VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

HENRIK SJÖFARAREN, HENRIQUE EL NAVEGADÔR.

1394-1460.
Portugisk prins som runt 1430 lät inrätta ett kartografiskt centrum i södra Portugal. Var 'den store vägrödjaren som slutade med upptäckandet av sjövägen till Indien.'


Svensk uppslagsbok.


VALLANCE, JOHN.

1770-1823.
Vallance arrived in Philadelphia from Glasgow Scotland early in 1791. He quickly established his reputation as one of the best engravers in the city. During this period he developed a friendship with James Thackara. In 1791 Vallance married Elizabeth Trenchard, a niece of Thackara's wife Hannah. A partnership with Thackara was established. He engraved banknotes and documents. In addition he was one of the founders, in 1774, of the Association of Artists in America. His wife Elizabeth died in 1798 at the age of 28. Four years later he married again to Margaret Pratt.



Washington Map Society.


BLAEU, JOAN.

1596-1673. Född och död i Amsterdam.
Holländsk kartograf, bror till Cornelius Blaeu och son till Willem Janszoon Blaeu. Han var 1633-34 kartograf vid det holländska ostindiska kompaniet. Förutom att deltaga i familjens kartarbeten och föra dessa vidare efter faderns och broderns för tidiga död, gav han själv 1648 ut en stor världsatlas, 'Nova totius terrarum orbis tabula' i 20 blad, ett mycket omfattande utfört arbete, helt uppdaterat. Firmans kontor och lager i Gravenstraat eldhärjades svårt 1672 och skadorna blev förödande. En mängd kopparstick förlorades, däribland de norska som aldrig kunde tryckas igen. Jessen-Schardeböll nämner redan 1763 Blaeus kartor som sällsynta. Efter Joan Blaeus död gick affären över till sönerna Willem, Pieter och Joan.


Bland arbeten.
Nova totius terrarum orbis tabula.


Jessen. - Nederl. biogr., X. - Tooley.



Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936



Trolleholm år 1897 - 'Sveriges Industri, dess Stormän och Befrämjare' ca 1900.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.