Ingeniör vid Lantmäteri-Contoret. (1846).
År 1853 utsatt som utgivare av 'Karta öfver Färentuna Härad eller det fordom så kallade Svartsjö län...'. Kartan sannolikt den första i vårt land utgivna häradskartan.
Bland arbeten.
Karta öfver Färentuna Härad eller det fordom så kallade Svartsjö län...
Sophianos was well known as an expert on Greek history and geography. He was sent to Greece in about 1543 by Don Diego Hurtado de Mendoza, the Spanish envoy to Venice, to acquire Greek manuscripts for the Escurial Library. It is about this time – possibly in 1540, the date found at the end of Sophianos text on this map – that Sophianus compiled his great map of Greece, although there is no surviving example.
In 1544, Johann Oporinus, a printer and publisher in Basle, published an eight-sheet version of Sophianos map, cut by Master Christoph of Strasburg. Of this earliest printing, there is also no known extant example. Indeed, the earliest surviving printing of the map recorded by Zacharakis or Karrow was printed by Johann Schroeter in Basle in 1601.
It appears that Oporinus reprinted the map in 1545 to accompany his edition of Gerbelius “In Descriptionem Graeciae Sophiani, Praefatio….”. Although the book gives instructions on colouring the map, and contains additional gazetteer, the map seems not to ha...
Bland arbeten.
Descriptio nova totivs Graeciae per Nicolavm Sophianvm. Basle, 1544-1545, large woodcut wall-map of Greece, on eight sheets uncut, each sheet approx. 380 x 280mm., with an additional sheet with letterpress gazetteer. Of great rarity. The earliest surviving wall-map of Greece and the first significant modern map of Greece, compiled by Nickolaos Sophianos, a Greek cartographer from Corfu, born of a noble family there. This example is apparently the second state of the map. It retains the date 1544 just above the scale bar on the bottom right hand skeet, but the letterpress text in the left hand cartouche on the lower left sheet may have been reset, in whole or part, as it ends with the date “prid[ie] Calend[is]. Septembr[is]. Anno salutis publiae M D X L V”.
Sotheby's. Zacharakis, Printed Maps of Greece: Sophianos 2242; Karrow, Mapmakerers of the Sixteenth Century, 71/1.2.
Född 1732 15/1 i Valsberga, Åkers sn (Söd.), död 1797 4/11 på Bråtorp i ovann. sn.
Kommissionslantmätare. Kartgravör. Son av kronolänsmannen Olof Å. och Maria Ekström. Student vid Uppsala universitet 1754. Blev sedan enligt egen utsago »informator hos löjtnant Ridderhjerta, dels ock vid Kungsör hos slottsinspektoren Jesper Petrseus att informera dess dotterson Jesper Gillberg, hvarmed fortsattes till 1756. År 1757 antog jag station hos akademigravören Åkerman, hvilken jag hjälpte med gravyr af bokstäfver, så att jag fanns skicklig gravera alla namn, som stå på den första här i riket utgifna jordgloben med en fots diameter, fast jag ej fick hedern att mitt namn sattes på globen» (EKSTRAND). Kommissionslantmätare 1781. Ägde Bråtorp.
Bland arbeten.
A. BERCH, Oeconomisk beskrifning öfver Wadsbo härad uti Westergöthland och Skaraborgs höfdingedöme, diss., resp. G. F. Bergman, Uppsala 1759: karta över Vadsbo härad.
Karta över Tveta härad i Småland. 17601.
Stockholms magazin, 1780: striden vid Brunnbäck jämte karta över Grytnäs och Folkärna socknar, efter G. Halstenson 1652.
Svenskarna under Wilhelm Carpelan förstöra den preussiska flottiljen i Frisches Haff 1759, efter C. Rutensparre, kpst.
Hultmark, 1944.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Kornfibla, Scorzonera humilis - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
I vår förra årsbok berättade vi om Frans Lindström och en del andra Stockholmskonstnärer, som var föga kända. Det var egentligen en omarbetning av en liknande artikel i vår årsbok 1951, då Frans Lindström för första gången gjordes känd för allmänheten. På grund av det stora intresset för Lindströms akvareller har emellertid årsboken 1951 sedan flera år tillbaka varit totalt slut. Att vi återigen tar upp detta ämne beror på att vi alldeles nyligen fått bekräftat att Frans Lindström var vår utan jämförelse produktivaste Stockholmsskildrare i bild och att vi fått tillgång till troligen hela hans konstnärliga kvarlåtenskap.
