(1799-1859)
Johan (förut Isak) S., gravör, f. 1799, d. 1859
i Paris, blef elev vid konstakademien samt egnade
sig åt stengravyr och skulptur och var en af de unge
konstnärer, som vid denna tid sökte ge plastisk
gestalt åt de fornnordiska myterna. Vid den af
Götiska förbundet utlysta konsttäflingen 1818 vann
han pris för sin relief Tors strid med jättarna
, och vid förbundets utställning s. å. uppträdde
han med denna och några kaméaftryck. 1820 blef
han agré i konstakademien samt innehade dess
resepension 1822-29. Han for till Paris,
där han sedan stannade. För Sverige utförde han
de båda vackra medaljerna öfver kronprins Oskar som
Uppsala universitets kansler (1822) samt öfver Karl
De Geer (1823). Han lär ha utfört medaljer äfven för
Ludvig Filip och Napoleon III, men mest sysselsatte
han sig med sigillgravyr.
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.
1759-1814. Född i Numedal, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Blev 1779 löjtnant vid 'Sönnenfjeldske dragonregimentet', 1792 löjtnant vid Trondheims dragonregimente, 1798 krigskommissarie i Christiania (Oslo), 1802 länsman i Nordre Bergenhus och 1814 generalkrigskommissarie. 1781 övergick han till att arbeta med gränsmätning och under åren 1789-99 var han med på omfattande kustmätningsarbeten av norska kusten som blev utförda under ledning av kaptenlöjtnant C.F. Grove (se denne).
Ovenstad. - de Seue.
Född 1763, död 1834.
Öfverstelöjtnant och fortifikationsbefälhafvare i Landskrona, voro framstående fortifikationsofficerare. Den förre var lärare i fortifikationsvetenskapen för prinsarna Gustaf, Karl och Fredrik Adolf och ledde 1776 utarbetandet af en militärkarta öfver Finland. Den senare var 1793-96 lärare i fortifikation för konung Gustaf IV Adolf och uppförde Uppsala universitets orangeribyggnad. Son till Fredrik Jakob Nordencreutz.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Värmdö skeppslag (med Vaxholm). Kartlagt 1902.
