VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

VESTLY, JONAS TORSTENSEN.

1857-1904. Född i Ly, död i Christiania (Oslo).
Norsk underofficer. 1879 blev han sergeant och 1889 tjänstgjorde han i Kristiansand tills han 1890 blev fanjunkare vid Generalstaben. Han utgav ett par kartor över Kristiansand med omnejd samt ett över Norges militära indelning (1892). Redaktör för Underofficerskalenderen i Norge 1896-1903.


U.B. - Underofficersbladet, 1904.


SCHEDEL, HARTMANN.

1440-1514. Född och död i Nürnberg.
Tysk läkare och historiker. Studerade först vid universitetet i Leipzig där han år 1459 blev magister. Facken var de vanliga lärdomsämnena. Senare specialiserade han sig på läkarvetenskapen och tog 1466 en medicinsk doktorsgrad i Padua. Efter flera års verksamhet som läkare i olika städer verkade han från 1484 i Nürnberg. Redan som student visade han starkt intresse för historia. Han bedrev bl.a. en betydande samlarverksamhet, speciellt av handskrifter av olika slag och han blev efter hand väl ansedd i ledande humanistkretsar. På uppdrag av den berömde boktryckaren Anton Koburger utarbetade han en världskrönika som kom ut 1493 på latin och tyska, och senare i flera utgåvor. 'Nürnbergerkröniken' är inte något självständigt forskningsarbete utan ett resultat av Schedels samlarverksamhet. Det som är av störst intresse är illustrationerna, som utfördes i träsnitt av Michel Wolgemuth och Wilhelm Pleydenwurff. Med sina 1.809 träsnitt är boken det rikast illustrerade tyska verk från 1400-talet.

Bland arbeten.
Nürnbergerkröniken.


Haitz. - Lex. d. Buchw.


Fries, Elias Magnus.

Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universite
...



Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.



Skaftö - U. Thersner 1804.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10291

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

NORDENCREUTZ, FILIP.

Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.

Tillbaka till början.