VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Chavannes, Alexandre César


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.


GILLBERG, JOHAN LORENS.

Född 1727 22/6 på Västervik i Varnums sn (Värml), död 1793 26/12 i Vadstena.
Lantmätare, kartograf och kopparstickare. Ingenjör. Broder till Jacob Gillberg. Student vid Uppsala universitet 1748. Volontär vid Fortifikationen 1749. Avlade lantmäteriexamen. 1754, kommissionslantmätare 1757. Postmästare i Vadstena 1785-90


Bland arbeten.
J. L. GILLBERG, Historisk, oeconomisk och geographisk beskrifning öfwer Malmö hus lähn, Lund 1765: karta över Malmöhus hövdingedöme.
DENS., Historisk, oeconomisk och geographisfc beskrifning öfver Christianstads län, Lund 1767: karta över Kristianstads hövdingedöme.
Karta över Gästrikland och Hälsingland, efter O. Insulander 1789.


Hultmark, 1944.


HILL, JOHN WILLIAM

(1812–1879) was a British born American artist working in watercolor, gouache, lithography, and engraving.
Hill's work focussed primarily upon natural subjects including landscapes, still lifes, and ornithological and zoological subjects. In the 1850s, influenced by John Ruskin and Hill's association with American followers of the Pre-Raphaelite Brotherhood, his attention turned from technical illustration toward still life and landscape.

Hill was the son of British aquatint engraver John Hill. He emigrated with his parents from London to the United States in 1819, initially living in Philadelphia. In 1822 the family moved to New York, where Hill apprenticed in aquatint engraving in his father's shop.

In 1838 Hill married Catherine Smith - their children included the astronomer George William Hill and the painter John Henry Hill.

In watercolor and aquatint engravings, Hill employed a stipple technique, building up planes of softly gradated colors made of tiny brushstrokes–a process commonly seen in painted miniatures. Applied to a larger scale on canvas the result was a form of objective real
...



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Tulpan - Basil Besler 1613.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.