1653-1701.
Officer, kartograf. B. var 1672-74 i utländsk krigstjänst, deltog i hela skånska kriget som fortifikationsofficer, tjänstgjorde sedan som generalkvartermästarlöjtnant i Skåne och inlade stor förtjänst om befästandet av Malmö, bevistade med statsstipendium fälttågen i Flandern 1693-94, överstelöjtnant 1695. B. var en av 1600-talets skickligaste svenska kartografer med en teknik som kartografien i allmänhet kom att uppnå först under 1700-talet.
Under skånska kriget hade B. goda tillfällen att lära känna Skånes topografi och ännu bättre under året 1680, då han drog omkring och avritade ett 50-tal skånska herrgårdar (utgivna av A. Fischer 1756). (En andra upplaga kom 1856 när Buhrmans bilder gavs ut i andra upplagan av Svecia Antiqua et Hodierna, VÖBAM's anm.). På våren 1681 fick B. i uppdrag att kartlägga Jämtland och Värmland, på hösten samma år att kartlägga Skåne. Skånekartan blev färdig 1684, en annan 1687 (original i Krigsarkivet). Den utgör den första tillförlitliga kartan över provinsen och användes a...
Bland arbeten.
Eric Dahlbergs Suecia antiqua & hodierna. Supplement,
Prospecter af åtskillige märkvärdige byggnader, säterier och herre-gårdar uti Skåne
/ ... och blifvit år 1680 aftagne, ritade och samlade af ingenieur-capitain Burman
; men nu till det allmännas tjenst, förnyade och ... på trycket utgifne år 1756 af
Abraham Fischer
Sv. Uppslag.bok 2:a uppl., band 5 1947, sp.271-72. Litt. H. Richter, "Skånes karta från mitten av 1500-talet till omkr. 1700".
FLEURIEU, CHARLES-PIERRE CLARET de.
1738-1810.
Greve, fransk sjöofficer. Född i Lyon, död i Paris. Som ung kom han in i marinen, blev kapten 1776 och samma år hamn- och arsenaldirektör. Under krigen 1778-83 visade han sig som en mycket duktig strateg. 1790-91 var han marin- och koloniminister. Vid revolutionen fängslades han men släpptes fri och hade senare olika offentliga ställningar både under republiken och kejsardömet. 1808 blev han greve. Han gav ut flera geografiska verk, varav kan nämnas 'Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée' (1790) och 'Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand' (1798). 1809 kom en stor atlas över skandinaviska farvatten. 'Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique'.
Bland arbeten.
Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée.
Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand.
Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique.
Nouv. biogr. gen.
1490-1557. Född i Linköping, död i Rom.
Svensk präst och författare. Under åren 1510-17 studerade han vid tyska universitet och fick en magistergrad. Han innehade senare ett antal olika teologiska ställningar i Sverige och blev även nyttjad som diplomat av Gustav Vasa. Vid Sveriges övergång till protestantismen blev han avsatt från sitt ämbete och tvingades i landsflykt. Då brodern Johannes Magnus 1545 dog fick Olaus Magnus titeln ärkebiskop över Sverige. Från 1545 var han svensk delegat vid kyrkomötet i Trient och arbetade ihärdigt för att få den katolska kyrkan upprättad i Norden. Studier av Nordens historia upptog hans tid under ett antal år. 1539 gav han ut sin stora karta 'Carta Marina' som innebar en väsentlig förbättring av kartbilden över de skandinaviska länderna och 1555 fullföljde han sitt främsta verk 'Historia de gentibus septentrionalibus'. Verket vann stor popularitet och utkom senare i en rad utgåvor på flera olika språk. Bokens rika illustrationer gör att den idag är en ovärderlig källa till 1500-talets kulturhistoria. Olaus Magnus...
Bland arbeten.
Carta Marina.
Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Karta öfver Stockholm. - 1904.
'Faeröerne' - Köpenhamn 1905.
Olaus Magnus text till den berömda kartan "Carta Marina".
Texten finns även på katalanska, spanska och engelska.
Bureus karta över norden
Kartor och atlaser
Bilder och planschverk
Teckenförklaringar
"Chart-Book öfver Öster-Siön och Katte-Gatt."
Petter Gedda och Werner von Rosenfeldt 1695.
På 1620-talet insåg amiralen Klas Flemming, att den svenska flottan måste ryckas upp, inte bara genom byggandet av nya skepp, utan också genom bättre utbildning av sjöfolket. Inom det svenska amiralitetet hade man under hela 1600-talet varit medveten om att det behövdes en lärobok i navigation och mer tillförlitliga kartor över Östersjön än de holländska som man hittills fått nöja sig med. Men man väntade sig, att någon frivilligt skulle erbjuda sig att både ge ut en dylik lärobok och ta hand om styrmansutbildningen.
1676 erbjöd sig kommendören Werner von Rosenfeldt att ”inrätta styrmanskapet” på ett för kronan gagneligt sätt och den 1 mars 1680 fick han uppdraget att handha styrmännens utbildning, organisera lotsväsendet och ”låta avfatta en nätt sjö cart över hela Öster Sjön”. Rosenfeldt insåg att det fordrades flera blad för detta och till sin hjälp tog han lantmätaren Petter Gedda. Den 17 januari 1687 övertog Gedda Rosenfeldts ämbete under titeln styrmansdirector.
Geddas kartor har inte samma karaktär som våra tiders sjökort. De kan möjligtvis jämföras med översiktskorten. Rosenfeldt och Gedda mätte med kompass och astrolabium, en gradskiva indelad i 360 grader med centralt upphängd diopterlinjal. De användes för att bestämma horisontalvinklarna till de punkter i terrängen, som skulle läggas in på kartan. Mätningarna gjordes med baslinjer, ofta utritade på isen. Det framgår av den precision med vilken djupsiffrorna är systematiskt ordnade, att lodningarna gjordes medan isen låg. Sommaren 1694 reste Gedda och Rosenfeldt med materialet till Amsterdam för att få kartbladen graverade och tryckta. Till sommaren 1695 förelåg så atlasen i en svensk upplaga med titeln ”General-Hydrographisk Chart-Book öfver Öster-Siön och Katte-Gatt” med en introduktion på fyra sidor och 10 kartblad i dubbelfolio 53x59 cm.
Endast två av Geddas atlaser är kända med originalfärgläggning. Ett finns i Göteborgs universitetsbibliotek och det andra på Kungliga Krigsarkivet i Stockholm. Det senare har fått en speciell dedikation till kronprins Karl (XII). Detta exemplar har varit förlaga till en nyutgiven faksimilutgåva i 1.500 ex och särtryck i 500 ex av enskilda blad.
Källa: Professorn vid Krigsarkivet, Ulla Ehrensvärd.
