VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Regeringsgatan 77, Mån-Fre 12-18, 08-102121.
Biografier.

Bouillet, Jean-Henri-Nicolas


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.


DUDLEY, ROBERT.

1573-1649.
Engelsk upptäcktsresande och kartograf. Han studerade i Oxford och blev framförallt duktig i matematik. 1594 ledde han en expedition till Västindien och han var även i Orinoco och Ghana. Han slog sig senare ner i Florens där han höll på med skeppsbygge och annat ingenjörsarbete. 1646-47 gav han ut ett stort verk, "Dell Arcano del Mare" som i 6 delar behandlar sjörätt, praktiskt sjömanskap och navigation, skeppsbygge m.m., samt 131 sjökort över hela världen. En nyutgåva kom 1661. Båda hör till rariteterna inom sitt område.
Bland arbeten.
Dell Arcano del Mare.


Phillips. - Tooley.


Cardon, Carl Oscar.

Född 20 juli 1812 i Stockholm. Död 3 maj 1899 i Stockholm.
Carl Oscar Cardon, den föregåendes broder (Johan Elias Cardon), f. 20 juli 1812 i Stockholm, d. 3 maj 1899 därstädes. Elev hos K. D. Forssell och vid Konstakademien 1833—38. Ägnade sig åt litografisk verksamhet; hjälplärare vid Konstakademiens principskola 19 mars 1855; erhöll pension på indragningsstat från 1 jan. 1879 enligt K. brev 31 maj 1878. Gift 1) 15 sept. 1838 med Anna Kristina Berg, f. 28 sept. 1802 eller 1804 (i Kalmar, Uppsala stift, enligt betyg från Rönö 1834), d. 14 jan. 1847, änka efter protokollssekreteraren Leonard Palmblad; 2) 30 sept. 1861 med Gustava Elisabet Liljedahl, f. 8 sept. 1813, d. 15 apr. 1896, dotter till traktören Johan Liljedahl. I ett par gravyrer, som tillskrivas C, använder han ett maner, som erinrar om punktgravyrerna i K. D. Forssells »Ett år i Sverige», vilket tyder på, att vi här ha att spåra om än svaga intryck av den Forssellska skolan. Liksom sin äldre broder övergav C. tidigt gravyren och blev liksom denne en synnerligen produktiv litograf. I fråga om stil skiljer
...



Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.



Baggensfjärden - U. Thersner 1808.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10124

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

FAHLGREN, SAMUEL.

Biografiska uppgifter:Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi. F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturhistoriska samlingar till akademien och enskilda forskare. 1791 kallades F. till medlem af Vet. akad. och förklarades i aug. 1796 af med. fakulteten i Uppsala för med. doktor. F. synes ha varit en orolig och intriglysten natur och invecklades 1810 i de föga kända oroligheter, som då utbröto bland öns hvita befolkning, och nödgades undan sina fienders förbittring draga sig tillbaka till den närgränsande nederländska besittningen S:t Eustache. Därifrån torde han ha inlåtit sig i stämplingar med engelske guvernören öfver Leewardsöarna, den från sin medling mellan Sverige och Danmark 1788 bekante Hugh Elliot, i syfte att S:t Barthélemy skulle förklara sig för den afsatte konung Gustaf IV Adolfs sak och därigenom under brittiskt skydd trygga sin neutralitet i det äfven i Västindien pågående kriget mellan Frankrike och England. Genom bref sökte F. för denna plan vinna öns guvernör, Ankarheim, och garnisonens befälhafvare, öfverstelöjtnant Bagge, men Ankarheim framlade inför guvernementskonseljen (mars 1811) det bref han fått och anklagade där F. för förräderi mot Sveriges krona. Rättegången drog långt ut på tiden. Från sin fristad (än på S:t Eustache, än på Antigua) bestred F. domstolens behörighet samt förnekade i hemsända besvär författarskapet till brefven och all delaktighet i högförrädiska planer. Målet af dömdes på S:t Barthélemy först i sept. 1813, då F. för att "hafva umgåtts med det uppsåt att tillvägabringa öns förrådande från dess rättmätiga öfverhet och till f. d. konung Gustaf Adolf" dömdes förlustig lif, ära och gods. Domen stadfästes 19 jan. 1814, hvarvid i nådeväg bestämdes, att F:s egendom finge tillfalla hans barn; själf förklarades han fridlös öfver hela riket. Han lär ha tillbragt sina återstående dagar på S:t Eustache och där aflidit 28 nov. 1834 utan vetskap om att han var inbegripen i det bekanta amnestiplakatet af 20 okt. s. å.
(Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.)

Tillbaka till början.