i Säbrå, död i Stockholm.
Svensk ämbetsman och kartograf. Han började som kanslitjänsteman, men arbetade vid sidan om med genelogiska, astronomiska och kartografiska studier. 1602 deltog han i kartläggningen av Stockholm, 1619-20 vid gränsdragningen mellan Finland och Ryssland. 1623 fick han överinseende för det offentliga byggväsendet i Sverige och år 1628 blev han utnämnd att organisera det svenska lantmäteriet samt fick med denna ställning ett grundläggande inflytande över utvecklingen av det svenska lantmäteriväsendet. Han blev senare assessor vid krigskollegiet och krigsråd. - Som kartograf fick han 1603 i uppdrag av Karl IX att kartlägga Sverige och Finland. Resultatet framlades år 1611 med kartan 'Lapponiae. Bothaniae Cajaniaeque regni Suecie provinciarum septentrionalium nova delineatio'. Med stöd från Gustav Adolf fortsatte han sitt kartläggningsarbete och gav 1626 ut 'Orbis Arctoi nova et accurata delineatio', ett verk på 6 blad i förhållandevis litet format. Första utgåvan finns idag bara i ett fåtal exemplar. Hans kartor användes snart av utländska kartografer. Under en lång tid var de grunden för all kartframställning över Skandinavien. Bure har fått hedersnamnet 'den svenska kartografins fader'. Han adlades 1624.
Born Andreas Bureaus, taking the name Bure when ennobled in 1624. Held many public administration jobs. Founded the National Land Survey and appointed director in 1628. His Lapponia and Arctoi ,Nova maps are justly seen as pioneering works of Swedish cartography.
Bland arbeten:
Lapponiae. Bothaniae Cajaniaeque regni Suecie provinciarum septentrionalium nova delineatio, 1611, sannolikt grav. av B.
Orbis Arctoi nova et accurata delineatio.
(Hultmark, 1944. Lönborg, s. 10-16. - Orbis. - Sv. män och kv. Sveriges sjökartor – A. Hedin)
Flemish cartographer.
Brabant (Sylvaducis) used by Blaeu 1634 and later.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1763- död efter 1808. Född i Nürnberg.
Tysk kopparstickare. Född i Nürnberg där han från omkring 1785 var verksam som kopparstickare. Han arbetade med porträtt, kartor och skriftmönster samt planscher av mekaniska instrument.
(Thieme-Becker.)
Tysk kartograf på mitten av 1700-talet. Han utförde kartor för Homanns (se denne) atlas. Inga övriga upplysningar hittade.
BÖRTZELL, JOHAN ERIK ALGERNON.
Biografiska uppgifter:1840-1918.
Industriman. Efter att ha utexaminerats från Teknologiska inst:s fackavd. för maskinbyggnad tjänstgjorde B. vid Sveriges geol. undersökning. 1872 blev han föreståndare för Generalstabens litografiska anstalt, som han fullständigt reorganiserade. Bl.a. införde B. de nya fotokemiska reproduktionsmetoderna. 1893-1913 var han föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri, vilket han även moderniserade. 1881 erhöll han hovintendents titel.
(Sv. Uppslag.bok 2:a uppl. Recension i Teknisk Tidskrift 1872 av Algernon Börtzells verk "Beskrifning öfver Besier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi")
Se Generalstabens Litografiska Anstalt.
Se BLAEU, W. J.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1733-1806. Born in Norrköping.
Dansk geograf, gav 1769 ut en geografisk karta över Medelpad.
Land Survey Apprentice 1749, commission surveyor for the Västernorrland region in 1757. Staff surveyor 1784 for Vasa county. Retired 1802.
Bland arbeten:
Karta över Medelpad.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Se HOLM, THOMAS CAMPANIUS.
Biografiska uppgifter:Född på godset Wesselhof i Lettland 1898, död den 15/7 1988 i Sverige.
Konstnär och arkitekt. Född 1898 på släktgodset Wesselhof, dåvarande ryska guvernementet Livland idag Lettland. Ätten är urgammal svensk adel. Bodo von Campenhausen utbildade sig till konstnär och verkade som professor i keramik vid konstakademin i Berlin. Han lämnade Tyskland strax innan andra världskriget såsom motståndare till nazisterna och slog sig sedermera ner i Lund. Som konstnär målade han akvareller med stor framgång men är mest känd för sina kavaljersperspektiv, liknande fågelperspektiv, över städer.
Satte hunden på kartan för kärlekens skull - ur Sydöstran 7/7 2007.
Namnet Bodo von Campenhausen är det kanske inte många som känner till. Däremot är hans hans detaljerade karta över Karlshamn välbekant. Denna gjorde han under en resa till staden 1963. På kartan finns även en kvinna med hund. Den enda person han avbildade på sina kartor.
Strax innan andra världskriget bröt ut flydde arkitekten Bodo von Campenhausen från Tyskland till Sverige. Han var en stark motståndare till nazisterna. Han slog sig ner i Lund och var en skicklig arkitekt. Han var en förmögen man och ägde flera fastigheter i Österrike. På frågan om han själv hade ritat husen svarade han kryptiskt: ”Nej, jag bygger inte hus. Jag uppskattar vad andra gör istället.
Möte på konstmässa
Ödet förde honom till Karlshamn då han mötte en kvinna från staden, Inga Lindvall, på en konstmässa i Malmö. Kärleken blommade, men de gifte sig aldrig, då Bodo von Campenhausen var änkling och hans släktingar var emot ett nytt äktenskap. Detta hindrade inte paret från att träffas i Inga Lindvalls hus på Drottninggatan 81. Vid ett av alla hans besök i staden, ritade Bodo von Campenhausen en mycket detaljerad karta över centrala Karlshamn. Denna karta ritades 1963. Kartan är baserad från hans egna skisser, inte ett enda fotografi använde han som underlag. Bodo var enormt målinriktad och var ute i ur och skur med sitt staffli och ritade av vad han tyckte var viktiga motiv från staden. Han var så noggrann att till och med hyreshusen, som annars inte hade något större arkitektoniskt värde blev rätt avritade, med rätt antal våningar och fönsterrader. Kopparsticket till kartan gjorde han sedan under vinterhalvåret i Lund och såg personligen till att originalkopparplåten förstördes efter det att ett antal kopior var gjorda.
Kvinna och hund avbildade
Dessa kopior hänger säkert i många karlshamnsbors hem. Vad de kanske inte upptäckt är att på innergården till Drottninggatan 81 är en kvinna och en hund avbildade. För övrigt den enda karta där en människa finns med. Kvinnan är Inga Lindvall och hon är ute och rastar den svarta Cocker Spanieln ”Lou-Lou”, som är döpt från en av rollinnehavarna i operetten ”Den glada änkan”. Kärleken mellan Inga Lindvall och Bodo von Campenhausen tog slut och Bodo återvände till Lund. Inga Lindvall gifte sedermera om sig. Bodo von Campenhausens öde är okänt, men han avled för några år sedan efter att ha levt ett rikt liv. Inga Lindvall avled 1996 som änkefru vid en ålder av 87 år. Har ni en karta över Karlshamns stad som är signerad av Bodo von Campenhausen. Ta er då en ordentlig titt och ni kanske upptäcker kvinnan med hunden i kvarteret Norrköping. Bodo von Campenhausen har även ritat kartor över andra kommuner i hela södra Sverige.
Källor:
Bengt Lindvall
(son till Inga Lindvall)
Bengt Bremberg
Tomas Pranell
Publicerad i Sydöstran 2007-07-07 03:00
Perstorpskartan.
Jag arbetade som kulturchef i Perstorp 1977 och beställde kartan av Campenhausen. Han berättade då att det roade honom att rita dit figurer ibland, ägaren eller innehavaren av hus m.m. Han ritade dit mig på Perstorpskartan med min hund vid min bil, vid den plats jag alltid brukade parkera på. Perstorpskartan trycktes i 1000 ex, alla signerade och numrerade. Dessutom förekom ett tjuvtryck på gulaktigt papper i mindre format vilka såldes av bl.a. pappershandeln i Perstorp. Dessa tjuvtryck tror jag härrörde från samma källa som sålde hela mappar med alla Campenhausens kartor, i samma mindre format och på samma gulaktiga papper. Var det inte Karlshamn som var ursprungsorten?
Campenhausen fick, tror jag det var, 30.000 kr för Perstorpskartan.
Originalkartan i stort format (130x137 cm), hänger inplastad i laminat i Kommunhuset i Perstorp. Denna karta fotograferades och trycktes i förminskat format.
Kartan är utförd i s.k. kavaljersperspektiv (eller fågelperspektiv), dvs att perspektivet förskjuts allteftersom blicken vandrar över kartan. För att kunna göra det var Campenhausen tvungen att gå upp på en del hustak.
Han utgick vid ritbordet från stadsplanekartan. Så gick han ut och tittade på husen, utrustad med ett intyg att visa husägarna, att han arbetade för kommunens räkning. Vi hade förstås, från kommunens sida, också informerat via pressen vad som var på gång. Eftersom Bodo von Campenhausen var en mycket älskvärd person, vållade detta aldrig några svårigheter, tvärtom blev han mycket välkomnad överallt.
Med tanke på hans ålder, han föddes 2 decemper 1898 och Perstorpskartan gjordes sommaren 1977, så var det ingen dålig prestation detta att klättra upp på taken.
På kartan ritade han en del sevärda miljöer. Från originalet som han gjorde i fält, trycktes förminskade upp som brevkort.
Campenhausen ansåg att Perstorpskartan var hans bästa av alla, men han var också mycket nöjd med Borgholm.
Härutöver tecknade han för kommunens räkning 12 ytterligare motiv.
Bodo von Campenhausen tecknade för flera gods i Skåne motiven för deras brevkort. Dessutom var han en mycket fin akvarellist.
Jag har i några få ord försökt teckna en bild av honom, publicerad i Hedberg, Gunnel, Kring Grönan, Perstorpsbilder IX, Bilder utgivna av Fotoklubben och Kulturnämnden i Perstorp. Perstorp 1988. Där finns också avbildat det porträtt som Ove Zerge tecknade av Campenhausen och som hängde i Campenhausens hem, nu i sonens ägo. (En skiss till detta finns återgivet i Svenskt Konstnärslexikon).
Bodo von Campenhausen var en behaglig person att ha att göra med. Leende, älskvärd, artig. Utom konstnär var hans titel friherre.
Gunnel Hedberg, Malmö, kulturchef i Perstorps kommun åren 1975-1983.
Bland arbeten:
Åhus 1949
Lund 1953
Kristianstad 1958
Ystad 1960
Laholm 1961
Karlskrona 1962
Karlshamn 1963
Sölvesborg 1965
Lund Mårtensgatan till Tvärgatan 1966
Lund Stadskärnans sydvästra del 1967
Ronneby 1968
Växjö 1969
Kalmar 1970
Vimmerby 1971
Visby 1974
Simrishamn 1975
Helsingborg 1976
Perstorp 1977
Borgholm 1978
- Se bild.
CANTELLI [da VIGNOLA] GIACOMO [JACOBO].
Biografiska uppgifter:1643-1695.
Cartographer of Modena.
Cantelli är även upphovsman till 'Il Corso del Fiume Reno d'Allemagna, d alla Mosella fino al Mare...'. Karta från 1689 enligt text å kartans nedre del. (RdeT)
Bland arbeten:
Alta Lombardia 1680.
Venice and China 1682.
Brandenburg 1687.
Brunswick 1691.
France 1691.
Italy 1695.
Mercurio Geografico 1688 (with maps).
Pair of globes for the Duke of Modena.
Il Corso del Fiume Reno d'Allemagna, d alla Mosella fino al Mare...
(Tooley.)
CANTEMIR, PRINCE CONSTANTIN DIMITRI.
Biografiska uppgifter:1673-1723.
Cartographer in Russian service.
Bland arbeten:
Moldavia 1716.
Constantinople 1720.
A contemporary unsigned English mezzotint portrait exists.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Flourished 1822-29.
Engraver for Dèpôt de la Marine.
Bland arbeten:
Côtes de Brésil 1822.
du Pérou 1824.
Golfe du Mexique 1826.
Rade de Rio 1820.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 20 juli 1812 i Stockholm. Död 3 maj 1899 i Stockholm.
Carl Oscar Cardon, den föregåendes broder (Johan Elias Cardon), f. 20 juli 1812 i Stockholm, d. 3 maj 1899 därstädes. Elev hos K. D. Forssell och vid Konstakademien 1833—38. Ägnade sig åt litografisk verksamhet; hjälplärare vid Konstakademiens principskola 19 mars 1855; erhöll pension på indragningsstat från 1 jan. 1879 enligt K. brev 31 maj 1878.
Gift 1) 15 sept. 1838 med Anna Kristina Berg, f. 28 sept. 1802 eller 1804 (i Kalmar, Uppsala stift, enligt betyg från Rönö 1834), d. 14 jan. 1847, änka efter protokollssekreteraren Leonard Palmblad; 2) 30 sept. 1861 med Gustava Elisabet Liljedahl, f. 8 sept. 1813, d. 15 apr. 1896, dotter till traktören Johan Liljedahl.
I ett par gravyrer, som tillskrivas C, använder han ett maner, som erinrar om punktgravyrerna i K. D. Forssells »Ett år i Sverige», vilket tyder på, att vi här ha att spåra om än svaga intryck av den Forssellska skolan. Liksom sin äldre broder övergav C. tidigt gravyren och blev liksom denne en synnerligen produktiv litograf. I fråga om stil skiljer han sig knappast från J. E. Cardon men är i allmänhet svagare. Ingen utbildning utomlands väckte hans eventuella anlag för en självständig produktion. Han har endast undantagsvis tecknat efter naturen direkt på sten (t. ex. ett porträtt av brodern) och är även som översättare av andras målningar mer bunden av förebilden och osjälvständigare. För G. H. Mellins »Sveriges store män ... samt märkvärdigaste fruntimmer» (1840—49) utförde han 201 porträtt, alla av enklaste slag. Det fyrtiotal andra porträtt han utfört — efter Maria Röbl, V.Wohlfahrt (för dennes »Salon musical et dramatique»), J. G. Sandberg, Per Krafft d. y., O. J. Södermark och Fr. Westin — kunna icke på något sätt mäta sig med broderns. Intressanta äro Fredrika Bremer s porträtt efter Uno Troili, J. Boklunds efter J. A. Wetterbergli och K. Wahlboms efter K. P. Mazer. I porträttet av A. M. Spong, broderns kompanjon, har han på grundval av egen teckning kommit till ett överraskande gott resultat.
C. har vidare utfört ett halvt hundratal andra litografier, huvudsakligen landskap, såsom den stora vyen av Riddarhustorget efter Ferdinand Tollin och Stadsport i Haarlem (1850) efter J. Stack. Han bidrog även med fem planscher till »Wickenbergs album» (1847—50) och med fyra planscher till »Byströms skulpturgalleri» (1849—52) efter Guglielmi och Riepenhausen. Med K. J. Billmark trädde han i förbindelse, då han efter dennes original litograferade »Från Stockholm till Göteborg» med text av Orvar Odd (1841—44). Att resultatet ej tillfredsställde den kräsne Billmark synes av att denne år 1852 själv litograferade och utgav sina skisser i »Svenska vyer». I små, ytterst enkla litografier har C. reproducerat bilder av B. Nordenberg, J. F. Höckert, L. A. Lindholm, K. T. Staaff m. fl. En Hästgrupp efter Wahlbom är ganska lyckad. Äldre förebild har han endast undantagsvis sökt, så i den bekanta Bellmansbilden efter Per Hilleström. — I Nordiska museet förvaras ett litografiskt arbetsbord, som tillhört C.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:Född 17 oktober 1802 i Stockholm, död 3 juli 1878 i Stockholm.
Johan Elias Cardon var en svensk konstnär, litograf och hovgravör.
Gift med Britta Kristina Sundberg född 14 september 1812 död 7 juli 1894. Far till två döttrar, Ida Cardon född 13 juli 1839 och död 10 mars 1881 och Kerstin Cardon samt bror till litograferna Carl Oskar och Oskar Daniel Cardon.
Cardon var av vallonsk släkt. Efter ett års studier i handelslära i Härnösand hoppade Cardon av utbildningen för att bli elev hos kopparstickaren Christian Forssell i Stockholm samtidigt studerade han vid Konstakademien. På ett kungligt stipendium studerade han litografins teknik i Paris 1830-1831 och 1833-1834 samt i München 1832. Han blev agré vid Konstakademien 1835 och ledamot 1843 med titeln kunglig litograf.
Tillsammans med A. M. Spong startade han 1835 ett litografiskt tryckeri där man införde de moderna litografimetoder Cardon studerat i Tyskland och Frankrike.
Hans produktion omfattar omkring 600 blad huvudsakligen med porträtt bilder. Hans största samlade porträttverk gavs ut 1842 under namnet Galleri af utmärkta svenska lärde, vitterhetsidkare och konstnärer från Gustaf I:s till nuvarande tid. Han är representerad bland annat vid Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum.
Johan. Elias Cardon, f. 17 okt. 1802 i Stockholm, d. 3 juli 1878 därstädes. Föräldrar: tobakshandlaren Anders Cardon och Katarina Elisabet Grönberg. Sattes efter slutad skolgång mot sin vilja 1818 i handelslära hos handlanden och källarmästaren Daniel Bystedt i Härnösand, varifrån han dock efter ett år återvände vid principalens död; elev i K. D. Forssells kopparstickarateljé vid Kungsholmstorg 1819—30; tillika elev vid Konstakademien 1819 och erhöll där jeton 30 jan. 1821, 24 jan. 1822 och 30 jan. 1823, Meyerska medaljen 29 jan. 1827 samt andra eller hertigliga medaljen 24 jan. 1828; erhöll resestipendium på tre år efter medaljgravören J. Salmson enligt K. brev 28 nov. 1829 (förlängt på ett år 24 nov. 1832); studerade därpå i Paris maj 1830—1831, i Miinchen 1832 och ånyo i Paris 1833—34. Erhöll genom K. brev 12 apr. 1834 ett förlagslån å 3,000 rdr b:ko för inrättande av ett litografiskt tryckeri i Stockholm; ingick enligt kontrakt av 19 juni 1835 bolag med A. M. Spong på sex år under firma Spong & Cardon, vilken firma dock upplöstes 1841; drev därefter en tid eget tryckeri; vik. lärare i teckning vid Konstakademiens principskola sommaren 1852; erhöll gravörlönen efter K. D. Forssell 23 dec. 1852. AgréFrKA 1835; LFrKA med titeln K. litograf 1843.
Gift 14 okt. 1838 med: Brigitta (Brita) Kristina Sundberg, f. 12 sept. 1812, d. 7 nov. 1894, dotter till skepparen, sedermera kronolotsen Tomas Sundberg i Öregrund.
Som kopparstickare kom C. aldrig att göra någon självständig insats i svensk konst. Men då han är en av gravyrens sista utövare i vårt land, förtjänar det lilla, han utfört i denna konstart, dock beaktande. Hans fader, som lär ha roat sig med att gravera på lediga stunder, var bekant med Martineleven J. P. Cumelin, vilken upptäckte C: s anlag och förmedlade bekantskapen med K. D. Forssell. Hos denne bosatte sig såväl C. som hans yngre bror Oskar efter faderns död, och där fick C. till medlärjunge K. J. Billmark, till vilkens bana hans egen är en parallell. Till att börja med fick han hjälpa till med att gravera vinjetter till böcker men så småningom utförde han porträtt, som Forssell fulländade och signerade, t. ex. Karl De Geers porträtt år 1828. Redan 1824 hade C. själv signerat en liten kopia efter Willes gravyr »Skolmästarinnan». Mindre lyckade blevo två andra gravyrer, Innocentius X efter Velasquez och en madonna. Möjligen har C. också liksom Billmark medverkat anonymt i Forssells »Ett år i Sverige». Men gravyrkonsten var svår och Forssells fordringar stora. Någon egentlig självständig verksamhet kunde det ej bli tal om, förrän C. fullbordat sin utbildning i Paris — och där öppnade sig ett annat perspektiv för honom.
Tidens nya uppfinning på bildreproduktionens område, litografien, hade införts till Sverige 1817 av tyskarna Muller och Fehr på general L. M. de Camps förslag. 1825 grundlade fänriken Karl von Schéele ett stentrycken med offentligt understöd, och efter K. E. Gjöthströms hemkomst 1829 blev Gjöthströms & Magnussons tryckeri den bästa litografiska pressen i Sverige. De som arbetade för litografien voro dock i allmänhet amatörer och dess »inkunabler» i vårt land äro skäligen klena. M. G. Anckarsvärd, som själv gjort en insats som litograf, sökte på allt sätt egga höga vederbörande att uppmuntra den nya konsten. Det är självklart, att Forssells dugliga och fattiga elever Billmark och C. icke länge kunde undgå att mottaga beställningar på litografier. Billmark, som alltmer började övergå till landskapet, har litograferat redan 1826. År 1828 litograferade C. enligt egen uppgift sitt första opus, ett Karl Xll-porträtt efter David von Krafft. Samma år är ett porträtt av Walter Scott efter Mossais daterat och året därpå ett av Gustav III. Båda stå högt över alla dittills i Sverige utförda litografier. C. hade med dem dokumenterat sin fallenhet för litografiens konst, och sannolikt kände han den lätta crayontekniken som en befrielse efter kopparstickets tekniska regeltvång. Från samma tid äro också porträtten av Deland efter L. H. Roos och K. H. Anckarsvärd efter J. G. Sandberg samt ett stort helfigursporträtt av Karl XIV Johan, ett tämligen misslyckat opus, där intrycken från Forssells stora, kopparstick förkvävt varje spår till fri och lätt stil. Nämnas bör slutligen även en stor plansch med porträtt av fyra musiker efter Sandberg.
Det sägs, att kronprins Oskar, som 1828 beställde sitt porträtt i svartkrita, skall ha tillrått C. att ägna sig helt åt en konst, som han hade så stor fallenhet för och som ekonomiskt borde löna sig bättre än kopparsticket, tack vare det snabbare utförandet och det billigare tryckförfarandet. M. G. Anckarsvärd, som då var adjutant hos Karl Johan, understödde C. med råd och dåd och gav honom flera beställningar. Forssell själv tycks icke haft något emot elevens nya inriktning, åtminstone är han dennes böneman, när det gäller tryckeriet år 1834.
Vid ankomsten till Paris 1830 stod C. sålunda vid skiljovägen. Visserligen 'talades det blott om hans utbildning till kopparstickare, när det gällde hans stipendium 1829, men väl i Paris ägnade han däråt ingen tanke. Kanske var det helt enkelt ingen möjlighet längre att komma i lära hos någon gravör. Alltnog, i väntan på att kunna betala för sig på Gros' ateljé, litograferade C. nu färdigt de vackra porträtten av kronprinsen och kronprinsessan, det ena efter Sitieler, det andra efter O. J. Södermark. Det var icke alltid, hans crayon skulle ha samma lätthet och mjukhet i valörerna som i dessa bilder.
Någon elev till Gros blev C. aldrig. Ingres' ateljé hade ryktet om sig att »utbilda de starkaste dessinatörerna», och där inträdde han pä vintern 1830—31. Men han gjorde också bekantskap med män som Grevedon och1 Lemercier. Efter den förres signatur (ex. på m:lle de Dardels porträtt) formade C. efter 1836 successivt sin egen signatur, och hos den senare trycktes hans första komposition på sten, Spanska flyktingar efter Ary Scheffer, 1831. Efter denne litograferade han också Le lever samt efter Auvray Femme de Nettuno. På grund av koleran finna vi honom året därpå i Miinchen, där han hos Fr. Hohe lär sig stentryckarkonsten och under hans ledning trycker En osteria i Rom efter Lauréus, ett kamratporträtt av landskapsmålaren Morgenstern, som han antagligen råkat i säll- v skap med Fearnley, och, enligt egen uppgift, en Tyrolerscen efter Vol st. Ar 1833 återvände han till Paris, där nu Billmark blev hans granne på Rue Guéiiégaud och stentryckaren Lemercier gav honom undervisning. Nästan hela året 1834 arbetade han på litografen Maurins ateljé. Han tecknade nu på stenen en Pietå efter Carracci, som säkert gladde vederbörande i Akademien härhemma genom sin akademiskt korrekta hållning. I dec. 1834 återvände C. hem.
Utanför sitt egentliga fack, porträttet, har C. sedermera sällan gått. Med Billmark kunde han ej konkurrera på landskapets område. Efter hemkomsten får han dock någon gång sådana uppdrag, så t. ex. reproducerar han i stort format Mazers »La cataracte d'Imatra» och K. J. Fahlcrantz' Åbovyer liksom även dennes Nyköping. Han har även litograferat Stockholms slott från Strömmen och Nya dockbyggnaden i Karlskrona. Undantagsvis har han också gjort några djurbilder efter Kiörboe. Av större intresse äro hans reproduktioner, ofta i stort format, efter figurmålningar, som t. ex. Holländsk interiör efter Rob. Vilh. Ekman (1839), Fransysk interiör efter P. G. Wickenberg (1842) och Bordsällskap efter Amalia Lindegren, medan däremot de stora bataljerna efter K. A. Dahlström och historiemålningarna efter Sandberg äro tämligen torra, Men konsten här hemma var torftig, den lönade sig sällan att reproducera.
Det är som porträttör av Karl Johanstidens och Oskar I:s tids svenskar, C. har sin stora betydelse. I den mån aktningen för litografien som konst återvänder, kommer hans insats att bliva mindre förbisedd i den svenska konsthistorien. Hans vederhäftiga, borgerligt solida konst, kan icke elimineras ur det svenska kulturlivet omkring seklets mitt. Den är svensk, och det är oftast från C: s blad, vi känna igen den tidens människor. Tillsammans med Billmark delar han äran att vara litografiens främste utövare i Sverige, Parisaren Billmark var artist och gjorde i allmänhet själv teckningarna till sina litografier, C. var gravör och nöjde sig oftast med att reproducera andra på stenen. Men hans insats är icke mindre för det.
Dock har även han ibland arbetat efter egen teckning. Ett självporträtt i Paris 1833 och kamratporträttet av Otto Wallgren stå här som inledningen. Hans franska lärare Maurin, vars stil vi kunna studera i porträttet av Descartes i nationalmuseum, känns här igen på de kraftiga, romantiskt mörka skuggorna, den sammetsmjuka svärtan och den säkra stoffskildringen. Friare och måhända som ett första svagt intryck i svensk konst av Ingres' underbart rena, klassiskt lugna och psykologiskt förfinade porträttkonst, sådan den framträder särskilt i hans otaliga porträttskisser i blyerts, verka några, andra av C:s självständiga porträtt under 1830- talet, t. ex. av dottern Ida Cardon, av hustrun, av professor J. J. Nervänder, landskapsmålaren K. Berger, Klas Gödecke, skräddaren Kaiding, ministrarna Mornay och Hughes, hovmästaren Pré-vost, liksom också porträtten av greven och grevinnan John Hamilton samt medicinalrådet K. U. Sondén, vars unga hustru, född Åkerman, tar priset av alla C:s damporträtt. Så sent som 1846 tecknade lian på stenen det ståtliga porträttet av sin ungdoms välgörare M. G. Anckarsvärd, och 1844 gav han i porträttet av Lars Montén en typisk bild av en Stockholmsborgare.
Det är emellertid så långt ifrån att dessa, i den ofantliga produktionen försvinnande egenhändiga arbeten, skulle markera C:s ställning som porträttör, att det fastmera är hans porträttlitografier efter andra konstnärer, som tränga sig fram för minnet, när man tänker på C: s porträtt. Hans mjuka crayon och kunniga teckning ha bidragit att för framtiden befästa mer än en tämligen medelmåttig konstnärs rykte. Mest har han arbetat efter Sandberg. Denne startade genast efter C:s hemkomst sitt »Gallerie af utmärkta svenska vitterhetsidkare, lärde och konstnärer från Gustaf I: s till närvarande tid». Porträtten av samtida som t. ex. E. G. Geijer, Elias Fries och K. D. Forssell äro verkligt utmärkta, och det är svårt att förneka, att en stor del av äran därav måste tillskrivas C. 1841 startade V. Wohlfahrt sin serie »Salon musical et dramatique», som i än högre grad var beroende på C: s förmåga. Matilda Gelhaars porträtt är däri bäst. Andra verk, där han medverkat, äro G. H. Mellins och N. H. Thomsons »Mjuseum för naturvetenskap, konst och historia» (1835—37), där han litograferade 6 porträtt, G. H. Mellins »Sveriges store män samt märkvärdigaste fruntimmer» (1840—49), av vars 240 porträtt han litograferat 31, brodern Oskar 201 och Wallgren 8, samt, med vardera 2 blad, »Wickenbergs album» (1850) och »Byströms skulpturgalleri» (1849—52).
Efter Södermark litograferade C. bl. a. Baltsar von Platens porträtt 1835 och sitt receptionsstycke i akademien, ett knästycke av P. A. Tamm, samt det populära porträttet av Jenny Lind. Som kunglig litograf var det hans sak att mångfaldiga alla mera lyckade porträtt av den kungliga familjens medlemmar. Först på ett senare stadium kom C. att litograf era efter Uno Troili. Hade tillgången på verkligt betydande porträttmålare varit större under hans krafts dagar, skulle säkerligen även C: s porträttlitografier nått en högre kvalitet. I stället fick han-känna på den bittra och hopplösa konkurrensen med den allt besegrande fotografien. Han tog den i sin tjänst, han mångfaldigade daguerrotypier men undgick ej mekaniseringens faror. Alltifrån 1850-talet går hans konst utför. 1866 signerade han sin sista litografi, ett porträtt av den norske generalen Fleischier. Som den sista i skaran av scenens artister, som han under ett långt liv porträtterat, står Kristina Nilsson. Inalles har C. utfört omkr. 590 litografier.
På 30-talet var C. medlem av sällskapet Plejaderna, där Wahlbom ritade hans porträtt i karikatyr. En förlamning, som träffade honom oväntat tidigt, kom hans hand att darra men ej att förtröttas. »Arbetsam och tillbakadragen i sitt sätt samt stängd genom sjuklighet, levde han inom sin familj, umgicks med några få äldre kamrater, och närmade sig icke den övriga konstnärskretsen» säger F. V. Scholander om honom i sitt minnestal.
- Se bild.
CAROLUS FLANDRO [CARL] JORIS [GEORGIUS].
Biografiska uppgifter:1601-1625.
Pilot and map maker. Compiled various MS maps and map of Iceland, printed by Hondius 1631, and Blaeu. Worked to improve Waghemaer's Het niewe Vermeerde Licht 1634.
Carolus, Joris [Georgius], holländsk skeppare och kartograf i början 1600-talet. Han var en välkänd skeppare i nordliga farvatten och deltog i tre expeditioner för att finna Nordvästpassagen. 1625 besökte han Island, och erbjöd sig i ett brev därifrån att gå i tjänst hos Danmarks konung Christian IV, vilket troligtvis aldrig blev av. Efter hemkomsten till Holland gav han 1626 ut en karta över nämnda trakt, 'Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen' och 1634 utgav han ett nautiskt verk, 'Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts', som innehöll en ny karta över dessa farvatten. Han utarbetade en specialkarta över Island som publicerades första gången i J.J. Pontanus: 'Rerum Danicarum historia' (1631). Förläggaren av detta verk var Joannes Janssonius (se denne) som senare tog med kartan i sin atlas. Den fortsatte att användas av hans efterföljare och blev även kopierad av Willem Blaeu.
Bland arbeten:
Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen.
Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts.
Islands karta i Rerum Danicarum historia.
(Tooley. H. Hermannsson i Islandica, b. XVII, s. 22f., och b. XXI, s. 36f.)
Biografiska uppgifter:Född 1787 7/1 på Ojamo i Lojo sn (Nyland), död 1830 19/5 i Stock (Finska förs.).
Överstelöjtnant. Kartograf. Landskapsmålare och etsare. Son av löjtnanten Axel Maximilian C. och Barbro Elisabeth Toll. Deltog som fältmätningsofficer i finska kriget 1808-09. Tjänstgjorde 1819-24 som adjutant hos riksståthållaren i Norge J. A. Sandels och företog under denna tid talrika resor. Chef för graveringskontoret vid Ingenjörskåren 1826.
Bland arbeten:
Karta över belägenheten omkring Stockholm 1817.
G. M. CARPELAN, Vues norvégiennes, I-II, Sthlm 1826-27: 8 utsikter, akvatinter.
Karta över Djurgården. 1829.
D. K. W. BAUMGARTEN-CRUSIUS, Schweiz’s historia, Strängnäs 1833: titelblad, akvatint.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1754-1835.
Engelsk förläggare och kartograf. Cary var en företagsam förlagsbokhandlare som 1787 började ge ut små och billiga kartor över engelska landområden. 1794 fick han i uppdrag av 'Postmaster General' att utarbeta nya vägkartor över England. Dessa följdes av 'General Atlas of the World' (1808 och 1811) och 'New universal Atlas'. Han räknas som en av de främsta engelska kartograferna. Firman G. & J. Cary gav även ut resehandböcker, glober, stjärnkartor, geologiska kartor, matematiska instrument, mikroskop etc.
Bland arbeten:
General Atlas of the World.
New universal Atlas.
(Lynam. - Tooley.)
Caspar Henne(n)berg(er) (sometimes also 'Kaspar'.
Biografiska uppgifter:1529 – 29 February 1600.
Was a German Lutheran pastor, historian and cartographer.
Hennenberger was born in a Franconian place given as Erlich (Erlichhausen?) and started to study Lutheran divinity at the University of Königsberg in 1550. In 1554 he began to work at the congregation of Georgenau and in Domnau. Probably in 1561 he moved to Mühlhausen, where he worked as a Lutheran Pastor for the next 29 years.
With the patronage of Duke Albert of Prussia Hennenberger published the first detailed map of Prussia in 1576, the book 'Kurze und wahrhaftige Beschreibung des Landes zu Preussen' (short and truthful description of the land Prussia) in 1584 and 'Erklärung der preußischen größeren Landtafeln oder Mappen' (explanation of the larger Prussian maps) in 1594.
In 1590 Hennenberger became the Pastor of the Large Hospital at Königsberg-Löbenicht, where he died in 1600. He was buried in the Hospital's Church.
Bland arbeten:
Kurze und wahrhaftige Beschreibung des Landes zu Preussen.
Erklärung der preußischen größeren Landtafeln oder Mappen.
Cassini de Thury, César-François
Biografiska uppgifter:17 June 1714 – 4 September 1784
César-François Cassini de Thury (17 June 1714 – 4 September 1784), also called Cassini III or Cassini de Thury, was a French astronomer and cartographer.
Cassini de Thury was born in Thury-sous-Clermont (Oise), the second son of Jacques Cassini and Suzanne Françoise Charpentier de Charmois. He was a grandson of Giovanni Domenico Cassini, and would become the father of Jean-Dominique Cassini, Comte de Cassini.
In 1735, he became a member of the French Academy of Sciences as a supernumerary adjunct astronomer, in 1741 as an adjunct astronomer, and in 1745 as a full member astronomer.
In January, 1751 he was elected a Fellow of the Royal Society.
He succeeded to his father’s official position in 1756 and continued the hereditary surveying operations. In 1744, he began the construction of a great topographical map of France, one of the landmarks in the history of cartography. Completed by his son Jean-Dominique, Cassini IV and published by the Académie des Sciences from 1744 to 1793, its 180 plates are known as the Cassini map(fr).
The post of director of the Paris observatory was created for his benefit in 1771 when the establishment ceased to be a dependency of the French Academy of Sciences.
His chief works are: La méridienne de l’Observatoire Royal de Paris (1744), a correction of the Paris meridian; Description géométrique de la terre (1775); and Description géométrique de la France (1784), which was completed by his son ('Cassini IV').
César-François Cassini de Thury died of smallpox in Paris on 4 September 1784,
The Cassini projection is a map projection described by César-François Cassini de Thury in 1745. It is the transverse aspect of theequirectangular projection, in that the globe is first rotated so the central meridian becomes the 'equator', and then the normal equirectangular projection is applied.
In practice, the projection has always been applied to models of the earth as an ellipsoid, which greatly complicates the mathematical development but is suitable for surveying. Nevertheless the use of the Cassini projection has largely been superseded by the Transverse Mercator projection, at least with central mapping agencies.
Areas along the central meridian, and at right angles to it, are not distorted. Elsewhere, the distortion is largely in a north-south direction, and varies by the square of the distance from the central meridian. As such, the greater the longitudinal extent of the area, the worse the distortion becomes.
Due to this, the Cassini projection works best on long, narrow areas, and worst on wide areas.
Italiensk kartograf omkring år 1800. Han gav ut 'Atlante geografico universale' i tre band (1780-1802), och 'Nuovo atlante univsersale', även den i tre band (1792-1801).
Bland arbeten:
Atlante geografico universale.
Nuovo atlante univsersale.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:Kâtip Çelebi, Mustafa bin Abdullah, Haji Khalifa or Kalfa, (1609, Istanbul – 1657 Istanbul)
Kâtip Celebi was an Ottoman scholar. A historian and geographer, he is regarded as one of the most productive authors of non-religious scientific literature in the 17th century Ottoman Empire. Among his best-known works is the Kashf al-?un?n ‘an as?m? al-kutub wa-al-fun?n, ('The Removal of Doubt from the Names of Books and the Arts'), a bibliographic encyclopaedia, written in Arabic, which lists more than 14,500 books in alphabetic order.
Life and works
The son of a soldier, he himself was a soldier for ten years until a heritage made him turn to a more contemplative life. As the accountant of the commissariat department of the Ottoman Army in Anatolia, he accompanied the Ottoman army in the campaign against Baghdad in 1625, was present at the siege of Erzurum, and returned to Istanbul in 1628. In the following year he was again in Baghdad and Hamadan, and in 1633-34 at Aleppo, whence he made the pilgrimage to Mecca (hence his title Hajji). The following year he was in Erivan and then returned to Constantinople. Here he obtained a post in the head office of the commissariat department, which afforded him time for study. He seems to have attended the lectures of great teachers up to the time of his death, and made a practice of visiting bookshops and noting the titles and contents of all books he found there.
One of his shorter and more accessible works is M?z?n al-?aqq f? ikhtiy?r al-a?aqq ('The balance of truth in the choice of the truest'), a collection of short essays on topics in Islamic law, ethics, and theology, in which he takes a relatively liberal and tolerant view—often critical of narrow-minded Islamic religious authorities. This book serves as a source on Ottoman social developments in the 16th and 17th centuries, such as the introduction of coffee and tobacco. While he did not concur with the outlawing of coffee and tobacco, he found tobacco smoke personally distasteful, writing of the 'noxious effects of the corruption of the aerial essence.' An English translation by G. L. Lewis of the M?z?n al-?aqq has been published with annotations under the title The Balance of Truth.
Katip Çelebi died suddenly and peacefully in October 1657, while drinking a cup of coffee.
Bland arbeten:
Cihannüma (The mirror of the world) Constantinople, Ibrahim Müteferrika, 1732. First edition.
This is the second work by Kâtip Celebi published in 1729. The author was a well known writer on history and geography and a bibliophile and in this work intended to publish a universal system of geography. In fact only part of the work (including the description of Asia Minor) was completed by Kâtip who used European and Arabic and Persian sources, and the whole was supplemented and edited by Ibrahim, who dedicated it to the grand vizir of Sultan Mahmud II, Ali Pasha.
The picture is showing the map of the Indian Ocean and the China Sea that was engraved in 1728 by the Hungarian-born Ottoman cartographer and publisher Ibrahim Müteferrika; it is one of a series that illustrated Katip Çelebi’s Cihannuma (Universal Geography), the first printed book of maps and drawings to appear in the Islamic world.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:(c. 1596, Neuhausen, – 1665, Hoorn)
Cellarius was a Dutch-German cartographer, best known for his Harmonia Macrocosmica of 1660, a major star atlas, published by Johannes Janssonius in Amsterdam.
He was born in Neuhausen (now a part of Worms), and was educated in Heidelberg. The Protestant Cellarius may have left Heidelberg at the onset of the Thirty Years' War in 1618 or in 1622 when the city came in Catholic hands. His activities are unclear at this time but based on his later works it is conjectured he spent time in Poland and may have even worked as a military engineer there. In 1625 he married Catharina Elt(e)mans in Amsterdam, where he worked as school master of a Latin School. After a brief stay in The Hague, the family moved to Hoorn. From 1637 until his death he was rector of the Latin School in Hoorn, where Pieter Anthoniszoon Overtwater was conrector.
He published on fortification and on Poland.
The minor planet 12618 Cellarius is named in his honour.
Andreas Cellarius
The Dutch-German mathematician and cosmographer Andreas Cellarius is well known to map historians and historians of astronomy as the author of the Harmonia Macrocosmica (first published in 1660), a folio-sized work that is commonly regarded to be one of the most spectacular cosmographical atlases that was published in the second half of the seventeenth century.
Until recently nearly nothing was known about the life and background of Andreas Cellarius, who, on the title page of the Harmonia Macrocosmica, identified himself as the rector (headmaster) of the Latin School at Hoorn (a town to the north-east of Amsterdam). He further stated that he came from the German Rhineland area known as the Pfaltz, but neither the town or the year of his birth were known, nor when and where he died. Recent research in the municipal archives of Amsterdam, Hoorn and The Hague has now made it possible to provide the following sketch of his life and career.
Early Life and Education
Andreas Cellarius was born around the year 1596 in Neuhausen, a small town near Worms. He was the son of Andreas Cellarius, who was a pastor in Neuhausen from 1596 to 1599 and later moved to Heidelberg – the name of his mother is not known. After his education at the Sapierzkolleg in Heidelberg, Andreas Cellarius enrolled as a student at the University of Heidelberg in 1614 but it is not known how long he studied there or which lectures he attended.
During the next decade, the whereabouts of Andreas Cellarius are unknown. It has been surmised, on the evidence of his later publications on Poland and on the art of fortification, that he may have travelled through Poland during this period and may even have pursued a military career there but archival evidence for this is lacking.
Emigration to Holland
Exactly when Andreas Cellarius settled in Holland is not known but in 1625 he is mentioned in the marriage records of the city of Amsterdam as a 30-year old schoolmaster from ‘Niewhousen’. He married Catharina Eltmans in the same year and their first son, also named Andreas after his grandfather and great-grandfather, was born in the next year. Two years later, in 1628, their daughter Catharina was baptized in Amsterdam.
Although archival records are lacking, it appears that Andreas Cellarius worked as a schoolmaster at the Latin School on the Koestraat near the Oude Zijds.
Around 1630 Andreas Cellarius moved to The Hague where he was employed as a schoolmaster at the Latin School in the former St. Agnietenklooster on the Zuilingstraat. Two sons, Johannes and Joris, were baptized in The Hague in 1631 and 1635.
Rectorship at Hoorn
In 1637 Andreas Cellarius moved to Hoorn, where he was appointed as rector of the Latin School in the former Ceciliaklooster. All of Andreas Cellarius’s scholarly works were published during his rectorship in Hoorn.
Andreas Cellarius died in February/March of 1665 – the location of his grave is not known. His eldest son Andreas died in November of the same year and was buried in a rented grave near to the choir in the Grote Kerk of Hoorn.
Publications of Andreas Cellarius
His earliest known publication was on fortification, the mathematical science of designing impregnable city walls and defence systems, and was entitled Architectura Militaris, oder Gründtliche Underweisung der heuttiges tages so wohl in Niederlandt als andern örttern gebräuchlichen Fortification oder Vestungsbau. It was written in German and was published in 1645 by the Amsterdam publisher Jodocus Janssonius (an unchanged reprint appeared in 1656).
In 1652 the Amsterdam publisher Gillis Jansz Valckenier printed his description of Poland, entitled Regni Poloniae, Magnique ducatus Lituaniae: Omniumque regionum juri Polonico Subjectorum: Novissima descriptio, Urbium potissimarum icones elegantissimas & delinitionem hujus Regni Geographicam oculis sujiciens. It was reprinted in 1659 and a Dutch translation, entitled Het Koninckrijck Poolen en toebehoorende landen: Vervaatende een korte doch klaare beschrijvinghe aller Landtschappen en Steden, in dit Ryck gelegen, was published in 1660 by Gillis Jansz Valckenier & Hendrik Prins.
Andreas Cellarius also wrote a few laudatory poems on Henrick Bruno, the assistant rector of the Latin School in Hoorn and a former tutor of Constantijn and Christiaan Huygens, which were printed in Bruno’s Hooghe-Liedt (a Dutch versification of Solomon’s Song of Songs).
His best known work, the Harmonia Macrocosmica, was published in 1660 (a reprint was issued in 1661) by the Amsterdam publisher Johannes Janssonius (1588-1664) as a cosmographical supplement to his Atlas Novus. Andreas Cellarius had already started working on this atlas before 1647 and intended it to be a historical introduction for a two-volume treatise on cosmography but the second part was never published.
The plates of his Harmonia Macrocosmica were reprinted (without the Latin commentary) in 1708 by the Amsterdam publishers Gerard Valk (1651/52-1726) and Petrus Schenk the Younger (1660-1711).
Bland arbeten:
Harmonia macrocosmica sea atlas universalis et novus. Amsterdam: G. Valck and P. schenk, 1708.
Folio (530 x 320mm), allegorical title engraved by F. H. van Hoven, printed in red and black with woodcut vignette, letterpress title with contents and 29 double-page engraved cosmographical charts finely coloured by hand, without text.
One of the most fascinating achievement from the golden age of Dutch cartography. The Harmonia macrocosmica is the only atlas of the period dealing with astronomy.
Unlike the late celestial atlases, the Cellarius charts demonstrated various ancient and contemporary cosmological ideas, rather than just the names and positions of the stars. The purpose of the book was to assess different attempts to discover the underlying harmony of the universe. The charts represent the highest levels of seventeenth-century astronomical thought, with the diagram showing aspects of the three great theories on the nature of the universe; the Ptolemaic, the Copernican and the Brahean.
Biografiska uppgifter:1684-1743. Född i Paris, död i Amsterdam.
Fransk-holländsk präst. Han studerade först i Leiden och Amsterdam, senare i Cambridge och Oxford. Efter några års andlig verksamhet i London blev han 1721 präst i Haag och 1728 i Amsterdam. Han gav ut flera teologiska skrifter samt (anonymt) 'Atlas historique, ou, nouvelle introduction à la chronologie & à la géographie ancienne & moderne' 1705-20 i 7 band. En nyutgåva utkom 1732-39.
Bland arbeten:
Atlas historique, ou, nouvelle introduction à la chronologie & à la géographie ancienne & moderne.
(Nederl. biogr., VII. - Phillips.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Utförde bl.a. 1689 en karta med titeln 'General Landkort och Geographisk Afritning öfwer Westergiöthland, Dahl, Hallan och Bahuus Lähn, med der uthi liggiande Lähn, Härader, slott, städer, kÿrckior, herregårdar, prestegårdar, siöer, floder och elfver, landsväger, landemärc och härads skillnader... siergårder med des öiger, holmer, skier, hampner, och seglationer med annat som notabelt kunde giöras. Hvilket alt finnis på chartan... specificerat och med sine nampn noterat'.
Bland arbeten:
General Landkort och Geographisk Afritning öfwer Westergiöthland, Dahl, Hallan och Bahuus Lähn, med der uthi liggiande Lähn, Härader, slott, städer, kÿrckior, herregårdar, prestegårdar, siöer, floder och elfver, landsväger, landemärc och härads skillnader... siergårder med des öiger, holmer, skier, hampner, och seglationer med annat som notabelt kunde giöras. Hvilket alt finnis på chartan... specificerat och med sine nampn noterat.
Biografiska uppgifter:Född 1730.
Fransk abbot och geograf. Gav 1780 ut 'Geographie moderne avec Introduction'. 1787 och 1791 kom nya utgåvor, korrigerade och utökade med kapten Cooks upptäckter. Medlem av 'L'Académie Royale des Scienses et Belle-Lettres' i Rouen.
Bland arbeten:
Geographie moderne avec Introduction.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1580-1622. Född i Danzig, död i Leiden.
Tysk geograf. I sin ungdom uppehöll han sig vid det polska hovet, och utarbetade bl.a. en karta över Italien. Senare reste han till Leiden för att studera juridik, men påbörjade istället historisk-antikvariska och geografiska studier. I flera år gjorde han resor till England, Skottland, Frankrike och Italien, varefter han slog sig ned i Leiden för gott. Där utgav han en rad historisk-geografiska verk och fick 1616 titeln 'Geographus academicus'. Bland hans verk kan nämnas 'Germaniae antique' (1616), ett motsvarande verk om Italien, och 'Introductionis in universam geographiam' som första gången utkom 1624 och som sedan trycktes i flera nyutgåvor.
Samarbetade med Blaeu 1631.
Geographer of Dantzig, specialised in Near East and Ancient Geography, settled in Leyden.
Bland arbeten:
Foederatae Rhaetiae descriptio (1600)
Geographicus Academicus, Leyden 1616.
Intro. in Universam Geographicam 1629.
Rhaetia published Visscher 1630.
Germaniae antiquae libri 1631.
(Tooley. R.deT. Allg. d. Biogr.)
CODDE, Capt. PIETER, of ENCHUYSEN.
Bland arbeten:
Seehaven ende stads Van Duynkercken 1631. Använd av Blaeu 1634 och Jansonnius.
Även den franska upplagan 1643/44 med titeln 'Pourtraict de la fameuse ville et havre de Duynckercke et places voisines, sables etc. facit par le Capitaine Pierre Codde d'Enschuse.
(R.deT. Tooley.)
Biografiska uppgifter:1600-73 - ARNOLD COLOM (son) c. 1624-68
Jacob Colom was a printer, bookseller, chart and globe maker who set out to challenge the virtual monopoly held by W. J. Blaeu, then the only chart maker in Amsterdam. His Pilot Guide De Vyerighe Colom published in various formats and languages (with exotic tides) to meet the demands of the time was highly successful and forced Blaeu to revise and enlarge his existing chart books. In spite of Blaeu's efforts, Colom's Guide remained popular with seamen for many years and although the charts were issued in great quantity, they are now extremely rare.
COMENIUS [COMENIO, KOMENSKY], JOHAN AMOS
Biografiska uppgifter:1592-1670.
Czech cartographer and priest.
Moravia 1627 used by Hondius, Visscher & Blaeu.
Bland arbeten:
Moravia 1627.
(Tooley.)
CORONELLI, VICENTIUS. [Vincenco Maria]
Biografiska uppgifter:1650-1718.
Italiensk matematiker och geograf. Han arbetade först som snickare men gick snart med i en klosterorden, där han bedrev flitiga studier inom flera områden, och 23 år gammal tog han en doktorsgrad. Kort därefter blev han ordens 'minister provincialis' i Ungern. 1686 blev han kosmograf för republiken Venedig, senare också professor i geografi vid universitetet i Venedig.
Franciscan monk, was one of the pre-eminent globe makers, his crowning glory being the pair of giant globes he made for Louis XIV, 3,9 metres in diameter.
Biografiska uppgifter:1721 - ca 1862.
The Amsterdam publishing firm of Covens and Mortier (1721 - c. 1862) was the successor to the extensive publishing empire built by Frenchman Pierre Mortier (1661 - 1711). Upon Mortier's death in 1711 his firm was taken over by his son, Cornelius Mortier (1699 - 1783). Cornelius married the sister of Johannes Covens (1697 - 1774) in 1821 and, partnering with his brother in law, established the Covens and Mortier firm. Under the Covens and Mortier imprint, Cornelius and Pierre republished the works of the great 17th and early 18th century Dutch and French cartographers De L'Isle, Allard, Jansson, De Wit, and Ottens among others. They quickly became one of the largest and most prolific Dutch publishing concerns of the 18th century. The firm and its successors published thousands of maps over a 120 year period from 1721 to the mid-1800s. During their long lifespan the Covens and Mortier firm published as Covens and Mortier (1721-1778), J. Covens and Son (1778 - 94) and Mortier, Covens and Son (1794 - c. 1862)
Under the heading Pieter Mortier we give some details of the extensive publishing business which he built up in Amsterdam and which, after his death, was subsequently taken over by his son, the above-named Cornelis. In 1721 Cornelis married the sister of Johannes Covens and in the same year he and Johannes entered into partnership as publishers under the name Covens and Mortier which, with its successors, became one of the most important firms in the Dutch map publishing business.
Their prolific Output over the years included reissues of general atlases by Sanson, Jaillot, Delisle, Visscher, de Wit (whose stock they acquired) and others (often with re-engraved maps), atlases of particular countries including Germany, England and Scotland and others in Europe, pocket atlases, town plans and, from about 1730 onwards, a series under the title Nieuwe Atlas, some consisting of as many as 900 maps by various cartographers and publishers. As there is no conformity about these volumes they were presumably made up to special order and only general details of publication can be quoted in a work of this size.
Holländsk bok- och karthandlare i början av 1700-talet. 1721 ingick han kompanjonskap med Cornelius Mortier (se denne) och fortsatte under firmanamnet Cóvens et Mortier Pieter Mortiers (se denne) affär i Amsterdam. Firman gav ut flera stora atlaser, i de flesta fallen sammansatta med kartor utförda av flera kartritare under en relativt lång tid. Förutom ett par odaterade verk kan nämnas 'Nouvel Atlas' (ca. 1735) och 'Nieuve Atlas' (1730-39). 1761 kom 'Atlas nouveau' med kartor så långt bak i tiden som 1683. Firman fanns kvar till 1817.
Bland arbeten:
Nouvel Atlas (ca. 1735).
Nieuve Atlas (1730-39).
'Atlas nouveau (1761).
(Kleerkooper. Phillips.)
Kartograf som 1875 tog fram en tematisk karta där han jämförde befolkningen i Europa.
Biografiska uppgifter:1756-1820.
King Gustav III's flag captain in a battle at Svensksund. Appointed state secretary for maritime affairs, later adjutant-general for the fleets. Fell out of favour and was demoted in 1801. When commandant of Sveaborg fortress in Helsinki in 1808, he ignominiously capitulated to the Russians.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
CRONSTEDT, FREDRIK ADOLF ULRIK.
Biografiska uppgifter:1744-1829. Född i Stockholm d. 1 dec. 1744.
Landshöfding, konstnär. C. blef hofintendent 1765 och företog 1770-73 en längre utrikes resa. I Rom blef han vän med Sergel, studerade konst och inköpte en präktig samling gamla taflor. C. beklädde 1781-1812 landshöfdingsposten i Gefle. Död i Stockholm d. 19 april 1829. Ledamot af Målare- och bildhuggareakademien samt Musik. akademien. C. utförde rätt goda etsningar och porträttmedaljonger. Gift 1777 med friherrinnan Juliana Duvall, som i Gefle stiftade ordenssällskapet »Idka dygden».
Cronstedt som var son till kakelugnens fader, Carl Johan Cronstedt, förekommer med sitt namn på kartor och då som utgivare bl.a. i sin egenskap av landshövding.
(Svenskt biografiskt handlexikon.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1815.
Engelsk kopparstickare. Inga övriga upplysningar hittade, om han inte är identisk med den J. Cross som nämns av Thieme-Becker. Från dennes hand kom särskilt heraldiska exlibris och porträtt (ca. 1820-60).
Biografiska uppgifter:1401-64.
Kardinal. Utarbetade en karta över Tyskland. Se vidare under Münster, Sebastian.
d'Anville, Jean Baptiste Bourguignon
Biografiska uppgifter:Born in Paris July 11, 1697 – died January 28, 1782.
Jean Baptiste Bourguignon d'Anville (born in Paris July 11, 1697 – January 28, 1782), was both a geographer and cartographer who greatly improved the standards of map-making. His maps of ancient geography, characterized by careful, accurate work and based largely on original research, are especially valuable. He left unknown areas of continents blank and noted doubtful information as such; compared to the lavish maps of his predecessors, his maps looked empty.
Work
D'Anville's map of China and Central Asia (1734) for du Halde's 'Description geographique de la Chine', compiled based on the first systematic geographic survey of the entire Chinese Empire by a team of French Jesuits (ca. 1700)
His passion for geographical research displayed itself from early years: at age of twelve he was already amusing himself by drawing maps for Latin authors. Later, his friendship with the antiquarian, Abbé Longuerue, greatly aided his studies.
His first serious map, that of Ancient Greece, was published when he was fifteen. At the age of twenty-two, he was appointed one the king's geographers, and began to attract the attention of first authorities. D'Anville's studies embraced everything of geographical nature in the world's literature, as far as he could muster it: for this purpose, he not only searched ancient and modern historians, travelers and narrators of every description, but also poets, orators and philosophers. One of his cherished subjects was to reform geography by putting an end to the blind copying of older maps, by testing the commonly accepted positions of places through a rigorous examination of all the descriptive authority, and by excluding from cartography every name inadequately supported. Vast spaces, which had before been bordered with countries and cities, were thus suddenly reduced mostly to a blank.
D'Anville was at first employed in the humbler task of illustrating by maps the works of different travellers, such as Marchais, Charlevoix, Labat and du Halde. For the history of China by the last-named writer he was employed to make an atlas, which was published separately at the Hague in 1737.[citation needed] Information for the maps of China came from land surveys made by the Chinese empire in 1708. His China maps have been called the 'standard Western source for the geography of China and adjacent regions,' throughout the 19th century.
In 1735 and 1736 brought out two treatises on the figure of the earth; but these attempts to solve geometrical problems by literary material were, to a great extent, refuted by Maupertuis' measurements of a degree within the polar circle. D'Anville's historical method was more successful in his 1743 map of Italy, which first indicated numerous errors in the mapping of that country and was accompanied by a valuable mémoir (a novelty in such work), showing in full the sources of the design. A trigonometrical survey which Benedict XIV soon after had made in the papal states strikingly confirmed the French geographer's results. In his later years d'Anville did yeoman service for ancient and medieval geography, accomplishing something like a revolution in the former; mapping afresh all the chief countries of the pre-Christian civilizations (especially Egypt), and by his Mémoire et abrégé de géographie ancienne et générale and his États formés en Europe après la chute de l'empire romain en occident (1771) rendering his labours still more generally useful. His last employment consisted in arranging his collection of maps, plans and geographical materials. It was the most extensive in Europe, and had been purchased by the king, who, however, left him the use of it during his life. This task performed, he sank into a total imbecility both of mind and body, which continued for two years, till his death in January 1782.
Honors
In 1754, at the age of fifty-seven, he became a member of the Académie des Inscriptions et Belles Lettres, whose transactions he enriched with many papers. In 1775 he received the only place in the Académie des Sciences which is allotted to geography; and in the same year he was appointed, without solicitation, first geographer to the king.
The crater Anville on the Moon is named after him, as was the community of Danville, Vermont.
Bibliography
D'Anville's published memoirs and dissertations amounted to 78, and his maps to 211. A complete edition of his works was announced in 1806 by de Manne in 6 vols. quarto, but only two had appeared when the editor died in 1832. See Bon-Joseph Dacier, Éloge de d'Anville (Paris, 1802). Besides the separate works noticed above, d'Anville's maps executed for Rollin's Histoire ancienne and Histoire romaine, and his Traité des mesures anciennes et modernes (1769), deserve special notice.
Bland arbeten:
Pere J. B. du Halde with maps by d'Anville, 'Description geographique de la Chine', 1735.
'Nouvel Atlas de la Chine', 1737.
'Atlas Generale', circa 1740.
'Geographie Ancienne et Abregee', 1769.
- Se bild.
d'ANVILLE, JEAN-BAPTISTE BOURGUIGNON.
Biografiska uppgifter:1697-1782. Född och död i Paris.
Fransk geograf, Redan i sin tidigaste ungdom ägnade han sig åt geografiska och antika studier. 15 år gammal utarbetade han en karta över det gamla Hellas. 1727 gav han ut en karta över Afrika som följdes av 'Atlas de la Chine'. En 'Geographie Ancienne' kom i en rad utgåvor på olika språk fram till 1815, flera år efter hans död. Han utarbetade ett flertal kartor från alla jordens hörn, utgivna i samlingar utan speciella titelblad. Medlem av 'L'Académie des inscriptions et belles-lettres och L'Académie royale des sciences.'
Bland arbeten:
Atlas de la Chine.
Geographie Ancienne.
(Nouv. biogr. gen. - Philips.)
Biografiska uppgifter:1768-1832. Född i Köpenhamn, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Officer i 'Ingenjörskorpsen'. 1790 kom han till Norge där han tillsammans med kaptenlöjtnant C.F. Grove (se denne) och löjtnant N.A. Wibe (se denne) utförde den första trigonometriska trianguleringen av den norska kusten. Vid avslutandet av detta arbete blev han år 1800 stationerad i Kristiansand som ingenjörsofficer. 1803 blev han kapten och 1810 major och förste direktör för 'Den kombinerade militära och ekonomiska uppmätningen' (senare 'Norges Geografiske Oppmåling'). Denna befattning hade han till den dag han dog. 1815 blev han dessutom chef för Ingenjörskorpsen och år 1818 generalmajor.
(N. biogr. leks. - de Seue.)
Biografiska uppgifter:1573-1635. Född i Tournon dans le Vivarais, död i Paris.
Fransk författare. Blev i ung ålder ett känt namn i de litterära kretsarna i Paris och gav 1599 ut en diktsamling och ett epigram. Senare vigde han sitt liv åt militärtjänsten. Hans viktigaste verk, 'Estats et Empires du Monde'), utkom 1626. Det blev översatt till latin med titeln 'Archonontologia cosmica' och behöll denna titel i en rad utgåvor på olika språk. Vidare kan nämnas 'Origines de tous les Ordres Militaires' 1635. (Nouv. biogr. gen.)
Bland arbeten:
Estats et Empires du Monde. (Archonontologia cosmica).
Origines de tous les Ordres Militaires.
Biografiska uppgifter:1625-1703. Född och död i Stockholm.
Svensk officer. Efter handelsutbildning i Hamburg blev han anställd av den svenske generalkvartermästaren och kom därmed in på den militära banan. Under Sveriges krig med Polen 1655 och Danmark-Norge 1658-60 utmärkte han sig som en skicklig fortifikationsofficer. Han blev senare utnämnd till generalkvartermästare och anlade och förbättrade en rad fästningar. 1687 blev han generalmajor, 1693 greve och fältmarskalk och 1696 generalguvernör i Livland. Dahlberg var en mycket duktig tecknare och blev ofta anlitad som arkitekt. Mest berömd är han emellertid för sina illustrationer till Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav, samt det praktfulla planschverket 'Svecia antiqua et hodierna' som består av över trehundra bilder av städer, slott och andra historiska minnesmärken i Sverige.
Dahlberg (Dahlbergh), Erik Jönsson, grefve, krigare, fält- och fästningsingeniör samt arkitekt, föddes i Stockholm d. 10 Okt. 1625 (enl. Låstboms anteckningar, förvarade i Riksarkivet, är födelsedagen d. 12 Dec. s. å.). Vid tretton års ålder sattes han i en skrif- och räkneskola, i Hamburg, och 1641 anställdes han som skrifvare hos dåv. generalkamreraren i Pommern och Mecklenburg, Gerdt Rehnsköld, med hvars hustru han var slägt. Rehnsköld lär i början hafva, behandlat honom strängt, men fattade snart förtroende för honom och använde honom i flere vigtiga uppdrag. Under denna tid bevistade D. 1643 års fälttåg och deltog i stormningen af Kristianspriis. 1646 blef han kammarskrifvare i Pommern och åtföljde s. å. derifrån till Sverige de handelsfartyg, som Rehnsköld förhyrt för svenska truppers transporterande till Tyskland. Sedan han återvändt till sistnämnda land, utnämndes han 1647 till konduktör vid fortifikationen. I ingeniörsvetenskapen utbildade han sig särskildt under öfverste Marderfelts ledning, och snart ådrog han sig uppmärksamhet af bl. a. pfalzgrefven Karl Gustaf. Ännu hade han likväl, efter hvad det tyckes, ej haft någon anmärkningsvärd tjenstgöring vid armén. 1648 befordrades han till ingeniör (kapten?). 1650 skickades han till Frankfurt a. M. för att åt svenska, kronan indrifva 120,000 rdr, som de schwabiska, rhenska och frankiska kretsarna skulle betala. Uppdragets utförande kräfde i allt tre år, hvilka D. för öfrigt använde till studier – särskildt af matematik, befästningskonst oeh perspektivlära - samt resor och ridderliga öfningar. Under denna tid gjorde han dessutom många nyttiga bekantskaper.
