VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

THERSNER, ULRIK.

Född Kurkslätts socken i Finland d. 2 april 1779.
Militär, tecknare. Föräldrar: kapellanen Mikael Thersner och Johanna Dorph. - T. begynte redan vid sju års ålder sin militära bana, i det han då vardt antagen till skeppsgosse, i hvilken egenskap han tjänstgjorde under ryska kriget 1788-90. Sergeant vid arméns flotta 1794 och fänrik 1799, var han såsom informationsofficer vid Göteborgs eskader 1804 anställd att förrätta hydrografiska mätningar i Bohuslän. 1808 löjtnant i Fältmätningskåren, dit han blifvit förflyttad året förut, deltog han på skilda håll krigsoperationerna 1808-09, blef kapten 1810 och medverkade s. å. vid gränsregleringen mellan Sverige och Ryssland. Sedan han i 1813-14 års krig haft åtskilliga kommenderingar och sistnämnda år befordrats till major i Fältmätningsbrigaden, förrättade han bl. a. 1815-17 fältmätningar i Skåne. 1825 tog han afsked ur krigstjänsten med öfverstlöjtnants rang. - Bland elementen i hans ungdomsbildning hörde bl. a. att med grafstickeln frambringa åtskilliga småstycken. På egen hand förkofrade han sig gradvis i tecknin...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige


Svenskt biografiskt handlexikon. Nordisk Familjebok, första utgåvan.

HURTER [HURTERO], JOHANN CHRISTOPH.


Alemannia siva Sueaviae superioris Choro. 1625, used by Blaeu 1634 & c.
Bland arbeten.
Alemannia siva Sueaviae superioris Choro.


Tooley.

WIDMARK, HENRIK ADOLF.

Född 1833 5/9 i Ljusdals sn (Gävleb.), död 1889 3/3 i Karlstad.
Major i armén. Landshövding. Kartograf och etsare. Son av lantmätaren och landshövdingen Per Henrik W. och Carolina Andrietta Ström. Kartograf vid Rikets allmänna kartverk 1859-73. Var kapten vid Hälsinge regemente och major i armén, då han 1873 utnämndes till landshövding i Norrbottens län. Erhöll 1885 transport till Värmlands län.





Bland arbeten.
Karta över Göta kanal med utsikter, efter A. Nay, etsn.


Hultmark, 1944.


Karta öfver Stockholm. - 1904.


Album Vilmorin 1865. - Elisa Champin.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.