VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

MORTIER, CORNELIUS.


Son till MORTIER, PIETER. 1721 ingick han kompanjonskap med Johannes Covens (se denne), och förde sin fars verksamhet vidare under firmanamnet Cóvens et Mortier. Deras kartproduktion, nämnt under Cóvens, var förvisso den viktigaste delen av verksamheten, men bokproduktionen verkar också ha varit ganska omfattande. Under viss tid samarbetade de med brodern Pierre Mortier (död 1754) som hade sin egen verksamhet, bl.a. om utgivningen av ett stort illustrerat bibelverk.


Kleerkooper.

HURTER [HURTERO], JOHANN CHRISTOPH.


Alemannia siva Sueaviae superioris Choro. 1625, used by Blaeu 1634 & c.
Bland arbeten.
Alemannia siva Sueaviae superioris Choro.


Tooley.

THELOTT, PHILIP JACOB d. ä.

Född o. 1635 i Schweiz, enl. egen uppgift, död 1710, begr. 6/11 i Stockholm (S:t Olof).
Ur- och instrumentmakare. Träsnidare, kopparstickare och akvarellmålare. Tillhörde en i Augsburg bosatt släkt av guldsmeder och kopparstickare. Var verksam i Schweiz, då han i slutet av 1660-talet inkallades till Sverige av Olof Rudbäck d. ä. för att i Uppsala »betjena den studerande ungdomen förnämligast med matematiska och mekaniska instrumenter». Åtnjöt här från 1670 undervisning i »tekniska vetenskaper» av Rudbeck och stod under dennes speciella protektion. Uppbar för sin verksamhet vid universitetet från 1671 till åtminstone 1695 årligen »simplice stipendium» med 180 dlr smt. Arbetade samtidigt i Antikvitetskollegii tjänst »uthi urmakerij sampt utstickande af koppar, messing och trä». Tillsammans med sina fyra barn Anna Maria, Hans, Olof och Philip Jacob utförde han illustrationerna till Rudbecks Atland och 7-8.000 träsnitt för dennes Campi Elysii. Efter den stora branden i Uppsala 1702, som förstörde största delen av hans livsverk och gjorde honom utfattig, flyttade T. till Stockholm och var här för sit...
Bland arbeten.
O. RUDBECK, Atland eller Manheim, atlasbandet. Uppsala 1679: 7 kartor över Europa och Sverige.


Hultmark, 1944.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Plattstarr, Carex disticha - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.