VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

VISSCHER, NICOLAS .

1618-79.
Son till Claes Visscher.

Nicolaes was de enige zoon van Claes Jansz.Visscher. Hij werkte al jaren in de zaak van zijn vader en volgde hem na diens dood in 1652 op. In 1677 kreeg Nicolaes, inmiddels een gerespecteerd uitgever, een 15 jarig octrooi van de staten van Holland en West-Friesland voor het drukken en uitgeven van kaarten. Twee jaar later overleed hij en werd begraven in dezelfde kapel als zijn vader.

Atlas-uitgaven Van Nicolaes I waren onder andere:

'Atlas Contractus Orbis Terrarum' vanaf 1657.
Germania Inferior” vanaf 1663.
Atlas Minor” vanaf 1675.

Visschers atlassen werden vaak naar wens van de kopers samengesteld (de zogenaamde Atlas Contractus). Zij bevatten over het algemeen geen tekst, alleen soms een gedrukte index. Er werden kaarten gebruikt van andere makers, zelfgegraveerde en bewerkte koperplaten van zijn vader.
Eén van de hoogtepunten in de zeventiende-eeuwse cartografie is de uit meerdere bladen bestaande wandkaart. Een voorbeeld hiervan -uit 1656-
...
Bland arbeten.
Atlas Contractus Orbis Terrarum, vanaf 1657.
Germania Inferior, vanaf 1663.
Atlas Minor, vanaf 1675.


Geelkercken, Nicolaes van.

fl 1610-1635.
Nicolaes van Geelkercken, one of the lesser-known figures of the highly productive Dutch period at the beginning of the seventeenth century, was active as an engraver, cartographer and publisher in Leiden, Amsterdam and Arnhem. He was later become the Surveyor of Gelderland.
His earliest known work is a world map of 1610. His second world map published by Janssonius in Amsterdam, in the second state with the addition of Le Maire’s Strait.

Engraver, cartographer, publisher active in Leyden, Amhem and Amsterdam in the early years of the seventeenth century. His maps, though few in number, were particularly elegant.
Bland arbeten.
World map 1610 / 1618.


Sotheby's


ANDERSIN, A.


Lantmätare. Det blev först under 1670-talet som riksråden i Stockholm blev ordentligt medvetna om nödvändigheten av en genomgripande kartläggning utförd av lantmätare i de erövrade Östersjöprovinserna. Denna hade dittills skötts utifrån Riga. Men 1678 inrättades ett kontor i Narva. Genom att det delade lokalitet med fortifikationskåren, kom karteringen av hela området kring Finska vikens inre mot Ladoga att ske blandat civilt och militärt. Resultatet av denna gemensamma ansträngning blev en stor karta över Kexholms län - Ingermanland, som i dess slutliga, av lantmätaren A. Andersin renritade, skepnad visades på utställningen genom Kungl. Bibliotekets försorg. Denna karta från 1699 lät tsar Peter snabbt överföra till kopparstick av Adriaan Schoonebeck 1704.



Bland arbeten.
Karta Kexholms län - Ingermanland.


Kart & Bildteknik 2003:3, artikel Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet. Av Ulla Ehrensvärd.



Karta öfver Stockholm. - 1904.



Grodnate, Ranunculus peltatus - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10468

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Biografiska uppgifter:Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställningar. Han tog avsked från Överintendentsämbetet 1882 och från presidiet i Konstakad. 1885. Under sin tjänstgöring vid Svea livgarde på 1840-talet knöt D. vänskapsband med kronprinsen, sedermera Karl XV, till vars närmaste omgivning han kom att höra. Det, som framför allt band dem samman, var det gemensamma intresset för konsten. D. hade 1839-40 vistats i Paris för konststudier och besökt L. Cogniets och E. Lamis ateljéer. Ritstiftet var hans konstnärliga uttrycksmedel, den flyktiga skissen, den hastigt nedkastade annotationen och den obarmhärtigt blottande karikatyren hans form. Tills. med J. A. Cronstedt utgav han 1841 en serie om åtta häften humoristiska ”Teckningar ur dagens händelser”. I Ny illustrerad tidn. uppträdde han under sign. ”Stift & comp.” med skämtteckningar till dagens diskussionsämnen, ss. ni-reformen och unionsfrågan (1865-66), och i Ord och bild skildrade han 1892 Stifts nyårsbesök hos sin tant i en landsortsstad. D. planerade att samla sina teckningar till ”en illustrerad dagbok” över sitt liv, och han gjorde – en smula nyckfullt – anteckningar om personer och tilldragelser, om sina resor och om sina reflexioner till aktuella problem. Illustrerade med hans teckningar ha dessa memoarer och dagböcker utgivits av hans son, kanslisekr. Nils von D. (”Minnen”, 1-4, 1911-13; ”Dagboksanteckningar”, 1-3, 1916-20; ”Minnen från senare år”, 1931; samt ”Ur Fritz von Dardels album. Bilder ur sällskaps- och militärlifvet från adertonhundratalets midt”, 1915). De äro lika respektlöst oförblommerade som hans teckningar och ha sitt intresse framför allt genom den omedelbara inblick de ge i tidens konst-, hov- och sällskapsliv. D:s insatser som chef för överintendentsämbetet och på andra betrodda poster äro av mindre betydelse, men då och då tog han initiativ av värde. Så tillkommo länsarkitektsbefattningarna på hans förslag. Som ordf. i Sv. slöjdfören. startade han ”Mönster för konstindustri och slöjd”, som började utkomma 1873. Presidiet i Konstakad. lämnade han (1885) i lagom tid för att undgå angreppen på dess slentrian från ”Opponenterna”, vilkas konst han ansåg vara ”en blandning av grågrönt och smutsgrått”. D. hörde till den gamla stammen, han bevarade aristokratens syn på nymodigheter inom både konsten och det sociala livet. Med ”sitt lättsamma, artiga väsen, sin livliga konversation och sitt kvicka skämt” passade han väl för hovtjänsten men föga i larmet på konstens barrikader. D. lärde sig aldrig helt tala svenska, och hans minnen äro skrivna på franska och senare översatta. Men han har sett och återgivit sv. kynne och sv. seder på ett sätt, som ger honom en betydande plats i sv. kulturhistoria. En utställning av hans arbeten i Färg och form i Stockholm 1940 rekapitulerade hans även av en sen tid uppskattade insats som tecknare. – Gift 1846 med friherrinnan Augusta Charlotta Silfverschiöld. – Litt.: D:s egna skrifter; L. Dietrichson, ”En norrmans minnen från Sverige” (1-2, 1901-02).
(Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.)

Tillbaka till början.