VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

ANCKARSWÄRD, MIKAEL GUSTAF.

Född i Kalmar 25 mars 1792, död 3 maj 1878 i Stockholm.
Bror till Johan August Anckarswärd.
Artist, grefve efter den föregåendes död, f. 25 mars 1792 i Kalmar, utexaminerades 1808 som fänrik från krigsakademien och tjänstgjorde 1809 i arméns
värmländska fördelning såväl vid norska gränsen som i Stockholm. Med Svea lifgarde gjorde han som löjtnant tyska och norska fälttågen 1813 och 1814, blef kapten 1817, s. å. ordonnansofficer och 1829 adjutant hos Karl Johan samt tio år senare öfverstelöjtnant i armén. Därjämte egnade han sig åt konststudier, hufvudsakligen åt landskapsmålningen, och gjorde 1819–22 studieresor i utlandet. 1828 blef han ledamot och 1843 hedersledamot af konstakademien, och han var en af dem, som stiftade konstföreningen, 1832. Under åren 1844–58 var han öfverintendent och preses i konstakademien, hvilken därunder fick förnyade statuter och ny anordning af sitt läroverk och sin förvaltning. Inom vår planschverkslitteratur intog A. på 1820- och 30-talen ett framstående rum genom sina af honom själf litografierade arbeten Sveriges märkvärdiga
...
Bland arbeten.
Fordna och närvarande Sverige


Nordisk Familjebok, Uggleupplagan


BERGQUIST, CARL ERIK.

Född 1711 13/11 i Helgesta sn (Söd.), död 1781 3/12 i Stockholm. (Jakob).
Kopparstickare. Son av komministern Johannes B. och Christina Bergander. Elev av sin kusin Erik Geringius i Uppsala. Gravör vid Vetenskapsakademien 1739 6/6-1778 30/7. Var 1743-55 bosatt å Plongsta i Vansö sn (Söd.), återvände sistn. år till Stockholm. Kom 1757 genom gifte i besittning av gården Husby i ovann. sn.
Bland arbeten.
P. TILLAEUS, Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med Erik Geringius.
N. STRÖMCRONA. General- och åtskillige speciale passkartor öfver hela Östersjön och Sinu Finnico och Bothnico samt Skagerak, Kattegat och Bält, 1739, 10 blad.
P. EKERMAN, De Norcopia, diss., resp. P. W. Lithzénius, Uppsala 1742: plan av Norrköping 1741, kpst., samt tab. med sigill och mynt, efter Ph. J. Thelott, kpst.
C. von LINNÉ, öländsk resa, Sthlm 1745: karta över Öland.
G. WALLIN d. y., Gothländska samlingar, I, Sthlm 1747: grundritning av Roma kloster, kpst., samt 3 tab. med sigill, kpst.
C. von LINNEI Skånska resa, Sthlm 1751: karta över Skåne samt zoologiska tab., kpst.
O. GRAU, Beskrifning öfwer Wästmanland, Västerås 1754: ett flertal kyrkor, Västerås domkyrka, Arboga m. fl., kpst.
[A. F. BÜSCHING], Geographisk beskrifning öfwer Palästina eller juda-landet, samt Steniga Arabien, Sthlm 1770: karta över Palestina, 1770.
N. MARELIUS, Karta över Östergötland och Linköpings hövdingedöme, 1771.
DENS., Karta över sjön Vänern, 1773, utförd i samarbete med Fredrik Akrel.
Karta över Älvsborgs och Vänersborgs hövdingedöme, 1781.


Hultmark, 1944.


NORDENCREUTZ.


Svensk adlig ätt, som härstammar från Jakob Hagman (se NORDENCREUTZ, JAKOB) och Filip Schultz (se NORDENCREUTZ, FILIP), hvilka 1719 samtidigt adlades med namnet N. och 1720 introducerades på samma nummer. Den förre slöt själf sin ätt.



Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.



'Imperii Russici Sive Moscoviae' - Frederick de Wit, Pieter Mortier ca 1710.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.