1490-1557. Född i Linköping, död i Rom.
Svensk präst och författare. Under åren 1510-17 studerade han vid tyska universitet och fick en magistergrad. Han innehade senare ett antal olika teologiska ställningar i Sverige och blev även nyttjad som diplomat av Gustav Vasa. Vid Sveriges övergång till protestantismen blev han avsatt från sitt ämbete och tvingades i landsflykt. Då brodern Johannes Magnus 1545 dog fick Olaus Magnus titeln ärkebiskop över Sverige. Från 1545 var han svensk delegat vid kyrkomötet i Trient och arbetade ihärdigt för att få den katolska kyrkan upprättad i Norden. Studier av Nordens historia upptog hans tid under ett antal år. 1539 gav han ut sin stora karta 'Carta Marina' som innebar en väsentlig förbättring av kartbilden över de skandinaviska länderna och 1555 fullföljde han sitt främsta verk 'Historia de gentibus septentrionalibus'. Verket vann stor popularitet och utkom senare i en rad utgåvor på flera olika språk. Bokens rika illustrationer gör att den idag är en ovärderlig källa till 1500-talets kulturhistoria. Olaus Magnus...
Bland arbeten.
Carta Marina.
Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Fransk kopparstickare i början av 1700-talet. Han arbetade mest med skriftgravering, men utförde även kartor för ett flertal atlaser.
Phillips. - Thieme-Becker.
31 oktober 1840 - 8 september 1923.
Edvard Erdmann, född 31 oktober 1840 i Stockholm, död 8 september 1923 i Saltsjö-Duvnäs, var en svensk geolog, son till Axel Erdmann och far till Axel Erdmann.
Erdman genomgick Teknologiska institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), var 1870-1910 geolog vid nämnda verk och var från 1871 tillika amanuens vid det därmed förenade, nybildade geologiska museet. Han var en av stiftarna av Geologiska Föreningen i Stockholm, i vilken han 1873-76 var sekreterare och 1882, 1888 och 1897 ordförande. År 1875 företog han, med statsbidrag, en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz och England.
Såsom tjänsteman vid SGU utarbetade han de geologiska kartbladen Lindsbro (1865), Nyköping (1867), Baldersnäs (1870; tillsammans med David Hummel), Rydboholm[förtydliga] (1871), Breven (1878), Helsingborg (1881), Landskrona (1881), Askersund (1889) och Grisslehamn (1895), jämte åtföljande beskrivningar. Utöver nedanstående skrifter översatte och bearbetade han Archibald...
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Krutbrännare, Orchis ustulatus - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.