Kort efter sin återkomst till fäderneslandet, och sedan det varit fråga om att han skulle få ett kompani vid gardet, företog han, såsom ledare för några unga friherrar Cronstjerna, en ny resa till Frankrike och Italien. Derunder utvecklade han i synnerhet sina anlag såsom arkitektonisk tecknare. I Rom fick han tillfälle att i drottning Kristinas svit se 'många helgedomar och rariteter'. För hans planer att utsträcka resan till Konstantinopel och Egypten uppstodo flere gånger hinder, och snart kallades, han till fosterlandets tjenst. Han inträffade i svenska lägret d. 17 Juli 1656, dagen före början af slaget vid Varsjav. Af konungen utnämndes han till generalqvartermästare-löjtnant vid stora armén, men angreps kort derefter af pesten, skilde sig då från armén och irrade länge nästan medvetslös omkring. Slutligen togs han om händer af en fiskare, som han visat vänlighet, doldes af denne under tjugoett dygn i en båt bland vassen och vårdades sedan i hans stuga, tills han blef frisk, hvarefter han återsände till armén. Efter denna tid var han i ständig verksamhet. Han anlade förskansningar vid Thorn, tjenstgjorde såsom general-adjutant och utmärkte sig under förhandlingarna med den ungerske fursten Ragoczi äfvensom vid rekognosceringarna af Bugfloden samt fästningarna Brzecz Littevsky [Brest-Litovsk] och Fredriksodde, nuv. Fredericia (1657). Vid intagandet af den senare förde han rytteriet och upplänningarna i sjön, omkring pallisaderingen, in i fästningen.
Sin största, ryktbarhet som krigare vann D. Likväl under de danska krigen. Det var han, som förmådde Karl X att verkställa tåget öfver Belt (i början af 1658), och det var han, som före öfvergången undersökte isen, då konungens underbefälhafvare, Ulfeld och Wrangel, ansågo företaget alltför vådligt. Den senare lär hafva yttrat till D.: 'I bringen konungen om scepter och krono'. Derefter utförde D. åtskilliga rekognosceringar, bl. a. af Köpenhamns fästningsverk och flere landstigningsplatser. Vid andra danska krigets utbrott (Juli 1658) gaf han, på grund af sin kännedom om fästningsverken, det rådet att man omedelbart skulle storma Köpenhamn i stället för att belägra detsamma, och han lofvade att, i spetsen för de stormande, med hästar och vagn köra öfver graf och vall. Under en tid ledde han belägringarna af Köpenhamn och Kronborg. Han deltog ock i den misslyckade stormningen på Köpenhamn d. 11 Febr. 1659, hvilken han dock förut sökt afstyra.
1660 blef D. öfverstelöjtnant vid Södermanlands regemente. Af förmyndarestyrelsen under Karl XI:s minderårighet tyckes han hafva varit tillbakasatt. Han blef ej konungens lärare i matematik och befästningskonst, oaktadt Karl X lär hafva uttryckt en önskan derom. Emellertid arbetade han med utgifvandet af sina anteckningar om Karl X Gustafs fälttåg, hvarjämte han företog resor till Frankrike och Holland samt till England, hvars konung, Karl II, förgäfves sökte förmå honom att träda i engelsk tjenst. 1669 blef han kommendant i Malmö 'med direktionen af fortifikationerna i Skåne och Halland', utnämndes 1674 till generalqvartermästare och gjorde under det följande kriget mot Danmark Karl XI särdeles vigtiga tjenster, t. ex. då han 1676 sammankallade de skånska, halländska och blekingska ständerna, hvilka beviljade medel till krigets förande, samt under kriget 'utstack läger, byggde skansar, ledde belägringar och samlade trupper'. Han deltog i slagen vid Halmstad (d. 17 Aug. 1676) och Lund (d. 4 Dec. s. å.), ledde belägringen af Helsingborg (Dec. s. å.), företog dessutom tjensteresor till Bohus län, Stockholm och Dalarö samt åter till Skåne för Kristianstads belägring.
1676 fick D. ledningen af de svenska fästningsbyggnaderna. 1677 blef han krigsråd, 1678 kommendant i Kristianstad och 1680 i Landskrona, 'med befallning att innesluta denna stad i real fortifikation'. Under denna tid bildades genom honom den svenska ingeniörkåren. 1687 blef D. landshöfding i Jönköpings län, generalmajor öfver infanteriet, med bibehållande af generaldirektionen öfver de svenska fästningarna, och friherre (han blef dock ej introducerad). 1690 var han ordförande i en kommission för reglering af Herjeådalens och Jämtlands gräns mot Norge. 1692 blef han fälttygmästare och l §93 kongl. råd, grefve, fältmarskalk samt generalguvernör öfver Bremen och Yerden. 1696 utnämndes han till generalguvernör öfver Livland, med Riga till residens, och till kansler för Dorpats och Pernaus akademier. Under denna sista period af sitt lif fick D. tillfälle att utöfva en vidsträckt verksamhet. Två gånger försvarade han med framgång Riga mot sachsarna. hvarjämte han lär hafva uppgjort planen till Karl XII:s Düna-öfvergång och verksamt bidragit till det lyckliga resultatet af såväl denna öfvergång som af det derpå följande slaget (d. 9 Juli 1702). Äfven vid Kockenhusens intagande var han behjelplig. Den 7 April 1702 fick han på egen begäran afsked från generalguvernörsäinbetet. Slaget vid Düna, var kronan på hans lysande hjeltelif.
För öfrigt gjorde sig D. ryktbar genom sina fästningsbyggnader. Följande fästningar ombyggdes eller nybyggdes af honom: Göteborg, Malmö, Kalmar, Narva, Reval, Riga, Neumunde, Wismar, Stade och Karlsten m. fl. mindre dylika. Äfven befästningarna vid Karlskrona börjades af D. Såsom fästningsbyggare utmärkte han sig för mycken sjelfständighet i anordningarna, lämpande dem efter lokala förhållanden. Hans fästningsverk voro rymliga samt egde stor tillgång på bombsäkra rum, kasematter och gevärsgallerier. Tornformen användes af honom mycket, t. ex. vid 'Vestgöta lejon' och 'Kronan', utanför Göteborg, 'Hvalfiskeri', på en sandbank utanför Wismar, m. fl. ställen. D. har blifvit kallad 'Sveriges Vauban'. Såsom ingeniör stod han långt framom sina samtida. Sannolikt hemtade Montalembert, som flitigt studerade de svenska fästningsbyggnaderna, mycken lärdom af hans verk. D. författade En kort och sannfärdig berättelse om E. Dahlbergs lefverneslopp ifrån dess späda ungdom till d. 24: Maj; 1694 (intagen i Gjörwells 'Svenska bibliotek', 1757) och utförde teckningarna till Karl X Gustafs historia af Pufendorf. 1661 fick han uppdrag att 'geografiskt afteckna Sveriges förnämsta städer m. m. samt deröfver göra en kort beskrifning'. Hans teckningar stuckos sedan i koppar af holländska mästare och utgåfvos, jämte text, under titeln Suecia antiqua et hodierna. (Se Sueciae-verket.) Rik på ära och år, afled D. i Stockholm d. 16 Jan. 1703. Hans jordiska qvarlefvor hvila i ett af honom sjelf bygdt grafchor vid Turinge kyrka i Södermanland.
1786 lät Svenska akademien prägla en minnespenning öfver D.
1823 utgaf S. Lundblad 'Kongl. rådet grefve Erik 'Dahlbergs egenhändigt författade dagbok'. Se vidare Nordin, 'Lefvernesbeskrifning öfver Erik Dahlberg' (Sv. akad:s handl., d. I, 1786) och A. Fryxell, 'Äreminne öfver Erik Dahlberg' (Sv. akad:s handl., d. XXIV, 1848). G. U
Dahlberg, Erik, fältherre. Född i Stockholm d. 10 okt. eller 12 dec. 1625. Föräldrar: landssekreteraren i Västmanland Jöns Dahlberg och Dorotea Mattsdotter. D., »den största och klaraste stjärnan i det lysande orionsbälte, som bildas af D., Königsmarck och Ascheberg», uppväxte i stor fattigdom och måste redan vid unga års ålder ut i världen för att förtjäna sitt uppehälle. Hans första offentliga befattning var som förrådsskrifvare i Pommern. Härunder vann han i hög grad generalkamreraren Rehnskölds gunst och användes af honom i flera värf, som egentligen icke tillhörde hans tjänstebefattning. På grund af D:s skicklighet i ritning och matematik rekommenderade ock Rehnsköld honom hos fortifikationsdirektören öfverste Marderfelt. D. utnämndes 1647 till konduktör vid fortifikationen och blef 1648 ingeniör. Han erhöll 1650 i uppdrag att i de schwabiska, rhenska och frankiska kretsarna indrifva de åt Sverige beviljade ersättningsmedlen, hvilket uppdrag tog i anspråk tre år, hvilka D. dessutom använde till studier och resor. Efter återkomsten till fäderneslandet företog D. en ny resa som ledare för ett par friherrar Cronstjerna, till Frankrike och Italien. Härunder beslöt han att fortsätta till Konstantinopel och Egypten, men måste efter trenne försök, omintetgjorda af fiender och sjöröfvare, öfverge sin plan. Han kallades nu bort för att tjäna fäderneslandet och begaf sig till Polen, där han inträffade i svenska lägret d. 17 juli 1656, dagen före slaget vid Warschau. Han utnämndes nu till generalkvartermästarelöjtnant och råkade vid denna tid ut för följande öde. Under en ridt från Frauenburg till Elbing angreps han plötsligt af pesten, som då rasade i Östersjöländerna, och kom i full feberyrsel till ett litet värdshus vid Frische Haff. När värdshusvärden märkte, att den främmande var angripen af den gängse farsoten, lät han utbära och lägga honom på en halmkärfve under några pilar vid hafsstranden. Här påträffades D. af en fiskare, som lade honom i sin båt och öfvertäckte denna med segel samt gömde båten i vassen, så att fienderna icke skulle bli varse den sjuke. I detta tillstånd låg han i tjuguett dygn, lifnärande sig med öl, som fiskaren förde till honom. Omsider brast i halsen en pestböld, hvarefter tillståndet så förbättrades, att han kunde föras till fiskarens koja, där han fullkomligt återvann hälsan.
D. blef af konungen oupphörligt använd både i krigs- och underhandlingsväg och alltid med framgång och utmärkelse. Den sista framgång, Carl X Gustaf hade i Polen, bör rättvisligen fästas vid D:s namn, nämligen eröfringen af Brzecz Littevsky. Med sin vanliga djärfhet och fintlighet begaf sig D., åtföljd af några underhandlare, in i staden och beredde sig därunder tillfälle att bese fästningsverken. Några dagar därefter red han, under förevändning att parlamentera, ensam med en trumpetare upp på en höjd i närheten af stadsporten och lyckades härunder rekognoscera floden, där han fann ett vad, hvarpå han rådde konungen att med allvar uppfordra fästningen, hvilken också gaf sig följande dagen.
När konungen bröt upp och tågade mot Danmark, följde D. honom. I slutet af okt. 1657 hade man hunnit fram till det starka fästet Fredriksodde. Efter hållet krigsråd beslöts att våga en stormning, men för att denna skulle lyckas fordrades säker kännedom om försvarsverken. Att skaffa denna åtogo sig öfverstlöjtnant Zanitz och D. Flera gånger under de mörka höstnätterna kröpo dessa på knän och armbågar till fästningen, ned i grafven och uppför vallarna, utan att bli upptäckta, och förskaffade sig på detta sätt de upplysningar, som behöfdes. Nu beslöts en stormning och fästningen, som innehade sextusen mans besättning, eröfrades af en belägringshär af endast fyratusen man. Oaktadt denna framgång var Carl Gustafs ställning långt ifrån säker. Han måste, för att lyckas, vinna Fyen och Själland och, om så behöfdes, storma Köpenhamn. Då inträffade i jan. 1658 den kalla vintern, som belade Bälten med en isbrygga. Konungen beslöt att genast begagna sig af dessa gynnsamma omständigheter och tåga på Danmarks hufvudstad. De närmare detaljerna af detta äfventyrliga företag äro kända af historien. Hon har ej ett motstycke att uppvisa, och oförgängligt glänser Erik Dahlbergs namn öfver det kapitel som handlar om »Tåget öfver Bälten». Vid andra danska krigets utbrott, juli 1658, ville han, att man genast skulle storma Köpenhamn i stället för att belägra staden. Han ledde en tid belägringarna af Köpenhamn och Kronborg och deltog i Köpenhamns misslyckade stormning 1659, hvarifrån han förut afrådt.
Efter Carl X:s oväntade död förmörkades åter den stjärna, som lyst öfver den trogne tjänaren. Förmyndarestyrelsen upphöjde honom väl i adligt stånd 1660 och utnämnde honom s. å. till öfverstlöjtnant vid Södermanlands regemente; men på denna plats kvarlämnades han i många år. Han arbetade på utgifvandet af sina anteckningar om Carl X Gustafs fälttåg och reste till Frankrike, Holland och England. 1669 kommendant i Malmö, utnämndes D. 1674 till generalkvartermästare och gjorde Carl XI stora tjänster under kriget mot Danmark. Han deltog i slagen vid Halmstad och Lund, ledde Helsingborgs belägring m. m., erhöll 1676 ledningen af de svenska fästningsbyggnaderna, blef 1677 krigsråd, 1678 kommendant i Kristianstad och 1680 i Landskrona. Han bildade vid denna tid den svenska ingeniörkåren. 1687 utnämnd till landshöfding i Jönköpings län och generalmajor öfver infanteriet, med bibehållande af högsta ledningen öfver de svenska fästningarna, och friherre, blef D. 1692 fälttygmästare och 1693 k. råd, grefve, fältmarskalk samt generalguvernör öfver Bremen och Verden. 1696 utnämndes han till generalguvernör öfver Livland och till kanslär för Dorpats och Pernaus universitet. D. försvarade två gånger Riga mot sachsarna och bidrog till det lyckliga resultatet af Carl XII:s öfvergång af Düna och det följande slaget, 1701. Kort därefter erhöll han den 7 april 1702 på egen begäran afsked från generalguvernörsämbetet.
Död d. 16 jan. 1703.
D. är en af Sveriges största män och vackraste karaktärer, och det fattades honom blott att hafva blifvit ställd i spetsen för antingen krigets eller de fredliga ärendenas ledning, för att intaga en rang vid sidan af världens största statsmän eller härförare.
Samtidig med de två stora mästarna i befästningskonsten, holländaren Coehoorn och fransmannen Vauban, hvilka båda vunno en utomordentlig ryktbarhet, ägde D. kanske fullt ut lika stora förtjänster, men blef vida mindre bekant, emedan hans verksamhet inskränktes till det aflägsna Sverige, med dess begränsade tillgångar. Han efterlämnade dock arbeten, som i alla tider skola göra hans namn odödligt, liksom han var den förste, som grundade en svensk befästningsskola och, genom personliga uppmuntringar och utverkade anslag, förstod att leda landets egna söner in på denna bana.
Bland af D. om- eller nybyggda fästningar märkas Göteborg, Malmö, Kalmar, Narva, Reval, Riga, Neumünde, Wismar, Stade, Karlsten, m. fl. D. skref 'En kort och sannfärdig berättelse om E. Dahlbergs lefverneslopp ifrån dess späda ungdom till den 24
aj 1694' (intagen i Gjörwells Sv. bibliotek 1757). Han har utfört teckningarna till Carl X Gustafs historia af Pufendorf, och det är D., som gjort teckningarna till det ryktbara planschverket Suecia antiqua et hodierna, i det att han 1661 erhöll detta uppdrag af förmyndareregeringen. Teckningarna stuckos i koppar af holländska mästare. Verket var ursprungligen ämnadt som present åt främmande makter och sändebud samt lärda män. Första upplagan 1716; 1856 i tre delar med text af C. F. Lindström - den ursprungliga texten blef aldrig afslutad, oaktadt den efterhand anförtroddes åt olika personer -; 1864-65 i fotolitografi och 1899-1900 i en upplaga, som, tack vare den fulländade moderna reproduktionskonsten, kommer originalet mycket nära, med text af riksantikvarien H. Hildebrand.
Sv. Akad. lät 1786 prägla en minnespenning öfver honom.
Gift 1666 med Maria Eleonora Drakenhjelm efterlämnade D. ingen manlig ättling.
Bland arbeten:
Svecia antiqua et hodierna.
Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav.
(Lönborg, s. 117-28. - Nordenmark. - Sv. män och kv. (Ur Nordisk familjebok 1:a upplagan) (Ur Svenskt biografiskt handlexikon))
Ingeniör vid Lantmäteri-Contoret. (1846).
År 1853 utsatt som utgivare av 'Karta öfver Färentuna Härad eller det fordom så kallade Svartsjö län...'. Kartan sannolikt den första i vårt land utgivna häradskartan.
Bland arbeten:
Karta öfver Färentuna Härad eller det fordom så kallade Svartsjö län...
Biografiska uppgifter:1828-1900.
Kartograf. 1863-1896 anställd vid ekonomiska kartverket, en av sin tids främsta svenska kartografer. Bland hans många utgivna kartor, av vilka några utgått i flera upplagor, märkas, jämte sockenkartor, 'Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige' med geografi (1857), 'Karta öfver Carlstads län', (1862), 'Karta öfver Mälaren och dess omgifningar' (1868), 'Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige' (samma år), 'Karta öfver Stockholm' (1870), 'Kultur- och reskarta öfver Sverige' (1876) och 'Karta öfver Wester Norrlands län' (1889).
Bland arbeten:
Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige.
Karta öfver Carlstads län.
Karta öfver Mälaren och dess omgifningar.
Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige.
Karta öfver Stockholm.
Kultur- och reskarta öfver Sverige.
Karta öfver Wester Norrlands län.
(Sign. ABC Sv. Uppsl.b. 2:a uppl. Bd 6 1948.)
Biografiska uppgifter:Född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern.
Gunno Dahlstierna, var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702 (före adlandet hette han Eurelius). Han var son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera.
Dahlstierna blev student i Uppsala 1677 och inspirerades av Olof Rudbeck att från 1681 engagera såsom lantmätare i Livland, med särskilt uppdrag att kartlägga detta landskaps område och gränser, och begav sig 1685 till Tyskland, där han studerade vid flera universitet, bland annat i Leipzig, där han (1687) försvarade en avhandling, De electro, på sådant sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände det oaktat till Sverige, där han 1690 utnämndes till lantmäteriinspektör. Från 1691 var hans verksamhet förlagd till Pommern, även sedan han 1699 utnämnts till direktör för svenska lantmäteriet. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor.
Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i barockens anda och inspirerad av Rudbecks göticism. Man hittar då dalslandsdialekt i texterna. Han räknas därigenom som vår förste skald med provinsiell präglad diktning, den förste hembygdsdiktaren och är kanske mest formfulländad i dessa texter. Främst är han dock en politisk diktare som hyllade kung och fosterland.
Populär blev hans 116 strofer långa folkviseliknande dikt 'Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar' (ca 1701) dvs om konungen (Karl IX) och tsar Peter av Ryssland som i en allegori visar hur den vackra jungfrun Narva avvisar friaren Peter närgångna inviter eller påträngande propåer och räddas av sin trolovade kung Karl. Hans dikt 'Swea lands frids-frögd i Saxen' brukar kallas 'Saxa-kalaas' (1707) skildar Karl XII:s krigshändelser i Sachsen och fördraget i Altranstädt. Ett typiskt exempel på svensk barockdiktning är hans 268 strofer långa dikt 'Kunga-Skald' (1698) som är en äredikt till den döde kung Karl XI, där riksdagen med adel, präster borgare och bönder talar till kungen. Gift med Anna Schlomann från Stralsund.
'Med anledning av att Kungl. Maj:t år 1681 beordrat att alla förlänade gods skulle genomgå en revision, bestämdes det att 38 lantmätare skulle sändas till Livland. Så många med examen kunde man inte uppbringa, utan Olof Rudbeck fick skicka några av sina studenter. En av dessa var värmlänningen Gunno Eurelius (-Dahlstierna) som först karterade en tid i Livland. Men 1691 tog han med sig sju landsmän till Pommern'.
Kart & Bildteknik 2003:3, artikel 'Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet'. Av Ulla Ehrensvärd.
Gunno Eurelius Dahlstierna f. 7/9 1661 i Örs Prästgård, d. 9/7 1709 i Stralsund i Pommern (om dödsdagen se nedan!). Lantmätare och en av stormaktstidens största skalder. Elev vid Karlstads gymnasium, student i Uppsala 8 sept. 1677. Var nära vän till Olof Hermelin, Karl XII:s 'utrikesminister', som kom från Filipstad och som under några år kom att brevväxla med honom. Studerade navigationskonsten under resor på Östersjön. Studierna avbröts 1681 då han utvaldes till att ingå i en s. k. reduktionskommitté som sändes till Livland för att hjälpa till med lantmäteriförrättningar i de svenska besittningarna i Livland och här stannade han till 1685, varefter han fullbordade sin utbildning genom resor bl. a. i Tyskland. 1690 blev han ledamot av kommissionen som skulle göra lantmätningar i Pommern och på Rügen. Han avlade lantmäteriexamen 1691. Kartlade svenska Pommern och har därför blivit kallad ”det tyska lantmäteriets fader”. Han kom sedan att så gott som oavbrutet bo i Pommern, även sedan han blivit generaldirektör för rikets lantmäteri den 7 sept. 1699. Han återvände aldrig till Sverige. 1699 gifte han sig i Pommern med Anna Schlomann (1679-1720), dotter till sidenhandlaren Heinrich Schlomann och dennes hustru Elisabet Katen, samt änka efter borgmästaren i Stralsund, doktor Gottfried Pyl. Hans söner, kammarherrarna Gunno Henrik Dahlstierna (f. 1700) och Anders Gottfried Dahlstierna (1702-1753) ägde godsen Datzow och Neu-Banhof, båda i Pommern. Enl. uppgift skall hans ätt ha levat kvar i Stralsund till 1872. Han adlades 26/8 1702 och vapenskölden visar 'en blå sköld varuti lyser en stjärna av guld emellan tvenne berg av samma metall; på vardera berget står ett litet vårdhus och däröver visar sig en zodiak av silver, som står snett över skölden, varuti synes en röd löpande oxe. Han dog i Pommern på sin 49:de födelsedag (enl. annan uppgift 7/9 ej 9/7! Enl. SBL: död före 19 juli 1709.). Det är tydligt att han som matematiker och lantmätare varit särdeles duglig. Hans utbildning för detta torde ha varit förträfflig. I sköldebrevet 1702 berättas: ”medelst egenhändigt arbete alla städer, byar och hemman i hela hertigdömet Pommern, förstendömet Rügen och herrskapet Wismar” vara avritade och uträknade samt kartor författade.
[Kjell Åberg]
Bland arbeten:
Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar.
Swea lands frids-frögd i Saxen.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd. VÖBAM. Kjell Åberg.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:Ca. 1664-1717. Född och död i Amsterdam.
Holländsk bokhandlare. Levde i Amsterdam där han fick borgerskap 1697. Han handlade främst med kartor och kopparstick, och arbetade även själv som kopparstickare. Han gav ut flera kartor, men ingen hel atlas. Hans son Theodorus Danckerts (se denne) fortsatte sedan verksamheten.
(Kleerkooper.)
Son till Cornelius Danckerts (se denne).
Biografiska uppgifter:1603-56
JUSTUS DANKERTS (son) 1635-1701
The Dankerts family, of whom the above were the most important, was very large and ramifying having had a lot of members who were active in engraving on an artistic level. In this short view, however, we are dealing mainly with those who took part in the atlas production.
The family’s roots can be traced back to Cornelis Danckerts (1536-1595), a carpenter in Amsterdam. From his marriage with Lijsbet Cornelisdr two sons are known: Cornelis Danckerts de Rij (1561-1634) and Danckert Cornelisz (ca. 1580-1625). Cornelis and his descendants called themselves Danckerts de Rij. Danckerts Cornelisz who is at the root of the line we are now interested in was first a skipper then a stone merchant. He married Lijstbeth Jansdr, shortly after the turn of the century. Several members of his branch were well-known engravers-etchers, mapmakers and printsellers (Keuning, 1955). Danckert Cornelisz had two sons: Cornelis Danckerts (1603-1656) and Dancker Danckerts (1614-?).
Cornelis the elder brother established himself as an engraver, map- and artprint producer, printer and publisher in Amsterdam in the early 1630s. His shop was flourishing under his, the father’s and his sons’ and grandsons’ direction in the second half of the 17th century as far as 1717 when the grandson Cornelis died. (Hereafter for distinguishing Cornelis the firm’s founder and Cornelis, the grandson, Cornelis (I) and Cornelis (II) will be used, respectively.) Cornelis (I) was an eminent engraver producing a number of single-sheet maps and wall maps. Besides his own publications, he was working for reknown personalities of the time such as the famous John Speed (1552-1629), historian and mapmaker, ”the father of the English atlases” or for Petrus Bertius (1565-1629), the illustrious geography professor at Leiden University (Tooley, 1979).
At Cornelis (I)’ death (1656), the elder son, Dancker (1634-1666) took the shop over then at his early passing the younger brother Justus (1635-1701) who had been a stone merchant succeded his brother in direction of the firm. (As distinguishing marks (I) will be used at Justus, the father’s name and (II) at the son’s.) The Danckerts family’s map producing and -publishing office had its apogee at the time of Justus (I) and of his three sons Theodorus (I) (1663-1727), Cornelis (II) (1664-1717) and Justus (II) (?-1692).
Between 1669-1701 their shop was run in the ”Calverstraet in the Danckbaerheyt” (Danckbaerheyt=Thankfulness). Cornelis (II) married Geertrui Magnus, the daughter of a famous contemporary Amsterdam bookbinder, Albert Magnus and moved into the house of Magnus’ widow on the ”Nieuwendijk in de Atlas”. (Albert Magnus had died some years before.) Thus after 1696 two print shops of the Danckerts were being run in Amsterdam and from that time onwards on different publications, also on maps and on atlas’ title- and index-pages, Cornelis (II) used this new address.
The Danckerts’s firm’s closing down was gradually taking place. The first harder breaking could be caused by the general depression in 1713 when Justus (I)’ heirs decided to sell a part of the map and atlas stock with lots of copperplates. The final, full stopping occured at the time of the last surviving brother, Theodorus (I) in 1727 when the remaining estate was also sold. The copperplates of the maps were bought by Reiner and Josua Ottens, first-rate Amsterdam map- and atlas publishers in the first part of the 18th century. Following the general custom of the time, the Ottens erased the Danckerts names and addresses replacing them with their own
Biografiska uppgifter:Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställningar. Han tog avsked från Överintendentsämbetet 1882 och från presidiet i Konstakad. 1885. Under sin tjänstgöring vid Svea livgarde på 1840-talet knöt D. vänskapsband med kronprinsen, sedermera Karl XV, till vars närmaste omgivning han kom att höra. Det, som framför allt band dem samman, var det gemensamma intresset för konsten. D. hade 1839-40 vistats i Paris för konststudier och besökt L. Cogniets och E. Lamis ateljéer. Ritstiftet var hans konstnärliga uttrycksmedel, den flyktiga skissen, den hastigt nedkastade annotationen och den obarmhärtigt blottande karikatyren hans form. Tills. med J. A. Cronstedt utgav han 1841 en serie om åtta häften humoristiska ”Teckningar ur dagens händelser”. I Ny illustrerad tidn. uppträdde han under sign. ”Stift & comp.” med skämtteckningar till dagens diskussionsämnen, ss. ni-reformen och unionsfrågan (1865-66), och i Ord och bild skildrade han 1892 Stifts nyårsbesök hos sin tant i en landsortsstad. D. planerade att samla sina teckningar till ”en illustrerad dagbok” över sitt liv, och han gjorde – en smula nyckfullt – anteckningar om personer och tilldragelser, om sina resor och om sina reflexioner till aktuella problem. Illustrerade med hans teckningar ha dessa memoarer och dagböcker utgivits av hans son, kanslisekr. Nils von D. (”Minnen”, 1-4, 1911-13; ”Dagboksanteckningar”, 1-3, 1916-20; ”Minnen från senare år”, 1931; samt ”Ur Fritz von Dardels album. Bilder ur sällskaps- och militärlifvet från adertonhundratalets midt”, 1915). De äro lika respektlöst oförblommerade som hans teckningar och ha sitt intresse framför allt genom den omedelbara inblick de ge i tidens konst-, hov- och sällskapsliv. D:s insatser som chef för överintendentsämbetet och på andra betrodda poster äro av mindre betydelse, men då och då tog han initiativ av värde. Så tillkommo länsarkitektsbefattningarna på hans förslag. Som ordf. i Sv. slöjdfören. startade han ”Mönster för konstindustri och slöjd”, som började utkomma 1873. Presidiet i Konstakad. lämnade han (1885) i lagom tid för att undgå angreppen på dess slentrian från ”Opponenterna”, vilkas konst han ansåg vara ”en blandning av grågrönt och smutsgrått”. D. hörde till den gamla stammen, han bevarade aristokratens syn på nymodigheter inom både konsten och det sociala livet. Med ”sitt lättsamma, artiga väsen, sin livliga konversation och sitt kvicka skämt” passade han väl för hovtjänsten men föga i larmet på konstens barrikader. D. lärde sig aldrig helt tala svenska, och hans minnen äro skrivna på franska och senare översatta. Men han har sett och återgivit sv. kynne och sv. seder på ett sätt, som ger honom en betydande plats i sv. kulturhistoria. En utställning av hans arbeten i Färg och form i Stockholm 1940 rekapitulerade hans även av en sen tid uppskattade insats som tecknare. – Gift 1846 med friherrinnan Augusta Charlotta Silfverschiöld. – Litt.: D:s egna skrifter; L. Dietrichson, ”En norrmans minnen från Sverige” (1-2, 1901-02).
(Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.)
Biografiska uppgifter:1765-1809.
Norsk officer. Blev 1781 sekondlöjtnant vid 'Oplandske Dragonregimentet', premiärlöjtnant 1799 och ryttmästare 1805. Under fälttåget 1808 visade han stora förtjänster och blev utnämnd till major. 1799 blev han anställd vid 'Den Geografiska Opmaaling' som han sedan var knuten till på olika sätt.
(N. biogr. leks. - de Seue.)
DAUTHENDEY [DAUTHENDEIJ], CASPAR.
Architect and mathematician.
Brunswick, Blaeu 1640.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1740-1817. Född och död i Paris.
Fransk geograf. Verkade som lärare i geografi och gav bl.a. ut 'Apercu historique et géographique des Quatre Parties du Monde' (1790), 'Des usage de la Sphère, des globes céleste et terrestre' (1790) och 'Description géographique et historique des peuples les plus renommés de l'Europe ancienne (1809). Under 1790-talet ansvarade han för olika nyutgåvor av Robert de Vaugondys atlas och gav även ut 'Nouvel Atlas portatif de la Géographie ancienne' (1809) samt 'Atlas élémentaire' som kom i flera utgåvor.
Bland arbeten:
Apercu historique et géographique des Quatre Parties du Monde.
Des usage de la Sphère, des globes céleste et terrestre.
Description géographique et historique des peuples les plus renommés de l'Europe ancienne.
Nouvel Atlas portatif de la Géographie ancienne.
Atlas élémentaire.
(Nouv. biogr. gen. - Phillips.)
DELAROCHETTE, LOUIS STANISLAS D'ARCY.
Engelsk kartograf i slutet av 1700-talet. Han gav själv inte ut någon atlas men ritade kartor åt flera kartförläggare, t.ex. Thomas Jefferys (se denne) och Robert Sayer (se denne) 1768 och på 1790-talet för William Faden (se denne) och firman Laurie & Whittle. För de sistnämnde arbetade han även som hydrograf. Så sent som 1852 tog J. Wyld (se denne) med ett antal av hans kartor i sin atlas.
(Phillips.)
Deleuze, Jacques-Antoine-Henri
Var ansvarig för de ca 1030 artiklarna om botanik och naturhistoria i Yverdon-encyclopedin.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Se de LISLE, GUILLAUME.
Engraver of Philadelphia; worked with Young, G. H.
For Macpherson 1806,
Carey 1817,
Carey & Lea 1822,
Fielding Luca 1823.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1737 i Auxerre, Frankrike, död 19 mars 1804 i Stockholm.
Desprez var en fransk arkitekt, målare, och grafiker, verksam i Sverige. Desprez föddes i staden Auxerre i Burgund 1737. Han studerade till arkitekt och vann 1770 stora priset i Académie d'architecture i Paris. Han var då 'professeur de dessin à l'école royale militaire'. Senare fick han understöd av franska konstakademien och gjorde flera resor i Italien.
Desprez kom till Rom 1777 i egenskap av arkitekt och fransk konststipendiat. Han hade två gånger blivit prisbelönad vid byggnadsakademien i Paris, första gången för ett ståtligt och invecklat gravtempel, andra gången för 'ett slott för en hög herre'. I Rom började han att pliktskyldigt studera och avrita de antika byggnadsminnena. Han gjorde sig snart känd som en skicklig och fantasirik avtecknare av kyrkor och ruiner och som en mångsidig talang, etsare, akvarellist och även målare i olja. Den franske målaren Joseph Marie Vien kallade honom 'en ung man full av eld och snille'. Desprez hade knappt blivit hemmastadd i Rom innan han skaffade sig tillstånd att resa till Neapel och Sicilien för att studera dessa då föga kända trakters fornminnen. Denna upptäcktsresa varade ett år och den visade först och främst vilken illustratörsbegåvning Desprez satt inne med.
Ständigt med pennan i handen hade han gjort massor av teckningar, stadsvyer, märkliga byggnader, landskap, kyrkliga festligheter och processioner, marknader och kapplöpningar. Han väckte forntiden till liv i effektfulla kompositioner där han restaurerat tempel och städer med ledning av deras ruiner och låtit fantasin sätta in fantasiframställningar. Exempelvis skildrade han en procession i Pompeji vid ingången till teatern och en offerceremoni i Isistemplet i Rom. Efter denna resa stannade Desprez i Rom i över fem år. Han väckte uppmärksamhet även som teatermålare, arkitekten Francesco Piranesi skriver i ett brev att Desprez excellerar i ypperliga dekorationer till stadens förnämsta teater. Det var också främst i egenskap av dekorationsmålare han lät sig engageras av Gustav III vid dennes besök i Rom. Kungen gjorde beställningar av honom och andra franska målare i Rom och lärde i Desprez känna en konstnär betydligt mångsidigare än andra samtida svenska konstnärer, en habil konstnär med rörlig fantasi, iakttagelseförmåga och rappt handlag.
Den första målning Desprez utförde för Gustav III:s räkning visar påvens juldagsmässa i San Pietro som bevistades av Gustav III och kejsar Josef II. Konstnärligt är målningen slätstruken och framställer den svenske kungen som den mest majestätiska. Uppgiften var också rent referatmässigt för att åt historien bevara minnet av händelsen. Desprez flyttade till Stockholm för att där måla beställningstavlor med scener ur Gustav III:s ryska krig. Ett exempel är 'Segern vid Hogland' där åskådaren befinner sig mitt inne i trängseln av skepp vars skepp och skrov fyller hela duken. I förgrunden trängs stora skepp och små båtar med det stora amiralskeppet i mitten. 1798 var fyra av dessa stora målningar färdiga och meningen var att de skulle sättas upp på Drottningholms slott. 'Segern vid Hogland' sattes upp i Hoglandssalen på Rosersberg medan arbetet på de övriga avstannade tills de till slut magasinerades.
En annan monumentalmålning var 'Slaget mellan krotoniater och sybariter' som kungen satte upp i Gustavianska operahuset. Striden rasar i ett berg- och flodlandskap under en hög himmel och det är ett myller av krigare och hästar på land och i vattnet, ryttarna stormar fram, hästar som stegrar sig, fanor fladdrar och på floden kantrar överfyllda båtar. Den samtida konstkännaren Carl Fredrik Fredenheim menade att målningen var 'en av de rikaste och bäst tecknade kompositioner i världen, vars värde säkert tilltager med tiden.'
Desprez var även verksam som arkitekt och 1786 ritade han ett förslag på Stora Haga slott med fyra tempelgavlar och sjuttio kolonner. Slottet blev aldrig uppfört men i Hagaparken finns andra byggnader som ritades av Desprez: Kinesiska paviljongen och Koppartälten. På östra sidan av Brunnsviken ritade han Villa Frescati för Gustaf Mauritz Armfelt.
Det enda av Desprez förslag till större profanbyggnader som blev utfört var bygget av den botaniska institutionen i Uppsala. Byggnaden som helhet ger intryck av sluten kraft, den långa sidofasadens räcka av starkt formade pilastrar talar ett språk av strängt allvar och den luftiga interiören har stora, rena, harmoniska former. I Tavastehus byggdes vid stadens stora torg en jämförelsevis anspråkslös kyrka i rotundaform efter Desprez ritningar.
Desprez talang kommer kanske bäst till uttryck i hans teaterscenerier där han är en utmärkt representant för tidens teatermåleri. Hans dekorationer är obundna av lokaltrohet och historisk sannolikhet. Särskilt anmärkningsvärd är hans förmåga att utvidga scenrummet för att nå rymdeffekt och att åstadkomma massverkan. De skisser i akvarell som bevarats visar på en utmärkt förmåga till effektfull iscensättning.
Gustav III:s död 1792 avklippte Desprez förhoppningar att få utföra sina stora planer. Han hade dock åtskilliga uppdrag och var fortfarande mångsidigt verksam efter kungens bortgång. Både samtida och efterkommande har erkänt hans förmåga som lärare, med elever som Gjörwell, Bassi och Estenberg. Så länge han arbetade under Gustav III var, menar Silverstolpe, 'hans verkstad en skola, där snillet okvävt fick utveckla sig.' Då hans kontrakt som dekorationsdekoratör vid Kungliga Teatern upphörde 1798 fick han en liten pension och hade för avsikt att flytta utomlands. Tack vare Fredenheim blev han dock utnämnd till Piranesis efterträdare som kungens generalagent i Italien men kunde aldrig avresa då han saknade pengar. Titeln och uniformen var den enda glädje han hade av utnämningen.
Han deltog i konstakademiens utställningar med gamla byggnadsritningar eller nya som han inte hade någon utsikt att få genomförda samt utkast till stora monumentalmålningar. 1799 ställde han ut ett storslaget projekt till 'ärebyggnad över store män av alla nationer'. I ett landskap, prytt av trädplanteringar och monument, placerade han en pyramid, 120 meter hög, och på toppen krönt med en triumfvagn. 1800 föreslog han ett projekt för en ärebyggnad till den framlidna ryska tsarinnan Katarina II, 1803 oljemålningen 'Kung Thirons gravvård befrias från förstöring' och 1804 'Alexandrias grundläggningar'. Desprez framlevde sina sista år med ständiga problem att försörja sig. Han avled i mars 1804 och enligt ryktet hade han blivit förgiftad av den portugisiske envoyén Correa d.y. som var skyldig honom pengar.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:Född 1737, Auxerre, Frankrike. Död 19 mars 1804 i Stockholm.
Född 1737 i Auxerre, Frankrike, död 19 mars 1804 i Stockholm, var en fransk arkitekt, målare, och grafiker, verksam i Sverige. Desprez föddes i staden Auxerre i Burgund 1737. Han studerade till arkitekt och vann 1770 stora priset i Académie d'architecture i Paris. Han var då 'professeur de dessin à l'école royale militaire'. Senare fick han understöd av franska konstakademien och gjorde flera resor i Italien.
Desprez kom till Rom 1777 i egenskap av arkitekt och fransk konststipendiat. Han hade två gånger blivit prisbelönad vid byggnadsakademien i Paris, första gången för ett ståtligt och invecklat gravtempel, andra gången för 'ett slott för en hög herre'. I Rom började han att pliktskyldigt studera och avrita de antika byggnadsminnena. Han gjorde sig snart känd som en skicklig och fantasirik avtecknare av kyrkor och ruiner och som en mångsidig talang, etsare, akvarellist och även målare i olja. Den franske målaren Joseph Marie Vien kallade honom 'en ung man full av eld och snille'. Desprez hade knappt blivit hemmastadd i Rom innan han skaffade sig tillstånd att resa till Neapel och Sicilien för att studera dessa då föga kända trakters fornminnen. Denna upptäcktsresa varade ett år och den visade först och främst vilken illustratörsbegåvning Desprez satt inne med.
Ständigt med pennan i handen hade han gjort massor av teckningar, stadsvyer, märkliga byggnader, landskap, kyrkliga festligheter och processioner, marknader och kapplöpningar. Han väckte forntiden till liv i effektfulla kompositioner där han restaurerat tempel och städer med ledning av deras ruiner och låtit fantasin sätta in fantasiframställningar. Exempelvis skildrade han en procession i Pompeji vid ingången till teatern och en offerceremoni i Isistemplet i Rom. Efter denna resa stannade Desprez i Rom i över fem år. Han väckte uppmärksamhet även som teatermålare, arkitekten Francesco Piranesi skriver i ett brev att Desprez excellerar i ypperliga dekorationer till stadens förnämsta teater. Det var också främst i egenskap av dekorationsmålare han lät sig engageras av Gustav III vid dennes besök i Rom. Kungen gjorde beställningar av honom och andra franska målare i Rom och lärde i Desprez känna en konstnär betydligt mångsidigare än andra samtida svenska konstnärer, en habil konstnär med rörlig fantasi, iakttagelseförmåga och rappt handlag.
Den första målning Desprez utförde för Gustav III:s räkning visar påvens juldagsmässa i San Pietro som bevistades av Gustav III och kejsar Josef II. Konstnärligt är målningen slätstruken och framställer den svenske kungen som den mest majestätiska. Uppgiften var också rent referatmässigt för att åt historien bevara minnet av händelsen. Desprez flyttade till Stockholm för att där måla beställningstavlor med scener ur Gustav III:s ryska krig. Ett exempel är 'Segern vid Hogland' där åskådaren befinner sig mitt inne i trängseln av skepp vars skepp och skrov fyller hela duken. I förgrunden trängs stora skepp och små båtar med det stora amiralskeppet i mitten. 1798 var fyra av dessa stora målningar färdiga och meningen var att de skulle sättas upp på Drottningholms slott. 'Segern vid Hogland' sattes upp i Hoglandssalen på Rosersberg medan arbetet på de övriga avstannade tills de till slut magasinerades.
En annan monumentalmålning var 'Slaget mellan krotoniater och sybariter' som kungen satte upp i Gustavianska operahuset. Striden rasar i ett berg- och flodlandskap under en hög himmel och det är ett myller av krigare och hästar på land och i vattnet, ryttarna stormar fram, hästar som stegrar sig, fanor fladdrar och på floden kantrar överfyllda båtar. Den samtida konstkännaren Carl Fredrik Fredenheim menade att målningen var 'en av de rikaste och bäst tecknade kompositioner i världen, vars värde säkert tilltager med tiden.'
Desprez var även verksam som arkitekt och 1786 ritade han ett förslag på Stora Haga slott med fyra tempelgavlar och sjuttio kolonner. Slottet blev aldrig uppfört men i Hagaparken finns andra byggnader som ritades av Desprez: Kinesiska paviljongen och Koppartälten. På östra sidan av Brunnsviken ritade han Villa Frescati för Gustaf Mauritz Armfelt.
Det enda av Desprez förslag till större profanbyggnader som blev utfört var bygget av den botaniska institutionen i Uppsala. Byggnaden som helhet ger intryck av sluten kraft, den långa sidofasadens räcka av starkt formade pilastrar talar ett språk av strängt allvar och den luftiga interiören har stora, rena, harmoniska former. I Tavastehus byggdes vid stadens stora torg en jämförelsevis anspråkslös kyrka i rotundaform efter Desprez ritningar.
Desprez talang kommer kanske bäst till uttryck i hans teaterscenerier där han är en utmärkt representant för tidens teatermåleri. Hans dekorationer är obundna av lokaltrohet och historisk sannolikhet. Särskilt anmärkningsvärd är hans förmåga att utvidga scenrummet för att nå rymdeffekt och att åstadkomma massverkan. De skisser i akvarell som bevarats visar på en utmärkt förmåga till effektfull iscensättning.
Gustav III:s död 1792 avklippte Desprez förhoppningar att få utföra sina stora planer. Han hade dock åtskilliga uppdrag och var fortfarande mångsidigt verksam efter kungens bortgång. Både samtida och efterkommande har erkänt hans förmåga som lärare, med elever som Gjörwell, Bassi och Estenberg. Så länge han arbetade under Gustav III var, menar Silverstolpe, 'hans verkstad en skola, där snillet okvävt fick utveckla sig.' Då hans kontrakt som dekorationsdekoratör vid Kungliga Teatern upphörde 1798 fick han en liten pension och hade för avsikt att flytta utomlands. Tack vare Fredenheim blev han dock utnämnd till Piranesis efterträdare som kungens generalagent i Italien men kunde aldrig avresa då han saknade pengar. Titeln och uniformen var den enda glädje han hade av utnämningen.
Han deltog i konstakademiens utställningar med gamla byggnadsritningar eller nya som han inte hade någon utsikt att få genomförda samt utkast till stora monumentalmålningar. 1799 ställde han ut ett storslaget projekt till 'ärebyggnad över store män av alla nationer'. I ett landskap, prytt av trädplanteringar och monument, placerade han en pyramid, 120 meter hög, och på toppen krönt med en triumfvagn. 1800 föreslog han ett projekt för en ärebyggnad till den framlidna ryska tsarinnan Katarina II, 1803 oljemålningen 'Kung Thirons gravvård befrias från förstöring' och 1804 'Alexandrias grundläggningar'. Desprez framlevde sina sista år med ständiga problem att försörja sig. Han avled i mars 1804 och enligt ryktet hade han blivit förgiftad av den portugisiske envoyén Correa d.y. som var skyldig honom pengar.
Fransk kartograf. Han betecknade sig som 'successeur des sierus De l'Isle & Buache'. Under åren 1769-90 ansvarade han för flera nya reviderade utgåvor av deras atlas. Ett antal av hans kartor togs även med i andra kartografers atlaser.
(Phillips.)
DODOENS, REMBERT. [DODONAEUS, REMBERTUS] [DODONAEI, REMBERTI]
Biografiska uppgifter:Mechelen June 29, 1517 – Leyden March 10, 1585
Rembert Dodoens was a Flemish physician and botanist, also known under his Latinized name Rembertus Dodonaeus.
In 1530 he started his studies of medicine, cosmography and geography at the University of Louvain, where he graduated in 1535. He established himself as a physician in Mechelen in 1538. He married Kathelijne De Bruyn(e) in 1539. He had a short stay in Basel (1542-1546). He turned down a chair at the University of Louvain in 1557. He equally turned down an offer to become court physician of emperor Philip II of Spain. He became the court physician of the Austrian emperor Rudolph II in Vienna (1575-1578). He then became professor in medicine at the University of Leiden in 1582.
Dodoens' herbal Cruydeboeck with 715 images (1554) was influenced by that of Leonhart Fuchs. He divided the plant kingdom in six groups. It treated in detail especially the medicinal herbs, which made this work, in the eyes of many, a pharmacopoeia.
It was translated first into French in 1557 by Charles de L'Ecluse ('Histoire des Plantes') and later into Latin in 1583. In his times, it was the most translated book after the Bible. It became a work of worldwide renown, used as a reference book for two centuries.
Dodoens's last book, Stirpium historiae pemptades sex (1583) was the Latin translation of his Cruydeboeck. It was used as a source by John Gerard for his Herball.
Dodoens is commemorated in the plant genus Dodonaea, which was named after him by Carolus Linnaeus.
Bland arbeten:
Herbarium (1533)
Den Nieuwen Herbarius (1543)
Cosmographica in astronomiam et geographiam isagoge (1548)
De frugum historia (1552)
Trium priorum de stirpium historia commentariorum imagines (1553)
Posteriorum trium de stirpium historia commentariorum imagines (1554)
Cruydeboeck (1554)
Physiologices medicinae tabulae (1580)
Medicinalium observationum exempla rara (1581)
Stirpium historiae pemptades sex (1583)
Praxis medica (1616) (posthumous)
Ars medica, ofte ghenees-kunst (1624) (posthumous)
Biografiska uppgifter:Ca. 1626-99.
HENDRICK DONCKER II (son) c. 1664-c. 1739
Holländsk bokhandlare, bosatt i Amsterdam. Han verkar ha specialiserat sig på böcker för nautiskt bruk och som karthandlare intresserade han sig mest för sjökort. 1660 gav han ut 'De Zee-Atlas ofte Water-wereld' som kom i nyutgåva 1665. 1689 gav han ut en karta över Östersjön. Affären övertogs av sonen Hendrik Doncker (se denne).
For about fifty years Hendrick Doncker ran a flourishing business in Amsterdam as a bookseller and publisher of sea atlases and textbooks on navigation. In a period when so many maps and charts were simply copied from other publishers, Doncker's charts were his own work and were noted for their accuracy and constant improvement. Apart from this work, he cooperated for many years with Pieter Goos and Anthonie Jacobsz in producing a pilot guide De Zeespiegel. Eventually his stock was sold to Johannes van Keulen.
Bland arbeten:
De Zee-Atlas ofte Water-wereld.
Karta över Östersjön.
(Kleerkooper. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1664-1721.
Holländsk bokhandlare, son till Hendrick Doncker (se denne).
Se NICOLAUS GERMANUS.
Doppelmayr, an acclaimed astronomer, was born in Nuremberg in 1671. He was a member of the Royal Society of London and the Academies of Berlin, Vienna and St. Petersburg.
It is not surprising that Dopplemayr collaborated with Germany’s leading map publisher Johann Baptist Homann on both the terrestrial and celestial maps included in this atlas. He visited astronomers in many countries and hence in addition to the star charts and selenographic map, the atlas includes “diagrams illustrating the planetary system of Copernicus, Tycho, and Riccilio; the ecliptic theories of Kepler, Bouliaeu, Seth Ward and Mercator; the lunar theories of Tycho, Horrocks and Newton, and Halley’s cometary theory” (DSB IV, p. 166).
Bland arbeten:
Atlas novus Coelestis. Nuremberg: Homann’s Heirs, 1742.
First edition, folio (560 x 390mm), engraved allegorical additional titles (plain), title printed in red and black with engraved vignette, engraved index listing 30 subjects and 30 double-page engraved celestial charts and diagrams, some incorporating miniature world maps or spandrel illustrations of astronomical observatories, in contemporary hand colour and wash.
(Sotheby's)
Biografiska uppgifter:Nuremberg 1671.
An acclaimed astronomer, was born in Nuremburg in 1671. He was a member of the Royal Society of London and the Academies of Berlin, Vienna and St. Petersburg. He visited astronomers in many countries, and hence in addition to the star charts and selenographic map, the atlas includes “diagrams illustrating the planetary system of Copernicus, Tycho and Riccioli; the ecliptic theories of Kepler, Boulliau, Seth Ward and Mercator; the lunar theories of Tycho, Horrocks and Newton, and Halley’s cometary theory” (DSB).
Bland arbeten:
Atlas novus Coelestis. Nuremberg: Homann’s Heirs, 1742.
First edition, folio (560 x 390mm), engraved allegorical additional titles (plain), title printed in red and black with engraved vignette, engraved index listing 30 subjects and 30 double-page engraved celestial charts and diagrams, some incorporating miniature world maps or spandrel illustrations of astronomical observatories, in contemporary hand colour and wash.
Doppelmayr, an acclaimed astronomer, was born in Nuremberg in 1671. He was a member of the Royal Society of London and the Academies of Berlin, Vienna and St. Petersburg.
It is not surprising that Dopplemayr collaborated with Germany’s leading map publisher Johann Baptist Homann on both the terrestrial and celestial maps included in this atlas. He visited astronomers in many countries and hence in addition to the star charts and selenographic map, the atlas includes “diagrams illustrating the planetary system of Copernicus, Tycho, and Riccilio; the ecliptic theories of Kepler, Bouliaeu, Seth Ward and Mercator; the lunar theories of Tycho, Horrocks and Newton, and Halley’s cometary theory” (DSB IV, p. 166).
(Sotheby's)
Biografiska uppgifter:1572-1638.
Painter. Lille.
Galloflandria (Lille), Blaeu 1643/44.
(B.L.)
Pictorial maps - maps with vignette illustrations on top of the geographical content - go back practically to the known beginning of cartographic history: Petroglyph maps dating from the Neolithic sometimes are found combining geographic features with representations of animals, people or dwellings.
Vignette insets or overlays are also found throughout the period of printed maps. But maps richly overlaid with small pictures are more commonly found from the 19th century onwards. (A notable exception is the Carta Marina of Olaus Magnus, published in Venice in 1539, which presents a depiction of Scandinavia with more than 100 small woodcut illustrations of animals, real and imagined, and of people pursuing all kinds of activities, such as hunting, fishing, skiing, etc.)
Ernest Dudley Chase was an exceptional creator of pictorial maps. Though he worked primarily as a graphic artist and businessman in the greeting card industry, Chase also designed, drew, and self-published more than 50 pictorial maps, each densely packed with detailed vignettes reflecting the areas portrayed. In this map of the United States, each state's capitol building is shown, as well as many other vignettes of buildings, famous sights (e.g. Niagra Falls, Hoover Dam) and pictures of people pursuing outdoor activities (fishing, horseback riding, panning for gold, etc.) appropriate to the particular region. In addition to the vignettes in the body of the map, there are 32 vignettes drawn in the blank areas outside the country's borders, mostly showing famous buildings, and 4 vignettes in the corners showing symbols of the country's natural bounty: a bull's head, a longhorn sheep's head, a sheaf of wheat, and a branch from a cotton plant.
Most of Chase's maps display a sense of humor. Though this map is mostly serious and respectful in its portrayal of the United States, the humor creeps in from time to time, such as the small collection of broken hearts outside of Reno, Nevada.
Since Chase published and sold his maps on his own, many of them bear his manuscript signature, as can be seen in the bottom margin, at the left, in this example.
In March, 2003 the Harvard Map Collection presented an exhibit of the pictorial maps of Ernest Dudley Chase, curated by Joseph Garver. The Boston Map Society met on the opening night, and the members were given a guided tour of the exhibit.
To see more online images of Chase's maps, click here to go to the Harvard Library online catalogue (Hollis), enter 'Ernest Dudley Chase' in the 'Search For' field, and click 'Search'. Follow the 'Internet Links' to see images for the individual maps.
Bland arbeten:
A Pictorial Map of North America 1945.
A Pictorial Map of South America 1942.
Biografiska uppgifter:1573-1649.
Engelsk upptäcktsresande och kartograf. Han studerade i Oxford och blev framförallt duktig i matematik. 1594 ledde han en expedition till Västindien och han var även i Orinoco och Ghana. Han slog sig senare ner i Florens där han höll på med skeppsbygge och annat ingenjörsarbete. 1646-47 gav han ut ett stort verk, 'Dell Arcano del Mare' som i 6 delar behandlar sjörätt, praktiskt sjömanskap och navigation, skeppsbygge m.m., samt 131 sjökort över hela världen. En nyutgåva kom 1661. Båda hör till rariteterna inom sitt område.
Bland arbeten:
Dell Arcano del Mare.
(Phillips. - Tooley.)
Né à Paris en 1795 est un géographe français.
Auguste Henri Dufour étudia avec Lapie et travailla avec lui à plusieurs cartes du Dépot de la Marine. En 1824, il publia pour la première fois, sous son nom seul, une Analyse géographique de la carte de Palestine, et prit part dès ce moment à une foule de publications historiques ou topographiques dont il dressa et dessina les plans et les cartes. Ses ouvrages principaux sont :
* l'atlas élémentaire et universel de géographie ancienne et moderne (1828)
* plusieurs Précis de système planétaire et de cosmographie
* l'atlas joint à la France illustrée de Victor Adolphe Malte-Brun (1855)
* l'atlas Dufour, atlas universel, physique, historique et politique de la France, de ses départements et de ses colonies (106 cartes). (1857)
Parmi les élèves d'Auguste Henri Dufour figure Alexandre Vuillemin.
Biografiska uppgifter:Död 1794.
Engelsk matematiker och astronom. Född i Crediton, Devonshire, död i London. Innan han fyllde 20 år bedrev han privatundervisning i skrivning, räkning och navigation i sin födelsestad. 1751 slog han sig ner i London och även där försörjde han sig på att undervisa, dels i skolor, dels privat. 1757 skapade han en ny slags jordglob 'in plano', bestående av 4 stereografiska kartor. Till dessa gav han även ut en bruksanvisning. Han utvecklade ett rikt författarskap som spände över många fält, speciellt astronomi, matematik och navigation. Av hans böcker kan nämnas 'A new and general Introduction to practical Astronomy, with its Application to Geography... Topograhpy, etc.' (1775). 1774 gav han ut en 'New Atlas of the mundane System' med 62 vackert graverade kartor. Denna atlas kom senare i flera nyutgåvor.
Bland arbeten:
A new and general Introduction to practical Astronomy, with its Application to Geography... Topograhpy, etc.
New Atlas of the mundane System.
(Dict. nat. biogr.)
Dupuy de Bordes, Henri-Sébastien
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:Född i Gotha och död 22 mars 1827 i S.t Petersburg.
Graverade illustrationer till böcker samt porträtt.
Biografiska uppgifter:Född 1716 10/6 på Djursholms sätesgård i Danderyds sn (Sthlm), död 1784 4/4 på Ältomta i Tensta sn (Upps.).
Kapten vid Amiralitetet och Ostindiska kompaniet. Kopparstickare. Son av befallningsmannen Gustaf E. och Ebba Catharina Fast. Ledamot av Vetenskapsakademien 1761.
Bland arbeten:
C. G. EKEBERG, Ostindisk resa, åren 1770 och 1771, Sthlm 1773: Charta öfver Gap Godt Hopp, kpst., och Utsigt af Bay Fals, kpst.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1754-1820.
Ellicott, a Quaker, was raised in Bucks County, Pennsylvania. His father was a prosperous miller whose family founded Ellicott City, Maryland in 1775. Andrew Ellicott was trained to be a mathematician and surveyor. He conducted several large surveys with David Rittenhouse, the Philadelphia astronomer, mathematician, and clockmaker. President Washington in 1791 asked Ellicott to survey the bounds of the District of Columbia. The following year Washington asked him to complete L'Enfant's plan for the city. Ellicott made some changes to L'Enfant's plan. He changed the alignment of Massachusetts Avenue, eliminated five short radial avenues, added two short radial avenues southeast and southwest of the Capitol, and named the city streets. In less than one month Ellicott had a plan ready for the engravers. A few months later Ellicott, like L'Enfant, found himself at odds with the Commissioners and resigned from the project.
(Washington Map Society. Se även wikipedias artikel, 'Andrew Ellicott'. )
Biografiska uppgifter:fl. 1785-1809.
Holländsk kartograf i slutet av 1700-talet. Han gav 1792 ut en atlas med 36 kartor, en stor del av dessa var nyutgåvor av äldre kartografers arbeten.
A bookseller and publisher who reproduced a small number of maps copied from his predecessors.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1547-1625.
Cartographer and historian, d. Groningen.
Bland arbeten:
Frisia Orientalis, 1590-(5).
Maps of Groningen & Friesland 1616 used Hondius, Blaeu &c.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1764-1825.
Surveyor. In 1794, engineer attached to the General Survey office.
([Sveriges sjökartor – A. Hedin] )
ERATOSTHENES, (grek. Eratosthen'es),
Grekisk astronom (276-194 f.Kr.), född i Cyrene, av Ptolemaios III Euergetes kallad till bibliotekarie vid museet i Alexandria. E. utförde den första vetenskapliga bestämningen av jordens storlek. I Syene i Afrika kastade en gnomon vid sommarsolståndet icke någon skugga, då däremot vid samma tid solen i Alexandria var 7,2 grader (=360:50 grader) från zenit. Då avståndet mellan Syene och Alexandria enl. E. var 5.000 stadier, så följer, att jordens omkrets är = 50x5.000 = 250.000 stadier. Värdet på E:s stadie är ej säkert bekant, men följer man Plinius' uppgifter, är en stadie = 157,5 m, och i så afll blir alltså jordens omkrets = 39.375.000 m, nära överensstämmande med senare mätningar (40.000.000 m), en överensstämmelse, som dock kan betraktas som helt och hållet tillfällig.
Eratosthenes framställde även en världskarta.
(Svensk uppslagsbok, 1948.)
Biografiska uppgifter:31 oktober 1840 - 8 september 1923.
Edvard Erdmann, född 31 oktober 1840 i Stockholm, död 8 september 1923 i Saltsjö-Duvnäs, var en svensk geolog, son till Axel Erdmann och far till Axel Erdmann.
Erdman genomgick Teknologiska institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), var 1870-1910 geolog vid nämnda verk och var från 1871 tillika amanuens vid det därmed förenade, nybildade geologiska museet. Han var en av stiftarna av Geologiska Föreningen i Stockholm, i vilken han 1873-76 var sekreterare och 1882, 1888 och 1897 ordförande. År 1875 företog han, med statsbidrag, en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz och England.
Såsom tjänsteman vid SGU utarbetade han de geologiska kartbladen Lindsbro (1865), Nyköping (1867), Baldersnäs (1870; tillsammans med David Hummel), Rydboholm[förtydliga] (1871), Breven (1878), Helsingborg (1881), Landskrona (1881), Askersund (1889) och Grisslehamn (1895), jämte åtföljande beskrivningar. Utöver nedanstående skrifter översatte och bearbetade han Archibald Geikies 'Geology' ('Geologi', 1876; utgörande femte häftet av 'Naturvetenskapernas första grunder') samt redigerade och utgav 'Samling af svenska mineraler, berg- och jordarter' (1876).
Vid Uppsala universitets Linnéfest 1907 kreerades han till filosofie hedersdoktor och efter pensioneringen 1910 fortsatte han sina undersökningar av Skånes stenkolsförande formation, och 1915 fullbordades hans stora arbete därom (De skånska stenkolsfälten och deras tillgodogörande, geologisk och teknisk beskrifning, med atlas af 16 tavlor, 1911-15). Den därtill hörande geologiska kartan över Skåne (1:400 000) utkom särskilt till internationella geologkongressen i Stockholm 1910. Den geologiska behandlingen av Skånes stenkolsfält och hela Skånes geologi i samband därmed är hans största geologiska arbete, och egentligen är ovannämnda arbete att betrakta som tredje upplagan, i det att han redan 1872 och 1887 hade utgivit 'beskrifningar' över Skånes stenkolsförande bildningar.
Över sitt andra stora geologiska livsverk, SGU:s museum, gav han 1916 en utförlig historik (Sveriges Geologiska Undersöknings Museum, dess första anläggning samt tillväxt, innehåll och utseende m.m. före flyttningen till Frescati 1915, 1916), då detsamma flyttats från den lokal vid Mäster Samuelsgatan i Tekniska skolans hus, där det 1871 upprättades och öppnades för allmänheten. För sitt arbete om de skånska stenkolsfälten erhöll han 1917 Fysiografiska sällskapets minnesmedalj för arbete i tillämpad naturvetenskap, rörande Skånes lantbruk, dess binäringar eller industri.
Cartographer Gaudersleben.
Bland arbeten:
Thuringia 24 sh. 1625, used Blaeu 1634.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1728-87. Född på Skålafell, död i Köpenhamn.
Isländsk-dansk ämbetsman. Studerade i Trondheim 1748 och tog en juridisk examen 1758. Följande år blev han professor i juridik vid Sorö Akademi, 1779 assessor i 'Höjesteret' och 1781 bibliotekare vid 'Det Konglige Bibliotek' i Köpenhamn. Under årens lopp hade han många offentliga förtroendeuppdrag, bl.a. som direktör i handeln med Island, Grönland och Finnmarkerna. Han hade titeln konferensråd och var medlem i ett flertal lärda sällskap i Danmark, Norge och på Island.
(Ehrencron.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Se Dahlstierna.
Biografiska uppgifter:1750-1836.
Engelsk kartförläggare som övertog Thomas Jeffreys (se denne) affär och gav ut en lång rad med anmärkningsvärt fina kartor, glober, stadsplaner, atlaser etc. En katalog från Faden, tryckt 1822 registrerar över 350 publikationer. Till hans mest värdefulla verk räknas 'North American Atlas' (1777). 1798 gav han ut 'Atlas minimus universalis' med 55 kartor. I övrigt utförde han ingen standardatlas, men satte samman enkla kartor till atlaser efter olika beställares önskemål. Samlingarna blev försedda med tryckta titelblad, men varierar stort beträffande innehåll och storlek.
Bland arbeten:
North American Atlas.
Atlas minimus universalis.
(Phillips. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1801 26/2 i Stockholm, död 1830 21/8 i samma stad (Klara).
Kopparstickare. Son av skomakaren Johan Gustaf F. Och Brita Ulrika Sundberg. Elev av kopparstickaren och kartgravören Carl Gustaf Lundgren.
Bland arbeten:
A. J. DE ROSNY, Geografisk karta öfver Europa, u. o. o. å.: 7 blad.
Jordglobskarta.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1699-1777.
Jacob Faggot, skrevs med sina båda -troligtvis- äldre bröder vid 14 års ålder in vid Uppsala Universitet och började som informatör hos landshövdingen friherre Nils Reuterholm.
