1748-1822. Född i Bergen, död i Köpenhamn.
Dansk nationalekonom. Han kom som ung till Island där han blev assistent vid Handelskompaniet. 1774 verksam som köpman och 1781 administrativ direktör för den 'Kgl. grönlandske, islandske, finmarkske och faeröske Handel'. 1791 blev han vice rådman och 1804 rådman i Köpenhamn. Han utsågs till statsråd och utvecklade ett rikt författarskap, särskilt i ämnen som handel, fiske och valfångst. Av särskilt intresse för Norge är 'Det finmarkske Magasins Samlinger' (1790).
Bland arbeten.
Det finmarkske Magasins Samlinger.
Bricka.
Spansk munk. Ihågkommen endast för sin världskarta från år 776.
Se artikel om Beatus världskarta.
1810-63. Född i Christiania (Oslo), död i Rom.
Norsk vetenskapsman. Han började studera 1828 och tog en juridisk ämbetsexamen 1934, blev 1837 lektor i historia, professor 1841. Var medlem av en rad lärda sällskap båda i sitt hemland och utomlands. Vid sidan om sin enorma och välkända insats som historiker, språkforskare och utgivare av norska källskrifter, sysslade han även med geografiska studier. 1849 gav han ut 'Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen', men redan tidigare hade han ritat geologiska kartor för professor Keilhaus stora verk 'Gaea Norvegica', och 1854 gav han ut sin första Norgekarta, kompletterad med en 'Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge' (1846). Han ritade även kartor för barn- och skolböcker. Munchs karta över Norge är baserad på en ingående kämnnedom av landet, och utmärker sig för sin noggrannhet och sitt fina utförande. Kartan fick stort erkännande och utkom i många upplagor. Han blev belönad med medalj vid världsutställningen i Paris 1878.
Bland arbeten.
Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen.
Gaea Norvegica.
Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge.
E. Ellefsen: P.A. Munch som geograf. (Se nr. 448) - Halvorsen.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Afrikas västkust från Tanit i norr till Senegalflodens mynning i syd. - J. N. Bellin, 1740-talet.