SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

WAESBERGHE, JOANNES JANSSONIUS VAN.

Död ca. 1680.
Holländsk bokhandlare. Han var från början boktryckare i Rotterdam, men kom till Amsterdam och gifte sig med en dotter till Joannes Janssonius (se denne). Efter svärfaderns död fortsatte han tillsammans med de övriga arvingarna dennes firma. Enligt signaturen på flera av kartorna samarbetade han en tid med engelsmannen Moses Pitt (se denne) mer om detta har inga ytterligare uppgifter hittats. Efter Waesberghes död verkar det som en del av kartorna övertagits av andra förläggare, däribland Peter Schenk (se denne) och Gerard Valk (se denne). Verksamheten drevs vidare som ett familjeföretag, åtminstone ett antal år in på 1700-talet.

ZIEGLER, JACOB [Ciglerus, Landavus].

1470-1549.
Born in Landau, Professor in Vienna. Palestine 1532 (Maps of Palestine and one of Northern Regions, the first printed map to show magnetic variation.)

Tooley.

Tollin, Ferdinand.

Född i Gävle 1807 eller 1808. Död i Schweiz 1860.
En svensk uppfinnare, ingenjör, konstnär (tecknare och grafiker) och Stockholmsskildrare. Han är representerad på Nationalmuseum.
Tollin tecknade politiska karikatyrer som han gav ut i litograferade album.
Tollin publicerade 1845 under pseudonymen J. L. Nygren en bok under namnet Hjelpreda för lånsökande. Boken förtecknade diverse ockrare i Stockholm, däribland Claes Christer Horn, greve och ståthållare på Stockholms slott, och C. R. af Robsahm, major och riddarhusledamot. Boken utkom i tre upplagor, men sedan blev Tollin åtalad för ärekränkning och flydde från Sverige, först till Tyskland och sedan till Schweiz.
I Tyskland gjorde han illustrationer till läroböcker i fäktning och var fäktmästare. Han hamnade senare i Genève. I mitten på 1800-talet tog han ut ett patent på en slagvingedriven flygmaskin, och 1852 gav han i Genève ut skriften L'aéronautique d'après nature. Science positive nouvelle et son application pratique, vilket har medfört att han kallats 'den förste svenske flygteknikern'. Han fö...
Bland arbeten.
Ringaren i Notre Dame 1844.
Kungliga begrafningen och kröningen 1844.
Panorama från Mosebacke 1844.
Hjälpreda för lånesökande 1845.
Neue illustrirte fechtschule 1851.
L'aéronautique d’après nature. Science positive nouvelle et son application pratique, Genève, Schweiz, 1852.

Nordisk Familjebok, andra upplagan.Svenskt Biografiskt handlexikon.

Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936

Biskopsdömet Osnabrück. - Blaeu 1643/44.

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.