VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

BIURMAN, GEORG.

Född 1700, dp 2/2, trol. i Malungs sn (Kopp.), där samtliga kyrkböcker för detta år brunnit, död 1755 23/2 i Stockholm (Klara).
Kopparstickare och kartograf. Konduktör vid Fortifikationen. Ingenjör. Son av komministern Petrus B. och Elisabet Persdotter. Ingenjör vid Lantmäterikontoret och föreståndare för dess tryckeri 1739



Bland arbeten.
A. GIESE, Prospect af Stockholms stad, jämte deviser, hörande till frögdebetygelsen vid K. Fredriks hemkomst från Hessen, 1731, kpst.
GRÖNWALL, De lacu Siljan, diss., resp. O. Silieström, Uppsala 1730: Siön Sillian, kpst.
Karta över Uppland. 1742.
Karta över Västmanland, 1742.
Vägvisare til och ifrån alla städer och namnkunnige orter uti Svea och Götha riken samt storfurstendömet Finland, Sthlm 1743.
Karta över Närke. 1745
Karta över Svea och Göta riken med Finland och Norrland, 1747.
Karta över Stockholm med dess malmar och förstäder, 1751.
Karta över Skåne, 1752.
Vägkartor över Sverige och Finland.


Hultmark, 1944.

NORDENCREUTZ, FREDRIK JAKOB.

Född 1723, död 1793.
Öfverste och chef för finska fortifikationsbrigaden. Son till Filip Nordencreutz.

Bland arbeten.
Manuskriptkarta - 'Special hydrographisk carta öfwer Öster-Giötlands skiärgård ifrån Näfweqwarn till Walmarswijk [Kartografiskt material] : med dess öar, holmar ock siöar, samt skiär, hamnar ock redder, med segellederne för stora ock små fartyg / observerat, plicktat ock peijlat uti Augusti månad 1734 af Nils Strömcrona. Renowerad ock efter andre cartor tillökt af F.I. Nordencreutz'

Manuskriptkarta, 1749 - 'Carta no. 1 öfwer södre delen af Sawolax [Kartografiskt material] : utwisandes de större ock mindre wägar ifrån den nu projecterade gräntzen in åt Sawolax ock Tawastehus läner, samt huru de med siöar ock watten befinnas coupperade / sammandragen af Fred. Iac. Nordencreutz'

WICHERINGE, BARTHOLDUS.


Cartographer.




Bland arbeten.
Groninga Dominium 1630, used by Blaeu and Hondius.


Tooley.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Arguinbukten, Cap Blanc till Tanit. - J. V. Schley, ca 1760.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.