Biografier.

---

BOWEN, EMANUEL.

Död 1767.
Engelsk kartograf. Han började sin verksamhet som kartritare omkring 1720, utgav 1744-47 'Complete System of Geography' med 70 kartor, 1752 'Complete Atlas, or Distinct View of the Known World', 1758 'Atlas Minimus' och 1767 'Large English Atlas'. Han utförde även kartor för olika historiska verk och reseskildringar, och var kartgravör både för Kung George II av England och Ludvig XV av Frankrike.
Bland arbeten.
Complete System of Geography.
Complete Atlas, or Distinct View of the Known World.
Atlas Minimus.
Large English Atlas.

Dict. nat. biogr. [Ths.B.] - Phillips. - Tooley.

---

DELLEKER, GEORGE.

Engraver of Philadelphia; worked with Young, G. H.
For Macpherson 1806,
Carey 1817,
Carey & Lea 1822,
Fielding Luca 1823.

Tooley.

---

Sinner, Johann Rudolf

Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.

---

Stockholm - Mentzer ca 1860.

---

Riddarsporre, Delphinium consolida - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

---

---

Erik Jönsson Dahlberg
ur Nordisk familjebok, 1:a upplagan

Dahlberg (Dahlbergh), Erik Jönsson, grefve, krigare, fält- och fästningsingeniör samt arkitekt, föddes i Stockholm d. 10 Okt. 1625 (enl. Låstboms anteckningar, förvarade i Riksarkivet, är födelsedagen d. 12 Dec. s. å.). Vid tretton års ålder sattes han i en skrif- och räkneskola, i Hamburg, och 1641 anställdes han som skrifvare hos dåv. generalkamreraren i Pommern och Mecklenburg, Gerdt Rehnsköld, med hvars hustru han var slägt. Rehnsköld lär i början hafva, behandlat honom strängt, men fattade snart förtroende för honom och använde honom i flere vigtiga uppdrag. Under denna tid bevistade D. 1643 års fälttåg och deltog i stormningen af Kristianspriis. 1646 blef han kammarskrifvare i Pommern och åtföljde s. å. derifrån till Sverige de handelsfartyg, som Rehnsköld förhyrt för svenska truppers transporterande till Tyskland. Sedan han återvändt till sistnämnda land, utnämndes han 1647 till konduktör vid fortifikationen. I ingeniörsvetenskapen utbildade han sig särskildt under öfverste Marderfelts ledning, och snart ådrog han sig uppmärksamhet af bl. a. pfalzgrefven Karl Gustaf. Ännu hade han likväl, efter hvad det tyckes, ej haft någon anmärkningsvärd tjenstgöring vid armén. 1648 befordrades han till ingeniör (kapten?). 1650 skickades han till Frankfurt a. M. för att åt svenska, kronan indrifva 120,000 rdr, som de schwabiska, rhenska och frankiska kretsarna skulle betala. Uppdragets utförande kräfde i allt tre år, hvilka D. för öfrigt använde till studier – särskildt af matematik, befästningskonst oeh perspektivlära - samt resor och ridderliga öfningar. Under denna tid gjorde han dessutom många nyttiga bekantskaper.

Kort efter sin återkomst till fäderneslandet, och sedan det varit fråga om att han skulle få ett kompani vid gardet, företog han, såsom ledare för några unga friherrar Cronstjerna, en ny resa till Frankrike och Italien. Derunder utvecklade han i synnerhet sina anlag såsom arkitektonisk tecknare. I Rom fick han tillfälle att i drottning Kristinas svit se "många helgedomar och rariteter". För hans planer att utsträcka resan till Konstantinopel och Egypten uppstodo flere gånger hinder, och snart kallades, han till fosterlandets tjenst. Han inträffade i svenska lägret d. 17 Juli 1656, dagen före början af slaget vid Varsjav. Af konungen utnämndes han till generalqvartermästare-löjtnant vid stora armén, men angreps kort derefter af pesten, skilde sig då från armén och irrade länge nästan medvetslös omkring. Slutligen togs han om händer af en fiskare, som han visat vänlighet, doldes af denne under tjugoett dygn i en båt bland vassen och vårdades sedan i hans stuga, tills han blef frisk, hvarefter han återsände till armén. Efter denna tid var han i ständig verksamhet. Han anlade förskansningar vid Thorn, tjenstgjorde såsom general-adjutant och utmärkte sig under förhandlingarna med den ungerske fursten Ragoczi äfvensom vid rekognosceringarna af Bugfloden samt fästningarna Brzecz Littevsky och Fredriksodde, nuv. Fredericia (1657). Vid intagandet af den senare förde han rytteriet och upplänningarna i sjön, omkring pallisaderingen, in i fästningen.

Sin största, ryktbarhet som krigare vann D. Likväl under de danska krigen. Det var han, som förmådde Karl X att verkställa tåget öfver Belt (i början af 1658), och det var han, som före öfvergången undersökte isen, då konungens underbefälhafvare, Ulfeld och Wrangel, ansågo företaget alltför vådligt. Den senare lär hafva yttrat till D.: "I bringen konungen om scepter och krono". Derefter utförde D. åtskilliga rekognosceringar, bl. a. af Köpenhamns fästningsverk och flere landstigningsplatser. Vid andra danska krigets utbrott (Juli 1658) gaf han, på grund af sin kännedom om fästningsverken, det rådet att man omedelbart skulle storma Köpenhamn i stället för att belägra detsamma, och han lofvade att, i spetsen för de stormande, med hästar och vagn köra öfver graf och vall. Under en tid ledde han belägringarna af Köpenhamn och Kronborg. Han deltog ock i den misslyckade stormningen på Köpenhamn d. 11 Febr. 1659, hvilken han dock förut sökt afstyra.

1660 blef D. öfverstelöjtnant vid Södermanlands regemente. Af förmyndarestyrelsen under Karl XI:s minderårighet tyckes han hafva varit tillbakasatt. Han blef ej konungens lärare i matematik och befästningskonst, oaktadt Karl X lär hafva uttryckt en önskan derom. Emellertid arbetade han med utgifvandet af sina anteckningar om Karl X Gustafs fälttåg, hvarjämte han företog resor till Frankrike och Holland samt till England, hvars konung, Karl II, förgäfves sökte förmå honom att träda i engelsk tjenst. 1669 blef han kommendant i Malmö "med direktionen af fortifikationerna i Skåne och Halland", utnämndes 1674 till generalqvartermästare och gjorde under det följande kriget mot Danmark Karl XI särdeles vigtiga tjenster, t. ex. då han 1676 sammankallade de skånska, halländska och blekingska ständerna, hvilka beviljade medel till krigets förande, samt under kriget "utstack läger, byggde skansar, ledde belägringar och samlade trupper". Han deltog i slagen vid Halmstad (d. 17 Aug. 1676) och Lund (d. 4 Dec. s. å.), ledde belägringen af Helsingborg (Dec. s. å.), företog dessutom tjensteresor till Bohus län, Stockholm och Dalarö samt åter till Skåne för Kristianstads belägring.

1676 fick D. ledningen af de svenska fästningsbyggnaderna. 1677 blef han krigsråd, 1678 kommendant i Kristianstad och 1680 i Landskrona, "med befallning att innesluta denna stad i real fortifikation". Under denna tid bildades genom honom den svenska ingeniörkåren. 1687 blef D. landshöfding i Jönköpings län, generalmajor öfver infanteriet, med bibehållande af generaldirektionen öfver de svenska fästningarna, och friherre (han blef dock ej introducerad). 1690 var han ordförande i en kommission för reglering af Herjeådalens och Jämtlands gräns mot Norge. 1692 blef han fälttygmästare och l §93 kongl. råd, grefve, fältmarskalk samt generalguvernör öfver Bremen och Yerden. 1696 utnämndes han till generalguvernör öfver Livland, med Riga till residens, och till kansler för Dorpats och Pernaus akademier. Under denna sista period af sitt lif fick D. tillfälle att utöfva en vidsträckt verksamhet. Två gånger försvarade han med framgång Riga mot sachsarna. hvarjämte han lär hafva uppgjort planen till Karl XII:s Düna-öfvergång och verksamt bidragit till det lyckliga resultatet af såväl denna öfvergång som af det derpå följande slaget (d. 9 Juli 1702). Äfven vid Kockenhusens intagande var han behjelplig. Den 7 April 1702 fick han på egen begäran afsked från generalguvernörsäinbetet. Slaget vid Düna, var kronan på hans lysande hjeltelif.

För öfrigt gjorde sig D. ryktbar genom sina fästningsbyggnader. Följande fästningar ombyggdes eller nybyggdes af honom: Göteborg, Malmö, Kalmar, Narva, Reval, Riga, Neumunde, Wismar, Stade och Karlsten m. fl. mindre dylika. Äfven befästningarna vid Karlskrona börjades af D. Såsom fästningsbyggare utmärkte han sig för mycken sjelfständighet i anordningarna, lämpande dem efter lokala förhållanden. Hans fästningsverk voro rymliga samt egde stor tillgång på bombsäkra rum, kasematter och gevärsgallerier. Tornformen användes af honom mycket, t. ex. vid "Vestgöta lejon" och "Kronan", utanför Göteborg, "Hvalfiskeri", på en sandbank utanför Wismar, m. fl. ställen. D. har blifvit kallad "Sveriges Vauban". Såsom ingeniör stod han långt framom sina samtida. Sannolikt hemtade Montalembert, som flitigt studerade de svenska fästningsbyggnaderna, mycken lärdom af hans verk. D. författade En kort och sannfärdig berättelse om E. Dahlbergs lefverneslopp ifrån dess späda ungdom till d. 24: Maj; 1694 (intagen i Gjörwells "Svenska bibliotek", 1757) och utförde teckningarna till Karl X Gustafs historia af Pufendorf. 1661 fick han uppdrag att "geografiskt afteckna Sveriges förnämsta städer m. m. samt deröfver göra en kort beskrifning". Hans teckningar stuckos sedan i koppar af holländska mästare och utgåfvos, jämte text, under titeln Suecia antiqua et hodierna. (Se Sueciae-verket.) Rik på ära och år, afled D. i Stockholm d. 16 Jan. 1703. Hans jordiska qvarlefvor hvila i ett af honom sjelf bygdt grafchor vid Turinge kyrka i Södermanland.

1786 lät Svenska akademien prägla en minnespenning öfver D.
1823 utgaf S. Lundblad "Kongl. rådet grefve Erik "Dahlbergs egenhändigt författade dagbok". Se vidare Nordin, "Lefvernesbeskrifning öfver Erik Dahlberg" (Sv. akad:s handl., d. I, 1786) och A. Fryxell, "Äreminne öfver Erik Dahlberg" (Sv. akad:s handl., d. XXIV, 1848). G. U

(Ur Nordisk familjebok 1:a upplagan)

---

Erik Jönsson Dahlberg
ur Svenskt biografiskt handlexikon

Dahlberg, Erik, fältherre. Född i Stockholm d. 10 okt. eller 12 dec. 1625. Föräldrar: landssekreteraren i Västmanland Jöns Dahlberg och Dorotea Mattsdotter. D., »den största och klaraste stjärnan i det lysande orionsbälte, som bildas af D., Königsmarck och Ascheberg», uppväxte i stor fattigdom och måste redan vid unga års ålder ut i världen för att förtjäna sitt uppehälle. Hans första offentliga befattning var som förrådsskrifvare i Pommern. Härunder vann han i hög grad generalkamreraren Rehnskölds gunst och användes af honom i flera värf, som egentligen icke tillhörde hans tjänstebefattning. På grund af D:s skicklighet i ritning och matematik rekommenderade ock Rehnsköld honom hos fortifikationsdirektören öfverste Marderfelt. D. utnämndes 1647 till konduktör vid fortifikationen och blef 1648 ingeniör. Han erhöll 1650 i uppdrag att i de schwabiska, rhenska och frankiska kretsarna indrifva de åt Sverige beviljade ersättningsmedlen, hvilket uppdrag tog i anspråk tre år, hvilka D. dessutom använde till studier och resor. Efter återkomsten till fäderneslandet företog D. en ny resa som ledare för ett par friherrar Cronstjerna, till Frankrike och Italien. Härunder beslöt han att fortsätta till Konstantinopel och Egypten, men måste efter trenne försök, omintetgjorda af fiender och sjöröfvare, öfverge sin plan. Han kallades nu bort för att tjäna fäderneslandet och begaf sig till Polen, där han inträffade i svenska lägret d. 17 juli 1656, dagen före slaget vid Warschau. Han utnämndes nu till generalkvartermästarelöjtnant och råkade vid denna tid ut för följande öde. Under en ridt från Frauenburg till Elbing angreps han plötsligt af pesten, som då rasade i Östersjöländerna, och kom i full feberyrsel till ett litet värdshus vid Frische Haff. När värdshusvärden märkte, att den främmande var angripen af den gängse farsoten, lät han utbära och lägga honom på en halmkärfve under några pilar vid hafsstranden. Här påträffades D. af en fiskare, som lade honom i sin båt och öfvertäckte denna med segel samt gömde båten i vassen, så att fienderna icke skulle bli varse den sjuke. I detta tillstånd låg han i tjuguett dygn, lifnärande sig med öl, som fiskaren förde till honom. Omsider brast i halsen en pestböld, hvarefter tillståndet så förbättrades, att han kunde föras till fiskarens koja, där han fullkomligt återvann hälsan.

D. blef af konungen oupphörligt använd både i krigs- och underhandlingsväg och alltid med framgång och utmärkelse. Den sista framgång, Carl X Gustaf hade i Polen, bör rättvisligen fästas vid D:s namn, nämligen eröfringen af Brzecz Littevsky. Med sin vanliga djärfhet och fintlighet begaf sig D., åtföljd af några underhandlare, in i staden och beredde sig därunder tillfälle att bese fästningsverken. Några dagar därefter red han, under förevändning att parlamentera, ensam med en trumpetare upp på en höjd i närheten af stadsporten och lyckades härunder rekognoscera floden, där han fann ett vad, hvarpå han rådde konungen att med allvar uppfordra fästningen, hvilken också gaf sig följande dagen.

När konungen bröt upp och tågade mot Danmark, följde D. honom. I slutet af okt. 1657 hade man hunnit fram till det starka fästet Fredriksodde. Efter hållet krigsråd beslöts att våga en stormning, men för att denna skulle lyckas fordrades säker kännedom om försvarsverken. Att skaffa denna åtogo sig öfverstlöjtnant Zanitz och D. Flera gånger under de mörka höstnätterna kröpo dessa på knän och armbågar till fästningen, ned i grafven och uppför vallarna, utan att bli upptäckta, och förskaffade sig på detta sätt de upplysningar, som behöfdes. Nu beslöts en stormning och fästningen, som innehade sextusen mans besättning, eröfrades af en belägringshär af endast fyratusen man. Oaktadt denna framgång var Carl Gustafs ställning långt ifrån säker. Han måste, för att lyckas, vinna Fyen och Själland och, om så behöfdes, storma Köpenhamn. Då inträffade i jan. 1658 den kalla vintern, som belade Bälten med en isbrygga. Konungen beslöt att genast begagna sig af dessa gynnsamma omständigheter och tåga på Danmarks hufvudstad. De närmare detaljerna af detta äfventyrliga företag äro kända af historien. Hon har ej ett motstycke att uppvisa, och oförgängligt glänser Erik Dahlbergs namn öfver det kapitel som handlar om »Tåget öfver Bälten». Vid andra danska krigets utbrott, juli 1658, ville han, att man genast skulle storma Köpenhamn i stället för att belägra staden. Han ledde en tid belägringarna af Köpenhamn och Kronborg och deltog i Köpenhamns misslyckade stormning 1659, hvarifrån han förut afrådt.

Efter Carl X:s oväntade död förmörkades åter den stjärna, som lyst öfver den trogne tjänaren. Förmyndarestyrelsen upphöjde honom väl i adligt stånd 1660 och utnämnde honom s. å. till öfverstlöjtnant vid Södermanlands regemente; men på denna plats kvarlämnades han i många år. Han arbetade på utgifvandet af sina anteckningar om Carl X Gustafs fälttåg och reste till Frankrike, Holland och England. 1669 kommendant i Malmö, utnämndes D. 1674 till generalkvartermästare och gjorde Carl XI stora tjänster under kriget mot Danmark. Han deltog i slagen vid Halmstad och Lund, ledde Helsingborgs belägring m. m., erhöll 1676 ledningen af de svenska fästningsbyggnaderna, blef 1677 krigsråd, 1678 kommendant i Kristianstad och 1680 i Landskrona. Han bildade vid denna tid den svenska ingeniörkåren. 1687 utnämnd till landshöfding i Jönköpings län och generalmajor öfver infanteriet, med bibehållande af högsta ledningen öfver de svenska fästningarna, och friherre, blef D. 1692 fälttygmästare och 1693 k. råd, grefve, fältmarskalk samt generalguvernör öfver Bremen och Verden. 1696 utnämndes han till generalguvernör öfver Livland och till kanslär för Dorpats och Pernaus universitet. D. försvarade två gånger Riga mot sachsarna och bidrog till det lyckliga resultatet af Carl XII:s öfvergång af Düna och det följande slaget, 1701. Kort därefter erhöll han den 7 april 1702 på egen begäran afsked från generalguvernörsämbetet.

Död d. 16 jan. 1703.

D. är en af Sveriges största män och vackraste karaktärer, och det fattades honom blott att hafva blifvit ställd i spetsen för antingen krigets eller de fredliga ärendenas ledning, för att intaga en rang vid sidan af världens största statsmän eller härförare.

Samtidig med de två stora mästarna i befästningskonsten, holländaren Coehoorn och fransmannen Vauban, hvilka båda vunno en utomordentlig ryktbarhet, ägde D. kanske fullt ut lika stora förtjänster, men blef vida mindre bekant, emedan hans verksamhet inskränktes till det aflägsna Sverige, med dess begränsade tillgångar. Han efterlämnade dock arbeten, som i alla tider skola göra hans namn odödligt, liksom han var den förste, som grundade en svensk befästningsskola och, genom personliga uppmuntringar och utverkade anslag, förstod att leda landets egna söner in på denna bana.

Bland af D. om- eller nybyggda fästningar märkas Göteborg, Malmö, Kalmar, Narva, Reval, Riga, Neumünde, Wismar, Stade, Karlsten, m. fl. D. skref "En kort och sannfärdig berättelse om E. Dahlbergs lefverneslopp ifrån dess späda ungdom till den 24 maj 1694" (intagen i Gjörwells Sv. bibliotek 1757). Han har utfört teckningarna till Carl X Gustafs historia af Pufendorf, och det är D., som gjort teckningarna till det ryktbara planschverket Suecia antiqua et hodierna, i det att han 1661 erhöll detta uppdrag af förmyndareregeringen. Teckningarna stuckos i koppar af holländska mästare. Verket var ursprungligen ämnadt som present åt främmande makter och sändebud samt lärda män. Första upplagan 1716; 1856 i tre delar med text af C. F. Lindström - den ursprungliga texten blef aldrig afslutad, oaktadt den efterhand anförtroddes åt olika personer -; 1864-65 i fotolitografi och 1899-1900 i en upplaga, som, tack vare den fulländade moderna reproduktionskonsten, kommer originalet mycket nära, med text af riksantikvarien H. Hildebrand.
Sv. Akad. lät 1786 prägla en minnespenning öfver honom.

Gift 1666 med Maria Eleonora Drakenhjelm efterlämnade D. ingen manlig ättling.

(Ur Svenskt biografiskt handlexikon)

---

Suecia Antiqua et Hodierna
ur Nordisk familjebok, 2:a upplagan

Sueciae-verket eller, såsom den latinska titeln lyder, Suecia antiqua et hodierna (intill 1695: moderna), "Forna och nuvarande Sverige", Sveriges äldsta och största praktverk, ett ryktbart planschverk, som innehåller ypperliga, i koppar stuckna afteckningar af Sveriges märkvärdigaste slott, byggningar, egendomar och städer, sådana de tedde sig under senare delen af 1600-talet. Teckningarna äro utförda af fältmarskalken grefve Erik Dahlbergh (se d. o.), som 1661 af dåv. förmyndarregeringen erhöll uppdrag att verkställa dem och som länge ifrigt sysslade med detta arbete, då han ej under en längre tid erhöll något annat uppdrag i statens tjänst. De äro utförda med stor noggrannhet, ehuru några oriktigheter uppstått på grund däraf, att tecknaren stundom tillagt påtänkta förändringar, hvilka sedan ej utförts. Teckningarna stuckos till ett antal af tillsammans 353 plåtar i koppar (med 488 bilder) af franska och holländska mästare. Bland dessa märkas fransmännen A. Perelie, J. Marot, J. Lepotre m. fl. (hvilka tillsammans stucko 69 blad) samt holländarna H. Padt Brügge, W. Swidde, E. Reitz, J. van den Aveelen m. fl. (tillsammans 276 blad). Äfven ett par svenskar, Truls Arvidsson och studenten J. Hammarson, voro verksamma som gravörer. Textens författande anförtroddes först åt Loccenius, därefter åt Örnhielm (hvars bidrag är särskildt tryckt i Nettelblas "Greinir or deim gaumlu saugum, laugum og idrotter", 1765), sedan åt Lagerlöf och slutligen åt O. Hermelin, men af slutades aldrig. Verket var urspr, ej ämnadt till afyttring, utan till present åt främmande makter och deras sändebud samt åt lärda män. Sedermera lämnades det till Rikets ständers kontor (Riksgäldskontoret), som sålde det mot kontant betalning eller lämnade det som likvid för fordringar på kronan. 1770 beslöts, att planscherna skulle öfverlämnas till k. biblioteket, som egde att till sitt bästa använda dem. Priset på exemplar var vid den tiden 150 dal. kmt. l:a upplagan af detta stora verk utkom 1716. Sedan dess ha reproduktioner af teckningarna gjorts flera gånger, äfven i utlandet. 1856 utgåfvos de i 3 delar, med text af K. F. Lindström, jämte ett supplement, med prospekter från Skåne, af Abr. Fischer. 1864-65 utgafs en upplaga i fotolitografi af P. H. Mandel. En ny upplaga, med text af H. Hildebrand, utgafs 1898 -1900. En "nationalupplaga" i kvart med kort beskrifvande text utgafs 1910-11 af Aron Rydfors. - Se Joh. Björnstjerna, "Berättelse om arbetet med det s. k. Sveciae-verket eller det i koppar stuckna verket Svecia antiqua & hodierna" etc. (i Vitt. hist. o. ant. akad:s handlingar, d. 8, 1808) och G. E. Klemmings uppsatser om Sueciae-verket i "Ur en antecknares samlingar" (2:a uppl. 1880-82) och "Ur en samlares anteckningar" (1883-86). En mängd bilder ur Sueciae-verket är reproducerad i denna uppl. af Nordisk familjebok.
(R. G.)

(Ur Nordisk familjebok, 2:a upplagan)

---

Suecia Antiqua et Hodierna - Alfabetiskt register

Registret bygger på det register som förekommer i 1924 års upplaga, dock med vissa tillägg.

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

---

A

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Alfabet, runor		Övrigt	I:10
Alingsås	Västergötland	Stadsvy	III:46
Almarestäket	Uppland	Byggnad	I:93	Ruin
Alvastra kloster	Östergötland	Byggnad	III:12	Ruin
Arboga	Västmanland	Stadsvy	II:37
Arnö	Uppland	Byggnad	I:93
Askersund	Närke	Stadsvy	II:49
Askersunds kyrka	Närke	Byggnad	II:50
Aspnäs	Uppland	Byggnad	I:94
Aspnäs	Uppland	Byggnad	I:95
Avesta	Dalarna	Stadsvy	II:39
Axevalla slott	Västergötland	Byggnad	III:46	Ruin

---

B

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Bergkvara	Småland	Byggnad	III:88
Birger Jarl		Porträtt	I:12
Birger Pederssons gravsten	Uppland	Övrigt	I:60
Birgitta, den heliga	Uppland	Porträtt	I:103
Björkö	Uppland	Karta	I:69
Blekinge vapen	Blekinge	Heraldik	III:110
Bogesund	Västergötland	Stadsvy	III:44	nu Ulricehamn
Bogesunds slott	Uppland	Byggnad	I:96
Bohus fästning	Bohuslän	Byggnad	III:115
Bohusläns vapen	Bohuslän	Heraldik	III:114
Bondes palats	Stockholm	Byggnad	I:41
Bondes palats	Stockholm	Byggnad	I:42
Borgholms slott	Öland	Byggnad	III:102
Borgholms slott	Öland	Byggnad	III:103
Borås	Västergötland	Stadsvy	III:44
Brahehus	Småland	Byggnad	III:90
Brahehälla	Småland	Byggnad	III:89
Brahes, Ebba, palats	Stockholm	Byggnad	I:44
Brokind	Småland	Byggnad	III:88
Brunsholm	Uppland	Byggnad	I:96
Bråborg	Östergötland	Byggnad	III:12
Bråvalla hed	Småland	Karta	III:84
Bråvalla hed, fornsaker	Småland	Övrigt	III:85
Bråvalla hed, gravhögar	Småland	Fornminne	III:86
Bråvalla hed, gravhögar	Småland	Fornminne	III:87
Bååts palats	Stockholm	Byggnad	I:45

---

C

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Charlottenburg	Östergötland	Byggnad	III:17

---

D

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Dahlberg, Erik		Porträtt	I:4
Dahlberg, Erik, gravkor	Södermanland	Byggnad	II:33
Dalarnas vapen	Dalarna	Heraldik	II:44
Dalslands vapen	Dalsland	Heraldik	III:73
De la Gardies palats	Stockholm	Byggnad	I:39
De la Gardies palats	Stockholm	Byggnad	I:40
Djursholm	Uppland	Byggnad	I:97
Drottningholm	Uppland	Karta	I:76
Drottningholm	Uppland	Byggnad	I:77
Drottningholm	Uppland	Byggnad	I:78
Drottningholm	Uppland	Byggnad	I:79
Drottningholm	Uppland	Byggnad	I:81
Drottningholm, trapphuset	Uppland	Byggnad	I:82
Drottningholm, vattenkonsterna	Uppland	Byggnad	I:80
Drottningskär	Blekinge	Byggnad	III:113

---

E

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Edsborg	Västergötland	Fornminne	III:51
Egentliga Finlands vapen	Finland	Heraldik	III:120
Ekeberg	Närke	Byggnad	II:52
Ekebyholm	Uppland	Byggnad	I:98
Ekebyhov	Uppland	Byggnad	I:98
Ekholmen	Uppland	Byggnad	I:99
Ekolsund	Uppland	Byggnad	I:90
Ekolsund	Uppland	Byggnad	I:91
Eksjö	Småland	Stadsvy	III:80
Eksjö hovgård	Småland	Byggnad	III:89
Enköping	Uppland	Stadsvy	I:65
Erik Erikssons, konung, gravkor i Varnhem	Västergötland	Övrigt	III:71
Erik Knutssons, konung, gravkor i Varnhem	Västergötland	Övrigt	III:69
Eriksberg	Södermanland	Byggnad	II:12
Eriksberg	Södermanland	Byggnad	II:13
Eriksberg	Södermanland	Byggnad	II:14
Eskilstuna slott	Södermanland	Byggnad	II:8
Espelunda	Närke	Byggnad	II:52

---

F

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Falköping	Västergötland	Stadsvy	III:45
Falu koppargruva	Dalarna	Byggnad	II:46
Falun	Dalarna	Stadsvy	II:45
Fiholm	Södermanland	Byggnad	II:15
Filippas, drottning, gravsten	Östergötland	Övrigt	III:11
Filipstad	Värmland	Stadsvy	II:58
Finland		Karta	I:5
Finland		Karta	I:6
Finlands, storfurstendömet, vapen	Finland	Heraldik	III:119
Finspång	Östergötland	Byggnad	III:8
Finspång	Östergötland	Byggnad	III:9
Finsta	Uppland	Byggnad	I:101
Finsta	Uppland	Karta	I:102
Finsta, bönegrotta	Uppland	Fornminne	I:103
Flemings palats	Stockholm	Byggnad	I:46
Floda kyrka	Södermanland	Byggnad	II:16

