VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

NEUHAUS, HEINRICH.


På mitten av 1800-talet var panoramabilder av stadsmotiv en omtyckt konstnärlig genre. Få bilder har dock blivit så omtalade Neuhaus' stockholmspanorama från 1870-talet. Och anledningen är inte så svår att förstå. Sällan har en karta utarbetats med sådan omsorg och pedantisk noggrannhet.
Heinrich Neuhaus, en tysk färglitograf, kom till Stockholm i samband med färglitografins genombrott i Sverige på 1850-talet. Han bevisade snart sin skicklighet och fick i uppdrag att utföra ett Stockholms-panorama som skulle överträffa föregångarnas i fråga om detaljrikedom och exakthet.
Som underlag hade han en 'platt' stadskarta som Topografiska Corpsen utfört 1862-67 och som i kompletterat skick utgavs 1870. Till detta hade han så fotografier av en del centrala stadsportar och ritningar av fasader. Men det räckte inte.
För att kunna lösa problemet med det höga flygperspektivet måste han också se vad som gömdes innanför fasaderna. Och då fanns det bara ett sätt - att själv besöka varenda bakgård i staden och teckna...

BRY, JOH. ISRAEL de.

Död 1611.
Tysk kopparstickare, son till kopparstickaren Theodore de Bry (se denne). Han samarbetade med sin far och bror Johann Theodore de Bry (se denne), bl.a. med verket 'India Orientalis' som kom i flera band omkring 1599 och i senare utgåvor.
Bland arbeten.
India Orientalis.


Thieme-Becker. - Wieder.

PHILIPPE DE PRETOT, ÉTIENNE-ANDRÉ.

Ca. 1708-87. Född i London, död i Brighton.
Engelsk bokhandlare och förläggare. 1788 öppnade han i Leicester en bok- och pappershandel som snart blev ett centrum för revolutionär litteratur. Vid sidan om detta startade han 1792 en tidskrift, 'Leicester Herald', som han själv redigerade. 1795 flyttade han sin verksamhet till London och grundade där tidskriften 'Monthly Magazine' och flera andra skrifter. Hans förlagsverksamhet omfattade särskilt klassisk litteratur samt geografiska och naturvetenskapliga verk. 1807 blev han vald till sheriff av London.
Bland arbeten.
Leicester Herald.
Monthly Magazine.


Dict. nat. biogr.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


von Engeström - C. H. Tersmeden ca 1900.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.