Svensk adlig ätt, som härstammar från Jakob Hagman (se NORDENCREUTZ, JAKOB) och Filip Schultz (se NORDENCREUTZ, FILIP), hvilka 1719 samtidigt adlades med namnet N. och 1720 introducerades på samma nummer. Den förre slöt själf sin ätt.
Född 2 juni 1787 i Ilsbo socken, Hälsingland, död 30 november 1845 i Stockholm.
Svensk kemist och mineralog.
Sefström blev student i Uppsala 1807 och medicine doktor 1813. Han var en av Jöns Jacob Berzelius främsta lärjungar, och fick 1812, under dennes utrikes resa, uppehålla hans föreläsningar vid Karlberg samt utnämndes 1816 till lärare i kemi och naturalhistoria där, 1818 till professor på Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1820 till lärare vid Bergsskolan i Falun. År 1838 återvände han till Stockholm som adjungerad ledamot i Bergskollegium samt föreståndare för dess mineraliekabinett och proberkammare. Från 1815 var han ledamot av Vetenskapsakademien.
Sefström, som var en även långt utom Sverige känd kemist, upptäckte grundämnet vanadin. Inom geologin gjorde han sig bekant genom sina undersökningar över räfflorna och som upphovsman till teorin om 'rullstensfloden'. Han redigerade 'Jernkontorets annaler' 1820-45 och författade flera smärre avhandlingar.
Bland arbeten.
'Karta öfver Trakten kring Fahlun i Petridelauniskt afseende.'
”Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, samt om deras sanolika uppkomst” (i KVAH)
ANGELO, THEODOR GOTTFRIED NICOLAI.
1767-1816. Född i Slesvig, död i Köpenhamn.
Dansk kopparstickare. Efter undervisning i teckning i sin födelsestad flyttade han 1780 till Köpenhamn där han gick i lära hos kartgravören C.A. Guiter (se denne) vid 'Vetenskapens Sällskap'. Vid dennes död 1787 övertog Angelo hans företag och graverade specialkartor över Danmark samt porträtt och titelblad, allt efter andras teckningar.
Bland arbeten.
Specialkartor över Danmark samt porträtt och titelblad.
Weilbach.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Pilört, Polygonum tomentosum - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.