---

G

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Gotlands vapen	Gotland	Heraldik	III:33
Gripenberg	Småland	Byggnad	III:92
Gripsholm	Södermanland	Byggnad	II:8
Gränna	Småland	Stadsvy	III:80
Grävsnäs	Västergötland	Byggnad	III:53
Gröneborg	Uppland	Fornminne	I:105
Grönsö	Uppland	Byggnad	I:104
Gudhem	Västergötland	Byggnad	III:54	Ruin
Gustav Vasas gravkor	Uppland	Byggnad	I:58
Gustavianum	Uppland	Byggnad	I:62
Gyllenhielmska gravkoret	Södermanland	Byggnad	II:6
Gäddeholm	Södermanland	Byggnad	II:17	nu Tureholm
Gälakvist	Västergötland	Byggnad	III:52	Ruin
Gästriklands vapen	Gästrikland	Heraldik	II:59
Gästriklands vapen	Gästrikland	Heraldik	II:60
Gävle	Gästrikland	Stadsvy	II:61
Göksholm	Närke	Byggnad	II:53
Görväln	Uppland	Byggnad	I:104
Göta rikes huvudvapen		Heraldik	III:2
Göteborg	Västergötland	Stadsvy	III:37
Göteborg, Drottningporten	Västergötland	Byggnad	III:40
Göteborg, Drottningporten	Västergötland	Byggnad	III:41
Göteborg, Kungsporten	Västergötland	Byggnad	III:38
Göteborg, Kungsporten	Västergötland	Byggnad	III:39	Ibland no III:38b

---

H

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Haga	Uppland	Byggnad	I:106
Hallands vapen	Halland	Heraldik	III:105
Halleström	Västergötland	Topografi	III:56
Halmstad	Halland	Stadsvy	III:106
Hammarskog	Uppland	Byggnad	I:107
Hanstavik	Södermanland	Byggnad	II:15
Harald Hildetands grav	Småland	Fornminne	III:87
Hedemora	Dalarna	Stadsvy	II:45
Hedvig Eleonora kyrka	Stockholm	Byggnad	I:27
Hesselbyholm	Södermanland	Byggnad	II:18
Hjällsnäs	Västergötland	Fornminne	III:52
Hornsberg	Stockholm	Byggnad	I:107
Hudiksvall	Hälsingland	Stadsvy	II:66	Ibland numrerade separat
Husaby källa	Västergötland	Byggnad	III:58
Huskvarnafallen	Småland	Topografi	III:93
Håtuna	Uppland	Byggnad	I:106
Hällekis	Västergötland	Byggnad	III:57
Hälsinglands vapen	Hälsingland	Heraldik	II:62
Häringe	Södermanland	Byggnad	II:10
Härnösand	Ångermanland	Stadsvy	II:67	Ibland numrerade separat
Hässelby	Uppland	Byggnad	I:108
Hässelby	Uppland	Byggnad	I:109
Hästevads stenar	Västergötland	Fornminne	III:51
Höjentorp	Västergötland	Byggnad	III:55
Hönshylte skans	Småland	Karta	III:99
Hönsäter	Västergötland	Byggnad	III:57
Hörningsholm	Södermanland	Byggnad	II:19

---

I

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Idingstad	Östergötland	Byggnad	III:19	Ruin
Ingemo källa	Västergötland	Fornminne	III:72
Inges (d.y.), konung, gravsten i Vreta	Östergötland	Övrigt	III:29
Inges (d.ä.), konung, gravkor i Varnhem	Västergötland	Övrigt	III:70
Inglinge hög	Småland	Fornminne	III:94

---

J

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Jakobsdal	Uppland	Byggnad	I:85	nu Ulriksdal
Jakobsdal	Uppland	Byggnad	I:86	nu Ulriksdal
Jakobsdal	Uppland	Byggnad	I:87	nu Ulriksdal
Jakobsdal, parken	Uppland	Byggnad	I:88	nu Ulriksdal
Jakobsdal, pelargång, Marieberg	Uppland	Byggnad	I:89	nu Ulriksdal
Jäders kyrka	Södermanland	Byggnad	II:20
Jämtlands vapen	Jämtland	Heraldik	II:68
Jönköping	Småland	Stadsvy	III:79

---

K

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Kaggska gravkoret	Södermanland	Byggnad	II:16
Kalmar	Småland	Stadsvy	III:76
Kalmar domkyrka	Småland	Byggnad	III:77
Kalmar domkyrka	Småland	Byggnad	III:78	Planritning
Karelens vapen	Karelen	Heraldik	III:122
Karl Knutssons grav	Stockholm	Byggnad	I:23
Karl XI, konung		Porträtt	I:2
Karl XI:s, konung, triumfbåge	Stockholm	Byggnad	I:30
Karl XII, konung		Porträtt	I:3
Karlberg	Stockholm	Byggnad	I:71
Karlberg	Stockholm	Byggnad	I:72
Karlberg	Stockholm	Byggnad	I:73
Karlberg, 1662	Stockholm	Byggnad	I:70
Karlberg, lusthuset	Stockholm	Byggnad	I:74
Karlberg, orangeriet	Stockholm	Byggnad	I:75
Karlskrona	Blekinge	Stadsvy	III:111
Karlskrona	Blekinge	Stadsvy	III:112
Karlstad	Värmland	Stadsvy	II:57
Kastellholm	Åland	Byggnad	II:75
Katarina Jagellonicas, drottning, grav i Uppsala	Uppland	Byggnad	I:59
Katarina kyrka	Stockholm	Byggnad	I:25
Katarinas, drottning (Karl Knutssons andra gemål), gravsten	Östergötland	Övrigt	III:11
Knut Erikssons, konung, gravkor i Varnhem	Västergötland	Övrigt	III:68
Kristinas, drottning, triumfbåge	Stockholm	Byggnad	I:29
Kristinehamn	Värmland	Stadsvy	II:57
Krokek	Östergötland	Byggnad	III:17
Kronobergs slott	Småland	Byggnad	III:91	Ruin
Krusenberg	Uppland	Byggnad	I:70
Kungliga stallet	Stockholm	Byggnad	I:34
Kungsbacka	Halland	Stadsvy	III:108
Kungsnorrby	Östergötland	Byggnad	III:18
Kungsträdgården	Stockholm	Stadsvy	I:32
Kungsträdgården	Stockholm	Stadsvy	I:33
Kungälv	Bohuslän	Stadsvy	III:115
Kägleholm	Närke	Byggnad	II:54
Kägleholm	Närke	Byggnad	II:55
Kärsö	Uppland	Byggnad	I:110
Kättil Runskes gravvård	Västergötland	Fornminne	III:62
Köping	Västmanland	Stadsvy	II:38

---

L

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Lapplands vapen	Lappland	Heraldik	II:76
Lidköping	Västergötland	Stadsvy	III:43
Lidö	Uppland	Byggnad	I:111
Lindesberg	Västmanland	Stadsvy	II:51
Lindholm	Västergötland	Byggnad	III:59
Lindholmen	Uppland	Byggnad	I:111
Linköping	Östergötland	Stadsvy	III:4
Linköpings domkyrka	Östergötland	Byggnad	III:5
Ludgonäs	Södermanland	Byggnad	II:21	nu Trollesund
Luleå	Norrbotten	Stadsvy	II:73
Läckö slott	Västergötland	Byggnad	III:48
Läckö slott	Västergötland	Byggnad	III:49
Löfstad	Östergötland	Byggnad	III:20
Löfstad	Östergötland	Byggnad	III:21

---

M

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Machina nova i Falu gruva	Dalarna	Byggnad	II:47	Ibland no II:46b
Magnus Ladulås, konung, grav	Stockholm	Byggnad	I:23
Magnus Nilssons, tronpretendent, grav i Vreta	Östergötland	Övrigt	III:30
Malma	Södermanland	Byggnad	II:22	nu Öster Malma
Malmvik	Uppland	Byggnad	I:110
Margaretelund	Uppland	Byggnad	I:113
Maria kyrka	Stockholm	Byggnad	I:24
Mariedal	Västergötland	Byggnad	III:60
Mariestad	Västergötland	Stadsvy	III:43
Marstrand	Bohuslän	Stadsvy	III:116
Mauritsberg	Östergötland	Byggnad	III:22
Medelpads vapen	Medelpad	Heraldik	II:60
Medelpads vapen	Medelpad	Heraldik	II:65
Mora stenar	Uppland	Fornminne	I:64
Mynt		Övrigt	I:8
Myra	Närke	Byggnad	II:42
Målhammar	Västmanland	Byggnad	II:42
Mälsåker	Södermanland	Byggnad	II:23
Mölndalsfallet	Västergötland	Topografi	III:61
Mörby	Uppland	Byggnad	I:112
Mörby	Uppland	Byggnad	I:113

---

N

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Noor	Uppland	Byggnad	I:115
Noor	Uppland	Byggnad	I:116
Nora	Västmanland	Stadsvy	II:51
Norden med Baltikum och Tyska kusten	Karta	I:6
Norrköping	Östergötland	Stadsvy	III:6
Norrtälje	Uppland	Stadsvy	I:65
Norsholm	Östergötland	Byggnad	III:22
Nyckelsten	Uppland	Fornminne	I:68
Nydala	Småland	Byggnad	III:96
Nyköping	Östergötland	Stadsvy	II:3
Nylands vapen	Nyland	Heraldik	III:124
Nynäs	Södermanland	Byggnad	II:21
Närkes vapen	Närke	Heraldik	II:48
Näs	Västergötland	Byggnad	III:53
Näsby	Uppland	Byggnad	I:114

---

O

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Olof den heliges hjälm och sporrar	Övrigt	I:28
Olof Skötkonungs grav i Husaby	Västergötland	Övrigt	III:58
Ordnar		Övrigt	I:9
Oxenstierna, Bengt, palats	Stockholm	Byggnad	I:44
Oxenstiernas, Axel, gravkor i Jäders kyrka	Södermanland	Byggnad	II:20
Oxenstierna, Axel, palats	Stockholm	Byggnad	I:43

---

P

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Penningby	Uppland	Byggnad	I:122
Pipers palats	Stockholm	Byggnad	I:49
Piteå	Norrbotten	Stadsvy	II:72
Posses, Anna och Georg, minnesstenar	Västergötland	Fornminne	III:63

---

R

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Ragnvalds, konung, gravvård i Vreta	Östergötland	Övrigt	III:32
Rambora kulle	Södermanland	Fornminne	III:95
Riddarholmskyrkan	Stockholm	Byggnad	I:22
Riddarhuset	Stockholm	Byggnad	I:35
Riddarhuset	Stockholm	Byggnad	I:36
Ring, konung	Västergötland	Fornminne	III:62
Rinkesta	Södermanland	Byggnad	II:24
Romelborg	Småland	Fornminne	III:97
Rosenhanes palats	Stockholm	Byggnad	I:47
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:123
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:124
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:125
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:127
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:128
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:129
Rosersberg	Uppland	Byggnad	I:130
Rosersberg, trädgården	Uppland	Byggnad	I:126
Runsa	Uppland	Byggnad	I:132
Rydboholm	Uppland	Byggnad	I:131
Rånnum, vattenfallet	Västergötland	Topografi	III:64
Räfsnäs	Södermanland	Byggnad	II:24
Rönö	Östergötland	Byggnad	III:23
Rörstrand	Stockholm	Byggnad	I:131

---

S

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Sala	Västmanland	Stadsvy	II:39
Salsta	Uppland	Byggnad	I:133
Salsta	Uppland	Byggnad	I:134
Salsta	Uppland	Byggnad	I:135
Sandemar	Södermanland	Byggnad	II:25
Sandemar	Södermanland	Byggnad	II:26
Sankt Sigfrids källa	Västergötland	Fornminne	III:58
Satakuntas vapen	Finland	Heraldik	III:121
Savolax vapen	Savolax	Heraldik	III:126
Sigtuna	Uppland	Byggnad	I:67	Ruin
Sjö	Uppland	Byggnad	I:137
Sjö	Uppland	Byggnad	I:138
Sjöholm	Södermanland	Byggnad	II:28
Sjösa	Södermanland	Byggnad	II:27
Skandinavien		Karta	I:5
Skara stad	Västergötland	Stadsvy	III:42
Skenninge	Östergötland	Stadsvy	III:7
Skenäs	Östergötland	Byggnad	III:18
Skokloster	Uppland	Byggnad	I:140
Skottorp	Halland	Byggnad	III:109
Skurugata	Småland	Topografi	III:98
Skånellaholm	Uppland	Byggnad	I:132
Skånes vapen	Skåne	Heraldik	III:104
Skällnora	Uppland	Byggnad	I:139
Smålands vapen	Småland	Heraldik	III:75
Soopska gravkoret	Närke	Byggnad	II:50
Sparres palats	Stockholm	Byggnad	I:53
Stadshuset	Stockholm	Byggnad	I:55
Stafsund	Uppland	Byggnad	I:141
Stafsund	Uppland	Byggnad	I:142
Stegeborg	Östergötland	Byggnad	III:13
Stegeborg	Östergötland	Byggnad	III:14
Stenen i Grönan dal	Jämtland	Fornminne	II:69
Stenhammar	Södermanland	Byggnad	II:30
Steninge	Uppland	Byggnad	I:143
Steninge	Uppland	Byggnad	I:144
Stjärnorp	Östergötland	Byggnad	III:24
Stockholm, staden	Stockholm	Stadsvy	I:13
Stockholm, staden	Stockholm	Stadsvy	I:14
Stockholms slott (gamla), borggården	Stockholm	Byggnad	I:17
Stockholms slott (gamla), borggården	Stockholm	Byggnad	I:18
Stockholms slott (gamla), exteriör	Stockholm	Byggnad	I:15
Stockholms slott (gamla), exteriör	Stockholm	Byggnad	I:16
Stockholms slott (nya)	Stockholm	Byggnad	I:19
Stockholms slott (nya), slottskyrkan	Stockholm	Byggnad	I:20
Stockholms slott (nya), slottskyrkan	Stockholm	Byggnad	I:21
Strängnäs	Södermanland	Stadsvy	II:4
Strängnäs domkyrka	Södermanland	Byggnad	II:5
Strömsholm	Västmanland	Byggnad	II:40
Strömsholm	Västmanland	Byggnad	II:41
Strömstad	Bohuslän	Stadsvy	III:118
Sturefors	Östergötland	Byggnad	III:25
Sturefors	Östergötland	Byggnad	III:26
Sturefors	Östergötland	Byggnad	III:27
Sundby	Södermanland	Byggnad	II:29
Sundbyholm	Södermanland	Byggnad	II:29
Sundholm	Västergötland	Byggnad	III:65
Sundsvall	Medelpad	Stadsvy	II:64
Svartsjö	Uppland	Byggnad	I:83
Svartsjö	Uppland	Byggnad	I:84
Sveriges huvudvapen		Heraldik	I:7
Sveriges riksbank	Stockholm	Byggnad	I:54
Sverkers gravsten	Västergötland	Övrigt	III:63
Sverkerska gravvården i Vreta	Östergötland	Övrigt	III:31
Svinngarns källa	Uppland	Fornminne	I:68
Säby	Uppland	Byggnad	I:136
Sätuna	Uppland	Byggnad	I:136
Sävstaholm	Södermanland	Byggnad	II:27
Söderhamn	Hälsingland	Stadsvy	II:64
Söderköping	Östergötland	Stadsvy	III:7
Södermanlands vapen	Södermanland	Heraldik	II:2
Södertälje	Södermanland	Stadsvy	II:7

---

T

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Tavastehus	Tavastehus	Byggnad	III:127
Tessins palats	Stockholm	Byggnad	I:50
Tessins palats	Stockholm	Byggnad	I:51
Tessins palats	Stockholm	Byggnad	I:52
Tidö	Västmanland	Byggnad	II:43
Tor, gudabild		Övrigt	I:61
Torneå	Finska Lappland	Stadsvy	II:71
Torpa	Västergötland	Byggnad	III:65
Torshälla	Södermanland	Stadsvy	II:4
Torstens källa	Västergötland	Fornminne	III:50
Troja, Trojaborg	Småland	Karta	III:99
Trollhättan, vattenfallet	Västergötland	Topografi	III:64
Trosa	Södermanland	Stadsvy	II:7
Tullgarn	Södermanland	Byggnad	II:30
Tuna	Uppland	Byggnad	I:145
Tuna	Östergötland	Byggnad	III:24
Turinge kyrka	Södermanland	Byggnad	II:33
Tynnelsö	Södermanland	Byggnad	II:31
Tyresö	Södermanland	Byggnad	II:32
Tärna	Södermanland	Byggnad	II:31

---

U

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Uddevalla	Bohuslän	Stadsvy	III:117
Ulrika Eleonora kyrka	Stockholm	Byggnad	I:26
Ulrika Eleonoras, triumfbåge	Stockholm	Byggnad	I:31
Ulrika Eleonoras, triumfbåge	Stockholm	Stadsvy	I:31
Ulvsunda	Uppland	Byggnad	I:146
Umeå	Västerbotten	Stadsvy	II:71
Upplands vapen	Uppland	Heraldik	I:11
Uppsala	Uppland	Stadsvy	I:56
Uppsala domkyrka	Uppland	Byggnad	I:57
Uppsala, gamla, högar	Uppland	Fornminne	I:64
Uppsala, gamla, kyrka	Uppland	Byggnad	I:63
Uppsala, gamla, tempel	Uppland	Byggnad	I:63

---

V

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Vadstena	Östergötland	Stadsvy	III:10
Varberg	Halland	Stadsvy	III:107
Varnhems klosterkyrka	Västergötland	Byggnad	III:66
Varnhems klosterkyrka	Västergötland	Byggnad	III:67
Varnhems klosterkyrka	Västergötland	Byggnad	III:68
Varnhems klosterkyrka	Västergötland	Byggnad	III:69
Varnhems klosterkyrka	Västergötland	Byggnad	III:70
Varnhems klosterkyrka	Västergötland	Byggnad	III:71
Vaxholm	Uppland	Byggnad	I:147
Vetlanda (Vittalia)	Småland	Karta	III:100
Viborg	Karelen	Stadsvy	III:123
Vibyholm	Södermanland	Byggnad	II:34
Vik	Uppland	Byggnad	I:150
Vimmerby	Småland	Stadsvy	III:82
Visborg	Gotland	Byggnad	III:35
Visby	Gotland	Stadsvy	III:34	Med karta
Visingsborg	Småland	Byggnad	III:83
Wrangels palats	Stockholm	Byggnad	I:37
Wrangels palats	Stockholm	Byggnad	I:38
Wredes palats	Stockholm	Byggnad	I:48
Vreta kloster	Östergötland	Byggnad	III:28
Vreta kloster	Östergötland	Byggnad	III:29
Vreta kloster	Östergötland	Byggnad	III:30
Vreta kloster	Östergötland	Byggnad	III:31
Vreta kloster	Östergötland	Byggnad	III:32
Vänersborg	Västergötland	Stadsvy	III:45
Vänngarn	Uppland	Byggnad	I:148
Vänngarn	Uppland	Byggnad	I:149
Vänngarn	Uppland	Byggnad	I:150
Värmlands vapen	Värmland	Heraldik	II:56
Västanå	Småland	Byggnad	III:83
Västerbottens vapen	Västerbotten	Heraldik	II:70
Västergötlands vapen	Västergötland	Heraldik	III:36
Västervik	Småland	Stadsvy	III:82
Västerås	Västmanland	Stadsvy	II:36
Västmanlands vapen	Västmanland	Heraldik	II:35
Växjö	Småland	Stadsvy	III:81

---

Y

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Ymseborg	Västergötland	Byggnad	III:72	Ruin

---

Å

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Ådö	Uppland	Byggnad	I:92
Ådö	Södermanland	Byggnad	II:9
Åkerö	Södermanland	Byggnad	II:9
Åkeshov	Uppland	Byggnad	I:92
Ålands vapen	Åland	Heraldik	II:74
Ållonö	Östergötland	Byggnad	III:15
Ållonö	Östergötland	Byggnad	III:16
Åmål	Dalsland	Stadsvy	III:74
Ångermanlands vapen	Ångermanland	Heraldik	II:60
Ångermanlands vapen	Ångermanland	Heraldik	II:66
Årsta	Södermanland	Byggnad	II:10
Årsta	Södermanland	Byggnad	II:11

---

Ä

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Älfsborg	Västergötland	Byggnad	III:47
Älvkarlebyfallen	Uppland	Topografi	I:100
Ängsö	Västmanland	Byggnad	I:94
Ättestupor	Västergötland	Fornminne	III:50
Ättestupor	Västergötland	Fornminne	III:51

---

Ö

Motiv	Landskap		No.	Kommentar
Ölands vapen	Öland	Heraldik	III:101
Örby	Uppland	Byggnad	I:118
Örby	Uppland	Byggnad	I:119
Örbyhus	Uppland	Byggnad	I:117
Örebro	Närke	Stadsvy	II:49
Öregrund	Uppland	Stadsvy	I:66
Östanå	Uppland	Byggnad	I:120
Östanå	Uppland	Byggnad	I:121
Österbottens vapen	Österbotten	Heraldik	III:125
Östergötlands vapen	Östergötland	Heraldik	III:3
Östhammar	Uppland	Stadsvy	I:66

---

Suecia Antiqua et Hodierna - I

Planschförteckning över samtliga planscher i första delen. Med * utmärkes att kopparplåten till planschen finns bevarad i Nationalmuseum. Hänvisningar till sidnummer avser 1924 års upplaga.
OBS! Texten är ej korrekturläst, arbete pågår.

---

* I: 1. Titelblad av Jean Le Pautre 1669, delvis efter teckning av David Klöcker-Ehrenstrahl. Det bär inskriften »Suecia Antiqva et Hodierna» och innehåller en allegorisk framställning, som symboliserar det i verket skildrade ämnet, det vid havet belägna, genom sin vapenlycka mäktiga svenska väldet: en kvinna med murkrona och hermelinsmantel tronar på ett liggande lejon och mottager en lagerkrans av krigsguden Mars, vilken trampar på ett Medusahuvud; nedanför dessa i förgrunden driver havsguden Neptunus, väpnad med sin treudd, sitt spann; i bakgrunden svävar en vingad genius, som blåser i en trumpet, från vilken nedhänger en fana, varpå avtecknar sig riksvapnet tre kronor. - Ordet Hodierna är graverat under de holländska kopparstickarnas period; förut stod där »Moderna», som synes av de äldsta bevarade avtrycken i Kungliga biblioteket (avbildn. hos Östman, Sankt Eriks årsbok 1919.) Se i övrigt sid. 40 o. f.

* I: 2. Porträtt av konung Karl XI - »Carolus XI, Suecorum, Gothorum et Vandalorum Rex» -kopparstick av Samuel von Blesendorff år 1698, signerat »S. Blesendorff, S. E. B. Sculptor sculp.», troligen efter porträtt av Elias Brenner. På ramverket står konungens valspråk på latin: »Dominus protector meus», d. v. s. Herren är min beskyddare.

* I: 3. Porträtt av konung Karl XII - »Carolus XII. Svecorum, Gothorum et Vandalorum Rex» -kopparstick signerat »S. Blesendorff S. E. B. (d. v. s. Serenissimi Electoris Brandenburgici) Sculptor sc[ulpsit] », 1698, troligen efter porträtt av Elias Brenner. I fråga om ramverkets anordning observeras de kungliga regalierna på ett hyende samt svenska riks- vapnet tre kronor, Göta lejon över tre strömmar och den Vendiska draken i sina vapensköldar .

* I: 4. Erik Dahlberg, kopparstick signerat »S. Blesendorff S. E. B. Sculptor Sculp.», 1698, troligen efter porträtt av Elias Brenner. Inskrift under porträttet: »Illustrissimus et Excellentisimus Dn. Ericus Dahlberg, Comes in Schenäs, liber Baro in Stropstat, Dom: in Werder et S. R. M. Suecire Senat: Ductor exercituum, Ducatus Livoniae Gubernator Generalis, Academire Dorpatensis Cancellarius nec von Regalium munimentorium Director Generalis», d. v. s. den berömde och lysande herren Erik Dahlberg, greve till Skenäs, friherre till Stropsta, herre till Werder, kungligt råd, fältmarskalk, generalguvernör över Livland, kansler över Dorpats akademi och generaldirektör över rikets befästningsverk. Därunder latinska distika återgivna i översättning å sid. I 18. Kring ramen, som nedtill är försedd med Dahlbergs vapen, står följande latinska tänkespråk: »Nihil tam al te natura constituit qvo virtus non potest eniti», d. v. s. naturen ställde intet så högt, att icke dugligheten kan arbeta sig dit upp.

* I: 5. Karta över Norden i forntiden, »Veteris Orbis Arctoi Typus», kopparstick av G. Drogenham 1695. Kartan är oproportionerligt kort och bred. Även ortsuppgifterna äro i många fall oriktiga; dock är det ju alldeles riktigt, att Uppsala och Birka där finnas angivna men ej Stockholm.

* I: 6. Karta över Norden i nutiden, »Nova et accurata (d. v. s. ny och exakt) orbis arctoi tabula geographica», kopparstick av de Reuter 1696. Kartan, som i huvudsak är uppgjord av professor Anders Spole, har sin förebild i Andreas Bureus svenska karta av år 1626 och är i huvudsak ganska tillförlitlig. Riks- och landskapsvapnen äro utsatta på sina respektive platser. I den övre rikt ornerade kartuschen finnas vapensköldarna för I Svealand, Götaland, Venden och Finland. I kartuschen nedtill meddelas: »Svenska mil äro över allt lika långa, och tolv sådana gå på en grad.»

* I: 7. Svea rikes huvudvapen, »Insigne principale Regni Sueciae» , kopparstick av J. Le Pautre år 1669. Skölden med tre kronor, täckt av kunglig krona, stödes av två lejon och är omgiven av Karl X Gustafs ordenskedja. Ovantill en samling av landskapsvapen (i åtskilliga fall olika de nedan beskrivna). Se vidare sid. 40.

* I: 8. Gamla svenska mynt, eller såsom den latinska överskriften berättar, »några forna svenska konungars gamla mynt, slagna innan de tre nordiska rikena genom den danska drottningen Margareta förenades till ett rike, varav för alla opartiska tydligt framgår, att tre kronor icke få århundranden före föreningen mellan de tre rikena Sverige, Danmark och Norge voro det svenska rikets egna och särskilda sköldemärke. Originalen till dessa mynt finnas i Elias Brenners svensk-götiska myntkabinett, vilket han under trettio år med stor omsorg och icke ringa kostnad bildat samt beskrivit i en särskild bok» (Brenners Thesaurus nummorum Sueo-Gothicorum, utgiven 1691). Kopparstick av W. Swidde 1693. Nummer l, som oriktigt uppgives vara ett Olov Trätäljas mynt, är en brakteat och alltså från en senare tid än som angivits; en brakteat är även nummer 4. Numren 2, 3 och 5 -15 äro samtliga oriktigt attribuerade och riktigt endast de i nedersta ramen upptagna, från konung Albrekts tid.

* I: 9. Svenska riddarordnar eller enligt den latinska inskriften »avbildning av alla ridderliga och militära ordnar i Sverige, som varit instiftade fordom eller under mera närliggande tider». Kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1694. Sex ordnar återgivas: »Serafimerorden, instiftad år 1334 eller 1343 av konung Magnus Eriksson kallad Smek», »Svärdsorden eller riddarebältets orden», »Birgittinerorden, som blomstrade i Sverige år 1396~, »Konung Erik XIV:s riddarorden, kallad Frälsarens orden, stiftad vid hans kröning år 1561 », »Konung Johan III:s riddarorden, kallad Agnus Dei stiftad år 1569 mot ryssarna» och »Amaranterorden stiftad av drottning Kristina år 1651» (borde vara 1653). - De båda förstnämnda skäligen apokryfiska ordnarna hava intet att skaffa med nuvarande serafimer- och svärdsordnarna, och den nu existerande sällskapsorden, som bär namnet amarantorden, upprättades på enskilt initiativ först år 1760.

* I: 10. Sveo-göternas bokstäver, »Literre Sveo-Gothorum», kopparstick av D. Engelhardt 1698. Tre alfabet återgivas. Det äldsta säges - med orätt - runorna vara, »Antiquissimre Runre dictre», vilkas former (med varianter), namn och ljudvärden meddelas, yngre kallas det ulfilanska, »Recentiores Ulphilanre) – bokstäverna i den gotiske biskopen Ulfilas bibel. översättning, som skänkts till Uppsala universitetsbibliotek av Magnus Gabriel De la Gardie 1669 - vidare följa de yngsta, medeltida bokstäverna, som kallas munkbokstäver, »Novissimre Monachales», varav först återgivas majusklerna och därpå minusklema eller 1400- talets alfabet. - Alfabeten hade uppställts av sekreteraren i Antikvitetsarkivet Johan Peringskiöld.

* I: 11. Hertigdömet Upplands vapen, »Insigne Ducatus Uplandiae», kopparstick av J. Le Pautre 1668. Själva vapnet, utan sköld, är här motiv för en konstnärlig framställning. På ett kransat podium och mot bakgrunden av en med kungliga kronor översållad mantel av tecknar sig ett riksäpple med rikt ornerad gördel och krönt kors under hertiglig - motsvarande enligt nu bruklig terminologi grevlig - krona. - Se i övrigt sid. 34.

