Född 1716 10/6 på Djursholms sätesgård i Danderyds sn (Sthlm), död 1784 4/4 på Ältomta i Tensta sn (Upps.).
Kapten vid Amiralitetet och Ostindiska kompaniet. Kopparstickare. Son av befallningsmannen Gustaf E. och Ebba Catharina Fast. Ledamot av Vetenskapsakademien 1761.
Bland arbeten.
C. G. EKEBERG, Ostindisk resa, åren 1770 och 1771, Sthlm 1773: Charta öfver Gap Godt Hopp, kpst., och Utsigt af Bay Fals, kpst.
Hultmark, 1944.
1648-1709?.
Holländsk kartförläggare. Född och död i Amsterdam där han drev en omfattande konst- och kartaffär. 1699 sökte han privilegium för utgivningen av en ny 'Atlas Minor' och 1706 gav han samtidigt ut både en 'Atlas Minor' som innehöll 521 av den tidens bästa landskartor, och två mindre atlaser med uppskattningsvis 25 kartor. Från 1708 finns bevarat en förteckning över hans samling av kopparstick, som ger ett bra bild av hans verksamhet. Förutom kartorna finner vi här en rad med prospekt och skeppskonstruktioner, porträtt och bilder med historiska och bibliska motiv. Flera av tidens främsta konstnärer finns representerade, däribland Rembrandt med 6 målningar.
Bland arbeten.
Atlas Minor.
Kleerkooper.
Född 2 juni 1787 i Ilsbo socken, Hälsingland, död 30 november 1845 i Stockholm.
Svensk kemist och mineralog.
Sefström blev student i Uppsala 1807 och medicine doktor 1813. Han var en av Jöns Jacob Berzelius främsta lärjungar, och fick 1812, under dennes utrikes resa, uppehålla hans föreläsningar vid Karlberg samt utnämndes 1816 till lärare i kemi och naturalhistoria där, 1818 till professor på Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1820 till lärare vid Bergsskolan i Falun. År 1838 återvände han till Stockholm som adjungerad ledamot i Bergskollegium samt föreståndare för dess mineraliekabinett och proberkammare. Från 1815 var han ledamot av Vetenskapsakademien.
Sefström, som var en även långt utom Sverige känd kemist, upptäckte grundämnet vanadin. Inom geologin gjorde han sig bekant genom sina undersökningar över räfflorna och som upphovsman till teorin om 'rullstensfloden'. Han redigerade 'Jernkontorets annaler' 1820-45 och författade flera smärre avhandlingar.
Bland arbeten.
'Karta öfver Trakten kring Fahlun i Petridelauniskt afseende.'
”Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, samt om deras sanolika uppkomst” (i KVAH)
Stockholm - Mentzer ca 1860.
'Africa Propria.' - P. Morant 1777.
Knight Leontiy Vassilievich Spafaryev (1765 - 30 January 1847) was a Lieutenant General of the Imperial Russian Navy. Spafaryev was Director of the Lighthouse Administration and cartographer of the Russian Admiralty.
Spafariev was an important contributor to the improvement of navigation along the Russian coasts. The first lighthouses in Russia were built during tsar Peter the Great's drive for reform and modernization at the beginning of the 18th century. However, it was only until the Administration of Lighthouses was created in 1807 that the Russian lighthouse system followed an organized pattern, becoming effective and efficient. This office was established by the Russian Navy and it began under the leadership of Leontiy V. Spafaryev.
As a cartographer, perhaps his most outstanding work is the 'Atlas of the Gulf of Finland', published in 1817. His name is spelt as 'Spafarief' or 'Spafarieff' in the United States.
The Spafaryev Islands in the Sea of Okhotsk and Spafarief Bay in the coast of Alaska were named after Leontiy V. Spafaryev.
Utgav i S:t Petersburg 'Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night'. Denna atlas innehåller 12 större kartor varav flera utvikbara. Stor folio.
Bland arbeten:
Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night.
- Se bild.
