VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

BUHRMAN, GERHARD von.

1653-1701.
Officer, kartograf. B. var 1672-74 i utländsk krigstjänst, deltog i hela skånska kriget som fortifikationsofficer, tjänstgjorde sedan som generalkvartermästarlöjtnant i Skåne och inlade stor förtjänst om befästandet av Malmö, bevistade med statsstipendium fälttågen i Flandern 1693-94, överstelöjtnant 1695. B. var en av 1600-talets skickligaste svenska kartografer med en teknik som kartografien i allmänhet kom att uppnå först under 1700-talet.
Under skånska kriget hade B. goda tillfällen att lära känna Skånes topografi och ännu bättre under året 1680, då han drog omkring och avritade ett 50-tal skånska herrgårdar (utgivna av A. Fischer 1756). (En andra upplaga kom 1856 när Buhrmans bilder gavs ut i andra upplagan av Svecia Antiqua et Hodierna, VÖBAM's anm.). På våren 1681 fick B. i uppdrag att kartlägga Jämtland och Värmland, på hösten samma år att kartlägga Skåne. Skånekartan blev färdig 1684, en annan 1687 (original i Krigsarkivet). Den utgör den första tillförlitliga kartan över provinsen och användes a
...
Bland arbeten.
Eric Dahlbergs Suecia antiqua & hodierna. Supplement,
Prospecter af åtskillige märkvärdige byggnader, säterier och herre-gårdar uti Skåne
/ ... och blifvit år 1680 aftagne, ritade och samlade af ingenieur-capitain Burman
; men nu till det allmännas tjenst, förnyade och ... på trycket utgifne år 1756 af
Abraham Fischer


Sv. Uppslag.bok 2:a uppl., band 5 1947, sp.271-72. Litt. H. Richter, "Skånes karta från mitten av 1500-talet till omkr. 1700".


WANGERSTEEN, OVE ANDREAS.

Död 1763.
Norsk officer och kartograf. Han började i militär tjänst ca. 1743 och blev eldledare vid 'Christiansanske artillerikompaniet' 1745. 1750 blev han förflyttad till 'Akershusiske artillerikompaniet', 1753 blev han styckjunkare, 1755 artillerilöjtnant i Fredrikstad och 1759 kapten. Han var en av pionjärerna som kämpade för en självständig norsk kartografi, men arbetade dessvärre under mycket knappa förhållanden. Det kan nämnas att han 1761 fick 400 riksdaler i förskott för gravering av sin Norgekarta. Beloppet skulle betalas tillbaka så snart han fick möjlighet.


Ovenstad.


WIRSING, GEORG MICHAEL.

Född 1822 8/3 i Schweinfurt (Bayem), död 1894 3/1 i Stockholm (Tyska förs.).
Gravör. Anlände till Stockholm 1858 4/11 med pass från Berlin. Anställdes s. å. som gravör å topografiska avdelningen vid Generalstabens litografiska anstalt. Blev 1879 26/9 svensk medborgare. Erhöll 1891 avsked med en årlig pension av 1,500 kronor från riksdagen.

Bland arbeten.
Karta, detalj, 1865.


Hultmark, 1944.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Gerhard Mercator och Jodocus Hondius. - Tidigt 1600-tal.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.