Född 1679, död 11 februari 1754.
Son till kontraktsprosten och kyrkoherden i Rättvik Anders Tillaeus och Elisabet Dalborg. Petrus Tillaeus studerade vid Uppsala universitet 1699-1711 och blev sedan auskultant i Bergskollegium 1713.
'Stadsingenjör i Stockholm 1717, utnämndes han 1748 till rådman därstädes och afled d. 11 febru. 1754. Såsom stadsingenjör ådagalade han stor insiktsfullhet och inlade isynnerhet stor förtjänst genom utarbetandet af goda kartor. Väl bekant är den s. k. 'Tillaei karta', en General Charta öfver Stockholm med Malmarne, fullbordad 1731 i skalan 1:4000, och hvarå han på statsmyndigheternas hemställan erhöll kungligt privilegium för tio år. Kartan, den största som intill senaste tid utgifvits öfver Stockholm, trycktes 1733 med af staden försträckta penningar, och att den blef till belåtenhet framgår däraf, att staden 1750 såsom belöning för densamma tillerkände T. en summa af 2,000 dal. smt.' (Svenskt biografiskt handlexikon)
Bland arbeten.
Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist och Erik Geringius, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
'Kartan - den intill senaste tid största väggkarta, som utgetts över Stockholm - är icke officiell i egentligaste mening, men hölls för ett 'autentiquet document', såsom överintendenten K. Hårleman kallade den i ett till K. M:t 1752 avgivet memorial. De tolv plåtarna, vilka ägdes av staden, översågs 1770 av P. G. Floding, som därvid tillät sig modernisera utseendet vid Riddarhustorget. Man kan således skilja mellan avdrag gjorda före och efter nämnda tidpunkt.'
Nordisk Familjebok, 2:a upplagan, band 29, Stockholm 1919.
1810-63. Född i Christiania (Oslo), död i Rom.
Norsk vetenskapsman. Han började studera 1828 och tog en juridisk ämbetsexamen 1934, blev 1837 lektor i historia, professor 1841. Var medlem av en rad lärda sällskap båda i sitt hemland och utomlands. Vid sidan om sin enorma och välkända insats som historiker, språkforskare och utgivare av norska källskrifter, sysslade han även med geografiska studier. 1849 gav han ut 'Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen', men redan tidigare hade han ritat geologiska kartor för professor Keilhaus stora verk 'Gaea Norvegica', och 1854 gav han ut sin första Norgekarta, kompletterad med en 'Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge' (1846). Han ritade även kartor för barn- och skolböcker. Munchs karta över Norge är baserad på en ingående kämnnedom av landet, och utmärker sig för sin noggrannhet och sitt fina utförande. Kartan fick stort erkännande och utkom i många upplagor. Han blev belönad med medalj vid världsutställningen i Paris 1878.
Bland arbeten.
Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen.
Gaea Norvegica.
Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge.
E. Ellefsen: P.A. Munch som geograf. (Se nr. 448) - Halvorsen.
Grek som benämns som ”historiebeskrivningens fader” (400-talet fKr). Lade grunden till T-Kartor, eller ”T i O-kartor” (Orbis Terrarum). Detta var en typ av religiösa kartor där Jerusalem ligger i världens mitt, de var mer symboliska än geografiska. Runt jorden fanns Oceanus och jordytan delades i tre delar av ett ”T”. Öster var ofta orienterat uppåt i kartan. Asien låg överst i kartan, under låg Europa till vänster och Afrika till höger. Delarna skiljdes av floderna Don (mellan Asien och Europa) och Nilen (mellan Asien och Afrika).
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
'Hanko - Jussarö.' - Finland 1940.
