VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

SCHLEICH, CARL PETER.

Född 1820 11/6 i München, död efter 1867.
Gravör och topograf. Son av kopparstickaren och litografen Carl Schleich d. y. S. anlände till Stockholm på pass från Berlin 1859 11/6. Var anställd vid Topografiska kåren 1861. Lämnade Sverige enligt pass av 1867 19/3 och for över Berlin till München. Deltog i Allm. industriutst., Sthlm 1866.

Bland arbeten.
Karta över Älvsborgs län, 1860.


Hultmark, 1944.

PERSONNE, LORENS EDVARD.

Född 1790 28/1 i Stockholm (Klara), död 1822 26/3 i samma stad (Hovförs.).
Kartgravör. Son av hovkamreraren Johan Magnus P. och Beata Elisabeth Bjurman. Elev av kartgravören Carl Gustaf Lundgren 1810 samt vid Konstakademien från 1811.

Bland arbeten.
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 40 blad, bl. a. Belägenheten omkring Kongelf 1808. 1809 års riksgräns emellan Sverige och Ryssland. Belägenheten af Säter 1811. Belägenheten af Strömstad 1814. Belägenheten af Sköfde 1816. Plan och läge af Stockholm 1818.
Archiv af nyare resor till lands och sjöss, I-VI, 1810-11: ett 10-tal kartor och planer över bl. a. Kanarieöarna och Konstantinopel.
Planes et cartes á 1’histoire universelle, 1811, kpst.
E. G. GEIJER, De pugna Pultavensi, diss., resp. C. F. Wrede, Uppsala 1818: karta över Karl XII:s marscher 1700-09 samt plan över Poltava.


Hultmark, 1944.

BOUVET, JEAN BAPTISTE CHARLES DE LOZIER.

1705-86.
Fransk sjöofficer. 1738-39 ledde han en fransk expedition med fregatterna 'L'Aigle' och 'Marie' som skulle utforska området vid Sydpolen. På 54:e breddgraden upptäckte han ett nytt land, 'Cap de la Circoncision', som han trodde var en del av Terra Australia. Det landet fick sedan namnet Bouvetön. Bouvet var den förste som seglade längs packisen och kunde berätta om de otaliga stora valar han såg i dessa farvattnen.


Agaard. - Nr. 80.


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


Thurso Bay to the North Minch. - London 1896.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.