VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

ULRICHS, A.A.


Lantmätare. 'Till år 1995 passade Riksarkivet (Latvijas Valsts vestures arhivs) i Riga på att ge ut en väggkalender med tolv vägkartor, som lantmätaren A. A. Ulrichs sammanställt 300 år tidigare'.


Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.

GERINGIUS, ERIK.

Född 1707 19/12 i Bettna sn (Söd.), död 1747 12/1 i Stockholm (Jakob).
Brukspredikant och komminister. Kopparstickare. Son av kyrkoherden Anders G. Och Catharina Bergander. Elev av Johan van den Aveelen o. 1724. Student vid Uppsala universitet 1725, brukspredikant vid Vällinge i Salems sn (Sthlm) 1737, komminister i Jakobs och Johannes församlingar i Stockholm 1740. Kusinen C. E. Bergquist har graverat ett porträtt av sin lärare Geringius med följande omskrift:
»Den oss i koppar har så mänga bilder visat
Blir här i koppar sjelf af eftervärlden prisat
Som prest och konstnär har han tjent sitt fosterland
Var nitisk i sitt kall och konstrik i sin hand.»
Bland arbeten.
O. CELSIUS d. ä., De insula Melita, diss., resp. A. Geringius, Uppsala 1725: karta över Malta.
Antependium i Riddarholmskyrkan, 1726, kpst., avsett för J. Possieths tillämnade beskrivning över Riddarholmskyrkan.
P. TILLAEUS, Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
Karta över Mälaren, 1739.
Karta över Södermanland, 1743.
M. A. SAHLSTEDT, Stora Tuna i Dahlom och Bergom minnesdöme, Sthlm 1743: karta över Stora Tuna.


Hultmark, 1944.

VOOGT, CLAES JANSZ.

Död 1696.
Holländsk matematiker. För firman van Keulen (se denne) utarbetade han under 1690-talet ett sjökartverk. 'De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel' som senare kom i flera upplagor. På titelbladet kallar han sig 'Geometra en Leermester der Wiskunst'.

Bland arbeten.
De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel.


Phillips.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Piggtistel, Carduus Acanthoides L. - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.