Spansk munk. Ihågkommen endast för sin världskarta från år 776.
Se artikel om Beatus världskarta.
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
1616-75.
Holländsk kartograf. Utmärkte sig som kopparstickare och verkade som sådan i Amsterdam, men är först och främst känd för sina sjökartverk. 'De Lichtende Colomne ofte Zee-Spiegel' som kom ut i 12 utgåvor 1654-88, och 'Zee-Atlas ofte Waer-Weerelt' som kom ut i 16 utgåvor under 10 år (1666-76). Som förläggare gav han ut ett flertal verk om navigation och besläktade ämnen.
Dutch cartographer and copperplate engraver based in Amsterdam. Famous for his marine maps in De Lichtende Colomne ofle Zee-Spiegel published 1654-88, and Zee-Atlas ofle Waer-Wereld published 1666-76. Goos also produced works on navigation.
Abraham Goos son, Pieter, continued and extended his father's business and became one of the group of well-known engravers of sea charts active in Amsterdam in the middle years of the seventeenth century. In common with Colom, Doncker and Jacobsz he published a pilot guide, the Zee-Spiegel, basing it on plates obtained from Jacobsz. This went through many editions in different languages under ...
Bland arbeten.
De Lichtende Colomne ofte Zee-Spiegel.
Zee-Atlas ofte Waer-Weerelt.
Nederl. biogr., X. - Wieder. Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Sinclair - C. H. Tersmeden ca 1900.
Biografiska uppgifter:1748-1820. Född 27 febr. 1748 i Tensta socken, Uppland, död 9 aug. 1820 i Stockholm.
Naturforskare, forskningsresande, studerade i Uppsala som Linnés lärjunge och fick vid 17 års ålder som skeppsläkare medfölja ett af Ostindiska kompaniets fartyg till Indien 1765-67. Efter medicinsk examen 1770 antog S. ett anbud att göra en forskningsresa i Kap-landet, och i egenskap af lärare i en högre tjänstemans hus erhöll han tillträde till detta land. Han vistades där under en del af 1772 samt 1775-76 och var under mellantiden, nov. 1772- mars 1775, vetenskaplig medlem af Cooks andra resa i Söderhafvet och Södra ishaf-vet. Han promoverades frånvarande till med. doktor i Uppsala 1775 och blef efter hemkomsten led. af Vet. akad. 1776; han innehade 1778-98 förordnandet att ha tillsyn öfver akademiens naturaliekabinett. Jämte K. A. Arrhenius och K. B. Wadström företog S. 1787-88 en resa till Senegaltrakten i Väst-Afrika med uppdrag att där utse plats för en svensk koloni, ett syfte, som dock ej uppnåddes. S. blef 1790 professor i naturalhistoria och farmakologi och 1803 assessor i Collegium medicum och var mot slutet af sin lefnad tillika fattigläkare i Klara församling. Som forskningsresande var S. ej blott ifrig och framgångsrik samlare af djur och växter (hans samlingar tillhöra Naturhistoriska riksmuseet), utan äfven skarp iakttagare och lycklig skildrare af folkslagen, deras seder och bruk. Sina forskningsfärder har han skildrat i Resa till Goda Hoppsudden, södra polkretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Gafferlanden åren 1772-76 (2 dlr, 1783, 1802-18; d. l i eng. öfv. 1785, ty. 1784 o. fr. 1787). Han utgaf äfven beskrifningar på sina afrikanska samlingar samt dessutom Museum Carlsonianum (1786-89, en redogörelse för de zoologiska samlingarna på Mälby) och Svensk ornithologie (med kolor. tafl., 1806-07), hvarjämte han var medarbetare i forskningsresandena Forsters botaniska arbeten 'Charac-teres generum plantarum', 'Florulse insularum australium prodromus' etc.
Bland arbeten:
'Charta öfver Calmar län samt Öland...' - 1796.
Chart Cape of Good Hope 1779, 1785.
Charac-teres generum plantarum', 'Florulse insularum australium prodromus.
(Tooley. Nordisk familjebok. 2:a upplagan.) - Se bild.