År 1724 erhöll Faggot auskultant i Bergskollegium. Från 1727 och framåt fanns han i Lantmäteriet. Då inte bara som lantmätare utan även t.ex. som lärare i geometri. Faggot var ledamot av kommissionen för justering av mått och vikt (1733 och 1739), och komissionen att överse och förbättra skogsordningar. Han var även engagerad i kartläggningen av Finland och ledde storskiftesverket i Finland och Skåne
Faggot fungerade som sekreterare för KVA 1741-1744 samt delar av 1757 och 1760. Emellertid kom Faggot tidigt på kant med KVA då han angrep latiniteten och försvarade svenska språket. Som en följd därav blev Faggot en av initiativtagarna till Svenska Tungomålsgillet (ST). Faggot ansökte om kunglig auktorisering av detta gille. Dock lyckades det ledningen för KVA att hindra detta och även förekomma gillet i samma ärende. Då ST tynade bort och dog blev den bestående följden av Faggots insats att KVA blev kunglig!
Faggot har, dock själv ovetandes, utsatts för viss kritik. Celsius fällde vid något tillfälle ett yttrande om att han var skeptisk till Faggots begåvning. Faggot publicerade också en rad ekonomiska skrifter vilka analyserats av Börje Hansson, som funnit dessa vara väldigt svaga och inte utan inre motsägelser.
Faggot bidrog till bildandet av tabellverket 1749. Under senare år publicerade han även artiklar inom det agrara området som inte utan betydelse för t.ex. hemmansklyvning innebar ett förstadium till hembygdsforskning .
KVA lät prägla en medalj över Faggot 1778.
I Linnés reseberättelse från Öland och Gotland finns två kartor tillägnade Jacob Faggot.
Biografiska uppgifter:Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturhistoriska samlingar till akademien och enskilda forskare. 1791 kallades F. till medlem af Vet. akad. och förklarades i aug. 1796 af med. fakulteten i Uppsala för med. doktor.
F. synes ha varit en orolig och intriglysten natur och invecklades 1810 i de föga kända oroligheter, som då utbröto bland öns hvita befolkning, och nödgades undan sina fienders förbittring draga sig tillbaka till den närgränsande nederländska besittningen S:t Eustache. Därifrån torde han ha inlåtit sig i stämplingar med engelske guvernören öfver Leewardsöarna, den från sin medling mellan Sverige och Danmark 1788 bekante Hugh Elliot, i syfte att S:t Barthélemy skulle förklara sig för den afsatte konung Gustaf IV Adolfs sak och därigenom under brittiskt skydd trygga sin neutralitet i det äfven i Västindien pågående kriget mellan Frankrike och England. Genom bref sökte F. för denna plan vinna öns guvernör, Ankarheim, och garnisonens befälhafvare, öfverstelöjtnant Bagge, men Ankarheim framlade inför guvernementskonseljen (mars 1811) det bref han fått och anklagade där F. för förräderi mot Sveriges krona.
Rättegången drog långt ut på tiden. Från sin fristad (än på S:t Eustache, än på Antigua) bestred F. domstolens behörighet samt förnekade i hemsända besvär författarskapet till brefven och all delaktighet i högförrädiska planer. Målet af dömdes på S:t Barthélemy först i sept. 1813, då F. för att 'hafva umgåtts med det uppsåt att tillvägabringa öns förrådande från dess rättmätiga öfverhet och till f. d. konung Gustaf Adolf' dömdes förlustig lif, ära och gods. Domen stadfästes 19 jan. 1814, hvarvid i nådeväg bestämdes, att F:s egendom finge tillfalla hans barn; själf förklarades han fridlös öfver hela riket. Han lär ha tillbragt sina återstående dagar på S:t Eustache och där aflidit 28 nov. 1834 utan vetskap om att han var inbegripen i det bekanta amnestiplakatet af 20 okt. s. å.
(Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.)
Felice, Fortunato Bartolomeo de.
Biografiska uppgifter:(1723-1789), 2nd Greve av Panzutti, italiensk adelsman, författare, vetenskapsman och en av 1700-talets viktigaste utgivare.
Fortunato Felice var äldst av en syskonskara av sex i en Napolitansk familj i Rom. Efter studier hos Jesuiterna i Rom och Neapel så prästvigdes han 28 maj 1746. Under studierna i klostret San Francesco i Ripa upptäckte han och förälskade sig i fysiken samt blev vän med Celestino Galiani. Densamme gav senare Fortunato Felice de bägge professorsstolarna i antik och modern geografi samt experimentell fysik och matematik vid universitetet i Neapel.
Felice gifte sig med grevinnan Panzutti 1756 och blev därmed den andra greven av Panzutti då grevinnan överlät titeln i enlighet med den förste grevens testamente. De religiösa myndigheterna såg inte på detta med blida ögon och paret tvingades fly till Schweiz där grevinnan avled 1759. Felice gifte då om sig med en schweizisk kvinna för att behålla sitt Schweiziska medborgarskap, konverterade till protestantismen och klippte alla band med Italien.
Felice grundade 1762 ett förlag i Yverdon och kom att ge ut flera vetenskapliga verk, kulmen kom under åren 1770-1780 då Felice både stod som medförfattare, huvudredaktör och utgivare till den monumentala Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines, även känd som Yverdon-encyklopedin.
Felice fick med tiden titeln Vicomte av Yverdon vilken än idag tillsammans med grevevärdigheten går i arv.
Encyclopédie d’Yverdon trycktes mellan åren 1770 och 1780 i den Schweiziska staden Yverdon varifrån den fått sitt namn. Utgivare och huvudredaktör var italienaren Fortunato Bartolomeo de Felice, en kyrkans man vilken hade flytt från Italien och påven upp till det protestantiska Schweiz.
Till skillnad från de övriga verk som utkom efter Diderot och d’Alemberts Encyclopédie, även känd som Paris-encyklopedin, är inte Yverdon-encyklopedin en piratkopia utan en kraftigt utökad och reviserad upplaga. Mer än 30 medförfattare, bland annat Leonard Euler och Jean-Jacques Rousseau, arbetade med att dels revidera och korrigera samt utöka Paris-encyklopedins artiklar, och även skriva nya artiklar. Av olika anledningar kunde inte Rousseau skriva under eget namn utan artiklarna signerades av Felice, Voltaire upptäckte dock detta och fördömde arrangemanget. Paris-encyklopedins anti-religiösa grundsyn mattades av och framförallt ersattes med en protestantisk grundsyn med tidvis besk kritik mot påven och den katolska kyrkan. Detta gjorde att Yverdon-encyklopedin fick stora framgångar i Nordeuropa.
Yverdon-encyklopedin består av 58 volymer varav 42 är ordinarie textband, 6 supplement och 10 planschvolymer, allt i kvarto. Totalt innehåller encyklopedin 75.000 artiklar och 1.200 illustrationer fördelat på 37.378 sidor, ett monumentalt verk, speciellt för denna tid.
Upplagan blev även den stor på 3.000 exemplar och försåldes via Berns Société Typographique.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:1646-1720.
Fransk kopparstickare och geograf. Var en av de mest beresta av den tidens geografer. Vid sin död var han kunglig geograf. Som kartograf var han mycket produktiv. Noggrannheten var inte alltid den bästa men hans kartor var ofta elegant utstyrda. Bland hans främsta verk kan nämnas 'La France triomphante sous le règne de Louis le Grand' (1693), en karta i 6 blad, prydd med över 200 kartuscher som visar kungaporträtt, medaljer, monument etc., 'Les Cótes de France' (1695) och 'La France divisée par généralités' (1718). Dessutom finns en mängd specialkartor över franska provinser, vägar, vattendrag m.m.. Han gav också ut en 'Introduction à la Géographie', som kom i flera utgåvor.
Bland arbeten:
La France triomphante sous le règne de Louis le Grand.
Les Cótes de France.
La France divisée par généralités.
Introduction à la Géographie
(Nouv. biogr. gen.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:Född 1758 20/6 i S:t Michels sn (S:t Michel), död 1825 17/5 på sin egendom Kyyhkylä i nämnda sn.
Överstelöjtnant. Tecknare och etsare. Skriftställare. Son av majoren Carl Johan von F. och Ebba Charlotta Furumarck. Utnämndes 1812 till chef för den av honom projekterade nyupprättade Topografiska kåren i Haapaniemi.
Bland arbeten:
O. C. VON FIEANDT, Om sättet att rita militäriske cartor, Åbo 1804: karta över Säterholms säteri.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1689-1758.
Surveyor on Gotland island.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:Ca 1790-1840.
Cartographer and publisher in Philadelphia.
Anthony Finley har även utgivit en världskarta av D. H. Vance 'The World on a Globular Projection...' ritad av D. H. Vance.
Kartan är känd i bara två exemplar.
Bland arbeten:
New General Atlas 1824, edns. to 1831.
New Americ. Atlas 1826.
Atlas classica 1829.
The World on a Globular Projection...
(Tooley. RdeT.)
FLEURIEU, CHARLES-PIERRE CLARET de.
Biografiska uppgifter:1738-1810.
Greve, fransk sjöofficer. Född i Lyon, död i Paris. Som ung kom han in i marinen, blev kapten 1776 och samma år hamn- och arsenaldirektör. Under krigen 1778-83 visade han sig som en mycket duktig strateg. 1790-91 var han marin- och koloniminister. Vid revolutionen fängslades han men släpptes fri och hade senare olika offentliga ställningar både under republiken och kejsardömet. 1808 blev han greve. Han gav ut flera geografiska verk, varav kan nämnas 'Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée' (1790) och 'Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand' (1798). 1809 kom en stor atlas över skandinaviska farvatten. 'Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique'.
Bland arbeten:
Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée.
Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand.
Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique.
(Nouv. biogr. gen.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1783-1848. Född i Järpås, död i Stockholm.
Svensk kartograf. Utmärkte sig som officer och avancerade till överste. Forsell kom tidigt med i lantmätnings- och kartläggningsarbetet i Sverige och utförde 1804-09 en rad lantmätningsarbeten för det stora Hermelinska kartverket (se denne). 1815-26 gav han ut 'Karta öfver södra delen af Sverige och Norrige' i 9 blad. 1824 blev han överdirektör vid Generallantmäterikontoret. Förutom kartarbeten gav han även ut flera topografiska och statistiska verk. Medlem av Krigsvetenskapsakademien i Sverige och hedersmedlem av Royal Geographical Society i London.
Bland arbeten:
'Karta öfver södra delen af Sverige och Norrige.
(Lönborg, s. 204f. - Sv. män och kv.)
'A fine full figure portrait of the swedish king Karl XIV Johan (Jean Baptiste Bernadotte) executed by Sweden´s finest engraver Christian Forssell. This is the best of his swedish work. Forssell worked for many years in Amsterdam and Paris and had a fine reputation as an engraver. Among other things he oversaw the production of the engravings to Napoleon´s great work on Egypt. The present engraving is an iconic image of the king executed after the french painter Francois Gerard´s original oil painting.'
(Hammarlund.)
Bland arbeten:
Frisia, in Winsemius' Chronicle of Frisia 1622. Använd av Blaeu 1631.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:fl. 1706 - ca 1740.
Bookseller and printer in Brussels whose major work was a very large-scale map of Belgium and Luxembourg, much copied by other publishers.
Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.
Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.
Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.
Frisius, Gemma. [Reinerszoon, Jemme.]
Biografiska uppgifter:9 december 1508 - 25 maj 1555.
Gemma Frisius was a physician, mathematician, cartographer, philosopher, and instrument maker. He created important globes, improved the mathematical instruments of his day and applied mathematics in new ways to surveying and navigation.
Frisius was born in Dokkum, Friesland (present-day Netherlands) of poor parents, who died when he was young. He moved to Groningen and studied at the University in Leuven beginning in 1525. He received the degree of MD in 1536 and remained on the faculty of medicine in Leuven for the rest of his life. His oldest son, Cornelius Gemma, edited a posthumous volume of his work and continued to work with Ptolemaic astrological models.
While still a student, Frisius set up a workshop to produce globes and mathematical instruments. He became noted for the quality and accuracy of his instruments, which were praised by Tycho Brahe, among others. In 1533, he described for the first time the method of triangulation still used today in surveying. Twenty years later, he was the first to describe how an accurate clock could be used to determine longitude. Jean-Baptiste Morin (1583–1656) did not believe that Frisius' method for calculating longitude would work, remarking, 'I do not know if the Devil will succeed in making a longitude timekeeper but it is folly for man to try.'
Frisius created or improved many instruments, including the cross-staff, the astrolabe and the astronomical rings. His students included Gerardus Mercator (who became his collaborator), Johannes Stadius, John Dee, Andreas Vesalius and Rembert Dodoens.
A lunar crater has been named after him.
Bland arbeten:
(Cosmographia (1529) von Petrus Apianus, annotated by Gemma Frisius)
De principiis astronomiae et cosmographiae (1530)
De usu globi (1530)
Libellus de locorum describendorum ratione (1533)
Arithmeticae practicae methodus facilis (1540)
De annuli astronomici usu (1540)
De radio astronomico et geometrico (1545)
De astrolabio catholico (1556)
Gassicourt, Louis-Claude Cadet de.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:Död ca. 1568. Född i Piemonte.
Italiensk kartograf. Om hans liv finns inga säkra upplysningar förrän han 1544 dyker upp i Venedig som en fullt erfaren kartograf. Hans första kända arbete är en specialkarta över Spanien och Sicilien. 1548 gav han ut en Ptolemaeus-geografi med 60 kartor, varav 34 efter hans egna teckningar. Dessa kartor användes senare i flera andra utgåvor. Började i republiken Venedigs tjänst som kosmograf. 1550 dekorerade han stadshusets stora sal med en gigantisk Afrika-karta målad direkt på väggen. I övrigt utförde han under dessa år flera stora kartarbeten, både hela världskartor och specialkartor över mindre områden, i synnerhet Italien, södra Europa och övriga Medelhavsländer. Blev berömd och 1558 vald till professor i geografi vid 'Accademia della Fama'. Åt Venedig utförde han också olika målnings- och ingenjörsarbeten.
(Bagrow.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1661-97.
Kartograf, från 1687 styrmansdirektör vid amiralitetet, en befattning närmast motsv. såväl generallotsdirektörens som chefens för sjökarteverket i vår tid. G. utarbetade nya författningar rörande lotsväsendet, vilka sedaan länge förblevo gällande, och upprättade och utgav tills. med sin företrädare W. v. Rosenfeldt den första svenska sjöatlasen 1694, 'General hydrographisk chart-book öfwer Östersiön', vilken s.å. även utkom i engelsk och holländsk uppl. Genom detta kartarbete tillvann sig G. en framstående plats inom den svenska kartografiens historia.
Worked at the Survey office, from 1681 in marine measurement and production of maps under Admiral Werner von Rosenfeldt. In 1681 appointed principal at the Admiralty. In 1687 Gedda was appointed director of pilots, taking over von Rosenfeldt's responsibilities for the pilots and hydrographical surveying. They continued collaborating, and in 1695 produced the first printed Swedish marine atlas to provide a correct, albeit very general, view of the Kattegatt, the Baltic Sea and the Gulf of Bothnia. The marine surveying administration described Gedda's death at only 35 as 'a great loss'.
Bland arbeten:
General hydrographisk chart-book öfwer Östersiön.
(Svensk Uppslagsbok. Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:fl 1610-1635.
Nicolaes van Geelkercken, one of the lesser-known figures of the highly productive Dutch period at the beginning of the seventeenth century, was active as an engraver, cartographer and publisher in Leiden, Amsterdam and Arnhem. He was later become the Surveyor of Gelderland.
His earliest known work is a world map of 1610. His second world map published by Janssonius in Amsterdam, in the second state with the addition of Le Maire’s Strait.
Engraver, cartographer, publisher active in Leyden, Amhem and Amsterdam in the early years of the seventeenth century. His maps, though few in number, were particularly elegant.
Bland arbeten:
World map 1610 / 1618.
(Sotheby's)
GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT
Ursprungligen Generalstabens litografiska inrättning, bildades 1833 och ställdes under chefen för Lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition såsom inspektör och fick till uppgift att utföra de litografiska arbeten, som erfordrades för nämnda expedition och för Topografiska kåren samt att bereda officerare tillfälle att få kunskaper om litografi.
Inrättningens personal bestod av kommenderade officerare och av civila tryckare. År 1872 uppläts anstalten genom kontrakt på 25 år till hovintendenten A. Börtzell. Staten lämnade lokal på Sergelgatan 1 i Stockholm. Föreståndaren för anstalten förband sig att utföra litografiska arbeten för allmänna verk och inrättningar mot vanligt gällande pris, att följa litografins och kartografins framsteg, att lämna undervisning i dessa ämnen åt Generalstabens personal, att vid fälttjänstövningar ställa erforderlig personal till krigsstyrelsens förfogande och att i händelse av krig överlämna hela anstalten till krigsstyrelsen mot gottgörelse. GLA hade fram till 1962 ensamrätt till försäljning av de statligt framställda kartorna.
År 1886 förlängdes kontraktet till 1907 och överfördes samtidigt på A. Börtzells aktiebolag. År 1904 förlängdes kontraktet för nämnda bolag ytterligare till 1924. År 1913 inordnades dock bolaget i koncernen Sveriges litografiska tryckerier (sedermera Esselte), i vars tillkomst Axel Lagrelius, som 1898 efterträtt Börtzell som anstaltens föreståndare, hade stor del. GLA, som trots namnet alltid var enskilt drivet eller ägt, tillhörde Esseltekoncernen fram till 1990 och övertogs av Liberkoncernen 1991.
- Se bild.
Se GERRITSZ.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1707 19/12 i Bettna sn (Söd.), död 1747 12/1 i Stockholm (Jakob).
Brukspredikant och komminister. Kopparstickare. Son av kyrkoherden Anders G. Och Catharina Bergander. Elev av Johan van den Aveelen o. 1724. Student vid Uppsala universitet 1725, brukspredikant vid Vällinge i Salems sn (Sthlm) 1737, komminister i Jakobs och Johannes församlingar i Stockholm 1740. Kusinen C. E. Bergquist har graverat ett porträtt av sin lärare Geringius med följande omskrift:
»Den oss i koppar har så mänga bilder visat
Blir här i koppar sjelf af eftervärlden prisat
Som prest och konstnär har han tjent sitt fosterland
Var nitisk i sitt kall och konstrik i sin hand.»
Bland arbeten:
O. CELSIUS d. ä., De insula Melita, diss., resp. A. Geringius, Uppsala 1725: karta över Malta.
Antependium i Riddarholmskyrkan, 1726, kpst., avsett för J. Possieths tillämnade beskrivning över Riddarholmskyrkan.
P. TILLAEUS, Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
Karta över Mälaren, 1739.
Karta över Södermanland, 1743.
M. A. SAHLSTEDT, Stora Tuna i Dahlom och Bergom minnesdöme, Sthlm 1743: karta över Stora Tuna.
(Hultmark, 1944.) - Se bild.
GERRITSZ [GERARD, GERARDUS, GHERRITSZOON van ASSUM].
Biografiska uppgifter:Hessel 1581-1632.
Gerritsz was apprenticed to W. J. Blaeu as an engraver before starting in business on his own account. He worked closely with Petrus Plancius and his merit may be judged by the fact that he was appointed Cartographer to the Dutch East India Company in preference to Blaeu and subsequently held the same position in a newly formed West India Company. With the new company he came into touch with Johannes de
Laet for whom he prepared a number of new maps of America in the latter's Nieuwe Wereldt published in 1625. His most important early work was a chart showing Henry Hudson's discoveries in his voyage of 1610-11: it is the first to give an outline of Hudson's Bay and indicates Hudson's belief that he had found a way to the North West Passage.
Engraver, cartographer, publisher and bookseller, b. Assum, apprenticed as engraver to Blaeu, Cartographer to Dutch E. India Co. 1617, fl. 1607; from 1612 using sign 'in de Paskaert' or 'sub signo Tabulae Nauticae'. Addresses: (1) opt Water bij die oude Brug [1609], (2) by die Lienbaens Brugh [1616], (3) Nieuwe Zijds Voorburgwal [1624], (4) Doelestraat [1627-32].
Engraved 17 Netherlands (1608?, lost)
Gulick Cleve 1610,
Spain 1612-(15),
Besch. van de Samoyeden Landt 1612,
Besch. van de Zeecusten van Ierlandt 1612,
engd. Blaeu's Lithuania 1613,
Russia 1613,
Italy 1617,
MS charts E. Indies, Pacific & c. 1617-22,
maps in Laet's Novus Orbis 1625,
Eendrachts' Land (W. Australia) 1627,
Rotario W. Indies & S. America 1628-32 MSS.
(Tooley.)
Engelsk kopparstickare vid mitten av 1700-talet. Han graverade kartor för ett flertal atlaser, och utarbetade själv en 'Atlas minimus' som kom ut i 5 upplagor under åren 1758-98. Då redan den första av dessa upplagor är 'revis'd, corrected and improv'd by Eman: Bowen' (se denne), kan Gibson ha dött innan den utkom. I övrigt kan nämnas en odaterad atlas 'New and accurate Maps of the Counties of England and Wales'.
Bland arbeten:
Atlas minimus.
New and accurate Maps of the Counties of England and Wales.
(Phillips.)
GIGAS [GIGANTE, GIGUS] JOANNES [IOANNE] MICHAEL.
Biografiska uppgifter:1580-1650+.
Doctor, mathematician and geographer.
Bland arbeten:
Atlas of Archbishopric of Cologne 1620 (maps used later by Blaeu & Hondius), Paderborn, J. Hondius (pre-1629), Osnabrug, Westphalia, Munster, Hildesheim – all n.d.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1774 1/10 på Malma i Badelunda sn (Västm.), död 1855 3/6 i Stockholm (Hedv. El.).
Miniatyr- och landskapsmålare, tecknare, gravör, litograf. Ritmästare. Major. Son av Jacob Gillberg och Agneta Dorotea Hellberg. Elev av fadern samt vid Konstakademien från dec. 1785. Fortsatte sedermera sin utbildning för Louis Belanger och Johan Fredrik Martin. Konduktör vid Fortifikationen s. å., löjtnant i armén 1809, erhöll 1832 avsked som kapten i Ingenjörskåren och fick 1840 majors n. h. o. v. Ritmästare vid Krigsakademien å Karlberg 1811-40.
Bland arbeten:
S. G. HERMELIN, Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige, Sthlm 1806: Utsigt af fjällsträckningen emellan Herjeådalen och Norrige från Funnesdalsberget, efter C. M. Robsahm 1796, kpst., jämte 3 lappar, bl. a. Sjockjocks lappen Pål Larsson Tjerkats från Luleå lappmark, akvatint.
Principer uti landskaps teckningen för cadetterna vid Kongl. Krigs academien, efter J. Gillberg, 1793, titelblad och 2 trädstudier, crayongravyrer.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:Född 1727 22/6 på Västervik i Varnums sn (Värml), död 1793 26/12 i Vadstena.
Lantmätare, kartograf och kopparstickare. Ingenjör. Broder till Jacob Gillberg. Student vid Uppsala universitet 1748. Volontär vid Fortifikationen 1749. Avlade lantmäteriexamen. 1754, kommissionslantmätare 1757. Postmästare i Vadstena 1785-90
Bland arbeten:
J. L. GILLBERG, Historisk, oeconomisk och geographisk beskrifning öfwer Malmö hus lähn, Lund 1765: karta över Malmöhus hövdingedöme.
DENS., Historisk, oeconomisk och geographisfc beskrifning öfver Christianstads län, Lund 1767: karta över Kristianstads hövdingedöme.
Karta över Gästrikland och Hälsingland, efter O. Insulander 1789.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1812-97. Född i Oddernes, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Blev officer 1827, från 1834 var han i artilleriet. 1849 blev han stabskapten, 1860 överstelöjtnant och 1880 överste. 1839-63 var han anställd vid 'Norges Geografiska Opmaaling' som konstruktör av länskartor. Under denna tid utarbetade han kartor över Christiania (Oslo), Buskerud, Bratsberg, Nedenes, Lister och Mandahl samt Stavanger län, de flesta i 2 eller 3 blad. - Författare till flera avhandlingar om militära frågor. Medlem av Vetenskapssällskapet i Trondheim.
Bland arbeten:
Kartor över Christiania (Oslo), Buskerud, Bratsberg, Nedenes, Lister och Mandahl samt Stavanger län.
(N. biogr. leks. - de Seue.)
Biografiska uppgifter:fl. 1614-43
Abraham Goos was a noted engraver in Amsterdam who prepared plates for many maps published in well-known atlases of his time including Speed's A Prospect ofthe Most Famous Parts of the World (1627) and the 1632 edition of Speed's Atlas. He was related to the Hondius family by whom he was also employed as an engraver. In 1616 he issued a book of maps, the Nieuw Nederlandtsh Caertboeck (4to) which was re-issued in 1619 and 1625.
His son, Pieter, continued and extended his father's business and became one of the group of well-known engravers of sea charts active in Amsterdam in the middle years of the seventeenth century. In common with Colom, Doncker and Jacobsz he published a pilot guide, the Zee-Spiegel, basing it on plates obtained from Jacobsz. This went through many editions in different languages under the startling titles so popular at the time. In addition to publishing his Zee-Spiegel in the usual Parts 1 and II (Europe and Atlantic coasts) and Part III (Mediterranean) he broke new ground in preparing Parts IV and V, covering charts and sailing directions for the coasts of the West Indies and West Africa. The later editions of the Zee Atlas were published by his widow who eventually sold the publishing rights of the Atlas and of the Zee-Spiegel to Jacobus Robijn.
Biografiska uppgifter:1616-75.
Holländsk kartograf. Utmärkte sig som kopparstickare och verkade som sådan i Amsterdam, men är först och främst känd för sina sjökartverk. 'De Lichtende Colomne ofte Zee-Spiegel' som kom ut i 12 utgåvor 1654-88, och 'Zee-Atlas ofte Waer-Weerelt' som kom ut i 16 utgåvor under 10 år (1666-76). Som förläggare gav han ut ett flertal verk om navigation och besläktade ämnen.
Dutch cartographer and copperplate engraver based in Amsterdam. Famous for his marine maps in De Lichtende Colomne ofle Zee-Spiegel published 1654-88, and Zee-Atlas ofle Waer-Wereld published 1666-76. Goos also produced works on navigation.
Abraham Goos son, Pieter, continued and extended his father's business and became one of the group of well-known engravers of sea charts active in Amsterdam in the middle years of the seventeenth century. In common with Colom, Doncker and Jacobsz he published a pilot guide, the Zee-Spiegel, basing it on plates obtained from Jacobsz. This went through many editions in different languages under the startling titles so popular at the time. In addition to publishing his Zee-Spiegel in the usual Parts 1 and II (Europe and Atlantic coasts) and Part III (Mediterranean) he broke new ground in preparing Parts IV and V, covering charts and sailing directions for the coasts of the West Indies and West Africa. The later editions of the Zee Atlas were published by his widow who eventually sold the publishing rights of the Atlas and of the Zee-Spiegel to Jacobus Robijn.
Bland arbeten:
De Lichtende Colomne ofte Zee-Spiegel.
Zee-Atlas ofte Waer-Weerelt.
(Nederl. biogr., X. - Wieder. Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Grasset de Sainte-Sauveur, Jaques
Biografiska uppgifter:Montreal 1757 - Paris 1810.
A late eighteenth and early nineteenth century French (Canadian) artist, writer and diplomat, Jacques Grasset de Saint-Sauveur left Montreal in 1764 and began his studies with the Jesuits of Sainte-Barbe, in Paris. His first published book, Costumes civils de tous les peoples connus, dates from 1784. It deals with his lifelong passion of chronicling the peoples of other lands, particularly in remote areas. His other works include, Tableaux cosmographiques de l'Europe, l'Asie, l'Afrique et l'Amerique (1787), L'Antique Rome (1795), Encyclopedie des voyages (1796), and Voyage picturesque dans les autres parties du monde (1806). Groenlandais (Native of Greenland) was engraved by Labrousse for the c. 1797 publication, Costumes de different pays. Jacques Grasset de Saint-Sauveur both designed the engravings and wrote the text for all of these publications. Besides being an artist and writer Jacques Grasset de Saint-Sauveur also led an active diplomatic career. He served as France's vice-consul in Hungary and elsewhere. Today the art of Jacques Grasset de Saint-Sauveur may be found in the following collections; the Bibliotheque Nationale, Paris, the National Library of Australia, Auckland Art Gallery, New Zealand, and the New York Public Library.
Bland arbeten:
Costumes civils de tous les peoples connus (1784), Tableaux cosmographiques de l'Europe, l'Asie, l'Afrique et l'Amerique (1787), L'Antique Rome (1795), Encyclopedie des voyages (1796), Voyage picturesque dans les autres parties du monde (1806), Costumes de different pays (c. 1797).
Biografiska uppgifter:1703-1759. Född i Memmingen, Bayern.
Målare, gravör och konstruktionsritare. Anlände till St Petersburg 1741 tillsammans med gravören Johann Stenglein. Grimmel medverkade bl.a. i utgivningen av en 'Atlas Russicus' 1745 (Inte d'Isles atlas som kom samma år med samma namn.), samt gav även ut ett arbete i fyra blad 'Ladoga-kanal' 1741-42.
En av Grimmels elever vid vetenskapsakademin var Mikhail Makhayev.
Matthaeus Seutter gjorde kopior på vissa av Grimmels kartor så tidigt som under 1740-talet, bland annat 'Ingria et Carelia' samt 'Teshenije Nevy reky...'.
Bland arbeten:
Finskoj zaliv ot Kronshtata do Sanktpeterburga... = Der Sinus Finnicus von Cronstad bis St.Petersbürg benebst den aug seinen Kusten befindlichen Lusthöfen [engraved map] / J. Grimmel del. [St. Petersburg, c.1742].
Karta Ingermanlandii i Karelii. [The Academy of Sciences in St Petersburg]; Grimel del. - [St. Petersburg, c.1742].
Ladozhkoj kanal. Canalis Ladogensis [engraved map] / J. Grimmel del. [St. Petersburg, c.1742].
Ladozhskoe Ozero i Finskii zaliv s prilezhashchimi mestami. Lacus Ladoga et sinus Finnicus. [The Academy of Sciences in St Petersburg]; J. Grimel del. [St. Petersburg, c.1742].
Magnus Ducatus Finlandiae. [The Academy of Sciences in St Petersburg]; Grimel del. - [St. Petersburg, c.1743].
Techenije Nevy reky iz Ladozhgago ozera k St.Peterburgu = Fluwius Newa... [engraved map] / J: Grimmel del. - [St. Petersburg, c.1741-42].
Biografiska uppgifter:1655-1694.
Direktör för lantmäteriet, tog initiativet till den första svenska Generalkartan.
At the age of 28, appointed director (later director-general) for the National Land Survey. Offices were a room at the royal palace, 'but in autumn, winter and spring, maps never could be stored there because of the moisture, snow and rain that drift in through the leaky walls'. Wrote poetry with same success - 200 years later the works were deemed 'currently unpalatable'. In the early 1690s worked on Stockholm's Outer archipelago, until then poorly represented on charts. For security reasons, the lise of maps was restricted. His maps first round real use a hundred years later as underpinning for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas).
Bland arbeten:
Sveriges Sjöatlas.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Gravör av titelbladet till Atlas Novus av Tobias Conrad Lotter.
Bland arbeten:
Atlas Novus.
(RdeT.)
Engelsk kartograf i början av 1800-talet. Medarbetare vid C.V. Lavoisnes 'A new genealogical, historical and chronological atlas' 1807. Den första utgåvan innehöll bara historiska tabeller men i senare engelska och amerikanska utgåvor bifogades kartor av Gros.
Bland arbeten:
A new genealogical, historical and chronological atlas.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1758-1829. Född och död i Köpenhamn.
Dansk sjöofficer. 1776 officer, 1789 kaptenlöjtnant, 1797 kapten och 1803 generalkrigskommissarie. Han deltog 1786 i Poul Lövenorns (se denne) expedition till Grönland, och beordrades 1787-1800 att leda arbetet med kartläggningen av den norska kusten från Tröndelag till Svinesund. Medlem av en rad sjömilitära kommissioner, Amiralitetskollegiet m.fl.
(Bricka.)
Biografiska uppgifter:Född 1771 29/5, död under finska kriget 1808-09.
Fältväbel vid Åbo läns infanteriregemente. Kartograf och gravör.
.
Bland arbeten:
Karta över Skagshamn jämte stilprov.
(Hultmark, 1944.)
Beskriven som 'Navigator and Hydrograph in Dieppe' (1634). Utgav bl.a. en hydrografisk världskarta.
(RdeT.)
Biografiska uppgifter:Död 1787.
Kartgravör. Arbetade i Köpenhamn vid 'Vetenskapens Sällskap'. Se även Angelo, Theodor Gottfried Nicolai.
Biografiska uppgifter:1744-1808. Född i Osterburg i Altmark, död i Weimar.
Tysk kartograf. Arbetade som ingenjör och utförde därefter ett flertal mätarbeten i grevskapet Mark. Senare slog han sig ned i Weimar där han särskilt utmärkte sig med lantmätningsarbeten och kartritning. Större delen av hans kartor gavs ut av de Homanska arvingarna.
(Conversations-Lexicon, Khb. 1818, b. IV - Phillips.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1700.
Holländsk skeppare och kartritare. Inga upplysningar hittade.
Se HASE.
Biografiska uppgifter:1848-1925. Född i Trögstad, död i Oslo.
Norsk 'oppmålingsassistent'. 1875 anställd vid Christianias (Oslo) kommun som uppsyningsman vid vägverket. Från 1894 var han assistent, dels i 'oppmålningsvessenet', dels i 'reguleringsvesenet'. 1916 gav han ut en karta över Christiania (Oslo) på ett blad, och 1921 slutförde han en karta i större skala och i 6 blad, utgiven av Christianias 'oppmålningsvessen'.
(Dagbladet 8/10 1900, - U.B.)
Biografiska uppgifter:1784-1870. Född i Nagu socken, Åbo och Björneborgs län, Finland, död i Stockholm.
Finsk-svensk officer och kartograf. Son till kaptenen Gabriel August Hagelberg och Anna Lovisa Qvick; u.ä.-dotter till fältmarskalken greve Augustin Ehrensvärd. Hagelstam utmärkte sig som officer i finska kriget och i sjömätningsarbeten. 1810 utnämnd till kapten i den nyupprättade Sjömätningskåren, och avancerade senare till överste. 1814 var han den svenska regeringens kommissionär i Köpenhamn vid överlåtelsen av norska kartor och andra arkivalier rörande Norge. Initiativtagare till Väddö kanal i Roslagen. Hagelstam utarbetade ett flertal kartor över Sverige och Norge, för detta arbete adlad 1818. Som riksdagsman var han en ivrig nykterhetsförespråkare och medverkade till att brännvinsskatten lades om 1855 och att husbehovsbränningen förbjöds 1860. Medlem av Krigsvetenskapsakademin och utgivare av flera militära skrifter om Sveriges kust- och havsförsvar. Hagelstam var gift med Eva Fredrika Burenstam (1791-1877), genom vilken han ärvde Stjärnsunds slott i Askersunds landsförsamling, som han 1823 sålde till kung Karl XIV Johan. Vid O. J. Hagelstams död 1870 utdog ätten då han överlevde sitt enda barn.
Bland arbeten:
Ska artikeln hit?
- Se bild.
Biografiska uppgifter:1703-1759.
Admiralty lieutenant and pilot officer in Stockholm 1751. Had studied map production with the Van Keulen family firm in Amsterdam. In 1748, published a revised edition of Johan Månsson's classic book on Baltic shipping, under the title Johan Månsson 's revived ashes, or renewed sea markings book. .. with the addition of Shipping channels along the Kattegat and the Skagerrak (Johan Månssons uplifwade aska, eller des förnyade Sjömärkesbok... Jämte tilökning öfwer farwatnen uti Kattegatt och Skagerack).
Bland arbeten:
Johan Månsson 's revived ashes, or renewed sea markings book. .. with the addition of Shipping channels along the Kattegat and the Skagerrak .
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1653-1722.
A book publisher who started business in Utrecht and later moved to Amsterdam and finally settled in Leeuwarden.
Biografiska uppgifter:1720-1804. Född och död i Gran.
Norsk ämbetsman och naturhistoriker. Började 1738 att studera och läste olika ämnen under ett antal år. 1750 blev han anställd av den stora bok- och kartsamlaren greve Joh. L. Holstein för att måla grevskapet Ledreborg vid Roskilde. 1752 utnämnd till generalkonduktör vid Akershus stift. Han hade titeln kansliråd, senare justitieråd. Medlem av 'Det kgl. Videnskabers Selskab' i Trondheim och 'Det kgl. danske Landhusholdningsselskab'. - Av hans författarskap, som framförallt omfattar naturhistoriska avhandlingar, kan nämnas 'Indbydelse til de Norske Karter', en uppfodring att sända honom kartor och dokument som stöd för ett påtänkt norskt kartverk (1766), samt 'Subscriptions Plan Till En Norsk Atlas eller Land-Beskrivelse over Kongeriget Norge' (1773). Detta verk blev emellertid aldrig utgivet. Sina samlingar, däribland en betydande kartsamling, och en stor del av sin förmögenhet testamenterade han till 'Videnskabsselskabet' i Trondheim.
Bland arbeten:
Subscriptions Plan Till En Norsk Atlas eller Land-Beskrivelse over Kongeriget Norge.
Indbydelse til de Norske Karter.
(Ehrencron.)
HAMMERSVELDT, EVERARD[EVERT] SYMONSZ van.
Biografiska uppgifter:1591-1653.
Engraver Amsterdam. For Hondius and Jansson 1628-1658, for 1633 edition Mercator-Hondius, for Speed's Prospect 1627, for Blaeu 1631, for le Clerc 1619, for Jod. Hondius. II (ca. 1625).
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1525-1571.
Hans Rudolf Manuel (Deutsch) was a painter, designer and poet. Probably apprenticed with Maximilian Wischack in Basel in the early 1540s, he often designed for publishers in that city, although he lived in Bern. Less than a dozen known independent pen drawings and stained-glass designs bear dates (1540-50) and the monogram RMD. He designed greatly acclaimed topographical views of cities for Cosmographia. From 1562 he was governor of Morges in the canton of Waadt.
Bland arbeten:
Stadsvyer till Sebastian Münsters Kosmographica.
(Vortecpan Maps & Prints.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1660 - ca. 1735.
Holländsk kopparstickare. Hans första verksamhet var i Amsterdam där han först omnämns år 1682. 1688-89 var han mästare i Lukasgillet i Antwerpen, 1696-1714 återfinns han i Bryssel och 1727 i Haag. Han omnämns en sista gång 1732. Förmodas död innan år 1740. En mängd kopparstick vet man kommer från hans händer, varav flera bilder med historiska motiv, porträtt, planer, stadsplaner och kartor, samt konstnärliga titelblad.
(Phillips. - Thieme-Becker.)
Biografiska uppgifter:Död ca 1663.
Wolfgang Hartmann, död omkring 1663, var en tysk kopparstickare.
Hartmann inflyttade omkring 1644 till Sverige, närmast från Riga och Rostock, och utförde här porträtt av bland andra drottning Kristina och Karl X Gustav, en stor utsikt av Stockholm samt illustrationer, bland annat för Keysers vapenbok.
Bland arbeten:
Porträtt, drottning Kristina.
Porträtt, Karl X Gustav.
Keysers vapenbok.
Panorama över Stockholm.
HASE [HASIUS, HASIUES, HAAS, HAASE, HASIO], JOHANN MATTHIAS [JOHANNES].
Biografiska uppgifter:14 januari 1684 - 24 september 1742.
Tysk matematiker och geograf. Född och död i Augsburg (enligt vissa källor i Wittenberg). Studerade teologi och matematik, och fick 1707 en magistersgrad vid universitetet i Leipzig. 1720 professor i matematik i Wittenberg. Förutom matematik och astronomi kom han där att ägna sig mycket åt historisk geografi och kartografi. Bland hans större arbeten kan nämnas 'Historiae universalis politicae idea plane, etc.' (1742). Efter hans död utkom 'Atlas historicus comprehendens imperia maxima seu monarchias orbis antiqui' (1746-50). Hasius ritade också en rad aktuella kartor varav de enkla specialkartorna över tyska provinser räknas bland de bästa inom sitt fack under 1700-talet. Verksamheten bidrog mycket till att frigöra tysk kartografi från främmande inflytande. (Allg. d. Biogr.)
Hase gjorde flertalet kartor som gavs ut av Homans arvingar.
Als Sohn eines Lehrers der Mathematik lernte Hase zunächst an seinem Geburtsort am St.-Anna-Gymnasium und wurde schon früh von seinem Vater für die Mathematik begeistert. Er ging zunächst 1701 an die Universität Helmstedt um sich der Mathematik unter Rudolf Christian Wagner (1671–1741) zu widmen und wechselte 1704 an die Universität Leipzig, wo er sich bei Christian Wolff besonders mit der Algebra beschäftigte.
1707 erwarb er mit der Abhandlung „Specimen algebrae ad artem fortificatoriam applicatae“ die philosophische Magisterwürde. Daraufhin begab er sich nach Augsburg, um als Lehrer tätig zu sein. Jedoch konnte er sich mit seinem mathematischen Unterricht nur kümmerlich über Wasser halten, so dass er schon daran dachte, sich der Theologie zu widmen. Bald aber kehrte er als Hofmeister zweier Augsburger Patrizier nach Leipzig zurück und konnte sich später als Adjunkt an der philosophischen Fakultät zunehmend mit Geographie, Astronomie und dem Kartenzeichnen beschäftigten.
Als man seinem einstigen Lehrer Christian Wolff in Halle (Saale) den Lehrstuhl für höhere Mathematik an der Universität Wittenberg anbot, lehnte dieser am 6. Mai 1715 ab und empfahl seinen einstigen Schüler Hase. In seiner Empfehlung sprach er sich dahingehend aus, das wenn er nach Wittenberg ginge, bestimmt Hase seine Position an der Universität Halle einnähme und lobte dessen Lehrgabe für die „nützliche Mathematik“. So könne jener gründliche Anweisungen für Risse in der Zivil- und Militärbaukunst geben. Die Professur erhielt jedoch ein anderer. Als 1719 die Professur der niederen Mathematik an der Universität Wittenberg frei wurde, konnte Hase sich mit seiner Bewerbung durchsetzen und am 22. Januar 1720 seine ordentliche Professur antreten.
Kurz darauf am 27. Januar 1720 wurde er Adjunkt der philosophischen Fakultät. In Wittenberg präsentierte sich Hase als eine Person, die sich die Mathematik zur Lebensaufgabe gemacht hat. Seine Interessenlage machte keinen Unterschied zwischen höherer und niederer Mathematik, er schätzte aber eine praxisorientierte Lehre. In der Nennung der Geographie und des Handzeichnens deutet sich Hases eigentliche Bedeutung als Kartograph an.
Er hat „unter den Deutschen zuerst die Landkarten nach mathematischen und historischen Gründen zu verbessern angefangen”. Seine Disputation „Sciagraphia integri tractatus de constructione mapparum omnis generis” (Leipzig 1717) weist nach, dass die „von ihm so genannte stereographische Horizontalprojektion” den Vorzug größtmöglicher Ähnlichkeit hat. In Verbindung mit dem Nürnberger Homannschen Verlag schuf er eine Erdkarte „Planiglobii terrestris mappa universalis” (1746). „Sie enthält die Alte und die Neue Welt, sogar schon das westliche Australien als Nova Hollandia, und zwar mit richtiger Längen- und Breitengradangabe.“ Neben dieser Karte „veröffentlichte er auch Karten von Europa, Afrika, und einzelnen Ländern der Erde“ und hat so auf dem Gebiet der Kartographie Bedeutung erlangt.
Hase gebrauchte Chronologie und Geographie zur Erläuterung der Universalhistorie in seinen Werken „Regni Davidici et Salomonaei descriptio geographica et historica” (Nürnberg 1739), „Phosphorus Historiarum vel Prodromus theatri summorum imperiorum, Leipzig (1742) und „Historiae universalis politicae idea” (Nürnberg 1743). Um seine Leistungen im historischen Fach zu würdigen, schlug ihn seine Fakultät 1742 noch vor den eigentlichen Denominandos für die Professur der Geschichte vor. Seine diesbezüglichen Schriften pflegte er mit Tabellen und Landkarten auszustatten. Er meinte, dass Geschichte so beschaffen sei, dass sie ohne geographische Darstellungen („Tabulae Geographicae”) nicht deutlich erklärt werden kann, und beklagte die Vernachlässigung geographischer Grundlehren bei den Historikern.
In seinem „Phosphorus” geschieht die Präsentation des Stoffes, nämlich des Gesamtzustandes der Reiche, wie im Schauspiel, weshalb im Titel die Bezeichnung (historisches) „Theater” erscheint. Die Gliederung des Stoffes in 16 Kapitel ignoriert das traditionelle Schema der vier biblischen Monarchien. Hase hatte schon in einer akademischen Festrede am 30. April 1728 die Kontroverse über die Monarchien beiseite gelassen und erklärt, in dieser Sache „Mathematicorum more” zu verfahren.
Seine öffentlichen Vorlesungen hat Hase gelegentlich auf das Feld der höheren Mathematik ausgedehnt: auf Gnomonik 1723 und mathematische Geographie 1732, obwohl jene als ein „Appendix” der Astronomie anzusehen ist und diese den „elementis sphaericis” zugehört, wie aus Sacroboscos „De sphaera” klar zu ersehen sei. Insgesamt umfassten seine geographische Vorlesungen historisch-politische Geographie, sowohl des Heiligen Römischen Reiches als auch aller Erdteile, Geographie des modernen Deutschlands sowie mathematische und historische Geographie.
Während einer längeren Vakanz des historischen Lehrstuhls bot er 1740/41 universalgeschichtliche Vorlesungen unter Verwendung chronologischer Tafeln und geographischer Karten an. Als Rektor der Universität war er am 1. Mai 1728 bis zum Wintersemester tätig. Um seine astronomischen Bestrebungen zu unterstützen, versuchte er eine Sternwarte an der Wittenberger Universität zu initiieren und nach ihm ist der Mondkrater Hase benannt.
Bland arbeten:
* Specimen algebrae ad artem fortificatoriam applicatae. Magisterarbeit, Leipzig 1707
* Sciagraphia integri tractatus de constructione mapparum omnis generis, geographicarum, hydrographicarum et astronomicarum et in specie de projectionibus sphaerarum imprimis stereographica. Leipzig 1717
* Dissertatio physico-mathematica de tubis stentoreis, in qua de figura & constructione exponitur earum et auctorum qui de eis egerunt, sententiae explicantur ac momento suo ponderantur. Leipzig 1719
* Dissertatio De Tubis Stentoreis, Earumqve Forma Et Structura, Fundamenta Ejus Praxeos Exhibens / Qvam D.F.G. Pro Loco In Fac. Phil. Lips. Obtinendo Postrema Vice Disputaturus Ad Diem XVIII. Mart. MDCCXIX. Leipzig 1719
* Pithometriae sive doliorum mensurae theoria nova algebrae ope eruta et perfecta. 2 Bände Wittenberg 1723
* Dissertatio academica de nihilo mathematico et formulis affinibus harumque in specie illis, quibus nihilo minores quantitates exprimuntur. Wittenberg 1727
* Dissertatio Mathematica De Pulchritudine Architectonica Prior. Wittenberg 1727
* Phosphorus historiarum, vel prodromus theatri summorum imperiorum : hoc est, historiae politicae universalis partis potioris et principalis, sistens recensionem, catalogos, vel si mavis, sciagraptiam, aut tabulas principum vel imperantium in illis imperiis, etiamque ... quis eisdem connexis, una cum enumeratione ditionum geographica. Leipzig 1728
* Laudatio funebris ..., Leichenrede auf Christiane Eberhardine von Brandenburg-Bayreuth, Wittenberg 1728
* De Quantitatis Et Unitatis Arithmeticae Vera Notione. Wittenberg 1732
* Disputatio Mathematica In Qua Doctrinam De Effectu Lentium Simplicium Tam Extra Oculum Quam In Oculo Ope Algebrae Expeditiorem Redditam Sub Praesidio ... Wittenberg 1735
* Africa Secundum legitimas Projectionis Stereographicae regulas et juxta recentissimas relationes et observationes in subsidium vocatis quoquo veterum Leonis Africani Nubiensis Geographi et aliorum monumentis et eliminatis fabulosis aliorum desiganationibus pro praesenti statu ejus aptius exhibita; Cum Privil. S. C. M. nec non S. R. M. Polon. et Elect. Sax. Nürnberg 1737
* Regni Davidici et Salomonaei descriptio geographica et historica. Nürnberg 1739
* Phosphorus Historiarum vel Prodromus theatri summorum imperiorum. Leipzig 1742
* De Magnitudine Comparata Et Determinata Urbium : Quae Propter Ipsam Mangnitudinem Celebres Habentur Potissimum In Antiquitate ... Consideratione Quorundam Operum Veterum Ex Magnificentissimis. 1739
* Evropa : in partes suas X Methodicas a primariis regnis denominata secundum divisa fidem recentissimarum observationum Mathematicarum et Historicarum , et exhibita secundum legitimas projectionis Stereographis leges = L'Evrope Divise'e en ses X Principales Parties, Cum Priv. Sac. Caes. Majest. Grat. / a Ioh. Matth. Hasio, I. M. Seeligmann sc. Nor., sculp., I. C. Reinsperger sculpsit. Nürnberg 1743
* Circvli Sveviae Mappa = Le Cercle de Svabe / ex subsidijs Michalianis delineata & a D.no I. M. Hasio M. P. P. quo ad accuratam singulorum Statuum determinationem emendata & ad L L. magis legitimae project reducta. Opus summi Geographi posthumum, & adjuncta Tabula explanatoria editum opera Homannianorum Heredum. Nürnberg 1743
* Karte von dem russischen Reich und der grossen so wohl als kleinen crimischen Tartarey : nebst dem Entwurff einer Erklärung darüber abgefasset und der unüberwindlichsten und großmächtigsten Kaiserin Anna decidirt Nürnberg 1738 „Historiae universalis politicae idea”. Nürnberg 1743, Nachdruck Stuttgart 1976
* Planiglobii terrestris mappa universalis. 1746
* Dvcatvs Silesiae Tabvla Altera Svperiorem Silesiam = La Haute Silesie, qui comprend les Principautes de Neise, de Munsterberg, de Iaegerndorf, de Troppau, d' Oppeln, de Ratibor, de Teschen; Cum Priv. Sac. Cæs. Maj. / exhibens ex mappa Hasiana majore desumta & excusa per Homannianos Heredes. Nürnberg 1746
* Circuli Sueviae 1748 Nachdruck Stuttgart 1989
* Dvcatvs Silesiae Tabvla Geographica Prima Inferiorem Eivs Partem, seu Novem Principatvs, quorum insignia hic adjecta sunt, secundum statum recentissimium complectens = La Basse Silesiae qui comprend les Principautes de Schweidnitz, de Iaer, de Glogau, de Breslau, die Liegnitz, de Brieg, de Wolau, de Oels & de Sagan / Ad mentem Hasiani avtographi majoris legitime delineata et edita curis Homann. Heredum. Nürnberg nach 1750
* Descriptio geographico-historica regni Davidici et Salomonei cum delineatione Syriae et Aegypti : juncta est urbium maximarum veterum et recentiorum comparatio, multis mappis geographicis et ichnographicis adornata Nürnberg 1754
Biografiska uppgifter:Död efter 1727.
Fransk kopparstickare, elev av Ch. Simonneau, inkallades till Sverige av N. Tessin för att gravera ritningarna till Stockholms slott, vilka stuckos 1703-1712 i betydande format.
Kopparstickare.(Födelse- och dödsår okända).
Född fransman och elev af Ch. Simonneau, inkallades af N. Tessin för att gravera ritningarna till Stockholms nya slott. Dessa blad af mycket stort format begynte han utföra omkr. 1703, och omkr. 1712 voro de fulländade. H. underhölls i Stockholm h. o. h. [helt och hållet] på Tessins bekostnad, så länge detta arbete varade. 1711-27 utförde H. dessutom en och annan boktitel samt åtskilliga tämligen groft graverade porträtt. Som konstnärlig gravör är han af underordnad betydelse.
Efter inventeringen av koppargravyrerna till Suecia Antiqua et Hodierna 1725 inför första upplagans inbindning så kallades bl. a. Haton att retuschera och laga de plåtar som skadats sedan de graverats (i vissa fall över 50 år tidigare). Haton är inte nämnd såsom gravör på någon av plåtarna.
(Sv Uppsl. bok 2:a uppl. bd 12 1949 s. 1.166. (Nordisk familjebok, andra upplagan) B.L.)
Biografiska uppgifter:1725-1802. Född i Paris, död i Carrières de Charenton.
Fransk kopparstickare. Han lär ha skapat uppemot 1200 kartor, stadsplaner och liknande arbeten, bl a. för d'Anville (se denne) och Robert de Vaugondy.
(Thieme-Becker.)
(fl. 1790-1812). Publisher at the sign of the Little Midshipman, later called Navigation Warehouse No. 157 Leadenhall Street. Joined by Williams 1768 [Heather & Williams] - up to 1800; succeeded by Norie 1812.
Bland arbeten:
Clements' Thames 1791, China Seas 1799, Pilot American Ocean 1795-1801, Harbours Brit. Channel 1801, New Mediterranean Pilot 1802, Andaman & Nicobar Is. 1803, New North Sea Pilot 1807, Marine Atlas 1808, North Amer. Pilot 1810, Pilot London Spain 1810, Pilot Brazils 1811, World 1812.
(Tooley)
Engelsk kartritare i början av 1800-talet. 1809 ritade han kartor för Pinkertons (se denne) atlas. 1831 medverkade han vid framtagandet av en atlas över Kanada.
(Phillips.)
Träsnittare.
Bland arbeten:
Stockar till Sebastian Münsters Kosmographica.
Biografiska uppgifter:1664-1740. Född i Trondheim, död i Köpenhamn.
Norsk skeppare, författare och kartograf. Han tillbringade sin ungdom i Nordland i Norge där han drev jordbruk och affärer. Kom till Bergen där han lärde sig navigation. Fick snart rykte om sig som en framstående sjöman med stora kunskaper om norska kusten. Vice ståthållaren Fr. Gabel gav honom i uppdrag att kartlägga den norska kusten. I flera år sysselsatte han sig med detta. Kartverket blev aldrig utgivet. Kartan över Oslofjorden blev emellertid upptagen i van Keulens atlas, och det är också troligt att hans originalteckningar ligger till grund för andra holländska sjökort som kom ut under den tiden. Heitmann var i övrigt en allsidig man. Ett tag var han bosatt i Christiania (Oslo) som 'mathematicus'. Utgav där en andaktsbok och en psalmbok för sjömän. Efter hans död kom en meteorologisk skrift, 'Physiske Betaenkninger over Solens Varme, Luftens Skarpe Kuld og Nord-Lyset' (1741) ut och året därpå: 'Eenfoldige Betaenkninger over den Julianske og Gregorianske Calender'. Han lade här fram ett förslag till en reformering av kalendern. Boken fick ingen uppmärksamhet men har under senare tid blivit erkänd som ett mycket bra arbete. 1730 anställdes han i det norska asiatiska kompaniets tjänst som skeppare.
Bland arbeten:
Physiske Betaenkninger over Solens Varme, Luftens Skarpe Kuld og Nord-Lyset.
Eenfoldige Betaenkninger over den Julianske og Gregorianske Calender.
(N. biogr. leks.)
Biografiska uppgifter:1516-1574.
German cartographer.
Maps of Silesia 1561 and Italy, used by Ortelius & Blaeu.
Bland arbeten:
Maps of Silesia 1561 and Italy.
(Tooley)
HENNEBERGER [HENNEBERGEN], KASPAR [GASPAR] of ELRICH.
Biografiska uppgifter:1529-1600.
German cartographer.
Livonia 1555 (lost) reissued Blaeu 1613,
Prussia, Ortelius 1576, used later by Hondius & Blaeu.
Bland arbeten:
Livonia 1555 (lost).
Prussia, Ortelius 1576.
(Tooley)
HENRIK SJÖFARAREN, HENRIQUE EL NAVEGADÔR.
Biografiska uppgifter:1394-1460.
Portugisk prins som runt 1430 lät inrätta ett kartografiskt centrum i södra Portugal. Var 'den store vägrödjaren som slutade med upptäckandet av sjövägen till Indien.'
(Svensk uppslagsbok.)
Biografiska uppgifter:Född 1759.
Fransk kartograf. Han betecknar sig som elev till hydrografen och ingenjören Rigobert Bonne (se denne). 1806 gav han ut atlasbandet till P.C.V. Boistes (se denne) 'Dictionnaire de géographie universelle'.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1744-1820. Född och död i Stockholm.
Svensk kartograf och friherre. 1770 blev han bergsmästare och 1781 bergsråd. Han gjorde även en förtjänstfull insats som kartograf genom att ta upp en gammal plan om geografisk beskrivning och kartläggning av Sverige och Finland. Verket påbörjades 1795 och avslutades 1818 med totalt 33 kartor med titeln 'Geographiske chartor öfver Swerige i 4 afdelingar'. Det 'Hermelinska kartverket', som är den första svenska rikskartan i atlasform, fick stort erkännande. Arbetet med kartorna försatte honom i svåra ekonomiska omständigheter. Hermelin var medlem av en rad lärda sällskap både i Sverige och utomlands.
Bland arbeten:
Kartor i verket Geographiske chartor.
Finland.
1. Storfurstendömet Finland.
2. Nylands och Tavastehus samt Kymmene-gårds höfdingedömen.
3. Savolax och Karelens eller Kuopio höfdingedömen.
4. Uleåborgs höfdingedöme.
5. Wasa höfdingedöme.
6. Åbo och Björnebergs höfdingedöme med Åland.
Sverige.
1. Swerige med tillgränsande länder.
2. Carlstads höfdingedöme eller Wärmeland. (2 blad).
3. Elfsborgs höfdingedöme.
4. Göta rike eller Södra delen af Sverige.
5. Göteborgs och Bohusläns höfdingedöme.
6. Halmstads höfdingedöme eller Halland.
7. Helsingland och Gestrikland.
8. Herjeådalaen.
9. Jönköpings, Kronobergs och Blekings höfdingedömen.
10. Kalmar höfdingedöme med Öland.
11. Kopparbergs Säters, Näsgårds och Wester bergslags fögderier i St. Kopparbergs höfd.
12. Linköpings höfdingedöme eller Östergötland.
13. Nyköpings höfdingedöme.
14. Skaraborgs höfdingedöme.
15. Skåne eller Malmöhus och Christianstads höfdingedömen. (2 blad).
16. Stockholms höfdingedöme.
17. Stora Kopparbergs höfdingedöme eller Dalarne.
18. Svea rike och Norrland.
19. Upsala höfdingedöme.
20. Westerbotten och Lappmarken, eller Umeå höfdingedöme.
21. Westerås höfdingedöme.
22. Wisby höfdingedöme eller Gottland.
23. Ångermanland, Medelpad och Jämtland eller Wester Norrlands höfdingedöme.
24. Örebro höfdingedöme.
I atlasen ingår även 3 vyer / utsikter.
1. Utsigt af ett Wattenfall i Lappmarken.
2. Utsigt af en Belägenhet i Finland.
3. Utsigt af Stockholm.
Totalt 33 kopparstick.
((Lönborg, s. 193-209. - Sv. män och kv.)
Grek som benämns som ”historiebeskrivningens fader” (400-talet fKr). Lade grunden till T-Kartor, eller ”T i O-kartor” (Orbis Terrarum). Detta var en typ av religiösa kartor där Jerusalem ligger i världens mitt, de var mer symboliska än geografiska. Runt jorden fanns Oceanus och jordytan delades i tre delar av ett ”T”. Öster var ofta orienterat uppåt i kartan. Asien låg överst i kartan, under låg Europa till vänster och Afrika till höger. Delarna skiljdes av floderna Don (mellan Asien och Europa) och Nilen (mellan Asien och Afrika).
Se GERRITSZ.
(Tooley.)
Se GERRITSZ.
[Tooley]
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:(1812–1879) was a British born American artist working in watercolor, gouache, lithography, and engraving.
Hill's work focussed primarily upon natural subjects including landscapes, still lifes, and ornithological and zoological subjects. In the 1850s, influenced by John Ruskin and Hill's association with American followers of the Pre-Raphaelite Brotherhood, his attention turned from technical illustration toward still life and landscape.
Hill was the son of British aquatint engraver John Hill. He emigrated with his parents from London to the United States in 1819, initially living in Philadelphia. In 1822 the family moved to New York, where Hill apprenticed in aquatint engraving in his father's shop.
In 1838 Hill married Catherine Smith - their children included the astronomer George William Hill and the painter John Henry Hill.
In watercolor and aquatint engravings, Hill employed a stipple technique, building up planes of softly gradated colors made of tiny brushstrokes–a process commonly seen in painted miniatures. Applied to a larger scale on canvas the result was a form of objective realism in contrast with more common romanticized works of mid-19th century American painting. In 1829, at the age of 17, Hill began exhibiting watercolors and engravings produced in his father's studio at the Brooklyn Art Association and the National Academy of Design. In 1833, at the age of 21, Hill was elected to associate membership in the National Academy of Design.
In his early 20s Hill began work for the New York State Geological Survey, first creating a series of topographic studies and overhead views of principle American cities and towns. This work was distinct for its accuracy of arial perspective and recording minute architectural detail. These portraits of urban settlement required frequent travel to observe, sketch, and map before creating finished watercolor studies. The completed watercolors were then recreated as color lithographic art and published by the Smith Brothers, a New York City publisher.
Hill's work with the New York State Geological Survey continued later with his illustration of James Ellsworth De Kay's Zoology of New York State, or; The New-York Fauna. Part II, Birds published in 1844. Like John James Audubon's bird portraits, Hill's were painted with an objective eye, documenting accurate anatomy and colors, and capturing the animal's natural countenance.
While in his early 40s Hill read John Ruskin's Modern Painters, and became fascinated with the Pre-Raphaelite Brotherhood. The Pre-Raphaelite movement's combination of realism with increased emotional content appealed to Hill. Hill championed Pre-Raphaelite painting methods in the United States, but was less fascinated with their ideals. in 1863, with art critic Clarence Cook, geologist Clarence King, and architect Russell Sturgis, Hill helped to found the Society for the Advancement of Truth in Art. For the remainder of Hill's life he focussed upon landscapes, mostly of the mountainous areas of New England and New York state. Hill's paintings and engravings are found in the collections of the Brooklyn Museum, the Amon Carter Museum, Fogg Museum, the Hood Museum of Art, and the Metropolitan Museum of Art.
Biografiska uppgifter:1735-1813.
Lantmätare, verksam i Dalarna.
Bland arbeten:
Charta öfver Björnshytte masugnsvärks skog och inägor, med underliggande hemman och kolare torp, uti Stora Koppabergs höfdingedöme, Wästra Järnbergslagen och Grangärdes socken. Författad åren 1765, 1766, 1767 och 1772 af Nils Kiellström och Lars Henric Hilleström.
'Charta öfver Skommarbobys ägor. Författad år 1773 af Nils Kiellström och Lars H. Hilleström'. (1 karta och 1 beskrivning).
Charta öfver Tvistige Rågången Imellan Husby och Hedemora Soknar Uti Stora Kopparbergs Höfdingedöme Och Näsgårds Län Författad År 1773. af Ordinarie Landtmätaren Nils Kjellström och Commiss. Landtmät: L: H: Hilleström. Afritad i Kongel: General Landtmäteri Contoiret År 1776, af Jon: Brodin
Falun. Charta öfver Staden Falun och Stora Kopparbergs Grufwa. Författad Åren. 1780, 1781 och 1782 af L.H.Hilleström. Transporterad År 1800. Stora. Kopparbergslagets Respective Ledamöter i ödmjukhet tillegnad af Carl. Linderberg. Gravyr i färg. Tryckt år 1800.
Kort beskrifning öfver staden Falun och Stora Kopparbergs grufvan, med bifogade kartor och vuer. Utgifven af Carl Linderberg ... Stockholm, tryckt hos Carl Delén, 1804.
'Charta öfwer Tuna Hästbergs Grufskog, Tillika med en å Laxsjö sidan Pretenderad Skogstrand emot Tuna Socken, uti Stora Kopparbergs Höfdingedöme, Säthers Län. Och ofvannämde Socken belägne, Författad år 1787 Af Lars Henric Hilleström'.
Biografiska uppgifter:Född 1787 27/10 i Stockholm (Ad. Fredr.), död 1853 17/5 i samma stad (Hedv. El).
Gravör. Son av trädgårdsmästaren Nils H. och Catharina Lind. Elev vid Konstakademien, där han erhöll en tredjemedalj 1805. Blev 1846 4/9 omyndigförklarad och ställd under bokhållaren Gustaf Himbergs fömynderskap.
