VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

WYLD, JAMES.

1812-87.
Engelsk geograf. Han var son till James Wyld (se denne). Fick först militär träning men gick snart över till faderns verksamhet. Han köpte William Fadens (se denne) kartförlag och blev 1830 medlem av Royal Geographical Society. Hans företag blev med tiden mycket omfattande och 1854 fanns den på tre olika ställen i London. Som kartutgivare ansträngde han sig alltid för att tillgodose det aktuella behovet. I hans produktion finner man således specialkartor över guldgrävardistrikt, krigskartor osv. Hans 'Popular Atlas' fick stor utbredning. Wylds kartor kom ofta kompletterade med värdefulla geografiska upplysningar. Hans största verk som geograf var emellertid en väldigt väl genomarbetad jordglob, som han slutförde 1851. Den var 60 fot hög, 40 fot i diameter och upplyst med gas. Wyld hade titeln kunglig geograf.


Bland arbeten.
Popular Atlas.


Dict. nat. biogr.

MOLLER [MOLLERO], CHRISTIAN.


Cartographer.

Bland arbeten.
Fluvii Albis (Elbe) nov. delin. 1628, used by Hondius & Blaeu.


Tooley.

Vrients, Jan Baptist.

1552-1612.
Vrients was the map engraver and publisher in Antwerp who, after the death of Ortelius in 1598, acquired the publication rights of the Theatrum. Between 1601 and 1612 he issued a number of editions which included some of his own maps and he was responsible for printing the maps for the English edition in 1606. He also published a number of important individual maps and a small atlas of the Netherlands.


Gulddistriktet Klondike - ca 1897.


Svalting, Alisma plantago-aquatica - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10291

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

NORDENCREUTZ, FILIP.

Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann.

Tillbaka till början.