Född o. 1615, trol. i Dresden, där V:s namn dock icke anträffats 1610-20 i de tre förs., som ha sina dopböcker bevarade, död efter 1654.
Kopparstickare. Sannolikt son av målaren och kopparstickaren Christopher V., som 1615-50 var bosatt i Dresden. Vistades 1636-54 i Sverige och var här verksam för svenska hovet. Graverade 1639, 25 kopparmått »därefter målen i riket justeras skola». Fick 1642 23/7 i uppdrag att utföra fyra kopparstick till Finska bibeln för 339 dlr smt (Kammarkoll. prot.). Hade 1644 åt hovet »uthstucket een crona och 300 exemplar af stycket till waar tecken åt dem som skola gå och see balletten» för 15 dlr kmt (Hovstatsräk.). »Kopparstickaren Sigismundus Vogel blef kalladt och medh honom handlat at uthsticka uthi koppar 200 st. runiske saker» (Kammarkoll. prot. 1647 10/4). 1647 medföljde V. svenska beskickningen till Moskva och träffade där konterfejaren Johan Detters. Denne överlämnade till V. 15 »schillerier» till försäljning enligt Sigismunds utsago. Detters påstod sig emellertid ha sålt tavlorna till kopparstickaren. Kontroversen ledde till en långvarig process i Stockholm, som V. 1649 förlorade. — Uppbar 1650 31/10 67:16 d...
Bland arbeten.
J. MÅNSSON, Een siö-book … om siö-farten i öster-siön, Sthlm 1644: Johan Månsson, 1644, kpst. (Plåten förvaras i Statens hist. mus.).
Petrus Brahe, kpst. (2 varianter), jämte ätten Brahes stamträd och karta över grevskapet Visingsborg, å samma blad, kpst. (plåten förvaras å Skokloster), gravmonument över Birger Pedersson och hans hustru Ingeborg i Uppsala domkyrka, kpst., samt 5 vignetter med vapen och sigill, kpst.
O. LAURELIUS, Spiritualis forma regiminis, Västerås 1654: försättsblad, länstol med brinnande ljus på karmarna, etsn.
Descriptio pompae restitutionis ornamentorum equestris ordinis a periscelide Gustavi Magni, Gustav II Adolfs insignier till Strumpebandsorden återlämnas i London 1635, 1639, 2 sammanfogade blad, kpst.
De la Gardieska palatset Makalös i Stockholm, efter H. J. Kristler, 1647, kpst.
Totius orbis arctoi metropolis celeberrima Stockholmia, o. 1650, 6 sammansatta blad, kpst. (Plåtarna förvaras i NM.)
J. MÅNSSON, Pass cort öfver Öster siöön.
Hultmark, 1944.
BLAEU, WILLEM JANSZOON (Guilielmus Janssonius).
1571-1638. Född i Uitgeest vid Alkmaar, död i Amsterdam.
Holländsk kartograf. 1591 kom han till Ven som elev till Tycho Brahe. Förutom astronomi lärde han sig även att arbeta med matematiska instrument, glober och kartor. 1596 slog han sig ned i Amsterdam där han grundade en affär med kartor och nautiska instrument. 1605 gav han ut en stor världsatlas i 18 delar. Senare följde en rad specialkartor och 1617 ett verk med sjökort, 'Licht der Zee-vaert', som även kom med fransk och engelsk text. 1629 gav han ut sin första hela atlas med 54 kartor. Av dessa hade han övertagit de flesta från Henr. Hondius. Under Willem Blaeus livstid följde fyra nyutgåvor, kompletterade med nya kartor. Verket fördes senare vidare av hans söner. Familjen Blaeus verksamhet spände över alla delar inom geografi, kosmografi, hydrografi, topografi etc. Firmans produktion är känd som sin tids yppersta kartografiska arbeten, och räknas dessutom till de vackraste kartarbeten som överhuvudtaget utförts.
Willem Blaeu förväxlas ibland med Jan Jansson (Johan Janssonius). Oftast gäller detta karto...
Bland arbeten.
Licht der Zee-vaert.
Nederl. biogr. , X. - Richter. - Tooley.
Född 1782 25/12 i Stockholm, utbildad på Karlbergs krigsskola, fänrik vid Arméns Flotta 1798, avsked 1811 med löjtnants grad.
Johan Gustaf af Lund tillhörde en gammal soldatsläkt, Södermanlands regemente, där hans farfars far tjänstgjorde, hans farfar slogs vid Poltava och Bender, hans far såg strid i Pommerska kriget och adlades för medverkan i Gustav III:s kupp 1772. Han själv kom att tjänstgöra i Arméns flotta.