Bland arbeten:
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 3 blad, bl.a. Belägenheten af Falkenberg, 1813, och Belägenheten af Ängelholm, 1815. (Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1727-96. Avled i Porsgrunn, stad i Telemark fylke.
Norsk skeppare och navigationslärare. Fick borgerskap 1755 i Porsgrunn som köpman och skeppare. 1781 utnämnd till navigationsinformator i Porsgrunn och 1790 anställdes han som navigationseximinator i Langesunds tulldistrikt. Förutom ett sjökort över Nordsjön gav han 1787 ut 'Et nyt, og i Mange maader Forbedret Plat Soe Carte over den syndre Deel af Nord-Soen', och möjligen även en karta över Kattegatt 1869. 1790 arbetade han med en Skagerack-karta.
Bland arbeten:
Et nyt, og i Mange maader Forbedret Plat Soe Carte over den syndre Deel af Nord-Soen.
HOGENBERG, FRANZ (Frans / Franciscus).
Biografiska uppgifter:Född mellan ca. 1535 och 1540 i Mecheln (Malines) i Belgien och död 1590 i Köln enl. uppgift.
Målare, graverare, etsare och förläggare. Son till kopparstickaren och målaren Nikolaus Hogenberg vilken var född i München och av tysk börd. Hogenberg gick i lära hos sin styvfar, kartografen Hendrik Terbruggen i Mecheln, och fick därigenom kontakt med kartografin. Hogenberg flyttade sedan till Antwerpen där han utförde arbeten i samarbete med bl.a. Hieronymous Cock. Hogenberg utförde i Antwerpen även kopparplåtarna till flertalet av Ortelius kartor, första utgåvan, som utkom 1570. Det är möjligt att Hogenberg även besökte både Poiters, 1560, och England, 1568. Efter religiösa oroligheter i Nederländerna 1570 så flyttade Hogenberg till Köln där han sammanträffade med Georg Braun vilken han kände sedan tiden i Antwerpen. De påbörjade då arbetet på 'Civitates Orbis Terrarum'. I ett brev från Braun till Ortelius daterat 31 oktober 1571 så insinuerar Braun att 'Civitates Orbis Terrarum' var Hogenbergs idé då han kallar den 'Mäster Frans' bok om städer'. Majoriteten av gravyerna i 'Civitates Orbis Terrarum' är gjorda av Hogenberg. Nästan alla original till de spanska och italienska städerna är även de av Hogenbergs hand samt flertalet av de andra originalen är omarbetade av Hogenberg. Arbetets första del utkom 1572 och slutfördes först 1618, nästan tre decennier efter Hogenbergs död.
Hogenberg, Franciscus (1538-1590) was born in Malines, Belgium as the son of engraver Nikolaus Hogenberg, who worked with Jacob van Deventer. He travelled to France with Ortelius and engraved most if not all plates of the first edition of Ortelius’ 'Theatrum'. He also worked in Antwerp with Hieronymus Cock, and also for some time in England. In 1570 he moved to Cologne, Germany, due to political and religious unrest in the Low Countries. There he met again the theologian Georg Braun (1541-1622), who had been a teacher in Antwerp from 1566 to 1568. Together with Braun, he published 'Civitatis Orbis Terrarum' a counterpart to Ortelius’ atlas containing city plans and views, which was finished with volume 6 in 1617. He also made numerous 'Gesichtsblätter', a travel atlas for the Christian world (1580) and an atlas of the Low Countries.
(Cartographica Neerlandica - www.orteliusmaps.com)
Franz Hogenberg. (b Mechelen, c. 1540; d Cologne, c. 1590). Painter, engraver, etcher and publisher, son of (1) Nicolas Hogenberg. He was probably a pupil of the cartographer H. Terbruggen in Mechelen but later worked in Antwerp, producing such engravings as the Allegory with Fortune (1561; Hollstein, no. 39), the Battle between Lent and Carnival (etching, 1558; published by Hieronymous Cock, H 40), the Fools’ Dance (H 41), and a portrait of Mary I, Queen of England (1554; H 54). It was probably in Antwerp that he executed several maps for the Theatrum orbis terrarum of Abraham Ortelius, which was published in 1570 (H 131). It is also possible that he travelled to Poitiers in 1560, as his name and that date appear on an engraving by Joris Hoefnagel of the ‘Celtic Stone’ at Poitiers. A visit to England is suggested by the 1568 engraved portrait of William Cecil, Lord Burghley (1568; H 43). Also from the period are the portraits of Robert Dudley, Earl of Leicester (H 45) and Elizabeth, Queen of England (H 46); all three portraits were published in the ‘Bishop’s Bible’ of Matthew Parker (1568). Hogenberg also engraved two Views of the Royal Exchange in London (H 58, 59).
Hogenberg. [Hogenbergh; Hohenberg; Hoogenberg] Netherlandish family of artists, active in northern Europe. (1) Nicolas Hogenberg worked in Mechelen for most of his career, producing prints with religious and historical subjects. His son Remigius Hogenberg (b Mechelen, c. 1536; d ?England, c. 1588) worked as an engraver. In 1570 Remigius executed a View of Münster (Hollstein, no. 20), which suggests a visit to that city, but by 1573 he was in the service of the Archbishop of Canterbury, Matthew Parker, whose portrait he engraved in the same year (H 16). He worked on the Genealogy of English and French Kings (1574; H 19) for Parker and produced a number of maps of English counties for Christopher Saxton’s Atlas of England and Wales (1579). The existence of several portraits of Huguenot nobles (e.g. Charles, Duc de Lorraine, H 6) indicates a possible visit to France. (2) Franz Hogenberg, also Nicolas’s son, worked mainly in England and Germany and is noted for his Civitates orbis terrarum, an atlas containing maps of Europe. Franz Hogenberg’s two sons, Johann [Hans] Hogenberg (b ?Munich, c. 1550; fl 1594–1614) and Abraham Hogenberg ( fl 1608–after 1653), were both engravers. Johann worked in Mechelen and Cologne, mainly as a portrait engraver, but he produced a few religious subjects and a series of 12 plates depicting birds and animals (H 43–54). Abraham Hogenberg assisted his father with the plates for Abraham Ortelius’s Theatrum orbis terrarum (Antwerp, 1570) and designed and engraved frontispieces for booksellers, possibly also working in Cologne.
(The Grove Dictionary of Art. © Copyright 2000 Macmillan Publishers Limited.)
Bland arbeten:
Civitates Orbis Terrarum.
(VÖBAM.)
Biografiska uppgifter:Född o. 1670 i Stockholm (trol. i Klara), död 1702 30/7 i samma stad (Jakob).
Kopparstickare och topograf. Son av gulddragareåldermannen Johan H. och Anna Thomasdotter Östgöte. Broder till lagmannen och kopparstickaren Johan H., adl. Stenholm. Student vid Uppsala universitet 1686. Ritare vid Antikvitetsarkivet från 1693.
Thomas Campanius Holm, död 1702, var en svensk boktryckare och kopparstickare. Holm blev student i Uppsala 1686, och framdrog en av farfadern, Johannes Campanius utarbetad indiankatekes, vilken han utgav 1696, och sammanställde ur farfaderns papper och andra källor Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America (1702).
Bland arbeten:
M. LUTHER, Catechismus, Sthlm 1696; karta över Nya Sverige, efter P. Lindeström.
T. C. HOLM, Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America, Sthlm 1702: försättsblad, svenskarna underhandla med indianerna, kpst., 2 landskap med figurer jämte 3 kartor, över Nord- och Sydamerika, Virginien samt Nya Sverige.
(Hultmark, 1944. Svensk Uppslagsbok 1932.)
Biografiska uppgifter:(1663-1724. Född i Kamlach, död i Nürnberg.
Tysk kartograf. Han fick sin första undervisning hos jesuiterna i sin hemstad och skulle ha blivit munk men gick istället över till den evangeliska kyrkan. Bosatte sig i Nürnberg där han 1687 blev notarie. Som hobby började han på lediga stunder att kopiera kartor. Det visade sig snart att han hade betydande talang som kartritare, och 1702 grundlade han sitt eget kartförlag. Han fick snart rykte som den mest betydande av tyska kartografer, och hans kartor nådde en stor publik. Totalt ritade han 200 olika landkartor, något färre jordglober, astronomiska instrument och andra mekaniska arbeten. Hans stora världsatlas, 'Grosser Atlas ueber die ganze Welt', kom 1716 i 126 blad, och 'Atlas methodicus' år 1719 i 18 blad. Hans son, Johann Christoph Homann, fortsatte verksamheten efter faderns död.
Johann Baptist Homann (20 March 1664 – 1 July 1724) was a German geographer and cartographer, who made maps of the Americas.
Life
Homann was born in Oberkammlach near Kammlach in the Electorate of Bavaria. Although educated at a Jesuit school and preparing an ecclesiastical career, he eventually converted to Protestantism and from 1687 worked as a civil law notary in Nuremberg. He soon turned to engraving and cartography; in 1702 he founded his own publishing house.
Homann acquired renown as a leading German cartographer, and in 1715 was appointed Imperial Geographer by Emperor Charles VI. Giving such privileges to individuals was an added right that the Holy Roman Emperorenjoyed. In the same year he was also named a member of the Prussian Academy of Sciences in Berlin. Of particular significance to cartography were the imperial printing privileges (Latin: privilegia impressoria). These protected for a time the authors in all scientific fields such as printers, copper engravers, map makers and publishers. They were also very important as recommendation for potential customers.
In 1716 Homann published his masterpiece Grosser Atlas ueber die ganze Welt (Grand Atlas of all the World). Numerous maps were drawn up in cooperation with the engraver Christoph Weigel the Elder, who also published Siebmachers Wappenbuch.
Homann died in Nuremberg. He was succeeded by the Homann heirs company, in business until 1848, known as 'Homann Erben', 'Homanniani Heredes', 'Heritiers de Homann' abroad.
Atlas Methodicus
Eighteen 28 x 24 cm copperplate engravings, 31 x 25 cm sheet sizes, original hand colour, + frontispiece, Nürnberg, 1719 We are pleased to offer this scarce and important original set of the complete maps of the Atlas Methodicus published by the Imperial Geographer Johann Baptist Homann (1663-1724) and founder of the leading German map publishing firm of the 18th century . This charming atlas was designed for geographic instruction by the Hamburg-based scholar and educator Johann Hübner (1668-1731), who had devised a system of presenting maps marked only with letters showing the first initial of a placename which could then be cross referenced to an alphabetical list. Hübner taught at both the Gymnasium and University level, and the remarkable number of encoded placenames present on the maps shows that he expected a high level of geographic literacy indeed. We begin our survey of the maps with the Americas map, which provides a fascinating snapshot of European knowledge of New World geography in the first decade of the 18th century. Right away we notice the large Island of California as well as an enormous amorphous landmass in the Pacific Northwest - note also Greenland's connection to the North American continent:
Taking a closer look at North America from this map reveals Hübner's method of teaching. We see the letter 'C' for the insular California, 'S.L. fl.' for Saint Lawrence River, 'NA' presumably for Nova Albion, 'P' for Pennsylvania, 'V' for Virginia, 'F' for Florida, 'L' for Louisiana, 'M' for Nova Mexico and so on. Note the separation between Lakes Erie and Ontario and river connection from Lake Superior through an odd network of lakes all the way to Hudson Bay. East of the Island of California an inlet hints at a possible large inland sea that was postulated on maps of the time, but Homann and Hübner decided to leave the unknown northwest blank. Note also in the general region of what is now Georgia and the Carolinas a large inland lake, a misconception that originated with Jodocus Hondius who in creating his famous map 'Virginiae Item et Floridae' combined data from a 16th century map by French explorer, artist and cartographer Jacques Le Moyne des Morgues with a 1590 map of Virginia by John White of Roanoke Colony fame. Hondius inadvertently compressed the Carolina coast to a significant extent and for some reason elected to show Le Moyne's River May terminating in a large fresh water lake. The lake appeared on nearly all subsequent maps of the region well into the 18th century, bolstered by the bizarre account of one John Lederer of Virginia who published an account of his supposed visit to the lake which he called 'Ushery':
'The water of Ushery-lake seemed to my taste a little brackish, which I rather impute to some Mineral-waters which flow into it, then to any saltness it can take from the Sea, which we may reasonably suppose is a great way from it. ...How far this Lake tends Westerly, or w it ends, I could neither learn or guess.'
Next we turn to the Europe map which presents a portrait of the political borders circa 1719. Note that Hübner conducted his instruction in Latin, hence 'PE' for Pontus Euxinus for Black Sea, etc... :
The Asia map shows an enormous Hokkaido ('Y' for 'Yesso' as it was known at the time, variant Jesso) adjacent to an enormous (and of course non-existent) eastern island, and no Kamchatka or Sakhalin:
Africa follows the conventions of maps of the period with the source of the Nile is located in two enormous inland lakes north of the fabled Mountains of the Moon:
The twin hemisp world map with two polar charts compresses all cartographic curiosities of the continent maps into one convenient mappe-monde:
The original frontispiece is a true masterpiece of the engraver's art most likely from the burin of Homann himself. An Athena figure looks on as a geography less...
Bland arbeten:
Grosser Atlas ueber die ganze Welt.
Atlas methodicus.
Biografiska uppgifter:1703-1730.
Son till Johann Baptist Homann. Fortsatte faderns verksamhet, men dog redan 1730. Han testamenterade företaget till två av sina vänner under förutsättning att det skulle drivas under namnet 'Homanns Erben'. Verksamheten fortsatte under detta namn till 1848.
(Allg. d. Biogr.)
Namn på det företag som efter Johann Christoph Homanns död 1730 fortsatte familjen Homanns utgivning av kartor. Verksamheten fortsatte under detta namn till 1848.
Kartograf. Gav ut en atlas i Portugal 1559
( (RdeT.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1597-1644.
Holländsk kartograf, son till Jodocus Hondius. Från 1643 övertog han utgivningen av Mercator-Hondius-atlasen. Förutom talrika utgåvor av denna, som han efter hand reviderade ganska grundligt, gav han 1627 ut en kopia av sin fars världskarta, och 1629 en karta över Brabant. 1636 kom hans svåger Joannes Janssonius (se denne) med i kartarbetet.
(Thieme-Becker.)
Biografiska uppgifter:1563-1611.
Holländsk kartograf. Född i Wacken i Gent, död i Amsterdam. Växte upp i Gent där han fick undervisning i konst och olika vetenskaper. För sin vidare utbildnings skull reste han 1583 till London. Där specialiserade han sig på framställning av matematiska instrument, jordglober och kartor. Omkring år 1593 slog han sig ner i Amsterdam. 1604 köpte han kartplåtarna till Gerard Mercatos (se denne) atlas. 1605 gav han ut Mercators Ptolemaus-atlas på nytt och från 1606 ombesörjde han en rad nyutgåvor av Mercators atlas. Den stora popularitet detta medförde gav honom idén att kopiera den i mindre skala under titeln 'Atlas minor', som även den fick en stor utbredning. - Hondius utförde även enkla kopparstick, lösa planscher och bokillustrationer , men som kopparstickare är han av mindre betydelse. 1594 gav han ut en liten bok, 'Theatrum artis sribendi', med skriftprover av en rad berömda kalligrafer. Hans kartverk fördes vidare av sönerna Joducus d.y. och Hendrik Hondius, samt svärsonen Joannes Janssonius.
Bland arbeten:
Atlas minor.
Theatrum artis sribendi.
(Nederl. biogr.) - Se bild.
Son till Jodocus Hondius d.ä.
Biografiska uppgifter:ca 1646-1708.
About 1675, shortly before the van Keulen publishing business was set up in Amsterdam, Robijn practised there as a map 'illuminator' and chart seller. After a short association with Johannes van Keulen he acquired publishing rights covering the Zee-Spiegel and Zee Atlas from the widow of Pieter Goos and used the plates to produce his own pilot book and sea atlas. Apart from a small number of plates prepared to his own order, most of Robijn's work cannot be said to be original: he issued Goos's charts and those of Roggeveen with a variety of texts by J. and C. Jacobsz (Lootsman), Arent Roggeveen and even John Seller with the result that analysis of the various issues cannot easily be simplified. Robijn's stock was eventually taken over by Johannes Loots. The brief details given below should be read in conjunction with our notes on Pieter Goos and Arent Roggeveen.
Bland arbeten:
Hoogheymraadschap van Rhynland. (Leiden?, 1685-1688).
This large –scale map, compiled by Janz Douw and Steven van Brouchhuysen and engraved by Cornelis Danckerts, originally issued in 1647, was intended to be assembled into a wall-map in four series of three leaves. Between 1685 and 1688 the plates were brought up to date and the cartouche re-embellished by Romeyn de Hooghe and the map re-issued.
(Sotheby's)
HURTER [HURTERO], JOHANN CHRISTOPH.
Alemannia siva Sueaviae superioris Choro. 1625, used by Blaeu 1634 & c.
Bland arbeten:
Alemannia siva Sueaviae superioris Choro.
(Tooley.)
Bland arbeten:
Plan de la ville de Peking levee en 1817 (title repeated in Russian). St. Petersburg, (c. 1815) 1220 x 960 mm.
A rare map of the city published in St Petersburg in the early part of the nineteenth century. The plan shows details of the city walls, gates, streets, waterways, lakes, palaces, buildings and temples. Although mentioned in Cordier, little detail is given, but it does appear to be a source map for a number of subsequent maps published through the nineteenth century.
The Russian Ecclesiastical Mission in Peking was founded in 1727. The Emperor K’Ang His gave them a temple in the north-west corner of the city. According to Cordier a good deal of Scientific and Sinological work was done at the mission.
Biografiska uppgifter:1774-1836.
Svensk kartograf.
'Föddes i Ilmola socken af Wasa län i Finland, d. 27 Febr. 1774. Fadern, Carl H., var der då Pastors-Adjunct, men blef sedan Comminister. Modern var Anna Rein. Student i Åbo 1792, Phil. Mag. 1795, undergick derefter examen i Lagfarenheten och ingick i Bergs-Collegium, der han 1796 blef Auscultant och året derpå Geschworner. Förflyttades 1801 såsom Ingenieur till Landtmäteri-Contoiret; 1802 Premier Ingenieur, några år derefter Capitaine vid Sjömätningscorpsen samt 1809 Förman för Sjö-chart-archivet. Under tiden Ledamot i K. Strömrensningscomitéen, i hvilken egenskap han utförde många gagneliga förrättningar. När denna indrogs, blef H. 1827 Chef för Norra Canaldistrictet, samt 1830 Contoirschef för Expeditionerna. Sedan 1810 Major vid flottan, erhöll han 1826 Öfverste-Lieut:s n. h. o. v. R. W. O. 1818. Ledamot af K. Vet.-Akad. 1804, af K. Landtbr.-Akad. 1812, samt Förvaltare i Räkenskapsafdeln., af K. Krigs-Vet.-Akad. (der i flere år föredragande i Sjö-krigsvetenskapen), samt af K. Patriotiska. Sällsk., Finska och Andra Hushållssällskap. Död d. 13 Mars 1836 och begrafven på S:t Johannis kyrkogård. Gift: 1) med Maria Silfverberg; 2) med Charl. Waldius, med hvilken han hade 2:ne honom öfverlefvande söner.'
'H:s förtjenster äro stora och mångfaldiga; hans vidsträckta geographiska, geodetiska och hydrographiska mätningar hafva på en gång bidragit till fäderneslandets kännedom och medfört betydlig praktisk nytta. Hans drift och arbetsförmåga voro lika ovanliga som hans anspråkslöshet. H:s offentliga verksamhetsbana öppnades genom inträdet i patrioten Hermelins hus såsom informator. För dennes stora Chartverk började han 1798 (se Tillägg) samla materialier och på dess bekostnad anställa mätningar, hvilkas resultat framlades i den Atlas öfver fäderneslandet, som begyntes 1800 och till 1818 utgjorde ett antal af 22 chartor, hvilkas värde tillräckligt är bekant. I början möttes detta företag af brist på skickliga chart-gravörer; och för att undanrödja detta företog H. år 1803, på Friherre Hermelins bekostnad, en resa öfver Köpenhamn till London, att på senare stället låta utföra sin ovanliga fina teckning i tvenne chartor, likasom till prof för inhemska gravörer. Från samma resa hemförde han äfven erforderliga instrumenter till astronomiska observationer för ortbestämmelserna. Han blef härigenom iståndsatt till utarbetandet af de många upplysande afhandlingar öfver orters polhöjder och lägen, af hvilka skrifter Vet.-Akad Handlingar förvara flere. Utom det stora chart-verket har H:s mästarehand prydt och fullständigat många enskilda arbeten; äfvensom flere geologiska och petrographiska chartor öfver särskilda orter af honom blifvit utarbetade. På detta sätt finner man chartteckningar af honom åtfölja Skjöldebrands ”Voyage Pittoresque”, Sjöborgs ”Skånes Beskrifning”, Berggrens ”Resa i Österlanden”, Palmblads ”Beskrifning öfver Palaestina”, Hisingers ”Geologiska Arbeten” m. m. Antalet af chartritningar för sådana ändamål öfverstiger vida det förutgående. Alla dessa arbeten få ett ökadt värde genom den skönskrifning, hvarmed H. förmådde gifva rum åt mindre bemärkta orters namn, samt hans ytterst fina och lediga teckning, till utstakande af orternas gränser.
I egenskap af Kongl. Strömrensnings-comitéens ledamot företog H. nästan lika mångfaldiga förrättningar som de, hvilka ligga till grund för hans ofvan uppräknade arbeten, ofta samtidiga med dessa. Således finner man honom, ifrån år 1819 till 1831, hafva undersökt och afvägt nästan alla större vattendrag, strömmar och fall, ifrån Linö och Angesö i Norrbotten (till utrönande af möjligheten för båtfart från Gellivari) ända till Blekinges och Skånes flodmynningar och hamnar. Uppräknandet af alla dessa mätningar och afvägningar för kanalers, båt- och flottleders öppnande, sjöars sänkning, strömrensningar, hamnbyggnader, till och med väganläggningar, - såsom den till Norrige, genom Köla och Skillingemarks socknar i Wermland, alla försedda med betänkanden öfver plan och kostnad, - skulle blifva alltför vidlyftigt i denna minnesteckning. H:s, om ock blott i handskrift inom arkiverna efterlemnade, arbeten i denna väg förblifva alltid oskattbara, både för närvarande och kommande tider.
Under de resor i alla riktningar af landet, som H. i och för dessa förrättningar, ofta genom obanade trakter, måste företaga, skall man icke tro att den beräknande geometern, den idoge tecknaren, den arbetsamme författaren varit kall eller likgiltig för de naturens behag, som nordens gjällar, fält och floddalar så ymnigt erbjuda vandraren. Nära bekant med landets Flora, besökte H. aldrig någon aflägsnare ort utan att derifrån hemföra dess sällsammare växter, och dessa med en sådan konstfärdighet inlagda, att de utgöra en prydnad bland Svenska exsiccater i Vet.-Akad. Botaniska Museum.
Slutligen torde de förrättningar och arbeten, som i egentlig tjensteväg ålegat H., böra i möjligaste fullständighet omnämnas. Dessa äro förnämligast utförda inom Sjömätnings-corpsen och för Sjö-charte-archivet: såsom sjömätningen för Gefle och Öregrunds skärgårdar, år 1811; för Östergötlands 1812; expeditionsförandet vid Sjömätnings-corpsen under Chefsledigheten, 1813; triangelmätning öfver Blekinge kust och skärgård, 1814; hydrographiska undersökningar och mätningar öfver Landsorts skärgård samt Söder-Telgeviken, Mälaren och Hjelmaren, 1816-17; likaledes chronometer-observationer, för att bestämma läget af Bottniska vikens kust, från Gefle till Umeå, 1829; samt från Umeå till Torneå, 1830; hvarvid astronomiska observationer anställdes till bestämmande af Haparandas geographiska läge; chronometer-observationer jemte triangelmätning öfver Gottland, 1832; astronomiska observationer vid Ölands fyr, i samband med Kejserliga Ryska chronometer-expeditionen omkring Östersjön, 1833; och, såsom H:s sista förrättning, triangelmätning öfver Calmare län, kust och skärgård, 1835, till ledning för hydrographiska mätningarna öfver densamma.
H:s begge bröder lefva ännu (1840) i Finland, hvarest de äro anställde i tjenst. Den ene, Fredrik Adolf, är Major vid Strömrensnings-Corpsen och Ridd. Af St. Stan. O. 2:dra Cl., af St. Wlad. O. 4:de Cl., och St. Annae O. 3 Cl. Den andre Gustaf Gabriel, f. 1775, är Theol. DOctor. Professor i Physiken vid Universitetet i Helsingfors, Led. Af St. Wlad. O. 3:dje och St. Annae O. 2:dra Classer, Led. af Vetenskaps-Akademierna i Stockholm och Petersburg m. fl.
A. Chartor, se ofvanföre.
B. Skrifter: Förteckning öfver orters geografiska bredd och längd i Vesterbottens Höfdingedöme, som blifvit bestämda genom astronomiska observationer. Sthm 1803, 4:o. – Tal om den tillväxt fäderneslandets geografi vunnit under loppet af de sistförflutna 50 åren, och en öfversigt af geografiska Litteraturens närvarande tillstånd i Sverige, hållet vid Praesidii nedläggande i K. Vet.-Akad. 1812. Sthm 1813, 8:o. – Förteckn. På orters geografiska bredd och längd i Sverige, bestämda genom astronomiska och chronometriska observationer. Sthm 1818. 4:o. – Underdånigt Betänkande och Förslag, rörande afledandet af öfverflödigt vatten utur sjön Hjelmaren. Sthm 1821. 4:o. – I K. Vet.-Akad. Handl.: Geographiska ortbestämningar kring Mälaren, i Norra Sverige, Upland, Nyköpings, Örebro och Sthms Län 1803; i Södermanland, Nerike och Östergötl. 1804; i Östergötl., Småland, Öland, Gottland; samt i Wermland och vid Norska gränsen, 1807; i Vestergötland och i Finland 1808; i Östergötland o. Kalmar län 1809; i Kalmar län, Blekinge och Skåne 1811; vidare i Kalmar län och Östergötland 1813; i Södra delen af Riket 1815. – Biographi öfver Bers-Rådet Frih. S. G. Hermelin, 1821. – Tillägg till N. Bruncronas Anmärkn. ang. vattuminskningen 1823. -. I K. Landtbruks Akad. Annaler: Tankar om Statistik; 3:ne Yttranden och Betänkanden ang. Hjelmarens sänkning 1819; Utlåtande öfver en uppgifven ny måttstock för våtvaror, kärl och rymdmätning.'
(Biographi öfver C. P. Hällström i Vet.-Akad.Handl. 1838. Biografiskt lexikon öfver Namnkunnige Svenske Män. 1876. Ytterligare upplysningar finnes i "Svenska män och kvinnor". 1946. Band G-H s. 595-596.)
Biografiska uppgifter:1774-1836.
Appointed engineer at the Survey Office in 1801, but was not eligible for salary until a permanent position became vacant. In 1809 was commissioned lieutenant at the marine measurement corps and made supervisor at the Sea Charts Office. Known for his skill and great modesty.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
JACOBSZ, THEUNIS (eller ANTHEUNIS).
Biografiska uppgifter:Ca. 1607-50. Född och död i Amsterdam.
c. 1606-50
JACOB JACOB5Z (LOOTSMAN) (son) d. 1679
Holländsk kartograf. Han var boktryckare och bokhandlare. 1648 gav han ut 't'Nieuw groot Straets-boeck, inhoudende d'Middelantse Zee'. Efter sin död gav sonen Jacob Theunisz (se denne) ut 't'Nieuwe en vergroote Zeeboeck, dat is des Piloots ofte Lootsmans Zee-Spiegel, inhoud de Zee-kusten vande Noordsche, Oosterzee ende Westersche Schipvaert' (1653). Båda dessa atlaser kom senare i flera utgåvor.
Anthonie Jacobsz founded a printing and publishing business in Amsterdam in which he specialized in the production of pilot books and sea atlases. As he died at a comparatively early age most of the numerous editions of his works appeared after his death published by his sons, Jacob and Caspar, who took the name 'Lootsman' (sea pilot) to distinguish them from another printer of the name Jacobsz.
Following Blaeu and Colom, Anthonie Jacobsz was the most important compiler of sea charts in Amsterdam in the first half of the seventeenth century. In his new ZeeSpiegel issued in 1643 he increased the number of charts normally included in these books and enlarged them to folio size, which evidently proved popular. Editions in many forms appeared until 1715 and they were copied or reprinted by Pieter Goos, Hendrick Doncker and Jan Jansson, sometimes in competition with each other but usually in cooperation with the Lootsman brothers.
Bland arbeten:
t'Nieuw groot Straets-boeck, inhoudende d'Middelantse Zee.
t'Nieuwe en vergroote Zeeboeck, dat is des Piloots ofte Lootsmans Zee-Spiegel, inhoud de Zee-kusten vande Noordsche, Oosterzee ende Westersche Schipvaert.
(Kleerkooper. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1632-1712. Född i Franche Comte, död i Paris.
Fransk kartograf. Han var från början bildhuggare, men efter att ha gift sig med dottern till en känd kartograf, Nicolas Berey, gick han över till sin svärfars yrke, och ägnade sig åt geografiska studier. Han kom i kontakt med familjen Sanson (se dessa) och övertog till slut merparten av deras kartor. Flera av dessa lät han utföra i större skala. Hans kartor utmärker sig som sällsynt vackra. Hans första kartverk, 'Atlas Nouveau', utkom 1681 med 45 kartor. Det följdes av en rad utgåvor, från 1695 med titeln ändrad till 'Atlas Francois'. 1693 utgav han även ett sjökartverk. 'Le Neptune Francais ou Atlas Nouveau des Cartes Marines'. Efter Jaillots död fortsatte vissa medlemmar av hans familj verksamheten fram till 1780.
Jaillot's kartor utmärker sig för storlek och skönhet. Vad som är typiskt för Jaillot är att han ökade kartorna på bredden vilket var en lyckad idé parad med vackra koloreringar, ofta som gränskoloreringar, vilket även gör hans kartor tydliga och lättlästa.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau.
Atlas Francois.
'Le Neptune Francais ou Atlas Nouveau des Cartes Marines.
(Nouv. biogr. gen. - Tooley. RdeT.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1590-1664. Född i Arnheim, död i Amsterdam.
Holländsk bokhandlare och kartograf. Han var först bokhandlare i sin födelsestad men flyttade till Amsterdam efter att han 1612 gift sig med en av Jodocus Hondius döttrar. År 1616 kom hans första egna kartarbeten, som var kartor över Frankrike och Italien. 1617 gav han ut Ptolomaeus geografi. Han lagade även jordglober. Tillsammans med sin svåger Henrik Hondius gav han 1633 ut Mercator-Hondius atlasen i två band och 1635 gav han ut ytterligare tre band. Flera utgåvor följde och det blev slutligen 6 band. 1637 gav han ut sjökartverket 'Le Nouveau Phaot de la Mer' med 51 kartor. 1657 kom 'Theatrum exhibens illustriores.. civitates' i 8 band, och under åren 1658-61 'Novus Atlas' i 11 band. Janssonius hade en utbredd verksamhet i Skandinavien. I Köpenhamn låg en betydande filial och 1647 drev han ett tryckeri med bokhandel i Stockholm. 1650 arbetade även hans son med detta, men ingen av dem upphöll sig i Stockholm. Filialen där drevs av en ställföreträdare som 1664 övertog tryckeriet för egen räkning. Janssonius var en stark konkurrent till Blaeus firma. Hans två söner, Jodocus och Joannes dog före sin far och ledningen av företaget gick till svärsonen Joannes Janssonius van Waesberghe.
Bland arbeten:
Le Nouveau Phaot de la Mer.
Theatrum exhibens illustriores.. civitates.
Novus Atlas.
(Kleerkooper. - Klemming. - Skåne. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:1588-1664.
In 1612, married one of cartographer Jodocus Hondius's daughters and began working as a publisher in Amsterdam. From 1616 until his death, Janssonius published numerous maps of various parts of Europe. From the 1630s, he worked in partnership with his brother-in-law Henricus Hondius.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Fransk geograf i slutet av 1700-talet. Det finns en rad enkla kartor av honom från åren 1753-91 men ingen hel atlas. Titeln geograf anger han själv på kartorna. Inga ytterligare upplysningar om honom har funnits, om han inte är identisk med Jean Francois Augustin Janvier de Flainville (1717-91), som var advokat till 1759, inspektör vid krigsakademin vid revolutionen 1789 och senare borgmästare i Chartres och dessutom känd arkeolog.
(Nouv. biogr. gen. - Phillips. - Tooley.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:Död 1771.
Engelsk geograf och kartograf. Han var en duktig landskapsmålare och kopparstickare som etablerade ett kartförlag i London och gav ut en rad specialkartor och atlaser över engelska områden, Amerika, Västindien etc. Han gav även ut en rad geografiska verk och fick titeln 'Geographer to the King' (George III). Han intresserade sig framförallt för amerikanska farvatten, och sysselsatte sig bl.a. med 'The Great Probability of a North-West Passage' (1768). Efter hans död utkom 1775 ett stort sjökartverk: 'The North American Pilot', utgiven under tillsyn av den berömde upptäcktsresanden, kapten James Cook.
Bland arbeten:
The Great Probability of a North-West Passage.
The North American Pilot.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1568-1600.
Son of Gerard de Jode.
Engraver and publisher, scholar.
Bland arbeten:
World 1589
Gallia occidentalis 1592
4 continents ca 1595
Speculum Orbis Terrarum 1593
Belgium ca 1598
(Tooley 1979)
Biografiska uppgifter:Född i Nijmegen 1509, död i Antwerpen 1591.
Jode, (Judaeis, Judaeus) Gerard de (1509-1591). Born in Nijmegen, died at Antwerp.
Engraver, printer, printseller, publisher, cartographer.
Bland arbeten:
Ortelius' World 1564
Gastaldi's World 1555
Musinus' Europe 1560
Seco's Portugal 1563
Speculum Orbis Terrarum 1578, reissued by Cornelius de Jode 1593.
(Tooley 1979)
Engelsk kartritare vid mitten av 1800-talet. Enligt hans egna upplysningar på kartorna var han medlem av Royal Geographical Society. Inga övriga upplysningar hittade.
Biografiska uppgifter:1804-71. Född i Kirkhill, död i Yorkshire.
Skotsk kartograf. Han utmärkte sig som kartgravör och etablerade 1826 tillsammans med sin bror William Johnston (se denne) ett kartförlag i Edinburgh. Deras firma var väl ansedd och utgav under årens lopp en rad stora och mindre atlaser, såväl generella som specialiserade, bl.a. historiska, fysiska och astronomiska atlaser. 1851 fick han medalj för en jordglob som visade den fysiska geografin, den första i sitt slag. Medlem av en rad geografiska sällskap i Storbritannien och andra länder. En av hans söner, med samma namn, förde verksamheten vidare.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1802-88. Född och död i Kirkhill.
Skotsk kartograf, bror till JOHNSTON, ALEXANDER KEITH. Efter sin lärotid som kartgravör etablerade han 1826 tillsammans med sin bror det ansedda kartförlaget W. & A. K. Johnston i Edinburgh. William Johnston hade under årens lopp en rad olika offentliga förtroendeuppdrag. Bla. var han under några år borgmästare i Edinburgh. 1867 drog han sig tillbaka från företaget.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1727-89. Född i Köpenhamn, död i Alleslev.
Dansk präst. Började studera 1745 och tog en teologiexamen 1747. 1754 verkade han vid Holmens kyrka i Köpenhamn, och 1762 som sockenpräst i Alleslev i Prestö län. Han utvecklade ett rikt författarskap, särskilt i geografiska och historiska ämnen. En del av hans produktion bestod av läroböcker. Ett särskilt förtjänstfullt, men inte avslutat arbete, var 'Den kgl. Hoved- og Residentz-Stad Kiöbenhavns Beskrivelse' (1783).
Bland arbeten:
Den kgl. Hoved- og Residentz-Stad Kiöbenhavns Beskrivelse.
(Bricka. - Ehrencron.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1800.
Engelsk kartograf. Förutom kartor över Skandinavien utgav han en vägkarta över Storbrittanien. (2. utg. 1803.)
Keere, Pieter van den [Kaerius, Petrus]
Biografiska uppgifter:1571-c. 1646.
Pieter van den Keere was one of a number of refugees who fled from religious persecution in the Low Countries between the years 1570 and 1 590. He moved to London in 1584 with his sister who married Jodocus Hondius, also a refugee there, and through Hondius he undoubtedly learned his skills as an engraver and cartographer. In the course of a long working life he engraved a large number of individual maps for prominent cartographers of the day but he also produced an Atlas of the Netherlands (1617-22) and county maps of the British Isles which have become known as Miniature Speeds, a misnomer which calls for some explanation.
In about 1599 he engraved plates for 44 maps of the English and Welsh counties, the regions of Scotland and the Irish provinces. The English maps were based on Saxton, the Scottish on Ortelius and the Irish on the famous map by Boazio. These maps were not published at once in book form but there is evidence which suggests a date of issue (in Amsterdam) between 1605 and 1610 although at least one authority believes they existed only in proof form until 1617 when Willem Blaeu issued them with a Latin edition of Camden's Britannia. At this stage two maps were added, one of the British Isles and the other of Yorkshire, the latter derived from Saxton. To confuse things further the title page of this edition is signed 'Guilielmus noster Janssonius', which is the Latinized form of Blaeu's name commonly used up to 1619.
At some time after this the plates came into the possession of Speed's publishers, George Humble, who in 1627, the year in which he published a major edition of Speed's Atlas, also issued the Keere maps as a pocket edition. For these he used the descriptive texts of the larger Speed maps and thereafter they were known as Miniature Speeds. In fact, of the 63 maps in the Atlas, 40 were from the original van den Keere plates, reworked, 16 were reduced from Speed and 7 were additional. The publication was very popular and there were further re-issues up to 1676.
Holländsk bokhandlarfirma, grundlagd i Amsterdam 1678 av Joannes van Keulen (se denne). Denne handlade med sjökort samt matematiska och nautiska böcker och instrument som han till viss del gjorde förarbetet till. Som förläggare gav han ut en rad stora sjökartverk som 'De lichtende Zeefaakkel' (1680-84), 'Zee Atlas' (1680) och 'De groote nieuwe vermeerderde Zee Atlas ofte water werelt' (1695). Dessa verk kom i flera nyutgåvor. - Hans son, Gerard van Keulen, fortsatte verksamheten, reviderade de gamla kartorna och kompletterade med nya. Efter hans död 1726 fortsatte företaget under ledning av Johannes van Keulen d.y. (d. 1755). 1728 utkom en fransk utgåva, 'Flambeau de la mer' i 4 band, och 1753 en reviderad utgåva, 'De nieuwe groote lichtende Zee fakkel'. Från 1779 var Gerard Hulst van Keulen (se denne) innehavare av företaget och ombesörjde flera nyutgåvor av firmans atlaser. 1802 hade 'Zee-Fakkel' (med text på holländska, franska och spanska) kommit ut i 26 utgåvor, och 'Zee-Atlas' (utan text) i 15 utgåvor. Den siste av dessa kom 1734. - Firman fanns ännu kvar 1858 och var då världens äldsta specialaffär inom sitt område. -
Bland arbeten:
De lichtende Zeefaakkel.
Zee Atlas.
De groote nieuwe vermeerderde Zee Atlas ofte water werelt.
Flambeau de la mer.
De nieuwe groote lichtende Zee fakkel.
(Nissen. - Nouv. biogr. gen. - Phillips. - Wieder.)
Biografiska uppgifter:Död 1810.
Se van Keulen.
Biografiska uppgifter:Död 1755.
Se van Keulen.
Biografiska uppgifter:1654-1704.
Se van Keulen.
Biografiska uppgifter:1653-1715.
In 1680 was given special endorsement from the Dutch state to print and publish sea charts and sailing instructions. The van Keulen family's best-known work is Nieuwe Groote Ligtende Zee-Fakkel a world atlas in five volumes, published by Johannes's son Gerard and subsequently by Gerard's children and grandchildren.
As we have noted in other biographies in this chapter, the Dutch produced a remarkable number of enterprising and prolific map and chart makers but not even the Blaeu and Jansson establishments could rival the vigour of the van Keulen family whose business was founded in 1680 and continued under their name until 1823 and in other names until 1885 when it was finally wound up and the stock dispersed at auction. Throughout the history of the family, the widows of several of the van Keulens played a major part, after their husbands' deaths, in maintaining the continuity of the business.
The firm was founded by Johannes van Keulen who was registered as a bookseller in Amsterdam in 1678. In 1680 he published the first part of his Zee Atlas which, over the years, was expanded to 5 volumes and continued in one form or another until 1734. More ambitious and with a far longer and more complicated life was his book of sea charts, the Zee-Fakkel, published in 1681-82 which was still being printed round the year 1800. A major influence in the development of the firm was the acquisition in 1693 of the stock of a rival map publisher, Hendrik Doncker.
Although the firm was founded by Johannes van Keulen, he was primarily a publisher; it was his son, Gerard, a talented engraver, mathematician, Hydrographer to the East India Company, who became the mainspring of the business which not only published charts but also books on every aspect of geography, navigation and nautical matters.
Gerard Hulst van Keulen was a member of the distinguished van Keulen family, which was amongst the most prolific and highly respected families of Dutch cartographers active between about 1680 and 1822. While the family was renowned for its sea-charts and associated material, Gerard's arrival in the family business in 1757, along with his brother Cornelis Buys, heralded a change in direction. More books appeared and there was greater diversification in the cartographic side of the business.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1718-84.
Engelsk kopparstickare och geograf. Han graverade en mängd illustrationer för böcker och tidskrifter, och utförde även kartarbeten för geografiska verk. 1773 gav han ut en 'General Atlas' som till 1804 utkom i 12 utgåvor. Ett annat verk, 'New universal Atlas' kom till 1805 i 7 utgåvor. 1778 gav han ut 'Royal English Atlas' som även innehöll arbeten av andra kartografer. På en karta från 1775 betecknar han sig som 'Hydrographer to His Majesty'.
Bland arbeten:
General Atlas.
New universal Atlas.
Royal English Atlas
(Phillips - Thieme-Becker.)
Biografiska uppgifter:1735-1798.
Lantmätare, verksam i Dalarna.
Bland arbeten:
Fahlustads tomt charta. Charta öfver Fahlu stad. Författad åren 1781 och 1782 af Nils Källström. Transporterad år 1797 af Carl Linderberg och copierad år 1830 af A.G. Théel.
Charta öfver Björnshytte masugnsvärks skog och inägor, med underliggande hemman och kolare torp, uti Stora Koppabergs höfdingedöme, Wästra Järnbergslagen och Grangärdes socken. Författad åren 1765, 1766, 1767 och 1772 af Nils Kiellström och Lars Henric Hilleström.
Charta öfwer Pehr Janssons och Pehr Hans Hemmans gårdsplatser uti Wik och Söderbärkes sochn.
Charta öfver Fahlu stad Författad Åren 1761, 1781 och 1782 af Nils Kiellström.
Charta öfver Fahlu stad Författad och Afmätt År 1761 af Nils Kiellström och Abr. Hölin.
Charta öfver Tvistige Rågången Imellan Husby och Hedemora Soknar Uti Stora Kopparbergs Höfdingedöme Och Näsgårds Län Författad År 1773. af Ordinarie Landtmätaren Nils Kjellström och Commiss. Landtmät: L: H: Hilleström. Afritad i Kongel: General Landtmäteri Contoiret År 1776, af Jon: Brodin
Charta öfwer Billsjö hytte och masugns wärks inägor och skog med underliggande torpp och hemman i Birs byn. Belägen uti Kopparbergs höfdingedöme, Västra jernsbergslagen och Söderbärkes socken. Författad dels åren 1753, 1754 och 1756 af framledna ordinarie landmätaren Melchior Ekström och Magnus [---]ström och åren 1784, 1785 och 1786 af Nils Kiellström. Renoverad år 1822 af J.U. Nyrén.
Plan Ritning öfver Fahlu Stads Hospitals Åbyggnad och Tomt Författad 1793 af N: K
Biografiska uppgifter:1762-1828.
Surveyor in Västergötland Province.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1732-1812.
Före adlandet Klint, sjöofficer, ämbetsman, f. 6 okt. 1732 på Kölby, Ljungby skn, Kalmar län, d. 10 nov. 1812 på Visborgs kungsgård på Gotland. Föräldrar: häradshövdingen och lagmannen Esaias K. och Brita Maria Bubb. - K. blev 1750 kofferdibåtsman och 1755 löjtnant vid amiralitetet samt 1757 militärguvernör och informationsofficer vid den i Karlskrona året förut inrättade kadettskolan, som han kom att ägna många år av sitt bästa arbete. K. företog 1764-66 en Ostindienresa på skeppet Finland samt blev 1767 befordrad till kaptenlöjtnant och 1776 till major vid örlogsflottan. Vid sidan av sin lärartjänst provseglade K. de av Chapman nykonstruerade örlogsfartygen, samt ritade och korrigerade under konteramiral Johan Nordenanckars ledning bl.a. sjökort över Östersjön och Finska viken. Vid utbrottet av Gustav III:s ryska krig 1788 erhöll K. befälet på flaggskeppet Gustaf III med storamiralen hertig Karl ombord, en förtroendepost han behöll under hela kriget. Han deltog med utmärkelse i sjöslagen vid Hogland 1788, efter vilket han blev överstelöjtnant, vid Ölands s. udde 1789, vid Reval 1790, där han sårades och räddade sitt fartyg ur ett farligt läge, samt i utbrytningen från Viborgska viken s. å. År 1791 utnämndes K. till lotsofficer vid s. distriktet. Efter hemkomsten från kriget fick K., som vid den stora eldsvådan i Karlskrona förlorat sitt hem, 1793 som belöning för sina förtjänster under kriget arrendera Visborgs kungsgård på Gotland. S. å. blev K. överste och 1795 lotsdir. Åren 1798-1808 var han tf. landshövding på Gotland. Han adlades 1805. - K. blev led. av Örlogsmannasällskapet 1783. - Gift 1768 med Catharina Charlotte Gyllenstam.
Naval officer, director of pilots, assistant district judge. Took part in sea battles off Hogland in 1788 and off Öland's southern tip in 1789 as weIl as 'the gauntlet at Viborg Bay' in 1790. Father of Gustaf af Klint. Ennobled 1805.
(Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948. Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1801-1846.
Före adlandet Klint, sjöofficer, kartograf, f. 15 okt. 1801 på Karlberg, Solna, d. 30 april 1846 vid en förlisning i Mexikanska golfen. Son till Gustaf af Klint. - K. blev, knappast sexton år gammal, underlöjtnant vid örlogsflotten 1817, premiärlöjtnant 1827 och kapten 1841. Åren 1827-38 var han informationsofficer vid flottans styrmansskola i Karlskrona. Han blev led. av Krigsvet. akad. 1840. - Under många år var K. sin fader behjälplig vid utarbetandet av sjökort, och efter faderns död övertog han ledningen av det Klintska kartverket. År 1842 utgav K. 'Lärobok i navigationsvetenskapen med tillhörande nautiska och logarithmiska tabeller'. Hans nautiska tabeller voro länge välkända och allmänt brukade av sjöfarande. K. omkom som chef på korvetten Carlskrona under en cyklon utanför Kubas nordkust, då fartyget gick under med större delen av besättningen. - Gift 1829 med Laura Fredrika Silfverswärd.
Bland arbeten:
Lärobok i navigationsvetenskapen med tillhörande nautiska och logarithmiska tabeller.
(Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948.)
Biografiska uppgifter:1771-1840.
Före adlandet Klint, sjöofficer, kartograf, ämbetsman, f. 31 maj 1771 i Karlskrona, d. 30 april 1840 i Stockholm. Son till Erik af Klint. - K. visade tidigt en okuvlig lust för sjömanslivet. Vid åtta års ålder började han rita sjökort, och tolv år gammal uppgjorde han ett eget signalsystem för kadetternas övningar med en båteskader. År 1781 blev han kadett och 1782 fänrik; officersexamen avlade han 1787. Därefter blev han bitr. lärare och senare informationsofficer vid kadettskolan i Karlskrona; efter dess införlivande med Krigsakad. på Karlberg 1792 fortsatte han där i samma tjänst i femton år. Under det ryska kriget 1788-90 tjänstgjorde K. mestadels på faderns fartyg Gustaf III och utförde dessutom värdefulla lodningar och farledsundersökningar i skärgården. I sjöslaget vid Ölands s. udde 1789 tjänstgjorde K. ombord på det från ryssarna vid Hogland tagna linjeskeppet Vladislaff. Trots sin ungdom gjorde sig K. under kriget känd för sitt goda omdöme; utbrytningen från Viborgska viken 1790 verkställdes sålunda enligt den plan, som föreslagits av K. i strid mot andra förslag. Vid krigets slut blev K. kapten och 1799 major; år 1814 utnämndes han till överste vid flottan. Som flaggkapten hos generalamiralen Puke bidrog han väsentligt till det snabba avslutandet av kriget mot Norge, vilket medförde hans befordran till konteramiral. Viceamiral blev han 1825 och ordf. i Sjöförsäkringsöverrätten 1837. - Sin väsentligaste insats gjorde emellertid K. som kartograf. Efter ryska kriget bedrev han hela sitt liv, vid sidan av sin tjänst, ett energiskt kartritningsarbete. K. sökte, stödd av sin fader Erik af Klint, förgäves utverka anslag till ett statligt sjökortsarkiv. År 1798 övertog K. sjökortutgivningen på entreprenad, men verksamheten gick ekonomiskt ihop endast därigenom att K. ej själv tog någon ersättning och offrade sina egna medel. Först 1848, efter K:s död, inlöstes den storartade samlingen av staten och införlivades med Sjökartearkivet. K:s kartverk 'Sveriges sjöatlas' omfattade sjökort såväl över sv. farvatten som ett antal främmande kusthav. Dessa sjökort ha varit av utomordentlig nytta både för det sv. sjövapnet och för sjöfarten i allmänhet. K:s verk är hugfäst bl.a. genom att ett av våra nuv. sjömätningsfartyg bär hans namn. K. blev led. av Örlogsmannasällskapet 1797 samt av Krigsvet. akad. 1804 och av Vet. akad. 1819. Vet. akad. lät 1884 prägla en minnespenning över honom. - Gift 1800 med Kerstin Akrel.
Sveriges sjöatlas
Under senare delen av hans liv ägnade han sig så ofta som det gavs möjlighet till att utarbeta det storartade verket Sveriges sjöatlas som är en samling sjökartor över rikets egna farvatten och kuster samt över de farvatten, som besöks av svenska sjöfarande från Kattegatt till norra delen af Svarta havet. Verket, som består av drygt femtio plåtar, av vilka Klint själv utarbetade och delvis även graverade, omfattar 'allmänna kartor' (i skalan l: 3 000 000), 'passkartor' (i skalan l: 1 000 000), 'kustkartor' (i skalan 1: 200 000) samt 'beskrivningar över Östersjön och dess vikar, Kattegatt och Norges kust'. På eget ansvar och nästan uteslutande på egen bekostnad (efter 1818 tilldelades honom dock ett offentligt årligt understöd av 1 000 rdr till verkets kompletterande) utförde Klint detta verk, sedan det på statens bekostnad påbörjade sjökarteverket över Östersjön av brist på medel i slutet av 1790-talet måste inställas.
Sweden's best-known hydrographer and cartographer. Published the first Swedish sea charts of modern type in the internationally renowned Sweden's Marine Atlas (Sveriges SjöatIas). In the decades around the tum of the 19th century, af Klint led several marine measurement expeditions. Son of Eric af Klint and married to a daughter of engraver Fredric Akrel.
(Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948. Sveriges sjökartor – A. Hedin.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1790-1825. Född i Verdalen, död i Trondheim.
Norsk officer. 1808 blev han officer, 1815 kapten och divisionsadjutant i Trondheim och 1823 major. Under åren 1810-14 utarbetade han en rad kartor över militära områden i Trondheims stift. Dessa kartor, som tidigare aldrig getts ut, ligger till grund för flera senare kartarbeten. Klüwer hade även starka arkeologiska intressen och lade ned ett betydande arbete vid utgrävning och registrering av fornminnen i sitt distrikt. Han var medlem av 'Det kgl. Norske Videnskapbers Selskab' i Trondheim och det svenska sällskapet Götiska förbundet.
(Halvorsen. - Ovenstad.)
Biografiska uppgifter:1831-99 Född på Nes vid Fredrikstad, död i Trondheim.
Norsk officer. Han blev officer 1851 i Trondheims infanteribrigad och 1881 major och brigadintendent. 1855-56 var han mättekniker vid 'Norges Geografiske Opmaaling'. Från 1857 länsvägmästare i Söndre Trondheims län. Han var mycket intresserad av fornlämningar i Tröndelag, och lade bl.a. ned ett betydande arbete vid restaureringen av Nidarosdomen. Förutom kartorna över Tröndelags län gav han även ut en rad berättelser om sina arkeologiska undersökningar. Under flera år var han direktör för Vetenskapssällskapet i Trondheim.
(Halvorsen.)
Biografiska uppgifter:1840-1917. Född i Fiskum, död i Christiania (Oslo).
Norsk kartograf. Han blev utnämnd till underofficer och arbetade därefter en tid som assistent vid järnvägen. Från 1865 var han under flera år länskonduktör i Christianias (Oslo) län. Vid sidan om denna verksamhet drev han en omfattande och omsorgsfullt utarbetad kartläggning av i stort sett alla norska städer och stadsmässigt bebyggda trakter. Hans stora vägkarta över Christiania (Oslo) blev prisbelönt på utställningarna i Köpenhamn och Paris 1888-89.
(Norsk Folkeblad 1904. - T.U., 1918.)
Biografiska uppgifter:1695-1753.
Pilot director and commander in Karlskrona. Married a sister of Olof von Rajalin.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin].)
Biografiska uppgifter:1684-1755. Född i Colditz, Sachsen, död i Göttingen.
Tysk historiker. Från 1703 studerade han teologi, språk och historia i Wittenberg. 1710 blev han professor i logik och 1714 i historia vid universitetet i Altdorf. 1735 blev han tillsatt som professor i historia vid det nyupprättade universitetet i Göttingen. Förutom flera historiska verk gav han bl.a. ut 'Bequemer Schulund Reisen-Atlas' (1719) och en 'Atlas manualis' (ca. 1724).
Bland arbeten:
Bequemer Schulund Reisen-Atlas.
Atlas manualis.
(Allg. d. Biogr. - Ph.)
Biografiska uppgifter:1754-1825.
L'Enfant was born in Paris where he trained to be an architect. He came to America in 1777, and served George Washington as an engineer during the Revolutionary War. In 1791 President Washington asked L'Enfant to design the new capitol city in the District of Columbia. L'Enfant designed a city similar in layout to the then French capitol city of Versailles. The Capitol in Washington sits in a position similar to that of the palace in Versailles, the White House (originally called the President's House) in the position of Grand Trianon, and the Mall is like the Parc. The Commissioners of the City of Washington wanted to have a printed copy of the plan when they began to sell building lots. L'Enfant irritated them by working slowly and releasing only sketchy plans . On instruction from President Washington, Thomas Jefferson on February 27, 1792 wrote a letter to L'Enfant dismissing him as city planner. L'Enfant died penniless and was buried on a friend's estate. In 1909 his remains were moved to Arlington National Cemetery on a hill overlooking the capitol city.
(Washington Map Society. Se även wikipedias artikel, 'Pierre Charles L'Enfant'. )
LAFRERI [LAFRÈRIE, LAFRERY], ANTONIO.
Biografiska uppgifter:1512-1577.
Cartographer, publisher, map and printseller born Besancon in Burgundy. Antoine du Perac Lafrèrie emigrated to Rome about 1540 and set up in business in the Via de Perione in 1544. Partner with Salamanca 1553-63, and continued alone until his death in 1577. Succeeded by Claude Duchetti. Catalogue of his publications in 1572. One of the first to issue collections of maps in atlas form, variable in contents; to the later examples he added a title page.
Bland arbeten:
Tavole moderni &c., World n.d., Europe 1560.
Northern Regions 1572.
Asia 1561.
Cyprus 1570.
Genoa 1573.
Lombardy 1564.
Malta 1565.
Rome 1577.
Milan 1573 &c.
Biografiska uppgifter:1512-1577.
Cartographer, publisher and printer of maps and graphic art. Born in France, Lafreri moved to Rome in 1540 where he launched a business in 1544. His great triumph came in 1572 with the publication of a catalogue including a reduced copy of Olaus Magnus's famous Carta Marina.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Lalande, Joseph Jérôme Lefrançois de.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Se DELAMARCHE, CHARLES-FRANCOIS.
Engelsk kopparstickare i slutet av 1600-talet. Han graverade kartor för atlaser och geografiska verk, av vilka kan nämnas J. Sellers 'Atlas maritimus', ett flertal utgåvor från ca. 1670, J. Speeds 'The Theatre of the Empire of Great Britain' (1676), Richard Blomes 'Cosmography' (1682 och W. Pettys 'A geographical Description of ye Kingdom of Ireland' (1689). Den sistnämnda var han även, tillsammans med J. Seller (se denne), förläggare för.
Bland arbeten:
Atlas maritimus.
The Theatre of the Empire of Great Britain.
Cosmography.
A geographical Description of ye Kingdom of Ireland.
(Ph. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1805 12/6 i Skara, död 1873 18/1 i Lund.
Gravör och koppartryckare. Son av snickaren Johannes L. Och Maria Olofsdotter.
Bland arbeten:
P. O. LANDQVIST, Kartor över Sveriges provinser, Lund 1842-54: 10 kartblad.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:fl. 1598-1610.
Langenes was a publisher in Middelburg about whom little is known except that he was probably the author of the text and publisher of the first edition of a very well known miniature atlas, the Caert Thresoor. After an uneasy start - some maps were missing from the first edition - the atlas acquired new life in Amsterdam with a re-written text and eventually with re-engraved maps which prolonged its use and popularity for about half a century.
LANGREN [LANGEREN], MICHAEL FLORIS van [MICHAELIS FLORENTÿ, FLORENTIO].
Biografiska uppgifter:1612-1675.
Mathematician and astronomer to King of Spain. Lived in Brussels.
Gjorde även kartor till Blaeu redan 1631.
Bland arbeten:
Maps for Blaeu 1635: Brabant, Louvain, Antwerp, Mechlin.
(Tooley.)
Family of Dutch cartographers and globemakers.
(Tooley)
Biografiska uppgifter:Född 1809, död 1850.
Kartograf och officer. Son till Pierre Lapie. Alexander Emile Lapie gjorde en militär karriär och blev kapten i samma gardesregemente som sin far. Fader och son samarbetade även som kartografer, bland annat med 'Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne' Paris 1838.
Bland arbeten:
Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne.
Biografiska uppgifter:Född 1771 i Mézières, död 1850.
Lantmätare', kartograf och officer. Pierre Lapie gjorde i huvudsak en militär karriär, 1794 blev han geograf hos ingenjörstrupperna. Deltog i flera kampanjer och befodrades stegvis tills han blev överste i generalstaben. 1814 blev han chef för topografiska avdelningen på krigsministeriet. Hans kanske största uppdrag fick han dock 1818 när han skulle leda utförandet av de nya kartorna över Frankrike. Pierre Lapie kunde titulera sig kungens geograf i två omgångar, samt kejserlig geograf däremellan. Under sin tjänstgöringstid så låg han vid ett av gardesregementena. Hans son Alexandre Emile Lapie tjänstgjorde vid samma regemente. Fader och son samarbetade även som kartografer, bland annat med 'Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne' Paris 1838.
Bland arbeten:
Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne.
LAUREMBERG, JOHANNES WILHELM [WILMS].
Biografiska uppgifter:1590-1658.
From Rostock. Author, mathematician, historian.
Bland arbeten:
Mecklenburg, used by Blaeu 1630 and Hondius 1633,
Macedonia 1647,
Sea Atlas Greece and Aegean 1650,
Cyclades 1662,
Atlas Graecia Antiqua 1656.
(Tooley.)
Bland arbeten:
Fleuves de l'Europe for La Harpe 1753.
Berry & Bourges 1770.
Greenland 1770.
Maps for La Harpe 1780.
Coutances 1790.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Död 1858.
Se under Robert Laurie.
Biografiska uppgifter:Ca. 1755-1836.
Engelsk kopparstickare och kartförläggare. Redan som ung var han en erkänt duktig kopparstickare och fick flera gånger pris för sina arbeten. Han arbetade speciellt med mezzotintotekniken och uppfann en metod för att utföra mezzotintotryck i färg. För det fick han ett fint pris av Society of Arts 1776. 1794 ingick han kompanjonskap med James Whittle (se denne) och övertog Robert Sayers (se denne) konsthandel och kartförlag. Laurie övergav då sin verksamhet som utförande konstnär, och gick helt upp i sina nya uppgifter. 1812 drog han sig tillbaka och överlät sin plats i firman till sonen Richard Holmes Laurie. Firman gav ut en rad större atlaser.
(Dict. nat. biogr.)
LAZIUS, [LAZIO, LATZEN], WOLFGANG.
(1514-65). Hungarian cartographer, Prof. Medicine Vienna, and Secretary to Thomas Bakocz, Archbishop of Esztergom. Oldest known map of Hungary known as Lazar's map (78.3x54.8 cm.) published by Tanstetter in 1528 includes Slovakia. His maps of Austria, Hungary and Bavaria weer used by Mercator, Ortelius &c.,
Bland arbeten:
Austria 1545, 1556 (4 sh.),
Hungary 1556 (10 sh.),
Bavaria 1545,
Greece 1558 (4 sh.),
Peloponese 1558,
Tyrol 1561,
Atlas of Austrian Provinces 1561.
(Tooley)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Fransk geograf under mitten av 1700-talet. Han var ursprungligen ingenjör men fick titeln kunglig geograf hos Ludvig XV. 1733 gav han ut 'Théatre de la guerre en Allemagne' som kom i flera utgåvor, 1784 'Nouvel Atlas portatif', 1757 'Recueil des côtes maritimes de la France' och 1760 'Topographie des chemins de l'Angleterre'. Mer kulturhistoriskt betingat är 'Curiosités de Londres' (1765) och 'Curiosités de Paris' i 3 band (1778).
Bland arbeten:
Théatre de la guerre en Allemagne.
Nouvel Atlas portatif.
Recueil des côtes maritimes de la France.
Topographie des chemins de l'Angleterre.
Curiosités de Londres.
Curiosités de Paris.
(Nouv. biogr. gen. - Phillips.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:c. 1703-66
HENDRIK DE LETH (THE YOUNGER) ft. 1788
Engraver, publisher and painter, active in Amsterdam, worked for the Visscher family and eventually took over the business. De Leth is better known as an artist and engraver than as a cartographer although his historical atlas of the Netherlands was a very popular work. His son, Hendrik de Leth (the Younger), published a World Atlas in 1788.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1715-1766.
Chief surveyor in Hudiksvall. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]
Bland arbeten:
Kort beskrifning öfver staden Falun och Stora Kopparbergs grufvan, med bifogade kartor och vuer. Utgifven af Carl Linderberg ... Stockholm, tryckt hos Carl Delén, 1804.
Fahlustads tomt charta. Charta öfver Fahlu stad. Författad åren 1781 och 1782 af Nils Källström. Transporterad år 1797 af Carl Linderberg och copierad år 1830 af A.G. Théel.
I vår förra årsbok berättade vi om Frans Lindström och en del andra Stockholmskonstnärer, som var föga kända. Det var egentligen en omarbetning av en liknande artikel i vår årsbok 1951, då Frans Lindström för första gången gjordes känd för allmänheten. På grund av det stora intresset för Lindströms akvareller har emellertid årsboken 1951 sedan flera år tillbaka varit totalt slut. Att vi återigen tar upp detta ämne beror på att vi alldeles nyligen fått bekräftat att Frans Lindström var vår utan jämförelse produktivaste Stockholmsskildrare i bild och att vi fått tillgång till troligen hela hans konstnärliga kvarlåtenskap.
I slutet av förra året fick vi kontakt med Lindströms systerson Folke Fredin och genom honom med Lindströms dotter, fru Dagny Jansson, den enda kvarlevande av Lindströms tre barn. Hon hade i förvar - på sätt och vis utan att riktigt veta om det - faderns många hundra skisser till akvareller och en mängd bildmaterial av olika slag. Då Lindström avled 80-årig 1954 tog sonen Gösta hand om det och paketerade det omsorgsfullt i ett par resväskor. Endast två år senare gick också Gösta bort och då flyttades hans tillhörigheter till systern Dagny. Det var i hennes källare som hon och Folke Fredin letade fram det och lämnade det till oss. Lika värdefullt var det att dessa båda kunde berätta så mycket om Lindströms liv och verksamhet och både rätta till och komplettera de sparsamma uppgifter, som vi omkring 1950 fick från en släkting till Lindström och försäljare av hans akvareller, Olle Hillberg.
