Össebybygden.se - en del av VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden.

1887 års sommarturer med ångbåt

"1887 års sommarturer för ångbåtarne i Stockholms omgifningar. Saltsjösidan (Bilaga till D.M. Euréns Ångbåtskarta)."

Tidtabell.
Rättelser: Dal, rätt är Dalen
Flacksta, rätt är Flattsta
Neckstugan, rätt är Kneckstugan
Ösbygarn, rätt är Össeby-Garn.
 

Biskopstuna - S. E. Vingedal 1973

Biskopstuna i Österåker.
Potatiskällaren som var en ärkebiskopsborg.

Ur "Strövtåg i norrort. 18 utfärdsmål till norrorts sevärdheter".
Av S. E. Vingedal. Förlags AB Centrum. Täby 1973.

Vid tiden omkring 1920 råkade ett par historiskt intresserade turister trampa rakt igenom en igenvuxen ruinkulle vid Tuna gård i Österåker, känd som ärkebiskopsgård redan på 1290-talet.
De sörjde för att den sensationella upptäckten vid det forna Biskopstuna blev känd. Den fagert grönskande kullen, då bevuxen med höga träd, är belägen ungefär där Tunafjärden övergår i Åkers kanal. Vid en 1921 företagen preliminär undersökning, d.v.s. stickprovartade grävningar i marken, av docenten, sedermera riksantikvarien Bengt Thordeman och framlidne museilektorn Ernst Klein, visade det sig vara ingenting mindre än en bastant borganläggning av typisk svensk medeltida art. Borgen låg då troligen på en ö. Borgen har huvudsakligen bestått av ett fyrkantigt torn, en kastal, sammanbyggd med en nästan kvadratisk borggårdsmur och tidigare omgiven av en cirkelrund vallgrav. Tornets underjordiska våning hade en tid använts som en för ändamålet alldeles utmärkt - potatiskällare! På 1600-talet hade en av Tuna gårds ägare, Gustaf Banér, använt den till rustkammare. I vår tid har den understundom fått tjäna som ett improviserat - ölnäste!
Den strategiskt byggda anläggningen, som torde vara uppförd någon gång på 1200-talet och senare tillbyggd av Uppsala-biskopar, var under medeltidens oroliga århundraden tänkt som ett bålverk mot öster, en försvarsbastion som skulle skydda och bevaka inloppet från Trälhavet och utgöra ett lås för denna livsviktiga sjöled - Långhundraleden, svearnas förnämsta väg från Uppsala till Saltsjön - som ledde in mot hjärtat av det centrala Uppland, svearikets kronprovinser. Längs den segelleden låg så viktiga platser som Vada, Helgö, Benhamra, Närtuna och - främst - den s.k. Folklandstingsstad i Lunda socken, denna vid Tingsängarna nu helt försvunna, tidigare så betydelsefulla Attundalands kult-, tings-, och marknadsplats, "Sigtunas svåra konkurrent", som det då ansågs. (Kvar i "Ängeby Lund" eller "Ängeby hästhage" finns sju resta bautastenar och en draksirad runsten samt stora gravfält i trakten däromkring.)
Birger Jarl satte ju enligt Erikskrönikan ett effektivt lås vid Mälarens utlopp i Saltsjön och enligt Adam av Bremen det enda inloppet i Mälaren, där den nya köpstaden Stockholm växte upp på holmen i stocksundet. Då kyrkan fick makt och myndighet i landet ville biskoperna på ett liknande sätt åstadkomma ett skydd för domkyrkostaden Uppsala och dess pampiga nu helt försvunna biskopsborg. Vid slutet av 1200-talet lät de bygga kastaler och fasta hus, "Värn och Fästen", vid de sidan urminnes tider så viktiga uppländska sjöledernas mynningar: Almarestäk, Biskopsarnö och vid ovannämnda Tuna, nu s.k. "nyckelruiner". Känt är att Sten Sture företog ett anfall mot borgen 1497.
Biskopstunas nu helt utgrävda anläggning har bestått av ett kombinerat befästnings- och bostadstorn i minst två våningar. Ovannämnde Klein, som var en av de första som intresserade sig för den nyupptäckta Tuna-borgen, skriver i en uppsats om gamla vattenvägar i Uppland (i Sv. Turistföreningens årsskrift 1922) bl.a. följande:
"... På en sida gingo vi med ett schakt ned över två meter under grästorven utan att nå murens nedersta skikt. Till sådant djup får man också gräva för att komma ned på borggårdens ursprungliga nivå, och ytterligare en meter ned ligger det i gårdens NV hörn, med två sidor anslutna till gårdsmuren, uppförda fyrsidiga kärntornets botten. Av detta kvarstår bottenvåningen med porten, tre tegelinfattade, utåt starkt avsmalnande fönster samt konsolerna till fyra kryssvalv, vilka löpt ihop mot en i salens mitt ställd kolonn, vars fundament vi hittade..."
Klein upplyser oss också om att ett runt postament togs tillvara av en sentida Tuna-gårdsägare, som placerat det som sockel till en solvisare i trädgården. En kolonn och ett kapitäl av medeltida typ förde han till Stockby gård i Stocksund.
Först år 1969 gjordes en förnyad undersökning av Tuna-borgen. Då fick man på allvar upp ögonen för dess stora kulturhistoriska betydelse. Österåkers kommun, som satsat ekonomiskt på ruinkullen, fick nu ett trestjärnigt kulturminnesmärke. Man var så rädd om ruinen att man byggde ett skyddstak av trä över den.
På försommaren 1972 fick medeltidsfästningen ytterligare en senkommen aktualitet. Även denna gång trädde kommunen emellan och gav ett ekonomiskt stöd åt de återupptagna utgrävningarna. Ett entusiastiskt forskarlag under ledning av landsantikvarien Alf Nordström företog en grundlig och antagligen slutgiltig undersökning av borgen, som man efter 1969 års grävningar trodde var färdigutforskad. Nya fynd gjordes på löpande band, bl.a. upptäckte de unga forskarna Harald Andersson och Ulf Boëthius rester av ett troligen medeltida trägolv, en pampig trappa, kanske huvudingången, samt mängder av intressanta småfynd, hela 60 kilo. De flesta från medeltiden och framåt nyare tiden.
Man kan till sist bara gratulera Österåkers kommun till den unika, nu konserverade sevärdhet som genomgått så många dramatiska öden. Det är väl inte så ofta man upptäcker att en potatiskällare är en f.d. ärkebiskopsborg!