I slutet av förra året fick vi kontakt med Lindströms systerson Folke Fredin och genom honom med Lindströms dotter, fru Dagny Jansson, den enda kvarlevande av Lindströms tre barn. Hon hade i förvar - på sätt och vis utan att riktigt veta om det - faderns många hundra skisser till akvareller och en mängd bildmaterial av olika slag. Då Lindström avled 80-årig 1954 tog sonen Gösta hand om det och paketerade det omsorgsfullt i ett par resväskor. Endast två år senare gick också Gösta bort och då flyttades hans tillhörigheter till systern Dagny. Det var i hennes källare som hon och Folke Fredin letade fram det och lämnade det till oss. Lika värdefullt var det att dessa båda kunde berätta så mycket om Lindströms liv och verksamhet och både rätta till och komplettera de sparsamma uppgifter, som vi omkring 1950 fick från en släkting till Lindström och försäljare av hans akvareller, Olle Hillberg.
Här redovisa vi nu något av det nya vi fått veta av Lindströms dotter och systerson. Hans far var finsnickaren F. C. Lindström, som hade Stockholms Central-Begrafnings-Byrå i Klara Strandgata 12, nuvarande Vasagatan, på 1880-talet och sin verkstad i Klarabergsgatan 42. Hans verkstad tillverkade kistorna och han kunde offerera 'I.Klass begrafning' i skulpterad ekkista för 350 kr ända ned till 'III.Klass' i lackerad kista för 28 kr och mycket tyder på att hans verksamhet hade en betydande omfattning. På 1870-talet bodde familjen i Gamla Stan men flyttade 1879, då sonen Frans var fem år, till Klara Strandgatan 8, nära intill verkstaden och begravningsbyrån. Fadern drev sin snickerirörelse ända in till mitten av 1890-talet, men begravningsbyrån lades ned något tidigare Vid ett inredningsarbete ombord på en båt i hamnen föll han överbord och drunknade vid denna tid.
Frans Lindströms mor var från Fliseryds kyrkby i Småland och hade en gång i tiden vandrat och arbetat sig upp till Stockholm. Medan maken arbetade med sina snickerier drev hon en speceriaffär i närheten och på kvällarna utförde hon svepningar och annat i samband med begravningarna. En av Lindströms tidigare akvareller, daterad l891, är en utmärkt vy från moderns födelseby.
I denna relativt välbärgade familj föddes sonen Frans den 18 juli 1874. Han hade i unga år helst velat bli musiker, men fadern ansåg detta vara ett föga aktningsvärt yrke. Under hela sitt liv förblev dock Frans en omtyckt sångare i sina umgängeskretsar. En kurs i Tekniska Skolan, motsvarigheten till nuvarande Konstfack, gav honom emellertid utbildning i målaryrket och en tid framåt försörjde han sig på detta med tecknandet och akvarellmålandet som hobby. Lindströms tio år yngre bror Thure fick med tiden en egen elektromekanisk verkstad i Klara Västra Kyrkogata 19 och satte upp ringledningar, portlås och tjuvlarm, men 1ängre fram blev han en mycket anlitad konstruktör och reparatör av bl a tändsticksmaskiner och avled under en affärsresa i Schweiz.
Yrkesmålaren Frans Lindström fann snart att hans hobby gav honom full sysselsättning. Redan tidigt hade han också börjat med beställningsarbeten, akvareller av hus och villor, som ägarna ville ha, och på detta område utförde han nog en hel del, som kanske är bevarat. Hans akvareller från Stockholm var dock huvudsaken och det sägs att han företrädesvis gav sig ut tidigt på söndagsmorgnarna då det inte var någon trafik för att i sitt skissblock teckna gatumotiven, delvis med färgkritor eller påskrift om färgerna.
År 1905 gifte sig Frans Lindström med Sigrid Helena Hillberg och flyttade till en lägenhet i Birkagatan 6. Fem år senare flyttade makarna till Huvudsta och bodde där först vid Fredsgatan och sedan vid Landsvägen (Sundbybergsgatan). Det är föga troligt att han då kunde skaffa sig någon nämnvärd förtjänst på målningsarbetet eftersom hans akvareller vunnit en mycket stor efterfrågan. Att han var en ovanligt fin och försynt människa omvittnas av dem som kände honom och att han var enastående arbetsam omvittnar förhållandet att han kunde försörja hustru och tre barn enbart på sin målarkonst. Trots att han inte gjorde några försök till reklam utan föredrog att vara okänd för den stora allmänheten och sina många kunder ökade oavbrutet efter- frågan på hans akvareller. Hans hustru och dotter fick ofta åka in till en pappershandel i city med hans verk och under åtskilliga år gick svågern Olle Hillberg omkring på kontoren med sin konst- portfölj och träffade alltid villiga köpare.
