VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

LOTTER, TOBIAS CONRAD.

1717-77.
Tysk kartograf. Från 1740 var han som svärson knuten till Matthaers Seutters (se denne) kartförlag. Efter Seutters död 1757 övertog han en del av dennes affär som han drev vidare i svärfaderns namn. Lotters kartor vann erkännande. Han gav ut egna arbeten i större utsträckning än Seutter, och allierade sig speciellt med nya engelska kartritare. Av kompletta atlaser kan nämnas 'Atlas minor' (ca. 1744) och 'Atlas novus' (ca. 1772).

Bland arbeten.
Atlas minor.
Atlas novus.


Allg. d. Biogr., art. Seutter. - Phillips.

ANCKARSWÄRD, JOHAN AUGUST.

Född på Sveaborg 14 december 1783, död 12 november 1874 på Nynäs.
Bror till Mikael Gustaf Anckarswärd.
Grefve, militär, riksdagsman, föddes på Sveaborg 14 dec. 1783. Som spädt barn inskrefs han i krigstjänst och blef officer vid sju års ålder. 1802 utnämndes han till löjtnant vid Göta garde och gjorde, liksom äldre brodern, pommerska fälttåget mot Napoleon 1805–06. Anställd som kapten vid Västmanlands regemente och adjutant hos dåv. öfverstelöjtnanten Georg Adlersparre 1808, deltog han som en bland hufvudmännen i värmländska fördelningens revolutionära rörelser i mars 1809 och, efter den därigenom föranledda regeringsförändringen, som amiral Pukes stabschef i den misslyckade expeditionen åt Norrbotten. Han blef öfverstelöjtnant i armén 1810 och följande året bataljonschef vid det då nyuppsatta indelta Södra skånska infanteriregementet, med hvilket han deltog i 1813–14 års fälttåg. Som öfverste och general-adjutant lämnade han krigstjänsten 1819. – Vid riksdagen 1823 understödde han troget sin äldre broder och deltog jämte honom i följande riksdagar. Ehuru han alldeles ic...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige


Nordisk Familjebok, Uggleupplagan

BÖRTZELL, JOHAN ERIK ALGERNON.

1840-1918.
Industriman. Efter att ha utexaminerats från Teknologiska inst:s fackavd. för maskinbyggnad tjänstgjorde B. vid Sveriges geol. undersökning. 1872 blev han föreståndare för Generalstabens litografiska anstalt, som han fullständigt reorganiserade. Bl.a. införde B. de nya fotokemiska reproduktionsmetoderna. 1893-1913 var han föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri, vilket han även moderniserade. 1881 erhöll han hovintendents titel.


Sv. Uppslag.bok 2:a uppl. Recension i Teknisk Tidskrift 1872 av Algernon Börtzells verk "Beskrifning öfver Besier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi"


Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936


Rockentrav, Turritis glabra - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10468

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Biografiska uppgifter:Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställningar. Han tog avsked från Överintendentsämbetet 1882 och från presidiet i Konstakad. 1885. Under sin tjänstgöring vid Svea livgarde på 1840-talet knöt D. vänskapsband med kronprinsen, sedermera Karl XV, till vars närmaste omgivning han kom att höra. Det, som framför allt band dem samman, var det gemensamma intresset för konsten. D. hade 1839-40 vistats i Paris för konststudier och besökt L. Cogniets och E. Lamis ateljéer. Ritstiftet var hans konstnärliga uttrycksmedel, den flyktiga skissen, den hastigt nedkastade annotationen och den obarmhärtigt blottande karikatyren hans form. Tills. med J. A. Cronstedt utgav han 1841 en serie om åtta häften humoristiska ”Teckningar ur dagens händelser”. I Ny illustrerad tidn. uppträdde han under sign. ”Stift & comp.” med skämtteckningar till dagens diskussionsämnen, ss. ni-reformen och unionsfrågan (1865-66), och i Ord och bild skildrade han 1892 Stifts nyårsbesök hos sin tant i en landsortsstad. D. planerade att samla sina teckningar till ”en illustrerad dagbok” över sitt liv, och han gjorde – en smula nyckfullt – anteckningar om personer och tilldragelser, om sina resor och om sina reflexioner till aktuella problem. Illustrerade med hans teckningar ha dessa memoarer och dagböcker utgivits av hans son, kanslisekr. Nils von D. (”Minnen”, 1-4, 1911-13; ”Dagboksanteckningar”, 1-3, 1916-20; ”Minnen från senare år”, 1931; samt ”Ur Fritz von Dardels album. Bilder ur sällskaps- och militärlifvet från adertonhundratalets midt”, 1915). De äro lika respektlöst oförblommerade som hans teckningar och ha sitt intresse framför allt genom den omedelbara inblick de ge i tidens konst-, hov- och sällskapsliv. D:s insatser som chef för överintendentsämbetet och på andra betrodda poster äro av mindre betydelse, men då och då tog han initiativ av värde. Så tillkommo länsarkitektsbefattningarna på hans förslag. Som ordf. i Sv. slöjdfören. startade han ”Mönster för konstindustri och slöjd”, som började utkomma 1873. Presidiet i Konstakad. lämnade han (1885) i lagom tid för att undgå angreppen på dess slentrian från ”Opponenterna”, vilkas konst han ansåg vara ”en blandning av grågrönt och smutsgrått”. D. hörde till den gamla stammen, han bevarade aristokratens syn på nymodigheter inom både konsten och det sociala livet. Med ”sitt lättsamma, artiga väsen, sin livliga konversation och sitt kvicka skämt” passade han väl för hovtjänsten men föga i larmet på konstens barrikader. D. lärde sig aldrig helt tala svenska, och hans minnen äro skrivna på franska och senare översatta. Men han har sett och återgivit sv. kynne och sv. seder på ett sätt, som ger honom en betydande plats i sv. kulturhistoria. En utställning av hans arbeten i Färg och form i Stockholm 1940 rekapitulerade hans även av en sen tid uppskattade insats som tecknare. – Gift 1846 med friherrinnan Augusta Charlotta Silfverschiöld. – Litt.: D:s egna skrifter; L. Dietrichson, ”En norrmans minnen från Sverige” (1-2, 1901-02).
(Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.)

Tillbaka till början.