VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Linschoten, Jan Huygen van.

1563-1610.
Van Linschoten, born in Haarlem, is heard of in the service of the Portuguese Archbishop of Goa where he spent five years between 1583 and 1588. On his return to Holland he produced a History of his travels, important for the inclusion of maps from Portuguese sources, at that time rarely available to Dutch - or any other - cartographers. The maps (including a world map by Petrus Plancius) engraved by van Langren, are highly decorative with large cartouches, the arms of Portugal, compass roses, rhumb lines and sea monsters. Some are illustrated with views of prominent places or islands.

HOMANN, JOHANN BAPTIST.

(1663-1724. Född i Kamlach, död i Nürnberg.
Tysk kartograf. Han fick sin första undervisning hos jesuiterna i sin hemstad och skulle ha blivit munk men gick istället över till den evangeliska kyrkan. Bosatte sig i Nürnberg där han 1687 blev notarie. Som hobby började han på lediga stunder att kopiera kartor. Det visade sig snart att han hade betydande talang som kartritare, och 1702 grundlade han sitt eget kartförlag. Han fick snart rykte som den mest betydande av tyska kartografer, och hans kartor nådde en stor publik. Totalt ritade han 200 olika landkartor, något färre jordglober, astronomiska instrument och andra mekaniska arbeten. Hans stora världsatlas, 'Grosser Atlas ueber die ganze Welt', kom 1716 i 126 blad, och 'Atlas methodicus' år 1719 i 18 blad. Hans son, Johann Christoph Homann, fortsatte verksamheten efter faderns död.

Johann Baptist Homann (20 March 1664 – 1 July 1724) was a German geographer and cartographer, who made maps of the Americas.

Life
Homann was born in Oberkammlach near Kammlach in the Electorate of Bavaria. ...
Bland arbeten.
Grosser Atlas ueber die ganze Welt.
Atlas methodicus.

SCHLEICH, CARL PETER.

Född 1820 11/6 i München, död efter 1867.
Gravör och topograf. Son av kopparstickaren och litografen Carl Schleich d. y. S. anlände till Stockholm på pass från Berlin 1859 11/6. Var anställd vid Topografiska kåren 1861. Lämnade Sverige enligt pass av 1867 19/3 och for över Berlin till München. Deltog i Allm. industriutst., Sthlm 1866.

Bland arbeten.
Karta över Älvsborgs län, 1860.


Hultmark, 1944.


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


'Plan de Paris' / 'Plan de Turgot' - Louis Bretez 1734-1739.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.