VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Caspar Henne(n)berg(er) (sometimes also 'Kaspar'.

1529 – 29 February 1600.
Was a German Lutheran pastor, historian and cartographer.
Hennenberger was born in a Franconian place given as Erlich (Erlichhausen?) and started to study Lutheran divinity at the University of Königsberg in 1550. In 1554 he began to work at the congregation of Georgenau and in Domnau. Probably in 1561 he moved to Mühlhausen, where he worked as a Lutheran Pastor for the next 29 years.
With the patronage of Duke Albert of Prussia Hennenberger published the first detailed map of Prussia in 1576, the book 'Kurze und wahrhaftige Beschreibung des Landes zu Preussen' (short and truthful description of the land Prussia) in 1584 and 'Erklärung der preußischen größeren Landtafeln oder Mappen' (explanation of the larger Prussian maps) in 1594.
In 1590 Hennenberger became the Pastor of the Large Hospital at Königsberg-Löbenicht, where he died in 1600. He was buried in the Hospital's Church.

Bland arbeten.
Kurze und wahrhaftige Beschreibung des Landes zu Preussen.
Erklärung der preußischen größeren Landtafeln oder Mappen.


SPAFARIEFF, Leonty


Knight Leontiy Vassilievich Spafaryev (1765 - 30 January 1847) was a Lieutenant General of the Imperial Russian Navy. Spafaryev was Director of the Lighthouse Administration and cartographer of the Russian Admiralty.
Spafariev was an important contributor to the improvement of navigation along the Russian coasts. The first lighthouses in Russia were built during tsar Peter the Great's drive for reform and modernization at the beginning of the 18th century. However, it was only until the Administration of Lighthouses was created in 1807 that the Russian lighthouse system followed an organized pattern, becoming effective and efficient. This office was established by the Russian Navy and it began under the leadership of Leontiy V. Spafaryev.
As a cartographer, perhaps his most outstanding work is the 'Atlas of the Gulf of Finland', published in 1817. His name is spelt as 'Spafarief' or 'Spafarieff' in the United States.
The Spafaryev Islands in the Sea of Okhotsk and Spafarief Bay in the coast of Alaska
...
Bland arbeten.
Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night.


ERICHSEN, JON.

1728-87. Född på Skålafell, död i Köpenhamn.
Isländsk-dansk ämbetsman. Studerade i Trondheim 1748 och tog en juridisk examen 1758. Följande år blev han professor i juridik vid Sorö Akademi, 1779 assessor i 'Höjesteret' och 1781 bibliotekare vid 'Det Konglige Bibliotek' i Köpenhamn. Under årens lopp hade han många offentliga förtroendeuppdrag, bl.a. som direktör i handeln med Island, Grönland och Finnmarkerna. Han hade titeln konferensråd och var medlem i ett flertal lärda sällskap i Danmark, Norge och på Island.


Ehrencron.



Karta öfver Stockholm. - 1904.



'Hanko - Jussarö.' - Finland 1940.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.