VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Matérn, Johan Anton von

Född 1683 i Stockholm, död 1767 i Alvhem, Älvsborgs län.
Johan Anton Matérn, adlad von Matérn, född 1683-10-22 i Stockholm. Konduktör vid fortifikationen 1704-11-06. Löjtnant vid fortifikationen 1708-03-26. Kaptens karaktär 1722-06-26. Kapten vid fortifikationsbrigaden i Göteborg 1731-12-04. Major vid fortifikationsbrigaden 1741-03-05. Generalkvartermästarelöjtnant vid finska brigaden 1742-07-23. Flyttad till Stockholmsbrigaden och fortifikationskontoret 1744-11-10. RSO 1748-09-26. Överste och kommendant i Landskrona 1748-10-27. Adlad 1751-11-21 (introducerad 1756 under nr 1963). Avsked 1760. Död 1767-12-20 i Alvhem i Skepplanda socken, Älvsborgs län och begraven 1768-01-05. 'Han blev 1708 kommenderad från armén för att göra kartor över Polen, Samogitien och Litauen. Bevistade 1708-07-04 slaget vid Holofzin samt 1709 belägringen av Poltava, där han med egen hand uppsatte skanskorgarna längs efter linjen till betäckning av svenska armén. Blev fången vid Perevolotjna 1709-07-01 och förd till Tobolsk i Sibirien, varest han sysselsatte sig med kartors förfärdigande öve...
Bland arbeten.
Nova descriptio geographica Tattariæ magnæ.

WAESBERGHE, JOANNES JANSSONIUS VAN.

Död ca. 1680.
Holländsk bokhandlare. Han var från början boktryckare i Rotterdam, men kom till Amsterdam och gifte sig med en dotter till Joannes Janssonius (se denne). Efter svärfaderns död fortsatte han tillsammans med de övriga arvingarna dennes firma. Enligt signaturen på flera av kartorna samarbetade han en tid med engelsmannen Moses Pitt (se denne) mer om detta har inga ytterligare uppgifter hittats. Efter Waesberghes död verkar det som en del av kartorna övertagits av andra förläggare, däribland Peter Schenk (se denne) och Gerard Valk (se denne). Verksamheten drevs vidare som ett familjeföretag, åtminstone ett antal år in på 1700-talet.

MORTIER, CORNELIUS.


Son till MORTIER, PIETER. 1721 ingick han kompanjonskap med Johannes Covens (se denne), och förde sin fars verksamhet vidare under firmanamnet Cóvens et Mortier. Deras kartproduktion, nämnt under Cóvens, var förvisso den viktigaste delen av verksamheten, men bokproduktionen verkar också ha varit ganska omfattande. Under viss tid samarbetade de med brodern Pierre Mortier (död 1754) som hade sin egen verksamhet, bl.a. om utgivningen av ett stort illustrerat bibelverk.


Kleerkooper.


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


Morot, Daucus carota - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.