SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

VISSCHER, NICOLAS .

1618-79.
Son till Claes Visscher.

Nicolaes was de enige zoon van Claes Jansz.Visscher. Hij werkte al jaren in de zaak van zijn vader en volgde hem na diens dood in 1652 op. In 1677 kreeg Nicolaes, inmiddels een gerespecteerd uitgever, een 15 jarig octrooi van de staten van Holland en West-Friesland voor het drukken en uitgeven van kaarten. Twee jaar later overleed hij en werd begraven in dezelfde kapel als zijn vader.

Atlas-uitgaven Van Nicolaes I waren onder andere:

'Atlas Contractus Orbis Terrarum' vanaf 1657.
Germania Inferior” vanaf 1663.
Atlas Minor” vanaf 1675.

Visschers atlassen werden vaak naar wens van de kopers samengesteld (de zogenaamde Atlas Contractus). Zij bevatten over het algemeen geen tekst, alleen soms een gedrukte index. Er werden kaarten gebruikt van andere makers, zelfgegraveerde en bewerkte koperplaten van zijn vader.
Eén van de hoogtepunten in de zeventiende-eeuwse cartografie is de uit meerdere bladen bestaande wandkaart. Een voorbeeld hiervan -uit 1656-...
Bland arbeten.
Atlas Contractus Orbis Terrarum, vanaf 1657.
Germania Inferior, vanaf 1663.
Atlas Minor, vanaf 1675.

Petermann, August Heinrich.

16 april 1822 - 25 september 1878.
August Heinrich Petermann, född 16 april 1822 i Bleicherode, Sachsen, död genom självmord 25 september 1878 i Gotha, var en tysk kartograf och geograf.
Petermann arbetade 1839-45 vid Heinrich Berghaus kartografiska institut i Potsdam, där han huvudsakligen sysslade med Berghaus 'Physikalischer Atlas'. Han tecknade även kartor till skrifter av Alexander von Humboldt. År 1845 begav han sig till Edinburgh för att biträda Alexander Keith Johnston vid den engelska bearbetningen av nämnda atlas och grundlade 1847 i London en kartografisk anstalt. År 1854 anställdes han hos Justus Perthes i Gotha och utgav sedan 1855 'Mitteilungen aus Justus Perthes geographischer Anstalt', vilken tidskrift, vanligen kallad 'Petermanns Mitteilungen', blev ett centralorgan för den geografiska vetenskapen.
Som kartograf utmärkte Petermann sig genom ett omsorgsfullt och kritiskt arbete med de mest skilda källor. Särskild kända är hans stora karta över det inre Afrika, hans karta i sex blad över USA samt hans karta i nio blad över...
Bland arbeten.
'Mitteilungen aus Justus Perthes geographischer Anstalt'
'Physikalischer Atlas'
'Stieler'

Nordisk Familjebok.

DAHLMAN, CARL EDVARD D.

1828-1900.
Kartograf. 1863-1896 anställd vid ekonomiska kartverket, en av sin tids främsta svenska kartografer. Bland hans många utgivna kartor, av vilka några utgått i flera upplagor, märkas, jämte sockenkartor, 'Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige' med geografi (1857), 'Karta öfver Carlstads län', (1862), 'Karta öfver Mälaren och dess omgifningar' (1868), 'Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige' (samma år), 'Karta öfver Stockholm' (1870), 'Kultur- och reskarta öfver Sverige' (1876) och 'Karta öfver Wester Norrlands län' (1889).



Bland arbeten.
Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige.
Karta öfver Carlstads län.
Karta öfver Mälaren och dess omgifningar.
Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige.
Karta öfver Stockholm.
Kultur- och reskarta öfver Sverige.
Karta öfver Wester Norrlands län.

Sign. ABC Sv. Uppsl.b. 2:a uppl. Bd 6 1948.

Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.

Sulawesi, 'Carte de l'Isle Célèbes ou Macassar.' - ca 1740.

LISLE, GUILLAUME de.

Biografiska uppgifter:1675-1726. Född och död i Paris.
Fransk geograf och kartograf. Han fick sin utbildning hos sin far, historiken Claude de Lisle, som även var geograf. 1699 gav han ut en världskarta, kartor över de 4 världsdelarna och två glober, en över jordklotet och en över himlen. Runt 1700 kom hans 'Atlas Nouveau' som innehöll 24 kartor. Senare utgåvor kom ca 1730 med 54 kartor, 1733 och ca 1745 utökad till 116 kartor. Han blev 1702 invald i L'Académie Rle de Sciences och blev 1718 Premier Geographe du Roi. Han var vän till Peter den Store som gav honom upplysningar om Ryssland. De Lisles kartor blev i stor utsträckning efterliknade av samtidiga och senare kartografer, till viss del grovt plagierade. Han gjorde sig även gällande som författare. Förutom talrika avhandlingar i tidskrifter utgav han bl.a. 'Observation sur la variation de l'aiguille aimantée' (1710) och 'Justification des mesures des anciens en matière de géographie' (1714). Hans verk fördes vidare av Phillippe Buache (1700-73).

Guillaume De L'Isle (1675-1726) is probably the greatest figure in French cartography. Having learned geography from his father Claude, by age of eight or nine he could draw maps to demonstrate ancient history. He studied mathematics and astronomy under J.D Cassini, where he received the grounding in scientific cartography, that is the hallmark of his work. His first atlas was published in about 1700, in 1702 he was elected a member of the Academie Royale des Sciences, and in 1718 he became ‘Premier Geographe du Roi’. His maps of the newly explored parts of the world reflect the most up-to-date information available and did not contain fanciful detail in the absence of solid information.

De L'Isle's work was important as marking a transition from the maps of the Dutch school, which were highly decorative and artistically-orientated, to a more scientific approach. He reduced the importance given to the decorative elements in maps, and emphasised the scientific base on which they were constructed. It can be fairly said that he was truly the father of the modern school of cartography at the commercial level.

De L’Isle also played a prominent part in the recalculation of latitude and longitude, based on the most up-to-date celestial observations. His major contribution was in collating and incorporating this latitudinal and longitudinal information in his maps, setting a new standard of accuracy, quickly followed by many of his contemporaries. Guillaume De L’Isle’s work was widely copied by other mapmakers of the period, including Chatelain, Covens & Mortier, and Albrizzi.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau.
Observation sur la variation de l'aiguille aimantée.
Justification des mesures des anciens en matière de géographie.
(Lönborg, s. 143f. - Nouv. biogr. gen)

Tillbaka till början.