VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

FAGGOT, JACOB.

1699-1777.
Jacob Faggot, skrevs med sina båda -troligtvis- äldre bröder vid 14 års ålder in vid Uppsala Universitet och började som informatör hos landshövdingen friherre Nils Reuterholm.
År 1724 erhöll Faggot auskultant i Bergskollegium. Från 1727 och framåt fanns han i Lantmäteriet. Då inte bara som lantmätare utan även t.ex. som lärare i geometri. Faggot var ledamot av kommissionen för justering av mått och vikt (1733 och 1739), och komissionen att överse och förbättra skogsordningar. Han var även engagerad i kartläggningen av Finland och ledde storskiftesverket i Finland och Skåne
Faggot fungerade som sekreterare för KVA 1741-1744 samt delar av 1757 och 1760. Emellertid kom Faggot tidigt på kant med KVA då han angrep latiniteten och försvarade svenska språket. Som en följd därav blev Faggot en av initiativtagarna till Svenska Tungomålsgillet (ST). Faggot ansökte om kunglig auktorisering av detta gille. Dock lyckades det ledningen för KVA att hindra detta och även förekomma gillet i samma ärende. Då ST tynade b
...


WIDMARK, HENRIK ADOLF.

Född 1833 5/9 i Ljusdals sn (Gävleb.), död 1889 3/3 i Karlstad.
Major i armén. Landshövding. Kartograf och etsare. Son av lantmätaren och landshövdingen Per Henrik W. och Carolina Andrietta Ström. Kartograf vid Rikets allmänna kartverk 1859-73. Var kapten vid Hälsinge regemente och major i armén, då han 1873 utnämndes till landshövding i Norrbottens län. Erhöll 1885 transport till Värmlands län.





Bland arbeten.
Karta över Göta kanal med utsikter, efter A. Nay, etsn.


Hultmark, 1944.


BRION DE LA TOUR, LOUIS.


Fransk ingenjör och geograf under slutet av 1700-talet. Han gav 1765 ut 'Tableau périodique du monde, ou la Géographie raisoneé et critique', 1766 'Atlas général, civil et ecclésiastique', samt under åren som följde en rad andra atlaser och geografiska verk. Hans sista verk, 'Atlas géographique et statistique de la France' utkom 1803.

Bland arbeten.
Tableau périodique du monde, ou la Géographie raisoneé et critique.
Atlas général, civil et ecclésiastique.
Atlas géographique et statistique de la France.


Nouv. biogr. gen.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Kärrtistel, Cirsium palustre - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.