Överstelöjtnant, guvernör. Född c:a 1782 död 1818.
Överstelöjtnant i flottan, sedermera guvernör på St. Barthélemy. Född i Stockholm 31 juli 1782, son till överstelöjtnant Carl Reinhold Rosensvärd [född Pettersén], död på Nevis i Västindien 10 december 1818. Verksam inom Sjömätningskåren, bl.a. under dess karteringar av västkusten 1803-1805. Den 9 maj 1815 utsågs majoren vid arméns flotta, 33-årige Johan Samuel Rosensvärd till överstelöjtnant och disktriktschef. Vid detta tillfälle kom meningsskiljaktigheter rörande utnämningen i dagen. Sista levnadsåret guvernör på S:t Barthelemy. Gift med Kristina Sofia Apelqvist, avliden ej långt efter maken i Gustavia på S:t Barthelemy. Deras son Johan Henrik föddes på S:t Barthelemy 13 oktober 1813. Han återfördes till Sverige av släktingar och genomgick en framgångsrik karriär, rikt dekorerad med utmärkelser, och var krigsminister då St Barthelemy återfördes till Frankrike.
Se vidare Sveriges Sjökarta, Dahlgren - Richter, Stockholm 1944 sid 120.
I samma arbete beskrivs på sidan 252 o.s.v. utförligt om kartogr...
Bland arbeten.
Grundkarta Havstenssund 1803-1805
Grundkarta Fjällbacka 1803-1805
Tingbrand, Per – Who Was Who in St. Bartholomew during the Swedish epoch? Sveriges Sjökarta, Dahlgren - Richter, Stockholm 1944
Född 1664 i Marstrand, död 1740 24/1 i Karlskrona.
Kommendör och lotsdirektör. Tecknare, kartograf och kopparstickare. Son av rådmannen Thorved Nilsson S. och Margareta Mattsdotter. Student i Köpenhamn och i Lund 1686. Lotsdirektör 1697, kommendör 1717. »Idkade som ung kopparstickskonsten» (Eichhorn) och var även flitigt verksam som kartograf. Adlades 1727.
Bland arbeten.
W. VON ROSENFELDT, Navigationen eller styrmans-konsten, Sthlm 1693: hydrografisk karta över Östersjön och Kattegatt med porträttmedaljong av~Hans Wachtmeister, kpst., samt 8 tab. med geometriska figurer, etsn.
Landstigningen på Själland 1700, kpst.
Hultmark, 1944.
Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef ...
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
'Visby-Ölands N udde- Utklippan.' - Stockholm 1945.
