Össebybygden.se - en del av VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden.

Runfynd

Runfynd 1971 av Helmer Gustavson. Ingick i "Smärre meddelanden", Riksantikvarieämbetet.
Återgivet med benäget tillstånd av författaren för vilket vi tackar.

 

I samband med restaureringsarbeten på Össeby kyrkoruin 1971 tillvaratogs 12 runristade eller enbart ornerade fragment av 6 eller möjligen 7 runstenar. Fragmenten har förts in till Statens historiska museum för granskning. De är samtliga av sandsten. Inga spår av ursprunglig färg är bevarade.

Den runologiska undersökningen av fragmenten och den mikroskopiska granskningen av stenmaterialet gav följande resultat:

Fem fragment, nedan betecknade 1-5, är av rödbrun sandsten, finkornig och tät. Material och huggningsteknik visar, att fragment 1 och 9 ingått i samma runsten; även de inbördes likartade fragmenten 3-5 har med största sannolikhet hört till denna runsten. Fig. 19.

Fragment 1 påträffades i den västra bogårdsmuren, omkring 4 m S om dess nordvästra hörn. Mått: 44 x 34 x 9 cm. Runornas höjd 5 cm. De är djupt huggna.

Inskrift:

På det bevarade partiet framför I m har inte någon runa varit ristad.

Fragment 2 och 3 är enbart ornerade, inga spår av runor. Fragment 2, som har måtten 44 x 23 x 6 cm, påträffades i yttersidan av ruinens östgavel; fragment 3, som har måtten 17 x 14 x 4,5 cm, inne i ruinen i rasmassorna från södra långhusmuren och östgaveln.

Fragment 4 påträffades knappt i m utanför östgavelns mitt. Mått: 83 x 65 x 15 om. Runornas höjd 4-5 cm.

Inskrift:

2 cm framför 2 s finns ett stycke av en hst bevarat. Efter 8 n en avflagring, inga spår av något skiljetecken. Runa 14 har varit r eller b.

Fragment 5, som enbart är ornerat och har måtten 16x9x2 cm, hittades intill det föregående fragmentet, med vilket det har hört samman men utan passning. Fragment 6 påträffades alldeles intill fragment 1. Grågul sandsten. Mått: 33 x 18 x 7 cm. Runhöjd 5 cm. Fig. 20.

Inskrift:

 

Av I u saknas nedre hälften av hst. Av runa 6 har den övre tredjedelen av hst gått förlorad i en skada. I skadans nedre del kan skönjas resterna av en f- eller k-bistav. Runföljden 3-6 svarar närmast mot ett sammansatt namn på Run-, troligen runsv. Runfastr eller Runfridr.

Fragmentet är i fråga om material och ristningsteknik enahanda med fragmentet U 185 A från Össeby kyrkoruin. De kan tänkas härröra från samma runsten.

Fragment 7 påträffades sönderbrutet i två delar i den västra bogårdsmuren, 15 m S om dess norra hörn. Rödbrun sandsten med gråa inslag. Mått: 4.2 x 23 x 5 cm. Runornas höjd 6,5 cm. Fig. 20.

Inskrift:

Av runa 1 återstår endast en snett nedåt höger riktad bistav, som bildat den övre bistaven i en o-runa eller den högra i en I- eller t-runa, I 2 t tycks ristaren ha utnyttjat en felhuggen linje och tillfogat en t-bistav till vänster om denna. Till höger har aldrig någon bistav funnits. Framför sk har det funnits plats för en runa, som i så fall gått förlorad, när fragmentet bröts itu.

Fragmentet kan inte kopplas samman med något annat känt rumstensfragment från Össeby kyrkoruin.

Fragment 8 påträffades i murlivet till kyrkans norra långhusmur, 1,5-m ö om murens västra hörn. Ljusröd, grovkornig sandsten med grå inslag. Mått: 9 x 8 x 5,5 cm. Huruvida några djupt huggna linjer .är rester av en runslinga med runor eller blott av ornamentik kan inte avgöras. Fig. 20.

Fragment 9, ett enbart ornerat fragment av ljusröd, grovkornig sandsten, mått 10x7x4 cm, påträffades i västra gavelns rasmassor. Fig. 20.

Fragment 10, likaledes enbart ornerat, låg utvändigt i sakristians nordvästra hörn. Det har måtten 36 x 21 x 5,5 cm och är av brunröd, grovkornig sandsten. Fig. 20.

Fragmenten 8 och 9 kan ha hört till samma runsten som två i sakristian 1970 funna fragment; fragmenten är dock för små för en säker attribuering. Fragment 10 kan inte föras samman med något av de från kyrkoruinen kända runstensfragmenten.

Fragment 11 påträffades sönderbrutet i två delar i östgavelns yttersida, 1,2 m S om gavelns norra hörn. Fig. 20.

Brunröd, tät och grovkornig sandsten. Mått: 53 x 40 x 9 cm. Runhöjd 6 cm. Fragmentet har utgjort den nedre högra delen av en runsten. Inte heller detta hör ihop med något från kyrkoruinen känt fragment.

Inskrift:

I i u saknas större delen av hst. På det ställvis skadade partiet mellan 4 i och sk finns inga spår av runor.

Fragment 12 hittades i långhuset, omkring 6 m Ö om dettas nordvästra hörn och intill den norra långhusväggen. Det visade sig vara ett återfynd av ett enligt äldre uppgifter i västporten liggande runstensfragment, U 183, som sedermera förkommit. Fig. 21.

Rödbrun sandsten, tät och grovkornig. Mått: 68 x 35 x;8 cm. Runhöjd 4 cm. Ristningen på den kraftigt vittrade ristningsytan är väl huggen. En jämförelse med P. Helgonius och J. Hadorphs träsnitt i Bautil (B 117) visar, att fragmentet var något större till omfånget på 16oo-talet.

Inskrift:

På grund av en skada, som tagit bort det övre högra hörnet av fragmentet, saknas nu överdelen av runa 24, som snarast varit i. Av runa 28 är nedre hälften av en hst bevarad. 2 cm till höger om denna en i det närmaste lodrätt listad stav, som något litet böjer av in mot nämnda huvudstav. Den är möjligen en rest av en u-bistav.