VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

ALLARD, HUGO [Hugh / Huych].

Död 1684. (?)
c. 1645-91. (?)
Koppargraverare och kartförläggare, Hugo Allards kartor baserade sig ofta på kartor av J. Blaeu, N. Visscher, J. Jansonnius och F. de Wit. Han arbetade tillsammans med sin son Carel Allard som även kom att efterträda honom.

The Allard family ran an active publishing business in Amsterdam in the latter half of the seventeenth century. Most of their publications consisted of atlases made up of maps and town plans by their more famous predecessors, Blaeu, Jansson, de Wit, Visscher and others, but one of their most attractive and interesting sheet maps was of New England (Hugo Allard, 1656), based on Jansson, which included a view of New Amsterdam by C. J. Visscher.



SCHENK, PIETER d.ä.

1645-ca. 1718. Född i Elberfeld i Preussen, död i Amsterdam.
Holländsk kopparstickare och kartograf. Han kom i tidiga år till Holland och blev elev till kopparstickare Gerard Valck (se denne) i Amsterdam. Han utförde till att börja med topografiska planscher, senare porträtt och stick med historiska och bibliska motiv. Totalt känner man till över 600 av hans arbeten. Tillsammans med sin lärare och svärfar, G. Valck, drev han en omfattande konst- och karthandel, vari de bl.a. tog upp J. Janssonius' (se denne) atlas. 1702 gav han ut en samling stadsöversikter, 'Hecatompoli' i 100 blad, och ca. 1709 en 'Atlas Contractus'. 1731 upprättade hans änka och sonen Leonard Schenk en överenskommelse om firmans framtid. En annan son, Peter Schenk, hade under åren 1730-50 en bokhandel i Amsterdam och var även kartutgivare.

Bland arbeten.
Hecatompoli.
Atlas Contractus.


Kleerkooper. - Phillips. - Thieme-Becker. - Tooley.


HERMELIN, SAMUEL GUSTAF.

1744-1820. Född och död i Stockholm.
Svensk kartograf och friherre. 1770 blev han bergsmästare och 1781 bergsråd. Han gjorde även en förtjänstfull insats som kartograf genom att ta upp en gammal plan om geografisk beskrivning och kartläggning av Sverige och Finland. Verket påbörjades 1795 och avslutades 1818 med totalt 33 kartor med titeln 'Geographiske chartor öfver Swerige i 4 afdelingar'. Det 'Hermelinska kartverket', som är den första svenska rikskartan i atlasform, fick stort erkännande. Arbetet med kartorna försatte honom i svåra ekonomiska omständigheter. Hermelin var medlem av en rad lärda sällskap både i Sverige och utomlands.

Bland arbeten.
Kartor i verket Geographiske chartor.
Finland.
1. Storfurstendömet Finland.
2. Nylands och Tavastehus samt Kymmene-gårds höfdingedömen.
3. Savolax och Karelens eller Kuopio höfdingedömen.
4. Uleåborgs höfdingedöme.
5. Wasa höfdingedöme.
6. Åbo och Björnebergs höfdingedöme med Åland.
Sverige.
1. Swerige med tillgränsande länder.
2. Carlstads höfdingedöme eller Wärmeland. (2 blad).
3. Elfsborgs höfdingedöme.
4. Göta rike eller Södra delen af Sverige.
5. Göteborgs och Bohusläns höfdingedöme.
6. Halmstads höfdingedöme eller Halland.
7. Helsingland och Gestrikland.
8. Herjeådalaen.
9. Jönköpings, Kronobergs och Blekings höfdingedömen.
10. Kalmar höfdingedöme med Öland.
11. Kopparbergs Säters, Näsgårds och Wester bergslags fögderier i St. Kopparbergs höfd.
12. Linköpings höfdingedöme eller Östergötland.
13. Nyköpings höfdingedöme.
14. Skaraborgs höfdingedöme.
15. Skåne eller Malmöhus och Christianstads höfdingedömen. (2 blad).
16. Stockholms höfdingedöme.
17. Stora Kopparbergs höfdingedöme eller Dalarne.
18. Svea rike och Norrland.
19. Upsala höfdingedöme.
20. Westerbotten och Lappmarken, eller Umeå höfdingedöme.
21. Westerås höfdingedöme.
22. Wisby höfdingedöme eller Gottland.
23. Ångermanland, Medelpad och Jämtland eller Wester Norrlands höfdingedöme.
24. Örebro höfdingedöme.

I atlasen ingår även 3 vyer / utsikter.
1. Utsigt af ett Wattenfall i Lappmarken.
2. Utsigt af en Belägenhet i Finland.
3. Utsigt af Stockholm.

Totalt 33 kopparstick.


(Lönborg, s. 193-209. - Sv. män och kv.



Stockholm - Mentzer ca 1860.



Veketåg, Juncus effusus - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.