Född d. 18 maj 1717. Död i Stockholm d. 19 mars 1793.
Arkitekt, gravör, konstälskare. Född d. 18 maj 1717. Son af Erik Bure och Rebecka Rehn (af den gamla stockholmska borgarsläkten), upptog R. moderns släktnamn.Gift med Anna Kristina Rungren.
Efter idkade militärstudier, därunder han lade sig särdeles vinn om teckning, ingick han vid fortifikationen och befordrades till löjtnant-dessinatör vid nämnda kår.
För att blifva i tillfälle att lära etsningskonsten eller, såsom det då hette, »skedvattensgravyren», reste han 1740 med offentligt understöd till Paris och utförde där under Le Bas' skickliga ledning åtskilliga lyckade arbeten i antydda väg, däribland planscherna öfver Ulrika Eleonoras bisättning och begrafning efter Hårlemans teckningar. Nämnda konstnär uppgjorde med honom 1745 ett kontrakt, enligt hvilket han mot årlig lön skulle gå de svenska sidenfabrikerna tillhanda »med mönster- och patronritning samt fasoners projekterande». Han hade vid denna tid återkommit till fäderneslandet, där han blef en eftersökt teckningslärare.
I sällskap med J. P...
(Svenskt biografiskt handlexikon)
1725-1802. Född i Paris, död i Carrières de Charenton.
Fransk kopparstickare. Han lär ha skapat uppemot 1200 kartor, stadsplaner och liknande arbeten, bl a. för d'Anville (se denne) och Robert de Vaugondy.
Thieme-Becker.
BÖRTZELL, JOHAN ERIK ALGERNON.
1840-1918.
Industriman. Efter att ha utexaminerats från Teknologiska inst:s fackavd. för maskinbyggnad tjänstgjorde B. vid Sveriges geol. undersökning. 1872 blev han föreståndare för Generalstabens litografiska anstalt, som han fullständigt reorganiserade. Bl.a. införde B. de nya fotokemiska reproduktionsmetoderna. 1893-1913 var han föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri, vilket han även moderniserade. 1881 erhöll han hovintendents titel.
Sv. Uppslag.bok 2:a uppl. Recension i Teknisk Tidskrift 1872 av Algernon Börtzells verk "Beskrifning öfver Besier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi"
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
Blåklint, Centaurea cyanus - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
THERSNER, THORA JOHANNA ULRIKA.
I bredd med våra författarinnor, men på en annan väg producerande, utmärker sig demoiselle Thersner. Ett allmänt kändt och värderadt arbete, 'Svecia Antiqva et Hodierna', utgafs i förra århundradet af grefve Dahlberg, ett dyrbart arbete, som näppeligen i vår tid skulle kunna utgifvas i koppartryck, ehuru det blifvit fortsatt lithografiskt. Det var, redan i början af innevarande århundrade, i det afseendet föråldradt, att efter lång mellankommen tid de teckningar, arbetet gifvit, icke mera svarade mot det nuvarande utseendet, äfvensom en mängd andra märkvärdiga ställen funnos, de der icke i Dahlbergs arbete voro intagna. Konung Carl XIII ansåg att ett nytt arbete, i planen likt det gamla, borde utgifvas, och uppmanade dertill kaptenen (sedermera öfverstelöjtnanten) Ulrik Thersner, som inom geniekorpsen gjort sig känd såsom tecknare. Man anser sig icke behöfva förbigå det denne man väl också gjort sig för öfrigt utmärkt. Såsom kommenderad att vid ingenjörsarbetena biträda general Boje under belägringen för den holsteinska fästningen Glückstadt visade han hvad man genom beslutsamhet, energi och insigter kan åstadkomma, så att, när fästningen slutligen kapitulerade, befälhafvande generalen, i sin rapport derom, uppgaf kaptenen Thersner såsom den der förutan hvilkens åtgöranden fästningen icke skulle blifvit tagen, eller åtminstone icke så snart. – Efter freden företog kaptenen utgifvandet af den omnämnda fortsättningen af det Dahlbergska verket, dervid biträdd af majoren (sedermera generalen) Akrell, som jemte sin skicklighet att karakteristiskt teckna träd med framgång öfvade den så kallade Aqyatinta-gravyren. Så utkommo en mängd häften af 'Sverige framstäldt i teckningar'. Men utgifvaren dog år 1828, och en fortsättning af detta intressanta verk besörjdes derefter af majoren (sedermera öfverintendenten) Anckarsvärd, för sterbhusets räkning. Det var å denne utgifvares sida ett drag af deltagande. Vilkoren dervid äro obekanta. Emellertid erfor bemälde öfverintendent ledsamheten af en långvarig ögonsvaghet, så att han måste spara detta ömtåliga sinne. Likväl var arbetets utgifvande ett vilkor för Thersnerska familjens utkomst. Då föreslog öfverintendenten att den unga dottern i huset skulle fortsätta utgifvandet. Hon hade utmärkt sig i figurteckning, men icke försökt sig i teckning af landskap. Det första försöket på papper lyckades utöfver all förväntan, och beslutet blef att hon dädanefter skulle sjelf besörja utgifvandet, dock i början under tillsyn af öfverintendenten, som med fortsatt välvilja öfversåg och lade hand vid jemkningar å ritningarne på sten (ty nu var lithografien den konstgren som användes).
Kaptenen Thersner hade haft utgifvandet ifrån år 1816 till 1828, derefter vidtog öfverintendentens arbete, som fortsattes till år 1843 samt med hans tillsyn till 1845. Från denna tid har demois. Thersner intill närvarande tid (1866) ensam fortsatt utgifvandet, rest till egendomar, utvalt vuer och gjort teckningarne.
Detta stora arbete, som är en prydnad och i mer än ett afseende en heder för Sverige, har hittills utkommit i 87 häften, af hvilka likväl flera äro utgångna, så att i närvarande stund kompletteringen icke kan ske med mer än 68 häften. Man måste ifrigt önska att artistens helsa och lifstid måtte länge ännu tillåta henne att fortsätta detta för vårt land så hedrande arbete, äfvensom man kunde önska att ständerna, eller blifvande riksdagsmän, ville med mera frikostighet omfatta ett arbete, som så svagt ersätter sin flitiga utgifvares möda.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Anteckningar om svenska qvinnor)
