OM KARTAN OCH DESS UPPHOVSMÄN.

I träsnitt på en särskild remsa:
"Orbis arctoi nova et accurata delineatio, Auctore Andrea Bureo Sueco".
[Sign:] V. S. Trauthman sculpsit et excud[it]

Kartan är omgiven av text i boktryck med titeln: "Orbis arctoi, imprimisq[ue] Regni Sueciae descriptio. [Längst ner till höger:] Impressa Stockholmiae, Praelo Reusneriano, Anno MD.CXXVI".

Kartan är dedicerad till Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora.

Gravören Valentin Staffansson Trauthman var bördig från Tyskland men vistades i Sverige från 1617 till sin död i Stockholm 1629. Han graverade också porträtt av Gustav II Adolf, kartor i 1618 års bibel och initialer för boktryckaren Christoffer Reusner. Denne hade inkallats från Rostock 1608 och förestod det ursprungligen av Gustav Vasa grundade tryckeriet på Själagårdsgatan i Stockholm. Möjligen har kartan tryckts här jämte texten.

Kartans mått: Ca 129 x 113 cm. Sammansatt av 6 blad, vardera ca 57 x 43 cm
Kartans mått med text och ram: 168 x 180 cm
Texten: 2 långa och 7 korta spalter, tillsammans 16 blad
Skala: Ca 1:2 000 000
Projektion: Konisk
Nollmeridian: Ön Corvo vid Azorerna, 31° västlig longitud

Avbildat exemplar: KB:s inramade exemplar, som sammanställts av delar som förvärvats från skilda håll. De sex kartbladen ingick i Carl Reinhold Berchs samlingar som kom till biblioteket 1788. Texten inköptes till KB av Gustaf Edvard Klemming på 1850-talet och remsan med titelrubriken förvärvades 1879.

Kartan finns bevarad i ytterligare 6 exemplar varav 3 i Uppsala universitetsbibliotek, 1 i Krigsarkivet, 1 i Det Kgl. Norske Videnskabers Selskabs Bibliotek i Trondheim, 1 i Lantmäteriverket som 1996 köpte det exemplar som tidigare funnits på Bysta säteri i Närke. Den ursprungliga upplagan har säkerligen varit liten. Tryckplåtarna fanns kvar till 1802 då de förstördes i en brand, utom ett parti med kungaparets porträtt som nu förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet.

KOMMENTAR
Andreas Bureus var son till kyrkoherden i Säbrå, Engelbertus Laurentii, och kusin till fornforskaren och mystikern Johannes Bureus. Vi vet ingenting om hans studietid, men 1602 finner vi honom anställd i kungliga kansliet där han fick varjehanda uppdrag, som att rita Karl IX:s stamträd och att delta i diplomatiska beskickningar. 1603 fick han i uppdrag att göra en karta över Norden. Detta hängde samman med gränstvisterna med danskarna och med Karl IX:s politiska ambitioner på Nordkalotten, varvid bristen på tillförlitliga kartor över detta område hade blivit uppenbar.

Johannes Bureus hade år1600 gjort en forskningsresa till Norrbotten, och 1601 avsände kungen en expedition till samma område. Under båda resorna insamlades geografiska och geodetiska data. 1611 lät Andreas Bureus trycka en graverad Lapplandskarta och 1614 en liten karta över Mälaren, vilka är förstudier till den stora Nordenkartan 1626. Denna utgör ett genombrott för kartografin i Sverige, ett betydande framsteg gentemot den tidigare Nordenkartan av Olaus Magnus, som hade publicerats i Venedig 1539.

Den närmaste förebilden för Bureus arbete är en karta av holländaren Adrian Veen, utgiven 1613 och dedicerad till Gustav II Adolf. Bureus karta omfattar i det närmaste samma område från norska kusten i väster till Moskva i öster. Norra Skandinavien är bättre, södra Sverige däremot sämre återgivet än på Veens karta, som bygger på de välunderrättade holländska sjökorten. Kartans latitudbestämningar är påfallande korrekta, medan longitudskillnaden mellan öst- och västkanten är 6 grader för stor, så att bilden av Skandinavien blir "förtjockad" på det sätt som är karaktäristiskt för alla äldre kartor innan trianguleringen och kronometern utvecklades på 1700-talet, och som ytterst går tillbaka på svårigheten att astronomiskt bestämma longituden och på den grekiske geografen Ptolemaios felaktiga uppskattning av Medelhavets utsträckning.

Säkerligen har Johannes Bureus svarat för en ansenlig del av kusinen Andreas kartografiska kunnande. Bland andra som lämnat bidrag till kartan kan nämnas fortifikationsofficeren Olof Hansson Swart, adlad Örnehufvud, som kartlade Småland och även arbetade i Livland, Skåne och Tyskland. För de utomskandinaviska områdena har Bureus fått anlita utländska källor. Kartan sträcker sig påfallande långt österut och innefattar både Kolahalvön och Moskva med ett överraskande rikt förråd av ortnamn. Det bör dock inte förvåna med tanke på de svenska intressena i Ryssland. Jakob de la Gardie hade 1610 intagit Moskva med trupper som Karl IX hade sänt till tsarens hjälp i det pågående ryska inbördeskriget.

