VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

KRUM, NICOLAI SOLNER.

1840-1917. Född i Fiskum, död i Christiania (Oslo).
Norsk kartograf. Han blev utnämnd till underofficer och arbetade därefter en tid som assistent vid järnvägen. Från 1865 var han under flera år länskonduktör i Christianias (Oslo) län. Vid sidan om denna verksamhet drev han en omfattande och omsorgsfullt utarbetad kartläggning av i stort sett alla norska städer och stadsmässigt bebyggda trakter. Hans stora vägkarta över Christiania (Oslo) blev prisbelönt på utställningarna i Köpenhamn och Paris 1888-89.


Norsk Folkeblad 1904. - T.U., 1918.

Cassini de Thury, César-François

17 June 1714 – 4 September 1784
César-François Cassini de Thury (17 June 1714 – 4 September 1784), also called Cassini III or Cassini de Thury, was a French astronomer and cartographer.
Cassini de Thury was born in Thury-sous-Clermont (Oise), the second son of Jacques Cassini and Suzanne Françoise Charpentier de Charmois. He was a grandson of Giovanni Domenico Cassini, and would become the father of Jean-Dominique Cassini, Comte de Cassini.
In 1735, he became a member of the French Academy of Sciences as a supernumerary adjunct astronomer, in 1741 as an adjunct astronomer, and in 1745 as a full member astronomer.
In January, 1751 he was elected a Fellow of the Royal Society.
He succeeded to his father’s official position in 1756 and continued the hereditary surveying operations. In 1744, he began the construction of a great topographical map of France, one of the landmarks in the history of cartography. Completed by his son Jean-Dominique, Cassini IV and published by the Académie des Sciences from 1744 to 1793, its 180 plates ar...

AKRELL, CARL FREDRIC.

1779-1868.
Son of engraver Fredric Akrel. Worked on the fortification of the Trollhätte Canal and defence posts in the Stockholm archipelago. Served as major and senior aide-de-camp for King Karl Johan in the First Napoleonic War and was seriously wounded in the chest in the storming of Leipzig. Was made a noble in 1819. Promoted to lieutenant general and appointed head of the Telegraph administration in 1854. A hobby engraver, producing among others the maps for Sweden 's Marine Atlas (Sveriges SjöatIas).


Bland arbeten.
Sveriges SjöatIas.


Sveriges sjökartor – A. Hedin.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


Stålört, Gentiana campestris - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.