VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

MORTIER, CORNELIUS.


Son till MORTIER, PIETER. 1721 ingick han kompanjonskap med Johannes Covens (se denne), och förde sin fars verksamhet vidare under firmanamnet Cóvens et Mortier. Deras kartproduktion, nämnt under Cóvens, var förvisso den viktigaste delen av verksamheten, men bokproduktionen verkar också ha varit ganska omfattande. Under viss tid samarbetade de med brodern Pierre Mortier (död 1754) som hade sin egen verksamhet, bl.a. om utgivningen av ett stort illustrerat bibelverk.


Kleerkooper.


DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställninga
...


Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.


LINDSTRÖM, FRANS.


I vår förra årsbok berättade vi om Frans Lindström och en del andra Stockholmskonstnärer, som var föga kända. Det var egentligen en omarbetning av en liknande artikel i vår årsbok 1951, då Frans Lindström för första gången gjordes känd för allmänheten. På grund av det stora intresset för Lindströms akvareller har emellertid årsboken 1951 sedan flera år tillbaka varit totalt slut. Att vi återigen tar upp detta ämne beror på att vi alldeles nyligen fått bekräftat att Frans Lindström var vår utan jämförelse produktivaste Stockholmsskildrare i bild och att vi fått tillgång till troligen hela hans konstnärliga kvarlåtenskap.

I slutet av förra året fick vi kontakt med Lindströms systerson Folke Fredin och genom honom med Lindströms dotter, fru Dagny Jansson, den enda kvarlevande av Lindströms tre barn. Hon hade i förvar - på sätt och vis utan att riktigt veta om det - faderns många hundra skisser till akvareller och en mängd bildmaterial av olika slag. Då Lindström avled 80-årig 1954 tog sonen Gösta hand om
...


Ur Stockholms borgargilles årsbok 1973.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Maydell - C. H. Tersmeden ca 1900.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10307

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PENNANT, THOMAS.

Biografiska uppgifter:June 14, 1726 - December 16, 1798.
Was a Welsh naturalist and antiquary.
The Pennants were a Welsh gentry family from the parish of Whitford, Flintshire, who had built up a modest estate at Bychton by the seventeenth century. In 1724 Thomas' father, David Pennant, also inherited the neighbouring Downing estate from a cousin, considerably augmenting the family's fortune. Downing Hall, where Thomas was born in the 'yellow room', became the main Pennant residence.
Pennant received his early education at Wrexham grammar school, before moving to Thomas Croft's school in Fulham in 1740. In 1744 entered Queen's College, Oxford, later moving to Oriel College. Like many students from a wealthy background, he left Oxford without taking a degree, although in 1771 his work as a zoologist was recognised with an honorary degree.
At the age of twelve, Pennant later recalled, he had been inspired with a passion for natural history through being presented with Francis Willughby's Ornithology. A tour in Cornwall in 1746-1747, where he met the antiquary and naturalist William Borlase, awakened an interest in minerals and fossils which formed his main scientific study during the 1750s. In 1750, his account of an earthquake at Downing was inserted in the Philosophical Transactions of the Royal Society, where there also appeared in 1756 a paper on several coralloid bodies he had collected at Coalbrookdale, Shropshire. More practically, Pennant used his geological knowledge to open a lead mine, which helped to finance improvements at Downing after he inherited in 1763.
In 1757, at the instance of Carolus Linnaeus, he was elected a member of the Royal Swedish Society of Sciences. In 1766 he published the first part of his British Zoology, a work meritorious rather as a laborious compilation than as an original contribution to science. During its progress he visited the continent and made the acquaintance of Buffon, Voltaire, Haller and Pallas.
In 1767 he was elected a fellow of the Royal Society. In 1771 his Synopsis of Quadrupeds was published; it was later expanded into a History of Quadrupeds. At the end of the same year he published A Tour in Scotland in 1769, which proved remarkably popular and was followed in 1774 by an account of another journey in Scotland, in two volumes. These works have proved invaluable as preserving the record of important antiquarian relics which have now perished. In 1778 he brought out a similar Tour in Wales, which was followed by a Journey to Snowdon (part one in 1781; part two in 1783), afterwards forming the second volume of the Tour.
In 1782 he published a Journey from Chester to London. He brought out Arctic Zoology in 1785-1787. In 1790 appeared his Account of London, which went through a large number of editions, and three years later he published the autobiographical Literary Life of the late T. Pennant. In his later years he was engaged on a work entitled Outlines of the Globe, volumes one and two of which appeared in 1798, and volumes three and four, edited by his son David Pennant, in 1800. He was also the author of a number of minor works, some of which were published posthumously. He died at Downing.
The correspondence he received from Gilbert White was the basis for White's book The Natural History and Antiquities of Selborne. Unfortunately Pennant's letters to White have been lost.

Tillbaka till början.