VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

WAGHENAER, LUCAS JANSZOON.


Holländsk kartograf i slutet av 1500-talet. Efter att ha vunnit ett rykte som erfaren skeppare och lots började han som den förste i världen med att ge ut en sjökartsatlas. Den kom ut 1584-85 under titeln 'Spiegel der Zee-Vaerdt'. Den kom senare i en rad utgåvor på olika språk. 1592 följdes den av 'Tresoor der Zee-Vaert'. Dessa två verk var epokgörande inom sjökartografins område och namnet 'Waghenaer' var under en lång tid synonymt med bra sjökort. Han gav även ut en översiktsplan och en karta över sin hemstad Enkhuysen.

By the third quarter of the sixteenth century an ever increasing volume of the wealth of the New World and the Indies was reaching Lisbon and the Spanish ports, there to be trans-shipped to Northern and Western Europe. This trade was almost entirely in the hands of the Dutch so it was logical that one of their pilots should produce the first set of effective navigational charts. These were compiled under the title Spiegel der Zeevaerdt, by Lucas Janszoon Waghenaer, a native of Enkhu...
Bland arbeten.
Spiegel der Zee-Vaerdt.
Tresoor der Zee-Vaert.


Nederl. biogr. - Nissen. - Phillips.

DARDEL, FRITZ LUDVIG von

Född 24 mars 1817 i Neuchâtel, död 27 maj 1901 i Stockholm
Militär, överintendent, tecknare. Föräldrar: godsägaren Georges-Alexandre D. och grevinnan Hedvig Sofia Charlotta Amalia Lewenhaupt. – D. inträdde i sv. militärtjänst 1833, blev underlöjtnant vid Svea livgarde 1837, löjtnant 1844, kapten 1854, major och överstelöjtnant 1862. Avsked erhöll han 1864. Han tjänstgjorde som stabsadjutant vid livgardesbrigaden 1847, vid stabsexpeditionen under kronprinsen 1848, som kurir till Haag 1850 och som militärattaché i Paris 1858-62. Han utnämndes till kammarherre 1856 och åtföljde kronprins Karl (Karl XV) till Norge s. å. År 1859 blev han adjutant hos Karl XV. Vid faderns död 1863 övergick adelskapet på D. som utnämndes till kabinettskammarherre, överintendent och chef för Överintendentsämbetet samt preses för Konstakad. 1864. Han var ordf. i Sv. slöjdfören. 1871-1876 och i Sveriges allm. konstfören. 1877-86. Sedan 1861 var han hedersled. av Konstakad. och beklädde under senare delen av sitt liv en mängd poster i styr. och kommittéer för olika konst- och världsutställninga...


Svenska män och kvinnor. Band II C-F, sid 208.

BLAEU, CORNELIUS.

Ca. 1610-42.
Holländsk kartograf, son till Willem Janszoon Blaeu (se denne). Blev tidigt sin fars medarbetare. Efter dennes död fortsatte han faderns verk tillsammans med brodern Joan (se denne). Mellan åren 1639 och 1662 kom Blaeus atlas ut i 10 utgåvor med upp till 11 band och med text på 5 olika språk. Joan Blaeu gav ut 'Atlas major', 'Cosmographia Blaviana' som innehåller inte mindre än 589 kartor. Blaeus atlas är det första kartverk som har separata kartor över Norge och norska områden, i sista utgåvan 7 olika.
Det finns kartor ur Atlas Major med tysk text på baksidan. Enligt uppgift kom dock aldrig en tysk utgåva ut av Atlas Major. De kartor som således trots allt finns med tysk text är troligen lösa ströexemplar. (BL)



Nederl. biogr., X. - Tooley.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


'Canada' - by J. Bartholomew 1876.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10234

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

LISLE, GUILLAUME de.

Biografiska uppgifter:1675-1726. Född och död i Paris.
Fransk geograf och kartograf. Han fick sin utbildning hos sin far, historiken Claude de Lisle, som även var geograf. 1699 gav han ut en världskarta, kartor över de 4 världsdelarna och två glober, en över jordklotet och en över himlen. Runt 1700 kom hans 'Atlas Nouveau' som innehöll 24 kartor. Senare utgåvor kom ca 1730 med 54 kartor, 1733 och ca 1745 utökad till 116 kartor. Han blev 1702 invald i L'Académie Rle de Sciences och blev 1718 Premier Geographe du Roi. Han var vän till Peter den Store som gav honom upplysningar om Ryssland. De Lisles kartor blev i stor utsträckning efterliknade av samtidiga och senare kartografer, till viss del grovt plagierade. Han gjorde sig även gällande som författare. Förutom talrika avhandlingar i tidskrifter utgav han bl.a. 'Observation sur la variation de l'aiguille aimantée' (1710) och 'Justification des mesures des anciens en matière de géographie' (1714). Hans verk fördes vidare av Phillippe Buache (1700-73).

Guillaume De L'Isle (1675-1726) is probably the greatest figure in French cartography. Having learned geography from his father Claude, by age of eight or nine he could draw maps to demonstrate ancient history. He studied mathematics and astronomy under J.D Cassini, where he received the grounding in scientific cartography, that is the hallmark of his work. His first atlas was published in about 1700, in 1702 he was elected a member of the Academie Royale des Sciences, and in 1718 he became ‘Premier Geographe du Roi’. His maps of the newly explored parts of the world reflect the most up-to-date information available and did not contain fanciful detail in the absence of solid information.

De L'Isle's work was important as marking a transition from the maps of the Dutch school, which were highly decorative and artistically-orientated, to a more scientific approach. He reduced the importance given to the decorative elements in maps, and emphasised the scientific base on which they were constructed. It can be fairly said that he was truly the father of the modern school of cartography at the commercial level.

De L’Isle also played a prominent part in the recalculation of latitude and longitude, based on the most up-to-date celestial observations. His major contribution was in collating and incorporating this latitudinal and longitudinal information in his maps, setting a new standard of accuracy, quickly followed by many of his contemporaries. Guillaume De L’Isle’s work was widely copied by other mapmakers of the period, including Chatelain, Covens & Mortier, and Albrizzi.
Bland arbeten:
Atlas Nouveau.
Observation sur la variation de l'aiguille aimantée.
Justification des mesures des anciens en matière de géographie.
(Lönborg, s. 143f. - Nouv. biogr. gen)

Tillbaka till början.