VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

KÖHLER, JOHANN DAVID.

1684-1755. Född i Colditz, Sachsen, död i Göttingen.
Tysk historiker. Från 1703 studerade han teologi, språk och historia i Wittenberg. 1710 blev han professor i logik och 1714 i historia vid universitetet i Altdorf. 1735 blev han tillsatt som professor i historia vid det nyupprättade universitetet i Göttingen. Förutom flera historiska verk gav han bl.a. ut 'Bequemer Schulund Reisen-Atlas' (1719) och en 'Atlas manualis' (ca. 1724).

Bland arbeten.
Bequemer Schulund Reisen-Atlas.
Atlas manualis.


Allg. d. Biogr. - Ph.

VEEN, ADRIEN.

1572-ca. 1632.
Holländsk kartograf. Gjorde sig främst berömd för konstruktionen av en ny typ av sjökort. Han hävdade att den vanliga plana formen gav en felaktig framställning av kartbilden och försökte istället 'gebulte kaarten' så att den följde jordens buktning. De första kartorna av denna typ kom ut under åren 1595-98. De blev mycket omstridda och var knappast länge i bruk. Han samarbetade senare med Jodocus Hondius d.y. (se denne). År 1613 gav de förutom en Nordenkarta, även ut en himmelsglob.


Nederl. biogr., II. - Orbis., s. XV.

WYLD, JAMES.

1812-87.
Engelsk geograf. Han var son till James Wyld (se denne). Fick först militär träning men gick snart över till faderns verksamhet. Han köpte William Fadens (se denne) kartförlag och blev 1830 medlem av Royal Geographical Society. Hans företag blev med tiden mycket omfattande och 1854 fanns den på tre olika ställen i London. Som kartutgivare ansträngde han sig alltid för att tillgodose det aktuella behovet. I hans produktion finner man således specialkartor över guldgrävardistrikt, krigskartor osv. Hans 'Popular Atlas' fick stor utbredning. Wylds kartor kom ofta kompletterade med värdefulla geografiska upplysningar. Hans största verk som geograf var emellertid en väldigt väl genomarbetad jordglob, som han slutförde 1851. Den var 60 fot hög, 40 fot i diameter och upplyst med gas. Wyld hade titeln kunglig geograf.


Bland arbeten.
Popular Atlas.


Dict. nat. biogr.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


'Leufsta.' - Gustaf Pabst 1870-1879.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.