VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

NORDENSKJÖLD, OTTO HENRIK.

1747-1832.
Naval commission in 1764, retiring as vice-admiral 1790. The royal letter of discharge lauded him for his 'splendid fidelity and bravery.'


Sveriges sjökartor – A. Hedin.

REITZ, ERIK.

Född o. 1660, död 1696, begr. 18/9 i Stockholm (Hedv. El).
Kopparstickare och koppartryckare. Verksam som gravör i Uppsala under slutet av 1680-talet och från 1690 i Stockholm. Fortsatte i början av 1690-talet sin utbildning för Willem Swidde och blev dennes medhjälpare i arbetet på Sueciaverket enligt kontrakt av 1693 12/12. Köpte s. å. en tryckpress för 61 dk smt.

Bland arbeten.
J. HADORPH, Biärköa rätten, Sthlm 1687: karta över Björkö.


Hultmark, 1944.

WIDMARK, HENRIK ADOLF.

Född 1833 5/9 i Ljusdals sn (Gävleb.), död 1889 3/3 i Karlstad.
Major i armén. Landshövding. Kartograf och etsare. Son av lantmätaren och landshövdingen Per Henrik W. och Carolina Andrietta Ström. Kartograf vid Rikets allmänna kartverk 1859-73. Var kapten vid Hälsinge regemente och major i armén, då han 1873 utnämndes till landshövding i Norrbottens län. Erhöll 1885 transport till Värmlands län.





Bland arbeten.
Karta över Göta kanal med utsikter, efter A. Nay, etsn.


Hultmark, 1944.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


Stormhatt, Aconitum septetrionale - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10291

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

NORDENCREUTZ, FILIP.

Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.

Tillbaka till början.