VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Sinner, Johann Rudolf


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.


DAHLSTIERNA, GUNNO EURELIUS.

Född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern.
Gunno Dahlstierna, var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702 (före adlandet hette han Eurelius). Han var son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera.
Dahlstierna blev student i Uppsala 1677 och inspirerades av Olof Rudbeck att från 1681 engagera såsom lantmätare i Livland, med särskilt uppdrag att kartlägga detta landskaps område och gränser, och begav sig 1685 till Tyskland, där han studerade vid flera universitet, bland annat i Leipzig, där han (1687) försvarade en avhandling, De electro, på sådant sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände det oaktat till Sverige, där han 1690 utnämndes till lantmäteriinspektör. Från 1691 var hans verksamhet förlagd till Pommern, även sedan han 1699 utnämnts till direktör för svenska lantmäteriet. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor.
Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i b
...
Bland arbeten.
Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar.
Swea lands frids-frögd i Saxen.


Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd. VÖBAM. Kjell Åberg.


GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT


Ursprungligen Generalstabens litografiska inrättning, bildades 1833 och ställdes under chefen för Lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition såsom inspektör och fick till uppgift att utföra de litografiska arbeten, som erfordrades för nämnda expedition och för Topografiska kåren samt att bereda officerare tillfälle att få kunskaper om litografi.
Inrättningens personal bestod av kommenderade officerare och av civila tryckare. År 1872 uppläts anstalten genom kontrakt på 25 år till hovintendenten A. Börtzell. Staten lämnade lokal på Sergelgatan 1 i Stockholm. Föreståndaren för anstalten förband sig att utföra litografiska arbeten för allmänna verk och inrättningar mot vanligt gällande pris, att följa litografins och kartografins framsteg, att lämna undervisning i dessa ämnen åt Generalstabens personal, att vid fälttjänstövningar ställa erforderlig personal till krigsstyrelsens förfogande och att i händelse av krig överlämna hela anstalten till krigsstyrelsen mot gottgörelse. GLA hade fram till 1962 ensamrä
...



Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936



Öknebo härad. - Petter Utter och Eric Agner 1693.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.