1625-1703. Född och död i Stockholm.
Svensk officer. Efter handelsutbildning i Hamburg blev han anställd av den svenske generalkvartermästaren och kom därmed in på den militära banan. Under Sveriges krig med Polen 1655 och Danmark-Norge 1658-60 utmärkte han sig som en skicklig fortifikationsofficer. Han blev senare utnämnd till generalkvartermästare och anlade och förbättrade en rad fästningar. 1687 blev han generalmajor, 1693 greve och fältmarskalk och 1696 generalguvernör i Livland. Dahlberg var en mycket duktig tecknare och blev ofta anlitad som arkitekt. Mest berömd är han emellertid för sina illustrationer till Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav, samt det praktfulla planschverket 'Svecia antiqua et hodierna' som består av över trehundra bilder av städer, slott och andra historiska minnesmärken i Sverige.
Dahlberg (Dahlbergh), Erik Jönsson, grefve, krigare, fält- och fästningsingeniör samt arkitekt, föddes i Stockholm d. 10 Okt. 1625 (enl. Låstboms anteckningar, förvarade i Riksarkivet, är födelsedagen d. 12 Dec. s. å.). V...
Bland arbeten.
Svecia antiqua et hodierna.
Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav.
Lönborg, s. 117-28. - Nordenmark. - Sv. män och kv. (Ur Nordisk familjebok 1:a upplagan) (Ur Svenskt biografiskt handlexikon)
Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturh...
Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.
31 oktober 1840 - 8 september 1923.
Edvard Erdmann, född 31 oktober 1840 i Stockholm, död 8 september 1923 i Saltsjö-Duvnäs, var en svensk geolog, son till Axel Erdmann och far till Axel Erdmann.
Erdman genomgick Teknologiska institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), var 1870-1910 geolog vid nämnda verk och var från 1871 tillika amanuens vid det därmed förenade, nybildade geologiska museet. Han var en av stiftarna av Geologiska Föreningen i Stockholm, i vilken han 1873-76 var sekreterare och 1882, 1888 och 1897 ordförande. År 1875 företog han, med statsbidrag, en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz och England.
Såsom tjänsteman vid SGU utarbetade han de geologiska kartbladen Lindsbro (1865), Nyköping (1867), Baldersnäs (1870; tillsammans med David Hummel), Rydboholm[förtydliga] (1871), Breven (1878), Helsingborg (1881), Landskrona (1881), Askersund (1889) och Grisslehamn (1895), jämte åtföljande beskrivningar. Utöver nedanstående skrifter översatte och bearbetade han Archibald...
Karta öfver Stockholm. - 1904.
Ahvenanmeri - Ålands hav. - Finland 1924.
