VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Regeringsgatan 77, Mån-Fre 12-18, 08-102121.
Biografier.

REHN, JEAN ERIK

Född d. 18 maj 1717. Död i Stockholm d. 19 mars 1793.
Arkitekt, gravör, konstälskare. Född d. 18 maj 1717. Son af Erik Bure och Rebecka Rehn (af den gamla stockholmska borgarsläkten), upptog R. moderns släktnamn.Gift med Anna Kristina Rungren. Efter idkade militärstudier, därunder han lade sig särdeles vinn om teckning, ingick han vid fortifikationen och befordrades till löjtnant-dessinatör vid nämnda kår. För att blifva i tillfälle att lära etsningskonsten eller, såsom det då hette, »skedvattensgravyren», reste han 1740 med offentligt understöd till Paris och utförde där under Le Bas' skickliga ledning åtskilliga lyckade arbeten i antydda väg, däribland planscherna öfver Ulrika Eleonoras bisättning och begrafning efter Hårlemans teckningar. Nämnda konstnär uppgjorde med honom 1745 ett kontrakt, enligt hvilket han mot årlig lön skulle gå de svenska sidenfabrikerna tillhanda »med mönster- och patronritning samt fasoners projekterande». Han hade vid denna tid återkommit till fäderneslandet, där han blef en eftersökt teckningslärare. I sällskap med J. Pasch antr
...


(Svenskt biografiskt handlexikon)" "10476


Erdmann, Edvard.

31 oktober 1840 - 8 september 1923.
Edvard Erdmann, född 31 oktober 1840 i Stockholm, död 8 september 1923 i Saltsjö-Duvnäs, var en svensk geolog, son till Axel Erdmann och far till Axel Erdmann. Erdman genomgick Teknologiska institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), var 1870-1910 geolog vid nämnda verk och var från 1871 tillika amanuens vid det därmed förenade, nybildade geologiska museet. Han var en av stiftarna av Geologiska Föreningen i Stockholm, i vilken han 1873-76 var sekreterare och 1882, 1888 och 1897 ordförande. År 1875 företog han, med statsbidrag, en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz och England. Såsom tjänsteman vid SGU utarbetade han de geologiska kartbladen Lindsbro (1865), Nyköping (1867), Baldersnäs (1870; tillsammans med David Hummel), Rydboholm[förtydliga] (1871), Breven (1878), Helsingborg (1881), Landskrona (1881), Askersund (1889) och Grisslehamn (1895), jämte åtföljande beskrivningar. Utöver nedanstående skrifter översatte och bearbetade han Archibald Geikies "Ge
...


" "10599


ALLARD, CAREL.

1648-1709?.
Holländsk kartförläggare. Född och död i Amsterdam där han drev en omfattande konst- och kartaffär. 1699 sökte han privilegium för utgivningen av en ny "Atlas Minor" och 1706 gav han samtidigt ut både en "Atlas Minor" som innehöll 521 av den tidens bästa landskartor, och två mindre atlaser med uppskattningsvis 25 kartor. Från 1708 finns bevarat en förteckning över hans samling av kopparstick, som ger ett bra bild av hans verksamhet. Förutom kartorna finner vi här en rad med prospekt och skeppskonstruktioner, porträtt och bilder med historiska och bibliska motiv. Flera av tidens främsta konstnärer finns representerade, däribland Rembrandt med 6 målningar.
Bland arbeten.
Atlas Minor.


Kleerkooper." "10008



Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.



Bureus karta över Norden - 1626.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10307

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PENNANT, THOMAS.

Biografiska uppgifter:June 14, 1726 - December 16, 1798.
Was a Welsh naturalist and antiquary. The Pennants were a Welsh gentry family from the parish of Whitford, Flintshire, who had built up a modest estate at Bychton by the seventeenth century. In 1724 Thomas' father, David Pennant, also inherited the neighbouring Downing estate from a cousin, considerably augmenting the family's fortune. Downing Hall, where Thomas was born in the 'yellow room', became the main Pennant residence. Pennant received his early education at Wrexham grammar school, before moving to Thomas Croft's school in Fulham in 1740. In 1744 entered Queen's College, Oxford, later moving to Oriel College. Like many students from a wealthy background, he left Oxford without taking a degree, although in 1771 his work as a zoologist was recognised with an honorary degree. At the age of twelve, Pennant later recalled, he had been inspired with a passion for natural history through being presented with Francis Willughby's Ornithology. A tour in Cornwall in 1746-1747, where he met the antiquary and naturalist William Borlase, awakened an interest in minerals and fossils which formed his main scientific study during the 1750s. In 1750, his account of an earthquake at Downing was inserted in the Philosophical Transactions of the Royal Society, where there also appeared in 1756 a paper on several coralloid bodies he had collected at Coalbrookdale, Shropshire. More practically, Pennant used his geological knowledge to open a lead mine, which helped to finance improvements at Downing after he inherited in 1763. In 1757, at the instance of Carolus Linnaeus, he was elected a member of the Royal Swedish Society of Sciences. In 1766 he published the first part of his British Zoology, a work meritorious rather as a laborious compilation than as an original contribution to science. During its progress he visited the continent and made the acquaintance of Buffon, Voltaire, Haller and Pallas. In 1767 he was elected a fellow of the Royal Society. In 1771 his Synopsis of Quadrupeds was published; it was later expanded into a History of Quadrupeds. At the end of the same year he published A Tour in Scotland in 1769, which proved remarkably popular and was followed in 1774 by an account of another journey in Scotland, in two volumes. These works have proved invaluable as preserving the record of important antiquarian relics which have now perished. In 1778 he brought out a similar Tour in Wales, which was followed by a Journey to Snowdon (part one in 1781; part two in 1783), afterwards forming the second volume of the Tour. In 1782 he published a Journey from Chester to London. He brought out Arctic Zoology in 1785-1787. In 1790 appeared his Account of London, which went through a large number of editions, and three years later he published the autobiographical Literary Life of the late T. Pennant. In his later years he was engaged on a work entitled Outlines of the Globe, volumes one and two of which appeared in 1798, and volumes three and four, edited by his son David Pennant, in 1800. He was also the author of a number of minor works, some of which were published posthumously. He died at Downing. The correspondence he received from Gilbert White was the basis for White's book The Natural History and Antiquities of Selborne. Unfortunately Pennant's letters to White have been lost.
(" "10308)

Tillbaka till början.