SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

VISSCHER, CLAES (eller NICOLAS ) JANZON.

1586-1652. Född och död i Amsterdam.
Holländsk kartograf. Gick i lära som kopparstickare och kartritare hos Jodocus Hondius och grundlade därefter sitt eget konstförlag. Visscher var en duktig kopparstickare, som förutom kartor även utförde landskaps- och historiska bilder. Hans firma övertogs av sonen Nicolas (1618-79) och senare sonsonen Nicolas Visscher (se denne). Deras firma gav ca. 1660 ut en 'Atlas Contracuts' och ca. 1680 en 'Atlas minor' som både kom i en rad utgåvor. Deras kartplaner användes också i stor utsträckning av andra kartutgivare, både i Holland och andra länder. Kartor av den äldre Visscher räknas som ganska sällsynta. Han uppträder vanligtvis under sitt latinska namn Nicolaus Joh. Piscator.

Claes Jansz. ging rond 1608 in het huis 'Op de Kolck inde Visscher' wonen. In het begin lag de nadruk op het versieren van de kaarten van Blaeu en Hondius. Later begon hij zijn eigen drukkerij en startte ook met de productie van kaarten. In 1611 kocht hij een huis in de gerespecteerde Kalverstraat, waar ook belangrijke concurrent...
Bland arbeten.
Atlas Contracuts.
Atlas minor.

Nederl. biogr., VII. - Tooley.

METIO, [METIUS, MATIUS], ADRIANO.

1571-1635.
Mathematician and astronomer.

Bland arbeten.
W. Frisia 1630, used by Hondius and Blaeu.

Tooley.

BILLMARK, CARL JOHAN

1804-1870
Billmark. Karl Johan, tecknare, litograf, f. 28 jan. 1804 i Stockholm, blef - efter att hafva tillbragt några år såsom handelsbiträde - 1822 lärjunge hos kopparstickaren K. D. Forssell, i hvilkens bekanta verk 'Ett år i Sverige' han utförde två tredjedelar af planscherna. 1827 lämnade han Forssells ateljé, öfvergaf gravyren för litografien, och sedan han i Etyder för landskapstecknare (1828-30) och Skotska vyer gifvit lefvande prof på sin förmåga.i den nyvalda konstgrenen, lämnade han Sverige 1833 och var därefter bosatt i Paris till sin död, i nov. 1870. Därifrån företog han flera resor till Tyskland, Schweiz, Italien och hemlandet. I Paris utgaf han sina arbeten, bl. a. Stockholms pittoreska omgifningar: Djurgården; Pittoresk resetur från Stockholm till Neapel (1841-51); Sverige. Akvarell-litografi och tontryck (1853-66, vyer och interiörer från Stockholm, Uppsala, Sigtuna, Gripsholm och Skokloster); Panorama öfver Stockholm från Skeppsholmskyrkans kupol, och det för konung Karl XV:s räkning utförda praktve...
Bland arbeten.
Ett år i Sverige
Etyder för landskapstecknare 1828-30
Skotska vyer
Stockholms pittoreska omgifningar: Djurgården
Pittoresk resetur från Stockholm till Neapel (1841-51)
Sverige. Akvarell-litografi och tontryck (1853-66, vyer och interiörer från Stockholm, Uppsala, Sigtuna, Gripsholm och Skokloster)
Panorama öfver Stockholm från Skeppsholmskyrkans kupol
Le château royal d'Ulriksdal (1871)

(Nordisk Familjebok, Ugglan, Band 3 spalt 399.)

Karta öfver Stockholm. - 1904.

'Store-Baelt. Nordlige del.' - Köpenhamn 1908.

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.