VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

SCHULTÉN af.


Svensk-finländsk ätt, stammande från kyrkoherden i Grangärde (Västerås stift) Johannes Matthiae (d. 1622), dennes sonson upptog efter hemsocknen Skultuna namnet Schultenius, och den sistnämndes sonson (se nedan Nathanael Gerhard) adlades 1809 Schultén enligt RF §37. Sonson till denne var kirurgen prof. vid Helsingfors universitet Maximus Widekund S. (1847-1899). Ätten fortlever endast i Finland, där medl. inneha finsk friherrlig värdighet.


Svensk Uppslb. bd. 25 s. 559. 2:a uppl. 1953.


JEFFREYS, THOMAS.

Död 1771.
Engelsk geograf och kartograf. Han var en duktig landskapsmålare och kopparstickare som etablerade ett kartförlag i London och gav ut en rad specialkartor och atlaser över engelska områden, Amerika, Västindien etc. Han gav även ut en rad geografiska verk och fick titeln 'Geographer to the King' (George III). Han intresserade sig framförallt för amerikanska farvatten, och sysselsatte sig bl.a. med 'The Great Probability of a North-West Passage' (1768). Efter hans död utkom 1775 ett stort sjökartverk: 'The North American Pilot', utgiven under tillsyn av den berömde upptäcktsresanden, kapten James Cook.
Bland arbeten.
The Great Probability of a North-West Passage.
The North American Pilot.


Dict. nat. biogr.


TERBRUGGEN, HENDRIK.

C:a 1550.
Kartograf verksam i Mecheln, Belgien. Styvfar till Franz Hogenberg.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Markgrevskapet Mähren. - Blaeu 1643/44.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10291

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

NORDENCREUTZ, FILIP.

Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.

Tillbaka till början.