Född i Kalmar 25 mars 1792, död 3 maj 1878 i Stockholm.
Bror till Johan August Anckarswärd.
Artist, grefve efter den föregåendes död, f. 25 mars 1792 i Kalmar, utexaminerades 1808 som fänrik från krigsakademien och tjänstgjorde 1809 i arméns
värmländska fördelning såväl vid norska gränsen som i Stockholm. Med Svea lifgarde gjorde han som löjtnant tyska och norska fälttågen 1813 och 1814, blef kapten 1817, s. å. ordonnansofficer och 1829 adjutant hos Karl Johan samt tio år senare öfverstelöjtnant i armén. Därjämte egnade han sig åt konststudier, hufvudsakligen åt landskapsmålningen, och gjorde 1819–22 studieresor i utlandet. 1828 blef han ledamot och 1843 hedersledamot af konstakademien, och han var en af dem, som stiftade konstföreningen, 1832. Under åren 1844–58 var han öfverintendent och preses i konstakademien, hvilken därunder fick förnyade statuter och ny anordning af sitt läroverk och sin förvaltning. Inom vår planschverkslitteratur intog A. på 1820- och 30-talen ett framstående rum genom sina af honom själf litografierade arbeten Sveriges märkvärdiga...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan
1533-1617. Född i Bene i Piedmont, död i Torino.
Italiensk präst och författare. Studerade vid jesuitkollegiet i Torino, 1576-84 sekreterare hos Carlo Borromeo och ärkebiskop av Milano. Kom i tjänst hos hertig Carl Emmanuel I av Savoyen, bl.a. som diplomat. Slutligen blev han abbot i 'San Michele delle Chiusa' i Piemont. Förutom sin 'Relationi universali' gav han ut en rad statsrättsliga och politiska skrifter. I politiskt hänseende var han en bestämd motståndare till Macchiavelli. Hans skrifter, som var författade på italienska, fick stor utbredning genom översättningar till andra språk.
Bland arbeten.
Relationi universali.
Encicl. Ital. - Th. und K.
Född d. 4 juni 1694. Död d. 1 september 1715 i Arras, Frankrike.
Arkitekt, page, tecknare. Föräldrar: assessorn Magnus Bechius, adlad P., och Helena Catharina Pontin.
P., som blev student i Uppsala 1706, var page hos Carl Gustaf Tessins mor (enligt en anteckning av Tessin på en handteckning i Nationalmuseum) och medföljde Tessin på hans första utrikesresa 1714. Den tyste och tillbakadragne P. skulle vara den unge Tessin behjälplig med att kopiera arkitektur och trädgårdskonst och över huvud taget leda hans konstnärliga studier men avled helt ung i Arras. Sex pennteckningar av P., delvis stora kompositioner, såldes på den Tessinska auktionen 1786. – Representerad i Nationalmusei gravyravdelning med omkring 30 teckningar.
(Svenskt konstnärslexikon)
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Australien. - Weiland 1837.
