VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

PROBST, GEORG BALTHASAR.


Was the most important member of an Augsburg family of artists and publishers. He was the German representative of the 'Vue d'Optique' , a genre of copper engravings showing in the size of this here shown print the architectural 'wonders of the world' to people mainly during fairs. The prints were pushed into a view box and the viewers, one at a time, could look through a lens to see the prints inserted into the box by the operator, for money, of course. There were French, Italian, Spanish, publishers of Vue d'Optique prints. But the most famous and the most true to facts ones came from the Augsburg workshop of G.B. Probst. He produced ca. 400 of them, not only views of places, but also a variety of other subject matters. While most prints of this genre were loudly and heavily colored, a small series was left black and white, truly showing their artistic value beyond the fulfilment of curiosity at fairs.


SCHOTEN, FRANCIS van.


Prof. Mathematics at Leiden, cartographer.

Bland arbeten.
Bergen op Zoom, Blaeu 1630 etc. and Jansson (1636).


Tooley.


Dudley Chase, Ernest.


Pictorial maps - maps with vignette illustrations on top of the geographical content - go back practically to the known beginning of cartographic history: Petroglyph maps dating from the Neolithic sometimes are found combining geographic features with representations of animals, people or dwellings.

Vignette insets or overlays are also found throughout the period of printed maps. But maps richly overlaid with small pictures are more commonly found from the 19th century onwards. (A notable exception is the Carta Marina of Olaus Magnus, published in Venice in 1539, which presents a depiction of Scandinavia with more than 100 small woodcut illustrations of animals, real and imagined, and of people pursuing all kinds of activities, such as hunting, fishing, skiing, etc.)

Ernest Dudley Chase was an exceptional creator of pictorial maps. Though he worked primarily as a graphic artist and businessman in the greeting card industry, Chase also designed, drew, and self-published more than 50 pictorial map
...
Bland arbeten.
A Pictorial Map of North America 1945.
A Pictorial Map of South America 1942.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Plan du Fort de Mozambique tire de Faria. - J. N. Bellin ca 1750.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.