VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

JANVIER, JEAN.


Fransk geograf i slutet av 1700-talet. Det finns en rad enkla kartor av honom från åren 1753-91 men ingen hel atlas. Titeln geograf anger han själv på kartorna. Inga ytterligare upplysningar om honom har funnits, om han inte är identisk med Jean Francois Augustin Janvier de Flainville (1717-91), som var advokat till 1759, inspektör vid krigsakademin vid revolutionen 1789 och senare borgmästare i Chartres och dessutom känd arkeolog.


Nouv. biogr. gen. - Phillips. - Tooley.


Verden, Karl van.


Carl Van Verden (fl. c. 1718 - 1730) was a Dutch seaman in the employ of the Russian Navy during the early 18th century. Van Verden is best known for his important 1719 - 1721 mapping of the Caspian Sea, which was the most sophisticated and accurate that had been issued to date. A significant cartographic achievement, Van Verden's work on the Caspian led directly to Peter the Great's 1722 invasion of Baku and Derbent and Russian hegemony in the region. Despite his achievements in the Caspian, Van Verden was later passed up by the Tzar in favor of Vitus Behring for the commission to discover a Northeast Passage through the Russian Arctic.

Around 1718 the Russian Tzar, Peter the Great, sponsored a number of cartographic expeditions to the farthest reaches of his vast empire. Most of these were headed up by Dutch navigators, the most experienced and mercenary of the era. Carl Van Verden, a Dutch seaman, was commissioned as a Russian naval officer and assigned the task of mapping the Caspian Sea. Though we
...
Bland arbeten.
Carte Marine de la Mer Caspiene.


Salmson, Johan.

(1799-1859)
Johan (förut Isak) S., gravör, f. 1799, d. 1859
i Paris, blef elev vid konstakademien samt egnade
sig åt stengravyr och skulptur och var en af de unge
konstnärer, som vid denna tid sökte ge plastisk
gestalt åt de fornnordiska myterna. Vid den af
Götiska förbundet utlysta konsttäflingen 1818 vann
han pris för sin relief Tors strid med jättarna
, och vid förbundets utställning s. å. uppträdde
han med denna och några kaméaftryck. 1820 blef
han agré i konstakademien samt innehade dess
resepension 1822-29. Han for till Paris,
där han sedan stannade. För Sverige utförde han
de båda vackra medaljerna öfver kronprins Oskar som
Uppsala universitets kansler (1822) samt öfver Karl
De Geer (1823). Han lär ha utfört medaljer äfven för
Ludvig Filip och Napoleon III, men mest sysselsatte
han sig med sigillgravyr.


Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.



Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.



Stjernborg - C. H. Tersmeden ca 1900.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10486

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

ANCKARSWÄRD, JOHAN AUGUST.

Biografiska uppgifter:Född på Sveaborg 14 december 1783, död 12 november 1874 på Nynäs.
Bror till Mikael Gustaf Anckarswärd.
Grefve, militär, riksdagsman, föddes på Sveaborg 14 dec. 1783. Som spädt barn inskrefs han i krigstjänst och blef officer vid sju års ålder. 1802 utnämndes han till löjtnant vid Göta garde och gjorde, liksom äldre brodern, pommerska fälttåget mot Napoleon 1805–06. Anställd som kapten vid Västmanlands regemente och adjutant hos dåv. öfverstelöjtnanten Georg Adlersparre 1808, deltog han som en bland hufvudmännen i värmländska fördelningens revolutionära rörelser i mars 1809 och, efter den därigenom föranledda regeringsförändringen, som amiral Pukes stabschef i den misslyckade expeditionen åt Norrbotten. Han blef öfverstelöjtnant i armén 1810 och följande året bataljonschef vid det då nyuppsatta indelta Södra skånska infanteriregementet, med hvilket han deltog i 1813–14 års fälttåg. Som öfverste och general-adjutant lämnade han krigstjänsten 1819. – Vid riksdagen 1823 understödde han troget sin äldre broder och deltog jämte honom i följande riksdagar. Ehuru han alldeles icke, såsom brodern, var en ordets man, var han dock en kraftig talare, där han ansåg sitt ord nödigt, och det var i synnerhet om jordbrukets skattetunga och indelningsverkets militära otillräcklighet han från sin riddarhusbänk ofta yttrade sig. I förstnämnda ämne talade han äfven på Vetenskaps-akademiens högtidsdag 1842, då han nedlade presidiet. Detta tal, som framställde staten som bondens hälftenbrukare, blef på sin tid mycket både berömdt och tadladt och torde fortfarande vara ett af de mest ryktbara bland våra akademiska högtidstal. I olikhet med brodern sökte han aldrig väcka uppseende, men många tillerkände icke dess mindre honom till och med större statsmannaegenskaper än denne. Dessa blefvo dock aldrig använda. Ett tidningsrykte om att han 1848 erhållit anbud att inträda i konung Oskars rådkammare förnekade han själf offentligen. Det var hans måg J. A. Gripenstedt, som då kallades till statsråd. - A. var från 1813 medlem af konstakademien, invaldes 1835 bland dess hedersledamöter och var 1856–70 dess vice preses. Han var en välgörande man, särskildt mot unga konstnärer, en framstående jordbrukare och bergsbruksidkare samt efterlämnade ett äradt och älskadt namn, då han, i kretsen af de sina, 12 nov. 1874 på Nynäs afslöt sin verksamma lefnadsbana.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan)

Tillbaka till början.