VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Formey, Jean Henri Samuel de.


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.


BRETEZ, LOUIS.





Bland arbeten.
'Plan de Paris' också känd som 'Plan de Turgot'. 1734-1739.


Celebi, Kâtip.

Kâtip Çelebi, Mustafa bin Abdullah, Haji Khalifa or Kalfa, (1609, Istanbul – 1657 Istanbul)
Kâtip Celebi was an Ottoman scholar. A historian and geographer, he is regarded as one of the most productive authors of non-religious scientific literature in the 17th century Ottoman Empire. Among his best-known works is the Kashf al-?un?n ‘an as?m? al-kutub wa-al-fun?n, ('The Removal of Doubt from the Names of Books and the Arts'), a bibliographic encyclopaedia, written in Arabic, which lists more than 14,500 books in alphabetic order.
Life and works
The son of a soldier, he himself was a soldier for ten years until a heritage made him turn to a more contemplative life. As the accountant of the commissariat department of the Ottoman Army in Anatolia, he accompanied the Ottoman army in the campaign against Baghdad in 1625, was present at the siege of Erzurum, and returned to Istanbul in 1628. In the following year he was again in Baghdad and Hamadan, and in 1633-34 at Aleppo, whence he made the pilgrimage to Mecca (hence his title Hajji). The following year he was in Erivan and then returned to Consta
...
Bland arbeten.
Cihannüma (The mirror of the world) Constantinople, Ibrahim Müteferrika, 1732. First edition.
This is the second work by Kâtip Celebi published in 1729. The author was a well known writer on history and geography and a bibliophile and in this work intended to publish a universal system of geography. In fact only part of the work (including the description of Asia Minor) was completed by Kâtip who used European and Arabic and Persian sources, and the whole was supplemented and edited by Ibrahim, who dedicated it to the grand vizir of Sultan Mahmud II, Ali Pasha.

The picture is showing the map of the Indian Ocean and the China Sea that was engraved in 1728 by the Hungarian-born Ottoman cartographer and publisher Ibrahim Müteferrika; it is one of a series that illustrated Katip Çelebi’s Cihannuma (Universal Geography), the first printed book of maps and drawings to appear in the Islamic world.



Karta öfver Stockholm. - 1904.



Starenflycht - C. H. Tersmeden ca 1900.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.