SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

ÅKERLAND, ERIK.

1754-1835. Född i Stockholms län, död i Stockholm.
Svensk kopparstickare. Han var först elev hos kopparstickaren professor Per Floding och gick senare i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberger. 1781 blev han anställd i kartgravören Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. Omkring år 1790 utförde han graveringarna till Nordenankars (se denne) sjökort och ca. 1797 hans generalkarta. I övrigt ägnade Åkerland sig mycket åt kartor för skolbruk. Bland hans kopparstick kan särskilt nämnas porträtt, samt en stor översikt, 'Stockholm och dess sköna nejder'.

In 1781, was accepted as an apprentice in map engraver Fredric Akrel's Stockholm workshop. Produced some of the engravings for Nordenankar's sea charts. Åkerland and Carl Fredric Akrell were responsible for the copperplate engravings for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas). Even after his 80th birthday, he worked producing maps 'for the tuition of youth'.


Kopparstickare, etsare och kartgravör. Född 1754 6/4 i Stockholms län, död 1835 11/11 i Stockholm (Klara). »Född bondson.» Kallade sig...
Bland arbeten.
Stockholm och dess sköna nejder.
A. M. PORTER, Don Sebastian, konung af Portugal, I-II, Sthlm 1825: 2 genrebilder, kpst.
Stockholm och dess sköna nejder, 51 byggnader och monument å samma bkd, efter C. G. Blom, kpst.
Ett flertal kartor, bl. a. över Ålands skärgård, 1779, Finska viken, 1788, och Norge med Kristiania, 1816.
Bataille emellan svenska flottan.. .och ryska flottan vid Ölands södra udde 1789, efter A. Sjöstierna, kpst.
M. SCHENSTRÖM, Afhandling om Strömsholms canal och slusswärk, Uppsala 1797: karta över Strömsholms kanal, efter G. Norenius.
C. H. BÄCK, Väg-visare genom Upsala höfdingedöme, Uppsala 1801: vägkarta, 1801.
A. SPARRMAN, Resa till Goda Hopps-udden, Södra pol-kretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Cafferlanden, åren 1772-76, II, Sthlm 1802: ett 10-tal utsikter och folktyper från Afrika och Söderhavsöarna, kpst.
P. A. GRANBERG, Staden Göteborgs historia och beskrifning, I-II, Sthhn 1815: karta över Göteborgs skärgård, 1815.

Hultmark. - Lönborg.Hultmark, 1944.Sveriges sjökartor – A. Hedin.

DÜRFELDT, FRIEDRICH.

Född i Gotha och död 22 mars 1827 i S.t Petersburg.
Graverade illustrationer till böcker samt porträtt.

WERGELAND, HARALD NICOLAI STORM.

1814-93. Född i Bergen, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Tog examen 1831 vid Krigsskolan, år 1849 blev han kapten i artilleribrigaden, 1852 överstelöjtnant vid Generalstaben, 1856 överste och chef för 'Kristiansandske infanteribrigaden'. Under åren 1857-60 var han chef för Generalstaben i Norge och 1859 blev han utnämnd till generalmajor och var 1860-68 chef för norska armédepartementet. Efter att ha tagit avsked som statsråd blev han chef för '2:a Akershusiske infanteribrigaden' och 1875 utnämnd till generallöjtnant. Från 1840 var Wergeland under några år anställd som trigonometrist vid 'Norges Geografiska Opmaaling'. 1849 deltog han i norsk-ryska gränsdragningen. Waligorskis och Wergelands vägkarta utgavs första gången 1847 och kom fram till 1893 i 8 nyutgåvor. Wergeland var ofta anlitad i militärt organisationsarbete och var dessutom den förste medlemmen i 'Norsk Jaeger- og Fiskerforening'.

Halvorsen.

Gulddistriktet Klondike - ca 1897.

Barck - C. H. Tersmeden ca 1900.

LISLE, GUILLAUME de.

Biografiska uppgifter:1675-1726. Född och död i Paris.
Fransk geograf och kartograf. Han fick sin utbildning hos sin far, historiken Claude de Lisle, som även var geograf. 1699 gav han ut en världskarta, kartor över de 4 världsdelarna och två glober, en över jordklotet och en över himlen. Runt 1700 kom hans 'Atlas Nouveau' som innehöll 24 kartor. Senare utgåvor kom ca 1730 med 54 kartor, 1733 och ca 1745 utökad till 116 kartor. Han blev 1702 invald i L'Académie Rle de Sciences och blev 1718 Premier Geographe du Roi. Han var vän till Peter den Store som gav honom upplysningar om Ryssland. De Lisles kartor blev i stor utsträckning efterliknade av samtidiga och senare kartografer, till viss del grovt plagierade. Han gjorde sig även gällande som författare. Förutom talrika avhandlingar i tidskrifter utgav han bl.a. 'Observation sur la variation de l'aiguille aimantée' (1710) och 'Justification des mesures des anciens en matière de géographie' (1714). Hans verk fördes vidare av Phillippe Buache (1700-73).

Guillaume De L'Isle (1675-1726) is probably the greatest figure in French cartography. Having learned geography from his father Claude, by age of eight or nine he could draw maps to demonstrate ancient history. He studied mathematics and astronomy under J.D Cassini, where he received the grounding in scientific cartography, that is the hallmark of his work. His first atlas was published in about 1700, in 1702 he was elected a member of the Academie Royale des Sciences, and in 1718 he became ‘Premier Geographe du Roi’. His maps of the newly explored parts of the world reflect the most up-to-date information available and did not contain fanciful detail in the absence of solid information.

De L'Isle's work was important as marking a transition from the maps of the Dutch school, which were highly decorative and artistically-orientated, to a more scientific approach. He reduced the importance given to the decorative elements in maps, and emphasised the scientific base on which they were constructed. It can be fairly said that he was truly the father of the modern school of cartography at the commercial level.

De L’Isle also played a prominent part in the recalculation of latitude and longitude, based on the most up-to-date celestial observations. His major contribution was in collating and incorporating this latitudinal and longitudinal information in his maps, setting a new standard of accuracy, quickly followed by many of his contemporaries. Guillaume De L’Isle’s work was widely copied by other mapmakers of the period, including Chatelain, Covens & Mortier, and Albrizzi.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau.
Observation sur la variation de l'aiguille aimantée.
Justification des mesures des anciens en matière de géographie.
(Lönborg, s. 143f. - Nouv. biogr. gen)

Tillbaka till början.