Född Stralsund 1676, död Halland 1747.
Philip Johan von Strahlenberg (Stralenberg), född Philip Johan Tabbert 1676 i Stralsund, död i Fröllinge, Getinge församling, 1747, var en svensk officer och kartograf av pommersk härkomst. 1707 adlades han och tog namnet von Strahlenberg.
Han ingick 1694 i krigstjänst, blev 1701 regementskvartermästare och 1703 kapten vid Södermanlands regemente. Han deltog i striderna vid belägringen av Thorn (1703) och i slagen vid Fraustadt (1706), Holowczyn (1708) och Poltava (1709).
Efter slaget vid Poltava blev han, under försök att finna och rädda sin broder, tillfångatagen och kom som fånge till Sibirien, där han vistades under flera år. Under denna tid företog han flera resor i landet och utarbetade tillsammans med Johan Anton von Matérn över detsamma en karta, som kom i Peter den stores händer och väckte hans synnerliga beundran. Trots att tsaren själv erbjöd Strahlenberg att i rysk tjänst få överta ledningen av ett lantmäterikontor, så återvände han efter fredsslutet (1721) utarmad och sjuklig till Sverige, ...
Bland arbeten.
Philip Johan von Strahlenberg. Vorbericht eines zum Druck verfertigten Werckes von der Grossen Tartarey und dem Königreiche Siberien. mit einem Anhang von Groß-Russland. Schneider, Stockholm 1726
Philip Johan von Strahlenberg. Das Nord- und Östliche Theil von Europa und Asia, in so weit solches das gantze Russische Reich mit Sibirien und der grossen Tatarey in sich begriffet. in Verlegung des Autoris, Stockholm 1730.
Nova descriptio geographica Tattariæ magnæ
1840-1917. Född i Fiskum, död i Christiania (Oslo).
Norsk kartograf. Han blev utnämnd till underofficer och arbetade därefter en tid som assistent vid järnvägen. Från 1865 var han under flera år länskonduktör i Christianias (Oslo) län. Vid sidan om denna verksamhet drev han en omfattande och omsorgsfullt utarbetad kartläggning av i stort sett alla norska städer och stadsmässigt bebyggda trakter. Hans stora vägkarta över Christiania (Oslo) blev prisbelönt på utställningarna i Köpenhamn och Paris 1888-89.
Norsk Folkeblad 1904. - T.U., 1918.
1490-1557. Född i Linköping, död i Rom.
Svensk präst och författare. Under åren 1510-17 studerade han vid tyska universitet och fick en magistergrad. Han innehade senare ett antal olika teologiska ställningar i Sverige och blev även nyttjad som diplomat av Gustav Vasa. Vid Sveriges övergång till protestantismen blev han avsatt från sitt ämbete och tvingades i landsflykt. Då brodern Johannes Magnus 1545 dog fick Olaus Magnus titeln ärkebiskop över Sverige. Från 1545 var han svensk delegat vid kyrkomötet i Trient och arbetade ihärdigt för att få den katolska kyrkan upprättad i Norden. Studier av Nordens historia upptog hans tid under ett antal år. 1539 gav han ut sin stora karta 'Carta Marina' som innebar en väsentlig förbättring av kartbilden över de skandinaviska länderna och 1555 fullföljde han sitt främsta verk 'Historia de gentibus septentrionalibus'. Verket vann stor popularitet och utkom senare i en rad utgåvor på flera olika språk. Bokens rika illustrationer gör att den idag är en ovärderlig källa till 1500-talets kulturhistoria. Olaus Magnus...
Bland arbeten.
Carta Marina.
Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Hultbräken, Dryopteris phegopteris - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
