VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Fries, Elias Magnus.

Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universite
...


Zuda Rokashi [priest Hotan].


The first Buddhist world map printed in Japan and the prototype for all subsequent Buddhist world maps printed in Japan until the late nineteenth century. The author, Hotan (1654-1728) was a scholar-priest and founder of the Kegonji Temple in Kyoto. The earliest known example in Japan is the Gotenjiku Zu (Map of the Five Indies) by the priest Jukai dating from 1364 and now preserved in Horyuji Temple in Nara. However Hotan’s map was revolutionary in being the first printed Oriental map to introduce detailed Western cartographic information into this traditional Buddhist cosmological view and attempt to merge the two together into a comprehensible form. Europe is depicted as a series of islands in the upper left of the image whilst South America is likewise another island in the lower right of the image. Africa is omitted completely. China and Japan are clearly defined in the upper right of the map. The popularity of the map is evidenced by the fact that although the map is dated 1710, it was reissued unchange
...
Bland arbeten.
Nantanbushu Bankoku Shoka No Zu [Map of the Universe as a result] [Kyoto: Uhei Bundaiken, Hoei 7 (1710)]


Sotheby's. Murogo & Unno, “The Buddhist World Map in Japan” in /M Xvi (1962); H. Cortazzi, “Island of gold, p.38 pl.48; Harley & Woodward, “The History of Cartography, 2.2, pp. 428ff and Fig. 11.59; Nanba, “Old Maps of Japan, p. 179 pl.8; K. Yamashita, “Japanese Maps of the Edo Period, pp. 32-33 ill.1.


REINECKE, JOHANN CHRISTOPH MATTHIAS.

1768-1818. Född i Halberstadt, död i Coburg.
Tysk lärare och kartograf. 1804 var han privatlärare i Eisenach, därefter professor och från 1806 direktör vid Gymnasium Casimirianum. Han ritade en rad kartor som bl.a. blev upptagna i 'Allgemeines Hand-Atlas', utgiven av A.C. Gaspari i Weimar 1821.

Bland arbeten.
Allgemeines Hand-Atlas.


Phillips - Thieme-Becker.



Karta öfver Stockholm. - 1904.



Fodervicker, Vicia sativa - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10291

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

NORDENCREUTZ, FILIP.

Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.

Tillbaka till början.