1795-1876. Född och död i Hafslo.
Norsk officer och historiker. Blev 1811 officer och strax efter anställd som mättekniker vid 'Den Geografiske Opmaaling'. 1815-16 deltog han vid utarbetandet av den norska delen av den stora generalkartan över den skandinaviska halvön, utgiven 1826 av C.G. Forsell (se denne). Under åren 1817-43 var han lärare i kalligrafi och teckning vid Krigsskolan i Norge. 1825 utnämnd till kapten i armen men blev 1845 tvungen att ta avsked på grund av försämrad syn. Tillsammans med N.A. Ramm (se denne) utarbetade han de första länskartorna i Norge. - Munthe hade starka historiska intressen och bedrev omfattande studier av det gamla Norges geografi och stadsnamn, samt medeltidens släkthistoria. Författare av en rad avhandlingar. 1832 var han med om att stifta 'Samfundet for det Norske Folks Sprog og Historie'. Medlem av Vetenskapsakademin i Trondheim.
N. biogr. leks. - de Seue.
1440-1514. Född och död i Nürnberg.
Tysk läkare och historiker. Studerade först vid universitetet i Leipzig där han år 1459 blev magister. Facken var de vanliga lärdomsämnena. Senare specialiserade han sig på läkarvetenskapen och tog 1466 en medicinsk doktorsgrad i Padua. Efter flera års verksamhet som läkare i olika städer verkade han från 1484 i Nürnberg. Redan som student visade han starkt intresse för historia. Han bedrev bl.a. en betydande samlarverksamhet, speciellt av handskrifter av olika slag och han blev efter hand väl ansedd i ledande humanistkretsar. På uppdrag av den berömde boktryckaren Anton Koburger utarbetade han en världskrönika som kom ut 1493 på latin och tyska, och senare i flera utgåvor. 'Nürnbergerkröniken' är inte något självständigt forskningsarbete utan ett resultat av Schedels samlarverksamhet. Det som är av störst intresse är illustrationerna, som utfördes i träsnitt av Michel Wolgemuth och Wilhelm Pleydenwurff. Med sina 1.809 träsnitt är boken det rikast illustrerade tyska verk från 1400-talet.
Bland arbeten.
Nürnbergerkröniken.
Haitz. - Lex. d. Buchw.
1490-1557. Född i Linköping, död i Rom.
Svensk präst och författare. Under åren 1510-17 studerade han vid tyska universitet och fick en magistergrad. Han innehade senare ett antal olika teologiska ställningar i Sverige och blev även nyttjad som diplomat av Gustav Vasa. Vid Sveriges övergång till protestantismen blev han avsatt från sitt ämbete och tvingades i landsflykt. Då brodern Johannes Magnus 1545 dog fick Olaus Magnus titeln ärkebiskop över Sverige. Från 1545 var han svensk delegat vid kyrkomötet i Trient och arbetade ihärdigt för att få den katolska kyrkan upprättad i Norden. Studier av Nordens historia upptog hans tid under ett antal år. 1539 gav han ut sin stora karta 'Carta Marina' som innebar en väsentlig förbättring av kartbilden över de skandinaviska länderna och 1555 fullföljde han sitt främsta verk 'Historia de gentibus septentrionalibus'. Verket vann stor popularitet och utkom senare i en rad utgåvor på flera olika språk. Bokens rika illustrationer gör att den idag är en ovärderlig källa till 1500-talets kulturhistoria. Olaus Magnus...
Bland arbeten.
Carta Marina.
Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
Broman - C. H. Tersmeden ca 1900.
