SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

PERINGSKIÖLD, JOHAN.

Född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm.
Fram till adlandet 1693 Peringer, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till 'ämnesven' vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ('Bullarium', m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 ä...

Jeanneret, Samuel-Rodolphe

Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.

ROSENSVÄRD, JOHAN SAMUEL.

Överstelöjtnant, guvernör. Född c:a 1782 död 1818.
Överstelöjtnant i flottan, sedermera guvernör på St. Barthélemy. Född i Stockholm 31 juli 1782, son till överstelöjtnant Carl Reinhold Rosensvärd [född Pettersén], död på Nevis i Västindien 10 december 1818. Verksam inom Sjömätningskåren, bl.a. under dess karteringar av västkusten 1803-1805. Den 9 maj 1815 utsågs majoren vid arméns flotta, 33-årige Johan Samuel Rosensvärd till överstelöjtnant och disktriktschef. Vid detta tillfälle kom meningsskiljaktigheter rörande utnämningen i dagen. Sista levnadsåret guvernör på S:t Barthelemy. Gift med Kristina Sofia Apelqvist, avliden ej långt efter maken i Gustavia på S:t Barthelemy. Deras son Johan Henrik föddes på S:t Barthelemy 13 oktober 1813. Han återfördes till Sverige av släktingar och genomgick en framgångsrik karriär, rikt dekorerad med utmärkelser, och var krigsminister då St Barthelemy återfördes till Frankrike.

Se vidare Sveriges Sjökarta, Dahlgren - Richter, Stockholm 1944 sid 120.
I samma arbete beskrivs på sidan 252 o.s.v. utförligt om kartogr...
Bland arbeten.
Grundkarta Havstenssund 1803-1805
Grundkarta Fjällbacka 1803-1805

Tingbrand, Per – Who Was Who in St. Bartholomew during the Swedish epoch?Sveriges Sjökarta, Dahlgren - Richter, Stockholm 1944

Karta öfver Stockholm. - 1904.

'A Plan of the Battle of Plassey...' - London 1760.

LISLE, GUILLAUME de.

Biografiska uppgifter:1675-1726. Född och död i Paris.
Fransk geograf och kartograf. Han fick sin utbildning hos sin far, historiken Claude de Lisle, som även var geograf. 1699 gav han ut en världskarta, kartor över de 4 världsdelarna och två glober, en över jordklotet och en över himlen. Runt 1700 kom hans 'Atlas Nouveau' som innehöll 24 kartor. Senare utgåvor kom ca 1730 med 54 kartor, 1733 och ca 1745 utökad till 116 kartor. Han blev 1702 invald i L'Académie Rle de Sciences och blev 1718 Premier Geographe du Roi. Han var vän till Peter den Store som gav honom upplysningar om Ryssland. De Lisles kartor blev i stor utsträckning efterliknade av samtidiga och senare kartografer, till viss del grovt plagierade. Han gjorde sig även gällande som författare. Förutom talrika avhandlingar i tidskrifter utgav han bl.a. 'Observation sur la variation de l'aiguille aimantée' (1710) och 'Justification des mesures des anciens en matière de géographie' (1714). Hans verk fördes vidare av Phillippe Buache (1700-73).

Guillaume De L'Isle (1675-1726) is probably the greatest figure in French cartography. Having learned geography from his father Claude, by age of eight or nine he could draw maps to demonstrate ancient history. He studied mathematics and astronomy under J.D Cassini, where he received the grounding in scientific cartography, that is the hallmark of his work. His first atlas was published in about 1700, in 1702 he was elected a member of the Academie Royale des Sciences, and in 1718 he became ‘Premier Geographe du Roi’. His maps of the newly explored parts of the world reflect the most up-to-date information available and did not contain fanciful detail in the absence of solid information.

De L'Isle's work was important as marking a transition from the maps of the Dutch school, which were highly decorative and artistically-orientated, to a more scientific approach. He reduced the importance given to the decorative elements in maps, and emphasised the scientific base on which they were constructed. It can be fairly said that he was truly the father of the modern school of cartography at the commercial level.

De L’Isle also played a prominent part in the recalculation of latitude and longitude, based on the most up-to-date celestial observations. His major contribution was in collating and incorporating this latitudinal and longitudinal information in his maps, setting a new standard of accuracy, quickly followed by many of his contemporaries. Guillaume De L’Isle’s work was widely copied by other mapmakers of the period, including Chatelain, Covens & Mortier, and Albrizzi.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau.
Observation sur la variation de l'aiguille aimantée.
Justification des mesures des anciens en matière de géographie.
(Lönborg, s. 143f. - Nouv. biogr. gen)

Tillbaka till början.