Född 1679, död 11 februari 1754.
Son till kontraktsprosten och kyrkoherden i Rättvik Anders Tillaeus och Elisabet Dalborg. Petrus Tillaeus studerade vid Uppsala universitet 1699-1711 och blev sedan auskultant i Bergskollegium 1713.
'Stadsingenjör i Stockholm 1717, utnämndes han 1748 till rådman därstädes och afled d. 11 febru. 1754. Såsom stadsingenjör ådagalade han stor insiktsfullhet och inlade isynnerhet stor förtjänst genom utarbetandet af goda kartor. Väl bekant är den s. k. 'Tillaei karta', en General Charta öfver Stockholm med Malmarne, fullbordad 1731 i skalan 1:4000, och hvarå han på statsmyndigheternas hemställan erhöll kungligt privilegium för tio år. Kartan, den största som intill senaste tid utgifvits öfver Stockholm, trycktes 1733 med af staden försträckta penningar, och att den blef till belåtenhet framgår däraf, att staden 1750 såsom belöning för densamma tillerkände T. en summa af 2,000 dal. smt.' (Svenskt biografiskt handlexikon)
Bland arbeten.
Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist och Erik Geringius, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
'Kartan - den intill senaste tid största väggkarta, som utgetts över Stockholm - är icke officiell i egentligaste mening, men hölls för ett 'autentiquet document', såsom överintendenten K. Hårleman kallade den i ett till K. M:t 1752 avgivet memorial. De tolv plåtarna, vilka ägdes av staden, översågs 1770 av P. G. Floding, som därvid tillät sig modernisera utseendet vid Riddarhustorget. Man kan således skilja mellan avdrag gjorda före och efter nämnda tidpunkt.'
Nordisk Familjebok, 2:a upplagan, band 29, Stockholm 1919.
Född 2 juni 1787 i Ilsbo socken, Hälsingland, död 30 november 1845 i Stockholm.
Svensk kemist och mineralog.
Sefström blev student i Uppsala 1807 och medicine doktor 1813. Han var en av Jöns Jacob Berzelius främsta lärjungar, och fick 1812, under dennes utrikes resa, uppehålla hans föreläsningar vid Karlberg samt utnämndes 1816 till lärare i kemi och naturalhistoria där, 1818 till professor på Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1820 till lärare vid Bergsskolan i Falun. År 1838 återvände han till Stockholm som adjungerad ledamot i Bergskollegium samt föreståndare för dess mineraliekabinett och proberkammare. Från 1815 var han ledamot av Vetenskapsakademien.
Sefström, som var en även långt utom Sverige känd kemist, upptäckte grundämnet vanadin. Inom geologin gjorde han sig bekant genom sina undersökningar över räfflorna och som upphovsman till teorin om 'rullstensfloden'. Han redigerade 'Jernkontorets annaler' 1820-45 och författade flera smärre avhandlingar.
Bland arbeten.
'Karta öfver Trakten kring Fahlun i Petridelauniskt afseende.'
”Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, samt om deras sanolika uppkomst” (i KVAH)
Träsnittare.
Bland arbeten.
Stockar till Sebastian Münsters Kosmographica.
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Storspov - Olof Rudbeck d.y.