Kartograf som 1875 tog fram en tematisk karta där han jämförde befolkningen i Europa.
1779-1868.
Son till Fredrik A. Akrel. Militär, kopparstickare, f. 13 jan. 1779 i Stockholm, inskrefs 1793 i Landtmäterikontoret, men öfvergick snart till Fortifikationen, där han 1796 utnämndes till konduktör. Under de följande tio åren utmärkte han sig som ingenjör vid åtskilliga viktiga arbeten, såsom Trollhätte (gamla) kanal- och slussverksbyggnad samt befästningsarbetena i Stockholms skärgård och vid Stralsund. 1806 fick han löjtnants grad vid den då inrättade Fältmätningskåren samt utnämndes 1807 till kapten i armén och lärare i fortifikation vid krigsakademien på Karlberg. På sistnämnda post inlade han genom förträffliga föreläsningar och afhandlingar stor förtjänst om den svenska militärbildningen. En öfversättning af hans Föreläsningar i fortifikation (1811) nyttjades en tid äfven vid militärskolorna i Ryssland. 1812 befordrades han till major i armén. Under Karl Johan deltog han såsom öfveradjutant i 1813 års tyska fälttåg mot Napoleon och var med i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, där han vid sto...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige.
Voyage pittoresque au Cap Nord.
Resa i Propontiden.
Bref om Förenta staterna.
Reise durch Schweden.
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.
Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef ...
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Insularum Danicarum. - F. de Wit, Pieter Mortier ca 1710.
Knight Leontiy Vassilievich Spafaryev (1765 - 30 January 1847) was a Lieutenant General of the Imperial Russian Navy. Spafaryev was Director of the Lighthouse Administration and cartographer of the Russian Admiralty.
Spafariev was an important contributor to the improvement of navigation along the Russian coasts. The first lighthouses in Russia were built during tsar Peter the Great's drive for reform and modernization at the beginning of the 18th century. However, it was only until the Administration of Lighthouses was created in 1807 that the Russian lighthouse system followed an organized pattern, becoming effective and efficient. This office was established by the Russian Navy and it began under the leadership of Leontiy V. Spafaryev.
As a cartographer, perhaps his most outstanding work is the 'Atlas of the Gulf of Finland', published in 1817. His name is spelt as 'Spafarief' or 'Spafarieff' in the United States.
The Spafaryev Islands in the Sea of Okhotsk and Spafarief Bay in the coast of Alaska were named after Leontiy V. Spafaryev.
Utgav i S:t Petersburg 'Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night'. Denna atlas innehåller 12 större kartor varav flera utvikbara. Stor folio.
Bland arbeten:
Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night.
- Se bild.
