VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

GASTALDO, JACOPO.

Död ca. 1568. Född i Piemonte.
Italiensk kartograf. Om hans liv finns inga säkra upplysningar förrän han 1544 dyker upp i Venedig som en fullt erfaren kartograf. Hans första kända arbete är en specialkarta över Spanien och Sicilien. 1548 gav han ut en Ptolemaeus-geografi med 60 kartor, varav 34 efter hans egna teckningar. Dessa kartor användes senare i flera andra utgåvor. Började i republiken Venedigs tjänst som kosmograf. 1550 dekorerade han stadshusets stora sal med en gigantisk Afrika-karta målad direkt på väggen. I övrigt utförde han under dessa år flera stora kartarbeten, både hela världskartor och specialkartor över mindre områden, i synnerhet Italien, södra Europa och övriga Medelhavsländer. Blev berömd och 1558 vald till professor i geografi vid 'Accademia della Fama'. Åt Venedig utförde han också olika målnings- och ingenjörsarbeten.


Bagrow.


LAURIE, ROBERT.

Ca. 1755-1836.
Engelsk kopparstickare och kartförläggare. Redan som ung var han en erkänt duktig kopparstickare och fick flera gånger pris för sina arbeten. Han arbetade speciellt med mezzotintotekniken och uppfann en metod för att utföra mezzotintotryck i färg. För det fick han ett fint pris av Society of Arts 1776. 1794 ingick han kompanjonskap med James Whittle (se denne) och övertog Robert Sayers (se denne) konsthandel och kartförlag. Laurie övergav då sin verksamhet som utförande konstnär, och gick helt upp i sina nya uppgifter. 1812 drog han sig tillbaka och överlät sin plats i firman till sonen Richard Holmes Laurie. Firman gav ut en rad större atlaser.


Dict. nat. biogr.


ROGIER, JEAN de.

1600-1684.
One of Sweden's first surveyors. Worked in the provinces of Östergötland and Värmland.

Jean de Rogier (1600-84) var en produktiv och skicklig lantmätare. Han föddes i Frankrike men var från l630-talet verksam som lantmätare, huvudsakligen i Östergötland. Under perioden 1636-50 utgav han geometriska kartor över Norrköpings stad,bergslagen Vånga, Hällestad, Tjällmo och Godegård samt häraderna Östkind, Bråbo, Björkekind, Memming och Hammarkind.
Rogier fortsatte sedan med en geografisk kartläggning av landskapet. Fyra delar i skala ca 1:50 000 utgavs:

Östanstång, landskapet mellan Stångån, Motala ström, Östersjön och Småland (1653).
Västanstång, Östgötaslätten väster om Stångån (1657). Originalet finns i Stifts- och landsbiblioteket i Linköping. En andra upplaga utkom 1660.
Ydre och Kinda härader (1660), omfattar även de sydligaste delarna av Hanekinds, Valkebo, Vifolka och Göstrings härader. (Ydre och Kinda härader hade så sent som 1645 införlivats med Östergötlands län.)
Bergslagen, dv
...


Sveriges sjökartor – A. Hedin.



Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734



'Plan du Fort et de la Ville du Cap de Bonne Esperance.' - 1700-talets mitt.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10598

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Erdmann, Edvard.

Biografiska uppgifter:31 oktober 1840 - 8 september 1923.
Edvard Erdmann, född 31 oktober 1840 i Stockholm, död 8 september 1923 i Saltsjö-Duvnäs, var en svensk geolog, son till Axel Erdmann och far till Axel Erdmann.

Erdman genomgick Teknologiska institutet, antogs 1861 såsom biträdande geolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU), var 1870-1910 geolog vid nämnda verk och var från 1871 tillika amanuens vid det därmed förenade, nybildade geologiska museet. Han var en av stiftarna av Geologiska Föreningen i Stockholm, i vilken han 1873-76 var sekreterare och 1882, 1888 och 1897 ordförande. År 1875 företog han, med statsbidrag, en vetenskaplig resa till Tyskland, Schweiz och England.

Såsom tjänsteman vid SGU utarbetade han de geologiska kartbladen Lindsbro (1865), Nyköping (1867), Baldersnäs (1870; tillsammans med David Hummel), Rydboholm[förtydliga] (1871), Breven (1878), Helsingborg (1881), Landskrona (1881), Askersund (1889) och Grisslehamn (1895), jämte åtföljande beskrivningar. Utöver nedanstående skrifter översatte och bearbetade han Archibald Geikies 'Geology' ('Geologi', 1876; utgörande femte häftet av 'Naturvetenskapernas första grunder') samt redigerade och utgav 'Samling af svenska mineraler, berg- och jordarter' (1876).

Vid Uppsala universitets Linnéfest 1907 kreerades han till filosofie hedersdoktor och efter pensioneringen 1910 fortsatte han sina undersökningar av Skånes stenkolsförande formation, och 1915 fullbordades hans stora arbete därom (De skånska stenkolsfälten och deras tillgodogörande, geologisk och teknisk beskrifning, med atlas af 16 tavlor, 1911-15). Den därtill hörande geologiska kartan över Skåne (1:400 000) utkom särskilt till internationella geologkongressen i Stockholm 1910. Den geologiska behandlingen av Skånes stenkolsfält och hela Skånes geologi i samband därmed är hans största geologiska arbete, och egentligen är ovannämnda arbete att betrakta som tredje upplagan, i det att han redan 1872 och 1887 hade utgivit 'beskrifningar' över Skånes stenkolsförande bildningar.

Över sitt andra stora geologiska livsverk, SGU:s museum, gav han 1916 en utförlig historik (Sveriges Geologiska Undersöknings Museum, dess första anläggning samt tillväxt, innehåll och utseende m.m. före flyttningen till Frescati 1915, 1916), då detsamma flyttats från den lokal vid Mäster Samuelsgatan i Tekniska skolans hus, där det 1871 upprättades och öppnades för allmänheten. För sitt arbete om de skånska stenkolsfälten erhöll han 1917 Fysiografiska sällskapets minnesmedalj för arbete i tillämpad naturvetenskap, rörande Skånes lantbruk, dess binäringar eller industri.

Tillbaka till början.