1748-1820. Född 27 febr. 1748 i Tensta socken, Uppland, död 9 aug. 1820 i Stockholm.
Naturforskare, forskningsresande, studerade i Uppsala som Linnés lärjunge och fick vid 17 års ålder som skeppsläkare medfölja ett af Ostindiska kompaniets fartyg till Indien 1765-67. Efter medicinsk examen 1770 antog S. ett anbud att göra en forskningsresa i Kap-landet, och i egenskap af lärare i en högre tjänstemans hus erhöll han tillträde till detta land. Han vistades där under en del af 1772 samt 1775-76 och var under mellantiden, nov. 1772- mars 1775, vetenskaplig medlem af Cooks andra resa i Söderhafvet och Södra ishaf-vet. Han promoverades frånvarande till med. doktor i Uppsala 1775 och blef efter hemkomsten led. af Vet. akad. 1776; han innehade 1778-98 förordnandet att ha tillsyn öfver akademiens naturaliekabinett. Jämte K. A. Arrhenius och K. B. Wadström företog S. 1787-88 en resa till Senegaltrakten i Väst-Afrika med uppdrag att där utse plats för en svensk koloni, ett syfte, som dock ej uppnåddes. S. blef 1790 professor i naturalhistoria och farmakologi och 1803 assessor i Collegium medicum och var...
Bland arbeten.
'Charta öfver Calmar län samt Öland...' - 1796.
Chart Cape of Good Hope 1779, 1785.
Charac-teres generum plantarum', 'Florulse insularum australium prodromus.
Tooley. Nordisk familjebok. 2:a upplagan.
LAFRERI [LAFRÈRIE, LAFRERY], ANTONIO.
1512-1577.
Cartographer, publisher, map and printseller born Besancon in Burgundy. Antoine du Perac Lafrèrie emigrated to Rome about 1540 and set up in business in the Via de Perione in 1544. Partner with Salamanca 1553-63, and continued alone until his death in 1577. Succeeded by Claude Duchetti. Catalogue of his publications in 1572. One of the first to issue collections of maps in atlas form, variable in contents; to the later examples he added a title page.
Bland arbeten.
Tavole moderni &c., World n.d., Europe 1560.
Northern Regions 1572.
Asia 1561.
Cyprus 1570.
Genoa 1573.
Lombardy 1564.
Malta 1565.
Rome 1577.
Milan 1573 &c.
GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT
Ursprungligen Generalstabens litografiska inrättning, bildades 1833 och ställdes under chefen för Lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition såsom inspektör och fick till uppgift att utföra de litografiska arbeten, som erfordrades för nämnda expedition och för Topografiska kåren samt att bereda officerare tillfälle att få kunskaper om litografi.
Inrättningens personal bestod av kommenderade officerare och av civila tryckare. År 1872 uppläts anstalten genom kontrakt på 25 år till hovintendenten A. Börtzell. Staten lämnade lokal på Sergelgatan 1 i Stockholm. Föreståndaren för anstalten förband sig att utföra litografiska arbeten för allmänna verk och inrättningar mot vanligt gällande pris, att följa litografins och kartografins framsteg, att lämna undervisning i dessa ämnen åt Generalstabens personal, att vid fälttjänstövningar ställa erforderlig personal till krigsstyrelsens förfogande och att i händelse av krig överlämna hela anstalten till krigsstyrelsen mot gottgörelse. GLA hade fram till 1962 ensamrä...
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Wirsén - C. H. Tersmeden ca 1900.
Biografiska uppgifter:Född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern.
Gunno Dahlstierna, var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702 (före adlandet hette han Eurelius). Han var son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera.
Dahlstierna blev student i Uppsala 1677 och inspirerades av Olof Rudbeck att från 1681 engagera såsom lantmätare i Livland, med särskilt uppdrag att kartlägga detta landskaps område och gränser, och begav sig 1685 till Tyskland, där han studerade vid flera universitet, bland annat i Leipzig, där han (1687) försvarade en avhandling, De electro, på sådant sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände det oaktat till Sverige, där han 1690 utnämndes till lantmäteriinspektör. Från 1691 var hans verksamhet förlagd till Pommern, även sedan han 1699 utnämnts till direktör för svenska lantmäteriet. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor.
Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i barockens anda och inspirerad av Rudbecks göticism. Man hittar då dalslandsdialekt i texterna. Han räknas därigenom som vår förste skald med provinsiell präglad diktning, den förste hembygdsdiktaren och är kanske mest formfulländad i dessa texter. Främst är han dock en politisk diktare som hyllade kung och fosterland.
Populär blev hans 116 strofer långa folkviseliknande dikt 'Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar' (ca 1701) dvs om konungen (Karl IX) och tsar Peter av Ryssland som i en allegori visar hur den vackra jungfrun Narva avvisar friaren Peter närgångna inviter eller påträngande propåer och räddas av sin trolovade kung Karl. Hans dikt 'Swea lands frids-frögd i Saxen' brukar kallas 'Saxa-kalaas' (1707) skildar Karl XII:s krigshändelser i Sachsen och fördraget i Altranstädt. Ett typiskt exempel på svensk barockdiktning är hans 268 strofer långa dikt 'Kunga-Skald' (1698) som är en äredikt till den döde kung Karl XI, där riksdagen med adel, präster borgare och bönder talar till kungen. Gift med Anna Schlomann från Stralsund.
'Med anledning av att Kungl. Maj:t år 1681 beordrat att alla förlänade gods skulle genomgå en revision, bestämdes det att 38 lantmätare skulle sändas till Livland. Så många med examen kunde man inte uppbringa, utan Olof Rudbeck fick skicka några av sina studenter. En av dessa var värmlänningen Gunno Eurelius (-Dahlstierna) som först karterade en tid i Livland. Men 1691 tog han med sig sju landsmän till Pommern'.
Kart & Bildteknik 2003:3, artikel 'Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet'. Av Ulla Ehrensvärd.
Gunno Eurelius Dahlstierna f. 7/9 1661 i Örs Prästgård, d. 9/7 1709 i Stralsund i Pommern (om dödsdagen se nedan!). Lantmätare och en av stormaktstidens största skalder. Elev vid Karlstads gymnasium, student i Uppsala 8 sept. 1677. Var nära vän till Olof Hermelin, Karl XII:s 'utrikesminister', som kom från Filipstad och som under några år kom att brevväxla med honom. Studerade navigationskonsten under resor på Östersjön. Studierna avbröts 1681 då han utvaldes till att ingå i en s. k. reduktionskommitté som sändes till Livland för att hjälpa till med lantmäteriförrättningar i de svenska besittningarna i Livland och här stannade han till 1685, varefter han fullbordade sin utbildning genom resor bl. a. i Tyskland. 1690 blev han ledamot av kommissionen som skulle göra lantmätningar i Pommern och på Rügen. Han avlade lantmäteriexamen 1691. Kartlade svenska Pommern och har därför blivit kallad ”det tyska lantmäteriets fader”. Han kom sedan att så gott som oavbrutet bo i Pommern, även sedan han blivit generaldirektör för rikets lantmäteri den 7 sept. 1699. Han återvände aldrig till Sverige. 1699 gifte han sig i Pommern med Anna Schlomann (1679-1720), dotter till sidenhandlaren Heinrich Schlomann och dennes hustru Elisabet Katen, samt änka efter borgmästaren i Stralsund, doktor Gottfried Pyl. Hans söner, kammarherrarna Gunno Henrik Dahlstierna (f. 1700) och Anders Gottfried Dahlstierna (1702-1753) ägde godsen Datzow och Neu-Banhof, båda i Pommern. Enl. uppgift skall hans ätt ha levat kvar i Stralsund till 1872. Han adlades 26/8 1702 och vapenskölden visar 'en blå sköld varuti lyser en stjärna av guld emellan tvenne berg av samma metall; på vardera berget står ett litet vårdhus och däröver visar sig en zodiak av silver, som står snett över skölden, varuti synes en röd löpande oxe. Han dog i Pommern på sin 49:de födelsedag (enl. annan uppgift 7/9 ej 9/7! Enl. SBL: död före 19 juli 1709.). Det är tydligt att han som matematiker och lantmätare varit särdeles duglig. Hans utbildning för detta torde ha varit förträfflig. I sköldebrevet 1702 berättas: ”medelst egenhändigt arbete alla städer, byar och hemman i hela hertigdömet Pommern, förstendömet Rügen och herrskapet Wismar” vara avritade och uträknade samt kartor författade.
[Kjell Åberg]
Bland arbeten:
Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar.
Swea lands frids-frögd i Saxen.
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd. VÖBAM. Kjell Åberg.) - Se bild.
