1703-1730.
Son till Johann Baptist Homann. Fortsatte faderns verksamhet, men dog redan 1730. Han testamenterade företaget till två av sina vänner under förutsättning att det skulle drivas under namnet 'Homanns Erben'. Verksamheten fortsatte under detta namn till 1848.
Allg. d. Biogr.
Död 1597.
Holländsk sjöfarare som ledde flera expeditioner för att finna en nordlig sjöförbindelse med Kina (Nordostpassagen). Sommaren 1594 nådde han Novaja Semljas västkust och följde denna norrut till 77:e breddgraden. Ett annat skepp i expeditionen seglade genom Vaigatsjstredet och hittade isfritt hav vidare längs nordkusten av Asien. En ny expedition året efter hittade emellertid denna passage blockerad av packis och tvingades vända. På sin tredje expedition 1596 hittade Barents Björnön och upptäckte Svalbard som inte tidigare varit känt sedan vikingarnas resor dit. Från Svalbard fortsatte han till Novaja Semlja och seglade runt nordspetsen av ön, där expeditionen blev den första att övervintra i Norra Ishavet. Då skeppen följande vår inte kom loss från isen tvingades manskapet överge dessa och färdas vidare i öppna båtar. Efter stora ansträngningar nådde de flesta fram till Lappland där de blev räddade, men Barents själv och flera andra omkom under resan.
Barentsz was a noted pilot who was convinced by t...
Salmonsen.
Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturh...
Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.
Karta öfver Stockholm. - 1904.
Örnbräken, Pteridium aquilinum - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