* I: 12. Birger Jarl, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. Den latinska inskriften lyder i översättning: »Avbildning av den berömde fursten Birger Jarl, riksföreståndare och fader till konungarna Valdemar och Magnus, kopierad efter en ännu förefintlig bild i Tavastehus slott i Finland, målad omkring år 1220, sedan han tvingat finnar och tavaster att antaga kristendomen och därefter grundat den kungliga huvudstaden Stockholm. » Det är åt grundläggaren av Stockholm, vars skildring här begynner, som kopparsticksporträttet är ägnat. Emellertid saknar det fullkomligt historisk autencitet. Den teckning härtill, som landshövding A. Cronhiort skaffat Dahlberg, var grundad på men återgav alldeles felaktig! en medeltida framställning av Kristus som smärtornas man, en omständighet, som är desto märkligare som densamma uppfattats riktigt i en av Brenner på 1670-talet gjord teckning.. Trots allt har detta kuriösa porträtt kommit att spela en stor roll, i det att en senare tids bildande konstnärer och bokillustratörer lånat dess drag åt sina egna framställningar av Birger Jarl, över vilken ju ingen autentisk porträttbild finnes.

* I: 13. Stockholm från öster, »Stockholmia Orientem versus», kopparstick signerat »W. Swidde sculp. Holmiae A. 1693». Tre vapen återgivas: ett med en sluten och ett med en öppen krona samt en mångbladig ros. Denna utsiktsbild är placerad före den följande, som dock är till tiden äldre. Jämförd med denna visar den ifråga om arkitekturen en större mängd av de av Tessinarna och De la Vallee i sydeuropeisk barockstil uppförda byggnaderna, mellan vilka synas åtskilliga hus med höga gavlar byggda i den äldre tysk-holländska renässansstilen. Förutom de å följande plansch upptagna namnen tillkomma här de nya kyrkorna Kungsholms- och Johannes, »Templ. S. Ulricae» och »Templ. S. Johannis», varjämte i bakgrunden utmärkas Karlberg och Solna. De många fartygen å Saltsjön i förgrunden förläna staden dess karaktär av sjö- och handelsstad. Nära förbunden med dessa stadens näringsgrenar är den industriella verksamhet, som skildras i nedersta högra hörnet,. skeppsbyggeriet vid flottans varv å Kastellholmen.

* I: 14. Stockholm, Sveriges huvud- och residensstad, från väster, »Stockholmia Metropolis Regni Sueciae et Sedes Regia qua parte Occidentem spectat», kopparstick signerat )A. Perelle sculp.) 1669 efter teckning av Erik Dahlberg 1665. Vapenkartuscherna, som bäras av genier, visa Stockholms gamla vapen:, en befästad stad och Sankt Erik. Bilden domineras av det mäktiga slottet. tre kronor (»Arx Regia»), bredvid vilket i staden mellan broarna synas Storkyrkan, Tyska kyrkan och Riddarholmskyrkan, (»Templ. S. Nicolai», »Templ. S. Gertrudis» och »TempI. S. Francisci»). På Norrmalm (»Suburbium Boreale») namngivas Klara och Jakobs kyrkor (»Templ. S. Clarre» och »TempI. S:ti Jacobi») samt på Södermalm (»Suburbium Australe.») Katarina och Maria kyrkor, »TempI. S. Catharinae» och »TempI. S. Mariae». I förgrunden nämnes Mälaren (»Mäler Lacus»). Planschen lämnar en konstnärligt högtstående och - frånsett den sydländska vegetationen i förgrunden - topografiskt väl utförd bild av huvudstaden, som då vuxit till en storstad efter den tidens mått. Se i övrigt sid. 75.

* I: 15. Stockholms gamla slott från öster, )Arx Regia Holmensis versus Orientem», kopparstick av Adam Perelle 1670-1674. Bilden visar slottets imponerande yttre sett från Saltsjösidan samt gamla Norrbro bort till Drottning Kristinas triumfbåge på nuvarande Gustaf Adolfs torg. Orienteringarna äro: A. Slottet. B. Norreport och Norrbro. C. Mynthuset. D. Amiralen Flemings hus. E. Riksdrotsen Per Brahes palats. F. Drottning Kristinas triumfbåge. Se i övrigt sid. 77.

* I: 16. Stockholms gamla. slott åt stadssidan (från väster), kopparstick signerat »Jean Marot Fecit», 1667. Den dubbelspråkiga rubriken lyder på latin: »Arx Regia Holmensis quâ Vrbem spectat», på tyska: »Das Königl. Schloss zu Stockholm kegen der Stadt anzusehen». Överst står en vapentrofe med tre sköldar, varå ses tre kronorr ett. lejon över tre strömmar och den vendiska draken. Planschen återgiver slottets västra karnapprydda , fasad med den yttre slottsporten, uppförd under den äldre Vasatiden. Särskilt namngivas tornet Tre kronor, (»Turris trium Coronarum» eller »Drei Kronen»), Storkyrkan (»Templum S:ti Nicolai») samt i bakgrunden Jakobs kyrka (»Templum S:ti Jacobi»). Se i övrigt sid. 20.

* I: 17. Stockholms gamIa slotts borggård från öster, »Arcis Holmensis Area versus Orientem», kopparstick signerat »Marot sc.», 1670. Orienteringarna äro: A. Slottskyrkan. B. Köket. C. Kungliga kansliet. D. Hovrätten. E. Yngre kungsgemaken. F. Ingången emot staden. G. Trappan till rikssalen. H. Baldakintäckt fritrappa. Se i övrigt sid. 72.

* I: 18. Stockholms gamla slotts borggård från väster, »Arcis Holmensis Area interior versus Occidentem», kopparstick av J. Le Pautre 1670. Överst en trofé med riksvapnet. På borggården framställes ett rörligt liv, drabanter, karosser m.m. dyl. Se i övrigt sid. 65.

* I: 19. Stockholms slotts norra länga, som på den högmäktige konung Karl XI:s tillskyndan och bekostnad uppbyggdes från grunden år 1693, interiör av borggården, och samma längas exteriör mot Norrbro och Norrmalm, »Pars Septentrionalis Arcis Regiae Holmensis auspicio ac sumtu Serenissimi Regis Caroli XI Anno 1693 e fundamentis exstructa qua faciem introrsum vertit ad ipsam arcis aream» och »Ejusdem partis facies exterior qure spectat pontem et Suburbium septentrionale», kopparstick av W. Swidde 1697. Dessa bilder av det ombyggda slottet före den stora branden 1697 äro utförda av kopparstickaren efter arkitektens, Nikodemus Tessin d. y:s, ritningar. Den övre bilden visar borggården ungefär i det skick den nu ter sig. Däremot hava av projektet till exteriör kaj- och brobyggnaderna aldrig utförts.

* I: 20. Avbildning av den praktfulla och vackert utsmyckade kyrkan å Stockholms slott, inredd med mycken kostnad år 1694 av den stormäktige konungen Karl XI (interiör mot väster), »Delineatio Templi et magnificentia et mira operis elegantia conspicui, Anno 1694 a Potentissimo Rege Carolo XI. sumtu insigni, in Holmensi Arce adornati», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmia 1702.»

* I: 21. Högkoret i Stockholms slottskyrka, som den mäktige konungen Karl XI lät inreda med mycken omsorg och kostnad år 1694 (interiör mot öster), »Chori primarii in Aede Sacra Arcis Holmensis quaffi Potentissimus Rex Carolus XI eximio opere pretioque Anno 1694 restaurari extruique curavit Delineatio», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1695. » Den sköna interiören var prydd med målningar av Ehrenstrahl och bildhuggeri er av Burchardt Precht.

* I: 22. Fransiskanerkyrkan, i allmänhet kallad Riddarholmskyrkan, på Riddarholmen i Stockholm, »Templum S:ti Francisci vulgo Ridderholms Kiörka Holmiae in Insula Equestri», kopparstick av J. Marot 1670. Planschen visar exteriören av den gamla gotiska kyrkobyggnaden, från Magnus Ladulås tid, och de däromkring vid olika tider tillkomna gravkoren, varav det karolinska ju dock här ännu saknas. Orienteringarna äro: A. Koret med konungarna Magnus Ladulås och Karl Knutssons gravmonument. B. Gustaf II Adolfs och Karl X Gustafs gravkor. C. Grevens av Vasaborg gravkor. D. Fältmarskalken greve Lennart Torstenssons gravkor. E. Friherrliga Wachtmeisterska gravkoret. F. Greve Leijonhufvuds grav. Se i övrigt sid. 73.

* I: 23. De båda ryktbara och mäktiga svenska konungarna Magnus Ladulås och Karl Knutssons gravmonument i Riddarholmskyrkan i Stockholm, »Duorum celebrium potentissimorumque Sueciae Regum Magni Ladulåås et Caroli Canuti monumenta Sepulcralia in templo insulae equestri Holmensis», kopparstick signerat »W. Swidde sculp.», 1696. Orienteringarna äro: A. Konung Magnus Ladulås. B. Konung Karl Knutsson. C. Ingången till konung Gustaf II Adolfs gravkor. D. Altare.

* I: 24. Maria Magdalena kyrka i Stockholms norra förstad, »Templum S:tae Mariae Magdalae in Suburbio australi Holmiae» , kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1691». Johan III lät 1576 bygga kyrkan, vilken åren 1672-1681 ombyggdes efter Nikodemus Tessin d. ä:s ritningar. Från denna ombyggnad härrör den å planschen avbildade nordfasaden, ritad efter romersk förebild, och tornspiran, som nu är ersatt med en nyare. I bakgrunden namngives en betydande byggnad från 1600-talets senare hälft, det ännu ganska oförändrat skick kvarstående van der Noothska palatset, »Palatium Illustr: D 11 van der Noot».

* I: 25. Katarina kyrka i Stockholm, grundlagd av den högmäktige konungen Kal Gustaf, »Templum S:tae Catharinae à Sereniss. Rege Carolo Gustavo Holmiae fundatum» kopparstick av Adam Perelle 1669. Kyrkan byggdes 1656-1689 efter ritningar av arkitekten Jean De la Vallee, men inredningsarbeten pågingo länge därefter. Den är del första egentliga renässanskyrkan i Stockholm, en centralkyrka med kupol över det kvadratiska mittrummet och fyra lika långa korsarmar. År 1723 härjades den av eldsvåda. Orienteringarna äro: A. Katarina kyrka. B. Söderport. C. Vindbro med sluss. D. Riddarholmskyrkan. E. Gustaf den stores gravkor. F. Wrangelska palatset. G. Klara kyrka H. Munklägret (Kungsholmen). I. Gertruds kyrka. K. Nikolai kyrka. I bakgrunden utmärkes sjön Mälaren (»Mäler Lacus»). Se i övrigt sid. 76.

* I: 26. Ulrika Eleonora kyrka i västra förstaden, nu kallad Kungsholmen, .»Templum Udalricae Eleonorae in Suburbio Occidentali quod hodie Kungsholm dicitur», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen delin. et sculpsit Holmiae 1703». Denna centralkyrka, som är uppkallad efter Karl XI:s gemål, började år 1673 uppföras efter ritningar av arkitekten Mathias Spihler och invigdes 1688. Varken när planschen graverades eller någonsin senare har kyrkan emellertid företett fullt samma exteriör, som här återgives efter ritningarna.

* I: 27. Hedvig Eleonora kyrka, grundlagd på den höge och mäktige konung Karl Gustafs tillskyndan i den förstad, som nu kallas Ladugårdslandet, »Templum Hedewigia auspicio Sereniss: potentissimique Regis Caroli Gustavi in Suburbio, quod Ladugårdslande dicitur, fundatum», kopparstick av W. Swidde 1696. Byggandet av kyrkan, som bär »riksänkedrottningens» namn, påbörjades vid slutet av 1660-talet efter arkitekten Jean De la Vallees ritningar, men färdig och invigd blev den först år 1737. Från 1860-talet är däremot den nuvarande kupolen på kyrkan. I förgrunden synes ett liktåg. Orienteringarna äro A. Slottet. B. Tornet Tre Kronor. C. Katarina kyrka. D. Nikolai kyrka. - Nedantill se: en plan av kyrkan, efter Jean De la Vallees förslag omkring år 1665, »Ichnographia templi»

I: 28. Den norske konungen Olof den heliges hjälm och sporrar, minnesmärken, son fordom funnos i Trondhiem men som sedan av den svenska konungen Erik XIV vid Trondhiems erövring fördes därifrån och överlämnades till Storkyrkan i Stockholm, där de ännu finnas att se, »Cassis et Calcaria S:ti Olai, Norvegiae Regis monumento ipsius Nidrosia olim adpensa, postmodum vero a Sueciae Rege, Erico XIV, Captâ Nidarosiâ inde translat: et templo S:ti Nicolai quod Holmiae est donata, ubi adhuc hodie conspicuntur», kopparstickl av F. Campion 1669. Se i övrigt sid. 44.

* I: 29. Triumfbåge vid drottning Kristinas kröning, »Arcus Triumphalis Augustissima Reginae Christinae» - »Ihre Maij:tt der Durchleuchtigsten Königin Christinae Triumfpforte bei dero Königl. Crönung aufgerichtet A:o 1650», kopparstick signerat av gravören, »J. Marot Sculp.» och av tecknaren Erik Dahlberg, som överlämnar och tillägnar sin teckning å drottningen. Vapnet är Vasaättens. Triumfbågen, som uppfördes vid nuvarande Gustav Adolfs torg i ett ovaraktigt material, är ritad av den kungliga arkitekten Jean De la Vallee Särskilt namngivas en del av Östersjön (»Maris Baltici Pars»), Norrström (»Norder Strohm) Slottet (»Arx Regia» och »Das Königl. Schloss»), riddarhuset (»Palat. Ordinis Equestris» och »Das Ritterhaus») samt Riddarholmskyrkan (»Templum S:ti Francisci»). Se i övrigt sid. 20.

* I: 30. Triumfbåge, som efter danska krigets lyckliga slut restes åt den återvändande segerrike och store konungen Karl XI av Stockholms stad, »Arcus Triumphalis, gloriose confecto bello Danico Invictissimo Augustissimoque Regi Carolo XI reduci, erectus a civitate Stockholmiense», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1692». Triumfbågen restes år 1679. Särskilt utmärkas Klara kyrka (» T: S. Clara») och Brunkeberg (»Moru Brunconis»).

* I: 31.. Tnumfbåge rest på Norrbro i Stockholm den 24 november 1680 vid den höga drottning Ulrika Eleonoras högtidliga intåg, »Arcus Triumphalis in Solennem adventum Serenissimae Reginae Uldaricae Eleonorae, Stockholmiae ad Pontem Barealem die 24 Novemb Anno 1680 exstructa», kopparstick av W. Swidde 1691. Triumfbågens arkitekt var Nikodemus Tessin d. y.

* I: 32. Utsikt av den mycket sköna Kungsträdgården i Stockholm från norr, »Prospectus amoenissimi Horti Regii qui Holmiae est, versus meridiem», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen delin. et sc. Holmiae 1700». Överst står riksvapnet. Trädgården hade under Karl XI:s regering fått sin stränga franska stil av trädgårdsarkitekten Johan Hårleman. Orienteringarna äro: I. Jakobs kyrka. 2. Kungliga slottet. 3. Nikolai kyrkas torn. 4. Kungliga arsenalen. 5. Södermalm. 6. Greve Axel Wachtmeisters hus. 7. Nils Tungel hus.

* I: 33. Utsikt av Kungsträdgården från söder, vilken trädgård är mycket skön med sina gångar och de olika slags träd och örter, som ditförts från olika världsdelar, »Prospectus Horti Regii qui Holmiae est, ambulacris et arborum plantarumque ex remotis orbis partibus advectarum, varietate amoenissimi, versus Septentrionem», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen delin. et sc. Holmiae 1700». Orienteringarna äro: A. Jakobs kyrka. B. Svante Baners hus. C. Gamla Arsenalen. D. Brunkeberg. E. Sankt Olofs kapell. F. Sankt Johannes kapell. G. Carl Sparres palats.

* I: 34. Kungliga stallet, på konung Karl XI.:s tillskyndan konstskickligt uppbyggt på Helgeandsholmen i Stockholm år 1696, »Equile Regium auspicio Regis Caroli XI. Holmiae, in insula a Spiritu Sancto dicta Anno 1696 affabre exstructum», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1698. Arkitekt var Nikodemus Tessin d. y.

* I: 35. Riddarhuset mot staden, »Palatium Ordinis Equestris urbem versus», signerat »le Potre fecit». 1670. Denna och följande plansch återgiva Riddarhuset sådant det var avsett att utföras efter ritningar av Simon De la Vallee, Justus Vingboons och Jean De la Vallee. Det stod under byggnad 1643-1674, men flyglar och paviljonger uppfördes icke. Se i övrigt sid. 62.

* I: 36. Riddarhuset från Mälaren, »Palatium Ordinis Eqvestris Lacum Mäler versus», kopparstick av J. Le Pautre 1670-1674. Se i övrigt sid. 65.

* I: 37. Den vittberömde och utmärkte herr greven och fältherren Karl Gustaf Wrangels palats i Stockholm, sett från stadssidan, »Illustriss: et Excellentiss: Dn. Comitis Caroli Gustavi Wrangelij Supremi Exercituum Ducis Palatium Holmense qua parte urbem respicit» (därunder även samma inskrift på tyska), kopparstick signerat »I. Marot Scul.», 1667. Vapnet är det Wrangelska. Nikodemus Tessin d. ä. arbetade från år 1653 som detta praktfulla palatsbygges arkitekt under medverkan av den arkitekturintresserade byggherren själv. Efter slottsbranden blev palatset konungafamiljens bostad, varefter det fått namnet Kungshuset. Den rika yttre orneringen är nu försvunnen. Palatset lämnar nu lokaler åt Svea hovrätt m.fl. verk. Se i övrigt sid. 20.

* I.: 38. Den vittberömde greven och fältmarskalken Karl Gustaf Wrangels palats i Stockholm mot Mälaren, »Palatium Illustrissimi Comitis Caroli Gustavi Wrangelii R:ni S:re Marschi, quod Holmiae est, et vergit ad Lacum Meler», kopparstick av J. Le Pautre 1670-1674. Se i övrigt sid. 66.

* I.: 39. Den vittberömde och utmärkte herr greven och rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardies palats i Stockholm från Jakobs kyrka, »Illustriss. et Excellentiss: Comitis Dni Magni Gabrielis De la Gardie, Magni Cancellarij, Palatium Holmense qua parte Templum S:ti Iacobi spectat», kopparstick signerat »I Marot fecit», 1670. Vapnen äro rikskanslerns och hans gemåls. Denna och närmast följande plansch visa slottet Makalös, som fältherren Jakob De la Gardie lät uppföra efter arkitekten Hans Jacob ChristIers ritningar, omgivet av andra märkliga 1600-talsbyggnader. Orienteringarna äro: A. Rikskanslerns palats. B. General Wachtmeisters palats. C. Fältmarskalken Douglas palats. D. Kungl. trädgården. E. Hovkanslem Tungels hus. F. Sekreteraren Wijnblads hus. G. Näckströmsgraven med bro. H. Klippa (framför greve Douglas palats). Se i övrigt sid. 73.

* I: 40. Den vittberömde och utmärkte herr greven och rikskanslem Magnus Gabriel De la Gardies palats i Stockholm från öster, »Illustriss: et Excellentiss: Comitis Dn:Magni Gabrielis De la Gardie, Regni Sueciae Cancellarij, Palatium Holmense Orientem versus» (därunder samma inskrift på tyska), kopparstick signerat »I. Marot sc.», 1667. Orienteringarna äro: A. Rikskanslerns palats. B. Jakobs kyrka. C. General Wachtmeisters palats. D. Kungliga stallet. E. Fältmarskalken greve Axel Lillies palats. F. Fältmarskalken greve Lennart Torstenssons palats. G. Drottning Kristinas äreport. H. Norrbro. Vidare utmärkas Mälaren (»Mäler Lacus» och Norrström (»Norder Strohm»). Se i övrigt sid.20.

* I: 41. Den vittberömde och utmärkte herr baronen och riksskattmästaren Gustaf Bondes palats i Stockholm sett från Riddarhustorget, »Illustriss: et Excell: Dn. Baronis Gustavi Bonde Regni Thesaurarij Palatium Holmense qua parte aream spectat», kopparstick signerat »Jean Marot sculp», 1668. Vapnet överst är det. Bondeska. Palatset, som i huvudsak stod färdigt vid riksskattmästarens död 1667, tål väl jämförelse med de bästa proven på den stilbesläktade franska hotelstilen vid seklets mitt och är ännu en av de bäst bevarade stormannaboningarna i Stockholm från denna tid. Se i övrigt sid. 32.

* I: 42. Den vittberömde och utmärkte herr baronen och riksskattmästaren Gustaf Bondes palats i Stockholm (frän nordost), »Illustriss: et Excellentiss: Dn: Baronis Gustavi Bonde Regni Thesaurarij Palatium Holmense», kopparstick signerat »Jean Marot Sculp.», 1668. Se i övrigt sid. 32.

* I: 43. Den vittberömde, utmärkte och högvälborne herr greven och rikskanslem Axel Oxenstiernas palats i Stockholm, sett från slottet, »Illustrissimi Excellentiss. et Generosiss. Dn. Axelii Oxenstierna Regni Cancellarij Palatium Holmense qua parte arcem spectat», kopparstick av J. Marot 1670. Vapnet överst är det Oxenstiernska. Palatset är det äldsta provet på den romerskt inspirerade palatsbyggnadskonsten i Stockholm. Dess byggande avslutades vid rikskanslerns död 1654, då endast den södra delen åt brinken hunnit bliva färdig. Se i övrigt sid. 72.

* I: 44. Grevinnan Ebba Brahes palats på Södermalm i Stockholm och den berömde herren och riksrådet greve Bengt Oxenstiernas palats på Riddarholmen, »Palatium Comitissae Ebbae Brahe in Suburbio meridionali Stockholm» och »Palatium Illust: Domini Regniq: Sueciae Senatoris Benedicti Oxenstierna in Insula Ordinis Equestris», kopparstick av J. Marot 1670. Bengt Oxenstiernas palats är en för den yngre Vasatiden karakteristisk anläggning. Ebba Brahes palats i holländsk stil var uppfört av Louis de Geer och stod färdigt vid hans död 1652. Se i övrigt sid. 74.

* I: 45. Riksskattmästaren friherre Seved Bååts palats i Stockholm från väster, »Illustrissimi et Excell: Dn: Baronis Sewedi Bååth, Regni Thesaurarij Palatium Holmense occasum versus», kopparstick signerat »Jean Marot Fecit», 1669. Detta palats på Blasieholmen uppfördes av Nikodemus Tessin d. ä. åt riksskattemästaren Seved Bååt under 1660-talet. Efter den sistnämndes död (1669) inköptes byggnaden av riksamiralen Gustaf Otto Stenbock. Numera tillhör den, i tillbyggt skick, frimurarorden. Se i övrigt sid. 44.

* I: 46. Den lysande och utmärkte herr baronen och riksrådet Erik Flemings palats i Stockholm, »Illustr. et Excell. Domini Baronis Erici Flemming Regni Senatoris Palatium Holmense», kopparstick signerat »I Marot Fecit», 1679. Vapnet tillhör Erik Fleming, som år 1653 lät uppföra palatset, ett vackert prov på 1600-talets klassicistiska arkitektur. Längre ned mot vattnet märkes Saltkompaniets hus. Se i övrigt sid. 72.

* I: 47. Den lysande och utmärkte herr baronen och riksrådet Schering Rosenhanes palats i Stockholm, »Illustr. et Excell: Dni Baronis Scheringii Rosenhane Regni Senatoris Palatium Holmense», kopparstick signerat »I Marot Fecit», 1670, efter teckning av Erik Dalberg 1661. Vapnen tillhöra Schering Rosenhane, som tillika var Stockholms stads överståthållare (död 1663) och hans maka, vilken vid seklets mitt låtit uppföra byggnaden. Den är numera tillbyggd med långa flyglar och disponeras av Generalstaben. Bakom Mälaren (»Meler Lacus») utmärkas Kungsholmen (»Munklager»), Klara kyrka (»S. Clara») och Brunkeberg (» Mons Brunconis»). Se i övrigt sid. 72.

* I: 48. Kungliga rådet Fabian Wredes palats på Norrmalm i Stockholm, »Palatium Senatoris Regii Fabiani Wrede Holmiae in Suburbio Septentrionali», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen delin: et sculpsit Holmiae 1703». Den stora men odekorerade byggnaden är numera, vid detta sekels ingång, ombyggd för nuvarande A.B. Restaurant Kronprinsen.

* I: 49. Den lysande och utmärkte herr greven och kungliga rådet Karl Pipers palats i Stockholm, »Palatia Illustrissimi et Excellentiss: Domini Comitis et Senatoris Caroli Piperi Holmiae», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen delineavit et sc. Holmiae 1702». Den rikt dekorerade byggnaden i förgrunden, nu i allmänhet kallad Petersenska huset, uppfördes på 1640-talet av underståthållaren Regner Leuhusen efter ritningar av den tyskbördige arkitekten Christian Julius Döteber. I bakgrunden bakom Mälarvattnet, »Meler Lacus Pars», synas Katarina och Maria kyrkor, »S. Catharina» och »S. Maria Magdalena».

* I: 50. Den vittberömde herr baronen och hovmarskalken N. Tessins palats i Stockholm, »Illustriss:i D:ni Baronis et Regii Marescali N: Tessini Palatium Holmense qua extrorsum arcem Scilicet ac Forum Spectat», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen delineavit et sc. Holmiae 1702». Arkitekten Nikodemus Tessin d. y., vilken 1699 utnämndes till överintendent över alla kungliga slott och byggnader, uppförde åren 1692-97 efter egna ritningar detta sitt palats vid Slottsbacken mitt emot slottet, använt som bostad för överståthållaren. Berömd är särskilt gården med dess skenperspektiv.

* I: 51. Interiör av samma palats och trädgård från söder, »Ejusdern Palatii Hortique interior prospectus meridiem versus», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1702».

* I: 52. Den vittberömde herr baronens, hovmarskalkens och överintendentens över de kungliga byggnaderna och trädgårdarna Nikodemus Tessins palats i Stockholm nära slottet, . »lllustriss: D:n Baronis N. Tessini Regire Aulre Marescaili Primariiq: Aedific. Hortorumq: Reg: Praefecti, Palatium Holmense prope Arcem situm», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1702. »

* I: 53. Den lysande herr baronen Karl Sparres palats i Stockholm mot söder och mot norr, »Palatium Illustr, D:n Baronis Caroli Sparri Holmense merid: versus» och »Palatium Illustr. Dn: Baronis Caroli Sparri Holmense Septem: versus». kopparstick signerat »W. Swidde Holmiae Sculp: Anno 1692.» Den av generalen Karl Sparre (död 1699) uppförda byggnaden är typisk for arkitektens, Nikodemus Tessin d. ä:s, palatsbyggnadskonst från hans senare tid. Palatset har nu efter växlande öden rivits för att lämna rum för Nordiska kompaniets komplex.

* I: 54. Riksbanken, kopparstick signerat »W. Swidde Sculp: Holmiae 1691.» Överst står bankens sigill med inskriften »Sigill Sweriges Rikes Banco» och det ännu med en liten förändring å riksbankssedlarna använda språket: »Hnic(!)securitas et robur» (Härav säkerhet och kraft). På båda sidorna om sigillet ses de dåvarande riksbankskommissariernas vapen och initialer. Riksbanken inrättades år 1668. Den här avbildade byggnaden började uppföras år 1676 och togs i anspråk för ändamålet fyra år senare.

* I: 55. Stadshuset på Södermalm, »Curia in Suburbio Australi Holmiae», kopparstick signerat »W. Swidde sculp. Holmiae 1691». Nikodemus Tessin d.. ä. började omkring år 1670 efter romerska förebilder uppföra denna byggnad i den s. k. Ryssgården, där förut stått bodar för handeln med ryssarna. Häri inrymdes då bodar, magasin, källare och andra lokaler för stadens behov, senare rum för hall- och manufakturrätt och många andra inrättningar. Ett rörligt liv återgives i förgrunden av planschen över denna kommersiellt viktiga plats.