Här redovisa vi nu något av det nya vi fått veta av Lindströms dotter och systerson. Hans far var finsnickaren F. C. Lindström, som hade Stockholms Central-Begrafnings-Byrå i Klara Strandgata 12, nuvarande Vasagatan, på 1880-talet och sin verkstad i Klarabergsgatan 42. Hans verkstad tillverkade kistorna och han kunde offerera 'I.Klass begrafning' i skulpterad ekkista för 350 kr ända ned till 'III.Klass' i lackerad kista för 28 kr och mycket tyder på att hans verksamhet hade en betydande omfattning. På 1870-talet bodde familjen i Gamla Stan men flyttade 1879, då sonen Frans var fem år, till Klara Strandgatan 8, nära intill verkstaden och begravningsbyrån. Fadern drev sin snickerirörelse ända in till mitten av 1890-talet, men begravningsbyrån lades ned något tidigare Vid ett inredningsarbete ombord på en båt i hamnen föll han överbord och drunknade vid denna tid.
Frans Lindströms mor var från Fliseryds kyrkby i Småland och hade en gång i tiden vandrat och arbetat sig upp till Stockholm. Medan maken arbetade med sina snickerier drev hon en speceriaffär i närheten och på kvällarna utförde hon svepningar och annat i samband med begravningarna. En av Lindströms tidigare akvareller, daterad l891, är en utmärkt vy från moderns födelseby.
I denna relativt välbärgade familj föddes sonen Frans den 18 juli 1874. Han hade i unga år helst velat bli musiker, men fadern ansåg detta vara ett föga aktningsvärt yrke. Under hela sitt liv förblev dock Frans en omtyckt sångare i sina umgängeskretsar. En kurs i Tekniska Skolan, motsvarigheten till nuvarande Konstfack, gav honom emellertid utbildning i målaryrket och en tid framåt försörjde han sig på detta med tecknandet och akvarellmålandet som hobby. Lindströms tio år yngre bror Thure fick med tiden en egen elektromekanisk verkstad i Klara Västra Kyrkogata 19 och satte upp ringledningar, portlås och tjuvlarm, men 1ängre fram blev han en mycket anlitad konstruktör och reparatör av bl a tändsticksmaskiner och avled under en affärsresa i Schweiz.
Yrkesmålaren Frans Lindström fann snart att hans hobby gav honom full sysselsättning. Redan tidigt hade han också börjat med beställningsarbeten, akvareller av hus och villor, som ägarna ville ha, och på detta område utförde han nog en hel del, som kanske är bevarat. Hans akvareller från Stockholm var dock huvudsaken och det sägs att han företrädesvis gav sig ut tidigt på söndagsmorgnarna då det inte var någon trafik för att i sitt skissblock teckna gatumotiven, delvis med färgkritor eller påskrift om färgerna.
År 1905 gifte sig Frans Lindström med Sigrid Helena Hillberg och flyttade till en lägenhet i Birkagatan 6. Fem år senare flyttade makarna till Huvudsta och bodde där först vid Fredsgatan och sedan vid Landsvägen (Sundbybergsgatan). Det är föga troligt att han då kunde skaffa sig någon nämnvärd förtjänst på målningsarbetet eftersom hans akvareller vunnit en mycket stor efterfrågan. Att han var en ovanligt fin och försynt människa omvittnas av dem som kände honom och att han var enastående arbetsam omvittnar förhållandet att han kunde försörja hustru och tre barn enbart på sin målarkonst. Trots att han inte gjorde några försök till reklam utan föredrog att vara okänd för den stora allmänheten och sina många kunder ökade oavbrutet efter- frågan på hans akvareller. Hans hustru och dotter fick ofta åka in till en pappershandel i city med hans verk och under åtskilliga år gick svågern Olle Hillberg omkring på kontoren med sin konst- portfölj och träffade alltid villiga köpare.
I ett par tidigare artiklar om Lindström har hans totala produktion med en viss tvekan uppskattats till bortåt 2 000 Stockholmsakvareller av olika storlekar, vilket redan då ansågs väl mycket. Hans kvarlevande anhöriga anser emellertid att denna siffra ligger betydligt närmare 5 000, kanske t o m mera. Om man utgår från att han var verksam som konstnär åtminstone 50 år så betyder det att han måste ha producerat ca 100 akvareller per år, vilket inte alls är orimligt. Vi ha sett sammanlagt mer än ett tusental och ha färgdiapositiv av bortåt 900 av dem. Det sägs att han ofta under sin brådaste tid lade ut en rad färdiga skisser och efter hand lade in de olika färgerna på dem. Men man får inte tro att han släppte ut ett arbete, som han ej ansåg fullgott. Mycket lär ha hamnat i papperskorgen.
Under sådana förhållanden är frans Lindström utan jämförelse vår produktivaste Stockholmsskildrare i bild. Det konstnärliga värdet av hans verk är ju underkastat en subjektiv bedömning - allmänheten värderar det som god och dekorativ bildkonst, men utövande konstnärer och kritiker ha naturligtvis en modernare uppfattning - så det skall vi inte ge oss in på, nog sagt att hans tusentals akvareller bjöds ut till sådana priser att ingen köpare blev lurad utan tvärt om nu, sedan saluvärdet tiodubblats, bör känna sig mycket belåten. Det största värdet av dessa bilder ligger i att han omsorgsfullt avbildat det Stockholm som sedan försvunnit, en verklig kulturgärning som i våra dagar skulle ha varit värd det största erkännande och utmärkelser.
Genom kontakten med hans anhöriga är det nu möjligt att ge korrekta uppgifter om hans sista tid som konstnär. I mitten av 1940-talet drabbades han av en hjärnblödning och blev delvis förlamad, men genom sjukgymnastik och en okuvlig livsvilja förbättrades han så mycket att han kunde återupptaga sitt måleri. Det sägs att han under dessa sina sista år t o m gjorde bättre arbeten än tidigare, kanske därför att han hade mera tid att ägna dem omsorg. Ännu nästan ett tiotal år kunde han fortsätta sitt arbete, men en tilltagande cancer i matstrupen, som han dock tåligt genomled, lade honom i graven 1954.
Vi har tidigare nämnt Frans Lindströms son Gösta, född 1906 och död 1956. Fadern hade önskat att sonen Gösta skulle bli musiker och inte målare, men Gösta föredrog att utbilda sig till dekorationsmålare med antikförgyllning som specialitet och gjorde som sådan en lång tid arbeten åt Konsum. Hans hobby blev karikatyrteckning och vi ha sett många mycket lyckade arbeten av hans hand, bl a ett porträtt av fadern, som vi här återger. Det är flera av Frans Lindströms närstående som haft konstnärliga anlag. En bror till hans hustru var konstnären Einar Hillberg i Eskilstuna, som där haft flera utställningar av sina arbeten. Hovkapellisten Axel Fredin, gift med Frans Lindströms syster, var också en känd karikatyrtecknare med signaturen 'Den elaka herrn i diket', som medarbetade i Scenen och Svenska Dagbladet.
Tidigare visste vi inte att Lindström också målade en hel del tavlor i olja och gjorde det bra. Bl a ha hans syskonbarn fått sådana. Några tuschteckningar, kolorerade Stockholmsmotiv med Lindströms signatur, ha vi fått veta är från hans tidigare år. Vid några tillfällen ha vi sett Lindströmakvareller, som verkat något tvivelaktiga beträffande äktheten. Lindströms systerson Folke Fredin berättade också för oss att prins Eugen på Waldemarsudde av en kännare blivit uppmärksamgjord på att han hade några Lindströmar av tvivelaktigt ursprung. Prinsen satte sig då i förbindelse med Lindström och inbjöd honom till ett besök, vilket resulterade i att Lindström mönstrade ut 3 eller 4 akvareller, som han inte var mästare till. Det finns sålunda efterbildningar, men troligen endast ett fåtal och rätt mycket avvikande från Lindströms stil. Däremot var det mycket vanligt att en skiss av ett omtyckt motiv lades till grund för ända upp till 5 á 6 akvareller, sinsemellan något olika i oväsentliga detaljer.
Nästa år är det 100 år sedan Frans Lindström föddes och vi planera att då ordna en utställning av hans arbeten jämte många av de skisser han arbetat efter. Intresset för hans konst tycks inte minska.
A. F-m.
(Ur Stockholms borgargilles årsbok 1973.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1757-1819
Upptagen hos Tooley som 'Swedish Royal Geographer' med en karta 'Lands Wägarne genom södra Sverige 1792'. Det är möjligt att denna karta är den enda som Linnerhjelm har varit redaktör för.
Skalan är ca 1:1.100.000.
Bland arbeten:
Lands Wägarne genom södra Sverige 1792
(RdeT Tooley)
Biografiska uppgifter:1563-1610.
Van Linschoten, born in Haarlem, is heard of in the service of the Portuguese Archbishop of Goa where he spent five years between 1583 and 1588. On his return to Holland he produced a History of his travels, important for the inclusion of maps from Portuguese sources, at that time rarely available to Dutch - or any other - cartographers. The maps (including a world map by Petrus Plancius) engraved by van Langren, are highly decorative with large cartouches, the arms of Portugal, compass roses, rhumb lines and sea monsters. Some are illustrated with views of prominent places or islands.
Biografiska uppgifter:1675-1726. Född och död i Paris.
Fransk geograf och kartograf. Han fick sin utbildning hos sin far, historiken Claude de Lisle, som även var geograf. 1699 gav han ut en världskarta, kartor över de 4 världsdelarna och två glober, en över jordklotet och en över himlen. Runt 1700 kom hans 'Atlas Nouveau' som innehöll 24 kartor. Senare utgåvor kom ca 1730 med 54 kartor, 1733 och ca 1745 utökad till 116 kartor. Han blev 1702 invald i L'Académie Rle de Sciences och blev 1718 Premier Geographe du Roi. Han var vän till Peter den Store som gav honom upplysningar om Ryssland. De Lisles kartor blev i stor utsträckning efterliknade av samtidiga och senare kartografer, till viss del grovt plagierade. Han gjorde sig även gällande som författare. Förutom talrika avhandlingar i tidskrifter utgav han bl.a. 'Observation sur la variation de l'aiguille aimantée' (1710) och 'Justification des mesures des anciens en matière de géographie' (1714). Hans verk fördes vidare av Phillippe Buache (1700-73).
Guillaume De L'Isle (1675-1726) is probably the greatest figure in French cartography. Having learned geography from his father Claude, by age of eight or nine he could draw maps to demonstrate ancient history. He studied mathematics and astronomy under J.D Cassini, where he received the grounding in scientific cartography, that is the hallmark of his work. His first atlas was published in about 1700, in 1702 he was elected a member of the Academie Royale des Sciences, and in 1718 he became ‘Premier Geographe du Roi’. His maps of the newly explored parts of the world reflect the most up-to-date information available and did not contain fanciful detail in the absence of solid information.
De L'Isle's work was important as marking a transition from the maps of the Dutch school, which were highly decorative and artistically-orientated, to a more scientific approach. He reduced the importance given to the decorative elements in maps, and emphasised the scientific base on which they were constructed. It can be fairly said that he was truly the father of the modern school of cartography at the commercial level.
De L’Isle also played a prominent part in the recalculation of latitude and longitude, based on the most up-to-date celestial observations. His major contribution was in collating and incorporating this latitudinal and longitudinal information in his maps, setting a new standard of accuracy, quickly followed by many of his contemporaries. Guillaume De L’Isle’s work was widely copied by other mapmakers of the period, including Chatelain, Covens & Mortier, and Albrizzi.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau.
Observation sur la variation de l'aiguille aimantée.
Justification des mesures des anciens en matière de géographie.
(Lönborg, s. 143f. - Nouv. biogr. gen)
Biografiska uppgifter:1788-1859. Född och död i Edinburgh.
Skotsk målare och kopparstickare. Han fick sin första utbildning av sin far som var kopparstickare och förläggare. Han gick senare i skola hos målaren John Graham i Edinburgh. Han vann efter hand ett namn som målare och kopparstickare och utförde även bokillustrationer, anatomiska planscher m.m. för faderns, och senare broderns, förlag. Han var med och stiftade Royal Scottish Academy.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:Född 1759 23/8 på Huvudsta i S:t Pers sn (Sthlm), död 1836 5/9 på Katrinelund i Lindesbergs sn (Ör.).
Lantmätare. Gravör. Son av kronobefallningsmannen Samuel Johan L, och Ingrid Margareta Vallberg. Student vid Uppsala universitet 1777. Avlade lantmäteriexamen 1783. Förste lantmätare i Örebro län 1802-34.
Bland arbeten:
Karta över Porla källa, 1815.
(Hultmark, 1944.)
Engelsk bokhandel- och förlagsfirma grundlagd i London 1724 av Thomas Longman (se denne). Bland förlagets författare under den första tiden finner vi David Hume - en senare innehavare av Thomas Norton Longman (1771-1842). Under hans tid möter vi Walter Scott, Thomas Moore m.fl. Förlagets produktion spände även över kartor, men de verkar ha varit i mer begränsad skala. Under årens lopp har firman övertagit flera andra förlag. Under firmanamnet Longmans, Green & Co. driver det idag en världsomspännande verksamhet med filialer över hela det brittiska imperiet.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1699-1755.
Se Longman & Co.
Biografiska uppgifter:1699-1755.
Se Longman & Co.
Biografiska uppgifter:Född 1649.
Holländsk-fransk kopparstickare. 1667-74 omtalas han i Amsterdam, från ca. 1686 i Paris där han utförde kopparstick för verket 'Les Forces de l'Europe' (1695), N. de Fers 'Le Théatre de la Guerre' (1705) och en rad andra kartverk.
Bland arbeten:
Les Forces de l'Europe.
Le Théatre de la Guerre.
(Phillips - Thieme-Becker.)
, holländsk kartograf i slutet av 1600-talet. 1661 utgav han i Amsterdam ett sjökartverk, 'Klaer lichtende Noort-Steer ofte Zee Atlas'. Den blev utgiven på nytt 1666 och 1668 i samarbete med J. Janssonius van Waesberghe. I övrigt är han känd för olika kartor, Janssonius atlas 1666, Moses Pitts 1680, N. Visschers 'Atlas Minor' ca 1690 och för van Keulens 'Zee-Atlas' 1695. - Övriga upplysningar ej hittade.
Joannes van Loon was an accomplished mathematician and astronomer. His first cartographic involvement's were with Theunis Jacobsz during the 1640s.
Van Loon was a mathematician and engraver who contributed charts and maps to various pilot books and sea atlases by Jacobsz, Jan Jansson, Johannes J anssonius van Waesbergen and Robijn. In 1661he published a sea atlas which was popular until the end of the century.
Bland arbeten:
Klaer lichtende Noort-Steer ofte Zee Atlas.
Atlas Minor.
Zee-Atlas.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1665-ca. 1735.
Holländsk bokhandlare. Han omtalas 1691 som 'maatematische instrumentmaaker' i Amsterdam där han två år senare blev bokhandlare. Hans affär omfattade även konst- och karthandel. Han gav 1697 ut 'Het nieu en compleet Pas-kaert-Boeck van de Noord- en Oostzee'. Ca 1700 gav han ut en atlas med 36 kartor och 1719 'Nieuwe groote Spiegel'. 1721 utannonserade han ett stort, nytt 'Paskaert van de Straats Davids
A mathematical and nautical instrument maker, Loots also published manuals on navigation. For a time he was in partnership with an engraver, A de Winter, and an author of text books on charts, Claes de Vries, who had ambitions to publish a very large sea atlas of some 200 charts but this was never completed on the scale contemplated. Some of their charts were sold to Gerard van Keulen and others were used in a sea atlas published in 1697. Charts by Loots also appear in a number of other pilot books and sea atlases of the time.
Bland arbeten:
Het nieu en compleet Pas-kaert-Boeck van de Noord- en Oostzee.
Nieuwe groote Spiegel.
Paskaert van de Straats Davids.
(Kleerkooper. )
Biografiska uppgifter:1635-1711.
Holländsk bokhandlare och kartograf. Verksam i Amsterdam. Bror till Jacob Theunisz (se denne).
Biografiska uppgifter:1741-1810.
Gravör. Arbetade åt sin far, Tobias Conrad Lotter, och tog sedermera över dennes rörelse.
Biografiska uppgifter:1717-77.
Tysk kartograf. Från 1740 var han som svärson knuten till Matthaers Seutters (se denne) kartförlag. Efter Seutters död 1757 övertog han en del av dennes affär som han drev vidare i svärfaderns namn. Lotters kartor vann erkännande. Han gav ut egna arbeten i större utsträckning än Seutter, och allierade sig speciellt med nya engelska kartritare. Av kompletta atlaser kan nämnas 'Atlas minor' (ca. 1744) och 'Atlas novus' (ca. 1772).
Bland arbeten:
Atlas minor.
Atlas novus.
(Allg. d. Biogr., art. Seutter. - Phillips.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1724-1804.
Dansk ämbetsman. Född och död i Köpenhamn. Började 1738 studera och tog en teologisk examen 1743. Efter flera års studieresor i Tyskland och Holland blev han 1754 anställd som matematiker i marinens tjänst. 1760 fick han titeln professor, och 1763 blev han navigationsdirektör. Medlem av olika danska lärda sällskap. Var en produktiv författare inom sitt fackområde, och utarbetade flera sjökort, speciellt över Kattegatt och danska farvatten.
(Ehrencron.)
Biografiska uppgifter:1722-74.
Tysk astronom och fysiker. Född i Fürth, död i Ilowla, Ryssland. Redan som mycket ung blev han anställd som kartritare hos de Homannska arvingarna, senare även upptagen i firman. 1754 blev han professor i matematik i Göttingen, och 1767 blev han kallad till St. Petersburg som medlem av vetenskapsakademin där. Av Katharina II fick han i uppdrag att leda mätningen av Volgadistriktet, ett led i den första fullständiga kartläggningen av det ryska riket. Under arbetet blev han mördad av ryska kosacker. Av hans författarskap, som främst bestod av fysiska och astronomiska avhandlingar, kan nämnas 'Beschreibung der Nürnberger Erd- und Himmelsgloben' (1749).
Bland arbeten:
Beschreibung der Nürnberger Erd- und Himmelsgloben.
(Allg. d. Biogr.)
LUBBIN [LÜBBIN, LUBINUS], EILHARD [EILHARDUS, EILERT].
Cartographer and Professor of Mathematics of Rostock.
Bland arbeten:
Rügen Mercator 1609, Blaeu 1631,
Pomerania 12 sh. 1618 used by Hondius, Blaeu &c.
(Tooley.)
Fransk gravör.
Bland arbeten:
'Plan de Paris' också känd som 'Plan de Turgot'. 1734-1739.
Född 1782 25/12 i Stockholm, utbildad på Karlbergs krigsskola, fänrik vid Arméns Flotta 1798, avsked 1811 med löjtnants grad.
Johan Gustaf af Lund tillhörde en gammal soldatsläkt, Södermanlands regemente, där hans farfars far tjänstgjorde, hans farfar slogs vid Poltava och Bender, hans far såg strid i Pommerska kriget och adlades för medverkan i Gustav III:s kupp 1772. Han själv kom att tjänstgöra i Arméns flotta.
Johan Gustaf af Lund utförde ett antal aldrig utgivna kartor, bland annat den ovan nämnda kartan och kartor utförda under Finska kriget 1808-09.
Bland arbeten:
Manuskriptkarta över Bohuslän 1804.
Biografiska uppgifter:1735-1824. Född och död i Bergen.
Norsk ämbetsman. Han var en tid prokurator i Telemark, vistades sedan från 1783 under några år i Köpenhamn, och var 1786-1804 lagman på Färöarna. 1807 blev han utnämnd till borgmästare i Bergen. 1785 gav han i Köpenhamn ut 'Forsög til en Beskrivelse over Övre-Tellemarken', ett verk som blev belönat med 'Det danske Landhuusholdnings-Selskabs' guldmedalj.
Bland arbeten:
Forsög til en Beskrivelse over Övre-Tellemarken.
(Halvorsen.)
Biografiska uppgifter:Född 1779 26/12 i Eetikka, Kuopio sn (Kuopio), död 1854 i Stockholm, kastade sig i Norrström och omkom.
Kopparstickare och kartgravör. Son av landsgevaldigern Israel L. och Catharina Ulrika Blankensten. Utbildade sig på egen hand som gravör. Var från början av 1800-talet verksam i Sverige och inskrevs 1811 i finska förs. i Stockholm. Arbetade i stor utsträckning för Lantmäterikontoret och uppbar härför under en längre tid ett årligt arvode av 300 rdr. »Anhålles att de, som åstunda kopparsticks-arbeten större eller mindre utförda af gravören Carl Gustaf Lundgren måtte helst sjelfwa … sig hos honom infinna . . . huset no 28 wid Regeringsgatan, lilla trappan från gårdssidan 3 tr. upp.» (Dagl. Alleh. 1835 28/11.) Kämpade under senare år med stora ekonomiska svårigheter, då litografien vid mitten av 1800-talet alltmera började uttränga kopparstickskonsten.
Bland arbeten:
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 7 blad, bl. a. Karta öfver kanalen vid Södertelge 1806, Plan öfver slaget vid Enzersdorf 1809 och Läget af Carlskrona 1813.
Karta_över Kalmar län och Öland, 1818.
Karta över södra delen av Sverige och Norge, 1819-26, efter G. Af Forsell.
L. HAMMARSKÖLD, Beskrifning öfver kongl. lustslottet Rosersberg, Sthlm 1821: karta över Rosersbergs omgivningar, efter S. P. Nordstedt.
J. BERGGREN, Resor i Europa och Österländerna, I-III, Sthlm 1826-28: 3 titelvignetter,
bl. a. Hagia Sofia, kpst., och karta över Bosporen.
(Hultmark, 1944.)
Guvernör i Pskov, tvingades fly från Moskvas furstendöme till Litauen på 1530-talet. Försåg Münster med uppgifter inför dennes arbete med kartan över Moskvas furstendöme.
Bland arbeten:
Moskvas furstendöme.
(RdeT.)
Biografiska uppgifter:1715-1826. Född och död i Köpenhamn.
Dansk sjöofficer. Blev 1770 officer, var 1778-82 i fransk tjänst under kriget med England, och 1784 direktör för det danska 'Sjökortarchiv'. 1786 var han chef för en expedition till Grönland, 1797 kommendörkapten och 1812 konteramiral. Han författade en rad kustbeskrivningar för de kartor som blivit utgivna av 'Sjökortarchivet'. Medlem av danska och utländska lärda sällskap.
(Erslew.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1490-1557. Född i Linköping, död i Rom.
Svensk präst och författare. Under åren 1510-17 studerade han vid tyska universitet och fick en magistergrad. Han innehade senare ett antal olika teologiska ställningar i Sverige och blev även nyttjad som diplomat av Gustav Vasa. Vid Sveriges övergång till protestantismen blev han avsatt från sitt ämbete och tvingades i landsflykt. Då brodern Johannes Magnus 1545 dog fick Olaus Magnus titeln ärkebiskop över Sverige. Från 1545 var han svensk delegat vid kyrkomötet i Trient och arbetade ihärdigt för att få den katolska kyrkan upprättad i Norden. Studier av Nordens historia upptog hans tid under ett antal år. 1539 gav han ut sin stora karta 'Carta Marina' som innebar en väsentlig förbättring av kartbilden över de skandinaviska länderna och 1555 fullföljde han sitt främsta verk 'Historia de gentibus septentrionalibus'. Verket vann stor popularitet och utkom senare i en rad utgåvor på flera olika språk. Bokens rika illustrationer gör att den idag är en ovärderlig källa till 1500-talets kulturhistoria. Olaus Magnus gav även ut andra historiska verk, bl.a. en biografi över Heliga Birgitta. (Sv. män och kv.). Läs Olaus Magnus text till Carta Marina.
Swedish priest and writer. Born in Linköping, died in Rome. Between 1510-17, Olaus Magnus studied at German universities, earning a master's degree. Later served in a number of ecclesiastical positions in Sweden and as a diplomat under King Gustav Vasa. Forced into exile when Sweden became Protestant, he kept his lifelong love of his country. In 1539 he published his great Carta Marina, a considerably improved mapping of the Scandinavian countries. Olaus Magnus wrote the first comprehensive description of Scandinavia, History of the Nordic peoples (Historia om de nordiska folken), published in Rome in 1555.
Bland arbeten:
Carta Marina.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:B. Smolenskoye, Vereysky district [now Moscow region], 1716-18; d. St Petersburg, 25 Feb 1770.
Russian draughtsman and engraver. He was the son of a priest, and from 1729 he studied at the St Petersburg Naval Academy. In August 1731 he was transferred to the instrument-making department of the Academy of Sciences, where he helped to make land-surveying instruments, including theodolites (a training that was of value when he later came to sketch views of St Petersburg); he also learnt how to carve moulds for dies under Georg Unfertsagt (1701-67); and he studied drawing under the two members of the Academy staff, Ottmar Elliger II and Elias Grimmel (1703-58). In June 1743 Makhayev was made director of the cartographic and die-carving section of the Academy, and he was employed there for the rest of his life. Together with his pupils he helped to produce the Atlas rossiyskoy imperii ('Atlas of the Russian Empire'; 1740s); in addition, he provided inscriptions for diplomas for honorary members of the Academy, for porcelain snuff-boxes and for a large silver shrine at the tomb of Aleksandr Nevsky (early 1750s; St Petersburg, Hermitage).
(Bagrow.)
Biografiska uppgifter:1630-1706. Född och död i Paris.
Fransk ingenjör. Efter en tids verksamhet som militäringenjör hos kungen av Portugal återvände han till Paris och blev matematiklärare åt Ludvig XIV:s pager. 1671 utgav han ett militärtekniskt verk, 'Les travaux de Mars, ou l'art de la guerre'. Ett geografiskt verk i 5 band med en mängd kartor och planer, 'Description de l'Univers, contenant les différens systemes du Monde' utkom 1683 och i nyutgåva 1685. 1702 lät han utge 'La Géométrie pratique' i 4 band.
Description de L'Universe
His Description de L'Universe contains a wide variety of information, including star maps, maps of the ancient and modern world, and a synopsis of the customs, religion and government of the many nations included in his text. It has been suggested that his background as a teacher led to his being concerned with entertaining his readers. This concern manifested itself in the charming harbor scenes and rural landscapes that he included beneath his description of astronomical concepts and diagrams. Mallet himself drew most of the figures that were engraved for this book
Bland arbeten:
Les travaux de Mars, ou l'art de la guerre.
Description de l'Univers, contenant les différens systemes du Monde.
La Géométrie pratique.
(Nouv. biogr. gen.)
Biografiska uppgifter:1717-1791. Född 31 oktober 1717. Död 25 oktober 1791.
Inskrevs vid Uppsala Universitet 1729. Han hamnade 1734 i Lantmäteriets tjänst där han 1747 utnämndes till förste lantmätare. Han var Lantmäteriets främste och flitigaste kartograf. Upprättade flera provinskartor och kartor över Vättern och Vänern. Han invaldes i KVA 1769.
Även författare till kartografiska skrifter och beskrivningar. Dessa läckra små skifter i liten 8:o är sällsynta och eftersökta.
Bland arbeten:
Beskrifning Til Chartan öfver Sjön Wenern.
Beskrifning Til Chartan öfver de til Segelfarten tienlige Siöar och Strömmar imellan Götheborg och Norrköping.
(Matematiska institutionen, Uppsala universitet.)
Bokhandlare och kartutgivare. Omnämnd 1658 och 1664. Gav bl.a. ut atlaser med kartor av Nicolas Sanson d.ä. (se denne).
Katalansk kartograf som emigrerade till Sicilien (1583). Utgav åtminstone en atlas.
(RdeT.)
Tecknare. Upptagen på kopparstick till Denis Diderot's 'Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des sciences', band LXXXIV och LXXXV. 1751-1780.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des sciences
Cartographer, lawyer and mathematician.
Bland arbeten:
Limburg 1603 for Mercator-Hondius, also used by Keere 1616, 1617, 1622.
Använd också av Blaeu.
(Tooley)
MASSA [MASSART, MASSAERT], ISAAC.
Biografiska uppgifter:Baptized October 7, 1586 in Haarlem, died 1643.
Dutch cartographer and traveller to Moscow.
Isaac Abrahamszoon Massa was a Dutch grain trader, traveller and diplomat, the envoy to Muscovy, author of memoirs witnessing the Time of Troubles and the maps of Eastern Europe and Siberia. Massa's experience in and knowledge of Muscovy transformed him into a Dutch 'Kremlinologist.' The Isaac Massa Foundation in Groningen aims to stimulate scientific and cultural contacts between the Russian Federation and the Netherlands.
Isaac Massa was born in a wealthy silk merchant's family that relocated from Liege to Haarlem before his birth. His ancestors could have been Italian huguenots who fled their homeland in the beginning of the Reformation. The family surname was also known as Massart, Massaert.
In 1601 Isaac left Haarlem for Moscow to assist the family trade. Isaac has been witness to the second half of Boris Godunov's reign that evolved into a civil war now known as the Time of Troubles. He survived the capture of Moscow by False Dmitriy I and left Russia in 1609, before the fall of tsar Vasily Shuysky. Massa compiled an account of 1601-1609 events (Dutch: Een cort Verhael van Begin en Oorspronk deser tegenwoordighe Oorloogen en troeblen in Moscovia totten jare 1610) presented to Stadtholder Maurice and reproduced in print in the 19th century.[3] In 1612-1613 Massa published two articles on Russian events and the geography of the Land of Samoyeds, accompanied with a map of Russia, in an almanac edited by Hessel Gerritsz. His notes on his various travels have been published in conjunction with maps by Henry Hudson.
These articles were translated and reproduced in European languages anonymously, because the author's name was removed in early Dutch reissues. The most complete translations were issued in Russian in 1937 (reissued in 1997) and in English in 1982. Massa's writing was based on an underlying concept of indispensable punishment for sins. Godunov, False Dimitri and the nation itself all paid for their mortal sins (Massa was confident that Godunov killed Feodor I and the real Tsarevich Dimitri). Russian sources consider him the least biased of contemporary Western witnesses, and a very well informed one (his comtemporary, Jacob De la Gardie, characterized Massa as 'extremely artful in learning other people's secrets').
Massa is credited with five published maps of Russia and its provinces, the last ones compiled around 1633, and two maps of Moscow city, including the schematic account of 1606 battle between Vasily Shuysky and Ivan Bolotnikov's armies. Retrieving original muscovite maps could have been dangerous for Massa himself and fatal for his Russian sources. Massa's rendition of the Siberian coast represented an advance in geography and for decades remained the only map of this region. It was subsequently copied by Mercator and Hondius, Jan Janssonius and Willem Blaeu.
In 1614 Massa returned to Moscow, this time accompanied by his brothers, as an envoy of States-General of the Netherlands to obtain an exclusive trade agreement similar to the recent Dutch-Ottoman treaty, as well as investigate the trade routes into Persia. Not only had the Dutch been keen to purchase grains but also persian silks. These had, equally so, been exported via Archangelsk. At the time Russian people showed great interest in artillery compounds such as lead and gunpowder. An average of 30 ships sailed each year to Archangelsk, a harbour near the White Sea - unfortunately during 1619 a fire broke out and destroyed the city completely, thereby ruining Massa's inventory. Additionally, upon his return Massa's ship encountered a heavy storm near Lapland.
In 1623/24 Massa was called upon by the Dutch Parliament (Staten-Generaal) to become an agent for Moscovia. However, his appointment proved to be a controversial one and drew serious opposition. He then made successful efforts to gain the interest of Gustaf II Adolf of Sweden to pursue trading grains with Russia. While nourishing the relationships between Russia and Sweden, he was knighted by the Swedish King in 1625 for his arduous efforts. One year later, in 1626, he attempted to gain exclusive rights on the trading of grains out of Russia.
Massa promoted the idea of setting up a trading cartel similar to the English Muscovy Company, but internal problems in the Netherlands delayed consolidation of traders into 1628. During his next voyage, in 1629, he travelled to Moscow to pave the way for his friend Elias Trip who by then had initiated a consortium. Massa indiscreetly advised Michael I of Russia and Michael's father, Filaret (the Patriarch of Moscow) of the internal affairs of the Dutch Republic. By doing so he attempted to tarnish the reputation of his competitors and personal opponents.
Because of the ongoing war between Sweden and Poland no grain could be exported through the city of Dantzig. One of his opponents, Klenck, himself a wealthy merchant trading in caviar, was given Russia's permission to export 10 or 12 cargo loads of rye meal. Meanwhile Trip feigned to act on behalf of the Swedish Monarchy.
In 1630 the price of grain remained extremely high due to increasing competition. Albert Burgh tried to ensure a monopoly for the City of Amsterdam. At the same time, countries such as Sweden and England endeavered to do the same. Russian merchants tried to curtail trading by limiting import and export exclusively via Archangelsk. For the next two decades Massa combined diplomatic service with his own business.
Massa has been the subject of two portraits by Frans Hals - solo (1626) and with his wife (1622); the latter is considered unique in composition for the period; the novel composition was probably Massa's own design. Massa owned a country house near Lisse, next to his brother-in-law, Adriaen Maertensz Block. He was the protector of Johannes Symonszoon van der Beeck, a painter from Haarlem.
Bland arbeten:
Plans of Moscow 1610, 1618;
N. Russia 1612 and
South Russia, used by Blaeu & Jansson.
(Tooley.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:Född 1683 i Stockholm, död 1767 i Alvhem, Älvsborgs län.
Johan Anton Matérn, adlad von Matérn, född 1683-10-22 i Stockholm. Konduktör vid fortifikationen 1704-11-06. Löjtnant vid fortifikationen 1708-03-26. Kaptens karaktär 1722-06-26. Kapten vid fortifikationsbrigaden i Göteborg 1731-12-04. Major vid fortifikationsbrigaden 1741-03-05. Generalkvartermästarelöjtnant vid finska brigaden 1742-07-23. Flyttad till Stockholmsbrigaden och fortifikationskontoret 1744-11-10. RSO 1748-09-26. Överste och kommendant i Landskrona 1748-10-27. Adlad 1751-11-21 (introducerad 1756 under nr 1963). Avsked 1760. Död 1767-12-20 i Alvhem i Skepplanda socken, Älvsborgs län och begraven 1768-01-05. 'Han blev 1708 kommenderad från armén för att göra kartor över Polen, Samogitien och Litauen. Bevistade 1708-07-04 slaget vid Holofzin samt 1709 belägringen av Poltava, där han med egen hand uppsatte skanskorgarna längs efter linjen till betäckning av svenska armén. Blev fången vid Perevolotjna 1709-07-01 och förd till Tobolsk i Sibirien, varest han sysselsatte sig med kartors förfärdigande över Sibirien. Kom 1722 hem ifrån fångenskapen och förestod sedan fästningsbyggnaderna vid Oxdjupet utanför Stockholm.' Gift 1734-12-13 i Göteborg med Anna Sofia Habicht, född 1714, död 1793-05-19 i Göteborg, dotter av handelsmannen i Göteborg Claes Habicht och Anna Sofia Schröder.
Bland arbeten:
Nova descriptio geographica Tattariæ magnæ.
Biografiska uppgifter:Född i Wexford, Irland, död i London.
Engelsk sjöofficer. 1836-47 deltog han i kapten George Backes expedition till Repulse Bay och 1848-49 i James Ross expedition för att undsätta John Franklin som förolyckats under försöket att finna nordvästpassagen. Expeditionen blev misslyckad och 1850 utsändes en ny under ledning av kapten Richard Collinson. McClure fick då kommandot över skeppet 'Investigator'. Skeppen kom ifrån varandra och 'Investigator' frös inne vid Melville sund. McClure konstaterade att nordvästpassagen existerade men han lyckades inte att genomföra resan med sitt skepp. Utan att finna spår efter kapten Franklin och hans män höll även undsättningsexpeditionen på att få sätta livet till. Först 1854 var den tillbaka i England. Senare tjänstgjorde McClure i Kina och avancerade efter hand till viceamiral.
(Salmonsen. - Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1779-1829.
Fortifications officer. In the 1790s, worked on maritime measurement of Lake Mälaren.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1754-1835.
Greve. Gjorde en världskarta 1773, blev major 1783. Vistades en period i St Petersburg. Gav ut en atlas över Livland, 'Liivimaa atlasest', 1798-1810 bestående av 14 kartor. Kartorna över Tallinn förstördes då Paldiski län och Tallinn län styrdes av en och samma guvernör under åren 1783-1796, efter 1796 så återskapades Harju län.
Sündis Tuhala mõisas, teenis Vene armees, osales aktiivselt balti poliitikas, avaldas arvukalt kirjutisi ajaloost, geograafiast, põllumajandusest jm. Laiemalt ja tänaseni tuntuks sai ta aga kartograafina. 1773. a sai Mellin kindralstaabi teenistusse Peterburis, osales mitmel sõjakäigul kuni läks majoriaukraadis 1783. a erru. Nüüd sai temast poliitikategelane - Liivimaa ülemkonsistooriumi direktor ja president, Liivimaa maanõunik jne. Muude tegemiste juures sai krahv Mellini suurtööks informatsioonirohke jääva väärtusega 'Liivimaa atlas' (ilmus 1798-1810), mis koosneb üld- ja 14. kreisikaardist. Atlasesse kuulus ka siin eksponeeritud Tallinna kreisi kaart. Tallinna ja Paldiski kreis oli nn asehalduskorra aegne (1783-96) nähtus. 1796. a ajalooline Harju maakond (kreis) taastati. Atlase kaardtidele on tingmärkidega kantud ka mõisad.
Bland arbeten:
Liivimaa atlasest.
Biografiska uppgifter:1540-1603.
Theologian, physician and cartographer of Halle.
Bland arbeten:
Thuringia 1568,
Mansfeld 1571,
Limburg 1593, used later by Hondius & Blaeu.
Plans of Halle & Hildesheim for Braun & Hogenberg 1598.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1537-87.
Son till Gerard Mercator. Arbetade med sin bror Rumold (se denne) i fadern Gerard Mercators (se denne) företag.
MERCATOR, GERARD (Gerard de Cremere el. Kremer).
Biografiska uppgifter:5/3 1512- 2/12 1594. Född i Rupelmonde i Flandern, död i Duisburg.
Belgisk-tysk geograf. Från 1530 studerade han vid universitetet i Leuven under astronomen och kartografen Gemma-Frisius (se denne), och var dennes assistent under arbetet med hans jordglob. Hans första självständiga arbete, en Palestinakarta från 1537, finns det idag bara en känd kopia av. Lika sällsynta är flera av hans andra tidigaste arbeten. År 1541 konstruerade han en jordglob över jordklotet och en himmelsglob, båda på uppdrag av kejsare Karl V. År 1552 slog han sig ned i Duisburg där han sedan fortsatte sin verksamhet. 1569 gav han ut en liten bok om kronologi och samma år kom hans framstående världskarta. 1578 gav han ut Ptolemaeus geografi, kompletterad med sina egna kartor. Detta verk kom i 7 nyutgåvor, den senaste 1794. Mercator är ansedd som den mest betydelsefulla geografen sedan Ptolemaeus. Hans främsta verk, 'Atlas, sive cosmographicae meditationes de fabrica mundi' utkom första gången 1585 och slutfördes 1595, en kort tid efter hans död. Detta arbete var epokavgörande och kom fram till 1642 ut i 47 nyutgåvor med text på 6 olika språk. Under sina sista levnadsår hade Mercator goda medhjälpare i sina söner Rumold Mercator (se denne) och Arnold Mercator (se denne), samt tre av sina sonsöner. Ingen av dessa förde emellertid hans verk vidare. 1604 såldes företaget till Jodocus Hondius. På grund av den stora efterfrågan på Mercators atlas gav Jocodus Hondius ut en förminskad utgåva, 'Atlas minor' (1607) som även den fick stor utbredning under en lång rad år. Som kartograf tog Mercator i bruk en ny, cylindrisk kartprojektion som visade sig vara särskilt användbar för sjökort, och användes under flera århundraden.
For nearly sixty years, during the most important and exciting period in the story of modern map making, Gerard Mercator was the supreme cartographer, his name, second only to Ptolemy, synonymous with the form of map projection still in use today. Although not the inventor of this type of projection he was the first to apply it to navigational charts in such a form that compass bearings could be plotted on charts in straight lines, thereby providing seamen with a solution to an age-old problem of navigation at sea. His influence transformed land surveying and his researches and calculations led him to break away from Ptolemy's conception of the size and outline of the Continents, drastically reducing the longitudinal length of Europe and Asia and altering the shape of the Old World as visualized in the early sixteenth century.
Mercator was born in Rupelmonde in Flanders and studied in Louvain under Gemma Frisius, Dutch writer, astronomer and mathematician. He established himself there as a cartographer and instrument and globe maker, and when he was twenty-five drew and engraved his first map (of Palestine) and went on to produce a map of Flanders (1540) supervising the surveying and completing the drafting and engraving himself. The excellence of his work brought him the patronage of Charles V for whom he constructed a globe, but in spite of his favor with the Emperor he was caught up in the persecution of Lutheran protestants and charged with heresy, fortunately without serious consequences. No doubt the fear of further persecution influenced his move in 1552 to Duisburg, where he continued the production of maps, globes and instruments culminating in large-scale maps of Europe (1554), the British Isles (1564) and the famous World Map on 18 sheets drawn to his new projection (1569). All these early maps are exceedingly rare, some being known by only one copy.
In later life he devoted himself to his edition of the maps in Ptolemy's Geographia, reproduced in his own engraving as nearly as possible in their original form, and to the preparation of his 3-volume collection of maps to which, for the first time, the word 'Atlas' was applied. The word was chosen, he wrote, 'to honour the Titan, Atlas, King of Mauritania, a learned philosopher, mathematiciar, and astronomer' . The first two parts of the Atlas were published in 1585 and 1589 and the third, with the first two making a complete edition, in 1595 the year after Mercator's death.
Mercator's sons and grandsons, named above, were all cartographers and made their contributions in various ways to the great atlas. Rumold, in particular, was responsible for the complete edition in 1595. After a second complete edition in 1602, the map plates were bought in 1604 by Jodocus Hondius who, with his sons, Jodocus II and Henricus, published enlarged editions which dominated the map market for the following twenty to thirty years.
Bland arbeten:
Atlas, sive cosmographicae meditationes de fabrica mundi.
((Averdunk. - Bagrow. - Nederl. biogr. X.) ) - Se bild.
Biografiska uppgifter:Ca. 1547-99.
Tysk kartograf son till Gerard Mercator (se denne). Född i Leuven, död i Duisburg. Han började som bokhandlarlärling hos förläggaren Arnold Birckman i Köln och arbetade sedan under flera år vid dennes filialer i London och Antwerpen. Men så kastade han sig över geografiska studier och blev sin fars medhjälpare. Världskartan 1587 är det första kända arbetet från hans hand. Senare följde en Europakarta och 1590 en Tysklandskarta. Efter faderns död ansvarade han för utgivningen av dennes atlas.
(Averdunk.)
METIO, [METIUS, MATIUS], ADRIANO.
Biografiska uppgifter:1571-1635.
Mathematician and astronomer.
Bland arbeten:
W. Frisia 1630, used by Hondius and Blaeu.
(Tooley.)
Middleton, previously a captain in the employ of The Hudson Bay Company, was financed by Arthur Dobbs to explore the north-western extremities of Hudson Bay in search of a north-western passage. The expedition, from 1741-42, should have disproved notions of such a passage, but the increasingly delusional Dobbs convinced himself that Middleton had deliberately falsified his findings, and mounted an attack on the captain’s integrity, using a series of rather dubious maps distorted to support his viewpoint.
Middleton’s chart over Hudson Bay, published before the eruption of the controversy, is of great importance as the attempt at an accurate survey of the west coast of Hudson Bay (Cumming et al, Exploration of North America, p. 188), and the only reliable printed cartographic record of the captain’s discoveries. Surprisingly, the chart was not included in Middleton’s book defending his reputation, and is now rare.
Bland arbeten:
Hudson Bay.
(Sotheby's)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1752-ca. 1810. Född och död i Paris.
Fransk geograf. Under åren före den franska revolutionen var han matematiklärare för prinsen av Contis pager. Han gav ut flera atlaser och geografiska verk, varav kan nämnas 'Recherches historiques sur Orléans' (1744). 'Dictionnaire Hydrographique de la France' (1787) och 'Atlas national portatif de la France suivant la nouvelle Division en 83 Départements' (1792). Han lät också ge ut särskilt komplicerade verk i geografiska och historiska ämnen.
Bland arbeten:
Recherches historiques sur Orléans.
Dictionnaire Hydrographique de la France.
Atlas national portatif de la France suivant la nouvelle Division en 83 Départements.
(Nouv. biogr. gen.)
Biografiska uppgifter:1531-88. Född i Messina, död i Padua.
Italiensk matematiker. Han var under en tid lärare åt Prins Vincent av Mantua och blev senare professor i matematik i Padua. Efter uppdrag hos påven Gregor XIII och stadsrådet i Venedig, utförde han 'Tabulas Gregorianas' som förbättring av kalendern. Förutom sin skickliga kommentarutgåva av Ptolomaeus gav han ut 'Tabulas geographicas' och 'Ephemerides coelestium motuum ab an. 1563 ad 1580'.
Bland arbeten:
Tabulas Gregorianas.
Tabulas geographicas.
Ephemerides coelestium motuum ab an. 1563 ad 1580.
(Jöcher.)
Biografiska uppgifter:Död 1732. Föddes i Holland.
Engelsk kartograf. Kom ca. 1698 till London där han senare hade sin verksamhet. Arbetade först som kopparstickare för andra kartutgivare, men började snart på egen hand. Hans främsta verk är en stor atlas utan titel ca. 1700, 'Atlas Manuale' (1709), 'Atlas Geographus' i 5 band (1711-17), 'New and complete Atlas' (1719) och 'Atlas Minor' (1729). Utarbetade dessutom kartor för 'The Complete Geographer' (1709) och en rad andra geografiska och historiska verk. Han utgav även några böcker, som 'A System of Geography' (1701).
Bland arbeten:
Atlas Manuale.
Atlas Geographus.
New and complete Atlas.
Atlas Minor.
The Complete Geographer.
A System of Geography.
(Dict. nat. biogr. - Tooley.)
Cartographer.
Bland arbeten:
Fluvii Albis (Elbe) nov. delin. 1628, used by Hondius & Blaeu.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Död i juni 1598.
Emery Molyneux was an English Elizabethan maker of globes, mathematical instruments and ordnance. His terrestrial and celestial globes, first published in 1592, were the first to be made in England and the first to be made by an Englishman.
Molyneux was known as a mathematician and maker of mathematical instruments such as compasses and hourglasses. He became acquainted with many prominent men of the day, including the writer Richard Hakluyt and the mathematicians Robert Hues and Edward Wright. He also knew the explorers Thomas Cavendish, Francis Drake, Walter Raleigh and John Davis. Davis probably introduced Molyneux to his own patron, the London merchant William Sanderson, who largely financed the construction of the globes. When completed, the globes were presented to Elizabeth I. Larger globes were acquired by royalty, noblemen and academic institutions, while smaller ones were purchased as practical navigation aids for sailors and students. The globes were the first to be made in such a way that they were unaffected by the humidity at sea, and they came into general use on ships.
Molyneux emigrated to Amsterdam with his wife in 1596 or 1597. He succeeded in interesting the States-General, the parliament of the United Provinces, in a cannon he had invented, but he died suddenly in June 1598, apparently in poverty. The globe-making industry in England died with him.
Only six of his globes are believed still to be in existence. Three are in England, of which one pair consisting of a terrestrial and a celestial globe is owned by Middle Temple and displayed in its library, while a terrestrial globe is at Petworth House in Petworth, West Sussex.
Molyneux accompanied Francis Drake on his 1577–1580 circumnavigation of the world; as Ubaldini reported, '[h]e himself has been in those seas and on those coasts in the service of the same Drake'. A legend in Latin on the terrestrial globe, explaining why Molyneux had left out the polar lands and corrected the distance across the Atlantic Ocean between The Lizard and Cape Race in Newfoundland, concluded:
'Quod equide[m] effeci tu[m] ex meis navigationibus primo, tum deinceps ex felici illa sub clariss. Fran. Drako ad Indos Occident, expeditione, in qua non modo optimas quasqu[e] alioru[m] descriptiones, sed quidquid mea quantulacu[m]que, vel scie[n]ta vel experientia ad integru[m] hoc qui[n]quen[n]io pr[a]estare potuit, ad hujus operis perfectione[m] co[m]paravi ...' [I have been able to do this both in the first place from my own voyages and secondly from that successful expedition to the West Indies under the most illustrious Francis Drake: in which expedition I have put together not only all the best delineations of others, but everything my own humble knowledge or experience has been able to furnish in the last five years to the perfecting of this work.]
Bland arbeten:
'The Globes Celestial and Terrestrial Set Forth in Plano'
Biografiska uppgifter:fl. 1671.
Published a notable Atlas of America which was used by John Ogilby as the basis for his An Accurate Description and Complete History of America. The maps were extremely decorative and included a view of New Amsterdam as it appeared soon after its foundation.
Montanus, Petrus. [Pieter van den Berg]
Biografiska uppgifter:ft. 1606.
A Dutch geographer, active in Amsterdam, who worked in association with his brother-in-law, J odocus Hondius, for whom he prepared the text of the Mercator/Hondius Atlas (1606 and later editions). The map noted below, attributed to Montanus, is the first separately printed one of Maryland; known as 'Lord Baltimore's Map' it was published by him to attract settlers to the colony.
Son till MORTIER, PIETER. 1721 ingick han kompanjonskap med Johannes Covens (se denne), och förde sin fars verksamhet vidare under firmanamnet Cóvens et Mortier. Deras kartproduktion, nämnt under Cóvens, var förvisso den viktigaste delen av verksamheten, men bokproduktionen verkar också ha varit ganska omfattande. Under viss tid samarbetade de med brodern Pierre Mortier (död 1754) som hade sin egen verksamhet, bl.a. om utgivningen av ett stort illustrerat bibelverk.
(Kleerkooper.)
Biografiska uppgifter:1704-1754.
Bokhandlare och utgivare i Leiden.
Samarbetade tidvis med brodern Cornelius Mortiers firma Cóvens et Mortier.
Biografiska uppgifter:1661-1711.
Boktryckare och bokhandlare i Amsterdam. Han omnämns första gången 1679, och från 1693 även som konsthandlare. 1690 fick han privilegium på tryckning av Sansons (se denne) och Jaillots (se denne) kartor. 1693 övertog han en ny atlas av dessa och samma år 'Le Neptune Francios' av Charles Pene, Cassini m.fl. Vidare kan nämnas 'Atlas nouveau des cartes geographiques choisies' (1703) och ett odaterat militärt kartverk, 'Les Forces de l'Europe, Asie, Afrique et Amerique'. Då barnen ännu var omyndiga fortsatte änkan verksamheten till sin död 1719. 1721 fick sonen Cornelius Mortier (se nedan) i kompanjonskap med Johannes Cóvens överta verksamheten.
Pieter and David Mortier were brothers of French extraction whose publishing interests covered a wide field embracing French and English works as well as Dutch. Pieter was probably trained in the bookselling business in Paris and David spent many years in England; in fact, he acquired British nationality and died there in about 1728. After Pieter's death, his widow continued the business until their son, Cornelis, was able to take over; then, in 1721, Cornelis entered into partnership with his brother-in-law, Johannes Covens, to form the famous name Covens and Mortier, a firm which continued in being with slight change of name until the middle of the nineteenth century. For details of their publications see under Covens and Mortier.
Pieter (Pierre) Mortier (1661 - 1711) was a French cartographer, engraver, and print seller active in Amsterdam during
the later 17th and early 18th centuries.
The grandparents of Pieter Mortier were French refugees. Both Martijn de Mortier and his wife, Jenne de Lanoy, were
born at Bon or Bondy near Paris. They came to Leiden, when they married in 1625. They became a son Pieter. This son
Pieter married Anna Boot in Leiden in 1655. The family moved to Amsterdam in 1661 or 1662 after the birth of their
son Pieter, who became a bookseller.
Pieter Mortier was listed as a member of the booksellers guide on 27 august 1685. Being from French heritage, he had
more easy access to French cartographers such as De L'Isle, Sanson, Jaillot, de Fer and De Wit.
Consequently, much of Mortier's business was built upon leveraging the sophisticated Dutch printing establishment to
issue embellished high quality editions of previously contemporary French maps.
In the greater context of global cartography, this was a significant advantage as most Dutch map publishes had, at
this point, fallen into the miasma of reprinting their own outdated works.
By contrast, the cartographers of France were producing the most accurate and up to date charts anywhere.
Mortier's cartographic work culminated in the magnificent nautical atlas, Le Neptune Francois. Upon Pierre's death
in 1711 this business was inherited by his widow.
In 1721 his son Cornelius Mortier took over the day to day operation of the firm.
Cornelius partnered with his brother-in-law Jean Covens to form one of history's great cartographic
partnerships - Covens and Mortier - which continued to publish maps and atlases until about 1866.
Le Neptune françois
Le Neptune françois, the most beautiful nautical atlas published in Amsterdam in the seventeenth century, with the most eminent and reliable information, is a ‘contrefaçon’, a reproduction. Through its publication Pieter Mortier (1661-1711) wanted to compete with De Nieuwe Groote Lichtende Zeefakkel, the impressive pilot-guide that had established a monopoly for Johannes van Keulen (1654-1715) in the field of maritime cartography since 1681.
In the 1680s Jean Colbert (1619-1683) commissioned a group of mathematicians and astronomers of the Académie Royale des Sciences to map the coasts of the European continent from Norway to Gibraltar, together with hydrographers of the French Navy. This resulted in a magnificently engraved atlas of 29 leaves, which was printed in 1693 by the Imprimerie Royale in Paris. Publication was the responsibility of the royal geographer Alexis-Hubert Jaillot (1632-1712). In that very year Pieter Mortier's reproduction was published: engraved and printed in exactly the same way. Mortier was the son of a French political refugee, and had in 1690 been granted the privilege of distributing the maps and atlases of French publishers in Holland, a privilege he did, indeed, take full advantage of. As it was impossible for him to acquire the original copperplates, he had the charts newly engraved and subsequently put on the market under the original imprint. This was also the case with Le Neptune françois, of which he published no fewer than three different editions: in addition to the French edition there also appeared an English and a Dutch one. In that same year, 1693, Mortier published a second part, Cartes marines à l'usage des armées du roy de la Grande Bretagne. This part, usually bound together with Le Neptune françois, contains nine large-size charts which, contrary to the first part, are not of French but of English origin. They were designed and engraved by Romeyn de Hooghe, then in the service of William III, the king-stadholder. These charts are among the highlights of Dutch seventeenth-century cartography.
Bland arbeten:
Le Neptune Francios.
Atlas nouveau des cartes geographiques choisies.
Les Forces de l'Europe, Asie, Afrique et Amerique.
(Kleerkooper. - Phillips.)
MOUNT & PAGE., W. and J. Mount, and T. Page.
Engelsk kartförläggare. Firman grundades av Richard Mount som 1693 utgav G. Collins: Great Britain's Coasting Pilot. Tillsammans med Thomas Page utgav han 1702 'Atlas maritimus novus', som kom i flera utgåvor under de kommande åren. 1723 utgav T. Page, W. och F. Mount J. Norris 'Complete Set of new Charts, North Se, Baltick'. Firman bedrev sin verksamhet ännu 1763 och utgav då J.G. Alganas sjökartverk över Portugal och Medelhavet.
Bland arbeten:
Atlas maritimus novus.
Complete Set of new Charts, North Se, Baltick.
The English Pilot, ursprungligen av John och Samuel Thornton.
(Phillips - Tooley. Biblioserver.)
Biografiska uppgifter:1810-63. Född i Christiania (Oslo), död i Rom.
Norsk vetenskapsman. Han började studera 1828 och tog en juridisk ämbetsexamen 1934, blev 1837 lektor i historia, professor 1841. Var medlem av en rad lärda sällskap båda i sitt hemland och utomlands. Vid sidan om sin enorma och välkända insats som historiker, språkforskare och utgivare av norska källskrifter, sysslade han även med geografiska studier. 1849 gav han ut 'Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen', men redan tidigare hade han ritat geologiska kartor för professor Keilhaus stora verk 'Gaea Norvegica', och 1854 gav han ut sin första Norgekarta, kompletterad med en 'Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge' (1846). Han ritade även kartor för barn- och skolböcker. Munchs karta över Norge är baserad på en ingående kämnnedom av landet, och utmärker sig för sin noggrannhet och sitt fina utförande. Kartan fick stort erkännande och utkom i många upplagor. Han blev belönad med medalj vid världsutställningen i Paris 1878.
Bland arbeten:
Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen.
Gaea Norvegica.
Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge.
(E. Ellefsen: P.A. Munch som geograf. (Se nr. 448) - Halvorsen.)
Biografiska uppgifter:1795-1876. Född och död i Hafslo.
Norsk officer och historiker. Blev 1811 officer och strax efter anställd som mättekniker vid 'Den Geografiske Opmaaling'. 1815-16 deltog han vid utarbetandet av den norska delen av den stora generalkartan över den skandinaviska halvön, utgiven 1826 av C.G. Forsell (se denne). Under åren 1817-43 var han lärare i kalligrafi och teckning vid Krigsskolan i Norge. 1825 utnämnd till kapten i armen men blev 1845 tvungen att ta avsked på grund av försämrad syn. Tillsammans med N.A. Ramm (se denne) utarbetade han de första länskartorna i Norge. - Munthe hade starka historiska intressen och bedrev omfattande studier av det gamla Norges geografi och stadsnamn, samt medeltidens släkthistoria. Författare av en rad avhandlingar. 1832 var han med om att stifta 'Samfundet for det Norske Folks Sprog og Historie'. Medlem av Vetenskapsakademin i Trondheim.
(N. biogr. leks. - de Seue.)
Biografiska uppgifter:1489-1552.
Tysk kosmograf. Född i Ingelheim i Hessen, död i Basel. Studerade matematik, teologi och klassiska språk i Heidelberg och Tübingen. Blev senare fransiskanermunk och föreläste vid olika läroanstalter tills han 1529 utnämndes till professor i hebreiska vid universitetet i Basel. Münster bedrev ett betydande författarskap och hade rykte om sig som den tidens mest lärde, speciellt när det gällde hebreisk litteratur. I hans klassiska studier hade även matematik och kosmografi en naturlig plats. Hans första geografiska verk, som publicerades 1530, var ett band med upplysningar till en nyutgåva av en gammal Tysklandskarta, utarbetad av kardinal Nicolas Cusanus (se denne). 1532 slutförde han ett större kartverk: 'Typus Cosmographicus Universalis'. Senare följde 'Geographia Universalis, Vetus et Nova', (5 utgåvor 1540-52) och 'Cosmographia, Beschreibung aller Lender' (1544, och en rad senare utgåvor). Böckerna är rikt illustrerade med kartor, stadskartor och andra textillustrationer i träsnitt. Det är framförallt dessa verk som har gjort att hans namn är känt ända fram till vår tid. Idag verkar hans kartor i högsta grad primitiva och kuriösa, men de många utgåvorna visar att man då förstod och värdesatte Münsters verk. Slutligen kan nämnas att han var den förste som utarbetade särskilda kartor över de fyra då kända världsdelarna.
Studied mathematics, theology and classical languages in Heidelberg and Tübingen. His first geographical work was published in 1544, and two years later he completed a larger work, Cosmographiia umversalis. This, like Münster's later books, contained a large number of maps including city maps. Today they appear extremely primitive and somewhat strange, but he was much respected in his own time
Bland arbeten:
Typus Cosmographicus Universalis.
Geographia Universalis, Vetus et Nova.
Cosmographia, Beschreibung aller Lender.
(Allg. d. Biogr. - Bagrow. Sveriges sjökartor - A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1704-1781.
Rysk amiral. Nagaev skickades 1715 till Marinakademin i St Petersburg där han sex år senare blev underofficer. Redan efter några månader började Nagaev undervisa kadetter och detta pågick fram till 1724 på Kronstadt och sedan på Marinakademin i St Petersburg fram till 1729. Under dessa år hann Nagaev även med att övervaka arbetena på en kanal i Kronstadt. År 1723 publicerades tre nya sjökort i tredje upplagan av ryska sjöatlasen över Östersjön vilka Nagaev och I. L. Lyuberas hade uppmätt. Dessa är de första ryskproducerade sjökorten i den första ryska sjöatlasen över Östersjön. De två tidigare utgåvorna var i sin helhet kopior av Geddas svenska sjöatlas. Efter att mellan 1729 och 1733 karterat Kaspiska havet runt Astrakhan återvände Nagaev 1735 till St Petersburg. Åren 1741-42 förde Nagaev befäl på två resor mellan Arkangelsk och St Petersburg. På den andra resan sjönk hans fartyg och Nagaev ställdes inför rätta men frikändes och återinsattes i tjänst. Efter Vitus Berings död så sändes Nagaev iväg till Kamchatka för att kartera kusten och vattnen till Amurflodens mynning. I slutet av 1746 fick Nagaev i uppdrag av admiralitetet att producera nya och exakta sjökort varpå han presenterade dem med ett förslag på en sjöatlas över Östersjön vilket godkändes. Efter granskning av alla inkomna kartor från Nagaevs sjömätningar så graverades korten 1752 och gavs ut 1757. Denna sjöatlas kom att vara standardverket i 60 år tills admiral Sarychev kom ut med en ny. I norra Östersjön från Gotland och Ösel upp till Åland så använde man Nagaevs lodningar och djupsiffror både inom Ryssland men även internationellt i över 100 år. Nagaev fortsatte sin karriär under åren som följde och fortsatte att sammanställa kartor samt sköta praktiska göromål inom flottan bland annat såsom kommendant på Kronstadt. Han deltog i den kommission som utarbetade de nya lagarna under Katarina II men tenderade att vara i opposition. Han dog 1781 i St Petersburg och efterlämnade mycket icke publicerat material.
Biografiska uppgifter:1626-1706.
Svensk bergsman och lantmätare. Efter studier i Uppsala blev han 1657 anställd vid Bergsväsendet. Då Tröndelag vid freden 1658 tillföll Sverige följde han som lantmätare den svenske regeringskommissarien Lorentz Creutz på dennes resa till Trondheim för att fastställa de nya gränserna. Förutom gränsmätningen utförde han även ett flertal grundplaner av Trondheim stad, Domkyrkan m.m. Efter att svenskarna drivits tillbaka från Norge, återupptog Nauclerus sin verksamhet i Bergsväsendet och blev 1665 chef vid Stora Kopparberget i Dalarna.
På mitten av 1800-talet var panoramabilder av stadsmotiv en omtyckt konstnärlig genre. Få bilder har dock blivit så omtalade Neuhaus' stockholmspanorama från 1870-talet. Och anledningen är inte så svår att förstå. Sällan har en karta utarbetats med sådan omsorg och pedantisk noggrannhet.
Heinrich Neuhaus, en tysk färglitograf, kom till Stockholm i samband med färglitografins genombrott i Sverige på 1850-talet. Han bevisade snart sin skicklighet och fick i uppdrag att utföra ett Stockholms-panorama som skulle överträffa föregångarnas i fråga om detaljrikedom och exakthet.
Som underlag hade han en 'platt' stadskarta som Topografiska Corpsen utfört 1862-67 och som i kompletterat skick utgavs 1870. Till detta hade han så fotografier av en del centrala stadsportar och ritningar av fasader. Men det räckte inte.
För att kunna lösa problemet med det höga flygperspektivet måste han också se vad som gömdes innanför fasaderna. Och då fanns det bara ett sätt - att själv besöka varenda bakgård i staden och teckna av vad som fanns inne i kvartersblocken! Det blev tusentals skisser och det tog också flera år att slutföra arbetet.
I december 1875 var han klar. Tryckningen kunde börja. På Centraltryckeriets övervåning, Vasagatan 11, dunkade pressarna fram de första exemplaren av den mest noggranna och detaljrika karta, som någonsin gjorts över Stockholm.
Man kan förmoda att han kände sig stolt över sitt verk. Men tyvärr fick han aldrig uppleva allmänhetens applåder. Natten mellan den 19 och 20 december brann hela övervåningen i tryckeriet ner. Och hela upplagan av kartan blev aska, utom tre exemplar som hann räddas undan.
NEYMAN (Nyman, Nyeman, Newman), JOHAN (Hans).
