1642-1727
Agner, Eric Nilsson, f. i Angsta, Arnäs socken, omkr. 1642, d 1727. Bondson. E. o. lantmätare 1680; fick kammarkollegiets fullmakt på ord. lantmätarbeställningen i Södermanlands län 20 juli 1683; erhöll avsked 1720; bodde sedan på Bönsta gård IV2 mil från Nyköping.
Gift med Dorotea Sofia Njure, d 1716.
A. var en för sin tid ganska betydande matematiker och utgav läroböcker både i matematik och lantmäteri. Han ger dock vanligen ej förklaringar till sina metoder utan låter exemplen tala för sig själva. Hans räknelära om bråk är tydlig och lättfattlig. I allmänhet använder han sig ej av decimalbråk vid sina räkneuppgifter. Till bråkläran hör ett appendix, huvudsakligen innehållande exempel på ränta på ränta, uträknade medelst logaritmer och här med användning av, decimalbråk. Logaritmerna äro nästan alltid riktigt om än något ovigt behandlade, såväl här som i hans lilla skrift om rotutdragning medelst logaritmer. A. räknar mycket handels- och växelräkning både med in- och utländska sorter, och han ...
Bland arbeten.
Tryckta arbeten: Arithmetica fractionum, thet är: Räknekonst vthi brutné-tahl, innehållandes the dehlar och stycken som der wid fordras (och på fölljande blad upteknade finnas) uti en så klar method framwijste och utharbetade, at en incipient som uti speciebus arithmeticis integris någorlunda öfwader, den samma utan särdeles möda, allenast af egen flijt skal kunna fatta och begrijpa. Fäderneslandsens vngdom til nytta och bruk af åtskillige authorer, i ett kort begrep sammanfattadt. Sthm 1710. 4:.o 4 bl., 130 s. — Kort och ny method til at extrahera radices quantitatum per tabulam logarithmorum. Anwist och i Huset bracht. Sthm 1710. 4: o 8 bl. — Geodaesia Suecana eller Örtuga delo-bok, hwar uti följande , delar hufwudsakeligen beskrifwes: I. Om jorde-mätning i gemen, dess grund-skepelser, samt huru man deras innehåld och wärde finna kan. II. Om instrumenter som til mätningens afgörande fordras, deras bruk, samt en kort berättelse om Sweriges gamla myntz gällande. III. Huru jorde-ägor emellan åtskillige lått-lagare lageligen samt konsteligen fördelas böra. IV. .Öm råå och rör eller gräntzemärkens tilstånd och beskaffenheter &c. Theoretico-practice sammanskrifwen. (Med 'Appendix, innehållande åtskil- lige curieuse problemata eller lustiga frågor, samt deruppa uti mathesi grundade swar) Sthm 1730. 4: o 8 bl., 154 s. + 1 karta jämte 12 bl. innehållande K. Maj:ts instruktion för lantmätare av 20 apr. IIIb. — Aritn-metica eller Räkne-konst, med nödige grund-reglor och pfnings-monster försedd. Och till fädernes-landets tienst och nytto sammanskrefwen. Sthm 1743. 4: o 2 bl., 176 s. Handskrifter: I KB: Fundamenta et gymnasmata geometriae, thet är Mäte-wishetens grund-lära och öfningz-mönster, hufwudsakhn fördelt til plani-raetriam och solidimetriam til alla studerandes nytta sammanskrefwen. 263 bl. — Analogisk beskrifning öfwer Neperi logarithmi-tahls tabell. Här jemte, till arbetets mera facilitet, min nylige uthräknad och förfärdigat proportional tabell, samt Ett öfningz-mönster för ungdomen. 1725. 116 bl. — Dessutom nämnas i Acta literaria Sueciaä, Vol. 1, följande arbeten av A.: Dec-arithmetica. Räknekonst uti tionddelige bråkz-tahl. — Cochmat Haschiur seu Problemata selectiora & curiosa circa figurarum constructiones, divisiones ft- area.'! rariores artis mensorias pragmatias, analysin speciosam, &c. — Intro- ductio ad algebram. Inledning til algebra räkne-konst.
Eric Nilsson Agner, urn:sbl:5594, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Philip.), hämtad 2015-04-05.
Dupuy de Bordes, Henri-Sébastien
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Kopparstickare som 1704 på uppdrag av tsar Peter utförde ett kopparstick av en karta över Kexholms län - Ingermanland som renritats av lantmätaren A. Andersin.
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Heraldischer Atlas, Tavla 45 - H. G. Ströhl 1899.
