SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

ÅKERLAND, ERIK.

1754-1835. Född i Stockholms län, död i Stockholm.
Svensk kopparstickare. Han var först elev hos kopparstickaren professor Per Floding och gick senare i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberger. 1781 blev han anställd i kartgravören Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. Omkring år 1790 utförde han graveringarna till Nordenankars (se denne) sjökort och ca. 1797 hans generalkarta. I övrigt ägnade Åkerland sig mycket åt kartor för skolbruk. Bland hans kopparstick kan särskilt nämnas porträtt, samt en stor översikt, 'Stockholm och dess sköna nejder'.

In 1781, was accepted as an apprentice in map engraver Fredric Akrel's Stockholm workshop. Produced some of the engravings for Nordenankar's sea charts. Åkerland and Carl Fredric Akrell were responsible for the copperplate engravings for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas). Even after his 80th birthday, he worked producing maps 'for the tuition of youth'.


Kopparstickare, etsare och kartgravör. Född 1754 6/4 i Stockholms län, död 1835 11/11 i Stockholm (Klara). »Född bondson.» Kallade sig...
Bland arbeten.
Stockholm och dess sköna nejder.
A. M. PORTER, Don Sebastian, konung af Portugal, I-II, Sthlm 1825: 2 genrebilder, kpst.
Stockholm och dess sköna nejder, 51 byggnader och monument å samma bkd, efter C. G. Blom, kpst.
Ett flertal kartor, bl. a. över Ålands skärgård, 1779, Finska viken, 1788, och Norge med Kristiania, 1816.
Bataille emellan svenska flottan.. .och ryska flottan vid Ölands södra udde 1789, efter A. Sjöstierna, kpst.
M. SCHENSTRÖM, Afhandling om Strömsholms canal och slusswärk, Uppsala 1797: karta över Strömsholms kanal, efter G. Norenius.
C. H. BÄCK, Väg-visare genom Upsala höfdingedöme, Uppsala 1801: vägkarta, 1801.
A. SPARRMAN, Resa till Goda Hopps-udden, Södra pol-kretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Cafferlanden, åren 1772-76, II, Sthlm 1802: ett 10-tal utsikter och folktyper från Afrika och Söderhavsöarna, kpst.
P. A. GRANBERG, Staden Göteborgs historia och beskrifning, I-II, Sthhn 1815: karta över Göteborgs skärgård, 1815.

Hultmark. - Lönborg.Hultmark, 1944.Sveriges sjökartor – A. Hedin.

FAGGOT, JACOB.

1699-1777.
Jacob Faggot, skrevs med sina båda -troligtvis- äldre bröder vid 14 års ålder in vid Uppsala Universitet och började som informatör hos landshövdingen friherre Nils Reuterholm.
År 1724 erhöll Faggot auskultant i Bergskollegium. Från 1727 och framåt fanns han i Lantmäteriet. Då inte bara som lantmätare utan även t.ex. som lärare i geometri. Faggot var ledamot av kommissionen för justering av mått och vikt (1733 och 1739), och komissionen att överse och förbättra skogsordningar. Han var även engagerad i kartläggningen av Finland och ledde storskiftesverket i Finland och Skåne
Faggot fungerade som sekreterare för KVA 1741-1744 samt delar av 1757 och 1760. Emellertid kom Faggot tidigt på kant med KVA då han angrep latiniteten och försvarade svenska språket. Som en följd därav blev Faggot en av initiativtagarna till Svenska Tungomålsgillet (ST). Faggot ansökte om kunglig auktorisering av detta gille. Dock lyckades det ledningen för KVA att hindra detta och även förekomma gillet i samma ärende. Då ST tynade b...

Cardon, Johan Elias.

Född 17 oktober 1802 i Stockholm, död 3 juli 1878 i Stockholm.
Johan Elias Cardon var en svensk konstnär, litograf och hovgravör.
Gift med Britta Kristina Sundberg född 14 september 1812 död 7 juli 1894. Far till två döttrar, Ida Cardon född 13 juli 1839 och död 10 mars 1881 och Kerstin Cardon samt bror till litograferna Carl Oskar och Oskar Daniel Cardon.
Cardon var av vallonsk släkt. Efter ett års studier i handelslära i Härnösand hoppade Cardon av utbildningen för att bli elev hos kopparstickaren Christian Forssell i Stockholm samtidigt studerade han vid Konstakademien. På ett kungligt stipendium studerade han litografins teknik i Paris 1830-1831 och 1833-1834 samt i München 1832. Han blev agré vid Konstakademien 1835 och ledamot 1843 med titeln kunglig litograf.
Tillsammans med A. M. Spong startade han 1835 ett litografiskt tryckeri där man införde de moderna litografimetoder Cardon studerat i Tyskland och Frankrike.
Hans produktion omfattar omkring 600 blad huvudsakligen med porträtt bilder. Hans största samlade porträttverk gavs ut 1842 under namnet Gal...

Stockholm - Mentzer ca 1860.

Riddarsporre, Delphinium consolida - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.