fl. 1614-43
Abraham Goos was a noted engraver in Amsterdam who prepared plates for many maps published in well-known atlases of his time including Speed's A Prospect ofthe Most Famous Parts of the World (1627) and the 1632 edition of Speed's Atlas. He was related to the Hondius family by whom he was also employed as an engraver. In 1616 he issued a book of maps, the Nieuw Nederlandtsh Caertboeck (4to) which was re-issued in 1619 and 1625.
His son, Pieter, continued and extended his father's business and became one of the group of well-known engravers of sea charts active in Amsterdam in the middle years of the seventeenth century. In common with Colom, Doncker and Jacobsz he published a pilot guide, the Zee-Spiegel, basing it on plates obtained from Jacobsz. This went through many editions in different languages under the startling titles so popular at the time. In addition to publishing his Zee-Spiegel in the usual Parts 1 and II (Europe and Atlantic coasts) and Part III (Mediterranean) he broke new ground in pre...
1870-1921.
Norsk officer. Han började studera 1888, tog examen vid 'Krigsskolen' 1891, blev 1900 kapten och 1916 major och chef för norska generalstabens kommunikationsavdelning. Under en rad år var han knuten till 'Norges Geografiske Opmaaling' som chef för den topografiska avdelningen. Han gav ut flera rese- och bilkartor över Norge.
Studentene fra 1888. - U.B.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Visby stads omgivningar mot Bro, Hejdeby och Endre. 1888.
Felice, Fortunato Bartolomeo de.
Biografiska uppgifter:(1723-1789), 2nd Greve av Panzutti, italiensk adelsman, författare, vetenskapsman och en av 1700-talets viktigaste utgivare.
Fortunato Felice var äldst av en syskonskara av sex i en Napolitansk familj i Rom. Efter studier hos Jesuiterna i Rom och Neapel så prästvigdes han 28 maj 1746. Under studierna i klostret San Francesco i Ripa upptäckte han och förälskade sig i fysiken samt blev vän med Celestino Galiani. Densamme gav senare Fortunato Felice de bägge professorsstolarna i antik och modern geografi samt experimentell fysik och matematik vid universitetet i Neapel.
Felice gifte sig med grevinnan Panzutti 1756 och blev därmed den andra greven av Panzutti då grevinnan överlät titeln i enlighet med den förste grevens testamente. De religiösa myndigheterna såg inte på detta med blida ögon och paret tvingades fly till Schweiz där grevinnan avled 1759. Felice gifte då om sig med en schweizisk kvinna för att behålla sitt Schweiziska medborgarskap, konverterade till protestantismen och klippte alla band med Italien.
Felice grundade 1762 ett förlag i Yverdon och kom att ge ut flera vetenskapliga verk, kulmen kom under åren 1770-1780 då Felice både stod som medförfattare, huvudredaktör och utgivare till den monumentala Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines, även känd som Yverdon-encyklopedin.
Felice fick med tiden titeln Vicomte av Yverdon vilken än idag tillsammans med grevevärdigheten går i arv.
Encyclopédie d’Yverdon trycktes mellan åren 1770 och 1780 i den Schweiziska staden Yverdon varifrån den fått sitt namn. Utgivare och huvudredaktör var italienaren Fortunato Bartolomeo de Felice, en kyrkans man vilken hade flytt från Italien och påven upp till det protestantiska Schweiz.
Till skillnad från de övriga verk som utkom efter Diderot och d’Alemberts Encyclopédie, även känd som Paris-encyklopedin, är inte Yverdon-encyklopedin en piratkopia utan en kraftigt utökad och reviserad upplaga. Mer än 30 medförfattare, bland annat Leonard Euler och Jean-Jacques Rousseau, arbetade med att dels revidera och korrigera samt utöka Paris-encyklopedins artiklar, och även skriva nya artiklar. Av olika anledningar kunde inte Rousseau skriva under eget namn utan artiklarna signerades av Felice, Voltaire upptäckte dock detta och fördömde arrangemanget. Paris-encyklopedins anti-religiösa grundsyn mattades av och framförallt ersattes med en protestantisk grundsyn med tidvis besk kritik mot påven och den katolska kyrkan. Detta gjorde att Yverdon-encyklopedin fick stora framgångar i Nordeuropa.
Yverdon-encyklopedin består av 58 volymer varav 42 är ordinarie textband, 6 supplement och 10 planschvolymer, allt i kvarto. Totalt innehåller encyklopedin 75.000 artiklar och 1.200 illustrationer fördelat på 37.378 sidor, ett monumentalt verk, speciellt för denna tid.
Upplagan blev även den stor på 3.000 exemplar och försåldes via Berns Société Typographique.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
- Se bild.