* I: 56. Uppsala, kopparstick signerat »W. .Swidde Sculp. Holmiae 1690.» De tre vapnen äro ärkebiskopens, i mitten, samt universitetets och stadens. Av den gamla lärdomsstadens byggnader nämnas domkyrkan (»T. Chatedrale trium Sanctorum», här ännu försedd med de av De Besche byggda tornen, vilka fördärvades genom 1702 års brand liksom tornspiran å Trefaldighetskyrkan (»Templ:S, S. Trinitatis»), vidare klockstapel (»Campanile), rådhus (»Curia»), Gustavianum (»Auditorium Gustavianum»), ärkebiskopshuset (»Palatium Archiepiscopi») och Styrbiskops ruiner (»Rudera Styr Biscop»). I förgrunden till vänster reser sig det stolta renässansslottet. I bakgrunden utmärkas Bälinge, Ärentuna, Gamla Uppsala och Vaksala sockenkyrkor ,

* I: 57. Uppsala domkyrka, »Templum Cathedrale Upsaliense», kopparstick av J. Marot 1670. Överst står stiftsvapnet, ett rött kors i gult fält; över skölden en biskopmössa och bakom den en kräkla, Bredvid den gotiska katedralen synes Gustavianum (»Auditorium Gustavianum») med Claus Rudbecks anatomiska lärosal (»Theatrum Anatomicum»). Se i övrigt sid. 72.

* I: 58. Gustavianska gravkoret i Uppsala domkyrka med den stormäktige konung Gustaf I:s gravmonument, »Sacellum templi cathedralis Ubsaliensis in qvo Mausoleum Gustavi Primi Augustissimi olim Sveonum Gothorumq: Regis.» Kopparstick av E. Reitz 1695. Orienteringarna utmärka: A. Konung Gustaf I:s grav, B. Konung Johan III:s grav.

* I: 59. Jagellonska gravkoret i Uppsala domkyrka med den svenska drottningen Katarina Jagellonikas grav, »Sacellum Templi cathedralis, in quo sepulchrum Catharinae Iagellonicae, Reginae Sveciae», kopparstick av E. Reitz 1695.

* I: 60. Gravsten över den heliga Birgittas föräldrar i Uppsala domkyrka, »Monumentum Parentum S:tae Birgittae sicut in Templo Cathedrali Ubsaliae visitur,» kopparstick troligen av F. Campion 1668. Gravstenens inskrift lyder: »Här vilar riddaren Birger Pedersson, lagman över Uppland, och hans hustru fru Ingeborg jämte deras barn, vilkas själar vile i frid. Bedjen för oss.» Vid den ena sidan avbildas tre söner: Peder, Bengt och Israel, och vid den andra fyra döttrar: Ingrid, Margareta, Katarina och Birgitta. Se i övrigt sid. 34 och 45.

* I: 61. »Verklighetstrogen bild av guden Tor, som fordom med mycken högtidlighet dyrkades i det ryktbara templet i Gamla Uppsala av svear, göter och andra nordiska folk, sådan den ännu är att se i ärkebiskopens rum i domkyrkan», lyder i översättning den latinska underskriften å denna plansch, kopparstick av F. Campion 1668, varom närmare se sid. 44.

* I: 62. Gustavianska auditoriet och tornet eller befästningen Styrbiskop i Uppsala, »Auditorium Gustavianum Upsaliense» och »Turris vel Fortalitium, Styrbiskop, Upsaliae constructum», kopparstick av E. Reitz 1695. - På gården framför auditoriet synas promenerande akademiker. B. utmärker den anatomiska lärosalen, »Collegium Anatomicum». På bilden av Styrbiskop nämnas domkyrkan (»Templ. Cathedr.»), Gustavianum (»Audit. Gustav.») och slottet (»Arx Regia»).

* I: 63. Hednatemplet i Gamla Uppsala och Gamla Uppsala kyrka, kopparstick av E. Reitz 1694. På den övre bilden finnes en egendomlig byggnad påminnande om en kyrka med mittskepp och sidoskepp, och en kedja omsluter hela byggnaden, enligt överskriften »göternas äldsta tempel i Uppsala, sådant det finnes framställt i en i Sankt Birgittas hus i Rom förvarad teckning. Detta tempel var uppfört vid pass år 246 efter syndafloden(!)». Byggnadens torn hava olika namn: det mellersta och högsta tornet heter Tor, de båda andra heta Oden och Frigg. Tre spiror bära samma namn. Orienteringarna äro: A. Människor, som skola offras åt gudarna. B. De dödade djuren offras. C. De vidskepligas gudar. D. Den heliga lund, i vilken kropparna av dem, som skulle offras, upphängdes. E. Tempelprästerna. En av dem, en gammal man, sittande långt åt höger, håller i knät en rulle med runskrift. F. Ett träd av okänt slag, som växer helt nära templet, grönt både sommar och vinter. G. Odins korpar, som bringa underrättelser om det som tilldrager sig fjärran. H. Tempelbrunnen, i vilken fordom kropparna av dem, som skulle offras, kastades ned. Bilden synes återgå på ett träsnitt i Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Att hednatemplet ansågs till en del vara bevarat i kyrkan, därom vittnar rubriken över bilden av den sistnämnda: »Det forna hednatemplet vid Gamla Uppsala, såsom det i vår tid ter sig förvandlat till kristet tempel».

* I: 64. Gamla Uppsala högar och Mora stenar, kopparstick av Adam Perelle 1668. Rubrikerna lyda i översättning: »De äldsta sveakonungamas gravhögar, en halv mil från Uppsala vid Gamla Uppsala kyrka, vanligen kallade Gamla Uppsala högar» samt »Avbildning av den sköna och minnesrika plats, där de gamla svearna och göterna valde sina konungar och till minne därav lade inhuggna stenar». Särskilt utmärkas Gamla Uppsala, Uppsala, Danmark och Vaksala å de båda bilderna. Närmare uppgifter om dessa och de märkliga fornminnen de återgiva finnas å sid. 33.

* I: 65. Enköping och Norrtä!je, »Enekopia» och »Norr-Telge», kopparstick av E. Reitz 1695. Enköpings vapen visar fyra liljor. Av byggnaderna i staden, som har anor från den tidigare medeltiden, nämnas rådhuset (»Curia») och en annars okänd Sankt Johannes kyrka (»T. S. Johannis») - bör möjligen vara Sankt Ilians kyrka. Norrtälje vapen är ett ankare. Staden, som fick sina privilegier 1622 och under första tiden hade ett gevärsfaktori av betydenhet, ligger vid en vik av Östersjön (»Maris Baltici Pars»). I bakgrunden ses sjön Lommaren (»Lemmarn Lacus»), Penningby, Husby, Sundsta (»Sönsta») och det obestämbara Garskär.

* I: 66. Öregrund och Östhammar, »Öhregrund» och »Östhammar», kopparstick av E. Reitz 1695. Öregrunds vapen visar en skuta, Östhammars en fisk under ett nät. Vid medeltidens slut var särskilt Öregrund en blomstrande stad, och å planschen synes den ännu avsevärt större än vad den nu är. Båda städerna ligga vid Bottniska viken (»Sinus Bottnici pars» ). Mitt emot Öregrund synes Gräsön (»Gräsöön»).

* I: 67. Sigtuna, »Siggtuna», kopparstick av H. Padt Brügge 1686. Vapnet är en öppen krona mellan tre stjärnor. Planschen över denna svearnas gamla huvudstad visar ett flertal kyrkoruiner, återgivna på ett något fantastiskt sätt, nämligen Sankt Erik (»Templum S. Erici»), Sankt Bartolomeus (»Templ. S. Bartolomei»), Sankt Nicolaus (»Tempi. S. Nicolai»), Sankt Olov (»Tempi. S. Olai»), Sankt Lars (Templ. S. Laurentij») och Sankt Per (»Tempi. Divi Petri» ). Endast de tre sistnämnda finnas nu. Vidare namngives dominikanerklostrets kyrka eller stadens nuvarande kyrka (»Monast. S. Dominici») mitt i staden och i bakgrunden Mälaren ( » Maeler Lacus Pars »).

* I: 68. Svinngarns källa och Nyckelsten, kopparstick av E. Reitz 1695. Rubrikerna över de båda minnesmärkena lämna följande upplysningar: »Svinngarns källa i Uppland, dit såväl under hednatiden som den katolska tiden offergåvor lades för återvinnande av hälsan» samt »Den så kallade nyckelstenen ej långt ifrån det forngötiska konungasätet Sigtuna, ryktbar för den egendomliga form, naturen givit den».

* I: 69. Karta över Björkö i Mälaren, kopparstick av W. Swidde 1693. Kartans orienteringar utmärka: I. Ruiner av den uråldriga konungaborgen på en berghöjd och dess vall med tre öppningar. 2. Slätt, där fordom staden Björkö (d. v. s. Birka) låg, nu för tiden till största delen åker. 3. Björklund, vari man under hednatiden offrade åt gudarna. 4. De gamla göternas gravkullar, vari berömda och namnkunniga män fordom begravdes, däribland biskop Unne. 5. En på ett högt berg mellan skogar och lundar uppkastad stenhög, som vanligen benämnes Inges grav. 6. En del av Adelsö, fordom uppkallad därav, att förnäma och högbördiga män brukade bo på denna ö, då de gästade konungens hov.

* I: 70. Karlberg I662 och Krusenberg, kopparstick av N. Perelle 1670-1674. Krusenberg har fått sitt namn av Axel Oxenstiernas måg kammarrådet Johan Kruus, som på 1640-talet uppförde slottet. Det här avbildade Karlbergs slott uppbyggdes på 1630-talet av riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm. Efter dennes död förvärvades det av greve Magnus Gabriel De la Gardie, vilken på 1660-talet lät kring detta som stomme uppföra en storartad slottsanläggning. Se i övrigt sid. 81.

* I: 71. Karlberg, kopparstick signerat »W. Swidde Sculp: Holmiae A:o 1690» , efter teckning av Erik Dahlberg, som ödmjukligen tillägnar drottningen densamma. Vid tiden för planschens gravering ägdes Karlberg av drottning Ulrika Eleonora, av vilken orsak riksvapnet placerats överst å planschen. I bakgrunden synes Mälaren (»Meler Lacus»).. Bilden giver ett fågelperspektiv av den stora slottsanläggningen, som då fått ett helt annat utseende än å den närmast föregående planschen. Jfr planscherna I: 72-75 i det följande.

* I: 72. Karlberg från öster, »Carlberg versus Orientem», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1691». Slottet framträder här i det skick, det erhöll genom den genomgripande om- och tillbyggnad, slottet erhöll på 1660.talet, verkställd av arkitekten Jean De la Vallee på De la Gardies föranstaltande.

* I: 73. Karlberg från norr, »Carlberg versus septentrionem», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1691» .Den satta, rikt dekorerade fasaden erbjuder en synnerligen festlig anblick.

* I: 74. Avbildning av lusthuset Dianeborg i Karlbergs kungliga trädgård, »Delineatio amrenissimi Domus Dianeburg in Regio Vivario Carlebergensi», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp: Holmiae 1695». Denna jaktpaviljong, där en rådjursstam hölls, låg vid Mälaren (»Meler Lacus pars). I bakgrunden synas Hornsberg (»Hornbergh»), Ulvsunda (»Åhlsunda») och Huvudsta (»Hufwudsta») herrgårdar.

* I: 75. Byggnad kallad orangeriet i Karlbergs trädgård, vari under vintertiden förvaras en utvald samling av sällsynta blommor och alla slags från fjärran länder hämtade växter samt promenadplats i Karlbergs trädgård, »Domus in Horto Carlbergensi Aurantia dicta ubi selectre raritatis flores et ex remotis terris allatae varii generis plantae hyberno tempore asservantur» och »Ambulacrum Horti Carlbergensis», kopparstick av M. Meytens 1695.

* I: 76. Plan av Drottningholms slott, »Ichonographia Arcis Drottningholmensis», kopparstick av M. Meytens 1695. Ej mindre än sju planscher äro ägnade »det svenska Versailles», som den konstälskande riksänkedrottningen Hedvig Eleonora lät uppföra åt sig vid Drottningholm. Drottningen hade köpt godset av Magnus Gabriel De la Gardie 1661, och efter det gamla slottets brand igångsatte hon byggandet av ett nytt. Ritningarna till det nya slottet uppgjordes av Nikodemus Tessin d. ä. Byggandet begynte år 1662 och fortfor till år 1680, då slottets huvudparti var fullbordat. Den yngre Tessin uppförde »den norra flygeln» och kringliggande delar åren 1696-1700. När drottningen avled 1715, var slottet dock ännu ej fullt färdigt. Planscherna återgiva visserligen ganska troget det forna utseendet men innehålla en del detaljer, som väl hörde till den ursprungliga planen men aldrig blevo utförda. Detta gäller t. ex. den vidlyftiga hamnen, som ej blev fullbordad på grund av svårigheter, som uppstodo.

* I: 77. Drottningholm, kopparstick av W. Swidde 1690. Överst ses en sköld med riksvapnet och det hollsteinska vapnet. Denna och följande plansch visa från motsatta sidor den ståtliga slottsanläggningens arkitektur, med dess flyglar och paviljonger.

* I: 78. Drottningholm från söder, »Drottningholm versus meridiem», kopparstick av W. Swidde 1692.

* I: 79. Bild av det ståtliga Drottningholm med alla dess härliga omgivningar, »Icon Magnificentissimi Palatii Drottningholmensis cum omnibus circum circa amoenitatibus», kopparstick av W. Swidde 1694. Fem vapensköldar innehålla Svea, Göta, Vendes och Finlands samt Hollsteins vapen. Planschen domineras av den vidsträckta trädgårdsanläggningen i fransk stil. I likhet med Versailles berömda trädgård pryddes den med vattenkonster och skulpturer, som mera detaljerat finnas framställda å följande bild.

* I: 80. Vattenkonsterna i Drottningholms trädgård, »Effigies Euripi salientium labentiumque aquarum Horti Drottningholmensis», kopparstick av W. Swidde 1694. I förgrunden står den mycket omtalade Herkulesfontänen.

* I: 81. Drottningholms slott från öster och från väster, »Regire arcis Drottningholmensis Palatij facies a parte orientali» och »Facies Palatij Drottningholmensis a parte occidua», kopparstick av W. Swidde 1694.

* I: 82. Avbildning av trappan och portgången i Drottningholms slott, »Delineatio Scalae ac porticus in Regio Palatio Drottningholmensi» kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae År 1694.» Trappuppgången, vari stå statyer av bildhuggaren Nicolas Millich och som är försedd med takmålningar av målaren Johan Sylvius, säges med rätta vara »ett ytterst elegant, dyrbart och storartat arbete, vartill få motsvarigheter stå att finna i Europa.

* l: 83. Svartsjö slott, »Swartsiöö», exteriör, kopparstick av J. Le Pautre 1669. Vapnet överst är riksvapnet med Vasavapnet i hjärtskölden. Denna för vårt land originella slottsanläggning, huvudsakligen härrörande från Johan III:s tid, är nu för längesedan försvunnen. Se i övrigt sid 62.

* I: 84. Borggården på Svartsjö slott, »Area Interior Arcis Swartsioensis», kopparstick signerat »H. Padt Brügge sc. Stockholmiae», 1686. Vapnet är detsamma som å närmast föregående plansch.

* I: 85. Jakobsdal, »Jacobsdahl», kopparstick av Adam Perelle 1670-1674. Fältherren Jakob De la Gardie, vilkens namn slottet bär, lät åren 1642-1644 uppföra detsamma efter ritningar av arkitekten Hans Jakob Kristler. Stora om- och tillbyggnader skedde, när slottet senare ägdes av sonen, fältherren Magnus Gabriel De la Gardie och hans gemål - vilkas vapensköldar här återgivas - och på 1670-talet av riksänkedrottningen Hedvig Eleonora. År 1684 skänkte hon slottet till sin sonson Ulrik, efter vilken det sedan kallats Ulriksdal. De härligheter, som avbildas å denna och de fyra följande planscherna äro i det närmaste försvunna. Se i övrigt sid. 77.

* I: 86. Jakobsdal från öster, »Jacobsdahl versus Orientem», kopparstick av Adam Perelle 1670-1674. Vapnen äro desamma som å föregående bild.

* I: 87. Jakobsdal från väster, »Jacobsdahl occidentem versus», kopparstick av H. Padt Brügge. Vapnen äro desamma som å de närmast föregående bilderna. Se i övrigt sid. 99.

* I: 88. Avbildning av en krypta och från dess väggar strömmande vatten, vanligen kallad grottan samt Perseus och Andromedas berg i Jakobsdals trädgård. »Delineatio Cryptae et aquarum inde prosillientium, vulgo Grotta in horto Jacobs Dhalensi» och »Repraesentatio Montis Persei et Andromedae in Horto Jacobs Dahlensi», kopparstick av Adam Perelle 1668. Planschen visar originella vattenkonster, varmed den i fransk stil anlagda trädgården var försedd.

* I: 89. Pelargång i Jakobsdals trädgård med alla slags sällsynta växter och utländska fruktträd såsom äpple-, citron- och apelsinträd samt Marieberg i Jakobsdahls trädgård, »Porticus horti Jacobsdahlensi in qua omnis generis plantae, rariores arbores, item Mala, Citria Aurantia aliosque fructus peregrinos ferentes asservantur» och »Repraesentatio Montis Mariae in horto Jacobsdahlensi», kopparstick av Adam Perelle 1668. Den sistnämnda byggnaden var ett lusthus.

* I: 90. Ekolsund, kopparstick av W. Swidde 1697. Fältmarskalken Åke Tott (död 1640) lät på godset bygga ett tvåvåningars stenhus. Sonen Klas, som likaledes blev fältmarskalk (död 1674), uppförde bl. a. ett hus i tre våningar. Meningen var att göra de båda byggnaderna lika, såsom här framställes. Följande plansch skildrar däremot herresätets verkliga utseende vid ovannämnda tidpunkt.

* I: 91. Ekolsund från öster, »Ekolsund versus Orientem», kopparstick av W. Swidde 1690.

* I: 92. Åkeshov och. Ådö, »Åkehof» och »Ådöö», kopparstick signerat »E. Reitz sc.» 1695. Vapnen å bilden av Åkeshov tillhöra riksmarskalken friherre Åke Axelsson Natt och Dag och hans maka friherrinnan Elsa Oxenstierna, vilken förstnämnde år 1652 gjorde gården till sin säterigård och uppkallade den efter sig. Han uppförde där det stora sten- huset, och anläggningen fullbordades av hans måg amiralen, Klas Bielkenstierna (död 1662). Tomma äro däremot vapensköldarna över Ådö, vilket herresäte ligger i Mälaren (»Maeler lacus pars»).

I: 93. Almarestäket och Arnö, »Almerstääk» och »Arnöö», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Den översta bilden visar de då ännu ganska höga ruinerna av de medeltida ärkebiskoparnas fäste Almarestäket. Även Arnö tillhörde under medeltiden ärkebiskoparna och bar härav namnet Biskops Arnö. Se i övrigt sid. 78.

* I: 94. Ängsö och Aspnäs, »Ängsöö» och Aspenääs», kopparstick av N. Perelle 1670-74. - Vapnen å Ängsöbilden tillhöra friherre Per Sparre och hans maka friherrinnan Sigrid Horn. I bakgrunden utmärkas Mälaren (»Maler Lacus»), en del av Västmanland (»Wesmanniae Pars») med Målhammar och en del av Uppland (»Upplandiae Ducatus Pars») med Brunsholm. - Bilden av det tämligen oansenliga Aspnäs torde hava tillkommit mest av den orsak, att gården förväxlats med det Aspenäs i Östergötland, där den heliga Birgitta uppväxt.

* I: 95. Aspnäs, »Aspenääs», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709.

* I: 96. Bogesund och Brunsholm, kopparstick av H. Padt Brügge 1686. - Vapnet å bilden av Bogesund är Braheättens. Det höga enkla stenhuset, som nu är ersatt med en modernare slottsbyggnad, var uppförd av riksdrotsen greve Per Brahe d. y. I bakgrunden namngivas Pålsundet (»Påhlsund») och Waxholm. - Vapnet på bilden av Brunsholm tillhör släkten Gyllenanckar. I bakgrunden på andra sidan Mälarvattnet (»Mäler Lacus Pars») utmärkas Strängnäs och Ängsö. (»Engsöö»). - Se i övrigt sid. 99.

* I: 97. Djursholm, »Diursholm», kopparstick av J. Le Pautre 1669. De båda vapnen tillhöra riksrådet friherre Svante Baner (död 1674) och hans maka friherrinnan Margareta Sparre, som på 1660-talet läto uppföra slottet i tidens moderna stil. I bakgrunden bortom Stora Värtan (»Wärtan Lacus») utmärkas Rydboholm (»Ridboholm») och Frössvik »Fröswijk»). Se i övrigt sid. 63.

* I: 98. Ekebyholm och Ekebyhov, »Ekebyholm» och »Ekebyhoff», kopparstick av H. Padt Brügge 1686. Vapnet å bilden över Ekebyholm är släkten Horns, i vars ägo godset övergick vid den kände Bengt Oxenstiernas (Resare Bengts) död år 1643, vilken förut innehaft det. Slottet ligger vid sjön Synningen (» Synningen Lacus»), på vars andra sida synas Östby och Mörby. - Ekebyhov ägdes, då planschen graverades, av fältherren Karl Gustaf Wrangels dotter Augusta Aurora.

* I: 99. Ekholmen, kopparstick av H. Padt Brügge 1686. Vapnen tillhör Magnus Gabriel De la Gardie och hans gemål. Dennes fader, fältherren Jakob De la Gardie, hade låtit uppföra huvudbyggnaden, vartill den förstnämnde lät sin arkitekt Jean De la Vallee bygga flyglar. I bakgrunden ses Veckholms kyrka och hospital (»Spital»), grevens fromma stiftelse för socknens fattiga.

* I: 100. Älvkarleby vattenfall, »Catharactae Elfkarlebyenses», kopparstick av W. Swidde 1697. Nedanför fallen finnas kar för laxfångst. Särskilt namngivas klipporna Digrehäll och Mjöhäll (»Miöhäll»).

* I: 101. Finsta, den heliga Birgittas födelseort, »Finstad Locus natalis divae Brigittae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Gården är alltså medtagen mest på den grund, att det utomlands så namnkunniga svenska helgonet fötts där. Ägare var vid nyssnämnda tid. punkt landshövdingen Sven Leijonmark.

* I: 102. Forntida minnesmärken i Finstatrakten, »Antiquitates et monumenta circa praedium Finsta», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Planschen visar en samling av fornminnen, varpå denna Roslagsbygd är så rik. Nederst till vänster synas Skederids kyrka, möjligen byggd på Birgittas tid, samt till höger en offerscen, som dock torde återgå på romerska och icke forngermanska förebilder.

* I: 103. Heliga Birgittas bönkapell på Finsta, »Oratorium divae Birgittae in Finstad», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1708». Stenkumlet återfinnes ännu, vid vilket finnes knuten en sägen, att där legat ett helgonets bönkapell. Planschens nedre hälft återgiver enligt inskriften »själva Heliga Birgittas böneställe efter en teckning i böckerna om hennes uppenbarelser». Intressant är att iakttaga, huru baldakinens gotiska ornering omvandlats efter barockens formspråk.

I: 104. Görväln och Grönsö, »Görwäln» och »Grönsöö», kopparstick av J. Marot 1670. - Den rätt så egenartade slottsanläggningen på Görväln uppfördes vid ungefär samma tid, som planschen graverades, av den dåvarande ägaren av godset, hertig Adolf Johan. I bakgrunden utmärkes Lennartsnäs (»Linnartsnääs»). - Vapenskölden å Grönsö tillhör Gustaf II Adolfs lärare Johan Skytte, som år 1610 började uppföra slottet. Han var riddare av Strumpebandsorden, vars band och devis omsluta vapenskölden. - Se i övrigt sid. 74.

* I: 105. Lämningar av Gröneborg, »Rudera Arcis Gröneborg», kopparstick 1709 signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae». Orienteringarna äro: a. Holme där borgen Gröneborg legat, b. rester av en gammal mur, c. delvis igenfyllda gravar, d. sjövägen till Stockholm, e. till Enköping. I bakgrunden utmärkas Mälby gård samt Vallby gård (»Walby») och Vallby kyrka (»Templum Walby»). - Av planschen finnes en variant utan orienteringar men med årtalet 1709.

* I: 106. Haga och Håtuna, »Haaga» och »Håtuna», kopparstick av E. Reitz 1694. - Vapnen å bilden av Haga tillhöra Gustaf Natt och Dag och hans maka Kristina Ulfsparre, som på 1670-talet läto uppföra slottet efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä. I bakgrunden skymtar på avstånd staden Enköping. - Håtuna herrgård bär nu namnet Håtunaholm.

* I: 107. Hammarskog och Hornsberg, »Hammarschog» och »Hornsberg», kopparstick av J. Le Pautre 1669. - På bilden av Hammarskog namngives »Dahlby Wijk», Alsike, Vassunda och Dalby kyrkor samt Krusenbergs slott. - Hornsberg har sitt namn efter fåltmarskalken Gustaf Horn, som 1652 uppförde det lilla vackra slottet. - Se i övrigt sid. 62.

* I: 108. Hässelby, »Hessleby», kopparstick av J. Marot 1679. Vapnen tillhöra riksskattmästaren Gustaf Bonde och hans maka Anna Kristina Natt och Dag, vilka låtit uppföra slottet, beläget i Spånga socken, vid Mälaren. Se i övrigt sid. 73.

* I: 109. Hässelby från öster och från söder, »Hesselby versus Orientem» och »Hesselby versus Meridiem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1707. Vapnen tillhöra friherre Johan Kasimir Fleming af Liebelitz och hans maka Charlotta Bjelkenstierna, vilka vid denna tid ägde herresätet, som är beläget i Tuna socken.

* I: 110. Kärsö och Malmvik, »Kiersöö» och »Malmwiik», kopparstick av E. Reitz 1695. - Bilden av Kärsö har tomma vapensköldar. Herrgården har, ehuru den är av trä, en rikt utbildad arkitektur. I bakgrunden namngivas gårdarna Kärsönäs, Ekeby och Gåsnäs. - Vapnen å bilden av Malmvik tillhöra landshövdingen friherre Baltzar Gyldenhoff och hans maka Kristina von der Linde. Framför huvudbyggnaden ses en lind, om vilken en tradition fanns inom den sistnämndas släkt, att den förlorade en gren varje gång en medlem avled. I bakgrunden utmärkes Ekebyhof.

* I: 111. Lindholmen och Lidö, »Lindholmen» och »Lidöön», kopparstick av N. Perelle 1670-1674. - Vapnet på bilden av Lindholmen är Vasaättens. På .denna gård vistades Gustaf Vasa vissa tider under sin ungdom. - Vapnet på bilden av Lidö är det Oxenstiernska och hänsyftar troligen på riksrådet friherre Bengt Oxenstierna (»Resare Bengt»), vilken år 1634 påbörjade uppförandet av byggnaden. På andra sidan vattnet, »Sinus Bottnicus vulgo Ahlands Haaf», uppräknas Gillöga, Röllöga och Tjockö (»Tiocköön»). – Se i övrigt sid. 81.

* I: 112. Mörby slott, »Arx Mörby», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Vapnet är det Oxenstiernska. Det mäktiga slottet uppfördes under 1500-talets senare hälft av riksmarsken friherre Gabriel Oxenstierna. Trädgård och djurgård åter äro anlagda efter ritningar av Olaus Rudbeck d. ä. Se i övrigt sid. 78.

* I: 113. Mörby slott mot norr och Margretelund, »Arx Mörby qua Septentrionem respicit» och »Margretelund», kopparstick av J. Le Pautre 1669. Mörby slott återgives här från sjön Skedviken (»Schedwijk Lacus»). I förgrunden synes Esterna kyrka (»Templum Estarne»). Genom sammanslagning av Fasta socken med den nämnda har bildats den nuvarande Fasterna socken. Se i övrigt sid. 63.

* I: 114. Näsby, »Naesby», kopparstick av W. Swidde 1692. Vapnen tillhöra rikstyg mästaren friherre Per Sparre (död 1692) och hans maka Ebba Margareta De la Gardie, som låtit uppföra slottet efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä.

* I: 115. Noor från öster, )Noor versus orientem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1698. vapnen tillhöra kanslipresidenten greve Nils Gyldenstolpe (död 1709) och hans maka i andra giftet Margareta Ehrensteen. Dessa läto uppföra byggnaderna, som äro av trä, efter ritningar av arkitekten Jean De la Vallee. Vid anläggandet av den mycket berömda trädgården var trädgårdsarkitekten Johan Hårleman verksam. På planschen nämnas »Ladugården» och »Lacus Noor siön».

* I: 116. Noor från väster, »Noor versus occidentem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1698. Här återfinnas samma vapen som å den närmast föregående planschen samt namnet »Lacus Noor siön».