Biografiska uppgifter:Född 15.., död 16…
Kopparstickare. Verksam i Sverige o. 1616-23. Elev till Valentin Trautman. Medföljde troligen denne till Sverige o. 1616. Hade 1620 av K. Maj:t fått »något arbete under handen», för vilket han 9/2 i ersättning uppbar 60 dlr smt (Kammarkoll. Reg.). S. å. levererades till kopparstickaren Hans Nyman 5 alnar svart kläde och 6 alnar foderboj (Klädkamm. räk.). Kopparstickaren Hans Etzer erhöll i lön för tiden 4/7-27/9 1621 59 ¾ dlr smt (Räntek. boken). S. å 16/12 utbetalades till kopparstickaren Johan Newman 20 dlr smt »till att köpa materia till H. K. M. wapn» (Räntek. boken). Guldsmeden Jochim von der Fecht hade 1622 14/11 å kopparstickaren Hans Jurgens vägnar en fordran att bevaka hos kronan för utfört arbete (Räntek. boken). N., som vid ett tillfälle kallas »förlupen kopparstickare», synes 1623 ha avvikit ur landet. — De båda ovan nämnda Hans Etzer och Hans Jurgen äro med stor sannolikhet identiska med Johan Neyman.
Bland arbeten:
Bibeln, Sthlm 1618: Geographisk afritning huru thet förlofvade landet hafver waridt belägit, karta över Palestina, efter J. Lenéus och V. Trautman.
(Hultmark, 1944.)
Often called 'Donis' from a misapprehension of the title 'Donnus' or 'Donus' an abbreviated form of 'Dominus.
A fifteenth-century cartographer, place of birth, and date of birth and death unknown. The first allusion to him of authentic date is an injunction of Duke Borso d'Este (15 March, 1466) to his referendary and privy counselor, Ludovico Casella, at Ferrara, to have the 'Cosmographia of Don Nicolò' thoroughly examined and then to determine a recompense for it. The duke, on the thirtieth of the same month, called upon his treasurers for 100 florins in gold 'to remit as a mark of his appreciation to Donnus Nicolaus Germanus for his excellent book entitled 'Cosmographia''. On 8 April, 1466, the duke again drew thirty golden florins to present to the Rev. Nicolaus, who 'in addition to that excellent Cosmography' (ultra illud excellens Cosmographie opus) had dedicated to the duke a calendar made to cover many years to come ('librum tacuini multorum annorum'). The 'Cosmographia' as preserved in the Bibliotheca Estensis at Modena comprises a Latin translation of the Geography of Ptolemy with maps. The version of the geographical text is substantially the same as that dedicated in 1410 to Pope Alexander V by Jacopo Angelo, a Florentine. In the execution of the maps, however, Nicolaus, instead of adhering to the flat projection of Ptolemy, chose what is known as the 'Donis-projection', because first worked out by him, in which the parallels of latitude are equi- distant, but the meridians are made to converge towards the pole. He likewise introduced new modes in delineating the outlines of countries and oceans, mountains and lakes, as well as in the choice of cartographic proportions. He reduced the awkward size to one which was convenient for use; the obscure and often unattractive mode of presentation he replaced by one both tasteful and easily intelligible; he endeavored to revise obsolete maps in accordance with later information and to supplement them with new maps. While his first recension embraced only the twenty-seven maps of Ptolemy (one map of the world, ten special maps of Europe, four of Africa, twelve of Asia), the second comprised thirty (including in addition modern maps of Spain, Italy, and the Northern countries: Sweden, Norway, and Greenland). The last-named enlarged recension he dedicated as priest to Pope Paul II (1464-71). He dedicated to the same pontiff his third recension, containing thirty-two maps, adding modern maps of France and the Holy Land. The works of the German cartographer were of great value in diffusing the knowledges of Ptolemy's Geography. The first recension, probably the very copy in the Lenox Library (New York), is the basis of the Roman editions of Ptolemy bearing the dates 1478, 1490, and 1507; on the third, certainly the copy preserved in Wolfegg Castle, are based the Ulm editions of 1482 and 1486. By combining the Roman and Ulm editions Waldseemüller produced the maps of Ptolemy in the Strasburg edition of 1513, which was frequently copied. The modern map of the Northern countries, made by Claudius Clavus, which Nicolaus embodied in his second recension of Ptolemy, was perhaps the source of the Zeni map which had such far-reaching influence, and likewise of the maritime charts of the Canerio and Cantino type. The revised map of the Northern countries in the third recension of Nicolaus, which placed Greenland north of the Scandinavian Peninsula, was a powerful factor in cartography for a century, especially as Waldseemuller gave the preference to this representation in his world and wall map of 1507, 'the baptismal certificate of America'. Because of these and other services to geography and cartography, as for example, by the revision of Buondelmonte's 'Insularium', it would be desirable to have it established whether Nicolaus was really, as I conjecture, a Benedictine father of the Badia at Florence.
(FISCHER, Nicolaus Germanus in Entdeckungen der Normannen in Amerika (Freiburg, 1902), 75-90, 113 sqq. (Eng. tr., London, 1903), 72-86, 108 sqq.)
Se Aspegreen.
Biografiska uppgifter:1844-1930. Född och död i Oslo.
Norsk officer och kartograf. Han var från 1868 knuten till 'Norges Geografiske Opmåling'. 1897 blev han överste och samma år medlem av den norsk-ryska gränskommissionen. Från 1900 var han chef för 'Norges Geografiska Opmåling'. Blev 1906 utnämnd till generalmajor och chef för 'Bergenske Brigade'. - Nissens första karta, 'Cammermeyers Reisekart över det sydlige Norge' kom 1881 och följdes året därpå av en liknande karta över det nordligaste delarna av Norge. Båda utkom senare i många utgåvor. 1905 gav han på Aschehougs förlag ut både en karta över de sydliga delarna av Norge i 4 blad och ett över norra Norge. Båda dessa blev tryckta på nytt 1914. Efter sitt avsked som officer 1912 kunde Nissen hänge sig helt åt sina geografiska och kartografiska intressen. 1914 utgav han en Norgebeskrivning, 'Faedrelandet' och 1921 sin stora ekonomiska atlas över Norge. Under ett antal år var han förman i 'Det norske Geografiske Selskap' och 1901 blev han medlem av den internationella lantmätningen. Som militär verkade han under en tid som lärare vid krigsskolan i Norge och gav även ut läroböcker.
Bland arbeten:
Cammermeyers Reisekart över det sydlige Norge.
Faedrelandet.
(N. biogr. leks.)
Biografiska uppgifter:1722-1804. Född i Orlunda, död i Fliseryd.
Svensk sjöofficer. Blev löjtnant vid amiralitetet 1750 men gick strax därefter i utländsk örlogstjänst. 1755 återvände han till den svenska flottan som kapten, 1766 blev han kommandörkapten och 1772 konteramiral. Adlad 1756. Var från 1758 knuten till det svenska kustmätningsarbetet. 1772-97 direktör för sjökartverket. Ett resultat av hans verksamhet var den så kallade 'Nordenankars atlas' som utkom 1782-97. Han författade den första svenska läroboken i navigation (1756). Medlem av Vetenskapsakademien i Stockholm.
In 1773, Rear Admiral Johan Nordenankar was appointed director of maps, directly under the royal court. The maps were engraved by Fredric Akrel and Eric Åkerland.
Bland arbeten:
Nordenankars atlas.
(Lönborg, s. 183ff. - Sv. män och kv. Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.
Biografiska uppgifter:Född 1723, död 1793.
Öfverste och chef för finska fortifikationsbrigaden. Son till Filip Nordencreutz.
Bland arbeten:
Manuskriptkarta - 'Special hydrographisk carta öfwer Öster-Giötlands skiärgård ifrån Näfweqwarn till Walmarswijk [Kartografiskt material] : med dess öar, holmar ock siöar, samt skiär, hamnar ock redder, med segellederne för stora ock små fartyg / observerat, plicktat ock peijlat uti Augusti månad 1734 af Nils Strömcrona. Renowerad ock efter andre cartor tillökt af F.I. Nordencreutz'
Manuskriptkarta, 1749 - 'Carta no. 1 öfwer södre delen af Sawolax [Kartografiskt material] : utwisandes de större ock mindre wägar ifrån den nu projecterade gräntzen in åt Sawolax ock Tawastehus läner, samt huru de med siöar ock watten befinnas coupperade / sammandragen af Fred. Iac. Nordencreutz'
Biografiska uppgifter:Född 1763, död 1834.
Öfverstelöjtnant och fortifikationsbefälhafvare i Landskrona, voro framstående fortifikationsofficerare. Den förre var lärare i fortifikationsvetenskapen för prinsarna Gustaf, Karl och Fredrik Adolf och ledde 1776 utarbetandet af en militärkarta öfver Finland. Den senare var 1793-96 lärare i fortifikation för konung Gustaf IV Adolf och uppförde Uppsala universitets orangeribyggnad. Son till Fredrik Jakob Nordencreutz.
Biografiska uppgifter:Född 12 dec. 1671 i Nyland, död l mars 1747 i Stockholm,
Landtmätare, erhöll efter verksamhet i Ingermanland, Västmanland samt vid landtmäterikontoret år 1710 fullmakt att vara direktör öfver landtmäteriet i Sverige och Finland samt underliggande provinser. Han adlades 1719 med namnet N. (han hette förut Hagman). Under N:s chefstid lades ett nytt verksamhetsområde till landtmätarna därigenom, att justeringen af mått och vikt anförtroddes dem genom ett k. br. 1735, hvarjämte ett icke obetydligt antal geografiska mätningar utfördes. 1725 utfärdades ny instruktion för landtmätarna, i hvilken bl. a. infördes föreskrift, att handlingarna ang. jorddelningar skulle inges till ord. ting och stadfästas. 1734 erhöll N. tillstånd (bekräftadt med privilegium 1738) att låta trycka provinskartor o. d. För ändamålet inköptes särskild tryckpress, som uppställdes inom landtmäterikontoret, hvarefter åtskilliga provinskartor utgåfvos. Sedan genom ett k. br. 1740 förordnats, att landsskillnaderna emellan särskilda höfdingdömen skulle afmätas, utfärdade N. 9 juni s. å. cirkulärbref till samtliga landtmätare med anvisningar till efterrättelse vid gränsernas upptagande. De förrättningar, som på grund häraf blifvit utförda, ega stort värde för bedömande af sträckningen af ifrågavarande administrativa gränser.
Bland arbeten:
1739. Charta öfwer Mälaren [Kartografiskt material] / med Kongl. Maijts nådigste privilegio utgiwen af dess Lantmäterij contoir igenom Jacob Nordencreutz ; [graverad av] E. Geringius sculpsit.
Svensk adlig ätt, som härstammar från Jakob Hagman (se NORDENCREUTZ, JAKOB) och Filip Schultz (se NORDENCREUTZ, FILIP), hvilka 1719 samtidigt adlades med namnet N. och 1720 introducerades på samma nummer. Den förre slöt själf sin ätt.
Biografiska uppgifter:1747-1832.
Naval commission in 1764, retiring as vice-admiral 1790. The royal letter of discharge lauded him for his 'splendid fidelity and bravery.'
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Norsk amatörtecknare som inte kunnat identifieras.
Biografiska uppgifter:Omkring 1660-1749.
Engelsk amiral , deltog som fartygsbefälhavare i sjöstriderna på 1690-talet och under 1700-talets första år, blev 1708 viceamiral och låg 1709 utanför Helsingör med uppdrag att hindra fransk spannmålsinförsel från östersjöhamnarna. 1709 amiral, var han 1710-11 överbefälhavare för Medelhavsflottan. 1715, 1716 och 1718 var han befälhavare för de till Östersjön sända engelska flottor, som avsågo att öva press på Sverige. Efter Karl XII:s död sändes han ånyo till Östersjön för att mota de ryska planerna mot Sverige men lyckades ej förhindra ryssarnas härjningar på den svenska östkusten och intog i det hela en passiv hållning. 1734-44 var han överbefälhavare för engelska flottan.
(Svensk Uppslagsbok.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1798-1845.
Lantmätare, verksam i Dalarna.
Bland arbeten:
Charta öfver Thorsångs socken i Stora Kopparbergs län [Kartografiskt material] / ifrån en af landtm. C.P. Nyrén uppgord charta transporterad... af A.G. Théel
Se MAGNUS, OLAUS.
Utförde troligen en karta över Medelhavet och med dess länder. Marseille 1762?
(RdeT.)
ORTELIUS (ORTELS, WORTELS), ABRAHAM.
Biografiska uppgifter:1527-98. Född och död i Antwerpen.
Belgisk kartograf. Efter studier i grekiska, latin och matematik började han i 20-årsåldern som karthandlare. Först 1564 offentliggjorde han sitt första självständiga arbete, en världskarta på 8 blad (idag endast känt i ett exemplar). Ett antal mindre specialkartor utkom senare och 1570 lade han fram sitt främsta verk, 'Theatrum Orbis Terrarum' som betecknar en epok i kartografins historia. Det var den första systematiskt utarbetade kartsamlingen baserad på samtida forskningsresultat. Flera av den tidens främsta geografer var hans medarbetare. Första utgåvan av 'Theatrum' innehöll 70 kartor på 53 blad. Härtill kom under åren 1573-95, 5 supplement med totalt 108 kartor. Ortelius atlas trycktes redan första året i 4 utgåvor. Till 1612 utkom inte mindre än 43 folioutgåvor med text på 7 olika språk. Dessutom trycktes 31 utgåvor i förminskat format under åren 1576-1697. De historiska kartorna samlades i en egen atlas, 'Theatrum Orbis Terrarum Paregon; sive veteris Geographiae Tabulae' som även den kom i flera upplagor. - För kartografins historia har Ortelius bidragit med stora förtjänster genom 'Catalogus auctorum' som medföljde hans atlas. Här nämner han alla tidigare och samtida kartografer som har varit hans källor och redogör utförligt för deras arbeten. Detta register, som är en ovärderlig källa till kunskap om de gamla kartograferna, har bearbetats och utgetts av Leo Bagrow.
Flemish cartographer who lived and worked in Antwerp. Began his career as a map trader. His first independent work was produced in 1564 and in 1570 came his chef-d'oeuvre, Theatrum Orbis Terrarum, the first systematic collection of maps based on contemporary maps, re-engraved to fit a standard format. For almost 50 years, it was one of the most widely used atlases.
Bland arbeten:
Theatrum Orbis Terrarum.
Theatrum Orbis Terrarum Paregon; sive veteris Geographiae Tabulae.
Catalogus auctorum.
1570 Theatrum Orbis Terrarum 1570-1612 Between these years the Theatrum was re-issued in 42 editions with 5 supplements with text in Latin, Dutch, German, French, Spanish, Italian and English. The English edition was published in 1606 by John Norton, the maps being printed in Antwerp and the text added in London. Three years after Ortelius died in 1598, his heirs transferred publication rights to Jan Baptiste Vrients who produced the later editions until he died in 1612
1577-85 Spiegel der Werelt (8vo) Maps from the Theatrum, reduced in size, engraved by Philip Galle: text by Pieter Heyns. 6 editions with Dutch, French and Latin text. 1588-i 603 Epitome theatri orbis terrarum (12mo/8v0) 11 further editions of the smaller maps with an increasing number of maps with text also in Italian and English (1603). i6oi-i 2 7 further editions with improved engravings by Arsenius Brothers: text by Michel Coignet in Latin, French, German, Italian and English (1603). 1598-1724 Theatro del Mondo (4t0/12mo/24mo) 8 editions with Italian text; plates engraved in Italy.
1579-1606 Parergon Theatri The number of maps included in the Parergon increased from 4 in 1579 to 43 in 1606 with text in Latin, French, Italian, German and English (1606) 1624 Re-issued in Antwerp as a separate publication by Balthasar Moretus. This edition included a reproduction of the Peutinger table.
(Bagrow. Sveriges sjökartor – A. Hedin.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:JOACHIM OTTENS 1663-1719
REINER OTTENS (son) 1698-1750
JOSHUA OTTENS (son) 1704-65
Holländskt kartförlag, etablerat i Amsterdam 1726 av bröderna Reiner och Iosua Ottens vid deras övertag av ett äldre konst- och kartföretag. Firman utgav en större atlas och en 'Atlas Minor' i en rad odaterade utgåvor. De ombesörjde även nyutgåvor av Louis Renards (se denne) navigationsatlas. Detta kan tyda på att det var hans företag som de övertog.
The family business of print and map selling was founded by Joachim Ottens but the active period of map publishing was concentrated in the years between 1720 and 1750 when the brothers, Reiner and Joshua, produced enormous collections of maps, some as large as 15 volumes. These, including copies of practically all maps available at the time, were made up to order and were magnificently coloured. Besides these specially prepared collections they also issued single-volume atlases with varying contents as well as pocket atlases.
Bland arbeten:
Atlas Minor.
(Kleerkooper. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:(fl. 1706-64)
Henry Overton acquired the stock of his fathers plates in 1707. His map Provincia Oxoniensis is a close copy of a Jansson 1644 map with the addition of roads. It appeared in some of Overton’s composite atlas of 1716.
Bland arbeten:
Provincia Oxoniensis
(Sotheby's)
Engelsk kartförläggare under början av 1700-talet. - Se MOUNT & PAGE.
PAGÉS, PIERRE MARIE FRANCOIS, vicomte de.
Biografiska uppgifter:Född i Toulouse, död i Saint-Domnique på Haiti.
Fransk sjöofficer. Som löjtnant ledde han 1767-71 en expedition som sökte finna Nordostpassagen. Han tvingades ge upp hoppet om detta, men förestod istället en rad vetenskapliga observationer och mätningar i Indiska Oceanen och Stilla Havet. 1772 deltog han i Kerguelen-Trèmarecs exedition till sydpolsområdet och 1776 ledde han en nordpolsexpedition. Han nådde emellertid inte längre än till Svalbard. Hans bok om dessa tre resor, 'Voyages autour du monde et vers les deux póles' utkom 1782 och blev översatt till flera språk, däribland svenska. Efter att ha avancerat till kapten drog han sig 1782 tillbaka i Saint-Dominique där han drev en plantage. Han blev mördad under ett negeruppror i förbindelse med franska revolutionen.
Bland arbeten:
Voyages autour du monde et vers les deux póles.
(Nouv. biogr. gen.)
Biografiska uppgifter:1697-1774. Född i Montauban, Frankrike, död i London.
Engelsk kartograf. Han kom till England som 'agent of the States-General' och blev fransklärare åt kung George II:s barn. Förutom diverse filologiska verk utgav han 1754-55 'Nouvelle Introduction à la Géographie Moderne' i 3 band, samt 'Atlas Méthodique' med 53 kartor 1754.
Bland arbeten:
Nouvelle Introduction à la Géographie Moderne.
Atlas Méthodique.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:Född 25 december 1859, död 15 februari 1924 i Italien.
Dotter till G. V. Palm. Gift 1901 med italienske officeren A. de Rosa. Anna Palm var akvarellist och har utfört en mängd motiv från Stockholm och skärgården samt även franska och italienska landskap med staffage av bönder och hästar.
Biografiska uppgifter:Född d. 4 juni 1694. Död d. 1 september 1715 i Arras, Frankrike.
Arkitekt, page, tecknare. Föräldrar: assessorn Magnus Bechius, adlad P., och Helena Catharina Pontin.
P., som blev student i Uppsala 1706, var page hos Carl Gustaf Tessins mor (enligt en anteckning av Tessin på en handteckning i Nationalmuseum) och medföljde Tessin på hans första utrikesresa 1714. Den tyste och tillbakadragne P. skulle vara den unge Tessin behjälplig med att kopiera arkitektur och trädgårdskonst och över huvud taget leda hans konstnärliga studier men avled helt ung i Arras. Sex pennteckningar av P., delvis stora kompositioner, såldes på den Tessinska auktionen 1786. – Representerad i Nationalmusei gravyravdelning med omkring 30 teckningar.
((Svenskt konstnärslexikon) )
Biografiska uppgifter:Ca. 1828.
Engelsk kartgravör. Inga upplysningar hittade.
Biografiska uppgifter:1862-1948. Född i Bergen, död i Oslo.
Norsk officer. Började studera 1882, blev officer 1889 och kapten i 'Bergenske Brigade' 1897. 1916 tog han avsked. Under åren 1895-99 var han mättekniker vid 'Norges Geografiska Oppmåling'. Till Norges jubileumsutställning 1914 utförde han ett par stora reliefkartor. Han var även målare och bildhuggare och deltog i flera utställningar och tävlingar. Under en tid ledde han Bergens konstförening.
Biografiska uppgifter:28 juni 1618-2 februari 1682.
Jean le Pautre (June 28, 1618 – February 2, 1682) was a French designer and engraver. Le Pautre was an apprentice to a carpenter and builder. In addition to learning mechanical and constructive work, he developed considerable skill with the pencil. His designs, innumerable in quantity and exuberant in content, consisted mainly of ceilings, friezes, chimney-pieces, doorways and mural decorations. He also devised fire-dogs, sideboards, cabinets, console tables, mirrors and other pieces of furniture.
Jean Le Pautre, Sight of the Basin of Latone in the Gardens of Versailles, 1678
Le Pautre was long employed at the Gobelins manufactory. His work is often very flamboyant and elaborate. He frequently used amorini and swags, arabesques and cartouches in his work. His chimney-pieces, in contrast, were often simple and elegant. His engraved plates, nearly 1,500 in number, are almost entirely original and include a portrait of himself. He made many designs for Andre Charles Boulle.
He became a member of the academy of Paris in 1677.
Bland arbeten:
Karl X Gustafs historia.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:June 14, 1726 - December 16, 1798.
Was a Welsh naturalist and antiquary.
The Pennants were a Welsh gentry family from the parish of Whitford, Flintshire, who had built up a modest estate at Bychton by the seventeenth century. In 1724 Thomas' father, David Pennant, also inherited the neighbouring Downing estate from a cousin, considerably augmenting the family's fortune. Downing Hall, where Thomas was born in the 'yellow room', became the main Pennant residence.
Pennant received his early education at Wrexham grammar school, before moving to Thomas Croft's school in Fulham in 1740. In 1744 entered Queen's College, Oxford, later moving to Oriel College. Like many students from a wealthy background, he left Oxford without taking a degree, although in 1771 his work as a zoologist was recognised with an honorary degree.
At the age of twelve, Pennant later recalled, he had been inspired with a passion for natural history through being presented with Francis Willughby's Ornithology. A tour in Cornwall in 1746-1747, where he met the antiquary and naturalist William Borlase, awakened an interest in minerals and fossils which formed his main scientific study during the 1750s. In 1750, his account of an earthquake at Downing was inserted in the Philosophical Transactions of the Royal Society, where there also appeared in 1756 a paper on several coralloid bodies he had collected at Coalbrookdale, Shropshire. More practically, Pennant used his geological knowledge to open a lead mine, which helped to finance improvements at Downing after he inherited in 1763.
In 1757, at the instance of Carolus Linnaeus, he was elected a member of the Royal Swedish Society of Sciences. In 1766 he published the first part of his British Zoology, a work meritorious rather as a laborious compilation than as an original contribution to science. During its progress he visited the continent and made the acquaintance of Buffon, Voltaire, Haller and Pallas.
In 1767 he was elected a fellow of the Royal Society. In 1771 his Synopsis of Quadrupeds was published; it was later expanded into a History of Quadrupeds. At the end of the same year he published A Tour in Scotland in 1769, which proved remarkably popular and was followed in 1774 by an account of another journey in Scotland, in two volumes. These works have proved invaluable as preserving the record of important antiquarian relics which have now perished. In 1778 he brought out a similar Tour in Wales, which was followed by a Journey to Snowdon (part one in 1781; part two in 1783), afterwards forming the second volume of the Tour.
In 1782 he published a Journey from Chester to London. He brought out Arctic Zoology in 1785-1787. In 1790 appeared his Account of London, which went through a large number of editions, and three years later he published the autobiographical Literary Life of the late T. Pennant. In his later years he was engaged on a work entitled Outlines of the Globe, volumes one and two of which appeared in 1798, and volumes three and four, edited by his son David Pennant, in 1800. He was also the author of a number of minor works, some of which were published posthumously. He died at Downing.
The correspondence he received from Gilbert White was the basis for White's book The Natural History and Antiquities of Selborne. Unfortunately Pennant's letters to White have been lost.
Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:Född 1790 28/1 i Stockholm (Klara), död 1822 26/3 i samma stad (Hovförs.).
Kartgravör. Son av hovkamreraren Johan Magnus P. och Beata Elisabeth Bjurman. Elev av kartgravören Carl Gustaf Lundgren 1810 samt vid Konstakademien från 1811.
Bland arbeten:
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 40 blad, bl. a. Belägenheten omkring Kongelf 1808. 1809 års riksgräns emellan Sverige och Ryssland. Belägenheten af Säter 1811. Belägenheten af Strömstad 1814. Belägenheten af Sköfde 1816. Plan och läge af Stockholm 1818.
Archiv af nyare resor till lands och sjöss, I-VI, 1810-11: ett 10-tal kartor och planer över bl. a. Kanarieöarna och Konstantinopel.
Planes et cartes á 1’histoire universelle, 1811, kpst.
E. G. GEIJER, De pugna Pultavensi, diss., resp. C. F. Wrede, Uppsala 1818: karta över Karl XII:s marscher 1700-09 samt plan över Poltava.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:16 april 1822 - 25 september 1878.
August Heinrich Petermann, född 16 april 1822 i Bleicherode, Sachsen, död genom självmord 25 september 1878 i Gotha, var en tysk kartograf och geograf.
Petermann arbetade 1839-45 vid Heinrich Berghaus kartografiska institut i Potsdam, där han huvudsakligen sysslade med Berghaus 'Physikalischer Atlas'. Han tecknade även kartor till skrifter av Alexander von Humboldt. År 1845 begav han sig till Edinburgh för att biträda Alexander Keith Johnston vid den engelska bearbetningen av nämnda atlas och grundlade 1847 i London en kartografisk anstalt. År 1854 anställdes han hos Justus Perthes i Gotha och utgav sedan 1855 'Mitteilungen aus Justus Perthes geographischer Anstalt', vilken tidskrift, vanligen kallad 'Petermanns Mitteilungen', blev ett centralorgan för den geografiska vetenskapen.
Som kartograf utmärkte Petermann sig genom ett omsorgsfullt och kritiskt arbete med de mest skilda källor. Särskild kända är hans stora karta över det inre Afrika, hans karta i sex blad över USA samt hans karta i nio blad över Australien. Han bearbetade även Adolf Stielers stora atlas och bidrog därigenom till dess stora spridning. Petermann anordnade och understödde även forskningsresor till exempel till Afrika och polarregionerna.
Bland arbeten:
'Mitteilungen aus Justus Perthes geographischer Anstalt'
'Physikalischer Atlas'
'Stieler'
(Nordisk Familjebok.)
Tyskt förlag, grundat i Berlin 1900 för utgivning av kartor, särskilt stadskartor. En säregen finess med dessa var att offentliga byggnader och sevärdigheter avbildades med miniatyrteckningar. Senare utkonkurrerat av liknande men bättre kartor.
PHILIPPE DE PRETOT, ÉTIENNE-ANDRÉ.
Biografiska uppgifter:Ca. 1708-87. Född i London, död i Brighton.
Engelsk bokhandlare och förläggare. 1788 öppnade han i Leicester en bok- och pappershandel som snart blev ett centrum för revolutionär litteratur. Vid sidan om detta startade han 1792 en tidskrift, 'Leicester Herald', som han själv redigerade. 1795 flyttade han sin verksamhet till London och grundade där tidskriften 'Monthly Magazine' och flera andra skrifter. Hans förlagsverksamhet omfattade särskilt klassisk litteratur samt geografiska och naturvetenskapliga verk. 1807 blev han vald till sheriff av London.
Bland arbeten:
Leicester Herald.
Monthly Magazine.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1767-1840. Född och död i Paris.
Fransk historiker. Bedrev privatundervisning i historia och geografi och hade en ställning som 'censeur royal'. Av hans författarskap kan nämnas 'Essai de Géographie' (1774), 'Analyse chronologique de l'Histoire universelle' (1752), 'Cosmographie universelle' (1769) och 'Révolutions de l'Universe' (1763). Han var huvudförfattare till 'Atlas universel' som kom 1787. Medlem av 'L'Académie des Sciences et belle-lettres' i Angers.
Bland arbeten:
Essai de Géographie.
Analyse chronologique de l'Histoire universelle.
Cosmographie universelle.
Révolutions de l'Universe.
Atlas universel.
(Nouv. biogr. gen.)
PHIPPS, CONSTANTINE JOHN, BARON MULGRAVE.
Biografiska uppgifter:1744-92. Född på Irland, död i Liège.
Engelsk sjöofficer. 16 år gammal gick han in i marinen och blev efter några år löjtnant och senare kapten. 1773 ledde han en expedition som skulle söka en nordlig sjöförbindelse till Indien. Expeditionen kom inte längre än till Svalbard där den tvingades vända på grund av packisen. Hans bok om denna resa, 'A voyage towards the North Pole' utkom 1774 och blev även översatt till andra språk. 1778 deltog Phipps i kriget mot Frankrike. Senare arbetade han med administration av den indiska handeln och plantagedriften. Sedan 1777 var han medlem av parlamentet.
Bland arbeten:
A voyage towards the North Pole.
(Dict. nat. biogr.)
PIJNACKER [PYNACKER], CORNELIUS.
Biografiska uppgifter:1570-1645.
Dutch cartographer.
Bland arbeten:
Drent 1634, used by Hondius & Blaeu.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1758-1826. Född i Edinburgh, död i Paris.
Skotsk historiker. Efter att ha studerat rättsvetenskap under en tid, utvecklade han från 1780 ett rikt författarskap och hade bl.a. stora förtjänster med sina utgåvor av äldre skotsk folkdiktning. I övrigt omfattade hans författarskap många olika specialfält inom historia. Bland hans främsta verk kan nämnas 'History of Scotland' (1797). Han gav även ut flera geografiska arbeten, som 'Voyages and Travels', ett mästerverk om 16 band (1807-14) och 'Modern Geography' (1802). Hans 'New Modern Atlas' kom 1808-09 och räknas som ett arbete av hög kvalitet.
Bland arbeten:
History of Scotland.
Voyages and Travels.
Modern Geography.
New Modern Atlas.
(Dict. nat. biogr. - Tooley.)
Se Claes Visscher.
Biografiska uppgifter:Död 1696.
Engelsk förläggare och kartograf. 1668 etablerade han sig som förläggare. 1680 påbörjade han utgivningen av ett stort atlasverk, 'English Atlas' efter mönster av de holländska kartverken, först och främst Janssonius (se denne), vars arvingar han arbetat tillsammans med. Pitt blev emellertid ruinerad efter att de 4 första banden utkommit och verket blev aldrig slutfört. Pitt själv blev satt i häkte under en tid och skrev sedan en uppseendeväckande bok om förhållandena där, 'The Cry of the Oppressed' (1691).
Bland arbeten:
English Atlas.
'The Cry of the Oppressed.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:1562-1622.
Plancius was a theologian and minister of the Dutch Reformed Church who fled with many of his compatriots from religious persecution in Flanders to settle in Amsterdam in 1585. There he became interested in navigation and cartography and, being fortunate enough to have access to nautical charts recently brought from Portugal, he was soon recognized as an expert on the shipping routes to India. He was interested, too, in the idea of a North East passage until the failure of Willem Barentsz's third voyage in 1597 seemed to preclude the possibility of such a route. In 1602 he was appointed cartographer to the new Dutch East India Company.
Although Plancius produced no atlases his individual maps and charts, over 100 in all, exercised much influence on the work of other cartographers at the turn of the century. His very large wall map of the world dated 1592 was of particular significance.
Biografiska uppgifter:1514-1589.
Fransk-nederländsk boktryckare, tryckte i Antwerpen från 1550 bl.a. liturgiska verk och en 'Biblia polyglotta' (8 bd, 1569). P. hade bl.a. en filialofficin i Leiden, som 1586 övertogs av svärsonen F. Raphelengh. P:s efterträdare i ANtwerpen blev hans svärson Jan Moerentorf (Moretus), under vars son, Balthasar Moretus (1574-1641), P. P. Rubens knöts till företaget. - P.-trycken (o. 1600 torde finnas) utmärka sig för vacker utstyrsel och praktiskt format samt stor noggrannhet i tekniken. Tryckeriet ägde bestånd i Antwerpen till 1876, då det inköptes av staden och blev Musée Plantin-Moretus.
Christophe Plantin ombesörjde efter 1579 utgivningen av Ortelius atlas 'Theatrum Orbis Terrarum'.
Bland arbeten:
Biblia polyglotta.
(Svensk uppslagsbok.)
Biografiska uppgifter:1763-?.
Fought at the Battle of Svensksund in 1790. In 1793 oversaw the construction ofa new lighthouse at Falsterbo. 1805-11 shipyard commander in Malmö. Appointed the Navy's Major Mecanicus' in 1809. Was involved in the building of new docks in Malmö, Ystad and Helsingborg.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1748-1822. Född i Bergen, död i Köpenhamn.
Dansk nationalekonom. Han kom som ung till Island där han blev assistent vid Handelskompaniet. 1774 verksam som köpman och 1781 administrativ direktör för den 'Kgl. grönlandske, islandske, finmarkske och faeröske Handel'. 1791 blev han vice rådman och 1804 rådman i Köpenhamn. Han utsågs till statsråd och utvecklade ett rikt författarskap, särskilt i ämnen som handel, fiske och valfångst. Av särskilt intresse för Norge är 'Det finmarkske Magasins Samlinger' (1790).
Bland arbeten:
Det finmarkske Magasins Samlinger.
(Bricka.)
PONTOPPIDAN, CHRISTIAN JOCHUM.
Biografiska uppgifter:1739-1807. Född i Lille Naestved, död på Lolland.
Dansk kartograf. 18 år gammal avbröt han sin skolgång och gick i utländsk krigstjänst. Vid hemkomsten 1773 fick han anställning som lärare i teckning vid den kungliga 'Landkadetkorps'. 1800 tog han avsked. Hans första kartarbete, som omfattade hela Skandinavien och delar av Ryssland, kom ut 1781. Som tillägg till sina olika kartor utarbetade han textband med 'Geographiske Oplysninger'. Hans kartor räknas till den tidens främsta och mest omfattande.
Bland arbeten:
Geographiske Oplysninger.
(Bricka. - Ehrencron.)
Biografiska uppgifter:1698-1764. Född i Aarhus, död i Köpenhamn.
Dansk-norsk teolog och författare. 1716 började han studera och tog en teologisk examen 1718. Verkade senare som lärare och präst i ett antal städer. 1740 blev han professor i teologi vid universitetet i Köpenhamn, 1747 biskop i Bergen och 1755 prokansler vid universitetet. Av hans omfångsrika författarskap nämns här endast 'Det förste Forsög paa Norges naturlige Historie' i två band (1752-53), rikt illustrerat med bilder och naturhistoriska figurer. Detta verk kom även i en tysk och en engelsk utgåva.
Bland arbeten:
Det förste Forsög paa Norges naturlige Historie.
(Ehrencron.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Was the most important member of an Augsburg family of artists and publishers. He was the German representative of the 'Vue d'Optique' , a genre of copper engravings showing in the size of this here shown print the architectural 'wonders of the world' to people mainly during fairs. The prints were pushed into a view box and the viewers, one at a time, could look through a lens to see the prints inserted into the box by the operator, for money, of course. There were French, Italian, Spanish, publishers of Vue d'Optique prints. But the most famous and the most true to facts ones came from the Augsburg workshop of G.B. Probst. He produced ca. 400 of them, not only views of places, but also a variety of other subject matters. While most prints of this genre were loudly and heavily colored, a small series was left black and white, truly showing their artistic value beyond the fulfilment of curiosity at fairs.
Namnet nämns på bl.a. en globkarta utgiven i Augsburg 1786. 'Iean George Probst Fils'.
Gav ut en globkarta i Augsburg år 1786. Familjen Probst graverade flera kartor under 1700-talet i Augsburg. Bl.a. Seutters karta över Konstantinopel c:a 1770.
Stor familj av konstnärer och tryckare verksamma i Augsburg.
Johann Balthasar Probst 1504 - 1570.
Georg Balthasar Probst 1673 - 1748.
Johann Friedrich Probst 1719 - 1781.
Jean Michel Probst 28/8 1721 - 1/8 1771.
Georg Balthasar Probst 1732 - 1801.
Johann Michael Probst d.y. 1757 - 1809.
PTOLEMAIOS, CLAUDIUS (Ptolemaeus / Ptolemy).
Biografiska uppgifter:Ca. 150 e. Kr.
Den äldre tidens mest berömda astronom, geograf och matematiker. Hans astronomiska teorier var ledande under 14 århundraden, och hans främsta verk, 'Syntaxis' eller 'Almagest', avlöstes inte förrän Newtons banbrytande forskning. Hans 'Geographia' dominerade hela den kristna och muhammedanska världen under 1500 år. Det var Ptolemaeus som införde begreppen längd- och breddgrader, det system som geografin sedan dess följt i alla tider. Efter uppfinningen av boktryckerikonsten kom hans främsta geografiska verk helt eller delvis ut i en rad utgåvor, som oftast kompletterades med senare forskningsresultat och nyare kartritningar. Till år 1700 hade 45 utgåvor på många olika språk utgivits. Sedan dess har ytterligare 7 utgåvor tillkommit, den senaste år 1883.
The 1482 edition of the Cosmographia, printed in Ulm, is one of the finest and most ambitious productions of the fifteenth century and the first printed atlas to include a corpus of “modern maps” as revised and supplemented by the important renaissance cartographer Dom Nicolaus Germanus. “The strictly classical world map goes no further than Thule, just to the north of Scotland, but the Ulm Ptolemy shows a rudimentary Scandinavia within an extension of the map’s top border…..No hint is given of the Portuguese exploration down the west coast of Africa nor of the existence of “modern” sea charts (portolani) showing the European and neighbouring coasts in great detail” (Shirley).
All fifteenth-century printed editions of Ptolemy were based on the work of Dom Nicolaus, a Benedictine monk from the diocese of Breslau, who prepared a series of magnificent vellum manuscript atlases in Florence in the 1460s and 1470s for various Italian dignitaries. The direct model for the Ulm edition was the manuscript atlas Dom Nicolaus made for presentation to Pope Paul II (d. 1471) which seems to have been carried from Rom to Ulm for that purpose and then never returned. It survives today at Schloss Wolfegg.
Bland arbeten:
World. Untitled map of the world. Ulm: Leinhart Holle, 1482 or later. Prepared by Donnus Nicolas Germanus and cut by Johannes “Schnitzer”.
This world map is from the first edition of Ptolemy to be printed north of the Alps, and the first to use woodcut maps. It is the earliest surviving printed map signed by its engraver, and the first in the Ptolemaic sequence to include Scandinavia and to allude to lands beyond the confines of Ptolemy’s world view.
(Salmonsen.- Tooley.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1632-94. Född i Sachsen, död i Berlin.
Tysk-svensk historiker. Han studerade rättsvetenskap och filosofi i Leipzig och Jena, tog magistergraden 1656 och blev 1661 professor vid universitetet i Heidelberg. 1667 kallad att bli professor i natur- och folkrätt i Lund, och 1677 utnämnd till svensk rikshistoriograf. Han utgav en rad juridiska och historiska skrifter. Av störst intresse i detta sammanhang är det stora verk om Karl X Gustaf, 'De rebus a Carolo Gustavo, Sueciae regis, gestis commentariorum libri septem' som kom 1696. Verket är illustrerat med en mängd kartor och bilder i kopparstick.
Bland arbeten:
De rebus a Carolo Gustavo, Sueciae regis, gestis commentariorum libri septem.
(Sv. män och kv.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1870-1921.
Norsk officer. Han började studera 1888, tog examen vid 'Krigsskolen' 1891, blev 1900 kapten och 1916 major och chef för norska generalstabens kommunikationsavdelning. Under en rad år var han knuten till 'Norges Geografiske Opmaaling' som chef för den topografiska avdelningen. Han gav ut flera rese- och bilkartor över Norge.
(Studentene fra 1888. - U.B.)
Biografiska uppgifter:1715-1786.
Naval officer, serving under the Dutch flag in the 1730s. Took part in battles against Turkish pirates. Shipyard major, vice-admiral and in 1769, governor of Blekinge province.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1713-1764.
Shipyard commander in Karlskrona 1755.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin)
Biografiska uppgifter:1793-1839.
Norsk officer och kartograf. Född i Vinger, död i Christiania (Oslo). Blev 1809 sekondlöjtnant vid 'Nordenfjeldske Infanterikorps', 1812 premierlöjtnant vid '2. Akershuiske infanteribrigade' och 1822 kapten. 1812 blev han knuten till 'Den Geografiske Opmaaling', från 1818 som mättekniker. P.g.a. försämrad syn blev han 1835 tvungen att ta avsked. Då kartläggningen 1823 stoppades p.g.a. penningbrist, sökte han tillsammans med kapten Gerhard Munthe (se denne) och fick tillåtelse att nyttja kartläggningens originalkartor för utarbetningen av norska länskartor. Utan något som helst offentligt stöd gav de under åren 1826-32 ut en rad kartor i skala 1:200 000. (Smalenene, Akershus, Hedemarken samt Jarlsberg och Laurvig). 'Kapten Ramm varen av de dygtigste Tegnere, som den geografiske Opmaaling har havt i sin Tjeneste.'
(de Seue.)
Biografiska uppgifter:1715 - ca 1791.
Bland arbeten:
1735 Kleyne en Beknopte Atlas (8vo) Maps and town plans of various European Countries based on the work of the La Feuille family.
Biografiska uppgifter:Född d. 18 maj 1717. Död i Stockholm d. 19 mars 1793.
Arkitekt, gravör, konstälskare. Född d. 18 maj 1717. Son af Erik Bure och Rebecka Rehn (af den gamla stockholmska borgarsläkten), upptog R. moderns släktnamn.Gift med Anna Kristina Rungren.
Efter idkade militärstudier, därunder han lade sig särdeles vinn om teckning, ingick han vid fortifikationen och befordrades till löjtnant-dessinatör vid nämnda kår.
För att blifva i tillfälle att lära etsningskonsten eller, såsom det då hette, »skedvattensgravyren», reste han 1740 med offentligt understöd till Paris och utförde där under Le Bas' skickliga ledning åtskilliga lyckade arbeten i antydda väg, däribland planscherna öfver Ulrika Eleonoras bisättning och begrafning efter Hårlemans teckningar. Nämnda konstnär uppgjorde med honom 1745 ett kontrakt, enligt hvilket han mot årlig lön skulle gå de svenska sidenfabrikerna tillhanda »med mönster- och patronritning samt fasoners projekterande». Han hade vid denna tid återkommit till fäderneslandet, där han blef en eftersökt teckningslärare.
I sällskap med J. Pasch anträdde han 1755, för idkande af studier äfven i arkitektur, en ny färd till utlandet. Här vistades han i sexton månader, hvarunder han besökte Frankrike och Italien och i sistnämnda land uppehöll sig ett halft år i Rom. Hemkommen blef han 1757 hofintendent. Hans förmåga togs nu på mångfaldigt sätt i anspråk. Jämte det han lämnade ritningar till åtskilliga boningshus och herregårdar, anförtroddes åt honom en mängd inredningar och dekorationer å de kungliga slotten, tillsynen öfver kungliga husgerådskammaren och hoflivréerna, uppgörande af förslag till möbler, åkdon, tyg o. s. v.
Då Gustaf III, hvilken jämte sina bröder i ungdomen åtnjutit undervisning i teckning af R., uppstigit på tronen, fick han röna många prof på denna sin forna lärjunges bevågenhet. Jämte det han kallades till ledamot af Målare- och bildhuggareakademien, erhöll han flera uppdrag vid omdaningen af Gripsholms slott.
Först 1789 afgick R., efter beviljad afskedsansökan, från sin hofintendentsbefattning samt afled i Stockholm d. 19 mars 1793. Bland hans lärjungar förtjäna nämnas Hilleström, Floding m. fl. Hans efterlämnade konstverk bestå mest i kopparstick och lavier i ett eget raskt manér samt utmärkas för sina med säkerhet inlagda skuggmassor bredvid stora besparade dagrar. Af hans i vidsträckt mån anlitade skicklighet såsom dekoratör af rum förefinnas ännu många utmärkta prof, däribland att nämna biblioteket och konstkabinettet å Drottningholm, Gustaf III:s runda salong å Gripsholm samt åtskilliga praktrum å Stockholms slott.
((Svenskt biografiskt handlexikon))
REILLY, FRANZ JOHANN JOSEPH von.
Österrikisk kartograf under senare delen av 1700-talet. 1789-91 gav han ut en atlas 'Grosser deutscher Atlas' som omfattade hela världen, och 1799 'Atlas univers' som endast omfattade Europa.
Bland arbeten:
Grosser deutscher Atlas.
Atlas univers.
(Phillips.)
REINECKE, JOHANN CHRISTOPH MATTHIAS.
Biografiska uppgifter:1768-1818. Född i Halberstadt, död i Coburg.
Tysk lärare och kartograf. 1804 var han privatlärare i Eisenach, därefter professor och från 1806 direktör vid Gymnasium Casimirianum. Han ritade en rad kartor som bl.a. blev upptagna i 'Allgemeines Hand-Atlas', utgiven av A.C. Gaspari i Weimar 1821.
Bland arbeten:
Allgemeines Hand-Atlas.
(Phillips - Thieme-Becker.)
Nämnda som portugisiska kartografer (1519). Utförde karta över Brasilien till Miller's atlas, karta över Atlanten samt flera länder.
(RdeT.)
Biografiska uppgifter:Född o. 1660, död 1696, begr. 18/9 i Stockholm (Hedv. El).
Kopparstickare och koppartryckare. Verksam som gravör i Uppsala under slutet av 1680-talet och från 1690 i Stockholm. Fortsatte i början av 1690-talet sin utbildning för Willem Swidde och blev dennes medhjälpare i arbetet på Sueciaverket enligt kontrakt av 1693 12/12. Köpte s. å. en tryckpress för 61 dk smt.
Bland arbeten:
J. HADORPH, Biärköa rätten, Sthlm 1687: karta över Björkö.
(Hultmark, 1944.)
Holländsk karthandlare i början av 1700-talet. Han hade sin verksamhet i Amsterdam och sökte 1714 privileguim på utgivning av en navigationsatlas. Den kom ut året därpå med titeln 'Atlas de la Navigation'. 1739 blev den utgiven på nytt av R.&J. Ottens (se denne) och 1745 kom en holländsk utgåva med titeln 'Atlas van Zeevaert en koophandel door de geheele wereldt'.
Bland arbeten:
Atlas de la Navigation.
'Atlas van Zeevaert en koophandel door de geheele wereldt.
(Kleerkooper. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:1821-91.
Norsk officer. Född och död i Christiania (Oslo). Han utexaminerades från Krigsskolan 1838, blev 1857 ritmästare, 1869 major och 1881 chef för 'Trondhjemske kavalerikorps', från 1889 vid 'Akershusiske kavalerikorps'. Han var under många år anställd vid 'Norges Geografiske Opmaaling', där han främst arbetade med generalkartorna över Norge.
(Halvorsen.)
Biografiska uppgifter:1726-86
Fransk kartograf, son till ROBERT DE VAUGONDY, GILLES. Han verkar ha gått i sin fars fotspår som kunglig geograf och hade dessutom titeln 'censeur royal'. Förutom nyutgåvor av faderns olika atlaser gav han 1785 ut 'Atlas de la France et de l'Europe'. Robert de Vaugondys atlas blev senare reviderad och utgiven på nytt av C. F. Delamarche.
Bland arbeten:
Atlas de la France et de l'Europe.
(Nouv. biogr. gen. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:1688-1766. Född och död i Paris.
Fransk geograf. Släkt med familjen Sanson. Blev tidigt inblandad i familjens kartografiska verksamhet och övertog företaget efter sin farbror Pierre Moulard Sanson. 1748 gav han ut en 'Petit Atlas' i två band (203 kartor) och 1757 'Atlas Universel' med 108 kartor. Ritningen av kartorna överläts åt duktiga konstnärer som även utsmyckade dem med kartuscher. Hovet, med Madame Pompadour i spetsen, gav sitt stöd till detta. 1762 utom 'Atlas portatif' innehållande 52 kartor. - Förutom atlaser gav han även ut andra geografiska verk, som 'Géographie sacrée et historique de l'Ancien et du Nouveau Testament' i tre band (1742) och 'Usage des globes celeste et terrestre' (1752). Robert de Vaugondy hade titeln som 'Géographe ordinaire du Roi' och var medlem av 'l'Académie Rle des Sciences et Belle-Lettres' i Nancy. Hans verk övertogs av sonen Didier Robert de Vaugondy (se denne).
Bland arbeten:
Petit Atlas.
Atlas Universel.
Atlas portatif.
Géographie sacrée et historique de l'Ancien et du Nouveau Testament.
Usage des globes celeste et terrestre.
(Nouv. biogr. gen.)
Biografiska uppgifter:Född ca. 1649.
Holländsk bok-, konst- och karthandlare. Han fick borgerskap i Amsterdam 1674. Tillsammans med Johannes van Keulen (se denne) gav han 1679 ut 26 stycken nya sjökort. 1683 lät han ge ut 'Zee Atlas' med 20 kartor och 1689 en större engelsk utgåva, 'The new enlarged Lightning Sea Column' med 137 kartor. En stor del av dessa var tidigare arbeten av Theunis Jacobsz och Jacob Theunisz (se denne). Robijn omnämns sista gången 1707.
About 1675, shortly before the van Keulen publishing business was set up in Amsterdam, Robijn practised there as a map 'illuminator' and chart seller. After a short association with Johannes van Keulen he acquired publishing rights covering the Zee-Spiegel and Zee Atlas from the widow of Pieter Goos and used the plates to produce his own pilot book and sea atlas. Apart from a small number of plates prepared to his own order, most of Robijn's work cannot be said to be original: he issued Goos's charts and those of Roggeveen with a variety of texts by J. and C. Jacobsz (Lootsman), Arent Roggeveen and even John Seller with the result that analysis of the various issues cannot easily be simplified. Robijn's stock was eventually taken over by Johannes Loots. The brief details given below should be read in conjunction with our notes on Pieter Goos and Arent Roggeveen.
Bland arbeten:
Zee Atlas.
The new enlarged Lightning Sea Column.
Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. 'Rodenburgh tillhörde en gammal adelssläkt i Flandern. Efter att ha skaffat sig erfarenhet i nederländsk sjöfart och i fält, gick han i rysk tjänst och blev översteingenjör hos storfursten av Moskva, innan han 1637 erbjöd sina tjänster åt generalguvernören i Livland Bengt Oxenstierna'.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)
Biografiska uppgifter:fl. 1665-79.
Roggeveen was a land surveyor and mathematician by profession, working in Middelburg where the Dutch East and West India Companies maintained collections of hydrographic manuscripts and charts, including Spanish portulans of the West Indies. No doubt through contacts there Roggeveen became interested in navigation and he compiled a pilot book of largescale charts of the West Indies and parts of the American coasts, with a second volume of the coasts of West Africa. These were the first such charts printed in Holland.
Biografiska uppgifter:1600-1684.
One of Sweden's first surveyors. Worked in the provinces of Östergötland and Värmland.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1600-1684.
One of Sweden's first surveyors. Worked in the provinces of Östergötland and Värmland.
Jean de Rogier (1600-84) var en produktiv och skicklig lantmätare. Han föddes i Frankrike men var från l630-talet verksam som lantmätare, huvudsakligen i Östergötland. Under perioden 1636-50 utgav han geometriska kartor över Norrköpings stad,bergslagen Vånga, Hällestad, Tjällmo och Godegård samt häraderna Östkind, Bråbo, Björkekind, Memming och Hammarkind.
Rogier fortsatte sedan med en geografisk kartläggning av landskapet. Fyra delar i skala ca 1:50 000 utgavs:
Östanstång, landskapet mellan Stångån, Motala ström, Östersjön och Småland (1653).
Västanstång, Östgötaslätten väster om Stångån (1657). Originalet finns i Stifts- och landsbiblioteket i Linköping. En andra upplaga utkom 1660.
Ydre och Kinda härader (1660), omfattar även de sydligaste delarna av Hanekinds, Valkebo, Vifolka och Göstrings härader. (Ydre och Kinda härader hade så sent som 1645 införlivats med Östergötlands län.)
Bergslagen, dvs. Finspånga läns härad (1673).
Dessa kartor framhäver särskilt bebyggelsen och vägarna.
Tryckta reproduktioner av kartorna har utgivits av Edward Ringborg år 1924. Varje karta har uppdelats på 4 blad i 2/3-dels storlek. Kartan över Västanstång 1657 har utgivits som bilaga (3 blad, 2/3-dels storlek) till Linköpings biblioteks handlingar 1:2(1921).
Rogier har även sammanställt två landskapskartor över Östergötland. Den ena är i skala ca 1:160 000 och utkom 1676. Den andra är i skala ca 1:100 000 och utgavs 1680.
En beskrivning av Rogiers kartor finner man i två uppsatser av Johannes Öster: 'Östergötland under mitten av 1600-talet' (Geographica nr 15, 1944) samt 'Östergötland på äldre kartor' (Livgrenadjärföreningens skriftserie 4, 1944).
[Björn Tallström - Östgötakartor.]
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:1639-1710.
Sjöofficer, vitterlekare, f. i nov. 1639 på Müntenhof i Estland, d. 5 dec. 1710 i Karlskrona, ingick vid flottan 1658 samt befordrades till löjtnant, kommendör och major (1676). Till följd af sitt välförhållande i slaget vid Bornholm s. å. befordrades R. Till amirallöjtnant, deltog sedan i slaget vid Kjögebukten 1677, förde 1678 en transportflotta af 22 fartyg till Rügen och tillbaka samt erhöll 1679 inspektion öfver alla styrmän vid amiralitetet, utnämndes 1680 till vice amiral och 1700 till holmamiral. Under fredstiden verkade R. för att höja Sveriges sjömakt dels genom hydrografiska undersökningar i Östersjön och Kattegatt, hvilka sedan under hans ledning bearbetades i sjökort af P. Gedda, dels genom utgifvande af Navigation eller styrmanskonst (1693), ett för sin tid utmärkt och i hög grad behöfligt arbete.
Han utgaf äfven Stockholmia, en stor plankarta med vyer af hufvudstaden (1702), åtföljd af hans Låfdicht öfver Stockholms stad, en tabell öfver utländsk och svensk vikt (1698) m. m. Som diktare uppträdde han dessutom med ett litet häfte, Den waaksammes roo, eller lustige leedsamheet (1686), men större delen af hans försök stannade i handskrift (Nordinska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek) samt har först i våra dagar utgetts (i Hansellis samlingsverk, 16:e delen, 1873). En stor del består af parafraser öfver Psaltaren samt bröllops- och grafskrifter. I åtskilliga af dessa likasom i några andra stycken, såsom Verköös slåtteröhl, Cupido inter nautas m. fl., ådagalägger R. en fyndig fantasi, liflighet och lustighet i framställningen ; men hans diktion är ofta vårdslös och tung samt lider af germanismer.
Joined the navy in 1658, took part as a major at the Battle of Bornholm in 1676, subsequently promoted to rear-admiral. Appointed the following year 'to supervise pilotage'. Great accomplishments in sea mapping, especially collaborating with Petter Gedda.
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.
Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:Överstelöjtnant, guvernör. Född c:a 1782 död 1818.
Överstelöjtnant i flottan, sedermera guvernör på St. Barthélemy. Född i Stockholm 31 juli 1782, son till överstelöjtnant Carl Reinhold Rosensvärd [född Pettersén], död på Nevis i Västindien 10 december 1818. Verksam inom Sjömätningskåren, bl.a. under dess karteringar av västkusten 1803-1805. Den 9 maj 1815 utsågs majoren vid arméns flotta, 33-årige Johan Samuel Rosensvärd till överstelöjtnant och disktriktschef. Vid detta tillfälle kom meningsskiljaktigheter rörande utnämningen i dagen. Sista levnadsåret guvernör på S:t Barthelemy. Gift med Kristina Sofia Apelqvist, avliden ej långt efter maken i Gustavia på S:t Barthelemy. Deras son Johan Henrik föddes på S:t Barthelemy 13 oktober 1813. Han återfördes till Sverige av släktingar och genomgick en framgångsrik karriär, rikt dekorerad med utmärkelser, och var krigsminister då St Barthelemy återfördes till Frankrike.
Se vidare Sveriges Sjökarta, Dahlgren - Richter, Stockholm 1944 sid 120.
I samma arbete beskrivs på sidan 252 o.s.v. utförligt om kartograferingarna av svenska kustområden under bl.a. tidigt 1800-tal.
b July 31, 1782, in Stockholm as son of Lieut Col Carl Reinhold Rosensvärd [b Pettersén] (1739-1790) and his wife Lovisa Eleonora, née af Rabbe (1758-1799); Ensign 1804; Lieut 1808; Major 1814; was a Lieut Col in the General Staff of the Fleets and the Galley Fleet when he was appointed to succeed Baron Stackelberg as new gov in St B Aug 5, 1816; arrived in st B Oct 5 and entered upon his duties Oct 20, 1816; very pessimistic in his official reports which at times represented sheer jeremiads; wrote inter alia to the court chancellor that in the government house there is only one bed, the bedclothes are worn out, sheets, pillow-cases insufficient, miserable serviettes or none; requested an appropriation in order to be able to rent Mühlheim, the country house formerly rented by his predecessor and also requested permission to rebuild the government house joining it with the government secretary's house; wrote in Feb 1818 to the court chancellor that probably no Governor has had more difficulties than I when everything is rightfully considered; was repeatedly lashed in libellious pamphlets circulated in St B [RSV Jan 26, 1818]; accused in 1818 for not having taken action against the capture of a Portuguese ship that had been brought into Gustavia harbour and sold there as a prize with the gov's silent approval ac c the tradesman E J Stuart, see that name; having fallen ill with consumption he sailed Sept 19, 1818, on the advice of and accompanied by government physician Leurén to the adjacent British island of Nevis in an attempt to cure himself at its hot baths; stayed there until his sudden death Dec 10, 1818; the population of St B learned about his demise through a notice in RSB: D. At the Island of Nevis on the morning of the 10th inst. and after a long and tedious decline, in the 37th year of his age. His Excellency John Samuel Rosensvard late Governor of this Island of Saint Bartholomews, one of His Majesty's first Aids de Camp, Lieutenant Colonel in the Galley Fleet, Knight of the Royal Order of the Sword etc. &c. [RSB Dec 14, 1818]; from government secretary von Hauswolff's letter to the court chancellor Dec 13, 1818 [SBS 5A] is learned that he had already packed his belongings for the return voyage to St B and was just about to write to Lieut Berghult when he fell backwards and lost his speech. In St. Bartholomew we did not have the slighest knowledge about his worsened situation; he wrote every now and then, constantly that he was better, threw parties and would come home; Sw efforts to have his body delivered for funeral in St B were in vain and instead the said von Hauswolff became the official representative of the Sw crown at a solemn funeral procession and burial that took place in Nevis; although von Hauswolff marked his grave with a sticker the exact place of his interment is now unknown [in spite of repeated efforts to find it as late as in the 1990's, possibly his unmarked grave is in the churchyard of The Bath Village]; left behind a heavily indebted estate; acc Gov Norderling's report Jan 13, 1821 [SBS 7 B], the creditors of the estate would have to be satisfied with a distribution of two thirds and in addition to that the Crown have to remit a great deal of its claim; among the decrees, instructions, ordinances & proclamations issued by Gov & Council during his governorship are noted: Proclamation about the succession to the Crown of the former Crown Prince Charles John after the lamentable death of King Charles XIII of April 25, 1818 [RSB April 20, 1818, # 326], Proclamation about his leaving for Nevis and transfer of the Functions of Government on Town Major Berghult until further notice and Instructions for those who either desire Passports or intend to prevent any one from obtaining such of Sept 18, 1818 [both in RSB Sept 21, 1818, # 343]; his extant letters and official reports are mainly to be found in SBS 4 A, SBS 4 B and SBS 5 A in RA; portrait at SPA 1921 :1476 after a painting made by the artist J A Gillberg in 1814, kept at Gripsholm Castle under # 3040.
Bland arbeten:
Grundkarta Havstenssund 1803-1805
Grundkarta Fjällbacka 1803-1805
(Tingbrand, Per – Who Was Who in St. Bartholomew during the Swedish epoch? Sveriges Sjökarta, Dahlgren - Richter, Stockholm 1944)
Biografiska uppgifter:1777 - 1821
Rota was an italian miniaturist staying in Sweden 1806 to 1817.
(Hammarlund)
Se LE ROUHE, GEORGE LOUIS.
Biografiska uppgifter:1686-1762. Född i Laon, död i Amsterdam.
Fransk författare. 18 år gammal kom han till Holland där han upprättade en privatskola som han 1724 övergav för att ägna sig åt författarskap. Bland hans talrika verk kan nämnas 'Histoire du cardinal Alberoni' (1719), 'Memoires du règne de Pierre le Grand' (1725-26), 'Histoire des guerres entre les maisons de France et d'Autriche' (1748), 'Nieuwe astronomische, geographische en historische atlas' (1742) och 'Nouvel atlas geographique & historique' (1742).
Bland arbeten:
'Histoire du cardinal Alberoni.
Memoires du règne de Pierre le Grand.
Histoire des guerres entre les maisons de France et d'Autriche.
Nieuwe astronomische, geographische en historische atlas.
Nouvel atlas geographique & historique.
(Nouv. biogr. gen. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:Född 1783 (ej 1780) 12/12 i Stockholm (Jakob), död 1862 20/1 i samma stad (Ad. Fredr.).
Tecknare och gravör. Son av skomakaregesällen Peter R. och Maria Christina Friberg. Kom som gravör o. 1805 under handledning av Johan Wilhelm Palmstruch och utvecklade en ytterst rik produktion på detta område under 1800-talets förra hälft. Ägde och bebodde från o. 1820 till 1840 ett hus i kv. Bocken 15 i Jakobs församling. 1840 21/2 förvärvade R. för 8,000 rdr banco en fastighet i kv. Rundeln 2 vid Norrtullsgatan i Adolfs Fredriks förs., där han bodde till sin död.
Bland arbeten:
Ett 100-tal kartor.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1630-1702. Född i Västerås, död i Uppsala.
Svensk naturforskare. 1648-54 studerade han medicin i Uppsala och vid holländska universitet, 1655 blev han adjunkt vid universitetet i Uppsala, 1658 professor i teoretisk medicin (med fysik, botanik, anatomi och kemi). Han var en betydande botaniker och medicinsk forskare. Hans mest berömda verk är 'Atlantica sive Manheim' i tre band (1677-98). Där försökte han med stor lärdom bevisa att Sverige var identiskt med Platons Atlantis.
Bland arbeten:
Atlantica sive Manheim.
(Sv. män och kv.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:(1807-1876)
Salmson, svensk-judisk konstnärsfamilj inflyttad från Prag på 1790-talet. Axel Jacob Salmson, litograf (1807-76), utgav bl.a. planschverken 'Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer' (1844-56), ny upplaga 1861. 'Konung Gustaf III och hans samtida' (1846-47), och 'Rikssalen på Gripsholms slott' (1847-49). Salmson grundade 1854 en litografisk anstalt och gav 1859-61 ut 'Litografiskt allehanda', som fick stor betydelse för svensk illustrationskonst men tyvärr förorsakade Salmsons ekonomiska ruin. 1862 bosatte sig Salmson i USA
Axel Jakob (förut Sem Jakob) S., litograf, f. 1807, d. 1876 i Amsterdam, staten New York, blef liksom brodern elev vid konstakademien, men utbildade sig på egen hand för sitt blifvande fack. Bland de planschverk, som han utgaf, äro porträttsamlingarna Svenska konungar och deras tidehvarf (1830-43; förkortad uppl. 1855-60) samt Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer (1844-56; ny uppl. 1861), båda efter egna teckningar. Dessa verk, som vunno mycken spridning, utmärkas för prydligt litografiskt arbete, men föga pålitlighet, hvad likheten angår. Ett par senare verk af samma slag, Konung Gustaf III och hans samtida regenter (1846-47) och Rikssalen på Gripsholms slott (1847-49), rönte mindre bifall. Det senare var ett försök att i Sverige införa färgtrycket. Äfven för bokillustrationer var S. en flitig arbetare. 1854 anlade han eget litografiskt tryckeri, från hvilket han bland annat började utge tidskriften Lithografiskt allehanda. Dåliga affärer föranledde honom några år senare att rymma till Nord-Amerika.
Enligt Svenskt biografiskt handlexikon:
Han grundlade i Stockholm omkring 1854 ett rätt betydligt litografiskt tryckeri, men, saknande eget kapital till dess rätta bedrifvande, råkade han ut för ekonomiska bekymmer, gjorde sig skyldig till brottsligt förfarande och rymde 1862 från fäderneslandet till Nordamerika, där han afled d. 20 jan. 1876.
Bland arbeten:
'Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer' (1844-56), ny upplaga 1861.
'Konung Gustaf III och hans samtida' (1846-47),
'Rikssalen på Gripsholms slott' (1847-49)
Svenska konungar och deras tidehvarf (1830-43; förkortad uppl. 1855-60)
Lithografiskt Allehanda.