Två stockholmsutsikter från 1570-talet
av Franz Hogenberg
Vyerna, med staden sedd från norr
och söder, markerar en ny syn på verkligheten – och konsten. Tidigare
stockholmsbilder avsåg främst att förmedla politiska och religiösa budskap,
inte att i detalj återge den fysiska miljön. De hade mer karaktären av
förenklade topografiska kartor. Med renässansen blev dock konstens uppgift att
efterlikna naturen, att återskapa verkligheten som bild. Det är också så som
våra aktuella konstnärer – tecknaren Hieronymus Scholeus
och kopparstickaren Franz Hogenberg – har gått till
väga. För första gången ser vi den svenska huvudstaden framställd på ett
visuellt trovärdigt sätt inom ramen för ett nytt centralperspektiv. Till
skillnad från äldre, vertikalt anlagda panoramor lanseras även en horisontal
kompositionsprincip, med staden utbredd på tvären – inte minst för att framhäva
det begynnande stormaktsväldets tillväxt. Försöket att fånga betraktaren mellan
två motsatta bilder syftade samtidigt till upplevelsen av att själv vara på
plats.
Framför oss ligger Erik XIVs och Johan IIIs Stockholm, en
senmedeltida, muromgärdad stad med anspråk på att tillhöra en europeisk
renässanskultur. Från norr dominerar den mäktiga Vasaborgen med sina ståtliga
tinnar och torn, det största krönt med de tre gyllene kronor (uppsatta 1544)
vilka givit kärntornet – och slottet – dess namn. Som motvikt till kungamaktens
residens reser sig Storkyrkan med sin himlasträvande tornspira. Mitt emellan
syns Köpmansportens kupoltorn, ledande till Köpmangatan och Stortorgets marknadsplats. Runt
Stadsholmens täta bebyggelse löper en skyddande pålkrans, på Saltsjösidan
inrymmande konungens skeppsgård. Gråmunkeholmen –
senare Riddarholmen – med sitt kloster är ännu tämligen öde. Till vänster om
Helgeandsholmen med sina vattenkvarnar, slaktar- och brygghus, ligger den lilla
holmen Stockholm, stadens ursprung, och till höger det oansenliga Stenskär,
sedermera Strömsborg.
Norreport
och Norrbro leder till förgrundens Norra malmen och den höga Brunkebergsåsen, vars ännu orörda topografi för ett
naturtroget intryck. Nedanför berget, på den Östra och Västra malmen, trängs en
vildvuxen timmerhusbebyggelse som 80 år senare skulle försvinna i samband med
stormaktstidens stadsplanereglering. Samma sak med de enklare
fiskarhusen på den ännu lantliga Södra malmen. Ovanför
kålgårdar och betesmarker som snart skulle ersättas
av rätlinjiga stadskvarter, står Mariabergets väderkvarnar vända mot Mälarens
vindar och det avlägsna Munkelägret – våra dagars
Kungsholmen. Den runda befästningen med sin vall och vallgrav var färdigbyggd
1553. Bortom ligger den yttre och den inre Söderport med sina krenelerade torn
och murar. Den tornprydda och trappgavlade byggnaden i början av Skeppsbron är
det gamla våghuset, vars motsatta sida vette mot stadens ekonomiska centrum –
Järntorget. På Strömmen samsas handels- och örlogsskepp med vildsvanor och runt
slottstornet kretsar skärgårdens måsar i sällskap med norrflygande tranor.
De båda utsikterna ingick i ett
samlingsverk av stadsbilder, varav en del i handkolorerad praktupplaga, som
utgavs i Köln av Georg Braun och Franz Hogenberg åren
1572-1618. Avsikten var att visa upp Europas viktigaste städer i en inbördes
makt- och skönhetstävlan. De både realistiska och idylliska stockholmsbilderna
blev också synnerligen populära, och kom att utgöra underlag för flera
uppdaterade bearbetningar allteftersom staden växte i rykte och omfång. Sista
gången i början av 1800-talet, då en engelsk variant presenterade den svenska
huvudstaden i mer moderna kläder. Trots stadspanoramats utveckling och
blomstring under 1600- och 1700-talen, inte minst i Erik Dahlbergs Sueciasvit, kom alltså de Hogenbergska
dubbelvyerna att leva vidare som urbilder och
historiska dokument vilka än idag präglar vår uppfattning av det sena 1500-talets
Stockholm.
Om Franz Hogenberg
vet vi att han föddes före 1540 i Mecheln, Belgien
och dog i Köln, enligt uppgift 1590. Fadern, målaren och kopparstickaren
Nikolaus Hogenberg kom ursprungligen från München och
ingick – liksom sonen – i en tysk konstnärsfamilj, verksam under 1500- och
1600-talen. Till Franz' konstnärliga utbildning bidrog även styvfadern,
kartografen Hendrik Terbruggen, genom vilken han fick
medverka i flera av de stora kart- och illustrationsverk som nederländska
förlag hade under utgivning. År 1570 flyttade han till Köln och kom i kontakt
med Georg Braun, i vars praktverk Civitates orbis terrarum Hogenberg bidrog med ett stort antal bilder, däribland de
båda stockholmsvyerna. I sin rika och varierande
produktion framställde han också kartor, krigs- och folklivsbilder samt
porträtt.
Åke Abrahamsson
Fil.dr, Antikvarie vid
Stockholms stadsmuseum