VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

KEULEN, JOANNES d.y.

Död 1755.
Se van Keulen.

HAGELSTAM, OTTO JULIUS.

1784-1870. Född i Nagu socken, Åbo och Björneborgs län, Finland, död i Stockholm.
Finsk-svensk officer och kartograf. Son till kaptenen Gabriel August Hagelberg och Anna Lovisa Qvick; u.ä.-dotter till fältmarskalken greve Augustin Ehrensvärd. Hagelstam utmärkte sig som officer i finska kriget och i sjömätningsarbeten. 1810 utnämnd till kapten i den nyupprättade Sjömätningskåren, och avancerade senare till överste. 1814 var han den svenska regeringens kommissionär i Köpenhamn vid överlåtelsen av norska kartor och andra arkivalier rörande Norge. Initiativtagare till Väddö kanal i Roslagen. Hagelstam utarbetade ett flertal kartor över Sverige och Norge, för detta arbete adlad 1818. Som riksdagsman var han en ivrig nykterhetsförespråkare och medverkade till att brännvinsskatten lades om 1855 och att husbehovsbränningen förbjöds 1860. Medlem av Krigsvetenskapsakademin och utgivare av flera militära skrifter om Sveriges kust- och havsförsvar. Hagelstam var gift med Eva Fredrika Burenstam (1791-1877), genom vilken han ärvde Stjärnsunds slott i Askersunds landsförsamling, som han 1823 sålde till k...
Bland arbeten.
Ska artikeln hit?

SCHEEL, HEINRICH OTTO von.

1745-1808. Född i Rendsburg, död i Berlin.
Dansk-tysk historiker. 1762 blev han officer i artilleriet, 1773 kapten och 1785 major. 1778-79 deltog han i ett fälttåg med den preussiska armén. 1787 tog han avsked från dansk krigstjänst och gick över i preussisk. 1788 blev han direktör vid Ingeniörsakademiet i Potsdam, 1796 överste och 1800 generalmajor. 1777 utgav han 'Memoires d'artillerie' och 1785 'Almindeligt Udkast af Krigens Skueplads eller geographisk, topographisk og historisk Beskrivelse over Danmark, Norge og Sveriig.. som Inledning till Fredrik IV's KrigsHistorie'.

Bland arbeten.
Memoires d'artillerie.
Almindeligt Udkast af Krigens Skueplads eller geographisk, topographisk og historisk Beskrivelse over Danmark, Norge og Sveriig.. som Inledning till Fredrik IV's KrigsHistorie.


Ehrencron.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Blåsört, Utricularia major - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.