VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

STRABON.


Grek, skrev om vändkretsar och polcirklarna.


PAGÉS, PIERRE MARIE FRANCOIS, vicomte de.

Född i Toulouse, död i Saint-Domnique på Haiti.
Fransk sjöofficer. Som löjtnant ledde han 1767-71 en expedition som sökte finna Nordostpassagen. Han tvingades ge upp hoppet om detta, men förestod istället en rad vetenskapliga observationer och mätningar i Indiska Oceanen och Stilla Havet. 1772 deltog han i Kerguelen-Trèmarecs exedition till sydpolsområdet och 1776 ledde han en nordpolsexpedition. Han nådde emellertid inte längre än till Svalbard. Hans bok om dessa tre resor, 'Voyages autour du monde et vers les deux póles' utkom 1782 och blev översatt till flera språk, däribland svenska. Efter att ha avancerat till kapten drog han sig 1782 tillbaka i Saint-Dominique där han drev en plantage. Han blev mördad under ett negeruppror i förbindelse med franska revolutionen.
Bland arbeten.
Voyages autour du monde et vers les deux póles.


Nouv. biogr. gen.


GRIPENHIELM, CARL.

1655-1694.
Direktör för lantmäteriet, tog initiativet till den första svenska Generalkartan.

At the age of 28, appointed director (later director-general) for the National Land Survey. Offices were a room at the royal palace, 'but in autumn, winter and spring, maps never could be stored there because of the moisture, snow and rain that drift in through the leaky walls'. Wrote poetry with same success - 200 years later the works were deemed 'currently unpalatable'. In the early 1690s worked on Stockholm's Outer archipelago, until then poorly represented on charts. For security reasons, the lise of maps was restricted. His maps first round real use a hundred years later as underpinning for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas).
Bland arbeten.
Sveriges Sjöatlas.


Sveriges sjökartor – A. Hedin.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Hörnet af Drottning- och Östra Hamngatorna. - O. A. Mankell 1884.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.