* I: 117. Örbyhus, »Öörbyhuus», kopparstick av H. Padt Brügge 1686. Vapnet är Vasaättens, som länge ägt godset; på detta gamla befästade slott lyktade ju Erik XIV:s levnad. Slottet ligger vid Vendelsjön (»Wändel Lacus»). Se i övrigt sid. 99.

* I: 118. Örby, »Öörby», kopparstick av W. Swidde 1694. Fram på 1600.talet, då Örbyhus blev adelsgods, lät riksrådet friherre Gustaf Baner (död 1680) invid det gamla slottet uppföra den här återgivna rektangulära byggnaden med flyglar. Baner var första gången gift med friherrinnan Sofia Kristina Kruus, andra gången med friherrinnan Anna Kristina Bååt. Samtligas vapen ses överst å planschen. * I: 119. Örby från norr, »Öörby versus Septent.», kopparstick av E. Reitz 1694. Särskilt namngives Vendelsjön (»W endel Lacus»). * I: 120. Östanå, »Östanåå», kopparstick av W. Swidde 1692. Vapnen tillhöra presidenten friherre Fabian Wrede och hans maka friherrinnan Beata Kruus, som vid 1600-talets slut uppfört dessa nu försvunna byggnader.

I: 121. Östanå från söder, »Östanåå meridiem versus), kopparstick av W. Swidde 1694. Vapnen äro de samma som å näst föregående plansch. Trots det arkitekturen var av trä, företer anläggningen en ståtlig anblick.

I: 122. Penningby, »Penningeby», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Vapnen tillhöra Johan Turesson Tre Rosor (död 1543) och hans maka Kristina Gyllenstierna, vilka troligen äro de, som låtit bygga slottet i det skick, vari det återgives å planschen. 1 bakgrunden namngivas Väsby och »Broostad» (felskrivning för Grofsta).

* I: 123. Rosersbergs slott, »Arx Rosersberg», kopparstick av N. Perelle 1670-1674. Vapnen tillhöra riksrådet greve Gabriel Gabrielsson Oxenstierna (död 1673) och hans maka grevinnan Maria Kristina Löwenstein-Scharfeneck. Denna slottsanläggning, som avbildas även på nästföljande plansch, härstammar från den tidigare delen av 1600-talet. Se i övrigt sid. 81.

* I: 124. Rosersberg från öster och från väster, »Roosersberg Orientem versus» och »Rosersberg Occidentem versus», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Se i övrigt sid. 78.

* I: 125. Avbildning av Rosersbergs härliga slott från trädgårdssidan, »Delineatio Splendidissimi Palatii Rosersberg ab ea parte, qure hortum spectat», kopparstick av W. Swidde 1695. Vapenskölden överst är den dåvarande slottsherrens, kanslipresidenten greve Bengt Oxenstiernas (död 1702). Denne verkställde en genomgripande ombyggnad av slottet, vilken leddes av arkitekten Nikodemus Tessin d. y. I ett stort antal bilder i det följande skildras denna ståtliga stormannaboning.

* I: 126. Utsikt över den ljuvliga trädgården invid Rosersbergs slott, »Prospectus amoenissimi Horti, qui Palatio Rosersberg est adsitus», kopparstick av W. Swidde 1695.

* I: 127. Rosersbergs slott från borggården och från öster, »Palatium Rosersberg qua spectat interiorem aream redificiis inclusam» och »Facies Palatii Rosersberg versus orientem», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae A:o 1696». Planschen återgiver huvudbyggnadens arkitektoniska gestaltning efter den Tessinska ombyggnaden.

* I: 128. Rosersbergs slott med trädgårdsplan och orangerier från söder samt Rosersbergs slotts trädgårdsplan med pelargångar från norr, »Palatium Rosersberg versus austrum, una cum Hortensi area et aedificii, quae aurantia appelantur» och »Area Hortensis Palatio Rosersberg adsita, una cum porticibus, versus Septentrionem », kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae A:o 1696.»

* I: 129. Utsikt över kanalen från Rosersbergs slott saint en annan Utsikt över kanalen och Rosersbergs slott från norr, »Prospectus Euripi e Palatio Rosersberg» och »Alter prospectus Euripi et Palatii Rosersberg versus Septentrionem», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae A:o 1696».

* I: 130. Växthuset i Rosersbergs trädgård, prytt med allehanda vattenkonster och statyer samt Utsikt över samma växthus från öster, »Viridarium Horti Rosersbergensis Aquis artificiosis et Statuis ad vivum expressis varie ornatum» och »Ejusdem Viridarii Prospectus versus Orientem», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae A:o 1696».

* I: 131. Rörstrand och Rydboholm, »Röstrand» och »Ridboholm», kopparstick av N. Perelle 1670- 1674. - Den avbildade huvudbyggnaden å Rörstrand uppfördes omkring år 1630 av räntmästaren Mårten Wewitzer Rosenstierna. - Vapnen å bilden av Rydboholm tillhöra viceamiralen greve Nils Brahe och hans maka grevinnan Margareta Juliana Wrangel. Av slottets tidigare ägare märkas medlemmar av Vasaätten, och anses numera, att det var här som Gustav Vasa föddes. - Se i övrigt sid. 81.

* I: 132. Runsa och SkåneIlaholm, »Runsa» och »Skånilaholm», kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1695. - Runsa huvudbyggnad, som ännu är bevarad, skall hava uppförts av riksmarsken Jakob De la Gardie. - Vapnet å bilden av SkåneIlaholm tillhör presidenten friherre Anders Gyldenclou, som år 1649 uppförde den ännu kvarstående huvudbyggningen.

* I: 133. Salsta, »Saalstad» kopparstick av W. Swidde 1693. Vapensköldarna tillhöra riksrådet greve Nils Bielke och hans maka grevinnan Eva Horn. Dessa läto på 1670-talet uppföra den ståtliga slottsanläggningen efter ritningar av arkitekten Nikodemus Tessin d. ä.

* I: 134. Salsta från öster, »Saalstad versus Orientem», kopparstick av W. Swidde 1693.

* I: 135. Salsta, »Saalstad», kopparstick av W. Swidde 1694. Planschen giver en utsikt över slottets yttre borggård från den övre borggården.

* I: 136. Sätuna och Säby, kopparstick av J. Le Fautre 1670. Sätuna herrgård är uppförd av Brita De la Gardie (död 1645), änka efter riksrådet Jesper Mattsson Kruus. Å planschen namngives särskilt Långsjön (»Lacus Långsiön»). Se i övrigt sid. 63.

* I: 137. Avbildning av det storartade och sköna Sjö slott från öster, »Delineatio magnifici pulcherrimiq: Palatii Siöö qua Orientem spectat», kopparstick av W. Swidde 1696. Det ståtliga slottet, som väl förtjänar de epitet, som tillagts det, är uppfört av greve Johan Gabriel Stenbock efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä. Överst synes byggherrens vapensköld.

* I: 138. Det lysande och härligt utsmyckade slottet Sjö från den sida, som vetter åt den ljuvliga trädgården, »Facies Splendidissimi Ornatissimique Palatii Siöö qua spectat amoenissimum Hortum, qui ei est adsitus», kopparstick av W. Swidde 1696. I bakgrunden utmärkes Skokloster .

* I: 139. Skällnora, »Schellnora», kopparstick av N. Perelle 1670-1674. Vapnen äro riksrådet Per Sparres och hans makas Sigrid Horns, som 1663 började uppföra denna nu för längesedan försvunna herrgårdsbyggnad. I bakgrunden utmärkes Fresta kyrka. Se i övrigt sid. 81.

* I: 140. Skoklosters slott tillhörigt den vittberömde och utmärkte greve Karl Gustaf Wrangel, »Arx Skogkloster Illustriss. et Excell:mi D:ni Comitis Caroli Gustavi Wrangelii», kopparstick av A. Perelle 1.674. Vapenskölden är Wrangels, vilken år 1649 började uppföra slottet efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä. Fullbordat blev det först av hans måg riksrådet greve Nils Brahe år 1679; dock anses exempelvis, att den å planschen synliga sjögården aldrig har gjorts färdig. Knappast något av de här avbildade palatsen giver ännu i dag en mera praktfull bild ur 1600-talets stormäns liv än Skokloster. Dedikationen till Wrangel nederst till höger lyder översatt: »Åt hans vittberömde excellen överlämnas och tillägnas denna avbildning ödmjukligen av överste Erik Dahlberg».

* I: 141. Stafsund, »Staafsund», kopparstick av W. Swidde. Vapnet är kungliga rådet Erik Lindskölds (död 1690), vilken låtit uppföra slottet efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä.

* I: 142. Växthus i Stafsunds trädgård for sällyntare träd och blommor samt Stafsund slott från öster, »Icon redificii quo servantur ra riores arbores ac flores horti Stafsundensis» kopparstick signerat »E. Reitz sc.» , 1694.

* I: 143. Steninge, »Steeninge», kopparstick av W. Swidde 1694. Vapnet överst tillhör kungliga rådet Karl Gyllenstierna (död 1723), vilken låtit uppföra det här avbildade slottet efter Nikodemus Tessin d. ä:s ritningar av förstnämnda år. Slottets arkitektur, genom sin ädla proportioner typisk för dess skapare, återgives alltså efter ritningarna.

* I: 144. Steninge, »Steeninge», kopparstick av M. Meytens 1695. Rikt utbildad är denna slottsanläggning, med ett system av paviljonger, en vidsträckt trädgård och en sjögård, såsom synes av denna plansch, vilken är försedd med ett likadant vapen som del närmast föregående.

* I: 145. Tuna, kopparstick av E. Reitz 1694. Överst ses fältmarskalken Gustaf Baner (död 1689) och hans första makas, Brita Bjelkes, vapen. Den förstnämnde lät på 1660 talet uppföra åbyggnaderna - utom den i planschens mitt, som är äldre - varvid även Dahlberg var verksam.

* I: 146. Ulvsunda, »Ulfsunda», kopparstick av J. Marot 1670. Slottet uppfördes på 1640-talet av fältherren Lennart Torstensson. Se i övrigt sid. 73.

* I: 147. Vaxholms fästning, »Fortalitium Waxholm», kopparstick av A. Perelle 1670- 1674. I förgrunden segla några stora örlogsskepp av den typ, som var vanlig vid 1600 talets mitt. Se i övrigt sid. 77.

* I: 148. Vänngarn, »Wänngarn», kopparstick av W. Swidde 1695. Överst ses förenade på en sköld De la Gardieska och Pfalziska vapnen, tillhörande greve Magnus Gabrie De la Gardie och hans gemål. Denna store byggherre inköpte godset år 1653, ombyggde slottet till det ståtliga skick, vari det ter sig å bilden, och slutade här sina dagar år 1686.

I: 149. Vänngarn mot söder samt avbildning av lusthuset och djurgården vid Vänngarn »Wenngarn versus meridiem» och »Icon peramoenae Domus et Vivarii Vaenegamensis» kopparstick av W. Swidde 1695.

* I: 150. Vänngarn och Vik, »Wenngarn» och »Wijk», kopparstick av N. Perelle 1670-1674. Översta bilden återgiver Vänngarns utseende, innan det ännu ombyggts av De la Gardie. Vasavapnet under kunglig krona överst hänsyftar på att godset ägts av de äldsta Vasakonungarna. - Viks höga slott med sina små hängtorn i hörnen är uppfört under medeltiden. I bakgrunden av denna bild utmärkas Giresta och Fittja socknar samt Hessle sätesgård. - Se i övrigt sid. 81.

---

Suecia Antiqua et Hodierna - II

Planschförteckning över samtliga planscher i andra delen. Med * utmärkes att kopparplåten till planschen finns bevarad i Nationalmuseum. Hänvisningar till sidnummer avser 1924 års upplaga.
OBS! Texten är ej korrekturläst, arbete pågår.

---

* II: 1. Titelblad till andra delen med inskriften »Sueciae Antiquae et Hodiernae Tomus II», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1698, efter teckning av David Klöcker Ehrenstrahl Fyra allegoriska gestalter, med spjut, spira, palm och klubba, lyfta riksvapnet tre kronor mot bakgrunden av en sol; under dem krigstroféer och sörjande fångar.

* II: 2. Hertigdömet Södermanlands vapen, »Insigne Ducatus Sudermanniae», kopparstick av J. Le Pautre 1668. På en skrovlig klippa står en grip med vingarna lyftade till flykt och över dess huvud svävar en hertiglig (grevlig) krona. Se i övrigt sid. 34.

* II: 3. Nyköping från öster, »Nicopia qua orientem spectat». kopparstick av Adam Perelle 1669. Överst tre vapen, vart och ett med en tornliknande byggnad. Den betydande staden härjades 1719 av ryssarna. Av stadens byggnader namngivas det praktfulla slottet Nyköpingshus (»Arx»), vars arkitektur uppstått under skilda tider, Allhelgonakyrkan (»Templum Omnium Sanctorum»), rådhuset (»Curia») och Nikolaikyrkan (»Templ: S: Nicolai»). Utanför staden namngivas Arnö gods (»Arnöö»), Svanvik (»Swanwijk»), Lindebacka, Ladu- gården (»Lagården»), Berghammar, Vreta (»Wreta») och Väderbrunn (»Verbrunn»). Se i övrigt sid. 76.

* II: 4. Strängnäs och Torshälla, »Strängnääs» och »Toreshälla vell Torsillia», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. - Den ena vapenskölden å utsikten över Strängnäs, med kräkla och mitra, är konstruerad, den andra med apostlarna Petrus och Paulus är stiftets vapen. Av den gamla stiftstadens byggnader namngivas domkyrkan (»Templum Episcopale»), en ruin av biskop Kort Rogges hus (»Domus Episcopi Conradi»), båda från medeltiden, vidare rådhuset (»Curia»), gymnasiet eller nuvarande läroverkshuset (»Collegium»), trivialskolan eller nuvarande konsistoriehuset (»Scola»), biskop Johannes Matthiae hus eller nuvarande biskopshuset (»Domus Episcopi Ioan Mathiae») och biskop Paulini hus (»Domus Episcopi Paulini»). Kring staden utmärkas Mälaren (»Mäler Lacus») och »Nabben», d. v. s. Nabb- kullen med Nabbviken. - Torshälla vapen visar bilden av Sankt Olof. - Se i övrigt sid. 77.

* II: 5. Högkoret i Strängnäs domkyrka, med den stormäktige fordom svea- och götakonungen Karl IX:s samt åtskilliga furstliga personers och stormäns gravar, »Summus Basilicce Strengnesiensis Chorus in quo Caroli IX potentissimi quondam Suionum Gothorumque Regis Principum aliquot et Magnatum Conditoria sepulchralia visuntur.» Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699.

* II: 6. Den vittberömde riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielms gravkor i Strängnäs domkyrka, »Conditorium Excellentissimi Domini Dn. Caroli Caroli Gyldenhielmii Regni Sueciae Archithalassi, in templo Strengnensi». Kopparstick av J. Le Pautre 1669.

* II: 7. Södertälje och Trosa, »Söder Telje» och »Troosa», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. - Södertälje vapen visar ett kvinnligt helgon, troligen Sankt Ragnhild, vars berömda källa, »Ragnilla Källa», finnes utmärkt utanför staden. - Trosa vapen visar en måne ovanför en båt. Å bilden namngivas rådhuset (»Curia»), Östersjön (»Mare Balticum») och »Trosa Lada». - Se i övrigt sid. 77.

* II: 8. Eskilstuna och Gripsholms slott, »Arx Eskilstuna» och »Arx Gripsholm», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Bakom det ståtliga, nu forsvunna, slottet synes »Carl Gustafs Stadh», där en svensk järnmanufakturering begynte vid 1600-talets mitt. - Nära den imposanta Vasaborgen Gripsholm ligger staden Mariefred, »Marie Freedh». Se i övrigt sid. 77.

* II: 9. Åkerö och Ådö, »Åkeröö» och »Ådöö», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Åkerö, som ligger vid sjön Yngaren (»Yngarn Lacus»), ägdes på 1600-talet av medlemmar ur friherrliga släkten Bjelke, vars vapen ses överst å bilden. I bakgrunden synes Ralla kyrka, »Ralla Kirche». Se i övrigt sid. 77.

* II: 10. Årsta och Häringe, »Ååhrsta» och »Häringe», kopparstick av J. Le Pautre 1670. Öster Haninge kyrka namngives i bakgrunden av bilden över Årsta. Häringe ligger vid Landfjärden (»Lacus Långfiähln»). Se i övrigt sid. 66.

* II: 11. Årsta från öster, »Åhrsta versus Orientem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Planschens nedre parti består av tre bilder. Underskriften under den vänstra lyder i översättning: »En trappa av utmärkt konstruktion i Årsta slott med kolonner och trappsteg av sten.» Orienteringarna under mittbilden lyda: »A. Årsta mot söder. B. Hamn vid Östersjön. C. Två surbrunnar, som utrinna i en nedanför belägen bassäng och genom underjordiska gångar ledas djupare nedåt, för att sedan hundra steg därifrån såväl vinter som sommar utan avbrott springa upp i luften i en och samma stråle.» Underskriften under den högra bilden, som återgiver ett av Nicolas Millich hugget epitafium i Österhaninge kyrka, lyder: »Epitafium i italiensk marmor över riksrådet och amiralen friherre Klas Bjelkenstierna i Österhaninge kyrka.»

* II: 12. Eriksberg, »Erichsbergh», kopparstick av W. Swidde 1694. Planschen giver en situationsbild av den storartade symmetriska slotts- och trädgårdsanläggningen. Slottet är uppfört efter ritningar av Nikodemus Tessin d. y. av överståthållaren greve Kristoffer Gyllenstierna, vars vapen finnes återgivet å planschen..

* II: 13. Eriksberg från söder, »Erichsberg meridiem versus», kopparstick av J. v.. d. Aveelen 1699. Samma vapen som å föregående plansch förekommer å denna, som visar slottets mäktiga byggnad från söder med delar av parken.

* II: 14. Eriksberg från väster, »Erichsberg Occasum versus», kopparstick av W. Swidde 1690.

* II: 15. Fiholm och Hanstavik, »Fiiholm», och »Hanstawiik», kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1695. (Härmed beriktigas uppgiften å sid. 64). - Bilden av Fiholm, som var en av rikskanslem Axel Oxenstiernas gårdar, bär dennes och hans makas vapen. - Vapensköldar och initialerna på fasaden å bilden av Hanstavik tillhöra generaltulldirektören Vilhelm Drakenhjelm och hans maka i första giftet Elisabeth Brandt.

* II: 16. Den vittberömde och utmärkte herren fältmarskalken Lars Kaggs gravkor i Floda kyrka, »Illustriss. et Excellentiss. Domini Dni Laurentii Kaggii Supremi Exercituum Ducis, Conditorium in templo Flodensi», kopparstick av A. Perelle 1670. Vapnet överst tillhör Lars Kagg (död 1661). Gravkoret är byggt efter ritning av Erik Dahlberg. I bakgrunden utmärkes Fors (»Forss»). Se i övrigt sid. 77.

* II: 17. Gäddeholm från söder och norr, »Gieddeholm meridiem versus» och .»Gieddeholm versus Septentrionem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. Godsets namn är senare ändrat till Tureholm.

* II: 18. Hesselbyholm, »Heslebyholm», kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Vapnen tillhöra riksamiralen greve Gustaf Otto Stenbock och hans maka Christina Catharina De la Gardie. Se i övrigt sid. 79.

* II: 19. Hörningsholm, kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Vapnen, de grevliga Sture- och Banervapnen, beteckna de båda ätter, som Hörningsholm länge hade tillhört. Se i övrigt sid. 78.

* II: 20. Den vittberömde och utmärkte greven och rikskanslern herr Axel Oxenstiernas gravkor i Jäders kyrka i Södermanland, »Illustrissimi et Excellentissimi Comitis ac Domini Axelii Oxenstiaerna Regni Magni Cancellarii, Conditorium in Templo Iaederensi Sudermanniae». Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. Inskrifttavlan nedtill innehåller latinska distika, som prisa rikskanslerns stora förtjänster .

* II: 21. Ludgonäs och Nynäs, »Ludgonaes» och »Nynaes» kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1696. Herresätet, vars här avbildade byggnader nu försvunnit, ägdes en tid av landshövdingen Jonas Böös-Gyldencrantz (död 1683) och hans maka Katarina Silfverstjerna, vilkas vapen synas överst å planschen. I bakgrunden utmärkas Ludgo kyrka (»T. Ludgoo») och »Anfred» (?). - I bakgrunden av bilden över Nynäs namngives »Lisleby».

* II: 22. Malma, kopparstick av A. Perelle 1670-1674. Herresätet, som nu kallas Öster-Malma, ägdes av Erik Dahlbergs svärfader Vilhelm Drakenhjelm och hans maka i andra giftet Anna Maria Silfverstierna, vilkas vapen ses överst å planschen.

* II: 23. Mälsåker från väster, »Mälsåker qua Occasum respicit», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. De två vapnen tillhöra grevliga ätten Wachtmeister av Mälsåker och friherrliga ätten Soop. Riksrådet Gustaf Soop (död 1679) lät uppföra huvudbyggnaden på Mälsåker efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä.

* II: 24. Rinkesta och Rävsnäs, »Ringsta» och »Räesnääs», kopparstick av N. Perelle 1670-1674. Av de båda vapensköldarna på bilden av Rinkesta är den ena tom, den andras Sparre-vapen avser troligen riksrådet friherre Gustaf Larsson Sparre (död 1690), som en tid ägde godset. - Rävsnäs är ett av Vasaättens stamgods; överst ses också därför en krönt vapensköld med en vase. Den av Karl IX uppförda .byggnaden förstördes på 1770.talet.

* II: 25. Sandemar från norr, »Sandmare versus Septentrionem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. Mellan huvudbyggnaden och landstigningsplatsen utbreder sig en trädgård i symmetrisk fransk trädgårdsstil.

* II: 26. Sandemar från söder, »Sandmare meridem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. Det grevliga Falkenbergska vapnet tillhör riksrådet och presidenten Gabriel Falkenberg (död 1714), som på sin tid ägde godset. I bakgrunden vid Östersjön (»Sinus Maris Baltici») utmärkas »Dalaröö Sund» och »Dalaröö Skans» samt holmarna »Ååholmen», »Kyklingen» och »Gunnarsholmen».

* II: 27. Sävstaholm och Sjösa, »Säfwestaholm» och »Siöösa», kopparstick av J. Le Pautre 1670. - De båda vapnen å bilden av Sävstaholm tillhöra riksrådet Gustaf Sparre och hans maka Beata Natt och Dag, som uppfört slottet efter Dahlbergs ritning (se sid. 7). I bakgrunden synes Vingåkers kyrka. - Sjösa slott ligger vid en vik av Östersjön (»Sinus Maris Balthici»). Se vidare sid. 62.

.* II: 28. Sjöholm från norr och från söder, »Siöholm versus Septentrionem» och »Siöholm versus Meridiem», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae 1706.» Vapensköldarna å den övre bilden tillhöra friherre Johan Kasimir Fleming av Liebelitz (död 1714) och hans maka Charlotta Bjelkenstierna, vilka troligen låtit uppföra slottet, av vars praktfulla träarkitektur nu endast en obetydlighet står kvar.

* II: 29. Sundby och Sundbyholm, kopparstick av J. J. von Sandrart 1688. - Sundby slott, som ligger vid Hjälmaren (»Hiälmaren Lacus"), uppfördes på 1500-talet av marsken Lars. Siggesson Sparre. De egendomligt tecknade vapensköldarna å bilden tillhöra. Erik Sparre och hans maka Ebba Brahe. - Sundbyholms slott, som ligger vid Mälaren (»Mäler Lacus») uppfördes av riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm men förstördes på 1770-talet av eldsvåda. Se i övrigt sid. 99.

* II: 30. Stenhammar och Tullgarn, »Steenhammar» och »Tullgarn», kopparstick av H. Padt Brügge 1686. - Vapnen å bilden av Stenhammar tillhöra Bengt Rosenhane och hans maka Ebba Maria Sparre. Graveringsåret stämmer väl ej med årtalet för deras äktenskap, 1691, men antagligen har plåten senare ändrats i vad angår vapnen. Den förstnämndes farbroder, riksrådet Johan Rosenhane hade 1647 låtit uppföra byggnaden »efter den franska arkitekturen». I bakgrunden namngivas Salsta, Årsta (»Åhrsta») och Flen. Se i övrigt sid. 99.

* II: 31. Tärna och Tynnelsö, kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1696. Tynnelsö slott är, i det skick det avbildas, från Karl IX:s tid. På andra sidan fjärden av Mälaren (»Maeler Lacus Pars») ses Över-Selö kyrka (»T. Ofwer Selö»).

* II: 32. Tyresö, »Törsöö», kopparstick av N. Perelle 1670-1674. Vapnet överst är friherrliga ätten Oxenstiernas, som ägde godset under största delen av 1600-talet. Riksdrotsen Gabriel Gustafsson lät uppföra slottet åren 1620- 1633 och därinvid åren 1638- 1640 kyrkan. Se i övrigt sid. 81.

* II: 33. Kungliga rådet och fältmarskalken greve Erik Dahlbergs gravkor i Turinge kyrka i Södermanland, »Conditorium Illustriss: et Exellentiss: Dn: Comitis Erici Dahlbergii Senatoris et Mareschalli in Termplo Turingensi Sudermanniae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1698. Den nedre delen av planschen upptages av en plan över gravkoret och kyrkan (dock blott en del av densamma), »Icnographia Templi et Conditorii», den övre av en exteriör av gravkoret. I bakgrunden namngives vid sjön Turinge, »Turingen Lacus», gårdarna Sjöberg och Berga. Överst det grevliga Dahlbergska vapnet buret av änglar.

* II: 34. Vibyholm, kopparstick av J. Marot 1669. Det ståtliga slottet, i holländsk renässansstil, uppfördes till änkesäte åt Karl IX:s andra gemål, Christina av Holstein, på vilken bokstaven C i det Holsteinska vapnet överst till vänster hänsyftar. Se i övrigt sid. 64.

* II: 35. Hertigdömet Västmanlands vapen, »Insigne Ducatus Waesmanniae», kopparstick av Müller 1696. Tre brinnande berg eller, kanske snarast, hyttor i vit sköld, omfattad av en eklövsgirland; däröver en hertiglig (grevlig) krona.

* II: 36. Västerås, »Westrås», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701. Överst står stiftsvapnet innehållande en bild av madonnan, domkyrkans skyddshelgon, och stadens vapen, ett A och en ros. Bland stadens byggnader framträda mest domkyrkan (»Templum Cathedrale») och slottet (»Arx Regia»), båda från medeltiden; domkyrkan saknar här märkligt nog den tornspira, som vid 1600-talets slut byggdes efter Nikodemus Tessin d. ä:s ritning. Vidare namngivas gymnasiet (»Gymnasium»), biskopshuset (»Sedes Episcopi»), råd huset (»Curia»), sjukhuset (»Nosocomium») samt Mälaren (»Meeler Lacus»).

* II: 37. Arboga, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Stadsvapnet visar en örn Av byggnaderna i staden, vilken ännu intill denna tid var en av rikets mera betydande framträda stads- och landskyrkorna samt ett litet kapell utanför staden.

* II: 38. Köping, »Kiöping», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1704. Stadens sigill sådant det här, oriktigt, återgives, visar ett kors mellan bokstäverna I och R. Av byggnaderna framträda kyrka och rådhus.

* II: 39. Sala och Avesta, »Sala» och »Awestadfors», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1704. - Sala stads vapen är en klippa, å vilken ses tvenne gruvredskap och en nymåne (silvrets tecken); på berget en krona, ur vilken lågor uppstiga. Orienteringarna äro: A Kyrka. B: Rådhus. C. Sockenkyrka utanför staden. D. Den år 1702 funna silvergruvan. E. Verkstäder eller arbetsplatser för metallers renande genom eld. Den vid medeltidens slut upptäckta silverfyndigheten har givit upphovet till staden, som erhöll sina privilegiet 1624. - Avesta, här räknat till Västmanland och icke såsom nu till Dalarna, var en tid under 1600-talet stad, vilket platsen helt nyligen åter blivit. Här fanns då ett »gårverk» för rening av den vid Falu gruva upptagna kopparen.

* II: 40. Strömsholms slott från brosidan, »Arx Strömsholm pontem versus», kopparstick av W. Swidde 1693. Överst ses de svenska och holsteinska vapnen förenade å samma sköld under kunglig krona. Det var nämligen riksänkedrottningen Hedvig Eleonora, som på 1660-talet påbörjade uppförandet av den ståtliga slottsanläggningen, efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä. Länge dröjde det emellertid, innan slottet stod färdigt.

