VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Dankerts, Cornelis the elder.

1603-56
JUSTUS DANKERTS (son) 1635-1701
The Dankerts family, of whom the above were the most important, was very large and ramifying having had a lot of members who were active in engraving on an artistic level. In this short view, however, we are dealing mainly with those who took part in the atlas production.
The family’s roots can be traced back to Cornelis Danckerts (1536-1595), a carpenter in Amsterdam. From his marriage with Lijsbet Cornelisdr two sons are known: Cornelis Danckerts de Rij (1561-1634) and Danckert Cornelisz (ca. 1580-1625). Cornelis and his descendants called themselves Danckerts de Rij. Danckerts Cornelisz who is at the root of the line we are now interested in was first a skipper then a stone merchant. He married Lijstbeth Jansdr, shortly after the turn of the century. Several members of his branch were well-known engravers-etchers, mapmakers and printsellers (Keuning, 1955). Danckert Cornelisz had two sons: Cornelis Danckerts (1603-1656) and Dancker Danckerts (1614-?).
Cornelis the elder brother established himself as
...


JACOBSZ, THEUNIS (eller ANTHEUNIS).

Ca. 1607-50. Född och död i Amsterdam.
c. 1606-50
JACOB JACOB5Z (LOOTSMAN) (son) d. 1679
Holländsk kartograf. Han var boktryckare och bokhandlare. 1648 gav han ut 't'Nieuw groot Straets-boeck, inhoudende d'Middelantse Zee'. Efter sin död gav sonen Jacob Theunisz (se denne) ut 't'Nieuwe en vergroote Zeeboeck, dat is des Piloots ofte Lootsmans Zee-Spiegel, inhoud de Zee-kusten vande Noordsche, Oosterzee ende Westersche Schipvaert' (1653). Båda dessa atlaser kom senare i flera utgåvor.

Anthonie Jacobsz founded a printing and publishing business in Amsterdam in which he specialized in the production of pilot books and sea atlases. As he died at a comparatively early age most of the numerous editions of his works appeared after his death published by his sons, Jacob and Caspar, who took the name 'Lootsman' (sea pilot) to distinguish them from another printer of the name Jacobsz.
Following Blaeu and Colom, Anthonie Jacobsz was the most important compiler of sea charts in Amsterdam in the first half of the seventeenth century. In his new ZeeSpiegel issued in 1643 he increased the number of ch
...
Bland arbeten.
t'Nieuw groot Straets-boeck, inhoudende d'Middelantse Zee.
t'Nieuwe en vergroote Zeeboeck, dat is des Piloots ofte Lootsmans Zee-Spiegel, inhoud de Zee-kusten vande Noordsche, Oosterzee ende Westersche Schipvaert.


Kleerkooper. - Phillips.


ÅKERMAN, ANDERS.

Född 1721 19/5 i Halla sn (Söd.), död 1778 3/2 i Uppsala (Hel. Tref. förs.).
Tecknare, kopparstickare, etsare, kartgravör och globfabrikör. Son av snickaren och svarvaren Olof Andersson och Ingeborg Simonsdotter. Lärde sig gravera för Carl Erik Bergquist i Stockholm i början av 1740-talet. Student vid Uppsala universitet 1747. Utnämndes 1758 till gravör vid Vetenskapssocieteten i Uppsala och uppfördes följ. år på akademistaten. Medlem av det första svenska geografiska sällskapet 'Kosmografiska sällskapet' 1758. Var sällskapets gravör. Grundade 1759 en verkstad för tillverkning av glober i Uppsala. De minsta globerna var så små att de kunde användas som 'fickglober'. 'Himmelsgloben' bestod av ett sfäriskt skal som var itudelat för att användas som fodral runt jordgloben. Då staden 1766 30/4 härjades av en förödande eldsvåda, förlorade Å. »60 par glob-klot». Efter Åkermans död övertogs rörelsen av Fredrik Akrel, som 1779 flyttade verkstaden till Stockholm. — Utgav Atlas juvenilis, Uppsala 1768, med 20 kolor. kartor; 2:a uppl. utkom 1774 och innehöll 30 kolor. kartblad, samtl. graverade
...
Bland arbeten.
{M. STRÖMER], Läran om klotet och spheriska trigonometrien, Sthlm 1759: 9 tab. med geometriska figurer, etsn.
Den swenska Mercurius, 1758: karta över tyska kriget, 1758.
N. BIELKE, Rese-charta öfwer Södermanlands höfdingedöme, 1765.
Hydrografisk karta över Finska viken, 1768, 2 blad.


Hultmark, 1944 m.fl.



Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936



Sveriges ätliga och giftiga svampar - Fries - 1861


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.