(1552-1629)
One of the most famous of English mapmakers, the historian John Speed decided in 1611 to publish a volume of maps to accompany his History of Great Britain. The maps were instantly popular, running to seven editions by 1676. Sudbury and Humble contracted Jodocus Hondius to engrave the plates in Amsterdam. From 1605 to 1610 Speed sent the information to Hondius, allowing Hondius to compose these famous maps.
Sotheby's
1727–1795
One of the most important cartographers of the late 18th century.
In 1773 Bonne succeeded Jacques Nicolas Bellin as Royal Cartographer to France in the office of the Hydrographer at the Depôt de la Marine. Working in his official capacity, Bonne compiled some of the most detailed and accurate maps of the period. Bonne’s work represents an important step in the evolution of the cartographic ideology away from the decorative work of the 17th and early 18th century towards a more detail oriented and practical aesthetic. With regard to the rendering of terrain Bonne maps bear many stylistic similarities to those of his predecessor, Bellin. However, Bonne maps generally abandon such common 18th century decorative features such as hand coloring, elaborate decorative cartouches, and compass roses.
While mostly focusing on costal regions, the work of Bonne is highly regarded for its detail, historical importance, and overall aesthetic appeal.
Bland arbeten.
'Partie Occidentale du Canada'
1639-1710.
Sjöofficer, vitterlekare, f. i nov. 1639 på Müntenhof i Estland, d. 5 dec. 1710 i Karlskrona, ingick vid flottan 1658 samt befordrades till löjtnant, kommendör och major (1676). Till följd af sitt välförhållande i slaget vid Bornholm s. å. befordrades R. Till amirallöjtnant, deltog sedan i slaget vid Kjögebukten 1677, förde 1678 en transportflotta af 22 fartyg till Rügen och tillbaka samt erhöll 1679 inspektion öfver alla styrmän vid amiralitetet, utnämndes 1680 till vice amiral och 1700 till holmamiral. Under fredstiden verkade R. för att höja Sveriges sjömakt dels genom hydrografiska undersökningar i Östersjön och Kattegatt, hvilka sedan under hans ledning bearbetades i sjökort af P. Gedda, dels genom utgifvande af Navigation eller styrmanskonst (1693), ett för sin tid utmärkt och i hög grad behöfligt arbete.
Han utgaf äfven Stockholmia, en stor plankarta med vyer af hufvudstaden (1702), åtföljd af hans Låfdicht öfver Stockholms stad, en tabell öfver utländsk och svensk vikt (1698) m. m. Som diktare ...
Nordisk Familjebok, Uggleupplagan.
Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Stockholm - Mentzer ca 1860.
Visingsö och Gränna 1884-1887 - 'Generalstabskartan'.
Biografiska uppgifter:1784-1870. Född i Nagu socken, Åbo och Björneborgs län, Finland, död i Stockholm.
Finsk-svensk officer och kartograf. Son till kaptenen Gabriel August Hagelberg och Anna Lovisa Qvick; u.ä.-dotter till fältmarskalken greve Augustin Ehrensvärd. Hagelstam utmärkte sig som officer i finska kriget och i sjömätningsarbeten. 1810 utnämnd till kapten i den nyupprättade Sjömätningskåren, och avancerade senare till överste. 1814 var han den svenska regeringens kommissionär i Köpenhamn vid överlåtelsen av norska kartor och andra arkivalier rörande Norge. Initiativtagare till Väddö kanal i Roslagen. Hagelstam utarbetade ett flertal kartor över Sverige och Norge, för detta arbete adlad 1818. Som riksdagsman var han en ivrig nykterhetsförespråkare och medverkade till att brännvinsskatten lades om 1855 och att husbehovsbränningen förbjöds 1860. Medlem av Krigsvetenskapsakademin och utgivare av flera militära skrifter om Sveriges kust- och havsförsvar. Hagelstam var gift med Eva Fredrika Burenstam (1791-1877), genom vilken han ärvde Stjärnsunds slott i Askersunds landsförsamling, som han 1823 sålde till kung Karl XIV Johan. Vid O. J. Hagelstams död 1870 utdog ätten då han överlevde sitt enda barn.
Bland arbeten:
Ska artikeln hit?
- Se bild.
