TVÅ STOCKHOLMSUTSIKTER FRÅN 1570-TALET AV FRANZ HOGENBERG.

SENEX, JOHN.

Död 1740.
Engelsk kartograf. Han verkade som kopparstickare och bokhandlare i London, men är främst känd för sina kartografiska arbeten. Tillsammans med kompanjonen John Maxwell gav han 1714 ut en 'English Atlas' i ett mycket stort format men utan någon utsmyckning. 1719 ansvarade han för en nyutgåva av John Ogilbys 'Britannia' (en vägkarta), och 1721 utgav han en 'New General Atlas of the World'. Kartorna i denna atlas är mindre än de i hans första och är dessutom fint utsmyckade. Senex skapade även två jordglober.
Bland arbeten.
English Atlas.
Britannia.
New General Atlas of the World.

Tooley.

RAMM, NIELS ARNTZEN.

1793-1839.
Norsk officer och kartograf. Född i Vinger, död i Christiania (Oslo). Blev 1809 sekondlöjtnant vid 'Nordenfjeldske Infanterikorps', 1812 premierlöjtnant vid '2. Akershuiske infanteribrigade' och 1822 kapten. 1812 blev han knuten till 'Den Geografiske Opmaaling', från 1818 som mättekniker. P.g.a. försämrad syn blev han 1835 tvungen att ta avsked. Då kartläggningen 1823 stoppades p.g.a. penningbrist, sökte han tillsammans med kapten Gerhard Munthe (se denne) och fick tillåtelse att nyttja kartläggningens originalkartor för utarbetningen av norska länskartor. Utan något som helst offentligt stöd gav de under åren 1826-32 ut en rad kartor i skala 1:200 000. (Smalenene, Akershus, Hedemarken samt Jarlsberg och Laurvig). 'Kapten Ramm varen av de dygtigste Tegnere, som den geografiske Opmaaling har havt i sin Tjeneste.'

de Seue.

FAHLGREN, SAMUEL.

Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturh...

Nordisk Familjebok, 2:a upplagan.Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.

Gulddistriktet Klondike - ca 1897.

Cronmarck - C. H. Tersmeden ca 1900.

Två stockholmsutsikter från 1570-talet
av Franz Hogenberg

Vyerna, med staden sedd från norr och söder, markerar en ny syn på verkligheten – och konsten. Tidigare stockholmsbilder avsåg främst att förmedla politiska och religiösa budskap, inte att i detalj återge den fysiska miljön. De hade mer karaktären av förenklade topografiska kartor. Med renässansen blev dock konstens uppgift att efterlikna naturen, att återskapa verkligheten som bild. Det är också så som våra aktuella konstnärer – tecknaren Hieronymus Scholeus och kopparstickaren Franz Hogenberg – har gått till väga. För första gången ser vi den svenska huvudstaden framställd på ett visuellt trovärdigt sätt inom ramen för ett nytt centralperspektiv. Till skillnad från äldre, vertikalt anlagda panoramor lanseras även en horisontal kompositionsprincip, med staden utbredd på tvären – inte minst för att framhäva det begynnande stormaktsväldets tillväxt. Försöket att fånga betraktaren mellan två motsatta bilder syftade samtidigt till upplevelsen av att själv vara på plats.

Framför oss ligger Erik XIVs och Johan IIIs Stockholm, en senmedeltida, muromgärdad stad med anspråk på att tillhöra en europeisk renässanskultur. Från norr dominerar den mäktiga Vasaborgen med sina ståtliga tinnar och torn, det största krönt med de tre gyllene kronor (uppsatta 1544) vilka givit kärntornet – och slottet – dess namn. Som motvikt till kungamaktens residens reser sig Storkyrkan med sin himlasträvande tornspira. Mitt emellan syns Köpmansportens kupoltorn, ledande till Köpmangatan och Stortorgets marknadsplats. Runt Stadsholmens täta bebyggelse löper en skyddande pålkrans, på Saltsjösidan inrymmande konungens skeppsgård. Gråmunkeholmen – senare Riddarholmen – med sitt kloster är ännu tämligen öde. Till vänster om Helgeandsholmen med sina vattenkvarnar, slaktar- och brygghus, ligger den lilla holmen Stockholm, stadens ursprung, och till höger det oansenliga Stenskär, sedermera Strömsborg.

Norreport och Norrbro leder till förgrundens Norra malmen och den höga Brunkebergsåsen, vars ännu orörda topografi för ett naturtroget intryck. Nedanför berget, på den Östra och Västra malmen, trängs en vildvuxen timmerhusbebyggelse som 80 år senare skulle försvinna i samband med stormaktstidens stadsplanereglering. Samma sak med de enklare fiskarhusen på den ännu lantliga Södra malmen. Ovanför kålgårdar och betesmarker som snart skulle ersättas av rätlinjiga stadskvarter, står Mariabergets väderkvarnar vända mot Mälarens vindar och det avlägsna Munkelägret – våra dagars Kungsholmen. Den runda befästningen med sin vall och vallgrav var färdigbyggd 1553. Bortom ligger den yttre och den inre Söderport med sina krenelerade torn och murar. Den tornprydda och trappgavlade byggnaden i början av Skeppsbron är det gamla våghuset, vars motsatta sida vette mot stadens ekonomiska centrum – Järntorget. På Strömmen samsas handels- och örlogsskepp med vildsvanor och runt slottstornet kretsar skärgårdens måsar i sällskap med norrflygande tranor.

De båda utsikterna ingick i ett samlingsverk av stadsbilder, varav en del i handkolorerad praktupplaga, som utgavs i Köln av Georg Braun och Franz Hogenberg åren 1572-1618. Avsikten var att visa upp Europas viktigaste städer i en inbördes makt- och skönhetstävlan. De både realistiska och idylliska stockholmsbilderna blev också synnerligen populära, och kom att utgöra underlag för flera uppdaterade bearbetningar allteftersom staden växte i rykte och omfång. Sista gången i början av 1800-talet, då en engelsk variant presenterade den svenska huvudstaden i mer moderna kläder. Trots stadspanoramats utveckling och blomstring under 1600- och 1700-talen, inte minst i Erik Dahlbergs Sueciasvit, kom alltså de Hogenbergska dubbelvyerna att leva vidare som urbilder och historiska dokument vilka än idag präglar vår uppfattning av det sena 1500-talets Stockholm.

Om Franz Hogenberg vet vi att han föddes före 1540 i Mecheln, Belgien och dog i Köln, enligt uppgift 1590. Fadern, målaren och kopparstickaren Nikolaus Hogenberg kom ursprungligen från München och ingick – liksom sonen – i en tysk konstnärsfamilj, verksam under 1500- och 1600-talen. Till Franz' konstnärliga utbildning bidrog även styvfadern, kartografen Hendrik Terbruggen, genom vilken han fick medverka i flera av de stora kart- och illustrationsverk som nederländska förlag hade under utgivning. År 1570 flyttade han till Köln och kom i kontakt med Georg Braun, i vars praktverk Civitates orbis terrarum Hogenberg bidrog med ett stort antal bilder, däribland de båda stockholmsvyerna. I sin rika och varierande produktion framställde han också kartor, krigs- och folklivsbilder samt porträtt.

Åke Abrahamsson
Fil.dr, Antikvarie vid
Stockholms stadsmuseum