VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

RODENBURGH, JOHAN van.


Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. 'Rodenburgh tillhörde en gammal adelssläkt i Flandern. Efter att ha skaffat sig erfarenhet i nederländsk sjöfart och i fält, gick han i rysk tjänst och blev översteingenjör hos storfursten av Moskva, innan han 1637 erbjöd sina tjänster åt generalguvernören i Livland Bengt Oxenstierna'.


Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.

POLHEIMER, JOHAN MAGNUS.

1763-?.
Fought at the Battle of Svensksund in 1790. In 1793 oversaw the construction ofa new lighthouse at Falsterbo. 1805-11 shipyard commander in Malmö. Appointed the Navy's Major Mecanicus' in 1809. Was involved in the building of new docks in Malmö, Ystad and Helsingborg.


Sveriges sjökartor – A. Hedin.

Cardon, Johan Elias.

Född 17 oktober 1802 i Stockholm, död 3 juli 1878 i Stockholm.
Johan Elias Cardon var en svensk konstnär, litograf och hovgravör.
Gift med Britta Kristina Sundberg född 14 september 1812 död 7 juli 1894. Far till två döttrar, Ida Cardon född 13 juli 1839 och död 10 mars 1881 och Kerstin Cardon samt bror till litograferna Carl Oskar och Oskar Daniel Cardon.
Cardon var av vallonsk släkt. Efter ett års studier i handelslära i Härnösand hoppade Cardon av utbildningen för att bli elev hos kopparstickaren Christian Forssell i Stockholm samtidigt studerade han vid Konstakademien. På ett kungligt stipendium studerade han litografins teknik i Paris 1830-1831 och 1833-1834 samt i München 1832. Han blev agré vid Konstakademien 1835 och ledamot 1843 med titeln kunglig litograf.
Tillsammans med A. M. Spong startade han 1835 ett litografiskt tryckeri där man införde de moderna litografimetoder Cardon studerat i Tyskland och Frankrike.
Hans produktion omfattar omkring 600 blad huvudsakligen med porträtt bilder. Hans största samlade porträttverk gavs ut 1842 under namnet Gal...


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


'Ingermanlandiae seu Ingriae...' - Homanns Erben 1734.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10308

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Biografiska uppgifter:Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons 'Heimskringla' med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling 'Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica' (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

Tillbaka till början.