VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

JANSSONIUS, JOANNES.

Ca. 1590-1664. Född i Arnheim, död i Amsterdam.
Holländsk bokhandlare och kartograf. Han var först bokhandlare i sin födelsestad men flyttade till Amsterdam efter att han 1612 gift sig med en av Jodocus Hondius döttrar. År 1616 kom hans första egna kartarbeten, som var kartor över Frankrike och Italien. 1617 gav han ut Ptolomaeus geografi. Han lagade även jordglober. Tillsammans med sin svåger Henrik Hondius gav han 1633 ut Mercator-Hondius atlasen i två band och 1635 gav han ut ytterligare tre band. Flera utgåvor följde och det blev slutligen 6 band. 1637 gav han ut sjökartverket 'Le Nouveau Phaot de la Mer' med 51 kartor. 1657 kom 'Theatrum exhibens illustriores.. civitates' i 8 band, och under åren 1658-61 'Novus Atlas' i 11 band. Janssonius hade en utbredd verksamhet i Skandinavien. I Köpenhamn låg en betydande filial och 1647 drev han ett tryckeri med bokhandel i Stockholm. 1650 arbetade även hans son med detta, men ingen av dem upphöll sig i Stockholm. Filialen där drevs av en ställföreträdare som 1664 övertog tryckeriet för egen räkning. Janssonius...
Bland arbeten.
Le Nouveau Phaot de la Mer.
Theatrum exhibens illustriores.. civitates.
Novus Atlas.


Kleerkooper. - Klemming. - Skåne. - Tooley.

Euler, Leonhard


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.

PONTOPPIDAN, ERIK.

1698-1764. Född i Aarhus, död i Köpenhamn.
Dansk-norsk teolog och författare. 1716 började han studera och tog en teologisk examen 1718. Verkade senare som lärare och präst i ett antal städer. 1740 blev han professor i teologi vid universitetet i Köpenhamn, 1747 biskop i Bergen och 1755 prokansler vid universitetet. Av hans omfångsrika författarskap nämns här endast 'Det förste Forsög paa Norges naturlige Historie' i två band (1752-53), rikt illustrerat med bilder och naturhistoriska figurer. Detta verk kom även i en tysk och en engelsk utgåva.

Bland arbeten.
Det förste Forsög paa Norges naturlige Historie.


Ehrencron.


Karta öfver Stockholm. - 1904.


Warmholtz - C. H. Tersmeden ca 1900.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.