VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Roggeveen, Arent.

fl. 1665-79.
Roggeveen was a land surveyor and mathematician by profession, working in Middelburg where the Dutch East and West India Companies maintained collections of hydrographic manuscripts and charts, including Spanish portulans of the West Indies. No doubt through contacts there Roggeveen became interested in navigation and he compiled a pilot book of largescale charts of the West Indies and parts of the American coasts, with a second volume of the coasts of West Africa. These were the first such charts printed in Holland.

AJTAY, SAMUEL.

Född 1774 i Nagyvárad, död 8 januari 1881 i Szatmárnémeti, bägge i dagens Rumänien.
Skriftställare och jurist. Student vid Kalvinistkollegiet i Debrecen 1799, sedermera även vid juridiska fakulteten, universitetet i Pest [Budapest]. Under titeln 'Atlas Antiqvus' ritade studenten Samuel Ajtay sammanlagt 35 manuskriptkartor år 1799. Dessa visar länder i Afrika, Asien och Europa under tiden före 1000-talet med bl.a. folkstammarna inritade. Kartorna målades med akvarellfärger. Atlasens kartor har sedermera skingrats.



Bland arbeten.
Atlas Antiqvus.


[RdeT]

DONCKER, HENDRICK.

Ca. 1626-99.
HENDRICK DONCKER II (son) c. 1664-c. 1739
Holländsk bokhandlare, bosatt i Amsterdam. Han verkar ha specialiserat sig på böcker för nautiskt bruk och som karthandlare intresserade han sig mest för sjökort. 1660 gav han ut 'De Zee-Atlas ofte Water-wereld' som kom i nyutgåva 1665. 1689 gav han ut en karta över Östersjön. Affären övertogs av sonen Hendrik Doncker (se denne).

For about fifty years Hendrick Doncker ran a flourishing business in Amsterdam as a bookseller and publisher of sea atlases and textbooks on navigation. In a period when so many maps and charts were simply copied from other publishers, Doncker's charts were his own work and were noted for their accuracy and constant improvement. Apart from this work, he cooperated for many years with Pieter Goos and Anthonie Jacobsz in producing a pilot guide De Zeespiegel. Eventually his stock was sold to Johannes van Keulen.
Bland arbeten.
De Zee-Atlas ofte Water-wereld.
Karta över Östersjön.


Kleerkooper. - Phillips.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


Närdinghundra härad. Kartlagt 1904-05.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.