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Svenskt biografiskt handlexikon.)
Biografiska uppgifter:(1799-1859)
Johan (förut Isak) S., gravör, f. 1799, d. 1859
i Paris, blef elev vid konstakademien samt egnade
sig åt stengravyr och skulptur och var en af de unge
konstnärer, som vid denna tid sökte ge plastisk
gestalt åt de fornnordiska myterna. Vid den af
Götiska förbundet utlysta konsttäflingen 1818 vann
han pris för sin relief Tors strid med jättarna
, och vid förbundets utställning s. å. uppträdde
han med denna och några kaméaftryck. 1820 blef
han agré i konstakademien samt innehade dess
resepension 1822-29. Han for till Paris,
där han sedan stannade. För Sverige utförde han
de båda vackra medaljerna öfver kronprins Oskar som
Uppsala universitets kansler (1822) samt öfver Karl
De Geer (1823). Han lär ha utfört medaljer äfven för
Ludvig Filip och Napoleon III, men mest sysselsatte
han sig med sigillgravyr.
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.)
Biografiska uppgifter:(1767-1822)
Salmson, svensk judisk släkt. Flera af dess
medlemmar ha egnat sig åt skulptur, gravyr och
måleri. Stamfadern, S. Salmson, f. 1767, kom från
Prag till Stockholm och afled där som hofgravör
1822. Utom Johan och Axel Jakob hade
han äfven sönerna Abraham (f. 1806, d. 1857 i
Paris), medalj- och sigillgravör, Semmy (f. 1812,
d. 1860), hofgravör, och Ludvig , fader till Hugo
Fredrik , samt dottern Rebecka, gift med
myntgravören L. P. Lundgren och moder till fruarna
L. Ahlborn och K. Weijdenhayn.
Enligt Svenskt biografiskt handlexikon hade S. Salmson tolv barn.
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Svenskt biografiskt handlexikon.)
Biografiska uppgifter:Död 1708.
Son till Nicolas Sanson (se denne).
Biografiska uppgifter:Död 1703.
Fransk geograf, son till Nicolas Sanson (se denne). Tillsammans med sin bror Adrien Sanson (se denne) fortsatte han sin fars arbete och utgav flera av hans verk på nytt. Av egna arbeten kan nämnas 'Introduction à la géographie' i 3 band (1681) och olika avhandlingar i tidskrifter. Bägge bröderna hade titeln 'Géographe du Roi'. Familjens samarbete med Pierre Mariette verkar ha upphört omkring 1670. Istället övertogs det av Hubert Jaillot (se denne).
Bland arbeten:
Introduction à la géographie.
(Nouv. biogr. gen.)
Biografiska uppgifter:1626-48.
Fransk geograf, son till Nicolas Sanson (se denne). Under Fronden (kamp mellan olika politiska fraktioner i Frankrike under åren 1648-53) deltog han i gatukampen i Paris, blev allvarligt sårad och dog strax därefter. Trots sin korta levnad hann han få verket 'Traité de l'Europe en discours' utgivet vilken innehöll en rad kartor (1648). Hans far fullföljde verket med motsvarande band över Asien, Afrika och Amerika. Samtliga kom i flera utgåvor.
Bland arbeten:
Traité de l'Europe en discours.
(Nouv. biogr. gen. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:1600-67. Född i Abbevile, död i Paris.
Fransk geograf. Han fick en grundlig utbildning i klassiska språk, historia och geografi. Hans första arbete, 'Galliae antiquae descriptio geographica' utkom 1627 och följdes två år senare av en karta över det gamla Gallien i 6 delar. År 1627 fick han titeln Géographe du Roi (Ludvig XIII) och blev samtidigt ingenjör i provinsen Picardie. Sin första atlas gav han ut 1654 och den innehöll 100 kartor. 1658 kom en ny atlas med 113 kartor som hade titeln 'Cartes génerales de toutes les parties du monde'. Denna utgavs av bokhandlaren Pierre Mariette (se denne) som även ombesörjde en nyutgåva 1664, då utökad till 147 kartor. Av Sansons geografiska arbeten i övrigt kan nämnas 'Graeciae antiquae descriptio' (1636), 'Index geographicus' (1653) och 'Geographia sacra'. Sansons verksamhet var av grundlägande betydelse för utvecklingen av fransk geografi och han var en lärare för de yngre generationerna. Hans egna kartarbeten övertogs av sönerna Guillaume (se denne) och Adrien (se denne) , samt sonsonen Pierre Moulard Sanson (se denne).
Nicolas Sanson (1600–1667) was a French cartographer, wrongly termed by some the creator of French geography. He was born of an old Picardy family of Scottish descent, at Abbeville, on the 20th (or 31st) of December 1600, and was educated by the Jesuits at Amiens.
In 1627 he attracted the attention of Richelieu by a map of Gaul which he had constructed (or at least begun) while only eighteen. He gave lessons in geography both to Louis XIII and to Louis XIV; and when Louis XIII, it is said, came to Abbeville, he preferred to be the guest of Sanson (then employed on the fortifications), instead of occupying the lodgings provided by the town. At the conclusion of this visit the king made Sanson a councillor of state.
Active from 1627, Sanson issued his first map of importance, the 'Postes de France', which was published by Melchior Tavernier in 1632. After publishing several general atlases himself he became the associate of Pierre Mariette, a publisher of prints.
In 1647 Sanson accused the Jesuit Philippe Labbe of plagiarizing him in his Pharus Galliae Antiquae; in 1648 he lost his eldest son Nicolas, killed during the Fronde. Among the friends of his later years was the great Condé. He died in Paris on 7 July 1667. Two younger sons, Adrien (d. 1708) and Guillaume (d. 1703), succeeded him as geographers to the king.
In 1692 Hubert Jaillot collected Sanson's maps in an Atlas nouveau. See also the 18th century editions of some of Sanson's works on Delamarche under the titles of Atlas de géographie ancienne and Atlas britannique; and the Catalogue des cartes et livres de géographie de Sanson (1702).
Bland arbeten:
Sanson's principal works are:
Galilee antiquae descriptio geographica (1627);
Graeciae antiquae descriptio (1636);
L'Empire romain (1637);
Britannia, ou recherches de l'antiquité d'Abbeville (1638), in which he seeks to identify Strabo's Britannia with Abbeville;
La France (1644);
Tables méthodiques pour les divisions des Gaules (1644);
L'Angleterre, l'Espagne, l'Italie et l'Allemagne (1644);
Le Cours du Rhin (1646);
In Pharum Galliae antiquae Philippi L'Abbe disquisitiones (1647-1648);
Remarques sur la carte de l'ancienne Gaule de César (1651);
L'Asie (1652);
Index geographicus (1653);
Les Estats de la Couronne d'Arragon en Espagne (1653);
Geographia sacra (1653);
L'Afrique (1656)
Sanson, Nicolas (1656), Le Canada ou Nouvelle France, &c., Paris: Chez Pierre Mariette, OCLC 32881783
Sanson, Nicolas (1658), Cartes générales de toutes les parties du monde, Paris: P. Mariette, OCLC 11510414
Cartes génerales de toutes les parties du monde.
(Nouv. biogr. gen. - Tooley.)
Sonson till Nicolas Sanson (se denne).
Bland arbeten:
Geografia di M. Livio Sanuto distinta in XII libri. Venice: Damiano Zenaro, 1588.
The first printed atlas of Africa. Sannuto’s Geographia was intended as a compendium of world geography, but the project was curtailed by his death. Only the first part, devoted to Africa, was ever published, and that posthumously. Skelton describes the Geographia as a “methodical and precisely documented description of the geography of Africa” and notes the “critical sense” exercised in the compilation of the maps, engraved by Sanuto’s brother Giulio.
It is unfortunate that the work was left incomplete, as Skelton suggests it would have been “among the masterpieces of Renaissance geography”; the fact it was incomplete may help explain its rarity on the market today.
Skelton, Bibliographical note to the facsimile of Livio Sanuto’s Geographia dell Africa.
(Sotheby's. Mendelssohn (1957) II, p. 269; Nordenskiöld Collection 2, 277; Skelton, Bibliographical note to the facsimile of Livio Sanuto’s Geographia dell Africa.3 5000-7000)
Bland arbeten:
Geografia di M. Livio Sanuto distinta in XII libri. Venice: Damiano Zenaro, 1588.
The first printed atlas of Africa. Sannuto’s Geographia was intended as a compendium of world geography, but the project was curtailed by his death. Only the first part, devoted to Africa, was ever published, and that posthumously. Skelton describes the Geographia as a “methodical and precisely documented description of the geography of Africa” and notes the “critical sense” exercised in the compilation of the maps, engraved by Sanuto’s brother Giulio.
It is unfortunate that the work was left incomplete, as Skelton suggests it would have been “among the masterpieces of Renaissance geography”; the fact it was incomplete may help explain its rarity on the market today.
Skelton, Bibliographical note to the facsimile of Livio Sanuto’s Geographia dell Africa.
(Sotheby's. Mendelssohn (1957) II, p. 269; Nordenskiöld Collection 2, 277; Skelton, Bibliographical note to the facsimile of Livio Sanuto’s Geographia dell Africa.3 5000-7000)
Biografiska uppgifter:1725-94.
Engelsk konsthandlare och kartförläggare. Han gav bl.a. ut 'Atlas Britanniquee' (1766), 'English Atlas' (1787) samt en atlas med 41 kartor tryckta under åren 1757-94. Förutom kartorna känner man till en rad koppartryck som har hans namn och adress men däremot inga som han själv utfört.
Sayer hade sin affär på No. 53 Fleet Street i London.
Bland arbeten:
Atlas Britanniquee.
English Atlas.
The Seven United Provinces, with Their Roads and Divisions.
(Phillips. - Thieme-Becker.)
Biografiska uppgifter:1562-1626. Född i Köpenhamn, död i Stavanger.
Danish geographer, Bishop of Stavanger.
Norsk biskop. Han studerade först i Köpenhamn och senare i Rostock och Wittenburg där han tog magistergraden. 1590 blev han rektor vid Metropolitanskolan i Köpenhamn, 1594 professor pedagogicus vid universitetet där, och 1605 biskop i Stavanger. - Vid sidan om sin andliga verksamhet utarbetade han den första kända specialkartan över sitt stift. Den blev först publicerad i Blaeus (se denne) atlas med Scavenius' namn påtryckt, senare utan större förändringar upptagen i andra kartverk där endast utgivarens namn är angivet.
(Tooley. Ehrencron - Jessen.)
Biografiska uppgifter:1440-1514. Född och död i Nürnberg.
Tysk läkare och historiker. Studerade först vid universitetet i Leipzig där han år 1459 blev magister. Facken var de vanliga lärdomsämnena. Senare specialiserade han sig på läkarvetenskapen och tog 1466 en medicinsk doktorsgrad i Padua. Efter flera års verksamhet som läkare i olika städer verkade han från 1484 i Nürnberg. Redan som student visade han starkt intresse för historia. Han bedrev bl.a. en betydande samlarverksamhet, speciellt av handskrifter av olika slag och han blev efter hand väl ansedd i ledande humanistkretsar. På uppdrag av den berömde boktryckaren Anton Koburger utarbetade han en världskrönika som kom ut 1493 på latin och tyska, och senare i flera utgåvor. 'Nürnbergerkröniken' är inte något självständigt forskningsarbete utan ett resultat av Schedels samlarverksamhet. Det som är av störst intresse är illustrationerna, som utfördes i träsnitt av Michel Wolgemuth och Wilhelm Pleydenwurff. Med sina 1.809 träsnitt är boken det rikast illustrerade tyska verk från 1400-talet.
Bland arbeten:
Nürnbergerkröniken.
(Haitz. - Lex. d. Buchw.)
Biografiska uppgifter:1745-1808. Född i Rendsburg, död i Berlin.
Dansk-tysk historiker. 1762 blev han officer i artilleriet, 1773 kapten och 1785 major. 1778-79 deltog han i ett fälttåg med den preussiska armén. 1787 tog han avsked från dansk krigstjänst och gick över i preussisk. 1788 blev han direktör vid Ingeniörsakademiet i Potsdam, 1796 överste och 1800 generalmajor. 1777 utgav han 'Memoires d'artillerie' och 1785 'Almindeligt Udkast af Krigens Skueplads eller geographisk, topographisk og historisk Beskrivelse over Danmark, Norge og Sveriig.. som Inledning till Fredrik IV's KrigsHistorie'.
Bland arbeten:
Memoires d'artillerie.
Almindeligt Udkast af Krigens Skueplads eller geographisk, topographisk og historisk Beskrivelse over Danmark, Norge og Sveriig.. som Inledning till Fredrik IV's KrigsHistorie.
(Ehrencron.)
Son till Pieter Schenk d.ä. Drev åren 1730-50 en bokhandel i Amsterdam och gav även ut kartor.
Biografiska uppgifter:1645-ca. 1718. Född i Elberfeld i Preussen, död i Amsterdam.
Holländsk kopparstickare och kartograf. Han kom i tidiga år till Holland och blev elev till kopparstickare Gerard Valck (se denne) i Amsterdam. Han utförde till att börja med topografiska planscher, senare porträtt och stick med historiska och bibliska motiv. Totalt känner man till över 600 av hans arbeten. Tillsammans med sin lärare och svärfar, G. Valck, drev han en omfattande konst- och karthandel, vari de bl.a. tog upp J. Janssonius' (se denne) atlas. 1702 gav han ut en samling stadsöversikter, 'Hecatompoli' i 100 blad, och ca. 1709 en 'Atlas Contractus'. 1731 upprättade hans änka och sonen Leonard Schenk en överenskommelse om firmans framtid. En annan son, Peter Schenk, hade under åren 1730-50 en bokhandel i Amsterdam och var även kartutgivare.
Bland arbeten:
Hecatompoli.
Atlas Contractus.
(Kleerkooper. - Phillips. - Thieme-Becker. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1820 11/6 i München, död efter 1867.
Gravör och topograf. Son av kopparstickaren och litografen Carl Schleich d. y. S. anlände till Stockholm på pass från Berlin 1859 11/6. Var anställd vid Topografiska kåren 1861. Lämnade Sverige enligt pass av 1867 19/3 och for över Berlin till München. Deltog i Allm. industriutst., Sthlm 1866.
Bland arbeten:
Karta över Älvsborgs län, 1860.
(Hultmark, 1944.)
Kopparstickare som 1704 på uppdrag av tsar Peter utförde ett kopparstick av en karta över Kexholms län - Ingermanland som renritats av lantmätaren A. Andersin.
Prof. Mathematics at Leiden, cartographer.
Bland arbeten:
Bergen op Zoom, Blaeu 1630 etc. and Jansson (1636).
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:1567-1625 JACOB LE MAIRE d. 1617
The voyage of Schouten/Le Maire in the years 1615-17 was one of the most important in the seventeenth century; they were the first to sail round Cape Horn (named after their home town Hoorn in Holland), disproving the long held theory that Tierra del Fuego r L'Ardante ou Flamboyante Colomne de Ia was part of a southern continent.
Subsequent accounts of the voyage, with maps, were L Colom de la Mer Mediterannee published by Schouten (1618) and Le Maire (posthumously, 1662)
Biografiska uppgifter:1751-1802.
Österrikisk kartograf. Gav år 1800 ut 'Allgemeiner grosser Atlass' med 55 kartor av olika utländska kartografer. De enkla bladen är daterade 1786-97.
Bland arbeten:
Allgemeiner grosser Atlass.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1676-1745. Född i Spremberg, död i Leipzig.
Tysk kopparstickare och kartogaf. Han är främst känd för sina talrika och topografiskt värdefulla översikter över Leipzig, men har även utarbetat flera kartor samt grundat ett kartförlag. Efter hans död drevs förlaget vidare under namnet 'Schreibers Erben'. Han gav själv aldrig ut någon samlad atlas men efter hans död kom 'Atlas selectus' i flera utgåvor omkring 1749.
Bland arbeten:
Atlas selectus.
(Phillips. - Thieme-Becker.)
Svensk-finländsk ätt, stammande från kyrkoherden i Grangärde (Västerås stift) Johannes Matthiae (d. 1622), dennes sonson upptog efter hemsocknen Skultuna namnet Schultenius, och den sistnämndes sonson (se nedan Nathanael Gerhard) adlades 1809 Schultén enligt RF §37. Sonson till denne var kirurgen prof. vid Helsingfors universitet Maximus Widekund S. (1847-1899). Ätten fortlever endast i Finland, där medl. inneha finsk friherrlig värdighet.
(Svensk Uppslb. bd. 25 s. 559. 2:a uppl. 1953.)
SCHULTÉN, NATHANAEL GERHARD af.
Biografiska uppgifter:1750-1825. Född i Nagu socken af Finland d. 29 okt. 1750.
Matematiker, astronom. - Föräldrar: juris professorn vid akademien i Åbo Samuel Schultén och Beata Maria Palander. - Vid två års ålder förlorade S. sin far men underhölls af släktingar vid universitetet, där han blef magister primus 1772 och året därefter kallades till docent i astronomi. Sedan han en tid tjänstgjort vid observatorierna i Stockholm och Uppsala, förordnades han 1777 att förestå fysiska professuren i Åbo samt befodrades 1779 till 'professor vid arméns flotta'. I denna egenskap verkställde han 1779-86 astronomiska observationer och triangelmätningar öfver en stor del af Sveriges, Finlands och Ålands skärgårdar samt afgick sist nämnda år till Medelhafvet för att i teoretisk och praktisk astronomi undervisa några medföljande yngre officerare. Vid öppnandet af krigsakademien på Karlberg 1792 blef S. professor därstädes, erhöll 1805 kansliråds titel, utnämndes 1808 till öfverste vid arméns flotta, chef för sjömätningskåren och öfverdirektör för lotsverket samt hugnades 1809 med adlig värdighet, hvarefter han skref sig af Schultén. Efter sitt afsked i Sverige 1813 återflyttade han till Finland och ingick i rysk-finsk tjänst, utnämndes till verkligt ryskt statsråd 1817 samt afled i Åbo den 4 juni 1825. Led. af Vet. akad. och Krigsvet. akad. Chef för ecklesiastikexp. i regeringskonseljen. Medl. av strömrensningsdirektionen och inspektör för lotsverket. - Flera matematiska och astronomiska läroböcker vittna ännu om S:s nit och skicklighet såsom lärare; bland dem må nämnas: Sammandrag af sferiska trigonometrien; Läran om globerna; Grunderna till mekaniken; Logaritmiska och till sjöväsendet hörande tabeller, o. s. v.; dessutom har han utgifvit flera kartor, författat åtskilliga afhandlingar i Vet. akad. handlingar m. m. - Gift 1789 med Jakobina Teodora Finckenberg.
Finnish astronomer and mathematician. Worked at the observatories in Stockholm and Uppsala. In 1779, he was stationed in Sveaborg in Finland as 'professor within the amphibious corps'. In that capacity, carried out astronomical observations and triangulations of the archipelagos of Sweden, Finland and Åland. In 1808, appointed director-general of pilots and head of Sea Measurement Corps. Af Schulten was elevated to the nobility in 1809. Four years later he returned to Finland, by then a Russian principality. There he became inspector for the pilots' administration and in 1821 was appointed 'veritable cabinet minister'.
Bland arbeten:
Sammandrag af sferiska trigonometrien.
Läran om globerna.
Grunderna till mekaniken.
Logaritmiska och till sjöväsendet hörande tabeller.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. '.. som 1644 gjorde upp en plan över Nyen, var livländare, bosatt i Riga, när denna stad erövrades av Gustaf II Adolf 1621. I svensk tjänst utnyttjades han först som tolk till polska, men då han studerat matematik och 'architectura militaris', fick han snart i uppdrag att göra upp planer över befästningar.'.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)
Norsk litograf. Han startade på 1850-talet en litografisk byrå som nämns fram till år 1882. 1859 gav han ut en 'Godtkjöbs-Atlas' som senare kom i flera utgåvor. Från hans byrå stammar en mängd kartor av olika slag, stadskartor, väg- och järnvägskartor, fickkartor m.m. Av hans arbeten kan nämnas 'Detailkart i 74 Blade over Christiania' (1880).
Bland arbeten:
Godtkjöbs-Atlas.
Detailkart i 74 Blade over Christiania.
(U.B.)
Biografiska uppgifter:1802-1854
Tecknare, avancerade som militär till överstelöjtnant, utgav en rad litografiska samlingar såsom de humoristiska 'Scener utur soldatlifvet' (1831-32) samt de kostymhistoriskt värdefulla 'Teckningar af de svenska kongl. ordenscostymerna' 1833) och 'Svenska krigsmaktens fordna och närvarande munderingar' (1849-53, färgtryck).
En samling färglagda teckningar 'Konung Carl XIV Johans hof- och ordenscostumer' (1844), förvaras i Kungl. biblioteket.
Arbetet 'Svenska krigsmaktens fordna och närvarande munderingar' består av 36 kolorerade och litograferade uniformsplanscher. Verket räknas till ett av de bättre uniformsverken i Sverige.
Bland arbeten:
Scener utur soldatlifvet, 1831-32
Teckningar af de svenska kongl. ordenscostymerna, 1833
Svenska krigsmaktens fordna och närvarande munderingar, 1849-53
Konung Carl XIV Johans hof- och ordenscostumer, 1844
((Sv. Uppsl.b. Malmö 1953, bd 25 sp. 672.))
SCULTETUS [SCULTETO, v. SCHILLE, SCHULTZ], BARTHOLOMEUS.
Biografiska uppgifter:1540-1614.
Cartographer of Görlitz.
Bland arbeten:
Meissen & Lausitz 1568. Used by Ortelius 1573, Blaeu &c.
Ober & Nieder Lausitz, de Jode 1578.
(Tooley)
Biografiska uppgifter:1603-1664.
Silesian cartographer.
Bland arbeten:
Glatz 1626 used by Jansson 1636 & Blaeu 1640,
Silesia used by Jansson & Blaeu,
Breslau Jansson 1659.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 2 juni 1787 i Ilsbo socken, Hälsingland, död 30 november 1845 i Stockholm.
Svensk kemist och mineralog.
Sefström blev student i Uppsala 1807 och medicine doktor 1813. Han var en av Jöns Jacob Berzelius främsta lärjungar, och fick 1812, under dennes utrikes resa, uppehålla hans föreläsningar vid Karlberg samt utnämndes 1816 till lärare i kemi och naturalhistoria där, 1818 till professor på Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1820 till lärare vid Bergsskolan i Falun. År 1838 återvände han till Stockholm som adjungerad ledamot i Bergskollegium samt föreståndare för dess mineraliekabinett och proberkammare. Från 1815 var han ledamot av Vetenskapsakademien.
Sefström, som var en även långt utom Sverige känd kemist, upptäckte grundämnet vanadin. Inom geologin gjorde han sig bekant genom sina undersökningar över räfflorna och som upphovsman till teorin om 'rullstensfloden'. Han redigerade 'Jernkontorets annaler' 1820-45 och författade flera smärre avhandlingar.
Bland arbeten:
'Karta öfver Trakten kring Fahlun i Petridelauniskt afseende.'
”Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, samt om deras sanolika uppkomst” (i KVAH)
- Se bild.
Kartograf? Japan ca 1879.
(RdeT.)
Biografiska uppgifter:Sent 1600-tal.
Bok- och kartförläggare bl.a. tillsammans med Francis Lamb (se denne).
Biografiska uppgifter:Död 1740.
Engelsk kartograf. Han verkade som kopparstickare och bokhandlare i London, men är främst känd för sina kartografiska arbeten. Tillsammans med kompanjonen John Maxwell gav han 1714 ut en 'English Atlas' i ett mycket stort format men utan någon utsmyckning. 1719 ansvarade han för en nyutgåva av John Ogilbys 'Britannia' (en vägkarta), och 1721 utgav han en 'New General Atlas of the World'. Kartorna i denna atlas är mindre än de i hans första och är dessutom fint utsmyckade. Senex skapade även två jordglober.
Bland arbeten:
English Atlas.
Britannia.
New General Atlas of the World.
(Tooley.)
Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. '.. var av balttysk härstamning och sedan 1632 stadsingeniör i Riga'.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)
Biografiska uppgifter:1678-1757. Född och död i Augsburg.
Tysk kartograf, son till en guldsmed. Hans föräldrar ville att han skulle bli ölbryggare men han såg till att bli lärling i kartgravering hos J.B. Homann i Nürnberg 1697. Efter lärlingstiden återvände Seutter till sin hemstad Augsburg och började arbeta hos Jeremias Wolff på dennes förlag. Från och med år 1707 arbetade han självständigt som kartgravör i Augsburg. 1710 började han ge ut kartor under eget namn och 1728 var han en namnkunnig kartograf. 1730/1732 fick han titeln 'Kaiserlicher Geograph', kejserlig geograf. Totalt skapade Seutter och hans medhjälpare uppemot 400-500 landskartor, stadsplaner och översikter, genealogiska och kronologiska tabeller m.m.. Av atlasverk kom 'Atlas geographicus' 1725 med 46 kartor, 'Atlas novus indicibus instructus' kom ca. 1730 i Augsburg och Wien. En utökad utgåva av den senare med 131 kartor kom 1734/1735 och slutligen utkom ca. 1744 en 'Atlas minor' med 64 kartor i ett mindre format. I atlasen från 1734/1735 delade Seutter upp kartorna i rutor och lät utarbeta stadsregister, en nyhet som i hög grad underlättade användningen av kartorna. Med några obetydliga ändringar är Seutters kartor till största delen kopior av äldre holländska kartor, och inte minst arbeten av hans gamle lärare Homann. Både i utsmyckning och utförande påminner hans kartor om Homanns och konkurrensen mellan de två firmorna var stor. När det gäller egna arbeten inskränker Seutter sig till specialkartor över olika tyska distrikt. Detta förhållande beror troligen till stor del på att under Seutters aktiva år fanns det varken ett universitet i Augsburg eller några kontakter med framstående matematiska, naturvetenskapliga eller astronomisk instutitioner vilket hämmade stadens självständiga kartproduktion. Efter Seutters död delades hans firma mellan olika arvingar, varav svärsonen Tobias Lotter (se denne) blev den mest kända.
Bland arbeten:
- Atlas Geographicus oder Accurate Vorstellung der Ganzen Welt, 1725
- Atlas Compendiosus oder die ganze Welt in den nothwendigsten Geographischen Charten
- Atlas Compendiosus Scholasticus
- Atlas Novus Indicubus Instructus, 1728
- Grosser Atlas, 1734
- Atlas Minor, 1744
SEUTTER, M. Nova et accurata delineatio Ingriae et Careliae... Matthaeus Seutter,... Aug. Vind. [engraved map]. Augsburg, [c.1744].
The Seutter edition of the Grimmel map of Carelia and Ingria.
SEUTTER, M. Teshenije Nevy reky... = Fluwius Newa e lacu Ladoga Petropolin... [engraved map] Augsburg, [c.1744].
The Seutter-version of the Grimmel map of Ingria. [Kartan över Neva från Ladoga till St Petersburg].
(Allg. d. Biogr. Christian Sandler: Seutter, Matthäus. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 34, Duncker & Humblot, Leipzig 1892, S. 70–72. Christian Sandler: Matthäus Seutter (1678–1757) und seine Landkarten. 3. Reprintauflage. Bad Langensalza: Verlag Rockstuhl, 2009 (1. Auflage: 1894). ISBN 978-3-936030-03-7 Peter H. Meurer: Das Druckprivileg für Matthäus Seutter. In: Cartographica Helvetica Heft 8 (1993) S. 32–36 Volltext Michael Ritter: Die Augsburger Landkartenverlage Seutter, Lotter und Probst. In: Cartographica Helvetica Heft 25 (2002) S. 2–10 Volltext)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1841-1907. Född i Trondheim, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Han blev 1864 officer, 1867 löjtnant i 2:a 'Akershusiske infanteribrigade' och 1883 kapten. 1897 blev han överstelöjtnant i 'Bergenske infanteribrigade'. Under åren 1867-76 arbetade han vid 'Norges Geografiske Opmaaling'. Hans kartor över Christiania (Oslo) bör ha fyllt ett djupt känt behov. Under 8 år (1873-81) utkom de i inte mindre än 6 upplagor.
(Militaerkalenderen. - Seue. - U.B.)
Biografiska uppgifter:1852-1915. Född och död i Bergen.
Norsk ingenjör. 1875 utexaminerades han från Chalmerska Institutet i Göteborg och arbetade sedan som ingenjör i olika städer, tills han 1880 upprättade 'Det private Ingeniör- och Opmaalingskontor' i Bergen. Han utförde en rad kaj-, väg- och järnvägsbyggen och blev 1905 anställd som hamningenjör i Bergen. Hedersmedlem av den 'Norske Ingeniörforening'.
(T.U. 1914.)
Sophianos was well known as an expert on Greek history and geography. He was sent to Greece in about 1543 by Don Diego Hurtado de Mendoza, the Spanish envoy to Venice, to acquire Greek manuscripts for the Escurial Library. It is about this time – possibly in 1540, the date found at the end of Sophianos text on this map – that Sophianus compiled his great map of Greece, although there is no surviving example.
In 1544, Johann Oporinus, a printer and publisher in Basle, published an eight-sheet version of Sophianos map, cut by Master Christoph of Strasburg. Of this earliest printing, there is also no known extant example. Indeed, the earliest surviving printing of the map recorded by Zacharakis or Karrow was printed by Johann Schroeter in Basle in 1601.
It appears that Oporinus reprinted the map in 1545 to accompany his edition of Gerbelius “In Descriptionem Graeciae Sophiani, Praefatio….”. Although the book gives instructions on colouring the map, and contains additional gazetteer, the map seems not to have been routinely bound with the book, but rather was issued separately, hence its rarity.
Karrow records no example of the book with the map, however, an example in the Library of Congress is described as having the map(the British Library example does not), and this example almost certainly owes its survival, and fine condition, to having been bound in the book, as the page size is very similar to the BL example.
Karrow notes that Oporinus commissioned a series of town views to accompany the map. Visible along the lower border is the upper border of a frame where these views might have been placed, but this additional panel has been masked off in printing.
Bland arbeten:
Descriptio nova totivs Graeciae per Nicolavm Sophianvm. Basle, 1544-1545, large woodcut wall-map of Greece, on eight sheets uncut, each sheet approx. 380 x 280mm., with an additional sheet with letterpress gazetteer. Of great rarity. The earliest surviving wall-map of Greece and the first significant modern map of Greece, compiled by Nickolaos Sophianos, a Greek cartographer from Corfu, born of a noble family there. This example is apparently the second state of the map. It retains the date 1544 just above the scale bar on the bottom right hand skeet, but the letterpress text in the left hand cartouche on the lower left sheet may have been reset, in whole or part, as it ends with the date “prid[ie] Calend[is]. Septembr[is]. Anno salutis publiae M D X L V”.
(Sotheby's. Zacharakis, Printed Maps of Greece: Sophianos 2242; Karrow, Mapmakerers of the Sixteenth Century, 71/1.2.)
Biografiska uppgifter:Ca 1665-1749. Föddes ca 1665 i Vimmerby och dog samt begravdes 1749 i Djursdala, Orremåla.
Kronolänsman i Sevede, 'År 1998 gav han (Owe Gustavs) ut i Rostock en mycket vacker skrift Schwedische Landesaufnahme 1692-1709. Hiddensee 1695 (ISBN 3-9806246-0-9). I denna reproduceras den 2 meter långa kartan (i skala c. 1:8.100) med beskrivande text. Kartan ritades av Olof Spaak, som tillhörde Gunno Eurelius värmländska skara'.
'Framvistes för rätten Länsmannens Olof Spaaks skrifteliga bevittnade förordnande under den 27 nästlidne martü, heremedelst han förklarar sin vilja vara att dess yngsta barn, Olof, Lars, Hans och Annicka, skola efter hans död vara lika arvtagare i löst och fast, samt att de öfrige hans barn, icke den ringaste utalan derå göra skola eller något af hans efterlemnade egendom hafva att fordra, som anteknades åliggandes förenämnde som testamentet fått enligt lag det å nyo efter givarens död för rätten uppvisa, och tillika en riktig afskrift deraf ingifva.'
(E VII aac 1749 volym 111. - Utdrag ur Sevedes Härads ting den 19 Maj 1749.)
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)
Knight Leontiy Vassilievich Spafaryev (1765 - 30 January 1847) was a Lieutenant General of the Imperial Russian Navy. Spafaryev was Director of the Lighthouse Administration and cartographer of the Russian Admiralty.
Spafariev was an important contributor to the improvement of navigation along the Russian coasts. The first lighthouses in Russia were built during tsar Peter the Great's drive for reform and modernization at the beginning of the 18th century. However, it was only until the Administration of Lighthouses was created in 1807 that the Russian lighthouse system followed an organized pattern, becoming effective and efficient. This office was established by the Russian Navy and it began under the leadership of Leontiy V. Spafaryev.
As a cartographer, perhaps his most outstanding work is the 'Atlas of the Gulf of Finland', published in 1817. His name is spelt as 'Spafarief' or 'Spafarieff' in the United States.
The Spafaryev Islands in the Sea of Okhotsk and Spafarief Bay in the coast of Alaska were named after Leontiy V. Spafaryev.
Utgav i S:t Petersburg 'Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night'. Denna atlas innehåller 12 större kartor varav flera utvikbara. Stor folio.
Bland arbeten:
Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:1748-1820. Född 27 febr. 1748 i Tensta socken, Uppland, död 9 aug. 1820 i Stockholm.
Naturforskare, forskningsresande, studerade i Uppsala som Linnés lärjunge och fick vid 17 års ålder som skeppsläkare medfölja ett af Ostindiska kompaniets fartyg till Indien 1765-67. Efter medicinsk examen 1770 antog S. ett anbud att göra en forskningsresa i Kap-landet, och i egenskap af lärare i en högre tjänstemans hus erhöll han tillträde till detta land. Han vistades där under en del af 1772 samt 1775-76 och var under mellantiden, nov. 1772- mars 1775, vetenskaplig medlem af Cooks andra resa i Söderhafvet och Södra ishaf-vet. Han promoverades frånvarande till med. doktor i Uppsala 1775 och blef efter hemkomsten led. af Vet. akad. 1776; han innehade 1778-98 förordnandet att ha tillsyn öfver akademiens naturaliekabinett. Jämte K. A. Arrhenius och K. B. Wadström företog S. 1787-88 en resa till Senegaltrakten i Väst-Afrika med uppdrag att där utse plats för en svensk koloni, ett syfte, som dock ej uppnåddes. S. blef 1790 professor i naturalhistoria och farmakologi och 1803 assessor i Collegium medicum och var mot slutet af sin lefnad tillika fattigläkare i Klara församling. Som forskningsresande var S. ej blott ifrig och framgångsrik samlare af djur och växter (hans samlingar tillhöra Naturhistoriska riksmuseet), utan äfven skarp iakttagare och lycklig skildrare af folkslagen, deras seder och bruk. Sina forskningsfärder har han skildrat i Resa till Goda Hoppsudden, södra polkretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Gafferlanden åren 1772-76 (2 dlr, 1783, 1802-18; d. l i eng. öfv. 1785, ty. 1784 o. fr. 1787). Han utgaf äfven beskrifningar på sina afrikanska samlingar samt dessutom Museum Carlsonianum (1786-89, en redogörelse för de zoologiska samlingarna på Mälby) och Svensk ornithologie (med kolor. tafl., 1806-07), hvarjämte han var medarbetare i forskningsresandena Forsters botaniska arbeten 'Charac-teres generum plantarum', 'Florulse insularum australium prodromus' etc.
Bland arbeten:
'Charta öfver Calmar län samt Öland...' - 1796.
Chart Cape of Good Hope 1779, 1785.
Charac-teres generum plantarum', 'Florulse insularum australium prodromus.
(Tooley. Nordisk familjebok. 2:a upplagan.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:1655-1727.
Historian and linguist, educated in Uppsala.
Bland arbeten:
Maps of Moscovy & Siberia. For Blaeu & Cantelli.
Biografiska uppgifter:(1552-1629)
One of the most famous of English mapmakers, the historian John Speed decided in 1611 to publish a volume of maps to accompany his History of Great Britain. The maps were instantly popular, running to seven editions by 1676. Sudbury and Humble contracted Jodocus Hondius to engrave the plates in Amsterdam. From 1605 to 1610 Speed sent the information to Hondius, allowing Hondius to compose these famous maps.
(Sotheby's)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1630-99. Född i Banarps socken, död i Uppsala.
Svensk astronom. Studerade under åren 1652-63 i Greifswald och Uppsala och 1664-67 gjorde han en studieresa till en rad av Europas universitetsstäder. 1667 blev han professor i astronomi vid universitetet i Lund och inrättade där det första svenska observatoriet, som kom att ödeläggas under kriget med Danmark 1676-77. 1679 blev han professor i astronomi i Uppsala och inrättade där ett nytt observatorium. Han utgav flera läroböcker i astronomi och under flera år även almanackor. Som astronom var han Erik Dahlbergs (se denne) rådgivare vid framställningen av dennes nya karta över Norden.
(Lönborg. - Nordenmark.)
Springer, Johann Christoph Erich von.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1706-84.
Engelsk kartograf. Han utarbetade en 'Universal Atlas' som kom i flera utgåvor, även efter hans död. (4:e ed., 1790).
Bland arbeten:
Universal Atlas.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:(b 1813; d London, 19 Dec 1907).
English engraver. He was educated in Ghent, Belgium, and later at the Royal Academy Schools, London, where he was awarded silver medals in 1839 and 1841. He worked in the mixed mezzotint style and exhibited 43 examples of his work at the Royal Academy between 1841 and 1893. Of Stacpoole’s many plates, perhaps the best-known are those after William Holman Hunt’s Shadow of Death (1873; Manchester, C.A.G.) and the battle subjects of Lady Butler. Stacpoole began work early in 1874 on the engraving of Shadow of Death . The original picture had been bought by Thos Agnew & Sons and was exhibited so widely that, on publication of the engravings in 1877, the sale of proofs alone realized more than £20,000. By January 1879 Stacpoole had received a total of £3560 from the Fine Art Society for his plates after Lady Butler’s Roll Call (1874; British Royal Col.; declared for publication in 1874), Quatre Bras (1875; Melbourne, N.G. Victoria) and Balaclava (1876; Manchester, C.A.G.; both declared in 1876).
Bland arbeten:
Shadow of Death (1873; Manchester, C.A.G.), Lady Butler’s Roll Call (1874; British Royal Col.; declared for publication in 1874), Quatre Bras (1875; Melbourne, N.G. Victoria) and Balaclava (1876; Manchester, C.A.G.; both declared in 1876).
Biografiska uppgifter:1851-1914.
Norsk ingenjör. 1874 fick han anställning som ingenjör vid 'Vassdragsvesenet' där han sedan verkade. Han deltog mycket i mätningsarbeten över hela Norge och utförde ett grundläggande undersökningsarbete vid förberedelserna av Bandakkanalen. Förutom Norgekartor gav han även ut specialkartor över Bandak-Nordsjökanalen samt över sträckan Christiania-Bergen.
(T U. 1914. - U.B.)
STELLA [STOLZ, STOLTZ, SIGENIS], TIELEMANO.
Biografiska uppgifter:1527-1589, d. Wittenberg.
His maps used by Ortelius, de Jode, Hondius, Blaeu.
Bland arbeten:
Totius Germaniae 1546.
Maps for Bible 1552-7.
Jerusalem 1557.
Revised Münster's Germany 1560.
(Tooley.)
Grek, skrev om vändkretsar och polcirklarna.
Ermanno Stradelli è il più importante esploratore italiano dell'Amazzonia. Nato nel 1852 a Borgotaro (Parma) in una famiglia nobile da cui eredita il titolo di conte, studia nel collegio Santa Caterina di Pisa, si iscrive alla facoltà di giurisprudenza di quell'ateneo e compone versi, ma ben presto si dedica per conto proprio a studi di etnologia, topografia, farmacologia e omeopatia, botanica e zoologia, fotografia, portoghese e spagnolo, tutto quanto cioè gli è necessario per realizzare il suo sogno di diventare esploratore e geografo. Nel 1879, a sue spese, si reca in Brasile, arrivando a Manaus, base delle sue spedizioni in vari punti dell'Amazzonia. Visita la regione del Vaupés una prima volta nel 1881 e di nuovo nel 1882, quando risale il Vaupés fino a Yavaraté e il Papurí fino a Piracuara. Rientra in Italia nel 1884 per terminare rapidamente gli studi universitari di diritto ed esercita per qualche tempo a Genova. Ma l'innamoramento per la selva è sempre forte: nel 1885 pubblica a Piacenza Eiara, poemetto ispirato a una leggenda indigena, e la traduzione dal portoghese del romantico poema epico indigenista La confederazione dei Tamoi, di D. J. Gonçalves Magalhães.
Nel 1887 si imbarca nuovamente, stavolta per il Venezuela, con l'ambizioso proposito di individuare le sorgenti dell'Orinoco. A Caracas viene accolto dal presidente Guzmán Blanco e apprende che il francese Chaffanjon afferma di essere arrivato alla sua meta l'anno precedente. Dubitando di tale scoperta, decide di compiere comunque la traversata fino a Manaus. Nel 1890 è di nuovo nel Vaupés, spingendosi nel 1891 fino alle cascate di Yuruparí. E invia le dense relazioni intorno ai suoi viaggi, dallo stile sobrio ma incisivo, al 'Bollettino della Società Geografica Italiana', che patrocina le sue ricerche. Escono così le sue opere principali: Un viaggio nell'Alto Orenoco nel 1888, Rio Branco e Dal Cucuhy a Manaos nel 1889, L'Uaupés e gli Uaupés, la Leggenda dell'Jurupary nel 1890 e Iscrizioni indigene della regione dell'Uaupés nel 1900.
Nel 1893 si naturalizza brasiliano, convalida il proprio titolo di studio e prende ad esercitare l'avvocatura a Manaus. Nel 1897 compie un breve viaggio in Italia con il proposito di fondare una compagnia italo-brasiliana nel settore della gomma, ma non ha successo e ritorna subito in Amazzonia. Pubblica ancora brevi dizionari di lingue indigene, redige carte geografiche, raccoglie leggende. Ottiene già nel 1895 un incarico pubblico che esercita fino al 1923 quando va in pensione e su insistenza della famiglia pensa a rimpatriare. Gli viene però diagnosticata la lebbra e vive così gli ultimi anni in un lebbrosario presso Manaus in compagnia di mappe, manoscritti e ricordi, fino alla morte avvenuta nel 1926. Esce postuma sulla 'Revista do Instituto Histórico Geográfico Brasileiro' di Rio de Janeiro, nel 1929, la sua opera più estesa, i Vocabulários portoghese-nheêngatú, monumentale raccolta di osservazioni su ogni aspetto della cultura indigena amazzonica attraverso la língua geral del gruppo tupí, utilizzata nel XIX secolo e agli inizi del XX come lingua franca e viva ancora oggi nella toponomastica e in molti termini passati allo spagnolo o portoghese locali.
Stradelli era conosciuto e stimato dai nativi del Vaupés, che lo chiamavano 'Il conte' e gli attribuivano persino poteri magici, forse per via degli strumenti scientifici (come il microscopio capace di ingigantire un pidocchio) e dell'apparecchiatura fotografica (purtroppo il suo tesoro di cliché si è rovinato e quelle immagini sono andate perdute). Nei suoi scritti è scrupoloso e obiettivo quanto serenamente brillante nel narrare, e soprattutto si mostra privo di pregiudizi eurocentrici e animato da un enorme rispetto per le culture indigene. Pronto a condividere esperienze con i suoi ospiti, era tra i pochissimi bianchi cui fosse permesso percorrere liberamente la zona. Guardava con preoccupazione i metodi presuntamente civilizzatori dei bianchi (militari, commercianti, evangelizzatori) e considerava una grave sventura la scomparsa dei popoli indigeni e l'annientamento del loro modo di vivere e interpretare il mondo.
Nel 1883, i francescani italiani Coppi e Canioni scatenano nel Vaupés una rivolta indigena che blocca l'attività missionaria nella regione per molti anni. Profanano infatti dal pulpito della loro chiesa di Ipanoré il culto indigeno di Yuruparí, che equiparano al diavolo, e sono costretti alla fuga. Per Stradelli l'idea che quelle credenze e cerimonie tradizionali, di cui aveva già avuto notizia, fossero una sorta di religione demoniaca è un'esagerazione di Coppi, prevenuto contro tutto quanto usciva dall'orbita cristiana. Per verificare questa sua intuizione, Stradelli comincia a indagare su quel mito e ha la fortuna di poter trascrivere in italiano la versione della leggenda fornitagli in língua geral dall'amico Maximiano José Roberto, saggio capo indigeno discendente da capi Manaos e Tariana, il quale aveva ordinato criticamente gli apporti di vari altri indigeni. Da tale pregevolissimo documento etnografico e letterario esce una figura di Yuruparí antico eroe legislatore, né malefico tentatore né destinatario di preghiere o sacrifici, bensì protagonista di una saga amazzonica e maestro di costumi ritualizzati in feste collettive. Poiché il manoscritto originale è andato perduto, questo ciclo mitologico fondamentale si studia in America Latina partendo dal testo italiano di Stradelli, che è stato ripubblicato in calce al volume di Danilo Manera Yuruparí. I flauti dell'anaconda celeste
(Feltrinelli Traveller 1999.) - Se bild.
Biografiska uppgifter:Född Stralsund 1676, död Halland 1747.
Philip Johan von Strahlenberg (Stralenberg), född Philip Johan Tabbert 1676 i Stralsund, död i Fröllinge, Getinge församling, 1747, var en svensk officer och kartograf av pommersk härkomst. 1707 adlades han och tog namnet von Strahlenberg.
Han ingick 1694 i krigstjänst, blev 1701 regementskvartermästare och 1703 kapten vid Södermanlands regemente. Han deltog i striderna vid belägringen av Thorn (1703) och i slagen vid Fraustadt (1706), Holowczyn (1708) och Poltava (1709).
Efter slaget vid Poltava blev han, under försök att finna och rädda sin broder, tillfångatagen och kom som fånge till Sibirien, där han vistades under flera år. Under denna tid företog han flera resor i landet och utarbetade tillsammans med Johan Anton von Matérn över detsamma en karta, som kom i Peter den stores händer och väckte hans synnerliga beundran. Trots att tsaren själv erbjöd Strahlenberg att i rysk tjänst få överta ledningen av ett lantmäterikontor, så återvände han efter fredsslutet (1721) utarmad och sjuklig till Sverige, där han erhöll överstelöjtnants titel, men med sin gamla kaptensindelning. 1740 förordnades han till kommendant på Karlshamns kastell, och 1746 till major vid Södermanlands regemente.
Efter återkomsten till Stockholm 1730 författade han flera böcker om rysk geografi, speciellt om de asiatiska delarna av Ryssland (Das Nord und Östliche Theil von Europa und Asia, 1730). Dessa innehåller detaljerade upplysningar bl.a. om språken i de östliga delarna av det ryska riket och Strahlenberg räknas som en pionjär inom studiet av dessa språk. Efter hemkomsten till Sverige bosatte han sig på sin brors gods Fröllinge i Getinge, Halland, och han är begraven på Getinge kyrkogård.
Stralenberg, Filip Johan,
krigare, geografisk författare. Född i Stralsund 1676. Föräldrar: landträntmästaren därstädes Kristian Tabbert och Maria Eleonora Klinckow. S. ingick 1694, efter slutade studier, i krigstjänst och blef först volontär och därefter korporal vid öfverste Makeleers regemente. Sedan han öfvergått till fortifikationen, utnämndes han 1698 till löjtnant vid fortifikationen i Wismar, befordrades 1701 till regementskvartermästare vid Södermanlands regemente, blef 1703 kapten och erhöll 1707 adelskap, då han utbytte sitt fädernenamn mot Stralenberg. Under Carl XII:s fälttåg utmärkte han sig för mycken skicklighet, i synnerhet vid belägringen af Thorn och striderna vid Frauenstadt, Holofzin och Pultava. Efter nederlaget på det sistnämnda stället lyckades han rädda sig in på turkiska området men upptäckte där, att hans yngre bror ej var bland flyktingarna, hvarför han tog en båt och rodde tillbaka öfver Dnieprströmmen, då han föll i ryssarnas händer och fördes till Sibirien. Under sin trettonåriga fångenskap därstädes genomreste han landet i flera riktningar och utarbetade öfver detsamma en geometrisk karta, som han lämnade i förvar hos en köpman i Moskva. När denne kort därpå dog, skickades kartan till tsar Peter, som befallde, att, när S. infann sig att återfå sin karta, skulle han inställas för kejsaren. Detta skedde, då tsaren jämte uttryck af sin beundran för S:s skicklighet erbjöd honom att gå i rysk tjänst och öfvertaga styrelsen af ett landtmäterikontor, som då skulle inrättas. S. afböjde likväl det lysande anbudet och återkom 1722 utarmad och sjuklig till Sverige, där han erhöll öfverstlöjtnants titel, med samma kaptensindelning, som han tillträdt aderton år förut. 1740 utnämndes han till kommendant på Karlshamns fästning, blef 1746 major vid Södermanlands regemente, samt afled på Fröllinge i Halland i september 1747. 1726 utgaf han från trycket: Vorbericht eines Werkes von der grossen Tartarey und Sibirien mit Anhang von Gross-Russland och 1730 sin föromnämnda karta jämte Histor.-geographische Beschreibung vom Nord- und Ostlichen Theil von Europa und Asia, ett verk, som på sin tid väckte stor uppmärksamhet och länge utgjorde hufvudkällan for geografernas beskrifningar öfver denna del af jorden.
Ogift.
(Svenskt Biografiskt Handlexikon)
Bland arbeten:
Philip Johan von Strahlenberg. Vorbericht eines zum Druck verfertigten Werckes von der Grossen Tartarey und dem Königreiche Siberien. mit einem Anhang von Groß-Russland. Schneider, Stockholm 1726
Philip Johan von Strahlenberg. Das Nord- und Östliche Theil von Europa und Asia, in so weit solches das gantze Russische Reich mit Sibirien und der grossen Tatarey in sich begriffet. in Verlegung des Autoris, Stockholm 1730.
Nova descriptio geographica Tattariæ magnæ
Biografiska uppgifter:Född 1664 i Marstrand, död 1740 24/1 i Karlskrona.
Kommendör och lotsdirektör. Tecknare, kartograf och kopparstickare. Son av rådmannen Thorved Nilsson S. och Margareta Mattsdotter. Student i Köpenhamn och i Lund 1686. Lotsdirektör 1697, kommendör 1717. »Idkade som ung kopparstickskonsten» (Eichhorn) och var även flitigt verksam som kartograf. Adlades 1727.
Bland arbeten:
W. VON ROSENFELDT, Navigationen eller styrmans-konsten, Sthlm 1693: hydrografisk karta över Östersjön och Kattegatt med porträttmedaljong av~Hans Wachtmeister, kpst., samt 8 tab. med geometriska figurer, etsn.
Landstigningen på Själland 1700, kpst.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1664-1740.
In 1691, employed by Petter Gedda as tutor at the marine officers' college. Strömcrona would later succeed Gedda, first as captain then director of pilots. For more than 40 years, he was responsible for sea measurements and the charting of Swedish shipping waters.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
SURHON[IUS] [SURHONIO, SURCHON-], JEAN and JACQUES.
Cartographers, goldsmiths and engravers, b. Mons.
Bland arbeten:
Hainault 1548 (used by Ortelius 1579.
Hondius 1633).
Luxembourg 1551.
Namur 1553.
Artois 1554.
Picardy 1557 (used by Ortelius 1559).
Vermandois 1577 (used by Blaeu 1631).
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1750 10/7 i Västmanland.
Kartgravör. Handelsman.Elev av kartgravören Anders Åkerman i Uppsala vid mitten av 1770-talet. Student vid universitetet därstädes 1776. Var sedermera verksam som handelsman i Uppsala.
Bland arbeten:
A. ÅKERMAN, Atlas juvenilis, 2:a uppl., u. o. [1774]: karta över Finland och karta över Palestina.
G. WALLIN d. y., Gothländske samlingar, II, Göteborg 1776: karta över Gotland.
(Hultmark, 1944.)
Se Strahlenberg, Philip Johan.
Biografiska uppgifter:1788-1841.
Kartograf och gravör verksam för franska Depot de la Marine. Producerade flera atlaser, bland annat över en av Napoleons kampanjer. Han gjorde även den stora Atlas Hydrographique vilken publicerades i Paris 1822.
Bland arbeten:
Atlas Hydrographique.
(BL.)
Biografiska uppgifter:C:a 1550.
Kartograf verksam i Mecheln, Belgien. Styvfar till Franz Hogenberg.
Biografiska uppgifter:1767-1848.
Thackara was eight months old when he and his parents came to Philadelphia from England. He apprenticed with Robert Scott and James Trenchard as an engraver from 1786 to 1789. In 1790 he married James Trenchard's sister Hannah. Thackara was curator for the Pennsylvania Academy of Fine Arts from 1816 to 1828, and he is listed as an engraver in the Philadelphia City Directories from 1791 to 1833. His partnership with John Vallance is listed in the 1794 City Directory. He and his son William formed the firm of Thackara and Son in 1832. Thackara was elected Commissioner of the District of Southwark Philadelphia in 1797, and served as clerk of the Pennsylvania House of Representatives from 1807 to 1810.
(Washington Map Society.)
Biografiska uppgifter:1804-1837.
Storskifteslantmätare, verksam i Dalarna.
Bland arbeten:
Charta öfver Aspeboda socken uti Stora Kopparbergs län [Kartografiskt material] / afmätt åren 1806, 1807 & 1808 af dertill förordnade landtm:re ; transporterad och copierad år 1831 af A.G. Théel
Charta öfver Thorsångs socken i Stora Kopparbergs län [Kartografiskt material] / ifrån en af landtm. C.P. Nyrén uppgord charta transporterad... af A.G. Théel
Jerna socken uti Stora Kopparbergs län och Wäster Dahlarne [Kartografiskt material] / ifrån storskifteskartan transporterad af A.G. Théel
Leksands socken uti Nedan Siljans fögderi af Stora Kopparbergs län [Kartografiskt material] / ifrån storskiftes mätningarne transporterad af A.G. T[hée]l
Äppelbo socken uti Stora Kopparbergs län och Wäster Dahlarne [Kartografiskt material] / ifrån storskiftes chartan transporterad... af A.G. Théel
Biografiska uppgifter:Född o. 1635 i Schweiz, enl. egen uppgift, död 1710, begr. 6/11 i Stockholm (S:t Olof).
Ur- och instrumentmakare. Träsnidare, kopparstickare och akvarellmålare. Tillhörde en i Augsburg bosatt släkt av guldsmeder och kopparstickare. Var verksam i Schweiz, då han i slutet av 1660-talet inkallades till Sverige av Olof Rudbäck d. ä. för att i Uppsala »betjena den studerande ungdomen förnämligast med matematiska och mekaniska instrumenter». Åtnjöt här från 1670 undervisning i »tekniska vetenskaper» av Rudbeck och stod under dennes speciella protektion. Uppbar för sin verksamhet vid universitetet från 1671 till åtminstone 1695 årligen »simplice stipendium» med 180 dlr smt. Arbetade samtidigt i Antikvitetskollegii tjänst »uthi urmakerij sampt utstickande af koppar, messing och trä». Tillsammans med sina fyra barn Anna Maria, Hans, Olof och Philip Jacob utförde han illustrationerna till Rudbecks Atland och 7-8.000 träsnitt för dennes Campi Elysii. Efter den stora branden i Uppsala 1702, som förstörde största delen av hans livsverk och gjorde honom utfattig, flyttade T. till Stockholm och var här för sitt uppehälle hänvisad till dotterns arbetsförtjänst. Förvärvade enligt köpebrev av 1690 2/8 en gård vid Drottninggatan i Uppsala, som han i testamentariskt förordnande okt. 1708 skänkte dottern Anna Maria. Den avyttrades 1711 av arvingarna för 700 dlr smt.
Bland arbeten:
O. RUDBECK, Atland eller Manheim, atlasbandet. Uppsala 1679: 7 kartor över Europa och Sverige.
(Hultmark, 1944.)
THERSNER, THORA JOHANNA ULRIKA.
I bredd med våra författarinnor, men på en annan väg producerande, utmärker sig demoiselle Thersner. Ett allmänt kändt och värderadt arbete, 'Svecia Antiqva et Hodierna', utgafs i förra århundradet af grefve Dahlberg, ett dyrbart arbete, som näppeligen i vår tid skulle kunna utgifvas i koppartryck, ehuru det blifvit fortsatt lithografiskt. Det var, redan i början af innevarande århundrade, i det afseendet föråldradt, att efter lång mellankommen tid de teckningar, arbetet gifvit, icke mera svarade mot det nuvarande utseendet, äfvensom en mängd andra märkvärdiga ställen funnos, de der icke i Dahlbergs arbete voro intagna. Konung Carl XIII ansåg att ett nytt arbete, i planen likt det gamla, borde utgifvas, och uppmanade dertill kaptenen (sedermera öfverstelöjtnanten) Ulrik Thersner, som inom geniekorpsen gjort sig känd såsom tecknare. Man anser sig icke behöfva förbigå det denne man väl också gjort sig för öfrigt utmärkt. Såsom kommenderad att vid ingenjörsarbetena biträda general Boje under belägringen för den holsteinska fästningen Glückstadt visade han hvad man genom beslutsamhet, energi och insigter kan åstadkomma, så att, när fästningen slutligen kapitulerade, befälhafvande generalen, i sin rapport derom, uppgaf kaptenen Thersner såsom den der förutan hvilkens åtgöranden fästningen icke skulle blifvit tagen, eller åtminstone icke så snart. – Efter freden företog kaptenen utgifvandet af den omnämnda fortsättningen af det Dahlbergska verket, dervid biträdd af majoren (sedermera generalen) Akrell, som jemte sin skicklighet att karakteristiskt teckna träd med framgång öfvade den så kallade Aqyatinta-gravyren. Så utkommo en mängd häften af 'Sverige framstäldt i teckningar'. Men utgifvaren dog år 1828, och en fortsättning af detta intressanta verk besörjdes derefter af majoren (sedermera öfverintendenten) Anckarsvärd, för sterbhusets räkning. Det var å denne utgifvares sida ett drag af deltagande. Vilkoren dervid äro obekanta. Emellertid erfor bemälde öfverintendent ledsamheten af en långvarig ögonsvaghet, så att han måste spara detta ömtåliga sinne. Likväl var arbetets utgifvande ett vilkor för Thersnerska familjens utkomst. Då föreslog öfverintendenten att den unga dottern i huset skulle fortsätta utgifvandet. Hon hade utmärkt sig i figurteckning, men icke försökt sig i teckning af landskap. Det första försöket på papper lyckades utöfver all förväntan, och beslutet blef att hon dädanefter skulle sjelf besörja utgifvandet, dock i början under tillsyn af öfverintendenten, som med fortsatt välvilja öfversåg och lade hand vid jemkningar å ritningarne på sten (ty nu var lithografien den konstgren som användes).
Kaptenen Thersner hade haft utgifvandet ifrån år 1816 till 1828, derefter vidtog öfverintendentens arbete, som fortsattes till år 1843 samt med hans tillsyn till 1845. Från denna tid har demois. Thersner intill närvarande tid (1866) ensam fortsatt utgifvandet, rest till egendomar, utvalt vuer och gjort teckningarne.
Detta stora arbete, som är en prydnad och i mer än ett afseende en heder för Sverige, har hittills utkommit i 87 häften, af hvilka likväl flera äro utgångna, så att i närvarande stund kompletteringen icke kan ske med mer än 68 häften. Man måste ifrigt önska att artistens helsa och lifstid måtte länge ännu tillåta henne att fortsätta detta för vårt land så hedrande arbete, äfvensom man kunde önska att ständerna, eller blifvande riksdagsmän, ville med mera frikostighet omfatta ett arbete, som så svagt ersätter sin flitiga utgifvares möda.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Anteckningar om svenska qvinnor)
Biografiska uppgifter:Född Kurkslätts socken i Finland d. 2 april 1779.
Militär, tecknare. Föräldrar: kapellanen Mikael Thersner och Johanna Dorph. - T. begynte redan vid sju års ålder sin militära bana, i det han då vardt antagen till skeppsgosse, i hvilken egenskap han tjänstgjorde under ryska kriget 1788-90. Sergeant vid arméns flotta 1794 och fänrik 1799, var han såsom informationsofficer vid Göteborgs eskader 1804 anställd att förrätta hydrografiska mätningar i Bohuslän. 1808 löjtnant i Fältmätningskåren, dit han blifvit förflyttad året förut, deltog han på skilda håll krigsoperationerna 1808-09, blef kapten 1810 och medverkade s. å. vid gränsregleringen mellan Sverige och Ryssland. Sedan han i 1813-14 års krig haft åtskilliga kommenderingar och sistnämnda år befordrats till major i Fältmätningsbrigaden, förrättade han bl. a. 1815-17 fältmätningar i Skåne. 1825 tog han afsked ur krigstjänsten med öfverstlöjtnants rang. - Bland elementen i hans ungdomsbildning hörde bl. a. att med grafstickeln frambringa åtskilliga småstycken. På egen hand förkofrade han sig gradvis i teckningskonsten och upptog det af hans landsman, sedermera öfverstlöjtnant V. M. Carpelan, m. fl. den tidens konstnärer utöfvade aquatintamanéret och begynte 1816 under titeln Fordna och närvarande Sverige utgifva ett omfattande arbete, som var ett slags efterbildning af Dahlbergs Sueciaverk. De första bladen detta sitt storartadt anlagda verk utförde han under sin vistelse i Skåne, af hvars herresäten de återgifva utsikter. Med kartografen C. F. Akrells skickliga biträde vid teckningarnas mångfaldigande fortskred arbetet så raskt, att 1823 hela afdelningen Skåne var färdig, och början gjord med Östergötland. 1824-25 begyntes med Uppland och Södermanland. I företaget hade redan tidigt Carpelan börjat medverka. Vid T:s död, som inträffade i Västerås d. 2 sept. 1828. voro ej mindre än 38 häften färdiga, med af honom författad text. Äfven tvenne andra litterära arbeten af honom förtjäna omnämnas, nämligen Några ord om musiken 1826 och Om landskapsmålning 1828. Efter T. öfvergick planschverket i andra händer, men fortsattes 1843 af hans dotter Thora Johanna Ulrika Thersner (född 1818 och död i Stockholm d. 3 okt. 1867) och hade vid hennes bortgång fortskridit till 364 folioblad, då det för alltid afbröts. -- Gift 1811 med Anna Gustafva Weckman.
Efter T:s död kunde hans enka genom vänners hjelp fortsätta det stora planschverket (det hade aldrig åtnjutit offentligt understöd). M. G. Anckarsvärd förestod dess utgifvande i litografi till 1843, under hvilken tid han dels efter T., dels efter egna eller andras teckningar utförde en mängd utsigter, hvilka i allmänhet äro de först utgifna öfverlägsna. 1843 Öfvertogs arbetet af T:s dotter Thora Johanna Ulrika T. (f. 1818), hvilken ända till sin död (1867) fortsatte det. Hon litogra-fierade mestadels sjelf sina teckningar, som äro samvetsgranna, men något torra och svaga. Under hennes tid fortsattes och afslöts afdelningen Nerike (1838-55), äfvensom fyra andra dels fortsattes, dels påbörjades. Hela verket omfattade vid hennes död 91 häften (364 planscher med text) och hade kostat subskribenterna 682 kr. 50 öre, säkerligen det dyraste pris, som ett svenskt literärt arbete betingat.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Svenskt biografiskt handlexikon. Nordisk Familjebok, första utgåvan.)
Biografiska uppgifter:Död 1679. Född och död i Amsterdam.
holländsk boktryckare och kartograf. Han drev sin fars affär vidare och gjorde nyutgåvor av dennes sjökartverk till vilka han delvis bifogade sina egna arbeten. Efter hans död fortsatte brodern Caspar Lootsman (se denne) verksamheten. Han gav även ut en engelsk översättning, 'Lighting Column' (1689-92) och en ny, utökad holländsk utgåva 1707.
Bland arbeten:
'Lighting Column.
(Kleerkooper. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:1541-1627.
Matematiker, kartograf, rektor i Skálholt och biskop i Hólar. Utbildad i Hólars katedralskola och sedan på Köpenhamns universitet. Utnämndes till biskop 1570 med uppgiften att driva igenom protestantismen på norra Island. Thorlaksson förblev biskop i Hólar till sin död 20 juli 1627.
Thorlaksson redigerade och publicerade minst 80 böcker under sin tid som biskop, bland annat första bibeln på isländska 1584 och den isländska lagboken. Han gjorde även den första användbara kartan över Island 1590, en karta som kom att kopieras under stor del av 1600-talet av alla stora kartografer.
Bland arbeten:
Island, 1570, använd av Ortelius 1595 och Blaeu 1643.
