VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

CORONELLI, VICENTIUS. [Vincenco Maria]

1650-1718.
Italiensk matematiker och geograf. Han arbetade först som snickare men gick snart med i en klosterorden, där han bedrev flitiga studier inom flera områden, och 23 år gammal tog han en doktorsgrad. Kort därefter blev han ordens 'minister provincialis' i Ungern. 1686 blev han kosmograf för republiken Venedig, senare också professor i geografi vid universitetet i Venedig.

Franciscan monk, was one of the pre-eminent globe makers, his crowning glory being the pair of giant globes he made for Louis XIV, 3,9 metres in diameter.

RUCKMAN, JOHAN GUSTAF.

Född 1783 (ej 1780) 12/12 i Stockholm (Jakob), död 1862 20/1 i samma stad (Ad. Fredr.).
Tecknare och gravör. Son av skomakaregesällen Peter R. och Maria Christina Friberg. Kom som gravör o. 1805 under handledning av Johan Wilhelm Palmstruch och utvecklade en ytterst rik produktion på detta område under 1800-talets förra hälft. Ägde och bebodde från o. 1820 till 1840 ett hus i kv. Bocken 15 i Jakobs församling. 1840 21/2 förvärvade R. för 8,000 rdr banco en fastighet i kv. Rundeln 2 vid Norrtullsgatan i Adolfs Fredriks förs., där han bodde till sin död.

Bland arbeten.
Ett 100-tal kartor.


Hultmark, 1944.

SCAVENIUS [LAURIDS CLAUSEN].

1562-1626. Född i Köpenhamn, död i Stavanger.
Danish geographer, Bishop of Stavanger.

Norsk biskop. Han studerade först i Köpenhamn och senare i Rostock och Wittenburg där han tog magistergraden. 1590 blev han rektor vid Metropolitanskolan i Köpenhamn, 1594 professor pedagogicus vid universitetet där, och 1605 biskop i Stavanger. - Vid sidan om sin andliga verksamhet utarbetade han den första kända specialkartan över sitt stift. Den blev först publicerad i Blaeus (se denne) atlas med Scavenius' namn påtryckt, senare utan större förändringar upptagen i andra kartverk där endast utgivarens namn är angivet.


Tooley. Ehrencron - Jessen.


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


'Ducatus Slesvicensis' - Frederick de Wit ca 1688.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.