VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Salmson, Axel Jacob.

(1807-1876)
Salmson, svensk-judisk konstnärsfamilj inflyttad från Prag på 1790-talet. Axel Jacob Salmson, litograf (1807-76), utgav bl.a. planschverken 'Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer' (1844-56), ny upplaga 1861. 'Konung Gustaf III och hans samtida' (1846-47), och 'Rikssalen på Gripsholms slott' (1847-49). Salmson grundade 1854 en litografisk anstalt och gav 1859-61 ut 'Litografiskt allehanda', som fick stor betydelse för svensk illustrationskonst men tyvärr förorsakade Salmsons ekonomiska ruin. 1862 bosatte sig Salmson i USA

Axel Jakob (förut Sem Jakob) S., litograf, f. 1807, d. 1876 i Amsterdam, staten New York, blef liksom brodern elev vid konstakademien, men utbildade sig på egen hand för sitt blifvande fack. Bland de planschverk, som han utgaf, äro porträttsamlingarna Svenska konungar och deras tidehvarf (1830-43; förkortad uppl. 1855-60) samt Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer (1844-56; ny uppl. 1861), båda efter egna teckningar. Dessa verk, som vunno mycken spridning, utmärkas för pr
...
Bland arbeten.
'Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer' (1844-56), ny upplaga 1861.
'Konung Gustaf III och hans samtida' (1846-47),
'Rikssalen på Gripsholms slott' (1847-49)
Svenska konungar och deras tidehvarf (1830-43; förkortad uppl. 1855-60)
Lithografiskt Allehanda.


Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Svenskt biografiskt handlexikon.


ZENO, NICOLO.

Ca. 1550. Han föddes i Venedig 1515
Italiensk författare. Hade under årens lopp en rad höga förtroendeposter i republiken Venedig. 1543 deltog han i beskickningen till kejsare Karl V. Han hade vunnit rykte som författare, matematiker och geograf, då han 1558 utgav en reseberättelse från de nordiska farvattnen, byggd på gamla familjeupptäckter. Enligt dessa vistades två bröder från Venedig, Nicolo och Antonio Zeno, under åren runt 1390 på ön Frisland mellan Skottland och Grönland och utförde stora bedrifter i tjänst hos landets furste, Zichmni. Med berättelsen om de två brödernas resor i det nordliga Atlanten som underlag utarbetade Zeno en karta som medföljde boken. Här är Frisland och en rad andra okända öar ritade med stor noggrannhet. På grund av författarens anseende blev boken accepterad av samtiden men efter hand som kunskapen om dessa farvatten ökade, och det visade sig att de sjöfarande aldrig återkom, började man tvivla på sanningen i berättelsen. Under flera år har lärda, vetenskapsmän, geografer och historiker gjort Zenos bok till f
...


Bagrow. - Salmonsen.


DAHLSTIERNA, GUNNO EURELIUS.

Född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern.
Gunno Dahlstierna, var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702 (före adlandet hette han Eurelius). Han var son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera.
Dahlstierna blev student i Uppsala 1677 och inspirerades av Olof Rudbeck att från 1681 engagera såsom lantmätare i Livland, med särskilt uppdrag att kartlägga detta landskaps område och gränser, och begav sig 1685 till Tyskland, där han studerade vid flera universitet, bland annat i Leipzig, där han (1687) försvarade en avhandling, De electro, på sådant sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände det oaktat till Sverige, där han 1690 utnämndes till lantmäteriinspektör. Från 1691 var hans verksamhet förlagd till Pommern, även sedan han 1699 utnämnts till direktör för svenska lantmäteriet. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor.
Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i b
...
Bland arbeten.
Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar.
Swea lands frids-frögd i Saxen.


Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd. VÖBAM. Kjell Åberg.



Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734



'Carte de la Baye de Mosambique.' - Bellin 1700-talets mitt.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.