Celestial globe, 1575.
Norse discoveries America, 1606, manuskript.
- Se bild.
Biografiska uppgifter:1637-1697.
Kartograf och biskop i Skálholt. Barnbarn till Gudbrandur Thorlaksson, troligen på fädernet. Intresserad av astronomi och geografi vilket återspeglas i de astronomiska bilder han gjorde samt i de kartor över Island som han producerade, bland annat en manuskriptkarta från 1670. Thorlaksson gav även ut den första tryckta upplagan av Landnámabók 1688.
Han var gift med Gudridur Gisladottir.
Bland arbeten:
Kopierade 'Norse map' och ritade 'Stars' 1668, använd av Torfaeus 'Gronlandia antiqua' 1706.
'Island' 1670, manuskript.
Biografiska uppgifter:John: 1641-1708.
Samuel: before 1703-1739.
As a map engraver and hydrographer, Thornton was one of the best-known figures of his time, being appointed Hydrographer to the Hudson Bay Company and to the East India Company. He worked closely for many years with John Seller, William Fisher (fl. 1669-91), Richard Mount, Robert Morden and Philip Lea in preparing and publishing a number of well-known atlases and charts. In particular, when John Seller was beset by difficulties in completing the later volumes of the English Pilot, Thornton took over and subsequently published Book III (1703) and Book IV (1689), the latter in conjunction with William Fisher. He also assisted with the issue of Seller's Atlas Maritimus (c. 1675) and later issued an atlas of his own under the same title.
Bland arbeten:
c. 1667 Charts of the East Coast of England onwards
1685 Atlas Maritimus 1700 Re-issued
1689 English Pilot, Book IV 1698-1789 About 37 editions c. 1700 Atlas (without title)
1703 English Pilot, Book III 1711 Re-issued by Samuel Thornton and further issues to about 1761
(David Bannister)
Biografiska uppgifter:Född 1679, död 11 februari 1754.
Son till kontraktsprosten och kyrkoherden i Rättvik Anders Tillaeus och Elisabet Dalborg. Petrus Tillaeus studerade vid Uppsala universitet 1699-1711 och blev sedan auskultant i Bergskollegium 1713.
'Stadsingenjör i Stockholm 1717, utnämndes han 1748 till rådman därstädes och afled d. 11 febru. 1754. Såsom stadsingenjör ådagalade han stor insiktsfullhet och inlade isynnerhet stor förtjänst genom utarbetandet af goda kartor. Väl bekant är den s. k. 'Tillaei karta', en General Charta öfver Stockholm med Malmarne, fullbordad 1731 i skalan 1:4000, och hvarå han på statsmyndigheternas hemställan erhöll kungligt privilegium för tio år. Kartan, den största som intill senaste tid utgifvits öfver Stockholm, trycktes 1733 med af staden försträckta penningar, och att den blef till belåtenhet framgår däraf, att staden 1750 såsom belöning för densamma tillerkände T. en summa af 2,000 dal. smt.' (Svenskt biografiskt handlexikon)
Bland arbeten:
Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist och Erik Geringius, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
'Kartan - den intill senaste tid största väggkarta, som utgetts över Stockholm - är icke officiell i egentligaste mening, men hölls för ett 'autentiquet document', såsom överintendenten K. Hårleman kallade den i ett till K. M:t 1752 avgivet memorial. De tolv plåtarna, vilka ägdes av staden, översågs 1770 av P. G. Floding, som därvid tillät sig modernisera utseendet vid Riddarhustorget. Man kan således skilja mellan avdrag gjorda före och efter nämnda tidpunkt.'
(Nordisk Familjebok, 2:a upplagan, band 29, Stockholm 1919.)
Biografiska uppgifter:1685-1774.
English translator, historian and publisher. Published various map books, among them the fifteen volumes of Tindal's Continuation of Mr Rapin 's History of England
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:ca 1705-1765.
A successful publisher in Amsterdam who produced extensive volumes of Dutch town plans as well as a number of atlases with maps usually based on those of G. Delisle.
Biografiska uppgifter:Född i Gävle 1807 eller 1808. Död i Schweiz 1860.
En svensk uppfinnare, ingenjör, konstnär (tecknare och grafiker) och Stockholmsskildrare. Han är representerad på Nationalmuseum.
Tollin tecknade politiska karikatyrer som han gav ut i litograferade album.
Tollin publicerade 1845 under pseudonymen J. L. Nygren en bok under namnet Hjelpreda för lånsökande. Boken förtecknade diverse ockrare i Stockholm, däribland Claes Christer Horn, greve och ståthållare på Stockholms slott, och C. R. af Robsahm, major och riddarhusledamot. Boken utkom i tre upplagor, men sedan blev Tollin åtalad för ärekränkning och flydde från Sverige, först till Tyskland och sedan till Schweiz.
I Tyskland gjorde han illustrationer till läroböcker i fäktning och var fäktmästare. Han hamnade senare i Genève. I mitten på 1800-talet tog han ut ett patent på en slagvingedriven flygmaskin, och 1852 gav han i Genève ut skriften L'aéronautique d'après nature. Science positive nouvelle et son application pratique, vilket har medfört att han kallats 'den förste svenske flygteknikern'. Han försökte också ge ut en svenskspråkig version av denna skrift som Naturens luftseglare. Det manuskript han skickade in till Kungliga Vetenskapsakademien bedömdes dock som ointressant av akademien, och godkändes inte för publicering.
Efter i Uppsala absolverad juridisk examen ingick T. en tid i Svea hofrätt, men öfvergaf snart ämbetsmannabanan för att lefva på sin talang såsom tecknare och ritlärare. Skicklig framställare af perspektivstycken, Vyer af Stockholm och Gäfle o. s. v., fördes han af omständigheterna in på ett område, »där han ej skördade guld, än mindre lagrar», nämligen den politiska karrikatyrens. Hans teckningar i denna genre, uppgående till ett tjugutal, utmärka sig för fyndighet och ledig, ehuru ofta mindre korrekt, framställning. Bland andra alster af hans ritstift må nämnas Planscher till Ringaren i Notre Dame 1844 samt utsikter och bilder från kungliga begrafningen och kröningen s. å. Han utställde då äfven en större rundmålning, återgifvande utsikten från Mosebacke. En af honom 1845, under pseudonymen J. L. Nygren, utgifven broschyr Hjälpreda för lånesökande, som var riktad mot Stockholms procentare, skaffade honom ett åtal på halsen. Dömd till böter och offentlig afbön, undandrog han sig straffet genom att lämna fäderneslandet. I Tyskland, där han skall hafva deltagit i 1848 års oroligheter, utgaf han 1851 Neue illustrirte fechtschule, kallande sig på titelbladet »köngl. fechtsmeister zu Uppsala». Han skall hafva aflidit i Schweiz på 1860-talet.
I grunden rikt begåfvad – han hade bland annat uppfunnit en numreringsmaskin för numrerande af rikets sedelmynt – men karaktärslös och öfverspänd, gick han ohjälpligt förlorad för en konst, som eljest af hans anlag haft det bästa att hoppas.
Bland arbeten:
Ringaren i Notre Dame 1844.
Kungliga begrafningen och kröningen 1844.
Panorama från Mosebacke 1844.
Hjälpreda för lånesökande 1845.
Neue illustrirte fechtschule 1851.
L'aéronautique d’après nature. Science positive nouvelle et son application pratique, Genève, Schweiz, 1852.
(Nordisk Familjebok, andra upplagan. Svenskt Biografiskt handlexikon.)
Fältmätningskåren bildades 1805 och slogs samman med Fortifikationen och bildade Ingenjörkåren år 1811. Topografiska kåren bildades 1831 av Ingenjörkårens fältmätningsbrigad som då utgick ur Ingenjörkåren. Den bestod av en Överste, en professor, 'renritare', vaktmästare och officerare, och hade till uppgift att uppföra fullständiga militärkartor över Sverige. Under åren 1836 till 1856 hade kåren ansvaret för de optiska telegrafnäten i landet. 1873 blev den en avdelning inom den nybildade Generalstaben.
Inledningsvis genomfördes en utbildning och förberedande kartarbeten. Arbetet ledde till den så kallade generalstabskartan som under lång tid var det enda rikstäckande kartverket med en enhetlig och detaljerad bild av landet.
TRAUTMAN, VALENTIN STAFFANSSON.
Biografiska uppgifter:Född o. 1580 i Tyskland, död 1629 i Stockholm (Tyska förs.), där specif. verifikationer saknas 1618-35.
Tecknare, kopparstickare och träsnidare. Inkom till Sverige troligen 1616 och erhöll 1617 17/2 fullmakt att bo i landet utan 'borgerlig tunga och besvär'. Bosatt i Stockholms norra förstad 1621 enligt stadens tänkebok s. å. 23/11. Uppbar 1624 16 dlr smt för gravering å en prinsessas likkista. 1627 utstack han vapen och namn på prinsessan Agnes’ av Holstein-Gottorp kista i Riddarholmskyrkan för 40 dlr smt. Sistn. år 9/1 var »Fallenteen kåpparstijkare … stämbd at svara Adam Rickertz [då] Dee Laskepelles [De la Chapelle] löitnant, war icke till wedermåls» (Norra förstadens tänkeb.). I boskapsräkningen 1628 skattade »Pfallentijn kapperstik» i norra förstadens östra kvarter för ett »gammalt svijn». Kungen var synbarligen vid T:s frånfälle orolig för kvarlåtenskapen enligt Riks. reg. 1629 19/12: »Gustaff Adolph etc. Wår gunst etc. Effter dhet Wij förnumne at kopparstickaren på Norremalm är dödh och hoos honom äre allehanda kopparplåtar som medh stoor kostnadt utstukne äre, derföre på dhet dhe icke måge förkomma, skole I låta tage dem och leggia uthi een kista, hafwandes dhem uthi godh förwaring på Slotet…» 1635 vistades änkan, Barbro Trautman, fortfarande i Stockholm med understöd av kronan. 1642—43 omnämnes i räntek.böckerna en Johan Trautman, sannolikt son av Valentin T., vilken under två år tilldelats ett stipendium på 200 dlr smt årligen »för sina studiers fortsättande på fremmandes orter».
Bland arbeten:
A BURE, Orbis Arctoi, imprimisque amplissimi regni Sueciae tabula, jämte porträttmedaljonger av Gustav II Adolf och Maria Eleonora 1626, kpst,
(Hultmark, 1944.)
Tschaerner, Vincent-Bernard de.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1774 - 1857
Turner was a very acomplished and productive english engraver and draughtsman. He worked for the great London print publisher Boydell.
(Hammarlund)
Biografiska uppgifter:1733-1783.
Surveyor in Västerbotten province.
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:Född 1/6 1833 i Ulricehamn, död 1873 14/5 i Göteborg.
Trägravör. Utbildat sig på egen hand. Känd för sina arbeten i kork och trä. Vid sin död hade hon för världsutställningen i Wien (1873) färdig en efterbildning i kork av Karl XV:s sista oljefärgstavla.
Göteborgs historiska museum äger en litografisk avbildning av en bordsskiva i kork, näver och svamp (Daedalea quersina) 'Minnen av Sverige' där i 13 större eller mindre bildfält återges Stockholms slott, Gripsholm, Skokloster, inloppet till Karlskrona, Mora kyrka med flera sevärdheter.
Enligt annons i Göteborgs adresskalender för 1871 utförde hon träsnitt 'till vetenskapliga arbeten, läroböcker, kataloger, vignetter för alla yrken m.m.' samt stöd till tjänst med arbeten i kork: 'uti taflor, läspulpeter, portefeuiller, lampskärmar m.m. efter eleganta teckningar och bekommas färdigmonterade'.
På industriutställningen i Malmö 1865 belönades hon med medalj.
Lantmätare. 'Till år 1995 passade Riksarkivet (Latvijas Valsts vestures arhivs) i Riga på att ge ut en väggkalender med tolv vägkartor, som lantmätaren A. A. Ulrichs sammanställt 300 år tidigare'.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)
Biografiska uppgifter:Ca: 1651-1726. Född och död i Amsterdam.
Holländsk kartograf. Han utmärkte sig som kopparstickare hos Abraham Blooteling i Amsterdam och blev en produktiv konstnär inom olika genrer. 1672 reste han till England där han vistades under ett antal år. Efter hemkomsten till Amsterdam etablerade han tillsammans med sin kompanjon Blooteling en konsthandel. Senare allierade han sig med sin elev Pieter Schenk (se denne) och drev en omfattande karthandel, främst med andras arbeten. Bl.a. övertog de Joannes Janssonius' (se denne) atlas. Förutom kartor utgav han även jordglober och samlingar med översikter. Firman övertogs senare av en av hans söner, Leonard Valck (se denne).
(Kleerkooper. - Phillips. - Thieme-Becker.)
Kart- och planschhandlare i Amsterdam. Son till Gerard Valck (se denne).
Biografiska uppgifter:1770-1823.
Vallance arrived in Philadelphia from Glasgow Scotland early in 1791. He quickly established his reputation as one of the best engravers in the city. During this period he developed a friendship with James Thackara. In 1791 Vallance married Elizabeth Trenchard, a niece of Thackara's wife Hannah. A partnership with Thackara was established. He engraved banknotes and documents. In addition he was one of the founders, in 1774, of the Association of Artists in America. His wife Elizabeth died in 1798 at the age of 28. Four years later he married again to Margaret Pratt.
(Washington Map Society.)
VALLBERG [WALLBERG], MATHIAS JONAS.
Biografiska uppgifter:Född 1737 i Vadstena, död 1808 i Linköping.
Son till föreg. Student 1754 (Linnés lärjunge). Examen 1756. Kom.-lantmätare. 1757. Ord. 1760. Förste lantmätare. 1802. Justerare. Ägde Klosterorlunda. Gift 1761 med (sin systers svägerska) Ingrid Margareta Ljunggren; en son, se nedan.
V. har sammandragit en karta öfver Östergötl., sedermera omarbetad af K. P. Hällström.
Bland arbeten:
'Charta öfver Östergötlands NordWästra Del. Efter påliteliga mätningar författad 1805 af M. Wallberg.'
(Ekstrand - Svenska landtmätare.)
Biografiska uppgifter:Född 1726 [felaktigt, troligen 1760-tal, död 1810.
Son till Mathias Vallberg. Student i Åbo 1782. Examen 1783. E. ord. 1787. Andre lantmätare. 1802. Ägde Klosterorlunda. Gift 1808 med Kristina Elisabet Braun, f 9/8 1776, d. 12/5 1857.
(Ekstrand - Svenska landtmätare.)
Biografiska uppgifter:Född 1705, död 1778.
Son till löjtnant Ingevall Vallberg och Margareta Helena Blyberg, samt svåger med företrädaren Embring. Examen 1727. E. ord. 1728 på Öland, och 1729 i Östergötl. Ord. 1742. Kom.-lantmätare. 1760 genom byte med sonen. Kom.-lantmätare i Savolax 1778 genom byte med J. G. Leffler. Afsked med öfverinspektors titel s. å. Ågde Klosterorlunda i Hofs s:n. Gift 1730 med Maria Göthe, f. 1707, d. 1770.
(Ekstrand - Svenska landtmätare.)
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Vance har även ritat 'The World, on a Globular Projection...'. Stor världskarta graverad av James H. Young och utgiven hos Anthony Finley Philadelphia c:a 1830. Kartan är bara känd i två exemplar.
Bland arbeten:
Maps in Hart's Modern Atlas 1828.
Massachusetts, Connecticut & Rhode Is. 1825.
(Tooley. RdeT)
Biografiska uppgifter:1795-1869. Född och död i Bryssel.
Belgisk geograf. 1827 gav han ut en 'Atlas universel de Géographie physique, politique et statistique' i 6 band och 1829-30 en 'Atlas de l'Europe' med 165 kartor. Förutom dessa gav han ut olika specialkartor, speciellt över belgiska områden. Hans främsta geografiska verk, 'Dictionnaire géographique des provinces belges', planerades att utges i 12 band men kom till slut endast i 8 band (1831-38).
A Belgian publisher who produced one of the first atlases printed by lithography.
Bland arbeten:
Atlas universel de Géographie physique, politique et statistique.
Atlas de l'Europe.
Dictionnaire géographique des provinces belges.
(Biogr. Belg.)
Se ROBERT DE VAUGONDY.
Nämnd som 'Cosmographer and Navigator in le Havre' (1613). Utförde bl.a. en karta över Atlantiska Oceanen.
((RdeT.)
Biografiska uppgifter:1848-1917. Född och död i Bergen.
norsk officer. Han blev 1870 officer, anställd vid Bergenske infanteribrigade, 1889 kapten och 1908 major. Han var mycket anlitad som ingenjör och konstruktör av vägar och kajer på Vestlandet. Han gav även ut flera kartor över Bergen, Vossevangen, Ålesund, Nordland och Finnmarken.
(Slekten Vedeler. - U.B.)
Biografiska uppgifter:1572-ca. 1632.
Holländsk kartograf. Gjorde sig främst berömd för konstruktionen av en ny typ av sjökort. Han hävdade att den vanliga plana formen gav en felaktig framställning av kartbilden och försökte istället 'gebulte kaarten' så att den följde jordens buktning. De första kartorna av denna typ kom ut under åren 1595-98. De blev mycket omstridda och var knappast länge i bruk. Han samarbetade senare med Jodocus Hondius d.y. (se denne). År 1613 gav de förutom en Nordenkarta, även ut en himmelsglob.
(Nederl. biogr., II. - Orbis., s. XV.)
Biografiska uppgifter:1607-74.
An engraver and publisher active in Antwerp who produced a small number of maps including one of the British Isles based on an earlier map by N. Visscher.
Carl Van Verden (fl. c. 1718 - 1730) was a Dutch seaman in the employ of the Russian Navy during the early 18th century. Van Verden is best known for his important 1719 - 1721 mapping of the Caspian Sea, which was the most sophisticated and accurate that had been issued to date. A significant cartographic achievement, Van Verden's work on the Caspian led directly to Peter the Great's 1722 invasion of Baku and Derbent and Russian hegemony in the region. Despite his achievements in the Caspian, Van Verden was later passed up by the Tzar in favor of Vitus Behring for the commission to discover a Northeast Passage through the Russian Arctic.
Around 1718 the Russian Tzar, Peter the Great, sponsored a number of cartographic expeditions to the farthest reaches of his vast empire. Most of these were headed up by Dutch navigators, the most experienced and mercenary of the era. Carl Van Verden, a Dutch seaman, was commissioned as a Russian naval officer and assigned the task of mapping the Caspian Sea. Though well known since antiquity the world’s largest lake was largely ignored by surveyors until Van Verden’s work in the early 18th century. Van Verden’s work had significant political ramifications. Peter the Great, Russia’s most expansionist Tzar, was determined to make the Caspian a “Russian Lake” and invaded the region in 1722 seizing Derbent and Baku.
Copies of Van Verden’s work eventually made their way to Paris via Nicholas de L’Isle, brother to the more famous cartographer G. de L’Isle. Geographers in Paris quick recognized the importance of the work and the era most significant cartographers and map publishers, including Homann, De L’Isle, Moll, and Covens and Mortier, were quick to copy and publish their own variants of the Van Verden chart. This example is of the more obscure such charts. Published in Paris around 1730, this map offers a number of important elements. All text is in both French and transliterated Russian, so “Bulsebek” becomes “Usbech” and “La Mer Caspie” becomes “More Gualenskoi”, etc. Many of the mountains along the lake’s western and southern shores are noted and curiously rendered with an unusual lake-centric orientation. Also noted are the Caspian’s various reefs, shoals, sandbars, and other undersea dangers.
Bland arbeten:
Carte Marine de la Mer Caspiene.
Biografiska uppgifter:1857-1904. Född i Ly, död i Christiania (Oslo).
Norsk underofficer. 1879 blev han sergeant och 1889 tjänstgjorde han i Kristiansand tills han 1890 blev fanjunkare vid Generalstaben. Han utgav ett par kartor över Kristiansand med omnejd samt ett över Norges militära indelning (1892). Redaktör för Underofficerskalenderen i Norge 1896-1903.
(U.B. - Underofficersbladet, 1904.)
Gjorde de tolv kartorna till 'Atlas du Monde Ancien' vilken gavs ut i Weimar år 1800 av C. Ph. Funke.
Bland arbeten:
Atlas du Monde Ancien.
VISSCHER, CLAES (eller NICOLAS ) JANZON.
Biografiska uppgifter:1586-1652. Född och död i Amsterdam.
Holländsk kartograf. Gick i lära som kopparstickare och kartritare hos Jodocus Hondius och grundlade därefter sitt eget konstförlag. Visscher var en duktig kopparstickare, som förutom kartor även utförde landskaps- och historiska bilder. Hans firma övertogs av sonen Nicolas (1618-79) och senare sonsonen Nicolas Visscher (se denne). Deras firma gav ca. 1660 ut en 'Atlas Contracuts' och ca. 1680 en 'Atlas minor' som både kom i en rad utgåvor. Deras kartplaner användes också i stor utsträckning av andra kartutgivare, både i Holland och andra länder. Kartor av den äldre Visscher räknas som ganska sällsynta. Han uppträder vanligtvis under sitt latinska namn Nicolaus Joh. Piscator.
Claes Jansz. ging rond 1608 in het huis 'Op de Kolck inde Visscher' wonen. In het begin lag de nadruk op het versieren van de kaarten van Blaeu en Hondius. Later begon hij zijn eigen drukkerij en startte ook met de productie van kaarten. In 1611 kocht hij een huis in de gerespecteerde Kalverstraat, waar ook belangrijke concurrenten, zoals Hondius en Kaerius, waren gehuisvest. De naam van het huis werd nu: 'De Visscher'. De winkel zou tot een grote kunsthandel uitgroeien. Hij werd beroemd door zijn zogenaamde “historie-prenten” met typisch Hollandse landschappen en eigentijdse krijgstaferelen. Ook publiceerde hij enkele atlassen en zo'n 200 etsen. Een van de indrukwekkendste voorbeelden is het grote stadsprofiel van Amsterdam uit 1611.
Vanaf 1620 ontwierp hij losse landkaarten waaronder één van de Britse Eilanden. Voor zijn eerste atlas: “Belgium sive Gemania Inferior” uit 1634 gebruikte Claes de door hem in 1623 aangekochte koperplaten van Kaerius' atlas “Germania Inferior” uit 1622. Deze atlas bevatte, naast de kaarten van Kaerius, een reeks oorlogskaarten en een aantal kaarten met de inmiddels bekende mooi versierde omkadering, waarschijnlijk door de uitgever zelf gegraveerd. Deze atlas werd in 1637 en in 1645 heruitgegeven. Een andere atlas van Claes, de 'Tabularum Geographicarum Contractarum' van 1649, was gebaseerd op Langenes' 'Caert Thresoor'. Veel van de door Claes uitgegeven kaarten werden gegraveerd door Abraham Goos. Evenals Johannes Janssonius was ook Claes verwant aan Jodocus Hondius. Hij stierf in 1652 en werd begraven in de Nieuwezijds Kapel.
Bland arbeten:
Atlas Contracuts.
Atlas minor.
(Nederl. biogr., VII. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:1618-79.
Son till Claes Visscher.
Nicolaes was de enige zoon van Claes Jansz.Visscher. Hij werkte al jaren in de zaak van zijn vader en volgde hem na diens dood in 1652 op. In 1677 kreeg Nicolaes, inmiddels een gerespecteerd uitgever, een 15 jarig octrooi van de staten van Holland en West-Friesland voor het drukken en uitgeven van kaarten. Twee jaar later overleed hij en werd begraven in dezelfde kapel als zijn vader.
Atlas-uitgaven Van Nicolaes I waren onder andere:
'Atlas Contractus Orbis Terrarum' vanaf 1657.
Germania Inferior” vanaf 1663.
Atlas Minor” vanaf 1675.
Visschers atlassen werden vaak naar wens van de kopers samengesteld (de zogenaamde Atlas Contractus). Zij bevatten over het algemeen geen tekst, alleen soms een gedrukte index. Er werden kaarten gebruikt van andere makers, zelfgegraveerde en bewerkte koperplaten van zijn vader.
Eén van de hoogtepunten in de zeventiende-eeuwse cartografie is de uit meerdere bladen bestaande wandkaart. Een voorbeeld hiervan -uit 1656- is de kaart van Zeeland: “Zelandiae Comitatus novissima Tabula”. Deze bestond uit negen bladen die samengevoegd een afmeting had van 140 x 160 cm. Door middel van het toevoegen van stadsgezichten kon de kaart zelfs nog verder worden vergroot. Deze stadsgezichten werden op hun beurt rond 1660 gebundeld uitgegeven onder de naam: “Speculum Zelandiae”.
Bland arbeten:
Atlas Contractus Orbis Terrarum, vanaf 1657.
Germania Inferior, vanaf 1663.
Atlas Minor, vanaf 1675.
Biografiska uppgifter:1649-1709.
Sonson till Claes Visscher.
Nicolaes I werd opgevolgd door zijn zoon Nicolaes II. Hij verkreeg in 1682-1683 een zelfde soort octrooi als zijn vader. Er is een catalogus bekend uit die jaren die veel duidelijk maakt over het soort materiaal die de uitgeverij aanbood. Slechts 10 % bestond uit kaarten, de rest had betrekking op prentwerk. De Visschers zagen hun winkel in de eerste plaats als een kunsthandel, maar er was ook een grote keus aan kaarten voorhanden. De catalogus vermeldt ook de grote wandkaarten waarvan er weinig bewaard zijn gebleven.
Atlas-uitgaven van Nicolaes II:
Atlas Minor” uit 1683.
Germania Inferior” uit 1684.
Stoel des Oorlogs in Nederland” uit 1694.
De “Atlas Minor” was niet zo klein als gelijknamige atlassen uit die tijd. De uitgave was op folio formaat (ongeveer het huidige A4) en bevatte tussen de 60 en 150 kaarten. Wat Visscher’s uitgaven onderscheidt van die van hun concurrenten is hun nadruk op het uitbeelden van de oorlogshandelingen uit die dagen. Nicolaes II kreeg steeds meer kaarten van eigen fabricage tot zijn beschikking en werd minder afhankelijk van de vroegere werken van vader en grootvader. Verouderde Visscher kaarten werden in 1684 bij opbod verkocht. In 1697 werd het octrooi vernieuwd en er kwam onder meer nog een uitgave van de Atlas Minor op de markt. In 1702 stierf Nicolaes II en ook hij werd in de Nieuwezijds Kapel bijgezet. Zijn weduwe Elizabeth Verseyl nam de zaak over. Verschillende titels werden opnieuw uitgegeven. Een nieuwe verzameling was: “De Stoel des Oorlogs in de Werelt”. Na haar dood in 1726 werd de uitgeverij overgenomen door Andries de Leth. Behoorlijk wat koperplaten kwamen in handen van Pieter Schenk en Carel Allard.
Bland arbeten:
Atlas Minor, uit 1683.
Germania Inferior, uit 1684.
Stoel des Oorlogs in Nederland, uit 1694.
Biografiska uppgifter:Född o. 1615, trol. i Dresden, där V:s namn dock icke anträffats 1610-20 i de tre förs., som ha sina dopböcker bevarade, död efter 1654.
Kopparstickare. Sannolikt son av målaren och kopparstickaren Christopher V., som 1615-50 var bosatt i Dresden. Vistades 1636-54 i Sverige och var här verksam för svenska hovet. Graverade 1639, 25 kopparmått »därefter målen i riket justeras skola». Fick 1642 23/7 i uppdrag att utföra fyra kopparstick till Finska bibeln för 339 dlr smt (Kammarkoll. prot.). Hade 1644 åt hovet »uthstucket een crona och 300 exemplar af stycket till waar tecken åt dem som skola gå och see balletten» för 15 dlr kmt (Hovstatsräk.). »Kopparstickaren Sigismundus Vogel blef kalladt och medh honom handlat at uthsticka uthi koppar 200 st. runiske saker» (Kammarkoll. prot. 1647 10/4). 1647 medföljde V. svenska beskickningen till Moskva och träffade där konterfejaren Johan Detters. Denne överlämnade till V. 15 »schillerier» till försäljning enligt Sigismunds utsago. Detters påstod sig emellertid ha sålt tavlorna till kopparstickaren. Kontroversen ledde till en långvarig process i Stockholm, som V. 1649 förlorade. — Uppbar 1650 31/10 67:16 dlr smt för gravering av K. Maj :ts vapen å 36 silverfat. Bekom »för sin dedicatoria aff Stockholm stadz affritning uthi förähringh sextijo riksd:r» 1651 25/10. Ersättningen erhöll han i småposter ännu i mars 1652.
Bland arbeten:
J. MÅNSSON, Een siö-book … om siö-farten i öster-siön, Sthlm 1644: Johan Månsson, 1644, kpst. (Plåten förvaras i Statens hist. mus.).
Petrus Brahe, kpst. (2 varianter), jämte ätten Brahes stamträd och karta över grevskapet Visingsborg, å samma blad, kpst. (plåten förvaras å Skokloster), gravmonument över Birger Pedersson och hans hustru Ingeborg i Uppsala domkyrka, kpst., samt 5 vignetter med vapen och sigill, kpst.
O. LAURELIUS, Spiritualis forma regiminis, Västerås 1654: försättsblad, länstol med brinnande ljus på karmarna, etsn.
Descriptio pompae restitutionis ornamentorum equestris ordinis a periscelide Gustavi Magni, Gustav II Adolfs insignier till Strumpebandsorden återlämnas i London 1635, 1639, 2 sammanfogade blad, kpst.
De la Gardieska palatset Makalös i Stockholm, efter H. J. Kristler, 1647, kpst.
Totius orbis arctoi metropolis celeberrima Stockholmia, o. 1650, 6 sammansatta blad, kpst. (Plåtarna förvaras i NM.)
J. MÅNSSON, Pass cort öfver Öster siöön.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:fl 1680-96.
Not much is known of Vooght's personal life beyond his own description of himself as a 'surveyor and teacher of mathematics and the art of navigation' on which he was a prolific writer. He is noted as the author of charts in Johannes van Keulen's Zee-Fakkel; indeed, on some editions only his name appears and in consequence the Zee-Fakkel is often catalogued under his name.
Biografiska uppgifter:Död 1696.
Holländsk matematiker. För firman van Keulen (se denne) utarbetade han under 1690-talet ett sjökartverk. 'De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel' som senare kom i flera upplagor. På titelbladet kallar han sig 'Geometra en Leermester der Wiskunst'.
Bland arbeten:
De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1552-1612.
Vrients was the map engraver and publisher in Antwerp who, after the death of Ortelius in 1598, acquired the publication rights of the Theatrum. Between 1601 and 1612 he issued a number of editions which included some of his own maps and he was responsible for printing the maps for the English edition in 1606. He also published a number of important individual maps and a small atlas of the Netherlands.
Waesbergen, Johannes Janssonius van.
Biografiska uppgifter:fl. 1661-81 (JAN JANSSON'S HEIRS)
Van Waesbergen, established as a bookseller in Amsterdam, acquired by inheritance from his father-in-law Jan Jansson many of Jansson's plates including those of the Atlas Minor, the Civitates Orbis Terrarum and the Atlas of the Antique World. These works were republished by him, or after his death in 1681 by his son, also named Johannes. For a time he was associated with Moses Pitt in the abortive attempt in 1680-81 to publish an English version of the major atlases by Blaeu and Jansson.
WAESBERGHE, JOANNES JANSSONIUS VAN.
Biografiska uppgifter:Död ca. 1680.
Holländsk bokhandlare. Han var från början boktryckare i Rotterdam, men kom till Amsterdam och gifte sig med en dotter till Joannes Janssonius (se denne). Efter svärfaderns död fortsatte han tillsammans med de övriga arvingarna dennes firma. Enligt signaturen på flera av kartorna samarbetade han en tid med engelsmannen Moses Pitt (se denne) mer om detta har inga ytterligare uppgifter hittats. Efter Waesberghes död verkar det som en del av kartorna övertagits av andra förläggare, däribland Peter Schenk (se denne) och Gerard Valk (se denne). Verksamheten drevs vidare som ett familjeföretag, åtminstone ett antal år in på 1700-talet.
Holländsk kartograf i slutet av 1500-talet. Efter att ha vunnit ett rykte som erfaren skeppare och lots började han som den förste i världen med att ge ut en sjökartsatlas. Den kom ut 1584-85 under titeln 'Spiegel der Zee-Vaerdt'. Den kom senare i en rad utgåvor på olika språk. 1592 följdes den av 'Tresoor der Zee-Vaert'. Dessa två verk var epokgörande inom sjökartografins område och namnet 'Waghenaer' var under en lång tid synonymt med bra sjökort. Han gav även ut en översiktsplan och en karta över sin hemstad Enkhuysen.
By the third quarter of the sixteenth century an ever increasing volume of the wealth of the New World and the Indies was reaching Lisbon and the Spanish ports, there to be trans-shipped to Northern and Western Europe. This trade was almost entirely in the hands of the Dutch so it was logical that one of their pilots should produce the first set of effective navigational charts. These were compiled under the title Spiegel der Zeevaerdt, by Lucas Janszoon Waghenaer, a native of Enkhuizen on the Zuider Zee, an experienced seaman and pilot. His magnificently produced charts embodying all the latest contemporary knowledge of navigation and position-finding set a standard which was followed by others for the next century or more -indeed, some of the symbols employed are still in use today. The charts in the first edition, covering the coast lines from Holland to Spain and the North Sea and Baltic, were engraved by the van Doetecum brothers and printed by Plantin: those in the English edition, which was translated by Sir Anthony Ashley and issued in 1588 - the year of the Armada - were engraved by de Bry, Hondius, Rutlinger and Ryther, who also engraved some of Saxton's maps. The charts are extremely picturesque with elaborate cartouches, ships in full sail and the sea monsters so commonly used as decoration in maps of the period. Place names are given on the coasts but comparatively few are shown inland; cliffs on the coastline are drawn in elevation; navigational landmarks and hazards, anchorages, soundings and tidal details are indicated and the scale is shown in English, Spanish and Dutch leagues. Altogether some of the most handsome maps ever produced.
The charts became so universally popular that their name, anglicized to 'Waggoner', came into use in English as a generic term for sea charts of all kinds.
Bland arbeten:
Spiegel der Zee-Vaerdt.
Tresoor der Zee-Vaert.
(Nederl. biogr. - Nissen. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:1757-1824.
Kartograf och kartförläggare.
Bland arbeten:
Kriegsschauplatz oder Graenzkarte zwischen Deutschland u. Franckreich... ca 1795.
Biografiska uppgifter:1794-1873. Född i Krakow, död i Paris.
Polsk officer. Redan 1813 var han ute i fält som underofficer, kastade sig sedan över militära och matematiska studier, och blev 1822 lärare vid artilleriskolan i Warszawa. 1830 var han på nytt ute i fält som kapten och tvingades därefter gå i landsflykt. Under några år vistades han i Frankrike och England och kom 1835 till Norge. Där blev han efter hand betrodd med olika offentliga ingenjörsarbeten, speciellt i 'Vassdragsvesenet', och blev 1846 anställd som kanaldirektör. Bland hans stora arbeten kan nämnas kanalen vid Moss. 1848 sade han upp sig från sitt arbete och reste till Paris för att deltaga i polackernas frihetskamp. Efter en tid återvände han till Norge och blev på nytt anställd inom kanal- och havsväsendet. 1855 kallade hans landsmän åter på honom och han lämnade då Norge för gott. Han blev senare lärare vid olika krigsakademier. Han lyckades aldrig återse sitt hemland.
(Tids-Tavler, b. II, 1873.)
Engelsk kartgravör och förläggare. Av deras produktion kan nämnas 'British Atlas' som utkom 1837 och som till 1879 kom ut i 17 nyutgåvor.
Bland arbeten:
British Atlas.
(Phillips.)
Biografiska uppgifter:1713-1788.
Became instructor at the pilot school of Karlskrona in 1745. In an official communication pointing out the inadequacy of Swedish sea charts, Wallman called for more astronomical observations and more careful measurements. Appointed commander and director of pilots in 1755, he was handed the opportunity of personally directing marine measurements, principally on the southern coastline. A successor summed up Wallman's career: 'Nobody before or after has made such great personal contribution to the sounding of our coasts'
(Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:Född 1841 15/4 Filipstad. Död 1916.
Stud. 1865-68 vid Konstak. därefter utomlands. Repr. i ett flertal museer bl.a. Nationalmuseum. Morbror till Selma Lagerlöf.
(Sv. K.lexikon.)
Biografiska uppgifter:Död 1763.
Norsk officer och kartograf. Han började i militär tjänst ca. 1743 och blev eldledare vid 'Christiansanske artillerikompaniet' 1745. 1750 blev han förflyttad till 'Akershusiske artillerikompaniet', 1753 blev han styckjunkare, 1755 artillerilöjtnant i Fredrikstad och 1759 kapten. Han var en av pionjärerna som kämpade för en självständig norsk kartografi, men arbetade dessvärre under mycket knappa förhållanden. Det kan nämnas att han 1761 fick 400 riksdaler i förskott för gravering av sin Norgekarta. Beloppet skulle betalas tillbaka så snart han fick möjlighet.
(Ovenstad.)
Brittisk amatörtecknerska. Oidentifierad.
Biografiska uppgifter:1803-80.
Tysk förlagsbokhandlare. Född i Siblingen, död i Leipzig. Efter utbildning i bokhandlarkonsten i Basel, Genève, Paris och Freiburg etablerade han sig i Leipzig 1833. Han intresserade sig speciellt för illustrerade verk och gav bl.a. ut 'Pfenningmagazin' och 'Illustrierte Zeitung'. Förlaget existerade åtminstone till 1950-talet.
Bland arbeten:
Pfenningmagazin.
Illustrierte Zeitung.
(Der Grosse Brockhaus.)
Biografiska uppgifter:1667-1727.
Engelsk kartograf. 1701 gav han i Oxford ut en atlas med titeln 'New Set of Maps of Ancient and Present Geography'. Den följdes av tre nyutgåvor, den senaste 1726. Hans kartor är mycket schematiska och enkelt ritade men likväl inte helt utan dekorationer.
Bland arbeten:
New Set of Maps of Ancient and Present Geography.
(Tooley. Phillips.)
WERGELAND, HARALD NICOLAI STORM.
Biografiska uppgifter:1814-93. Född i Bergen, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Tog examen 1831 vid Krigsskolan, år 1849 blev han kapten i artilleribrigaden, 1852 överstelöjtnant vid Generalstaben, 1856 överste och chef för 'Kristiansandske infanteribrigaden'. Under åren 1857-60 var han chef för Generalstaben i Norge och 1859 blev han utnämnd till generalmajor och var 1860-68 chef för norska armédepartementet. Efter att ha tagit avsked som statsråd blev han chef för '2:a Akershusiske infanteribrigaden' och 1875 utnämnd till generallöjtnant. Från 1840 var Wergeland under några år anställd som trigonometrist vid 'Norges Geografiska Opmaaling'. 1849 deltog han i norsk-ryska gränsdragningen. Waligorskis och Wergelands vägkarta utgavs första gången 1847 och kom fram till 1893 i 8 nyutgåvor. Wergeland var ofta anlitad i militärt organisationsarbete och var dessutom den förste medlemmen i 'Norsk Jaeger- og Fiskerforening'.
(Halvorsen.)
Doctor Medicine & Mathematics, cartographer,
Bland arbeten:
Bentheim Blaeu 1635, 1649 & 1662;
Bentheim, Hondius 1633.
(Tooley.)
(Ca. 1835), svensk kartograf.
Biografiska uppgifter:Död 1818.
Engelsk kartförläggare. Tillsammans med Robert Laurie (se denne) övertog han 1794 Robert Sayers (se denne) konsthandel och kartföretag i London. Under firmanamnet R. Laurie & J. Whittle utgav de en rad atlasverk som 'A new elegant imperial sheet atlas' (1798), 'The complete East India pilot' (1800) och 'A new juvenile atlas'. Då Laurie drog sig tillbaka från företaget 1812 blev firmanamnet ändrat till Whittle & Laurie.
Bland arbeten:
'A new elegant imperial sheet atlas.
The complete East India pilot.
A new juvenile atlas.
(Dict. nat. biogr. - Phillips.)
Biografiska uppgifter:1759-1814. Född i Numedal, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Blev 1779 löjtnant vid 'Sönnenfjeldske dragonregimentet', 1792 löjtnant vid Trondheims dragonregimente, 1798 krigskommissarie i Christiania (Oslo), 1802 länsman i Nordre Bergenhus och 1814 generalkrigskommissarie. 1781 övergick han till att arbeta med gränsmätning och under åren 1789-99 var han med på omfattande kustmätningsarbeten av norska kusten som blev utförda under ledning av kaptenlöjtnant C.F. Grove (se denne).
(Ovenstad. - de Seue.)
Cartographer.
Bland arbeten:
Groninga Dominium 1630, used by Blaeu and Hondius.
(Tooley.)
Biografiska uppgifter:Född 1833 5/9 i Ljusdals sn (Gävleb.), död 1889 3/3 i Karlstad.
Major i armén. Landshövding. Kartograf och etsare. Son av lantmätaren och landshövdingen Per Henrik W. och Carolina Andrietta Ström. Kartograf vid Rikets allmänna kartverk 1859-73. Var kapten vid Hälsinge regemente och major i armén, då han 1873 utnämndes till landshövding i Norrbottens län. Erhöll 1885 transport till Värmlands län.
Bland arbeten:
Karta över Göta kanal med utsikter, efter A. Nay, etsn.
(Hultmark, 1944.)
Engelsk kartograf omkring år 1800. 1794 gav han ut 'A general Atlas' som kom i flera upplagor och 1797 'Atlas classica' som även den kom i flera upplagor.
Bland arbeten:
A general Atlas.
Atlas classica.
(Phillips.)
Engelsk karthandlare i början av 1700-talet, bosatt i London. Enligt honom själv handlade han med 'franska och holländska kartor till de fördelaktigaste priserna'. Vidare rekommmenderar han sina alla typer av 'Spectacles, Reading Glasses, Tellescopes, Perspective Glasses' etc. och uppmanar 'all the Artists in the Universe' till att komma till honom. Tooley upplyser torrt att han var lika mycket leksaksfabrikant som karthandlare. Han nämner dock ett antal kartor, samtliga utförda runt 1720.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Biografiska uppgifter:1735-1801. Född i Lemvig på Jylland i Danmark, död i Eidsberg.
Norsk präst. År 1752 började han studera och tog 1756 en examen i teologi. Efter flera års verksamhet som informator i olika städer i Danmark blev han 1768 sockenpräst i Spydeberg. Samma år tog han magistergraden. 1784 fick han titeln professor och 1785 blev han sockenpräst i Eidsberg. Av hans omfattande författarskap kan speciellt nämnas ypperliga topografiska beskrivningar över de två socknar där han verkade som präst. Förutom kartor över dessa pastorat utarbetade han även andra specialkartor över distrikten runt Glommas nedre utlopp samt Christiania (Oslo) med omnejd. 1781 slutförde han en ny karta över den andra delen av Akershus stift, med en rad rättelser och kompletteringar av Wangensteens äldre karta. Wilses karta blev utgiven av vetenskapssällskapet i Berlin. - Wilse betraktade sig helt som norrman och var en av upplysningstidens mest framstående patrioter. Han förespråkade framförallt ett norskt universitet. Han var medlem av vetenskapssällskapen i Trondheim och Göttingen.
(Ehrencron.)
Biografiska uppgifter:Född 1822 8/3 i Schweinfurt (Bayem), död 1894 3/1 i Stockholm (Tyska förs.).
Gravör. Anlände till Stockholm 1858 4/11 med pass från Berlin. Anställdes s. å. som gravör å topografiska avdelningen vid Generalstabens litografiska anstalt. Blev 1879 26/9 svensk medborgare. Erhöll 1891 avsked med en årlig pension av 1,500 kronor från riksdagen.
Bland arbeten:
Karta, detalj, 1865.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:Död 1712.
Son till Frederick de Wit d.ä. Var en skolad matematiker som förbättrade och ajourförde kartorna på många punkter och de blev mycket populära. Tog över faderns verksamhet.
Sonson till Frederick de Wit d.ä. Tog över faderns verksamhet. Vid sin död övertogs firman av J. Covens (se denne) och C. Mortier (se denne).
WIT (WITT), FREDERICK, de, d.ä.
Holländsk kartograf som verkade i Amsterdam på 1600-talet. de Wit var utbildad kopparstickare och grundlade 1648 ett förlag för kopparstick och konstböcker. Tyngdpunkten i förlaget blev efterhand handeln med kartor, vilka han själv ritade och graverade. År 1698 överlät han företaget till sin son med samma namn (se denne). Firman utgav ca. 1675 ett sjökartverk, ca 1680 en specialatlas över Nederländerna, och ca 1688 en större atlas. 1708 kom en stor atlas som innehöll kartblad gjorda under åren 1634-1708 av många olika kartografer. En förlagskatalog från 1706 tar upp över 400 land- och sjökort.
(Nagler. - Phillips.)
Ansedd geograf och kartograf som införde litografikonsten i England.
Biografiska uppgifter:1812-87.
Engelsk geograf. Han var son till James Wyld (se denne). Fick först militär träning men gick snart över till faderns verksamhet. Han köpte William Fadens (se denne) kartförlag och blev 1830 medlem av Royal Geographical Society. Hans företag blev med tiden mycket omfattande och 1854 fanns den på tre olika ställen i London. Som kartutgivare ansträngde han sig alltid för att tillgodose det aktuella behovet. I hans produktion finner man således specialkartor över guldgrävardistrikt, krigskartor osv. Hans 'Popular Atlas' fick stor utbredning. Wylds kartor kom ofta kompletterade med värdefulla geografiska upplysningar. Hans största verk som geograf var emellertid en väldigt väl genomarbetad jordglob, som han slutförde 1851. Den var 60 fot hög, 40 fot i diameter och upplyst med gas. Wyld hade titeln kunglig geograf.
Bland arbeten:
Popular Atlas.
(Dict. nat. biogr.)
Biografiska uppgifter:fl. 1597.
Little is known of Wytfliet except that he was a native of Brabant, but there is no doubt about the importance of his only atlas, which was the first one printed to deal exclusively with America. Although its title indicated it to be a 'supplement to Ptolemy', Part 1 covered the history of the discovery of America and its geography and natural history and Part II consisted entirely of contemporary maps of America and a world map based on Mercator.
American engraver with Delleker.
James H. Young har också graverat en världskarta 'The World on a Globular Projection...' av D. H. Vance som kom ut i Philadelphia c:a 1830. Kartan är känd i bara två exemplar, ett finns hos Cornell University i staten New York och ett fanns hos VÖBAM i Stockholm, numera hos Library of Congress.
Bland arbeten:
Varle's United States, 1817.
Finley's North America, 1826.
Indiana 1834, Carolinas 1835, Virginia, 1837.
Mitchell's National Map of American Republic, 1846.
Kentucky, 1850.
The World on a Globular Projection...
(Tooley. RdeT.)
ZAHRTMANN, CHRISTIAN CHRISTOPHER.
Biografiska uppgifter:1793-1853. Född i Viborg, död i Köpenhamn.
Dansk sjöofficer. Som ung kadett och löjtnant utmärkte han sig under kriget med England 1807-14. Han avancerade senare och blev så småningom viceamiral 1852. Då kriget med England var slut påbörjade Zahrtmann studier i hydrografi och geodesi, och blev 1819 anställd vid mätningar på Jylland. 1826 blev han direktör för Sjökortsarkivet. Där gjorde han ett förtjänstfullt arbete vid utmätningen av de danska farvattnen och anläggningen av en rad fyrar. 1848-50 var han marinminister och 1852 blev han överekipagemästare vid Holmen i Köpenhamn. Han offentliggjorde ett antal avhandlingar om kartografiska och sjömilitära frågor.
(Bricka.)
Italiensk boktryckare och förläggare som verkade i Venedig i slutet av 1700-talet. 1797 fick han titeln stadsboktryckare. Zatta utvecklade en omfattande bokproduktion som är känd främst för alla vackra illustrationer (frontespis, vinjetter, friser m.m..). Under åren 1779-85 utgav han en 'Atlas novissimo' med 218 kartor.
Bland arbeten:
Atlas novissimo.
(Encicl. Ital. - Tooley.)
Biografiska uppgifter:Ca. 1550. Han föddes i Venedig 1515
Italiensk författare. Hade under årens lopp en rad höga förtroendeposter i republiken Venedig. 1543 deltog han i beskickningen till kejsare Karl V. Han hade vunnit rykte som författare, matematiker och geograf, då han 1558 utgav en reseberättelse från de nordiska farvattnen, byggd på gamla familjeupptäckter. Enligt dessa vistades två bröder från Venedig, Nicolo och Antonio Zeno, under åren runt 1390 på ön Frisland mellan Skottland och Grönland och utförde stora bedrifter i tjänst hos landets furste, Zichmni. Med berättelsen om de två brödernas resor i det nordliga Atlanten som underlag utarbetade Zeno en karta som medföljde boken. Här är Frisland och en rad andra okända öar ritade med stor noggrannhet. På grund av författarens anseende blev boken accepterad av samtiden men efter hand som kunskapen om dessa farvatten ökade, och det visade sig att de sjöfarande aldrig återkom, började man tvivla på sanningen i berättelsen. Under flera år har lärda, vetenskapsmän, geografer och historiker gjort Zenos bok till föremål för vidlyftiga diskussioner. Starka argument talar för att både berättelsen och kartan är ett falsarium, troligen som ett led av rivaliteten mellan Venedig och Genua om att vara ledande på alla områden, framförallt upptäckten av Amerika. Andra hävdar att Zeno handlade i god tro då han utgav sin bok.
(Bagrow. - Salmonsen.)
ZIEGLER, JACOB [Ciglerus, Landavus].
Biografiska uppgifter:1470-1549.
Born in Landau, Professor in Vienna. Palestine 1532 (Maps of Palestine and one of Northern Regions, the first printed map to show magnetic variation.)
(Tooley.)
The first Buddhist world map printed in Japan and the prototype for all subsequent Buddhist world maps printed in Japan until the late nineteenth century. The author, Hotan (1654-1728) was a scholar-priest and founder of the Kegonji Temple in Kyoto. The earliest known example in Japan is the Gotenjiku Zu (Map of the Five Indies) by the priest Jukai dating from 1364 and now preserved in Horyuji Temple in Nara. However Hotan’s map was revolutionary in being the first printed Oriental map to introduce detailed Western cartographic information into this traditional Buddhist cosmological view and attempt to merge the two together into a comprehensible form. Europe is depicted as a series of islands in the upper left of the image whilst South America is likewise another island in the lower right of the image. Africa is omitted completely. China and Japan are clearly defined in the upper right of the map. The popularity of the map is evidenced by the fact that although the map is dated 1710, it was reissued unchanged in numerous editions through to about 1815 and spawned innumerable copies and derivatives over the next 150 years. A rare and important cartographic work.
Bland arbeten:
Nantanbushu Bankoku Shoka No Zu [Map of the Universe as a result] [Kyoto: Uhei Bundaiken, Hoei 7 (1710)]
(Sotheby's. Murogo & Unno, “The Buddhist World Map in Japan” in /M Xvi (1962); H. Cortazzi, “Island of gold, p.38 pl.48; Harley & Woodward, “The History of Cartography, 2.2, pp. 428ff and Fig. 11.59; Nanba, “Old Maps of Japan, p. 179 pl.8; K. Yamashita, “Japanese Maps of the Edo Period, pp. 32-33 ill.1.)
Biografiska uppgifter:1680-1742. Född i Marieney, Sachsen, död i Dresden.
Tysk kartograf. Han studerade i Leipzig där han tog magistergraden. Studierna var egentligen teologi, men han ägnade sig hellre åt geometetri och mätning. Efter att år 1705 blivit präst, fortsatte han sina matematikstudier och företog lantmätningsarbeten i sin socken Skaffa i Sachsen. 1722 övergav han den andliga banan och ägnade sig helt och hållet åt geografi. Redan 1719 hade han gett ut en stor karta över Sachsen i 16 blad, kompletterat med ett band med upplysningar. Detta verk utkom i ett stort antal utgåvor. Ett annat viktigt verk var en stor specialatlas över Sachsen med 80 generalkartor. Detta verk utgavs först efter Zürners död. Allt som allt känner man till 900 kartor gjorda av honom. De flesta är specialkartor över tyska områden. Zürners kartor blev aldrig samlade i en komplett atlas utan finns spridda i ett antal geografiska verk. Han utgav även ett antal topografiska avhandlingar över tyska provinser.
(Allg. d. Biogr.)
Biografiska uppgifter:Född 1732 15/1 i Valsberga, Åkers sn (Söd.), död 1797 4/11 på Bråtorp i ovann. sn.
Kommissionslantmätare. Kartgravör. Son av kronolänsmannen Olof Å. och Maria Ekström. Student vid Uppsala universitet 1754. Blev sedan enligt egen utsago »informator hos löjtnant Ridderhjerta, dels ock vid Kungsör hos slottsinspektoren Jesper Petrseus att informera dess dotterson Jesper Gillberg, hvarmed fortsattes till 1756. År 1757 antog jag station hos akademigravören Åkerman, hvilken jag hjälpte med gravyr af bokstäfver, så att jag fanns skicklig gravera alla namn, som stå på den första här i riket utgifna jordgloben med en fots diameter, fast jag ej fick hedern att mitt namn sattes på globen» (EKSTRAND). Kommissionslantmätare 1781. Ägde Bråtorp.
Bland arbeten:
A. BERCH, Oeconomisk beskrifning öfver Wadsbo härad uti Westergöthland och Skaraborgs höfdingedöme, diss., resp. G. F. Bergman, Uppsala 1759: karta över Vadsbo härad.
Karta över Tveta härad i Småland. 17601.
Stockholms magazin, 1780: striden vid Brunnbäck jämte karta över Grytnäs och Folkärna socknar, efter G. Halstenson 1652.
Svenskarna under Wilhelm Carpelan förstöra den preussiska flottiljen i Frisches Haff 1759, efter C. Rutensparre, kpst.
(Hultmark, 1944.)
Biografiska uppgifter:1754-1835. Född i Stockholms län, död i Stockholm.
Svensk kopparstickare. Han var först elev hos kopparstickaren professor Per Floding och gick senare i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberger. 1781 blev han anställd i kartgravören Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. Omkring år 1790 utförde han graveringarna till Nordenankars (se denne) sjökort och ca. 1797 hans generalkarta. I övrigt ägnade Åkerland sig mycket åt kartor för skolbruk. Bland hans kopparstick kan särskilt nämnas porträtt, samt en stor översikt, 'Stockholm och dess sköna nejder'.
In 1781, was accepted as an apprentice in map engraver Fredric Akrel's Stockholm workshop. Produced some of the engravings for Nordenankar's sea charts. Åkerland and Carl Fredric Akrell were responsible for the copperplate engravings for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas). Even after his 80th birthday, he worked producing maps 'for the tuition of youth'.
Kopparstickare, etsare och kartgravör. Född 1754 6/4 i Stockholms län, död 1835 11/11 i Stockholm (Klara). »Född bondson.» Kallade sig i unga år Åkerlund. Elev av Per Floding vid slutet av 1770-talet. Synes 1779 ha varit i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberget enligt följ. passbegäran: »Hos Kongl. Slottscancelliet anhåller undertecknad om pass till Småland för eleven, graveuren Eric Åkerland. Stockholm 6 junij 1779. Gust. Ljungberger.» Studerade vid Konstakademien från dec. 1779. Antogs 1781 16/10 som gesäll vid Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. 1835 11/11 »afled i Stockholm den i sin konst ganska utmärkte gravören Erik Åkerland, hwars hand man har att tacka för de flesta kartor som begagnas till ungdomens underwisning. Sysselsatte sig ännu kort före sin död wid 83 års ålder med detta yrke, som han omfattade med ungdomswarma» (Wexiö-Bladet 1836 27/11).
Bland arbeten:
Stockholm och dess sköna nejder.
A. M. PORTER, Don Sebastian, konung af Portugal, I-II, Sthlm 1825: 2 genrebilder, kpst.
Stockholm och dess sköna nejder, 51 byggnader och monument å samma bkd, efter C. G. Blom, kpst.
Ett flertal kartor, bl. a. över Ålands skärgård, 1779, Finska viken, 1788, och Norge med Kristiania, 1816.
Bataille emellan svenska flottan.. .och ryska flottan vid Ölands södra udde 1789, efter A. Sjöstierna, kpst.
M. SCHENSTRÖM, Afhandling om Strömsholms canal och slusswärk, Uppsala 1797: karta över Strömsholms kanal, efter G. Norenius.
C. H. BÄCK, Väg-visare genom Upsala höfdingedöme, Uppsala 1801: vägkarta, 1801.
A. SPARRMAN, Resa till Goda Hopps-udden, Södra pol-kretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Cafferlanden, åren 1772-76, II, Sthlm 1802: ett 10-tal utsikter och folktyper från Afrika och Söderhavsöarna, kpst.
P. A. GRANBERG, Staden Göteborgs historia och beskrifning, I-II, Sthhn 1815: karta över Göteborgs skärgård, 1815.
(Hultmark. - Lönborg. Hultmark, 1944. Sveriges sjökartor – A. Hedin.)
Biografiska uppgifter:Född 1721 19/5 i Halla sn (Söd.), död 1778 3/2 i Uppsala (Hel. Tref. förs.).
Tecknare, kopparstickare, etsare, kartgravör och globfabrikör. Son av snickaren och svarvaren Olof Andersson och Ingeborg Simonsdotter. Lärde sig gravera för Carl Erik Bergquist i Stockholm i början av 1740-talet. Student vid Uppsala universitet 1747. Utnämndes 1758 till gravör vid Vetenskapssocieteten i Uppsala och uppfördes följ. år på akademistaten. Medlem av det första svenska geografiska sällskapet 'Kosmografiska sällskapet' 1758. Var sällskapets gravör. Grundade 1759 en verkstad för tillverkning av glober i Uppsala. De minsta globerna var så små att de kunde användas som 'fickglober'. 'Himmelsgloben' bestod av ett sfäriskt skal som var itudelat för att användas som fodral runt jordgloben. Då staden 1766 30/4 härjades av en förödande eldsvåda, förlorade Å. »60 par glob-klot». Efter Åkermans död övertogs rörelsen av Fredrik Akrel, som 1779 flyttade verkstaden till Stockholm. — Utgav Atlas juvenilis, Uppsala 1768, med 20 kolor. kartor; 2:a uppl. utkom 1774 och innehöll 30 kolor. kartblad, samtl. graverade av Å:s elever.
Jfr C. BJÖRKBOM, Den Åkerman-Akrelska globverkstaden, i Ymer, 1936.
Bland arbeten:
{M. STRÖMER], Läran om klotet och spheriska trigonometrien, Sthlm 1759: 9 tab. med geometriska figurer, etsn.
Den swenska Mercurius, 1758: karta över tyska kriget, 1758.
N. BIELKE, Rese-charta öfwer Södermanlands höfdingedöme, 1765.
Hydrografisk karta över Finska viken, 1768, 2 blad.
(Hultmark, 1944 m.fl.)
Biografiska uppgifter: Född 1731 (ej 1732) 22/3 i Härnösand, död 1809 16/7 i Täby, Husby-Lyhundra sn (Sthlm).
Lantmätare och ingenjör. Tecknare, kopparstickare och modellör.Son av rektorn Jacob Å. och Elisabeth Plantin. Student via Uppsala universitet 1748. Erhöll av rikets ständer ett stipendium för att lära sig teckna och gravera och utbildade sig i dessa ämnen för Jean Eric Rehn i början av 1750-talet. Förkovrade sig ytterligare som gravör för Per Floding från 1766. Avlade lantmäteriexamen 1754. Tjänstgjorde som ritare vid Vetenskapsakademien 1755 2/8 — 1784 4/2. Lärde sig modellera för Adrien Masreliez 1757-59. Utnämndes 1760 till föreståndare för en av ständerna 1757 grundad metall-, manufaktur-, rit- och modellskola, där han även undervisade i ornamentsritning och modellering. Ledamot av Konstakademien 1774.
Jfr G. MALMBORG, Årres ritskola, i S:t Eriks årsbok, 1932.
Bland arbeten:
F. H. AF CHAPMAN, Architectura navalis mercatoria, Sthlm 1768: försättsblad med utsikt av Stockholm från Saltsjön, 1768, kpst.
Charta öfwer Götha elfs och Trollhättans belägenhet, 1770.
Charta öfwer slussarne wid Carlsgraf och Åkerström, 1770.
Charta öfwer Trollhätte slusswerk, 1770.
(Hultmark, 1944.)
ÖRNEHUFVUD, OLOF HANSSON SWART.
Biografiska uppgifter:Född 1600 i jan. i Nya Lödöse, död 1644 27/8 i lägret vid Kattarps by i Västra Skrävlinge sn (Malm.).
Fortifikationsofficer. Kartograf. Tecknare och kopparstickare. Son av handlanden Hans Olofsson och Anna Eriksdotter. Student vid universitetet i Rostock. Skrivare i hertog Johans kanslo 1617 och i kungl. kansliet 1619-24. Fick 1624 Gustav II Adolfs befallning att öva sig i ritare- och ingenjöreskonsten under Anders Bures [Bureus] ledning. Utnämndes 1625 till 'geographus'. Blev 1628 konduktör och 1632 generalkvaratermästare vid Fortifikationen. Adlades 1635 med namned Örnehufvud. Kallade sig tidigare Olof Hansson, Olawus Johannis Gothus och Oluff Hansson Swart. 'Avtecknade såsom åsyna vittne de flesta svenska aktioner och belägringar under tyska kriget; avritade slutligen ävenledes en längd av rikets provinser, synnerligast de vid gränserna med alla dess skärgårdar och hamnar'.
Bland arbeten:
Rigas kapitulation 1621, kopparstick.
(Elgenstierna.)
Biografiska uppgifter:Född 1746 12/6 i Uppsala, död före 1779 i dec., trol. i Lovisa.
Akademigravör. Underofficer. Son av ullkammaren Carl Ö. och Brita Menlös. Elev av Anders Åkerman i Uppsala från 1759. Volontär vid Fortifikationen 1771. Överflyttade 1773 till Åbo, där han var verksam som akademigravör till 1777. 'Graveuren wid kongl. academien härstädes Eric Österberg har till allmänhetens och i synnerhet scholornes tjänst, i koppar stuckit en swensk och latinsk föreskrift, jämwähl alphabeterne, som med wacker stil och accuratesse äro förfärdigade, och säljes i partie för 2 dal. 26 öre, men styckewis för 5 dal. K:mt...' (Tidningar utgifne af et sällskap i Åbo 1776 29/2). Ö. begav sig 1777 till Lovisa, där han tog tjänst som underofficer vid ett värvat regemente.
Bland arbeten:
S. DURAEUS, De visu, diss., resp. J. Södervall, Uppsala 1765: schematisk framställning av ögat jämte geometriska figurer, kpst. Ö. graverade ett flertal geometriska figurer för matematiska dissertationer vid Åbo akademi och Uppsala universitet under presidium, av bl.a. M. J. ALOPAEUS, Åbo 1764-74, O. S. WETTERQUIST, Uppsala 1765, S. DUILEUS, Uppsala 1766, H. H.
WALLENBERG, Uppsala 1766, samt för A. PLANMAN, Åbo 1776.
Karta över Bornholm, efter T. Cöhler, 1765.
A. ÅKERMAN, Atlas juvenilis. 1:a uppl., Uppsala 1768: 16 kolor, kartblad över Europa; 2:a uppl., u. o. [1774]: 20 kolor. kartblad över Europa.
C.F. GEORGII, De insula Sela, Sudermanniae, diss., resp. E. Humbla, Uppsala 1771: karta över Selö i Mälaren.
DENS., De paroecia Braenkyrka toerneae meridionalis in Sudermannia, diss., I, resp. J. W. Brannius, Uppsala 1769: tab. med kufiska mynt, etsn.
J. IHRE, De runarum in Suecia antiquitate, diss., resp. U. von Troil, Uppsala 1769: tab. med 3 runstenar och runalfabet, etsn.
H. G. PORTHAN, Narratio R. V. Pauli Juusten episcopi Aboénsis de legatione sua russica, diss., I, resp. G. W. Rydman, Åbo 1775: vapensköld, etsn.
J. LINDELL, Cantilenae selectiores, Åbo 1776: titelblad, titel och vignett med lekande skolpojkar, inom rik rokokoram, efter G. P. Nordberg, kpst., samt 15 text-och notsidor, kpst.
Biografiska uppgifter:Född 1878. Född i Storelvdalen.
Norsk officer. 1897 började han studera, 1900 blev han officer, år 1911 kapten i 'Akershusiske infanteribrigaden' och 1933 överstelöjtnant. Anställd som topograf vid 'Norges Geografiska Oppmåling' 1910, från 1921 redaktör för 'Carte internationale du Monde'.
(RdeT.)
