1779-1868.
Son till Fredrik A. Akrel. Militär, kopparstickare, f. 13 jan. 1779 i Stockholm, inskrefs 1793 i Landtmäterikontoret, men öfvergick snart till Fortifikationen, där han 1796 utnämndes till konduktör. Under de följande tio åren utmärkte han sig som ingenjör vid åtskilliga viktiga arbeten, såsom Trollhätte (gamla) kanal- och slussverksbyggnad samt befästningsarbetena i Stockholms skärgård och vid Stralsund. 1806 fick han löjtnants grad vid den då inrättade Fältmätningskåren samt utnämndes 1807 till kapten i armén och lärare i fortifikation vid krigsakademien på Karlberg. På sistnämnda post inlade han genom förträffliga föreläsningar och afhandlingar stor förtjänst om den svenska militärbildningen. En öfversättning af hans Föreläsningar i fortifikation (1811) nyttjades en tid äfven vid militärskolorna i Ryssland. 1812 befordrades han till major i armén. Under Karl Johan deltog han såsom öfveradjutant i 1813 års tyska fälttåg mot Napoleon och var med i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, där han vid sto...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige.
Voyage pittoresque au Cap Nord.
Resa i Propontiden.
Bref om Förenta staterna.
Reise durch Schweden.
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.
Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.
Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universite...
1735-1798.
Lantmätare, verksam i Dalarna.
Bland arbeten.
Fahlustads tomt charta. Charta öfver Fahlu stad. Författad åren 1781 och 1782 af Nils Källström. Transporterad år 1797 af Carl Linderberg och copierad år 1830 af A.G. Théel.
Charta öfver Björnshytte masugnsvärks skog och inägor, med underliggande hemman och kolare torp, uti Stora Koppabergs höfdingedöme, Wästra Järnbergslagen och Grangärdes socken. Författad åren 1765, 1766, 1767 och 1772 af Nils Kiellström och Lars Henric Hilleström.
Charta öfwer Pehr Janssons och Pehr Hans Hemmans gårdsplatser uti Wik och Söderbärkes sochn.
Charta öfver Fahlu stad Författad Åren 1761, 1781 och 1782 af Nils Kiellström.
Charta öfver Fahlu stad Författad och Afmätt År 1761 af Nils Kiellström och Abr. Hölin.
Charta öfver Tvistige Rågången Imellan Husby och Hedemora Soknar Uti Stora Kopparbergs Höfdingedöme Och Näsgårds Län Författad År 1773. af Ordinarie Landtmätaren Nils Kjellström och Commiss. Landtmät: L: H: Hilleström. Afritad i Kongel: General Landtmäteri Contoiret År 1776, af Jon: Brodin
Charta öfwer Billsjö hytte och masugns wärks inägor och skog med underliggande torpp och hemman i Birs byn. Belägen uti Kopparbergs höfdingedöme, Västra jernsbergslagen och Söderbärkes socken. Författad dels åren 1753, 1754 och 1756 af framledna ordinarie landmätaren Melchior Ekström och Magnus [---]ström och åren 1784, 1785 och 1786 af Nils Kiellström. Renoverad år 1822 af J.U. Nyrén.
Plan Ritning öfver Fahlu Stads Hospitals Åbyggnad och Tomt Författad 1793 af N: K
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
'Magni Mogolis' - Frederick de Wit. Pieter Mortier ca 1710.