I ett par tidigare artiklar om Lindström har hans totala produktion med en viss tvekan uppskattats till bortåt 2 000 Stockholmsakvareller av olika storlekar, vilket redan då ansågs väl mycket. Hans kvarlevande anhöriga anser emellertid att denna siffra ligger betydligt närmare 5 000, kanske t o m mera. Om man utgår från att han var verksam som konstnär åtminstone 50 år så betyder det att han måste ha producerat ca 100 akvareller per år, vilket inte alls är orimligt. Vi ha sett sammanlagt mer än ett tusental och ha färgdiapositiv av bortåt 900 av dem. Det sägs att han ofta under sin brådaste tid lade ut en rad färdiga skisser och efter hand lade in de olika färgerna på dem. Men man får inte tro att han släppte ut ett arbete, som han ej ansåg fullgott. Mycket lär ha hamnat i papperskorgen.
Under sådana förhållanden är frans Lindström utan jämförelse vår produktivaste Stockholmsskildrare i bild. Det konstnärliga värdet av hans verk är ju underkastat en subjektiv bedömning - allmänheten värderar det som god och dekorativ bildkonst, men utövande konstnärer och kritiker ha naturligtvis en modernare uppfattning - så det skall vi inte ge oss in på, nog sagt att hans tusentals akvareller bjöds ut till sådana priser att ingen köpare blev lurad utan tvärt om nu, sedan saluvärdet tiodubblats, bör känna sig mycket belåten. Det största värdet av dessa bilder ligger i att han omsorgsfullt avbildat det Stockholm som sedan försvunnit, en verklig kulturgärning som i våra dagar skulle ha varit värd det största erkännande och utmärkelser.
Genom kontakten med hans anhöriga är det nu möjligt att ge korrekta uppgifter om hans sista tid som konstnär. I mitten av 1940-talet drabbades han av en hjärnblödning och blev delvis förlamad, men genom sjukgymnastik och en okuvlig livsvilja förbättrades han så mycket att han kunde återupptaga sitt måleri. Det sägs att han under dessa sina sista år t o m gjorde bättre arbeten än tidigare, kanske därför att han hade mera tid att ägna dem omsorg. Ännu nästan ett tiotal år kunde han fortsätta sitt arbete, men en tilltagande cancer i matstrupen, som han dock tåligt genomled, lade honom i graven 1954.
Vi har tidigare nämnt Frans Lindströms son Gösta, född 1906 och död 1956. Fadern hade önskat att sonen Gösta skulle bli musiker och inte målare, men Gösta föredrog att utbilda sig till dekorationsmålare med antikförgyllning som specialitet och gjorde som sådan en lång tid arbeten åt Konsum. Hans hobby blev karikatyrteckning och vi ha sett många mycket lyckade arbeten av hans hand, bl a ett porträtt av fadern, som vi här återger. Det är flera av Frans Lindströms närstående som haft konstnärliga anlag. En bror till hans hustru var konstnären Einar Hillberg i Eskilstuna, som där haft flera utställningar av sina arbeten. Hovkapellisten Axel Fredin, gift med Frans Lindströms syster, var också en känd karikatyrtecknare med signaturen 'Den elaka herrn i diket', som medarbetade i Scenen och Svenska Dagbladet.
Tidigare visste vi inte att Lindström också målade en hel del tavlor i olja och gjorde det bra. Bl a ha hans syskonbarn fått sådana. Några tuschteckningar, kolorerade Stockholmsmotiv med Lindströms signatur, ha vi fått veta är från hans tidigare år. Vid några tillfällen ha vi sett Lindströmakvareller, som verkat något tvivelaktiga beträffande äktheten. Lindströms systerson Folke Fredin berättade också för oss att prins Eugen på Waldemarsudde av en kännare blivit uppmärksamgjord på att han hade några Lindströmar av tvivelaktigt ursprung. Prinsen satte sig då i förbindelse med Lindström och inbjöd honom till ett besök, vilket resulterade i att Lindström mönstrade ut 3 eller 4 akvareller, som han inte var mästare till. Det finns sålunda efterbildningar, men troligen endast ett fåtal och rätt mycket avvikande från Lindströms stil. Däremot var det mycket vanligt att en skiss av ett omtyckt motiv lades till grund för ända upp till 5 á 6 akvareller, sinsemellan något olika i oväsentliga detaljer.
Nästa år är det 100 år sedan Frans Lindström föddes och vi planera att då ordna en utställning av hans arbeten jämte många av de skisser han arbetat efter. Intresset för hans konst tycks inte minska.
A. F-m.
(Ur Stockholms borgargilles årsbok 1973.) - Se bild.
