(1767-1822)
Salmson, svensk judisk släkt. Flera af dess
medlemmar ha egnat sig åt skulptur, gravyr och
måleri. Stamfadern, S. Salmson, f. 1767, kom från
Prag till Stockholm och afled där som hofgravör
1822. Utom Johan och Axel Jakob hade
han äfven sönerna Abraham (f. 1806, d. 1857 i
Paris), medalj- och sigillgravör, Semmy (f. 1812,
d. 1860), hofgravör, och Ludvig , fader till Hugo
Fredrik , samt dottern Rebecka, gift med
myntgravören L. P. Lundgren och moder till fruarna
L. Ahlborn och K. Weijdenhayn.
Enligt Svenskt biografiskt handlexikon hade S. Salmson tolv barn.
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Svenskt biografiskt handlexikon.
Född 1773 10/10 i Kumla sn (Västm.), död 1857 10/9 i Stockholm (Klara).
Kopparstickare. Son av nämndemannen Anders Christoffersson och Anna Samuelsdotter Kumlin. Inskrevs i Konstakademiens principskola i mars 1793, kallade sig då Samuel Kumblijn. Gravör vid Vetenskapsakademien 1805-29 och därefter stilgjutare i Rikets ständers bank. Graverade 1810-20 i samarbete med sonen Carl Christoffer en ny upplaga av D. K. Ehrenstrahls Certamen Equestre, se G. C. Eimmart.
Bland arbeten.
S. G. HERMELIN, Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige, Sthlm 1806: 2 kartor.
Karta öfver Elfsborgs höfdingdöme 1808.
Generalkarta över Göta kanal föreslagen till sammanbindande av Vänern och Vättern med Östersjön 1810.
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 4 blad, bl. a. Plan och läge af Oscars stad uti Wärmeland, 1811, och Special [karta] med belägenheten af Piteå, 1814.
D. K. Ehrenstrahls Certamen Equestre.
Hultmark, 1944.
Född 1774 1/10 på Malma i Badelunda sn (Västm.), död 1855 3/6 i Stockholm (Hedv. El.).
Miniatyr- och landskapsmålare, tecknare, gravör, litograf. Ritmästare. Major. Son av Jacob Gillberg och Agneta Dorotea Hellberg. Elev av fadern samt vid Konstakademien från dec. 1785. Fortsatte sedermera sin utbildning för Louis Belanger och Johan Fredrik Martin. Konduktör vid Fortifikationen s. å., löjtnant i armén 1809, erhöll 1832 avsked som kapten i Ingenjörskåren och fick 1840 majors n. h. o. v. Ritmästare vid Krigsakademien å Karlberg 1811-40.
Bland arbeten.
S. G. HERMELIN, Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige, Sthlm 1806: Utsigt af fjällsträckningen emellan Herjeådalen och Norrige från Funnesdalsberget, efter C. M. Robsahm 1796, kpst., jämte 3 lappar, bl. a. Sjockjocks lappen Pål Larsson Tjerkats från Luleå lappmark, akvatint.
Principer uti landskaps teckningen för cadetterna vid Kongl. Krigs academien, efter J. Gillberg, 1793, titelblad och 2 trädstudier, crayongravyrer.
Hultmark, 1944.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
'Asia...'. - Blaeu.
THERSNER, THORA JOHANNA ULRIKA.
I bredd med våra författarinnor, men på en annan väg producerande, utmärker sig demoiselle Thersner. Ett allmänt kändt och värderadt arbete, 'Svecia Antiqva et Hodierna', utgafs i förra århundradet af grefve Dahlberg, ett dyrbart arbete, som näppeligen i vår tid skulle kunna utgifvas i koppartryck, ehuru det blifvit fortsatt lithografiskt. Det var, redan i början af innevarande århundrade, i det afseendet föråldradt, att efter lång mellankommen tid de teckningar, arbetet gifvit, icke mera svarade mot det nuvarande utseendet, äfvensom en mängd andra märkvärdiga ställen funnos, de der icke i Dahlbergs arbete voro intagna. Konung Carl XIII ansåg att ett nytt arbete, i planen likt det gamla, borde utgifvas, och uppmanade dertill kaptenen (sedermera öfverstelöjtnanten) Ulrik Thersner, som inom geniekorpsen gjort sig känd såsom tecknare. Man anser sig icke behöfva förbigå det denne man väl också gjort sig för öfrigt utmärkt. Såsom kommenderad att vid ingenjörsarbetena biträda general Boje under belägringen för den holsteinska fästningen Glückstadt visade han hvad man genom beslutsamhet, energi och insigter kan åstadkomma, så att, när fästningen slutligen kapitulerade, befälhafvande generalen, i sin rapport derom, uppgaf kaptenen Thersner såsom den der förutan hvilkens åtgöranden fästningen icke skulle blifvit tagen, eller åtminstone icke så snart. – Efter freden företog kaptenen utgifvandet af den omnämnda fortsättningen af det Dahlbergska verket, dervid biträdd af majoren (sedermera generalen) Akrell, som jemte sin skicklighet att karakteristiskt teckna träd med framgång öfvade den så kallade Aqyatinta-gravyren. Så utkommo en mängd häften af 'Sverige framstäldt i teckningar'. Men utgifvaren dog år 1828, och en fortsättning af detta intressanta verk besörjdes derefter af majoren (sedermera öfverintendenten) Anckarsvärd, för sterbhusets räkning. Det var å denne utgifvares sida ett drag af deltagande. Vilkoren dervid äro obekanta. Emellertid erfor bemälde öfverintendent ledsamheten af en långvarig ögonsvaghet, så att han måste spara detta ömtåliga sinne. Likväl var arbetets utgifvande ett vilkor för Thersnerska familjens utkomst. Då föreslog öfverintendenten att den unga dottern i huset skulle fortsätta utgifvandet. Hon hade utmärkt sig i figurteckning, men icke försökt sig i teckning af landskap. Det första försöket på papper lyckades utöfver all förväntan, och beslutet blef att hon dädanefter skulle sjelf besörja utgifvandet, dock i början under tillsyn af öfverintendenten, som med fortsatt välvilja öfversåg och lade hand vid jemkningar å ritningarne på sten (ty nu var lithografien den konstgren som användes).
Kaptenen Thersner hade haft utgifvandet ifrån år 1816 till 1828, derefter vidtog öfverintendentens arbete, som fortsattes till år 1843 samt med hans tillsyn till 1845. Från denna tid har demois. Thersner intill närvarande tid (1866) ensam fortsatt utgifvandet, rest till egendomar, utvalt vuer och gjort teckningarne.
Detta stora arbete, som är en prydnad och i mer än ett afseende en heder för Sverige, har hittills utkommit i 87 häften, af hvilka likväl flera äro utgångna, så att i närvarande stund kompletteringen icke kan ske med mer än 68 häften. Man måste ifrigt önska att artistens helsa och lifstid måtte länge ännu tillåta henne att fortsätta detta för vårt land så hedrande arbete, äfvensom man kunde önska att ständerna, eller blifvande riksdagsmän, ville med mera frikostighet omfatta ett arbete, som så svagt ersätter sin flitiga utgifvares möda.
Bland arbeten:
Fordna och närvarande Sverige
(Anteckningar om svenska qvinnor)