Kartan är ett monument över den uppåtstigande svenska stormaktens politiska ambitioner, två år före regalskeppet Vasa. Samma allegoriska bildvärld som på Vasa återfinns i kartuschen i övre vänstra hörnet med porträtten av Gustav II Adolf och Maria Eleonora omgivna av Venus, Minerva och Victoria. I övre högra hörnet möter vi en senig Neptunus med fladdrande hår sittande i en snäcka dragen av havsvidunder. I nedre högra hörnet finner vi en kartusch med den nyadlade ätten Bures vapen, flera olika milskalor och en latinsk text, här översatt av undertecknad:

"Här visar jag för dig, välvillige läsare, en karta över Norden och i synnerhet det vidsträckta riket Sverige, utarbetad med större omsorg än tidigare, ty den innehåller provinser, hav, floder, sjöar, öar, städer, samhällen och alla de märkliga orter som har kunnat trängas in på så trånga rum, varvid jag ämnar ta med det övriga på särskilda kartor, allting under sin rätta longitud och latitud. Vad beträffar numreringen av longituden, har jag anpassat den meridian, under vilken det inte finns någon magnetisk deklination, till den 45:e graden, ty så långt anser man att dessa meridianer ligger från varandra."

Den sista något dunkla meningen syftar på att nollmeridianen, liksom hos kartografen Mercator, förlades till ön Corvo eftersom man trodde att kompassens missvisning där var noll.

Det finns åtskilliga felaktigheter i gravyren, bland annat i graderingen. På flera ställen har gravyren ändrats före tryckningen, i synnerhet på det mellersta övre bladet.

Kartan omges av en beskrivning av Nordens politiska geografi och historia på latin. Vem som författat texten är inte angivet; att det är Andreas Bureus själv får stå som ett antagande. Den trycktes om i Wittenberg 1631 med titeln Orbis Arctoi imprimisque regni Sveciae nova & accurata descriptio med talrika tryckfel. Titelsidan och första textsidan visas här. (Bokens höjd är 10 cm.) En korrigerad upplaga av Henricus Soterus gavs ut av Elzevier i Leyden 1631 och 1633. Den kom även ut i tyska översättningar.

Bureus Nordenkarta kom att prägla kartbilden av Skandinavien i omvärlden i nästan hundra år. Den kopierades i många nya upplagor, både som väggkarta och i atlaser, från 1635 och fram till början av 1700-talet, då den ersattes av franska piratkopior av lantmäteridirektören Carl Gripenhielms handritade generalkarta av år 1688. Först 1747 trycktes en officiell svensk karta med denna kartbild, som är riktig även i öst-västlig led.

Bland geografiska kuriosa kan nämnas den missvisande trekantiga framställningen av Skåne, beroende på att Bureus inte hade tillgång till de danska underlagskartorna, som var hemliga liksom i princip alla storskaliga kartor. En annan lustig detalj är ön Gunnarsöra utanför Stockholms skärgård, vilket avser den hägring som också kallas Gunnils öra, och som man ibland kan se från Svenska Högarna som en spegling av de stora öarna i Baltikum. Om detta berättar Carl Gripenhielm, som 1691 karterade Stockholm skärgård, i ett brev som har refererats av bland andra Urban Hjärne, skärgårdshistorikern E. Alfred Jansson och författaren Sten Rinaldo.

För sitt arbete med kartan fick Andreas Bureus stöd av kungen i form av 1000 exemplar av 1618 års bibel, varvid han kunde tillgodogöra sig intäkten av deras försäljning. 1623 utsågs han till uppsyningsman över det offentliga byggnadsväsendet, och tituleras därför på utländska kartor "supremus Regni Sueciae architectus", konungariket Sveriges överarkitekt. 1628 utnämndes Bureus till generalmathematicus med uppgift att utbilda lantmätare. Han har därför kallats "den svenska kartografins fader" och från detta år räknar Lantmäteriverket sin begynnelse. Med detta fortsatte han till 1633, då lantmätarna ställdes under kammarkollegium. Bureus deltog 1634 i en beskickning till Ryssland, blev 1635 assessor i Krigskollegium och 1640 krigsråd, säkerligen en maktpåliggande syssla under det tyska krigets slutskede. Men han fick inte uppleva fredsslutet utan avled 1646.

LITTERATUR
Bratt, E., En krönika om kartor över Sverige. - Stockholm 1958. - S. 47 ff.

Lindroth S., Svensk lärdomshistoria : stormaktstiden. - Stockholm 1975. - S. 481 ff.

Lönborg S., "Om de äldsta kartorna öfver Sverige". - I: Ymer 24(1901), s. 59 ff., spec. s. 71 ff.

- Sveriges karta : tiden till omkring 1850. - Uppsala 1903. - S. 10 ff.

Bureus, A., Orbis arctoi nova et accurata delineatio, auctore Andrea Bureo Sueco 1626 / edited by H. Richter in collaboration with Wilhelm Norlind. - Text and atlas. - Lund 1936. - (Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution : avhandlingar ; 3)

Richter H., Geografins historia i Sverige intill år 1800. - Uppsala och Stockholm 1959. - (Lychnos-bibliotek ; 17:1). - S. 73 ff.

Werner K.F., "Andreas Burei stora karta öfver Sverige 1626". - I: Samlaren : 1880, s. 148 ff.

Göran Bäärnhielm