VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

DELAROCHETTE, LOUIS STANISLAS D'ARCY.


Engelsk kartograf i slutet av 1700-talet. Han gav själv inte ut någon atlas men ritade kartor åt flera kartförläggare, t.ex. Thomas Jefferys (se denne) och Robert Sayer (se denne) 1768 och på 1790-talet för William Faden (se denne) och firman Laurie & Whittle. För de sistnämnde arbetade han även som hydrograf. Så sent som 1852 tog J. Wyld (se denne) med ett antal av hans kartor i sin atlas.


Phillips.


STRÖMCRONA, NILS.

1664-1740.
In 1691, employed by Petter Gedda as tutor at the marine officers' college. Strömcrona would later succeed Gedda, first as captain then director of pilots. For more than 40 years, he was responsible for sea measurements and the charting of Swedish shipping waters.


Sveriges sjökartor – A. Hedin.


GRIPENHIELM, CARL.

1655-1694.
Direktör för lantmäteriet, tog initiativet till den första svenska Generalkartan.

At the age of 28, appointed director (later director-general) for the National Land Survey. Offices were a room at the royal palace, 'but in autumn, winter and spring, maps never could be stored there because of the moisture, snow and rain that drift in through the leaky walls'. Wrote poetry with same success - 200 years later the works were deemed 'currently unpalatable'. In the early 1690s worked on Stockholm's Outer archipelago, until then poorly represented on charts. For security reasons, the lise of maps was restricted. His maps first round real use a hundred years later as underpinning for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas).
Bland arbeten.
Sveriges Sjöatlas.


Sveriges sjökartor – A. Hedin.



Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734



Treffenberg - C. H. Tersmeden ca 1900.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10291

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

NORDENCREUTZ, FILIP.

Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.

Tillbaka till början.