Johan Gustaf af Lund utförde ett antal aldrig utgivna kartor, bland annat den ovan nämnda kartan och kartor utförda under Finska kriget 1808-09.
Bland arbeten.
Manuskriptkarta över Bohuslän 1804.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
Le Petit Journal - 1901-1914.
THERSNER, THORA JOHANNA ULRIKA.
I bredd med våra författarinnor, men på en annan väg producerande, utmärker sig demoiselle Thersner. Ett allmänt kändt och värderadt arbete, 'Svecia Antiqva et Hodierna', utgafs i förra århundradet af grefve Dahlberg, ett dyrbart arbete, som näppeligen i vår tid skulle kunna utgifvas i koppartryck, ehuru det blifvit fortsatt lithografiskt. Det var, redan i början af innevarande århundrade, i det afseendet föråldradt, att efter lång mellankommen tid de teckningar, arbetet gifvit, icke mera svarade mot det nuvarande utseendet, äfvensom en mängd andra märkvärdiga ställen funnos, de der icke i Dahlbergs arbete voro intagna. Konung Carl XIII ansåg att ett nytt arbete, i planen likt det gamla, borde utgifvas, och uppmanade dertill kaptenen (sedermera öfverstelöjtnanten) Ulrik Thersner, som inom geniekorpsen gjort sig känd såsom tecknare. Man anser sig icke behöfva förbigå det denne man väl också gjort sig för öfrigt utmärkt. Såsom kommenderad att vid ingenjörsarbetena biträda general Boje under belägringen för den holsteinska fästningen Glückstadt visade han hvad man genom beslutsamhet, energi och insigter kan åstadkomma, så att, när fästningen slutligen kapitulerade, befälhafvande generalen, i sin rapport derom, uppgaf kaptenen Thersner såsom den der förutan hvilkens åtgöranden fästningen icke skulle blifvit tagen, eller åtminstone icke så snart. – Efter freden företog kaptenen utgifvandet af den omnämnda fortsättningen af det Dahlbergska verket, dervid biträdd af majoren (sedermera generalen) Akrell, som jemte sin skicklighet att karakteristiskt teckna träd med framgång öfvade den så kallade Aqyatinta-gravyren. Så utkommo en mängd häften af 'Sverige framstäldt i teckningar'. Men utgifvaren dog år 1828, och en fortsättning af detta intressanta verk besörjdes derefter af majoren (sedermera öfverintendenten) Anckarsvärd, för sterbhusets räkning. Det var å denne utgifvares sida ett drag af deltagande. Vilkoren dervid äro obekanta. Emellertid erfor bemälde öfverintendent ledsamheten af en långvarig ögonsvaghet, så att han måste spara detta ömtåliga sinne. Likväl var arbetets utgifvande ett vilkor för Thersnerska familjens utkomst. Då föreslog öfverintendenten att den unga dottern i huset skulle fortsätta utgifvandet. Hon hade utmärkt sig i figurteckning, men icke försökt sig i teckning af landskap. Det första försöket på papper lyckades utöfver all förväntan, och beslutet blef att hon dädanefter skulle sjelf besörja utgifvandet, dock i början under tillsyn af öfverintendenten, som med fortsatt välvilja öfversåg och lade hand vid jemkningar å ritningarne på sten (ty nu var lithografien den konstgren som användes).
Kaptenen Thersner hade haft utgifvandet ifrån år 1816 till 1828, derefter vidtog öfverintendentens arbete, som fortsattes till år 1843 samt med hans tillsyn till 1845. Från denna tid har demois. Thersner intill närvarande tid (1866) ensam fortsatt utgifvandet, rest till egendomar, utvalt vuer och gjort teckningarne.
Detta stora arbete, som är en prydnad och i mer än ett afseende en heder för Sverige, har hittills utkommit i 87 häften, af hvilka likväl flera äro utgångna, så att i närvarande stund kompletteringen icke kan ske med mer än 68 häften. Man måste ifrigt önska att artistens helsa och lifstid måtte länge ännu tillåta henne att fortsätta detta för vårt land så hedrande arbete, äfvensom man kunde önska att ständerna, eller blifvande riksdagsmän, ville med mera frikostighet omfatta ett arbete, som så svagt ersätter sin flitiga utgifvares möda.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Anteckningar om svenska qvinnor)
