VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

LAPIE, PIERRE.

Född 1771 i Mézières, död 1850.
Lantmätare', kartograf och officer. Pierre Lapie gjorde i huvudsak en militär karriär, 1794 blev han geograf hos ingenjörstrupperna. Deltog i flera kampanjer och befodrades stegvis tills han blev överste i generalstaben. 1814 blev han chef för topografiska avdelningen på krigsministeriet. Hans kanske största uppdrag fick han dock 1818 när han skulle leda utförandet av de nya kartorna över Frankrike. Pierre Lapie kunde titulera sig kungens geograf i två omgångar, samt kejserlig geograf däremellan. Under sin tjänstgöringstid så låg han vid ett av gardesregementena. Hans son Alexandre Emile Lapie tjänstgjorde vid samma regemente. Fader och son samarbetade även som kartografer, bland annat med 'Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne' Paris 1838.

Bland arbeten.
Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne.

MARIETTE, PIERRE.


Bokhandlare och kartutgivare. Omnämnd 1658 och 1664. Gav bl.a. ut atlaser med kartor av Nicolas Sanson d.ä. (se denne).

ZAHRTMANN, CHRISTIAN CHRISTOPHER.

1793-1853. Född i Viborg, död i Köpenhamn.
Dansk sjöofficer. Som ung kadett och löjtnant utmärkte han sig under kriget med England 1807-14. Han avancerade senare och blev så småningom viceamiral 1852. Då kriget med England var slut påbörjade Zahrtmann studier i hydrografi och geodesi, och blev 1819 anställd vid mätningar på Jylland. 1826 blev han direktör för Sjökortsarkivet. Där gjorde han ett förtjänstfullt arbete vid utmätningen av de danska farvattnen och anläggningen av en rad fyrar. 1848-50 var han marinminister och 1852 blev han överekipagemästare vid Holmen i Köpenhamn. Han offentliggjorde ett antal avhandlingar om kartografiska och sjömilitära frågor.


Bricka.


Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.


Markgrevskapet Mähren. - Blaeu 1643/44.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.