VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Hyacinth, P. rev.


Bland arbeten.
Plan de la ville de Peking levee en 1817 (title repeated in Russian). St. Petersburg, (c. 1815) 1220 x 960 mm.
A rare map of the city published in St Petersburg in the early part of the nineteenth century. The plan shows details of the city walls, gates, streets, waterways, lakes, palaces, buildings and temples. Although mentioned in Cordier, little detail is given, but it does appear to be a source map for a number of subsequent maps published through the nineteenth century.
The Russian Ecclesiastical Mission in Peking was founded in 1727. The Emperor K’Ang His gave them a temple in the north-west corner of the city. According to Cordier a good deal of Scientific and Sinological work was done at the mission.


SEUTTER, MATTHAEUS .

1678-1757. Född och död i Augsburg.
Tysk kartograf, son till en guldsmed. Hans föräldrar ville att han skulle bli ölbryggare men han såg till att bli lärling i kartgravering hos J.B. Homann i Nürnberg 1697. Efter lärlingstiden återvände Seutter till sin hemstad Augsburg och började arbeta hos Jeremias Wolff på dennes förlag. Från och med år 1707 arbetade han självständigt som kartgravör i Augsburg. 1710 började han ge ut kartor under eget namn och 1728 var han en namnkunnig kartograf. 1730/1732 fick han titeln 'Kaiserlicher Geograph', kejserlig geograf. Totalt skapade Seutter och hans medhjälpare uppemot 400-500 landskartor, stadsplaner och översikter, genealogiska och kronologiska tabeller m.m.. Av atlasverk kom 'Atlas geographicus' 1725 med 46 kartor, 'Atlas novus indicibus instructus' kom ca. 1730 i Augsburg och Wien. En utökad utgåva av den senare med 131 kartor kom 1734/1735 och slutligen utkom ca. 1744 en 'Atlas minor' med 64 kartor i ett mindre format. I atlasen från 1734/1735 delade Seutter upp kartorna i rutor och lät utarbeta stadsreg
...
Bland arbeten.
- Atlas Geographicus oder Accurate Vorstellung der Ganzen Welt, 1725
- Atlas Compendiosus oder die ganze Welt in den nothwendigsten Geographischen Charten
- Atlas Compendiosus Scholasticus
- Atlas Novus Indicubus Instructus, 1728
- Grosser Atlas, 1734
- Atlas Minor, 1744

SEUTTER, M. Nova et accurata delineatio Ingriae et Careliae... Matthaeus Seutter,... Aug. Vind. [engraved map]. Augsburg, [c.1744].
The Seutter edition of the Grimmel map of Carelia and Ingria.
SEUTTER, M. Teshenije Nevy reky... = Fluwius Newa e lacu Ladoga Petropolin... [engraved map] Augsburg, [c.1744].
The Seutter-version of the Grimmel map of Ingria. [Kartan över Neva från Ladoga till St Petersburg].


Allg. d. Biogr. Christian Sandler: Seutter, Matthäus. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 34, Duncker & Humblot, Leipzig 1892, S. 70–72. Christian Sandler: Matthäus Seutter (1678–1757) und seine Landkarten. 3. Reprintauflage. Bad Langensalza: Verlag Rockstuhl, 2009 (1. Auflage: 1894). ISBN 978-3-936030-03-7 Peter H. Meurer: Das Druckprivileg für Matthäus Seutter. In: Cartographica Helvetica Heft 8 (1993) S. 32–36 Volltext Michael Ritter: Die Augsburger Landkartenverlage Seutter, Lotter und Probst. In: Cartographica Helvetica Heft 25 (2002) S. 2–10 Volltext


JOHNSTON, ALEXANDER KEITH.

1804-71. Född i Kirkhill, död i Yorkshire.
Skotsk kartograf. Han utmärkte sig som kartgravör och etablerade 1826 tillsammans med sin bror William Johnston (se denne) ett kartförlag i Edinburgh. Deras firma var väl ansedd och utgav under årens lopp en rad stora och mindre atlaser, såväl generella som specialiserade, bl.a. historiska, fysiska och astronomiska atlaser. 1851 fick han medalj för en jordglob som visade den fysiska geografin, den första i sitt slag. Medlem av en rad geografiska sällskap i Storbritannien och andra länder. En av hans söner, med samma namn, förde verksamheten vidare.


Dict. nat. biogr.



Stockholm - Mentzer ca 1860.



Ducatus Luneburgici. - J. B. Homann ca 1730.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.