VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

MOLL, HERMAN.

Död 1732. Föddes i Holland.
Engelsk kartograf. Kom ca. 1698 till London där han senare hade sin verksamhet. Arbetade först som kopparstickare för andra kartutgivare, men började snart på egen hand. Hans främsta verk är en stor atlas utan titel ca. 1700, 'Atlas Manuale' (1709), 'Atlas Geographus' i 5 band (1711-17), 'New and complete Atlas' (1719) och 'Atlas Minor' (1729). Utarbetade dessutom kartor för 'The Complete Geographer' (1709) och en rad andra geografiska och historiska verk. Han utgav även några böcker, som 'A System of Geography' (1701).

Bland arbeten.
Atlas Manuale.
Atlas Geographus.
New and complete Atlas.
Atlas Minor.
The Complete Geographer.
A System of Geography.


Dict. nat. biogr. - Tooley.

KÖHLER, JOHANN DAVID.

1684-1755. Född i Colditz, Sachsen, död i Göttingen.
Tysk historiker. Från 1703 studerade han teologi, språk och historia i Wittenberg. 1710 blev han professor i logik och 1714 i historia vid universitetet i Altdorf. 1735 blev han tillsatt som professor i historia vid det nyupprättade universitetet i Göttingen. Förutom flera historiska verk gav han bl.a. ut 'Bequemer Schulund Reisen-Atlas' (1719) och en 'Atlas manualis' (ca. 1724).

Bland arbeten.
Bequemer Schulund Reisen-Atlas.
Atlas manualis.


Allg. d. Biogr. - Ph.

SPOLE, ANDERS.

1630-99. Född i Banarps socken, död i Uppsala.
Svensk astronom. Studerade under åren 1652-63 i Greifswald och Uppsala och 1664-67 gjorde han en studieresa till en rad av Europas universitetsstäder. 1667 blev han professor i astronomi vid universitetet i Lund och inrättade där det första svenska observatoriet, som kom att ödeläggas under kriget med Danmark 1676-77. 1679 blev han professor i astronomi i Uppsala och inrättade där ett nytt observatorium. Han utgav flera läroböcker i astronomi och under flera år även almanackor. Som astronom var han Erik Dahlbergs (se denne) rådgivare vid framställningen av dennes nya karta över Norden.


Lönborg. - Nordenmark.


Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936


Dunkerque med dess redd. - Blaeu 1643/44.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.