Född 2 juni 1787 i Ilsbo socken, Hälsingland, död 30 november 1845 i Stockholm.
Svensk kemist och mineralog.
Sefström blev student i Uppsala 1807 och medicine doktor 1813. Han var en av Jöns Jacob Berzelius främsta lärjungar, och fick 1812, under dennes utrikes resa, uppehålla hans föreläsningar vid Karlberg samt utnämndes 1816 till lärare i kemi och naturalhistoria där, 1818 till professor på Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1820 till lärare vid Bergsskolan i Falun. År 1838 återvände han till Stockholm som adjungerad ledamot i Bergskollegium samt föreståndare för dess mineraliekabinett och proberkammare. Från 1815 var han ledamot av Vetenskapsakademien.
Sefström, som var en även långt utom Sverige känd kemist, upptäckte grundämnet vanadin. Inom geologin gjorde han sig bekant genom sina undersökningar över räfflorna och som upphovsman till teorin om 'rullstensfloden'. Han redigerade 'Jernkontorets annaler' 1820-45 och författade flera smärre avhandlingar.
Bland arbeten.
'Karta öfver Trakten kring Fahlun i Petridelauniskt afseende.'
”Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, samt om deras sanolika uppkomst” (i KVAH)
Gassicourt, Louis-Claude Cadet de.
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
1802-88. Född och död i Kirkhill.
Skotsk kartograf, bror till JOHNSTON, ALEXANDER KEITH. Efter sin lärotid som kartgravör etablerade han 1826 tillsammans med sin bror det ansedda kartförlaget W. & A. K. Johnston i Edinburgh. William Johnston hade under årens lopp en rad olika offentliga förtroendeuppdrag. Bla. var han under några år borgmästare i Edinburgh. 1867 drog han sig tillbaka från företaget.
Dict. nat. biogr.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Sternleuw - C. H. Tersmeden ca 1900.