* II: 41. Strömsholms slott från öster, »Arx Strömsholm versus Orientem», kopparstick a v J. v. d. A veelen 1699. Överst ses det holsteinska vapnet.

* II: 42. Målhammar och Myra, kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1696. - Vapnet överst å bilden av Målhammar tillhör släkten Baner, som under större delen av 1600-talet ägde Målhammar. Dess främste representant, Johan Baner, skall hava planerat uppförandet av det stenhus, som här avbildas, efter ritning .av Simon de la Valle men ej hunnit utföra denna plan. - Myra eller Myrö vid Hjälmaren (»Hielmarn Lacus»), nu räknat till Närke, ägdes under 1600-talet av ätten Bååt, vars vapen ses överst å bilden.

* II: 43. Tidö, »Tidöön», kopparstick signerat J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1702». Denna praktfulla, ännu väl bevarade slottsbyggnad från den yngre Vasatiden byggde Nikodemus Tessin d ä. åt tidens store statsman Axel Oxenstierna. De Oxenstiernska och Bååtska vapnen överst å planschen äro rikskanslerns och hans makas. Planschens övre hälft visar slottets stora borggård från norr, den nedre slottet från söder, »meridiem versus». Därå utmärkas vid Mälaren (»Meeler Lacus»), Rosendahl och Oldenburg, delvis en rest av ett medeltidshus, samt i bakgrunden Dingtuna kyrka.

* II: 44. Hertigdömet Dalarnes vapen, »Insigne Ducatus Dalkarliae», kopparstick av Müller 1696. Två korslagda pilar i röd sköld med en hertiglig (grevlig) krona i övre vinkeln, därbakom en vapenmantel och överst en krona sådan som den nyssnämnda.

* II: 45. Falun och Hedemora, kopparstick signerat »E. Reitz sc.», 1696. - Falu stads vapen visar tre berg, varur lågor uppstiga, ovanför en ström. Av den gamla bergsmansstadens byggnader namngives rådhuset (»Curia»), och utanför staden ses koppargruvan (»Kopparbergs grufwa»), varur väldiga rökmoln uppstiga. - Hedemora vapen visar en gran. Av byggnaderna utmärkes det år 1670 byggda men nu försvunna rådhuset (»Curia») och i bakgrunden floden Hovran (»Håfran fluv.») och Garpenbergs skog.

* II: 46. Falu koppargruva från öster, »Fodinae aerariae Falunensis, qua orientem spectat, de lineatio», kopparstick signerat » J .v. d. Aveelen sc. Holmiae 1701 » .Orienteringar: A. Regeringsschaktets vindspel. B. Vattenverk. C. Vindspel, kringfört med dragare, vid Karl XII schakt, 60 famnar djupt. D. Vindspel vid Ulrika Eleonoras schakt, som är 60 famnar djupt. E. Rök från kallrostar. F. Gamla bergsmanshuset. G. Vindspel vid schaktet Blankstöten, 40 famnar djupt. H. Schaktet Blankstöten, 35 famnar djupt. I. »Kiste-vinden», 51 famnar. K. Nya bergsmanshuset. L. Vindspel vid »Träschaktet», 70 famnar. M. Karl XI:s schakt, neddrivet 127 famnar under jorden. N. Det stora gruvraset 1687 i Blankstöten.

* II: 47. Nytt uppfordringsverk, »Machina Nova» etc., kopparstick signerat »J. van Vianen sculpsit» och »Amstelodami» (i Amsterdam) efter teckning av S. Buschenfeldt: »Sam. Buschenfeldt delineavit». Överskrift och teckenförklaring angiva, att med detta av den unge studiosus Kristoffer Polhammar 1694 uppfunna verk kunde malmen vid Falu gruva uppfordras lättare och med mindre kostnad än förut.

* II: 48. Grevskapet Närkes vapen, »Insigne Comitatus Nericiae», kopparstick av Müller 1696. Två korslagda pilar med ros i var vinkel i röd sköld under hertiglig (grevlig) krona; vapenkartusch samt lövverk av palm och ek.

* II: 49. Örebro, »Örebroo», kopparstick av J v. d. Aveelen 1700. Vapnet visar en örn. Av den tätt bebyggda stadens byggnader utmärkas slottet (»Arx Regia»), landshövdingresidenset (»Aula Gubernatoris»), rådhuset (»Curia») och sjukhuset (»Nosocomeum»).

* II: 50. Askersund, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Stadens vapen visar en man, som lyfter en slägga. I staden, som fick sina privilegier 1643, idkades i början spiksmide. En framskjuten plats å planschen intager landsförsamlingens kyrka, vid vars uppbyggande Dahlberg var verksam.

* II: 51. Riksrådet Gustaf Soops gavkor i Askersunds landsförsamlings kyrka, kopparstick av Herman Padt Brügge 1686. Överst en vapentrofe med Gustaf Soops och hans makas vapen samt ett av genier buret draperi, vars latinska inskrift i översättning lyder: Den vittberömde och lysande friherren och herren riksrådet Gustaf Soops gravkor i Askersunds kyrka. Jfr även föregående bild. I bakgrunden utmärkes staden Askersund och herresätet Stjärnsund (» Stiernsund»), som vid denna tid ägdes av riksrådet.

* II: 52. Lindesberg och Nora, kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae», 1703. Lindesbergs vapen visar en större lind mellan två smärre, Noras fem träd. Båda städerna äro gamla bergslagssamhällen, som på 1640.talet fingo sina stadsprivilegier och den regelbundna stadsplan de förete.

* II: 53. Espelunda och Ekeberg, kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae 1704». Båda dessa herrgårdar äro av en mera primitiv typ med en grupp lägre träbyggnader kring en fyrkantig gårdsplan. Espelunda tillhörde på Dahlbergs tid fältmarskalken Karl Gustaf Mörner, Ekeberg ätten Lejonhufvud.

* II: 54. Göksholm, »Giöks Holm», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1702. Vapnen tillhöra Johan Kasimir Fleming av Liebelitz och hans maka Charlotta Bjelkenstierna. Slottet, som har ett ålderdomligt yttre, ligger vid Hjälmaren (»Hielmer Lacus»).

* II: 55. Kägleholm från öster, »Kaegleholm versus Orientem», kopparstick av W. Swidde 1694. De båda yttre vapnen tillhöra greve Morits Leijonhuvud och hans maka Amalia Hatzfeld. De åtföljas av initialerna M G T R, d. v. s. Moritz Grefve Till Raseberg, och . A G T R, d. v. s. Amalia Grefvinna Till Raseborg, samt årtalet 1610. Nämnda årtal - då den förstnämnde emellertid var avliden - betecknar troligen en tidigare byggnadsperiod för slottet, som fått sin här avbildade ståtliga och symmetriska skapnad av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Dennes och hans gemåls vapensköldar återgivas jämväl. Nedtill står »Waeringen Lacus», d. v. s. sjön Väringen.

* II: 56. Kägleholm från söder, »Kaegleholm merediem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1702. I förgrunden finnes en djurgård, där ett sällskap jagar hjortar och vildsvin.

* II: 57. Grevskapet Värmlands vapen, »Insigne Comitatus Wermlandiae», kopparstick av Müller 1696. Upprätt flygande örn, över vars huvud svävar en grevlig (friherrlig) krona.

* II: 58. Karlstad och Kristinehamn, »Carlstad» och »Christinehamn», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1699. - Karlstads stadsvapen visar en orn.. Hertig Karl, sedermera Karl IX, gav 1584 stadsprivilegier åt den gamla tings- och marknadsplatsen Tingvalla, vilken uppkallades efter honom.. - Kristinehamns stadsvapen är ett fartyg under fulla segel. Staden, som har sitt namn efter drottning Kristina, uppblomstrade genom den här hållna Fastingsmarknaden, där affärer uppgjordes och priser fastställdes..

* II: 59. Filipstad, »Philippstadh» kopparstick av J. v. d. Aveelen 1702. Stadens vapen visar en ryttare. Staden, som fått namnet efter hertig Karl Filip, grundlades 1611, lades 1695 under landsrätt men återfick stadsrättigheterna på 1830-talet. Den ligger nära sjön Daglösen och icke såsom här utmärkes, vid sjön Alkvettern, »Ahlqvittern Lacus».

* II: 60. Grevskapen Gästrikland, Ångermanland och Medelpad, »Comitatus Gestricia, Angermannia, Melpadia», kopparstick av Müller 1696. Tre sköldar under grevliga (friherrliga) kronor stå på en mur; i den första, vars fält är fyllt med kulor, en hjort, i den andra, som är blå, tre laxar och i den tredje, som likaledes är blå, två strömmar. - Denna plansch avser törhända att vara en motsvarighet till »Svea och Göta rikes huvudvapen» i det föregående.

* II: 61. Grevskapet Gästriklands vapen, »Insigne Comitatus Gestriciae», kopparstick av J. v. d. Aveelen .1712. Ovanför ett landskap, där åkerbruk bedrives, en sköld under grevlig (friherrlig) krona och i skölden en ren.

* II: 62. Gävle, »Giawle», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1700. Vapenskölden Innehåller bokstaven G. Denna Norrlands enda stad med medeltida anor var, såsom synes, ganska ansenlig. Särskilt namngives slottet (»Arx Regia»), vilken imponerande, torn. rika byggnad är uppförd av Johan III och ännu, ehuru skövlad av eldsvåda, kvarstår och begagnas som landshövdingresidens, rådhuset (»Curia»), som nu är försvunnet och ersatt av ett nytt sådant samt skolan (»Scole»), bredvid vilken synes kyrkan, som här ännu är utan torn.

* II: 63. Hertigdömet Hälsinglands vapen, »Insigne Ducatus Helsingiae»., kopparstick av Müller 1696. I ett klipplandskap en bock, som reser sig på bakbenen, över vilken svävar en hertiglig (grevlig) krona.

* II: 64. Söderhamn och Sundsvall, »Söderhambn» och »Sundswald», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1700. - Å utsiktsbilden över Söderhamn står en sköld med vapnet: två korsade bössor stående på en båt. Staden, som grundades genom en sammanflyttning till denna ort av hälsingesmeder, erhöll sina privilegier år 1620 men brändes av ryssarna år 1721. Därvid förstördes den medeltida kyrka, som ses å bilden, men kvar stod den stora kyrkan i förgrunden, som vid 1600-talets slut uppförts efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. och uppkallats efter drottning Ulrika Eleonora. Tre kullar i omgivningen namngivas: Faxeholmen, varå låg ett under Engelbrektsfejden förstört medeltidsfåste, samt Djurberget och Hjortberget. - Över bilden av Sundsvall står vapnet: en sluten hjälm över två korslagda brandsaxar. Även denna stad grundades, på 1620-talet, genom sammanflyttning av kringboende smeder, vilka anlade ett gevärsfaktori, som sedermera förlades till Söderhamn. Staden låg i förstone ej på samma plats som nu utan flyttades dit vid 1600-talets mitt. År 1721 brändes den av ryssarna. Under hela den ifrågavarande tiden var Sundsvall en ganska liten stad; dess storlek på senare tid sammanhänger ju med den norrländska trävarurörelsens uppblomstring. Det näringsfång, som sysselsätter båtarna på den inskjutande viken av Östersjön (»Sinus Maris Baltici»), torde vara strömmingsfiske.

* II: 65. Grevskapet Medelpads vapen, »Insigne Comitatus Medelpadiae», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1713». Ovanför ett skogigt, av en älv genomflutet landskap, där jakt och fiske bedrives, svävar en sköld med två strömmar, översta och nedersta fältet blått, mellersta rött, under grevlig (friherrlig) krona.

* II: 66. Grevskapet Ångermanlands vapen, »Insigne Comitatus Ångermanniae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712. Ovanför ett landskap med stora gårdar av trä, i förgrunden begränsat av en älv med livlig båtfart, svävar en blå sköld med tre laxar under grevlig (friherrlig) krona.

II: 67. Härnösand, »Hernösand», kopparstick av W. Swidde 1692. Vapnet är delat i två fält: det övre tomt och i det nedre en utter, som bär en fisk i munnen. Även denna stad var en gammal marknadsplats, som, 1585, erhöll stadsprivilegier och vid början av 1700-talet härjades av eld. Över byggnaderna i den å planschen återgivna staden höja sig kyrka med klockstapel och rådhus. - Bilden är hopfogad med den följande på samma blad.

* II: 67. Hudiksvall, »Hudwigswald», kopparstick av W. Swidde 1692. Vapnet visar tre bockhuvuden. År 1582 anlades denna stad på ett ställe, där förut legat en marknadsplats, flyttades på 1600-talet närmare Bottniska viken men härjades av eld redan i början av 1700-talet.

* II: 68. Grevskapet Jämtlands vapen, »Insigne Comitatus Iemtiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712. Ovanför ett skogigt landskap med scener från jakt och fiske samt en stor handelsfora svävar vapenskölden, varå röd varg och svart örn anfalla vit hjort, i blått fält, under grevlig (friherrlig) krona.

* II: 69. »Stenen i Grönan dal», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701. Planschen visar en med mystiska inristningar försedd sten i ett fjällandskap; närmast framför den ses lemlar och bakom den renar samt i bakgrunden en björnjakt. Överskriften lyder: »Delineatio Saxi Groendalensis Qualis nostra AEtate conspicitur in Åre ad Scardaliam quae ad paraeciam Jemtlandiae Unneråker pertinet», d. v. s, avbildning av Stenen i Grönan dal, sådan den nu är att se vid Skurdalen i Åre, annex till Undersåkers socken i Jämtland. - Den gamla berättelsen om Stenen i Grönandal, som sades innehålla en dyster profetia, var ursprungligen anknuten till en runsten i Gröndals skog i Jutland men blev av svenskarna lokaliserad till Jämtland och stenen blev, som det förefaller utan någon grund, identifierad med denna, å vilken det nyktra 1700-talet blott såg bomärkena rör nämndemän, som fastställt gränsen mellan Sverige och Norge.

* II: 70. Grevskapet Västerbottens vapen, »Insigne Comitatus Bottniae Occidentalis» koppar- stick av J. v. d. Aveelen 1701. En älg vandrar i ett vinterlandskap under en stjärnhimmel med stora björnen och polstjärnan; ovan svävar en grevlig (friherrlig) krona.

* II: 71. Umeå och Torneå, »Uhma» och »Torne», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701. - Umeå, vars vapen visar tre renhuvud, erhöll sina privilegier 1622 och förstördes av ryssarna 1720. Å bilden namngivas rådhuset (»Curia"), landshövdingresidenset (»Aula Gubernatoris Provinciae Bottn. occident.»), bostället för överstelöjtnanten vid Västerbottens regemente (»Habitaculum Dn. Protribuni legionis Bottniae occident») samt vid älven, »Vhmre ÅÅ» eller »fluvius», färgstället (»Trajectus»). - »Torneå», som i vapenskölden bär ett torn, ligger i älven, »Torne ÅÅ» eller »Fluvius», på en holme vilken sedermera vuxit samman med ena stranden. Över de övriga byggnaderna resa sig kyrkan, klockstapeln (»Campanile») och rådhuset (»Curia»). I förgrunden ses en färja (»Trajectus»), till höger bostad för majoren vid Västerbottens regemente (»Domicilium Dn. Prefect. vigil. Legion. Bottniae occid.») samt Kemi kyrka (»Kimi»). Torneå upphörde 1809 att vara svensk stad.

* II: 72. Piteå, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701. Stadens vapen visar ett renhuvud. Piteå gammalstad, »Civitas vetus .Pitae», fick stadsrättigheter 1621. Den avbrann 1666 varefter det nya Piteå uppstod längre ned vid älvens mynning. Dock kvarstod alltfort den gamla staden, av vars byggnader namngivas rådhuset (»Curia»), klockstapeln (»Campanile»), sjukhuset (»Nosocomium»), en ståtlig bostad i tidens moderna stil för översten vid Västerbottens regemente (»Domicilium Chiliarchae Legionis provinciae Bottniae occidentalis») samt bostad för domaren över Västerbotten (»Habitaculum Iudicis Territorialis in Bottnia occidentali»). Vidare utmärkes omgivande ängar (»Prata»), träsk (»Stagnum"), väg norrut, »Via Septentrionem versus» och väg åt nya staden, »Via ad civitatem novam», samt i förgrunden lapparnas fordon, som dragas av ren, »Lapponum vectura quae a Rhenone trahitur». Den nya staden, som brändes 1721, ligger vid utloppet av Pite älv, »Pitae Åå» eller »Fluvius», i Bottniska viken (»Sinus Bottnici pars») med ett stort rådhus (»Curia») och hamn (»Portus»). I förgrunden synes en fora.

* II: 73. Luleå, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701. Stadens vapen visar två korslagda nycklar. Överst gamla staden, »Civitas vetus Luhlae», vilken erhöll sina privilegier år 1621 Vägar utgå åt fyra håll: väg söderut, »Via meridiem versus», väg till Lappland, »Via Lapponiam versus», väg norrut och till Torneå, »Via Septentrionern et Thornam versus» I förgrunden ängar (»Prata»), varinvid synas renar med ackjor, samt vid den inskjutande viken av Bottenhavet (»Sinus Bottnici Pars») kärr (»Paludes»). År 1649 uppstod den nya Luleå stad, som återgives nedtill å planschen, »Civitas nova Luhlae», närmare Lule älvs utlopp - se namnen »Sinus Bottnici Pars» och »Luhla ÅÅ» eller »Fluvius». Vidare utmärkas härå det stora rådhuset (»Curia») och hamnen (»Portus»).

* II: 74. Grevskapet Ålands vapen, »Insigne Comitatus Ålandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Över en slätt vandrar en ren med ring om halsen.

* II: 75. Kastellholm åt väster, »Castelholm Occasum Spectans», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Denna åländska fästning, som såväl under unionstiden som striderna mellan Sigismund och Karl IX var av stor betydelse, hade redan vid denna tid börjat få förfalla och förvandlades längre fram på 1700-talet till en ruin.

* II: 76. Grevskapet Lapplands vapen, »Insigne Comitatus Lapponiae», kopparstick a J. v. d. Aveelen 1714. Ett landskap med avlövade träd, vari framställas åtskilliga scener ur lapparnas liv: ren med ackja, skidåkande lapp, lappkåtor, lappar med trolltrumma och lappar framkrypande till en lave, på vilken står en seite omgiven av offergåvor. Vapenbilden visar en gående vildman med klubba i röd sköld, som täckes av grevlig (friherrlig) krona.

---

Suecia Antiqua et Hodierna - III

Planschförteckning över samtliga planscher i tredje delen. Med * utmärkes att kopparplåten till planschen finns bevarad i Nationalmuseum. Hänvisningar till sidnummer avser 1924 års upplaga.
OBS! Texten är ej korrekturläst, arbete pågår.

---

* III: 1. Titelblad till Sveciaverkets tredje del, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1701 efter teckning av David Klöcker-Ehrenstrahl. På ett podium, varå står »Svecice antiqua et hodiernae tom III» , sitter Svea, vilken lagerkransas av ryktets gudinna samt håller en statyett av segerns gudinna i ena handen och en palm i den andra, vilken vilar på en av kunglig krona täckt sköld med riksvapnet ett lejon över tre strömmar. På sidorna ses sfinxer, i bakgrunden krigiska emblem samt nedtill. I förgrunden krossade vapen och slagna fiender, antika attribut, som symbolisera rikets makt och vapenlycka.

* III: 2. Göta rikes huvudvapen, »Insigne Principale Regni Gothiae», kopparstick av J v. d. Aveelen 1698. Göta rikes sköld, med ett lejon över tre strömmar, under kungligkrona, på ett postament, omgivet av krigets sinnebilder samt, högre upp, av landskapsvapen (jfr vapenbilderna i det följande, med vilka de dock ej fullt överensstämma).

* III: 3. Hertigdömet Östergötlands vapen, »Insigne Ducatus Ostro-Gothiae», kopparstick av Müller 1696. I den mellersta av de tre sköldarna synes, under hertiglig (grevlig) krona en upprätt gyllene grip mellan fyra blå rosor i rött fält, i den högra skölden ett upprätt lejon, vars övre hälft guld och den nedre blå i delad sköld, övre hälften blå, nedre guld i den vänstra skölden en drake mellan fyra blå rosor i rött fält. De båda sistnämnd vapnen tillhöra landskapets båda hälfter »Östanstång» och» Waestanstång» (öster och väster om Stångån).

* III: 4. Linköping, »Linndkiöping», kopparstick av W. Swidde 1697. En av vapen sköldarna innehåller korslagda svärd och nycklar - apostlarna Petrus och Paulus attribut vilka voro domkyrkans skyddshelgon - en annan vapensköld innehåller ett blad mellan fyra rosor, varjämte konstruerats ett vapen för stiftet med en sittande biskop. Särskilt namngivas Kungshuset (»Arx Regia»), domkyrkan (»Templum Chatedrale D. Petri»), rådhuset (»Curia»), landsförsamlingens kyrka Sankt Lars (»Templ. S. Laurentii») samt i bakgrunden sjön Roxen (»Roxen Lacus») och socknarna Rystad (»Rista»), Törnevalla (»Törnwalla») och Vårdsberg (» Wålsberga»).

* III: 5. Linköpings domkyrka, »Templum Chathedrale Lincopense», kopparstick av E Reitz 1694. Den latinska underskriften, som giver en sammanträngd men långt ifrån riktig historik, lyder i översättning: År 813 grundades denna kyrka under konung Björn III. År 1260 utvidgades den 40 alnar åt väster under konung Valdemar , som kröntes här år 1251. År 1400 tillbyggdes den åt öster med tre kor under konung Erik av Pommern, och 1499 fullbordades den under konung Johan II. Kyrkan har brunnit fyra gånger: år 1416 under konung Erik av Pommern, år 1490 under riksföreståndaren Sten Sture, år 1546 under konung Gustaf I och år 1567 under konung Erik XIV. - År 1465 dog Linköpingsbiskopen Kettil.

* III: 6. Norrköping, »Norrkiöping», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706. Stadens vapen innehåller en Sankt Olofsbild samt bokstäverna S. och O. Denna stad började på 1600-talet bliva en rätt så betydande industristad. Tre kyrkor namngivas: Sankt Johannes, »T. S. Johannis», Sankt Olofs, »T. S. Olai», och Hedvigs eller Tyska kyrkan, »T. S.(!) Hedwigis, Germanorum». Vidare nämnas tvenne torn, »Holmtornet» och »Wåhltornet». I förgrunden ligger vid utloppet av Motala ström, »Motala åå» eller »fluvius», i Bråviken (»Braawiken Sinus») slottet Johannesborg, som fått sitt namn efter grundläggaren, hertig Johan av Östergötland.

* III: 7. Söderköping och Skenninge, »Söderkiöping» och »Skeninge», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen 1707». Söderköpings vapen visar tre snedbjälkar från höger och däremellan stjärnor, Skenninge vapen en madonnabild. Av de båda städerna, som under medeltiden voro relativt stora, synes Söderköping här ännu rätt betydande. Bland dess byggnader namngivas Drottens och Sankt Lars kyrkor, »Templ: S. Dorothre» och »Templ: S. Laurent.», rådhuset (»Curia») och sjukhuset (»Nosocomium»). I förgrunden ses en byggnad kring Sankt Ragnhilds källa (»Fons S. Ragnildis») och i bakgrunden berget Ramhäll (»Mons Ramsell»).

* III: 8. Finspång, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1715 efter teckning av M. Meytens junior. Planschen visar fasaden av detta präktiga slott, som 1668 anlades av släkten de Geer, vars första svenska medlem, finansmannen och industriidkaren Louis de Geer, hade inköpt godset 1641. Över ingången ses den sistnämndes och hans makas vapen.

* III: 9. Finspång, kopparstick av J. v. d. Aveelen efter teckning av densamme 1715. Bilden visar slottet med dess torn åt trädgårdssidan.

* III: 10. Vadstena, »Wadstena», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706. Vapnet visar en sittande Kristusbild. Av stadens byggnader nämnas särskilt klosterkyrkan, här mindre riktigt kallad »Templum Chatedrale», och den nu förstörda stadskyrkan, »Templ: S. Petri». I förgrunden står vid Vättern, »Weter Lacus», det ståtliga, av Gustaf Vasa byggda renässansslottet.

* III: 11. Gravstenar i Vadstena kloster, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1707 .- Å den övre bilden lyder den latinska rubriken i översättning: Konung Eriks gemål, den högädla drottning Filippas, gravsten i Vadstena kyrka. Kring gravstenen står: Här vilar drottning Filippa, gemål till Erik, fordom Sveriges, Götes, Danmarks och Norges konung och hertig av Pommern, och dotter till konung Henrik IV av England, Frankrike och Irland. Hon avled den 5 januari 1430. – Å den undre bilden lyder överskriften: Gravsten i Vadstena kyrka över konung Karl II:s gemål drottning Katarina. Kring gravstenen står: Under denna sten förvaras stoftet av Karl II:s, fordom Sveriges, Götes och Norges konungs, gemål Katarina, dotter till riddaren och riksrådet Karl Ormsson.

* III: 12. Ruiner av Alvastra kyrka och kloster samt Bråborg, »Rudera sive reliquiae Templi et Monasterij Alfvastrae» och »Brååborg», kopparstick av W. Swidde 1697. - Bilden av det nu försvunna Bråborg, som prydes av det pfalziska vapnet, ägdes av pfalzgreven Johan Casimir och hans son hertig Adolf Johan.

* III: 13. Stegeborgs slott, »Arx Stegborgh», kopparstick av W. Swidde. Stegeborgs slott ligger vid Slätbaken, den vik av Östersjön (»Sinus maris Baltici»), vari det på bilden så vackert speglar sig. Det ägdes vid 1600-talets mitt av pfalzgreven Johan Kasimir och hans gemål, Katarina av Vasa, vilkas vapensköldar synas överst å planschen och därpå av deras son hertig Adolf Johan. I bakgrunden utmärkes Ettersundet (»Etter sund»).

* III: 14. Stegeborgs slott från söder, »Arx Stegborgh versus Meridiem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706.

* III: 15. Ållonö, »Ållonöö», kopparstick av W. Swidde 1690. Vapnen äro ägarnes, riksrådet friherre Gustaf Kurcks (död 1689) och hans makas, friherrinnan Elsa Beata Baners, vilka låtit uppföra den ståtliga slottsanläggningen, som förstördes 1719.

* III: 16. Ållonö från norr och från öster, »Ållonöö Septentrionem versus» och »Ållonöö versus Orientem», kopparstick signerat» W. Swidde Sculp. Holmiae 1692».

* III: 17. Charlottenburg och Krokeks klosters ruiner, »Charlottenburgh» och »Ruinae Monasterii Krookeek», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1706». Å bilden av Charlottenburg namngivas Motala kyrka (»Motala kiörka») och Motala ström (»Motala fluv»). Den lilla kyrkan invid ruinerna av Krokeks kloster är nu försvunnen.

* III: 18. Skenäs och Kungsnorrby, »Schenaes» och »Kongs Norrby», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1706». .- Skenäs kungsgård innehades på 1600-talet av pfalzgreven Johan Kasimir och hans son hertig Adolf Johan, vilkas vapen synas överst å bilden. Vid »Bråå-Wijken» utmärkas Mjölkudden (»Miölk udden»), Skvälta bruk, (»Squeltabruk»), Sätra, Skenäs krog (»Schenäs krogh») och Kvarsebo (»Quarsboo») samt i bakgrunden »Stora Kolmordn». - Bilden av det gamla Vasagodset Kungs Norrby visar överst ett Vasavapen.

* III: 19. Idingstad, »Idingsta», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Vapnen tillhöra troligen krigskommissarien Jöns Jakobsköld och hans andra maka Elisabeth Kapp, som vid 1600-talets början läto uppföra huvudbyggnaden. Planschen visar dess utseende efter en eldsvåda vid slutet av samma sekel. I bakgrunden utmärkas Linköping (»Lindkiöpingh») och Stiernarp (»Stiernorp»).

* III: 20. Löfstad, kopparstick av W. Swidde 1694. Fältmarskalken greve Axel Gustafsson Lillie (död 1662) och hans maka Kristina Mörner hava låtit uppföra slottet efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. Deras vapensköldar synas överst å planschen.

* III: 21. Löfstad från väster, »Lööfstad Occasum versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen.

* III: 22. Mauritsberg och Norsholm, »Moritzbaergh» och »Noorsholm», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1705». Byggnaden å bilden av Mauritsberg förstördes 1719. Vid Bråviken (»Brawijken Sinus») namngivas Skenäs (»Schenäs»), Kvarsebo (»Qvarsbo») och Djupvik (»Diupwijk»).

