VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

NEYMAN (Nyman, Nyeman, Newman), JOHAN (Hans).

Född 15.., död 16…
Kopparstickare. Verksam i Sverige o. 1616-23. Elev till Valentin Trautman. Medföljde troligen denne till Sverige o. 1616. Hade 1620 av K. Maj:t fått »något arbete under handen», för vilket han 9/2 i ersättning uppbar 60 dlr smt (Kammarkoll. Reg.). S. å. levererades till kopparstickaren Hans Nyman 5 alnar svart kläde och 6 alnar foderboj (Klädkamm. räk.). Kopparstickaren Hans Etzer erhöll i lön för tiden 4/7-27/9 1621 59 ¾ dlr smt (Räntek. boken). S. å 16/12 utbetalades till kopparstickaren Johan Newman 20 dlr smt »till att köpa materia till H. K. M. wapn» (Räntek. boken). Guldsmeden Jochim von der Fecht hade 1622 14/11 å kopparstickaren Hans Jurgens vägnar en fordran att bevaka hos kronan för utfört arbete (Räntek. boken). N., som vid ett tillfälle kallas »förlupen kopparstickare», synes 1623 ha avvikit ur landet. — De båda ovan nämnda Hans Etzer och Hans Jurgen äro med stor sannolikhet identiska med Johan Neyman.

Bland arbeten.
Bibeln, Sthlm 1618: Geographisk afritning huru thet förlofvade landet hafver waridt belägit, karta över Palestina, efter J. Lenéus och V. Trautman.


Hultmark, 1944.

LUND, JOHAN GUSTAF af.


Född 1782 25/12 i Stockholm, utbildad på Karlbergs krigsskola, fänrik vid Arméns Flotta 1798, avsked 1811 med löjtnants grad.

Johan Gustaf af Lund tillhörde en gammal soldatsläkt, Södermanlands regemente, där hans farfars far tjänstgjorde, hans farfar slogs vid Poltava och Bender, hans far såg strid i Pommerska kriget och adlades för medverkan i Gustav III:s kupp 1772. Han själv kom att tjänstgöra i Arméns flotta.

Johan Gustaf af Lund utförde ett antal aldrig utgivna kartor, bland annat den ovan nämnda kartan och kartor utförda under Finska kriget 1808-09.
Bland arbeten.
Manuskriptkarta över Bohuslän 1804.

Salmson, S.

(1767-1822)
Salmson, svensk judisk släkt. Flera af dess
medlemmar ha egnat sig åt skulptur, gravyr och
måleri. Stamfadern, S. Salmson, f. 1767, kom från
Prag till Stockholm och afled där som hofgravör
1822. Utom Johan och Axel Jakob hade
han äfven sönerna Abraham (f. 1806, d. 1857 i
Paris), medalj- och sigillgravör, Semmy (f. 1812,
d. 1860), hofgravör, och Ludvig , fader till Hugo
Fredrik , samt dottern Rebecka, gift med
myntgravören L. P. Lundgren och moder till fruarna
L. Ahlborn och K. Weijdenhayn.

Enligt Svenskt biografiskt handlexikon hade S. Salmson tolv barn.


Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. Svenskt biografiskt handlexikon.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Wernsköld - C. H. Tersmeden ca 1900.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10468

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Biografiska uppgifter:Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställningar. Han tog avsked från Överintendentsämbetet 1882 och från presidiet i Konstakad. 1885. Under sin tjänstgöring vid Svea livgarde på 1840-talet knöt D. vänskapsband med kronprinsen, sedermera Karl XV, till vars närmaste omgivning han kom att höra. Det, som framför allt band dem samman, var det gemensamma intresset för konsten. D. hade 1839-40 vistats i Paris för konststudier och besökt L. Cogniets och E. Lamis ateljéer. Ritstiftet var hans konstnärliga uttrycksmedel, den flyktiga skissen, den hastigt nedkastade annotationen och den obarmhärtigt blottande karikatyren hans form. Tills. med J. A. Cronstedt utgav han 1841 en serie om åtta häften humoristiska ”Teckningar ur dagens händelser”. I Ny illustrerad tidn. uppträdde han under sign. ”Stift & comp.” med skämtteckningar till dagens diskussionsämnen, ss. ni-reformen och unionsfrågan (1865-66), och i Ord och bild skildrade han 1892 Stifts nyårsbesök hos sin tant i en landsortsstad. D. planerade att samla sina teckningar till ”en illustrerad dagbok” över sitt liv, och han gjorde – en smula nyckfullt – anteckningar om personer och tilldragelser, om sina resor och om sina reflexioner till aktuella problem. Illustrerade med hans teckningar ha dessa memoarer och dagböcker utgivits av hans son, kanslisekr. Nils von D. (”Minnen”, 1-4, 1911-13; ”Dagboksanteckningar”, 1-3, 1916-20; ”Minnen från senare år”, 1931; samt ”Ur Fritz von Dardels album. Bilder ur sällskaps- och militärlifvet från adertonhundratalets midt”, 1915). De äro lika respektlöst oförblommerade som hans teckningar och ha sitt intresse framför allt genom den omedelbara inblick de ge i tidens konst-, hov- och sällskapsliv. D:s insatser som chef för överintendentsämbetet och på andra betrodda poster äro av mindre betydelse, men då och då tog han initiativ av värde. Så tillkommo länsarkitektsbefattningarna på hans förslag. Som ordf. i Sv. slöjdfören. startade han ”Mönster för konstindustri och slöjd”, som började utkomma 1873. Presidiet i Konstakad. lämnade han (1885) i lagom tid för att undgå angreppen på dess slentrian från ”Opponenterna”, vilkas konst han ansåg vara ”en blandning av grågrönt och smutsgrått”. D. hörde till den gamla stammen, han bevarade aristokratens syn på nymodigheter inom både konsten och det sociala livet. Med ”sitt lättsamma, artiga väsen, sin livliga konversation och sitt kvicka skämt” passade han väl för hovtjänsten men föga i larmet på konstens barrikader. D. lärde sig aldrig helt tala svenska, och hans minnen äro skrivna på franska och senare översatta. Men han har sett och återgivit sv. kynne och sv. seder på ett sätt, som ger honom en betydande plats i sv. kulturhistoria. En utställning av hans arbeten i Färg och form i Stockholm 1940 rekapitulerade hans även av en sen tid uppskattade insats som tecknare. – Gift 1846 med friherrinnan Augusta Charlotta Silfverschiöld. – Litt.: D:s egna skrifter; L. Dietrichson, ”En norrmans minnen från Sverige” (1-2, 1901-02).
(Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.)

Tillbaka till början.