VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Leth, Hendrik de.

c. 1703-66
HENDRIK DE LETH (THE YOUNGER) ft. 1788
Engraver, publisher and painter, active in Amsterdam, worked for the Visscher family and eventually took over the business. De Leth is better known as an artist and engraver than as a cartographer although his historical atlas of the Netherlands was a very popular work. His son, Hendrik de Leth (the Younger), published a World Atlas in 1788.

SURHON[IUS] [SURHONIO, SURCHON-], JEAN and JACQUES.


Cartographers, goldsmiths and engravers, b. Mons.

Bland arbeten.
Hainault 1548 (used by Ortelius 1579.
Hondius 1633).
Luxembourg 1551.
Namur 1553.
Artois 1554.
Picardy 1557 (used by Ortelius 1559).
Vermandois 1577 (used by Blaeu 1631).


Tooley.

REILLY, FRANZ JOHANN JOSEPH von.


Österrikisk kartograf under senare delen av 1700-talet. 1789-91 gav han ut en atlas 'Grosser deutscher Atlas' som omfattade hela världen, och 1799 'Atlas univers' som endast omfattade Europa.

Bland arbeten.
Grosser deutscher Atlas.
Atlas univers.


Phillips.


Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734


'Scotiae...' - L. Euler 1760.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10124

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

FAHLGREN, SAMUEL.

Biografiska uppgifter:Född 9 sept. 1758 i Hälsingland.
Svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturhistoriska samlingar till akademien och enskilda forskare. 1791 kallades F. till medlem af Vet. akad. och förklarades i aug. 1796 af med. fakulteten i Uppsala för med. doktor.
F. synes ha varit en orolig och intriglysten natur och invecklades 1810 i de föga kända oroligheter, som då utbröto bland öns hvita befolkning, och nödgades undan sina fienders förbittring draga sig tillbaka till den närgränsande nederländska besittningen S:t Eustache. Därifrån torde han ha inlåtit sig i stämplingar med engelske guvernören öfver Leewardsöarna, den från sin medling mellan Sverige och Danmark 1788 bekante Hugh Elliot, i syfte att S:t Barthélemy skulle förklara sig för den afsatte konung Gustaf IV Adolfs sak och därigenom under brittiskt skydd trygga sin neutralitet i det äfven i Västindien pågående kriget mellan Frankrike och England. Genom bref sökte F. för denna plan vinna öns guvernör, Ankarheim, och garnisonens befälhafvare, öfverstelöjtnant Bagge, men Ankarheim framlade inför guvernementskonseljen (mars 1811) det bref han fått och anklagade där F. för förräderi mot Sveriges krona.
Rättegången drog långt ut på tiden. Från sin fristad (än på S:t Eustache, än på Antigua) bestred F. domstolens behörighet samt förnekade i hemsända besvär författarskapet till brefven och all delaktighet i högförrädiska planer. Målet af dömdes på S:t Barthélemy först i sept. 1813, då F. för att 'hafva umgåtts med det uppsåt att tillvägabringa öns förrådande från dess rättmätiga öfverhet och till f. d. konung Gustaf Adolf' dömdes förlustig lif, ära och gods. Domen stadfästes 19 jan. 1814, hvarvid i nådeväg bestämdes, att F:s egendom finge tillfalla hans barn; själf förklarades han fridlös öfver hela riket. Han lär ha tillbragt sina återstående dagar på S:t Eustache och där aflidit 28 nov. 1834 utan vetskap om att han var inbegripen i det bekanta amnestiplakatet af 20 okt. s. å.
(Nordisk Familjebok, 2:a upplagan. Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.)

Tillbaka till början.