VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

VALLBERG [WALLBERG], MATHIAS JONAS.

Född 1737 i Vadstena, död 1808 i Linköping.
Son till föreg. Student 1754 (Linnés lärjunge). Examen 1756. Kom.-lantmätare. 1757. Ord. 1760. Förste lantmätare. 1802. Justerare. Ägde Klosterorlunda. Gift 1761 med (sin systers svägerska) Ingrid Margareta Ljunggren; en son, se nedan.
V. har sammandragit en karta öfver Östergötl., sedermera omarbetad af K. P. Hällström.




Bland arbeten.
'Charta öfver Östergötlands NordWästra Del. Efter påliteliga mätningar författad 1805 af M. Wallberg.'


Ekstrand - Svenska landtmätare.

d'AVITY, PIERRE.

1573-1635. Född i Tournon dans le Vivarais, död i Paris.
Fransk författare. Blev i ung ålder ett känt namn i de litterära kretsarna i Paris och gav 1599 ut en diktsamling och ett epigram. Senare vigde han sitt liv åt militärtjänsten. Hans viktigaste verk, 'Estats et Empires du Monde'), utkom 1626. Det blev översatt till latin med titeln 'Archonontologia cosmica' och behöll denna titel i en rad utgåvor på olika språk. Vidare kan nämnas 'Origines de tous les Ordres Militaires' 1635. (Nouv. biogr. gen.)
Bland arbeten.
Estats et Empires du Monde. (Archonontologia cosmica).
Origines de tous les Ordres Militaires.

Plancius, Petrus.

1562-1622.
Plancius was a theologian and minister of the Dutch Reformed Church who fled with many of his compatriots from religious persecution in Flanders to settle in Amsterdam in 1585. There he became interested in navigation and cartography and, being fortunate enough to have access to nautical charts recently brought from Portugal, he was soon recognized as an expert on the shipping routes to India. He was interested, too, in the idea of a North East passage until the failure of Willem Barentsz's third voyage in 1597 seemed to preclude the possibility of such a route. In 1602 he was appointed cartographer to the new Dutch East India Company.
Although Plancius produced no atlases his individual maps and charts, over 100 in all, exercised much influence on the work of other cartographers at the turn of the century. His very large wall map of the world dated 1592 was of particular significance.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


Häger - Olof Rudbeck d.y.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10468

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Biografiska uppgifter:Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställningar. Han tog avsked från Överintendentsämbetet 1882 och från presidiet i Konstakad. 1885. Under sin tjänstgöring vid Svea livgarde på 1840-talet knöt D. vänskapsband med kronprinsen, sedermera Karl XV, till vars närmaste omgivning han kom att höra. Det, som framför allt band dem samman, var det gemensamma intresset för konsten. D. hade 1839-40 vistats i Paris för konststudier och besökt L. Cogniets och E. Lamis ateljéer. Ritstiftet var hans konstnärliga uttrycksmedel, den flyktiga skissen, den hastigt nedkastade annotationen och den obarmhärtigt blottande karikatyren hans form. Tills. med J. A. Cronstedt utgav han 1841 en serie om åtta häften humoristiska ”Teckningar ur dagens händelser”. I Ny illustrerad tidn. uppträdde han under sign. ”Stift & comp.” med skämtteckningar till dagens diskussionsämnen, ss. ni-reformen och unionsfrågan (1865-66), och i Ord och bild skildrade han 1892 Stifts nyårsbesök hos sin tant i en landsortsstad. D. planerade att samla sina teckningar till ”en illustrerad dagbok” över sitt liv, och han gjorde – en smula nyckfullt – anteckningar om personer och tilldragelser, om sina resor och om sina reflexioner till aktuella problem. Illustrerade med hans teckningar ha dessa memoarer och dagböcker utgivits av hans son, kanslisekr. Nils von D. (”Minnen”, 1-4, 1911-13; ”Dagboksanteckningar”, 1-3, 1916-20; ”Minnen från senare år”, 1931; samt ”Ur Fritz von Dardels album. Bilder ur sällskaps- och militärlifvet från adertonhundratalets midt”, 1915). De äro lika respektlöst oförblommerade som hans teckningar och ha sitt intresse framför allt genom den omedelbara inblick de ge i tidens konst-, hov- och sällskapsliv. D:s insatser som chef för överintendentsämbetet och på andra betrodda poster äro av mindre betydelse, men då och då tog han initiativ av värde. Så tillkommo länsarkitektsbefattningarna på hans förslag. Som ordf. i Sv. slöjdfören. startade han ”Mönster för konstindustri och slöjd”, som började utkomma 1873. Presidiet i Konstakad. lämnade han (1885) i lagom tid för att undgå angreppen på dess slentrian från ”Opponenterna”, vilkas konst han ansåg vara ”en blandning av grågrönt och smutsgrått”. D. hörde till den gamla stammen, han bevarade aristokratens syn på nymodigheter inom både konsten och det sociala livet. Med ”sitt lättsamma, artiga väsen, sin livliga konversation och sitt kvicka skämt” passade han väl för hovtjänsten men föga i larmet på konstens barrikader. D. lärde sig aldrig helt tala svenska, och hans minnen äro skrivna på franska och senare översatta. Men han har sett och återgivit sv. kynne och sv. seder på ett sätt, som ger honom en betydande plats i sv. kulturhistoria. En utställning av hans arbeten i Färg och form i Stockholm 1940 rekapitulerade hans även av en sen tid uppskattade insats som tecknare. – Gift 1846 med friherrinnan Augusta Charlotta Silfverschiöld. – Litt.: D:s egna skrifter; L. Dietrichson, ”En norrmans minnen från Sverige” (1-2, 1901-02).
(Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.)

Tillbaka till början.