VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

CRONSTEDT, FREDRIK ADOLF ULRIK.

1744-1829. Född i Stockholm d. 1 dec. 1744.
Landshöfding, konstnär. C. blef hofintendent 1765 och företog 1770-73 en längre utrikes resa. I Rom blef han vän med Sergel, studerade konst och inköpte en präktig samling gamla taflor. C. beklädde 1781-1812 landshöfdingsposten i Gefle. Död i Stockholm d. 19 april 1829. Ledamot af Målare- och bildhuggareakademien samt Musik. akademien. C. utförde rätt goda etsningar och porträttmedaljonger. Gift 1777 med friherrinnan Juliana Duvall, som i Gefle stiftade ordenssällskapet »Idka dygden».
Cronstedt som var son till kakelugnens fader, Carl Johan Cronstedt, förekommer med sitt namn på kartor och då som utgivare bl.a. i sin egenskap av landshövding.


Svenskt biografiskt handlexikon.

NORDENANKAR, JOHAN.

1722-1804. Född i Orlunda, död i Fliseryd.
Svensk sjöofficer. Blev löjtnant vid amiralitetet 1750 men gick strax därefter i utländsk örlogstjänst. 1755 återvände han till den svenska flottan som kapten, 1766 blev han kommandörkapten och 1772 konteramiral. Adlad 1756. Var från 1758 knuten till det svenska kustmätningsarbetet. 1772-97 direktör för sjökartverket. Ett resultat av hans verksamhet var den så kallade 'Nordenankars atlas' som utkom 1782-97. Han författade den första svenska läroboken i navigation (1756). Medlem av Vetenskapsakademien i Stockholm.

In 1773, Rear Admiral Johan Nordenankar was appointed director of maps, directly under the royal court. The maps were engraved by Fredric Akrel and Eric Åkerland.

Bland arbeten.
Nordenankars atlas.


Lönborg, s. 183ff. - Sv. män och kv. Sveriges sjökartor – A. Hedin.

MARELIUS, NILS.

1717-1791. Född 31 oktober 1717. Död 25 oktober 1791.
Inskrevs vid Uppsala Universitet 1729. Han hamnade 1734 i Lantmäteriets tjänst där han 1747 utnämndes till förste lantmätare. Han var Lantmäteriets främste och flitigaste kartograf. Upprättade flera provinskartor och kartor över Vättern och Vänern. Han invaldes i KVA 1769.
Även författare till kartografiska skrifter och beskrivningar. Dessa läckra små skifter i liten 8:o är sällsynta och eftersökta.

Bland arbeten.
Beskrifning Til Chartan öfver Sjön Wenern.
Beskrifning Til Chartan öfver de til Segelfarten tienlige Siöar och Strömmar imellan Götheborg och Norrköping.


Matematiska institutionen, Uppsala universitet.


Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.


'Bottenhavet. Nedre Ångermanälven'.- Stockholm 1932

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.