* III: 23. Rönö slott, »Arx Rönöö», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1706. Vapensköldarna äro pfalzgreven Johan Kasimirs och hans gemål prinsessan Katarinas, vilka en tid bebott slottet, som brändes 1719. I bakgrunden utmärkes djurgården (»Vivarium»).

* III: 24. Tuna och Stjärnorp, »Tuuna» och »Stiärnorp», kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae 1697». Vapnet å bilden över Tuna tillhör friherrliga ätten Mörner af Tuna. Slottsbyggnaden, från 1600-talets förra hälft, ligger mellan Gårdsjön (»Gårdsiöön Lacus») och Roxen (»Roxen Lacus»). I bakgrunden skymta Kolmården och Stjärnorps slott. Vapenskölden å bilden över det sistnämnda innehåller fältmarskalken greve Robert Douglas' och hans maka Hedvig Mörners vapen. Denne lät vid 1600-talets mitt uppbygga slottet, som nedbrann år 1789. På andra sidan Roxen (»Roxen Lacus») läses »Lindkiöping».

* III: 25. Sturefors från väster, »Sturefors Occidentem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Det å denna plansch framställda slottet uppfördes antagligen emot 1500-talets slut av den dåvarande ägaren, riksrådet Ture Bielke.

* III: 26. Sturefors från öster, »Sturefors Orientem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Planschen visar slottet sett från sjön Erlången (»Erlången Lacus»).

* III: 27. Sturefors från öster, sådant det ter sig efter det gamla slottets nedbrytande, »Palatium Sturefors orientem versus, ut vetere diruto jam extructum conspicitur», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Denna nya slottsbyggnad, som är ännu ståtligare än den förra, uppfördes 1704 av Karl XII:s minister Karl Piper efter ritningar av Nikodemus Tessin d. y.

* III: 28. Vreta kloster, »Coenobium Wreta», kopparstick av E. Reitz 1694. Orienteringarna äro: A. Konung Sverkers gravkor. B. Konung Magnus gravkor. C. Konung Ragnvalds gravkor. D. Fältmarskalken greve Robert Douglas gravkor. E. kvarlevor av abbedissan Ingegärds klosterbyggnad. I bakgrunden utmärkas Tuna och Linköping.

* III: 29. Högkoret i Vreta kyrka samt konung Inges och drottning Helenas gravsten i Vreta kyrka, »Summus chorus Templi Wretensis» och »Regis Ingonis et Reginae Helenae Tumba in Templo Wretensi», kopparstick av I. Hammarson. Orienteringarna å den övre bilden äro: A. Konung Inges och drottning Helenas grav. B. Ingång till konung Sverkers gravkor. C. Axel Eriksson Bielkes och fru Anna Eriksdotter Leijonhufvuds grav. D. Peter Stolpes och Anna Somes grav. Inskriften å den undre bilden lyder i översättning: Här vilar svea- och götakonungen Inge, konung Filips son och konung Halstens brorson, jämte sin gemål Helena, vilka grundlagt detta kloster. Han dog av förgiftning här i Vreta.

* III: 30. Konung Magnus gravkor och gravsten i Vreta kyrka, »Regis Magni Conditorium in Templo Wretensi» och »Tumulus Regis Magni in Templo Wretensi», kopparstick av W. Swidde 1692. Inskriften å gravstenen lyder i översättning: Magnus, son till den danske konungen Nils och svea- och götakonungen Inges dotter Margareta, först av götarna uppsatt till konung mot sin morbroder Ragnvald, som svearna tagit till konung, och sedan dödad av dem, ligger begraven här.

* III: 31. Konung Sverkers gravkor i Vreta by och konung Sverkers gravsten i Vreta kyrka, »Conditorium Regis Suercheri in villa Wretensi» och »Tumulus Regis Suercheri in Templo Wretensi», kopparstick av W. Swidde 1693. Inskriften å gravstenen gäller dock Sverkers son: Sverkers son Sune Syk ligger begraven här. Må varje kristen bedja, att han måtte fröjdas i himmelen.

* III: 32. Svea- och götakonungen Ragnvalds gravkor i Vreta kyrka samt konung Ragnvalds gravsten, »Ragwaldi Suecorum Gothorumque Regis Conditorium in Templo Wretensi» och »Tumulus Regis Ragwaldi in Templo Wretensi», kopparstick av W. Swidde 1693. Inskriften å gravstenen lyder i översättning: Här vilar svea- och götakonungen Ragnvald detta klosters grundläggares, konung Inges son, vilken skändligt dödades av västgötarna i Karleby by år 1139. Måtte hans själ evigt fröjdas hos Gud. På muren bredvid står vidare följande: Här vilar Ingegärd, dotter till Svantepolk, hertig till Reval, tillika med systrarna Ingrid och Margareta, abedissor i detta kloster.

* III: 33. Grevskapet Gotlands vapen, »Insigne Comitatus Gotlandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712. Över en vacker bild av Visby hamn, vari synas många stora skepp, svävar vapenskölden: lammet med korsfanan (rött kors i vitt) i blått fält under grevlig (friherrlig) krona.

* III: 34. Visby, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1707. Den övre bilden kallas »en plan av den urgamla hansestaden Visby sådan den nu för tiden ter sig», den undre »staden Visby och slottet Visborg, såsom de nu för tiden te sig». I två stora kartuscher stå orienteringar till planen: 1. Port åt norr. 2. Port åt öster. 3. Port åt söder. 4. Stora strandporten. 5. Lilla strandporten. 6. Kyrkan S. Maria. 7. Kyrkan S. Nikolaus ödelagd. 8. Klosterkyrkan. 9. Helgeandskyrkan. 10. Kyrkan S. Klemens. 11. Kyrkan S. Olof. 12. Grekiska eller ryska kyrkan. 13. Helgeandshusets kyrka. 14. Drottens kyrka. 15. Kyrkan S. Lars. 16. S. Karins klosterkyrka. 17. Kyrkan S. Johannes. 18. Kyrkan S. Per. 19. Kyrkan S. Göran. 20. Solberga kloster. 21. Mynthuset. 22. Trivialskolan. 23. Biskopshuset. 24. Rådhuset. 25. Landshövdingens residens. 26. Tornet Caesar. 27. Tornet Silverhälian. 28. Tornet Cames. 29. Tornet Sluk-upp. 30. Tornet Kik-ut, 31. Mynttornet. 32. Tornet Blacken. 33. Tornet Stolte Henrik. 34. Segeltornet. 35 och 36. Berghöjd. 37. Vattenverk. 38. Skydd för hamnen.

* III: 35. Det gamla Visborgs slott vid staden Visby på Gottland, sådant det tedde sig år 1679, då danskarna förhärjade det med svärd och eld, »Idea vetustissimi arcis Wisburgi» etc., kopparstick av E. Reitz 1693. Orienteringarna äro: A. Ingången till slottsporten. B. Yttre borggården. C. Inre borggården. D. Gård där allehanda förnödenheter för slottets reparerande förvaras. E; Konungens maskintorn. F. Konungens batteri. G. Drottningens batteri H. Amiralitetsbatteriet. I. Handkvarn. K. Mynttornet. L. Tornet Kik-ut. M. Tornet Smale Henrik. N. Tornet Blacken. O. Slottskyrkan. P. Klocktornet. Q. Förrådshuset. R. Tornet Sluk-upp. S. Arsenalen. T. Frustugan. V. Strandporten. W. Hamnen. X. Kastmaskin. Y. Vattenverk. Z. Segeltornet. AA. Stora tornet Kik-ut.

* III: 36. Hertigdömet Västergötlands vapen, »Insigne Ducatus Westrogothiae», kopparstick av Müller 1696. Upprätt lejon, huvud, man och framramar guld, resten svart, i från vänster snedskuren sköld, högra fältet svart med två stjärnor, vänstra fältet guld, under hertiglig (grevlig) krona.

* III: 37. Göteborg, »Götheborg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Göteborg fick sina privilegier 1621 och blev snart en av rikets största städer. Inom staden namngivas Gustavi kyrka eller domkyrkan (»Templum Cathedrale Gustavi» ) samt Kristina kyrka (»Templum Christinae»), utanför staden skansarna Kronan (»Fortalitium Corona») och Göta Lejon (» Leo Gothicus»).

* III: 38. Insidan av den så kallade Kungsporten i Göteborg, »Portae Gothoburgensis, quae Regis dicitur, facies exterior», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.

* III: 39. Utsläan av den så kallade Kungsporten i Göteborg, »Portae Gothoburgensis, quae Regis dicitur, facies interior», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.

* III: 40. Utsidan av den så kallade Drottningporten i Göteborg, »Portae Gothoburgensis a Regina denominatae facies exterior», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.

* III: 41. Insidan av den så kallade Drottningporten i Göteborg, »Facies interior portre Gothoburgensis Reginae nomine insignatae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1711.

* III: 42. Skara, »Scara», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Den vänstra vapen- skölden innehåller en blommande ört, den högra en befåstad port. Över den gamla stift- stadens byggnader höja sig domkyrkan (»Templum Cathedrale»), gymnasiet (»Gymnasium»), rådhuset (»Curia»), sjukhuset (»Nosocomium}») och det av danskarna förstörda slottet, »Arx a Danis destructa».

* III: 43. Lidköping och Mariestad, »Lidkiöping» och »Mariaestadh», kopparstick av W. Swidde 1697. - Å bilden av Lidköping visar vapnet till vänster en biskop, som här omotiverat fått kardinalhatt. Detta var den gamla staden Lidköpings vapen, medan den stad, som 1670 anlades på den motsatta stranden av Lidan inom Magnus Gabriel De la Gardies grevskap, förde vapnet till höger: två palmkvistar och ett svärd trätt genom en krona omgiven av initialerna M. G. D. L. G. Borta vid Vänern ses den gamla stadens rådhus (»Curia Civitatis novae»). - Mariestads vapen visar en snett gående ström, varur överdelen av en oxe reser sig. I bakgrunden namngives Torsö kyrka (»Torsöö»).

* III: 44. Borås och Bogesund (nu Ulricehamn), »Boråås» och »Bogsund», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. - Borås, som fick sina privilegier 1622, har i vapnet två ullsaxar. - Bogesunds vapen är ett krönt B (senare, när namnändringen skedde, ersatt med ett U). I bakgrunden utmärkas Vists och Timmele kyrkor.

* III: 45. Falköping och Vänersborg, »Fahlkiöping» och »Waenersborgh», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae 1705». - Falköpings vapen visar en byggnad med tre torn. I bakgrunden utmärkas säteriet Viken (»Wijk»), Tiarp (»Tijärp») och Karleby, oriktigt kallat »Tiäraby» , godset Fårdala (»Föredal») och Ålleberg (»Ållebärget»). - Vänersborgs vapen visar en skuta. Staden uppstod genom staden Brättes förflyttning 1644 hit, mellan Vänern (»Waener Lacus») och Vassbotten (»Waasbottn»). De befästningar, som ses å bilden, fingo snart förfalla. I bakgrunden namngivas delar av Dalsland och Västergötland, »Daliae Pars» och »Westrogothiae Pars», samt Halleberg (»Hallebergh»).

* III: 46. Alingsås och Ruiner av det gamla AxevalIs slott, »Allingsåås» och »Reliquiae vetustae arcis Axelwald, ut nostra tempora visitur», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. - Alingsås vapen visar en hjort framför ett träd. På bilden utmärkes. rådhuset (»Curia»), som jämte kyrkan synes då varit stadens största byggnad. - Axevall, under medeltiden ett av rikets förnämsta fästen, brändes 1469. I bakgrunden uppräknas Skärvs kyrka (»Skiär»), Höjentorp (»Höijentorp»), Varnherns kloster (»Coenobium Warnhem»), Billingen och skogen Billingen (»Sylva Billingen»).

* III: 47. Älvsborg, kopparstick av W. Swidde 1697. Den övre bilden visar det gamla Älvsborg, den nedre den nya fästningen, vilken uppfördes längre ned vid Göta älvs mynning, varvid även Erik Dahlberg var verksam. Rubriken härå lyder: Den nya sjöfästningen nära Göteborg, som kallas nya Älvsborg. I förgrunden ses en del av Aspholmen, i bakgrunden läsas namnen: Torpet, Årdalsnabben, Rynabben, Ramberget, Göteborg, Ryssås, Billingen och Käringberget.

* III: 48. Läckö slott mot söder, »Arx Laecköö meridiem versus» , kopparstick av W. Swidde 1693. Det befästade slottet är till sin stomme uppfört under medeltiden, troligen av den biskop Brynjolf Gerlaksson (död 1505), vars namn och vapen tillika med språket »Hielp Maria» ses i ett av planschens övre hörn. Det till- och ombyggdes senare av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Slottet ligger mellan två vikar av Vänern (»Väner Lacus»), Kungshamnen och Stallviken. Utom dessa nämnes Eknön, d. v. s. nuvarande Stora Eken.

* III: 49. Läckö slott från Vänersidan, »Arx Laecköö Versus Lacum Veneris», kopparstick av W. Swidde 1691.

* III: 50. Ättestupa och Torstens källa, kopparstick av W. Swidde 1693. Rubrikerna å bilderna över dessa minnesmärken upplysa: I. Ättestupa, ättestörta eller ättestapul var ett hiskligt stup från en hög klippa ned i ett gapande djup, dit personer störtade sig ned, som av någon orsak tröttnat leva; härigenom hoppades de att fortare komma till gudarnas sälla hem i Glysisvall, Valhall, Gimle eller andra platser, som folkets blinda vidskepelse uppdiktat. 2. Torstens källa, fordom beprisad för sin förmåga att bota sjuka, till vilken offer framburos och pilgrimsfärder företogos under de hedniska och katolska tidevarven.

* III: 51. Edsborg och Näckleberg, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Rubrikerna å de båda bilderna lyda i översättning: I. Lämningar efter det urgamla Edsborg, fordom västgötakonungarnas residens, liggande i Göta älv i Västergötland, jämte kringliggande bygd. 2. Den så kallade Ättestupan på Häckleberg jämte den ryktbara plats, där det fordom offrades till hednagudarna, numera kallad Hästevads stenar, vid Rånnum i Västergötland. På den övre bilden namngives Vänern, Halle- och Hunneberg, Nygård, Tunhems kyrka, Forstena, Hatrum, Hallbacken (Stallbackar), Ladugården och Naglums kyrka.

* III: 52. Gälakvist och Hjällsnäs, kopparstick av E. Reitz 1694. Överskrifterna meddela följande upplysninger: I. Kvarlevor av den uråldriga borgen och gamla fästningen Gälakvist i närheten av staden Skara i Västergötland. 2. Fornlämningar vid byn Hjällsnäs i Lundby socken i Västergötland, två mil från Göteborgs stad. På den övre bilden namngives staden Skara i bakgrunden (» Civitas Scara»), invid vilken stå ruinerna av Skaraborgs slott; på den undre bilden, som visar nu försvunna resta stenar och gravhögar, stå namnen Mjörn (»Miörn Lacus»), Sjöborg (»Siöborg»), Hjällsnäs by (»Pagus Hjällsnäs») och Lundby.

* III: 53. Grävsnäs och Näs, »Grääsnääs» och »Nääs», kopparstick av W. Swidde 1697. Vapnen å bilden av Grävsnäs tillhöra greve Gustav Mauritz Lewenhaupt (död 1700) och hans maka friherrinnan Görvel Sparre. Slottet ligger vid sjön Anten (»Anten Lacus»).

* III: 54. Ruiner av Gudhems kloster, sådana de nu te sig, »Rudera Monasterii Gudhemmensis prout Nostro tempore visuntur», kopparstick av E. Reitz 1694. Särskilt nämnas sockenkyrkan (»Templum Parochiale»), klockstapel (»Campanile») och rester av drottning Gudas grav (»Fragmentum Conditorij Reginae Gudre»), vars gravsten står rest i förgrunden. Den är ännu förvarad i Statens historiska Museum, men tillagd är inskriften: »Den gudomliga drottning Gudas gravsten, som fordom stått i drottningens gravkammare och nu förvaras i sockenkyrkan».

* III: 55. Höjentorp, »Höijentorp», kopparstick av W. Swidde 1694. Den praktfulla slottsbyggnaden uppfördes av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie efter ritningar av arkitekten Jean De la Wallee, men det brann ned redan 1722. Om det glänsande hovliv, som här fördes, giva scenerna på borggården en föreställning.

* III: 56. Halleströms vattenfall i Västergötland, »Cataractre Halle-strömm Westrogothiae), kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Avbildningen torde göra vattenfallet mera betydande, än det i verkligheten var. Vid sidan synes en rämna, utefter vilken man kunde klättra uppåt, »Biörn Klewan». Nederst ses ett spisande sällskap.

* III: 57. Hällekis och Hönsäter, »Haellekis» och »Hönsesaetr), kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1705». Vapnet å Hällekisbilden tillhör den dåvarande ägaren, landshövdingen Nils Posse. Därå namngivas Kinnekulle, Vänern (»Vrener Lacus») och Läckö (»Läköö»).

* III: 58. Sankt Sigfrids källa och Olof Skötkonungs gravvård, kopparstick av W. Swidde 1694. De latinska rubrikerna lyda i översättning: I. Sankt Sigfrids källa vid Husaby kloster i Kinne härad i Västergötland, i vilken Olof Skötkonung döptes av Sigfrid år 1012. 2. Konung Olof Skötkonungs och hans gemåls gravvårdar på Husaby kyrkogård vid den sida av kyrkan, där tornet reser sig. På den övre delen av planschen namngivas Husaby kyrka (»Templum Husaby») och biskopshuset (»Palat: Episcop.: Husbyens»).

* III: 59. Lindholms slott, »Arx Lindholm», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1704. Vapnet tillhör kanslipresidenten Bengt Oxenstierna, som låtit åt sig uppföra den praktfulla slottsanläggningen, däri han bland annat låtit anordna bad efter romerskt mönster. Orienteringarna äro: I. Borggården. 2. Bostad för hovfolket. 3. Bostad för den lägre betjäningen. 4. Visthus. 5. Stall. 6. Båthus. 7. Ladugård. 8. Bostad och verkstad för hantverkare. 9. Biblioteket. 10 och 11. Växthus till förvaring under vintern av sällsynta växter och fruktträd. 12. Pelargång. 13. Badhus invändigt liknande en grotta. 14. Blomrabatter. 15. Fruktträdgård. 16. Köksträdgård. 17. Djurgård. 18. Fågelhus. I bakgrunden namngivas Vänern (»Wrener Lacus») och »Spåröön».

* III: 60. Mariedal, »Mariedahl», kopparstick av W. Svidde 1694. Slottsbyggnaden och anordningarna däromkring anlades av rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Överst ses hans och hans gemåls, prinsessan Maria Eufrosynes af Pfalz, vapensköldar. I bakgrunden skymtar Kinnekulle.

* III: 61 Mölndalsfallen, »Möendahls Fall», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1703. Såsom synes nyttjades redan då vattenkraften i fallen, för drivande av smärre industriella företag såsom kvarnar o. d.

* III: 62. Konung Rings gravsten och Kättil Runskes gravvård, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. Rubrikerna över de båda sagofiguremas gravar äro: 1. Konung Rings gravsten i Ringåsens skog, en halv mil från Komstads (felskrivning för Holmestads) kyrka i Kinne härad i Västergötland. 2. Kättil Runskes gravvård på Kapellbacken (där fordom ett kapell stod) vid Ölanda i Valla härad i Västergötland. På den understa bilden namngivas Kinnekulle, byarna Åsnen och Gåsholmen samt Järnsjön.

* III:.63. Konung Sverkers gravvård m. m., kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705 Orienteringarna äro: A. Konung Sverkers gravvård. B. En 4 1/2 alnar hög gravsten till minne av Anna Posse, som hade denna längd. C. Minnessten rest av Göran Posse år 1595.

* III: 64. Göta älvs fall vid Trollhättan och vid Rånnum, »Cataractae Albi Gotici ad Trollhaettan» och »Cataractae Albi Gothici ad pontem Ravnum», kopparstick, signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1705». Orienteringarna å den övre bilden äro: a. Ljungön. b. Toppön. c. Gullön. d. Olideström. e. Högforsen. f. Kavelström. g. Olovsborgs kvarn. h. Gullöström. i. Öjebroström. k. Forstenaön. l. Kvarn, som fasthålles med järnkättingar. m. Gullöbrön, Belägenheten av fallen å den undre bilden utmärkes med namnen Vänern (»Wäner Lacus») och byn Rånnum (»Pagus Raunum»).

* III: 65. Sundholm från väster och Torpa, »Sundholm occasum versus» och »Torpa», kopparstick signerat J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1705». Det nu förstörda Sundholms slott låg vid Tolken (»Okern Lacus»). Bilden av Torpa återgiver ett stort medeltidshus med hörntorn och därinvid en herrgårdsbyggnad i samtidens moderna stil.

* III: 66. Varnhems klosterkyrka efter restaureringen (exteriör), »Templum et Monasterium Warnhemense renovatum», kopparstick av E. Reitz 1694. Ifrågavarande restaurering av det gamla cistercienserklostret utfördes åren 1668-1671 av Magnus Gabriel De la Gardie, då herre till det närbelägna Läckö slott. (Jfr även följande plansch). I bakgrunden utmärkes Billingen.

* III: 67. Varnhems klosterkyrka efter den senaste dyrbara restaureringen (interiör), »Facies hodierna Templi quondam Crenobii Warnhemensis, post factum magno sumptu reparationem»., Orienteringarna äro: a) Högkoret, b) Konungens och drottningens stolar i högkoret, c) En del av konungagravarna, d) Ingång till konungagravarna, e) Gravkor och epitafium över riksdrotsen greve Magnus Gabriel de la Gardie och hans gemål Maria Eufrosyne, som låtit restaurera detta tempel. Kyrkan hade även undergått en restaurering ett sekel tidigare, från vilken de gravstenar härröra, som avbildas å de fyra närmast följande planscherna.

* III: 68. Kapell i Varnhems kyrka med konung Knut Erikssons grav och konung Knuts gravsten i Varnhems kyrka, »Sacellum templi Varnhemensis in quo sepulcrum Regis Canuti Regis Erici Sancti filii» och »Lapis sepulcralis Canuti Regis in templo Varnhemensi». Kopparstick av W. Swidde 1692. Gravstenens latinska inskrift lyder i översättning: Här vilar konung Knut Eriksson, de tre konungarna Karls, Kols och Burislavs besegrare, den högste vårdaren av rikets fred och den bästa konung. Han dog år 1192. - Årtalet är emellertid felaktigt.

* III: 69. Kapell i Varnhems kyrka med konung Erik Knutssons grav och konung Erik Knutssons gravsten i Varnhems kyrka, »Sacellum templi Varnhemensis in qvo sepulcrum Regis Erici Regis Canuti filii» och »Lapis sepulcralis Erici Regis in Templo Varnhemensi Canuti filii». Kopparstick av W. Swidde. Inskriften kring gravstenen lyder: Här vilar svea- och götakonungen Erik Knutsson med sin gemål Rikissa. Kommen tillbaka från landsflykt återvann han genom tapperhet sin fädernetron. De upproriska danskarna höll han till fred genom sitt gifte med konung Valdemars dotter. Hans rike blomstrade i alla avseenden. Han dog på Visingsö 1216.

* III: 70. Kor i Varnhems kyrka med konung Inges grav och konung Inges gravsten i Varnhems kyrka, »Chorus in quo Sepulcrum Regis Ingonis in templo Varnhemensi» och »Lapis sepulcralis Regis Ingonis in Templo Varnhemensi». Kopparstick av W. Swidde 1692. Inskriften lyder: Här vilar konung Inge, som aldrig gjorde sig skyldig till en olaglig handling. Han styrde riket med den största trohet. Danskarna slog han fem gånger och vann Skåne åt Sverige. Han mördades i Skåne år 1064.

* III: 71. Kapell i Varnhems klosterkyrka med Erik Läspes grav och Erik Läspes gravsten i Varnhems kyrka, »Sacellum in quo sepulcrum Regis Balbi in Templo Varnhemensis coenobii» och »Regis Erici Blaesi sepulcralis in templo Varnhemensi». Kopparstick av W. Swidde år 1692. Inskriften kring gravstenen lyder: Här ligger begraven svea- och götakonungen Erik Eriksson, som besegrade de upproriska folkungarna, kuvade tavasterna och förmådde dem att antaga kristendomen. Han dog år 1250.

* III: 72. Ruiner av den gamla folkungaborgen Ymseborg i Fägre pastorat i Västergötland och avbildning av den gamla så kallade Ingemo källa, där ofta under forntiden och katolska tiden penningar offrades åt gudar och helgon. De latinska rubrikerna lyda: »Rudera vetustae arcis Ymseborg Folchungorum quondom Sedis sitae in Pastoratu Fagerijd Vestrogothiae» ocb »Effigies vetusti fontis dicti Yngemo kiälla ad quem olim gentilismi et Papismi temporibus frequentes fiebant munusculorum oblationes Diis et Sanctis». Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1705. På bilden av Ymseborg namngives sjön Ymsen, »Ymsen Lacus».

* III: 73. Grevskapet Dalslands vapen, »Insigne Comitatus Daaliae», kopparstick av Müller 1697. Planschen visar en gående oxe, ovan vilken svävar en grevlig (friherrlig) krona.

* III: 74. Åmål, »Åhmol», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. I vapnet står ett kapell mellan en å och en inhägnad. Den lilla staden, som fick sina privilegier 1643, har under krigen mot danskarna under den följande tiden flera gånger härjats.

* III: 75. Hertigdömet Smålands vapen, »Insigne Ducatus Smolandiae», kopparstick. Müller 1696. Upprätt gående lejon håller i framtassen ett armborst; bakgrunden guld med blåa moln; överst svävar en hertiglig (grevlig) krona.

* III: 76. Kalmar, »Calmare», kopparstick av W. Swidde 1693. Av de två vapnen visar det ena Smålandsvapnet (se föregående plansch), det andra Kalmar borgport mellan två stjärnor. Kalmar är en handelsstad med forntida anor. Slottet (»Arx Regia») har spelat en viktig roll såsom fästning i de strider, som häromkring utspelats, och som fursteboning för Erik XIV, vilken lät ombygga och inreda det i renässansstil, ett av de vackraste bevarade exemplen härpå i vårt land. Vidare namngivas landshövdingresidenset (»Palatium Gubernatoris»), rådhuset (»Curia»), domkyrkan (»Templ: Cathedrale») -se följande plansch - samt i förgrunden Grimskär (»Grymskaer»).

* III: 77. Domkyrkan i. Kalmar, grundlagd av konung Karl Gustaf, »Templum Chatedra Calmariense a Rege Carolo Gustavo fundatum», kopparstick av W. Swidde 1693. Kalmar domkyrka, uppförd efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. 1653, är den första stora centralkyrkan i Sverige. Här återgives en fasadritning av arkitekten själv.

* III: 78. Plan av Kalmar domkyrka, »Genuina Delineatio Ichonographica Templi Cathedralis, quod Calmariae est, fundati a Rege Carolo Gustavo Anno 1653», kopparstick av W. Swidde 1692 efter teckning av Nikodemus Tessin d. ä.

* III: 79. Jönköping, »Jönekiöping», kopparstick av W. Swidde 1693. Vapnet visar en borg. Av denna gamla stads byggnader namngives det nu försvunna slottet (»Arx Regia») Detta restaurerades av Dahlberg, efter vilkens ritningar även uppfördes tornet till den planschen synliga kyrkan, år 1687, samt rådhuset. I bakgrunden utmärkas Småland ( »Smolandia»), Västergötland (»Westrogothia»), Visingsö (»Visingsöö Insula») och Vättern (»Wetter Lacus»).

* III: 80. Eksjö och Gränna, »Ekesiöö» och »Grena», kopparstick signerat »J. v. d Aveelen Sc. Holmiae 1707. » Eksjö stads vapen visar en lilja, Grenna stads en stjärna Å bägge stadsvyerna framträda kyrka och rådhus.

* III: 81. Växjö, »Wexiöö», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. I stiftets vapensköld ses huvudena av den helige Sigfrids tre släktingar, kända från hans legend, i staden vapensköld ett W. Särskilt namngivas kungshuset (»Palatium Regis»), domkyrkan (»Templum Cathedrale»), gymnasiet (»Gymnasium»), biskopshuset (»Palat: Episcopale») samt längst till höger: »Sankt Sigfrids källa, varest en mängd till kristna tron omvända hedningar blev döpta».

* III: 82. Västervik och Vimmerby, »Westerwik» och »Wimmerby», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen sc. Holmiae 1707». Västerviks vapen visar ett seglande skepp, Vimmerbys ett lummigt träd. På utsikten över Västervik ses längst till höger ruinerna av Stäkeholms slott och längst till vänster det skeppsvarv, som under 1600-talets senare hälft var stadens viktigaste inkomstkälla.

