VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

WALIGORSKI, JOSEF ALEXANDER.

1794-1873. Född i Krakow, död i Paris.
Polsk officer. Redan 1813 var han ute i fält som underofficer, kastade sig sedan över militära och matematiska studier, och blev 1822 lärare vid artilleriskolan i Warszawa. 1830 var han på nytt ute i fält som kapten och tvingades därefter gå i landsflykt. Under några år vistades han i Frankrike och England och kom 1835 till Norge. Där blev han efter hand betrodd med olika offentliga ingenjörsarbeten, speciellt i 'Vassdragsvesenet', och blev 1846 anställd som kanaldirektör. Bland hans stora arbeten kan nämnas kanalen vid Moss. 1848 sade han upp sig från sitt arbete och reste till Paris för att deltaga i polackernas frihetskamp. Efter en tid återvände han till Norge och blev på nytt anställd inom kanal- och havsväsendet. 1855 kallade hans landsmän åter på honom och han lämnade då Norge för gott. Han blev senare lärare vid olika krigsakademier. Han lyckades aldrig återse sitt hemland.


Tids-Tavler, b. II, 1873.

NAGAEV, ALEKSEI IVANOVICH.

1704-1781.
Rysk amiral. Nagaev skickades 1715 till Marinakademin i St Petersburg där han sex år senare blev underofficer. Redan efter några månader började Nagaev undervisa kadetter och detta pågick fram till 1724 på Kronstadt och sedan på Marinakademin i St Petersburg fram till 1729. Under dessa år hann Nagaev även med att övervaka arbetena på en kanal i Kronstadt. År 1723 publicerades tre nya sjökort i tredje upplagan av ryska sjöatlasen över Östersjön vilka Nagaev och I. L. Lyuberas hade uppmätt. Dessa är de första ryskproducerade sjökorten i den första ryska sjöatlasen över Östersjön. De två tidigare utgåvorna var i sin helhet kopior av Geddas svenska sjöatlas. Efter att mellan 1729 och 1733 karterat Kaspiska havet runt Astrakhan återvände Nagaev 1735 till St Petersburg. Åren 1741-42 förde Nagaev befäl på två resor mellan Arkangelsk och St Petersburg. På den andra resan sjönk hans fartyg och Nagaev ställdes inför rätta men frikändes och återinsattes i tjänst. Efter Vitus Berings död så sändes Nagaev iväg till Kamcha...

Gaubius, Hieronymus David


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


'Circ. Saxoniae Superioris et Inferioris...' - L. Euler 1760.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.