VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

HOLM, THOMAS CAMPANIUS.

Född o. 1670 i Stockholm (trol. i Klara), död 1702 30/7 i samma stad (Jakob).
Kopparstickare och topograf. Son av gulddragareåldermannen Johan H. och Anna Thomasdotter Östgöte. Broder till lagmannen och kopparstickaren Johan H., adl. Stenholm. Student vid Uppsala universitet 1686. Ritare vid Antikvitetsarkivet från 1693.

Thomas Campanius Holm, död 1702, var en svensk boktryckare och kopparstickare. Holm blev student i Uppsala 1686, och framdrog en av farfadern, Johannes Campanius utarbetad indiankatekes, vilken han utgav 1696, och sammanställde ur farfaderns papper och andra källor Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America (1702).
Bland arbeten.
M. LUTHER, Catechismus, Sthlm 1696; karta över Nya Sverige, efter P. Lindeström.
T. C. HOLM, Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America, Sthlm 1702: försättsblad, svenskarna underhandla med indianerna, kpst., 2 landskap med figurer jämte 3 kartor, över Nord- och Sydamerika, Virginien samt Nya Sverige.


Hultmark, 1944. Svensk Uppslagsbok 1932.

KREPTING, OTTO CARL MARTIN.

1831-99 Född på Nes vid Fredrikstad, död i Trondheim.
Norsk officer. Han blev officer 1851 i Trondheims infanteribrigad och 1881 major och brigadintendent. 1855-56 var han mättekniker vid 'Norges Geografiske Opmaaling'. Från 1857 länsvägmästare i Söndre Trondheims län. Han var mycket intresserad av fornlämningar i Tröndelag, och lade bl.a. ned ett betydande arbete vid restaureringen av Nidarosdomen. Förutom kartorna över Tröndelags län gav han även ut en rad berättelser om sina arkeologiska undersökningar. Under flera år var han direktör för Vetenskapssällskapet i Trondheim.


Halvorsen.

GERARDUS, H.


Se GERRITSZ.


Tooley.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


Skuttunge under 1600-talet

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.