SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

CAMPENHAUSEN, BODO von.

Född på godset Wesselhof i Lettland 1898, död den 15/7 1988 i Sverige.
Konstnär och arkitekt. Född 1898 på släktgodset Wesselhof, dåvarande ryska guvernementet Livland idag Lettland. Ätten är urgammal svensk adel. Bodo von Campenhausen utbildade sig till konstnär och verkade som professor i keramik vid konstakademin i Berlin. Han lämnade Tyskland strax innan andra världskriget såsom motståndare till nazisterna och slog sig sedermera ner i Lund. Som konstnär målade han akvareller med stor framgång men är mest känd för sina kavaljersperspektiv, liknande fågelperspektiv, över städer.

Satte hunden på kartan för kärlekens skull - ur Sydöstran 7/7 2007.

Namnet Bodo von Campenhausen är det kanske inte många som känner till. Däremot är hans hans detaljerade karta över Karlshamn välbekant. Denna gjorde han under en resa till staden 1963. På kartan finns även en kvinna med hund. Den enda person han avbildade på sina kartor.

Strax innan andra världskriget bröt ut flydde arkitekten Bodo von Campenhausen från Tyskland till Sverige. Han var en stark motståndare till nazis...
Bland arbeten.
Åhus 1949
Lund 1953
Kristianstad 1958
Ystad 1960
Laholm 1961
Karlskrona 1962
Karlshamn 1963
Sölvesborg 1965
Lund Mårtensgatan till Tvärgatan 1966
Lund Stadskärnans sydvästra del 1967
Ronneby 1968
Växjö 1969
Kalmar 1970
Vimmerby 1971
Visby 1974
Simrishamn 1975
Helsingborg 1976
Perstorp 1977
Borgholm 1978

AKREL, FREDRIK A.

1748-1804.
Kopparstickare, f. 1748 i Södermanland, d. 1804 i Stockholm, tillhörande släkten Achrelius (se d. o.). Under studenttiden i Upsala var han elev af globtillverkaren A. Åkerman, och 1773 gjorde han en studieresa till Paris, men måste redan följande år af brist på medel återvända till Sverige. Han blef 1776 gravör vid Vetenskaps-akademien och några år därefter föreståndare för Kosmografiska sällskapets globtillverkning samt ledamot af Konstakademien. Globtillverkning och kartritning voro A:s hufvuduppgifter, och hans i flere afseenden förbättrade glober funno god afsättning både inom och utom fäderneslandet. Dessutom utvecklade han Flodings manér att dels med stickeln, dels med torr nål underhjälpa etsningen, men hans arbeten förråda ofta ett handtverksmässigt utförande.



Bland arbeten.
Bland hans gravyrer märkas porträtt af Gustaf III, Ehrenstrahl, Stiernhielm, Linné och K. G. Tessin.

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.

PLANTIN, CHRISTOPHE.

1514-1589.
Fransk-nederländsk boktryckare, tryckte i Antwerpen från 1550 bl.a. liturgiska verk och en 'Biblia polyglotta' (8 bd, 1569). P. hade bl.a. en filialofficin i Leiden, som 1586 övertogs av svärsonen F. Raphelengh. P:s efterträdare i ANtwerpen blev hans svärson Jan Moerentorf (Moretus), under vars son, Balthasar Moretus (1574-1641), P. P. Rubens knöts till företaget. - P.-trycken (o. 1600 torde finnas) utmärka sig för vacker utstyrsel och praktiskt format samt stor noggrannhet i tekniken. Tryckeriet ägde bestånd i Antwerpen till 1876, då det inköptes av staden och blev Musée Plantin-Moretus.
Christophe Plantin ombesörjde efter 1579 utgivningen av Ortelius atlas 'Theatrum Orbis Terrarum'.

Bland arbeten.
Biblia polyglotta.

Svensk uppslagsbok.

Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.

'Gotland.' - Stockholm 1884.

DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Biografiska uppgifter:Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställningar. Han tog avsked från Överintendentsämbetet 1882 och från presidiet i Konstakad. 1885. Under sin tjänstgöring vid Svea livgarde på 1840-talet knöt D. vänskapsband med kronprinsen, sedermera Karl XV, till vars närmaste omgivning han kom att höra. Det, som framför allt band dem samman, var det gemensamma intresset för konsten. D. hade 1839-40 vistats i Paris för konststudier och besökt L. Cogniets och E. Lamis ateljéer. Ritstiftet var hans konstnärliga uttrycksmedel, den flyktiga skissen, den hastigt nedkastade annotationen och den obarmhärtigt blottande karikatyren hans form. Tills. med J. A. Cronstedt utgav han 1841 en serie om åtta häften humoristiska ”Teckningar ur dagens händelser”. I Ny illustrerad tidn. uppträdde han under sign. ”Stift & comp.” med skämtteckningar till dagens diskussionsämnen, ss. ni-reformen och unionsfrågan (1865-66), och i Ord och bild skildrade han 1892 Stifts nyårsbesök hos sin tant i en landsortsstad. D. planerade att samla sina teckningar till ”en illustrerad dagbok” över sitt liv, och han gjorde – en smula nyckfullt – anteckningar om personer och tilldragelser, om sina resor och om sina reflexioner till aktuella problem. Illustrerade med hans teckningar ha dessa memoarer och dagböcker utgivits av hans son, kanslisekr. Nils von D. (”Minnen”, 1-4, 1911-13; ”Dagboksanteckningar”, 1-3, 1916-20; ”Minnen från senare år”, 1931; samt ”Ur Fritz von Dardels album. Bilder ur sällskaps- och militärlifvet från adertonhundratalets midt”, 1915). De äro lika respektlöst oförblommerade som hans teckningar och ha sitt intresse framför allt genom den omedelbara inblick de ge i tidens konst-, hov- och sällskapsliv. D:s insatser som chef för överintendentsämbetet och på andra betrodda poster äro av mindre betydelse, men då och då tog han initiativ av värde. Så tillkommo länsarkitektsbefattningarna på hans förslag. Som ordf. i Sv. slöjdfören. startade han ”Mönster för konstindustri och slöjd”, som började utkomma 1873. Presidiet i Konstakad. lämnade han (1885) i lagom tid för att undgå angreppen på dess slentrian från ”Opponenterna”, vilkas konst han ansåg vara ”en blandning av grågrönt och smutsgrått”. D. hörde till den gamla stammen, han bevarade aristokratens syn på nymodigheter inom både konsten och det sociala livet. Med ”sitt lättsamma, artiga väsen, sin livliga konversation och sitt kvicka skämt” passade han väl för hovtjänsten men föga i larmet på konstens barrikader. D. lärde sig aldrig helt tala svenska, och hans minnen äro skrivna på franska och senare översatta. Men han har sett och återgivit sv. kynne och sv. seder på ett sätt, som ger honom en betydande plats i sv. kulturhistoria. En utställning av hans arbeten i Färg och form i Stockholm 1940 rekapitulerade hans även av en sen tid uppskattade insats som tecknare. – Gift 1846 med friherrinnan Augusta Charlotta Silfverschiöld. – Litt.: D:s egna skrifter; L. Dietrichson, ”En norrmans minnen från Sverige” (1-2, 1901-02).
(Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.)

Tillbaka till början.