* III: 83. Visingsborg och Västanå, »Wisingsborgh» och »Wästanåå», kopparstick signerat »Anno 1708. J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae». Grevliga ätten Brahes vapen stå över bilden av Visingsborg, som var dess grevskap. Av denna ätts medlemmar påbegynte vid 1500-talets slut och avslutades långt fram på 1600-talet byggandet av det stora slottet som nu är i ruiner. Även Västanå var vid denna tid ett Brahegods. Å bilden härav utmärkas Vättern (»Wetter Lacus»), Visingsö (»Insula Wisingsö»), Västergötland (»Wästrogothia»), en del av Östergötland (»Pars Ostrogothiae») samt Omberg.

* III: 84. Bråvalla hed i Småland, Kronobergs län, Allbo härad i Värend, där svea och götar utkämpade sina över hela Norden beprisade strider med hunner, cimbrer, danskar, jutar, frieser och andra mäktiga folkslag, med många ännu synliga gravar och minnesmärken över de fallna, »Topographica Delineatio Campanarum Bravallensium» etc. Kopparstick av W. Swidde 1693. Kartan är ritad av Anders Ekholm år t69I. Dess orienteringar äro följande: I. Byarna Blädinge, Näs och Benestad, där Blända först slog läger med sina kvinnor, den s. k. skägglösa hären, varefter byn uppkallats. 2. Kongsbackarna invid Dansjön med den av göternas amazoner nedhuggna danerkonungens samt hans söners och krigares gravar. 3. Gräbbebacken, där göternas amazoner fällde kämpen Olof. 4. Kämpen Olofs graf. 5. Kråkelycke backar, där danskarna nedhöggos till föda åt kråkorna. 6. Tumlinge rös med danahövdingen Tumlings grav. 7. Byn Ströby, där Baste Starke och tusentals danska ryttare kringströddes och dukade under för Bländas hjältemod. 8. Byn Odensjö, varest Blända efter striden offrade åt Oden. 9. Moderkullen, där det offrades åt jungfrurnas gudamoder, Frigga eller Venus. 10. Gudahögen, där det efter segern offrades åt gudarna. 11. Skägglösa sten, där Blända hade sitt andra läger. 12. Skägglösa by, så kallad till ständig åminnelse av Skägglösahären. 13. Bländas graf vid Värnlanda. 14. Sköldbackarna, där de fallna hunnernas sköldar och vapen nedmyllats. 15. Hunnby högar, nästan oräkneliga hunnergravar. 16. Kungshögen, där konung Angantyrs broder Ladur är begraven. 17. Hunnerkonungen Humles grav. 18. Gissons högar. 19. Orms hög. 20. Reser Långbens hög. 21. Bråvallastenen. 22. »Slagstorpa Skärf», där hunnerhären dukade under för göterna. 23. Runnebacka. 24. Hunnerlunden vid Ströby. 25. Kummelhögar, där göterna offrade efter segern. 26. Reseberget, där konung Ring satt och såg sin här föras över Husaby bro. 27. Tovehäll med den svenske kämpen Toves grav. 28. Toles hög (Tole var en dansk kämpe). 29. Mulehäll. 30. Tors hög (Tor var en svensk kämpe). 31. Hake rös (Hake var en av konung HaraIds kämpar). 32. Sotes kulle. 33. Ubbebacken, med friesern Ubbes grav. 34. Grensle kulle (över en av konung Haralds kämpar). 35. Skattes sten. 36. Kungsbacka, där fyra fylkeskonungar på danska sidan äro begravna. 37. Harald Hildetands gravkulle. 38. Ruters sten över konung Rings kämpe. 39. Frulunder eller Rosenlund, där Haralds sköldmör Visna och Veborg begravdes. 40. Harrekullen (Harre var Haralds kämpe). 41. Högen över Haralds kämpe Bo Bramses son. 42. Holmhögen (över en av Haralds kämpar). 43. Tolkes hög (över den danske kämpen Tolke). 44. Den danske kämpen Tornes grav. De fint utförda stridsscenerna nedantill å kartan bära följande rubriker: I. De skägglösas men ingalunda modlösas vilda kamp mot de oförberedda fienderna omkring år 2493 efter världens skapelse. 2. Göternas lyckliga strid mot hunnerna omkring år 70 efter Kristus. 3. Svea- och götakonungen Rings hårda strid med Harald Hildetand, danskarnas och norrmännens konung, omkring år 395 efter Kristus. - Upplysningar angående dessa och följande »småländska antikviteter» lämnades åt Dahlberg av regementskvartermästaren Petter Rudebeck. I regel torde de sakna historiskt urkundsvärde.

* III: 85. Fornsaker nyligen funna och upptagna ur jorden på Bråvalla hed, »Delineatio Antiquitatum et Monumentorum quoe effossae humo nuper repertae sunt in Campis Bravallinis» samt fornsaker i Asa socken och gård i Småland under en väldig hög, i vars mitt fanns en hällkista, där efter en gammal och allmänt trodd sägen Odin blivit begraven, »Delineatio Antiquitatum repertarum in Smolandia parcecia ac praedio Asa» etc. Kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1707». Av föremålen å den övre bilden äro 1-3 svärd av brons, 4 en dolk och 5 ett stycke av ett svärdfäste av brons, vartill komma, onumrerade, ett svärd och en nyckel. Den nedre bildens föremål förklaras sålunda: A. Stycke av ett människoben, ännu igenkännligt - de övriga benen voro så förmultnade, att de ej kunde bestämmas som människoben. B. Stycke av ett svärdfäste, funnet i samma hög tillsammans med en hästtand. C. Kniv av stål. D. Flintkniv, på vilken spetsen avbrutits vid uppgrävningen. E. Vitt flintstycke liknande en åskvigg. F. En liten lampa med en eld, som vid gravens öppnande utsläcktes av den nedrasande jorden. I Statens historiska museum förvaras ännu några av dessa föremål, vilka år 1695 överlämnades till Antikvitetsarkivet av Erik Dahlberg.

* III: 86. Danske konungen Harald Hildelands grav på Bråvalla hed i Småland, där sveakonungen Ring efter stridens slut lät bränna honom med stor ståt, »Danici Regis Haraldi Hyldetanni Sepulcrum» etc. samt Ubbes högar, där friesern Ubbe, som var den tappraste bland konung Hildetands kämpar och stupat i Bråvalla slag, blivit begraven, »Tumulus Ubbonis» etc. Kopparstick signerat: »J. V. D. Aveelen sc. Holmiae 1707». På den övre bilden utmärkas: sjön Åsnen, byarna Skägglösa och Sörby, Kungshögarna, Runemed, Runebackar och Runsten; på den nedre: sjön Åsnen, Törnäs holme och byn Skatelöv.

* III: 87. Kungshögen på Bråvalla hed, där den i striden fallne Ladur, konung Angantyrs broder, blivit jordad, »Tumulus Regius in Compo Bravallino» etc. samt Humles hög, där den på Bråvalla hed fallne hunnerkonungen med detta namn blivit begraven, »Tumulus Humbli» etc. Kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1707». På den övre bilden utmärkas: sjön Åsnen, Skägglösa, Benäs och Huneby samt en helig lind.

* III: 88. Bergkvara och Brokind, »Bergqvara» och »Brokinn», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1707». Av de båda vapensköldarna är den ena tom, och den andra innehåller en stjärna. Okänt är, vem vapnet tillhör. Bergkvara slott har en för den senare medeltiden karaktäristisk form, ett högt hus med små hängtorn i de fyra hörnen. Brokind räknades förut till Småland men hör nu till Östergötland.

* III: 89. Brahehälla och Eksjö hovgård, »Braehaella» och »Ekesjö Hofgård», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1707».

* III: 90. Brahehus, »Brahehuus», kopparstick av Adam Perelle 1669. Det praktfullt dekorerade slottet, vilket nu ligger i ruiner, uppfördes vid 1600-talets mitt av greve Per Brahe d. y. Vid Vättern (»Wätter Lacus») namngivas »Oppgränna», Gränna, Västanå herrgård (»Westanå»), Småland (»Smolandia»),Jönköping (»Jönecopia»), Västergötland (»Westrogothia») och Visingsborg. Se i övrigt sid. 76.

* III: 91. Ruiner av det urgamla Kronoborgs slott i Småland, uppfört av biskop Sankt Sigfrid på Olov Skötkonungs tid, i början av den kristna tiden, till skydd mot hedningamas raseri och våld år 1002, »Rudera et Reliquiae pervetustae arcis Cronenbergensis in Smalandia, exstructa ab Episcopo S:to Sigfrido» etc., kopparstick signerat »W. Swidde Sculp. Holmiae A:o 1693». Vapnet, ett kors mellan två liljor, är en konstruktion. Helgasjön utmärkes särskilt »Lacus Sanctus» eller »Helige siöö». På inskrifttavlan i förgrunden ses allegoriska figurer, som symbolisera kristendomens seger över hedendomen. Tavlan innehåller en lantinsk dikt av hovkanslem J. Bergenhielm.

* III: 92. Gripenberg, »Gripenbergh», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1704. Vapnet tillhör generallöjtnanten friherre Reinhold Rehbinder. Slottet, som är av trä, uppfördes på 1660-talet av godsets dåvarande ägare Karl Gustaf Wrangel. I bakgrunden utmärkas »Mörbylund» och »Säthälla».

* III: 93. Fallen eller den häftigt forsande floden vid byn Huskvarna i Småland tre fjärdedels mil öster om staden Jönköping, »Delineatio Cataractre vel vehementissimi et rapidissimi Fluminis prope pagum Husqwarn in Smolandia tribus quadrantibus a Civitate Iunecopensi versus orientem». Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Nederst står i Översättning: a. Översta fallet, 16 alnar högt. b. Slipstensfallet, 36 aln ar. c. Rosendalsfallet, 14 alnar. d. Kvarnfallet, 6 alnar. e. Kvarnar. f. Krutkvarn. g. Vapensmedja. - Vattnets fallande från översta fallet till Slipstensfallet 11 alnar, från detta till Rosendalsfallet 9, från detta till Kvarnfallet 5 och därifrån till bron 4 alnar. På planschen namngivas byn Huskvarna (»Pagus Husquarna»), och vägen till Östergötland (»Via Ostrogothiam versus»).

* III: 94. Inglinge hög. Konung Inges hög invid byn IngeIstad i Småland och Torsås socken, en och en halv mil från staden Växjö, samt en klotrund, fint huggen gravsten på konung Inges hög invid IngeIstads by, »Inglinge höögh. Tumulus Regis Ingonis prope pagum Ingelstad in Smalandia et parochia Torsåhs, Sesqui milliari ab Oppido Wexionia» och »Delineatio perrotundi ac eleganter exisi Lapidis sepulcralis super Tumulum Regis Ingonis prope pagum Ingelstadium positum», Kopparstick av W. Swidde 1693. Orienteringarna äro: A. Konung Inges grav med en huggen gravsten och en minnesvård. B. Gravhög över konungens rådsherrar och stormän. C. Jättegrav, 31 alnar lång; i övrigt är fältet uppfyllt av gravar. D. Torsås kyrka. På bilden utmärkes Torsjön, »Tore Siö» eller »Lacus».

* III: 95. Rambora kulle, »Rambora Kolle», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708.

* III: 96. Ruiner av det fordom ståtliga Nydala kloster i Småland sådana de äro att se efter Kristian Tyranns mordbrand år 1520, »Rudera et reliquiae Monasterii quondam omatissimi Nydalensis in Smalandia, ubi hodie se conspicienda praebent post incendium a Christierno Tyranno Anno 1520 illatum». Kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae 1708». Orienteringarna äro: a. En del av den förstörda kyrkan, nyligen restaurerad. b. Några lämningar av det gamla klostret. c. En vik av den sjö, vari tyrannen lät dränka abboten och munkarna. d. Mangårdsbyggnad, uppförd av Ridderhjelm (I. Ridderhjelm var den dåvarande ägaren till Nydala gods).

* III: 97. Ruiner efter Romelborgs urgamla fäste, »Reliquire vetustissimae arcis Romelborg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Ruinerna av det medeltida fästet ligga nära utloppet av Huskvarnaån, »Huusquarn Strömm», eller »fluvius», i Vättern (»Wetter Lacus»). Vidare utmärkas Västergötland (»Västrogothia») och byn Rosendal (»Pagus Rosendahl»)

* III: 98. Skurugata, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Överskriften talar om en stor och underlig klyfta i ett skogklätt berg, icke långt från staden Eksjö i Småland, där de gamla göterna enligt sägen offrat åt sina gudar. Klyftans längd säges vara en fjärdedels svensk mil. Bokstäverna angiva: A. Djupet i mitten av klyftan, 64 alnar, och öppningen ovantill, 10 alnar bred. B. Skuruhatt, en högt uppskjutande klippa ovanför klyftan. C. Klyftans framsida åt öster. D. Klyftans öppning åt norr. E. En inre håla kallad Sakristian, där gudabilderna förvarades.

* III: 99. Karta över orter i Småland, varest ännu visas lämningar eller spår efter den urgamla och från äldsta tider vittberömda staden Troja samt plan över det gamla Troja i Småland, »Delineatio Geographica quorundam locorum in agro Smolandico, ubi etiarnnunc ostenduntur monumenta vel vestigia pervetustae atque inde ab ultima temporum memoria celeberrima Urbis Troiae» och »Designatio Geometrica Veteris Urbis Troiae in Smalandia», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1708. Den övre bildens orienteringar äro: A. Staden Troja. B. Fästet Trojenborg, numera Hönshylte skans. C. Sjö, vari Gunhild Arepia skall ha tvått sina barn. D. Fält med ben av offrade människor. E. Hakes slott. F. Bos slott. Den undre bildens orienteringar äro: A. Själva staden. B. Slottet Trojenborg. C. De lata hövdingamas eller domarnas sal. D. Gunhild Arepias eller Hartgrepas badstuga. E. Fält med människoben. F. Hög där Odin om kvällarna brukat visa sig, varje gång någon vågat öppna en kämpegrav mot hans vilja.

* III: 100. Plan över platsen for den urgamla och ännu i eftervärldens minne vittberömda staden Vittalia i Småland, Jönköpings län och socknen Vetlanda med närgränsande orter, där märkliga spår av dess forna storhet än i dag visas invid Vetlanda by, till vars namn och öde den stora staden under tidernas lopp nedsjunkit, »Situs pervetustre et ad memoriam posteritatis celeberrimae quondam Urbis Vittaliae in Smalandiae praefectura» etc. Kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Orienteringarna äro: 1. Lämningar av Hultaby slott, mera än sju alnar höga. 2. Vetlanda kyrka, i början av den kristna tiden uppförd på platsen för det forna avgudatemplet, varav ännu finnas många spår. 3. Runsten med följande inskrift: Kättil reste denna sten efter sin broder Naggar, Stens son. 4. En annan runsten med följande ord: Bjur reste stenen till minne av Starkben, vars själ Gud give glädje och gamman. 5. En tredje med allehanda tecken. 6. Spår av en mängd väldiga, mestadels av fyrkantiga stenar uppförda byggnader, som till stor del fått lämna plats för uppförandet av kyrkan och kyrkogården i Vetlanda. 7. Lämningar av stora byggnader begravna under jorden. 8. Runsten högre än en manslängd, med inskriften: Arinfast reste denna sten efter sin fader Herröd och sin broder Torbjörn. 9. Gravkullar omgivna med olika slag av stensättningar. 10. Ruiner av en stor byggnad vid stadens torg, i vars utkant synas många spår av källare och brunnar. 11. Bred stenlagd gång täckt med jord; på bägge sidorna finnas en mängd lämningar av underjordiska källare och valv. 12. Stensatt plan, till största delen höljd av jord. 13. Plats som sedan urminnes tid kallats Torget. 14. Ställe där man för några år sedan vid upprättandet av en milstolpe hittade ett tre tum brett svärd. 15. Gravhögar med stensättning. 16. Andra högar med stensättning i form av treudd o.d. 17. Den s.k. förborgen utan fornlämningar ovan jord. 18. En stående sten, fyra alnar hög, och en annan liknande kullfallen, båda utan inskrift. 19. En mängd stensatta gångar och vinkällare, till största delen övervuxna med törne och mossa. 20. Brunnar och cisterner, vilande på hälleberget, i samma skick.

* III: 101. Grevskapet Ölands vapen, »Insigne Comitatus Ølandiae»: två gående älgar med nio röda rosor i blå sköld under grevlig (friherrlig) krona, kopparstick av J. Hammarsson från 1720-talet.

* III: 102. Borgholms slott mot väster, »Arx Borkholm versus Orientem», kopparstick signerat »W. Swidde sculp. Holmiae 1691». Nedtill till höger utmärkas hamn (»Portus») och »Capell», i bakgrunden »Calmare» och »Smolandia». - Borgholms slott har medeltida anor. Under Johan III:s regering uppbyggdes här en renässansborg av medlemmar av den italienska arkitektfamiljen Pahr. Under karolinska tiden fullbordades slottsanläggningen med dess bastioner och vallar under ledning först av Nikodemus Tessin d. ä. och sedan av Dahlberg. Numera har slottet förvandlats till en vacker ruin.

* III: 103. Borgholms slott mot söder och mot väster, »Arx Borkholm Meridiem versus» och »Arx Borkholm Versus Occasum», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen sc. Holmiae 1707». - Angivandet av väderstrecken å utsikterna över Borgholm synes ej fullt exakt; ävenledes har betvivlats, att slottet någonsin stått färdigt i det skick, vari det här framställts.

* III: 104. Hertigdömet Skånes vapen, »Insigne Ducatus Scaniae», kopparstick signerat »J. V. D. Aveelen Sc. Holmiae 1712». Ovanför en landskapsbild, som sannolikt skildrar bataljen vid Hälsingborg nyssnämnda år, synes vapnet: rött krönt griphuvud i gyllene sköld under hertiglig (grevlig) krona.

* III: 105. Hertigdömet Hallands vapen, »Insigne Ducatus Hallandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1715. Ovanför bilden av ett bördigt landskap med skördefolk svävar vapnet, ett upprätt lejon i blå sköld under hertiglig (grevlig) krona.

* III: 106. Halmstad mot söder, »Halmstad meridiem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Planschen har två vapen: det ena med ett upprätt lejon är Hallands vapen och det andra med tre hjortar på en bjälke är stadens (det sistnämnda överensstämmer icke med det nuvarande stadsvapnet). Staden är känd redan från 1200-talet, då den låg något längre upp från mynningen av Nissan, »Nissa Fluvius», vid det härav uppkaIlade »äfwerby». Sedan förflyttades den och blev under unionstiden en betydande köpstad samt plats för rådsmöten. Under 1500-talet, då Halland hörde under Danmark, uppfördes på denna strategiskt viktiga punkt slottet (»Arx Regia»), vilket ännu, ehuru berövat sina vallar, står kvar och användes som landshövdingresidens. Vidare namngivas Söndrum (»Sunnerum») och »Klyftehöögh».

* III: 107. Varberg, »Wardberg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Även denna stad omtalas på 1200-talet och var tidvis rätt. betydande. Läget hade flera gångar förskjutits men är å planschen det nuvarande. Därå dominerar fästningen, som väl vidmakthölls under den danska tiden såsom en nordlig utpost mot grannlandet, men efter Hallands avträdande till Sverige 1645 fick den så småningom förfalla.

* III: 108. Kungsbacka, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Vapenskölden visar ett kvinnligt helgon med bok och kalk (Sankt Gertrud). Staden, som alltid varit mycket liten, omtalas redan på 1300-talet.

* III: 109. Skottorp mot öster och mot söder, »Skottorp versus Occasum» och »Skottorp meridiem versus», kopparstick signerat »J. v. d. Aveelen Sc. Holmiae 1710». Å nedre bilden står orienteringen A: »Ovale Caenaculum in quo Sereniss. Regis Caroli XI. cum Principe Ulrica Eleonora Anno 1680. Solennis Copulatio facta est», d. v. s. halvrund tillbyggnad, där konung Karl XI:s högtidliga förmälning med prinsessan Ulrika Eleonora I firades år 1680. Tillbyggnaden ifråga uppfördes enkom för ändamålet efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. Ägare av gården var vid denna tid Karl XI:s personlige vän sekreteraren Frans Joel Örnstedt.

* III: 110. Grevskapet Blekinge vapen, »Insigne Comitatus Blekingiae», kopparstick av J. V. D. Aveelen 1712. Ovanför en landskapsbild med motiv från den bekanta Runamohällen, i vars sprickor man länge velat se runinskrifter, svävar en sköld, på vars stam tre kronor i blått fält under grevlig (friherrlig) krona.

* III: 111. Karlskrona stad och hamn mot norr, »Urbs et Portus Carlscrona septentrionem versus», kopparstick signerat J. v. d. Aveelen 1709. Karlskrona anlades för flottans behov år 1679 och fick sina stadsprivilegier året därpå. Såväl vid stadsplanens uppgörande som vid bebyggandet av stadsområdet hade Dahlberg varit verksam. Orienteringarna äro, Översatta, följande: A. Sjöfästningen Kungsholmen. B. Drottningskär. C. Vik av Östersjön. D. Stadens befästningsverk. E. Amiralitetet. F. Repslageri. G. Skeppsbageri. H. Sjöarsenal. I. Amiralitetskyrkan. K. Stadskyrkan. L. Tyska kyrkan. M. Klockstapel. N. Bro från fastlandet till staden. Bortom staden i Östersjön (»Mare Balticum») utmärkas öarna Tjurkö (»Tiurck-Öö Ins.»), Aspö (»Asp-Öö Insula»), Bollöarna (»Båll öerne»), Hasselö (»Hassel-Öö ins.»), Arpö sund (»Arpö Sund»). »Tråmpt Öö ins.», Saltö (»Saltöö ins.») samt i förgrunden »Wämm Öö peninsula».

* III: 112. Karlskrona åt söder, »Carlscrona versus meridiem», kopparstick 1709 signerat »J. v. d. Aveelen sc. Holmiae». Orienteringarna lyda översatta: A. Stadens försvarsverk. B. Amiralitetskyrkan. C. Tyska kyrkan. D. Klockstapel. E. Repslageri. F. Torkhus för tågvirke. G. Ankarsmedja. H. Ön Björkholmen. I. Den större ön Björkholmen med sjukhuset. K. Ingången till kronohamnen. L. Saltö sund. Ytterligare nämnas å planschen Saltö (»Saltöö Ins.»), Verkö (»Wercköö») och i förgrunden ön Trehörningen (»Trehörningen Insula»). – Amiralitetskyrkan uppfördes på 1680-talet efter ritning av Nikodemus Tessin d. ä. Tyska kyrkan, som var uppförd efter ritning av Nikodemus Tessin d. y., förstördes av eldsvåda på 1790-talet.

* III: 113. Sjöfästningen Drottningskär från väster och från öster, »Castellum maritimum Drottningskiaer versus Occasum» och »Castellum Drottningskiaer Orientem versus», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710. Inskriften å den övre bildens inskriftstavla lyder: »Under Karl XI:s, Sveriges, Götes och Vendes konungs, lyckosamma regering, då greve Erik I. Dahlberg, kungligt råd, fältmarskalk och generalguvernör över Livland, innehade högsta ledningen av befästningsväsendet i Sverige och dess provinser, blev denna sjöfästning uppförd år 1696». Å den övre bilden namngivas Östersjön (»Mare Balticum») och ön Aspö (»Insula Aspö»), å den nedre en del av Östersjön, (»Maris Baltici pars») och en del av fästningen Kungsholm. Båda fästningarna Kungsholm och Drottningskär hade Dahlberg med biträde av sin lärjunge K. M. Stuart anlagt.

* III: 114. Hertigdömet Bohusläns vapen, »Insigne Ducatus Bahusiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Ovanför ett älvlandskap - Göta älv med segelfartyg, Kungälv och på en höjd Bohus fästning - en vit sköld under hertiglig (grevlig) krona; i skölden en röd fästning flankerad av ett svärd och en upprättstående hund. Den sistnämnda är numera i landskapets vapen utbytt mot ett lejon.

* III: 115. Bohus fästning med staden Kungälv, »Arx Bahusia cum Oppido Kungelf», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. Namnen »Fluvius Giöta Elff», »Bahusia» och »Vestrogotia» utmärka läget vid Göta älvs förgrening, dit staden, det i fornsagorna prisade Konungakälla flyttats 1680. Kort före planschens graveringsår hade fästningen restaurerats efter skador, den erhållit i tidigare belägringar. Efter Karl XII:s död fick den dock så småningom förfalla.

* III: 116. Marstrand, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713. troligen efter teckning av densamme. Överst står staden Marstrands sigill, »sigillum oppidi Marstrandensis», med tre sillar kring en stjärna. Den lilla staden ligger tätt intill fästningen Karlsten (»Carlsteen»). I övrigt namngivas befästningarna Hedvigsholm, Gustafsborg och Maleport samt öarna »Kooöön», Klöverön och Paternoster.

* III: 117. Uddevalla, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713, troligen efter teckning av densamme. Överst står staden Uddevallas sigill, »sigill Oddewall stads», med tre träd. Den stad, som synes å planschen, blev år 1806 ödelagd av eldsvåda.

* III: 118. Strömstad, kopparstick av J. v. d. Aveelen 1713, troligen efter teckning av densamme. Överst står staden Strömstads sigill, »sigill Stromstad stads» med ett seglande skepp. Den lilla staden, som förut varit fiskläge, hade år 1672 fått stadsrättigheter, brändes 1676 men var vid tiden för avbildandet återuppbyggd med små trähus. Å planschen namngivas Laholmen, Salmonsholmen, Killingholmen, »Odöön», Halser och Koster.

* III: 119. Storfurstendömet Finlands vapen, »Insigne Magni Ducatus Finlandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712 efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap med timmerbygge, boskapsskötsel och sjöfart en röd sköld med rosor i fältet under storfurstlig krona; i skölden står ett lejon på en sabel och håller ett svärd i högra framtassen.

* III: 120. Hertigdömet Södra Finlands vapen, »Insigne Ducatus Finnlandiae Meridionalis», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap med boskapsskötsel och stenhuggeri - observera det dekorativa men föga tidstypiska antika kapitälet - en röd sköld under hertiglig (grevlig) krona; i skölden en hjälm, vari äro trädda två svenska fanor.

* III: 121. Hertigdömet Norra Finlands vapen, »Insigne Ducatus Finlandiae Septentrionalis», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1715, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ett landskap, där odlingsarbete bedrives, medan därinvid en björn frossar på sitt rov - ett gränsområde alltså för vildmark och odling. Ovanför under hertiglig (grevlig) krona en delad sköld, vars övre hälft är svart med två stjärnor och den nedre guld; i skölden en upprättstående krönt björn med sabel i högra framtassen, övre hälften guld och den nedre svart.

* III: 122. Hertigdömet Karelens vapen, »Insigne Ducatus Careliae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1714, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap, där vilda djur jagas, en röd sköld under hertiglig (grevlig) krona, vari två inåtvända krökta armar med lyft sabel samt överst en krona.

* III: 123. Viborgs stad och slott, »Wiiborg», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1709. Överst en sköld med stadens vapen, ett W och tre kronor. Å planschen utmärkas en del av förstaden Siikaniemi (»Suburbij Sicaniemi Pars»), en vik av Östersjön (»Sinus Maris Baltici»), kungliga slottet (»Arx Regia»), kastell (»Castellum») och Pantsarlax, en förstad till Viborg. Denna betydelsefulla gränsfästning erövrades redan 1710 av ryssarna.

* III: 124 Grevskapet Nylands vapen, »Insigne Comitatus Nylandiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1714, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett landskap, där jordbruksarbete vid en gård bedrives, en blå sköld under grevlig (friherrlig) krona med två strömmar och mellan dessa en båt.

* III: 125 Grevskapet Österbottens vapen, »Insigne Comitatus Ostrobotniae» , kopparstick av J. v. d. Aveelen 1712 efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett kustlandskap, där jakt och fiske idkas, en blå sköld under grevlig (friherrlig) krona och i skölden sex hermeliner .

* III: 126. Grevskapet Savolax vapen, »Insigne Comitatus Savolaxiae», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1714, troligen efter teckning av Elias Brenner. Ovanför ett skogslandskap med en jaktscen en svart sköld under grevlig (friherrlig) krona; i skölden en gyllene båge med pil.

* III: 127. Tavastehus slott åt väster och åt söder, »Arx Tawastehus Occasum versus» och »Arx Tawastehus versus meridiem», kopparstick av J. v. d. Aveelen 1710.