Åkers kanal - Hugo Hult 1922

Ett hundraårsminne. Åkers kanal.
Av Hugo Hult. Stockholm 1922.

Åkers kanal kallas den kanaliserade vattenförbindelse, som från Tunafjärden av Trälhavet genom Öster Åkers socken leder norrut till sjön Garnsviken, vilken sjö är belägen huvudsakligen i Össeby Garns socken. Under forna tider fortsatte farleden nordväst ut genom Långhundra härad. Lanhundare (1) - sedermera Långhundra härad - sträckte sig under medeltiden från grannskapet av Uppsala å ömse sidor om Lagga ån och därefter på östra sidan om Närtuna ån till trakten av Hakunge. Till häradet hörde då socknarna Lagga, Östuna, Husby, Gottröra, Närtuna, Kårsta och Garnabo (sedermera Garn, förenat med Östby socken till Össeby Garn).
I uppland funnos fordomtima flera farleder från Saltsjön till det inre av landet. En bland de betydelsefullaste var den, som sträckte sig från Trälhavet vid Tuna genom hela Langhundare. Den gick genom Garnsviken, Vadasjön, Helgösjön och Hederviken till vattendelaren mellan Skepptuna och Vidbo samt vidare därifrån genom Norrbysjön längs vattendraget förbi Husby, Östuna och Lagga kyrkor till Säfja ån, som utmynnar vid Övre Föret i Fyris ån. På vissa punkter av denna farled, exempelvis vid vattendelaren, har man säkerligen måst någon kortare sträcka draga båtarna över land. Mellan Östuna och Lagga fanns ännu under 1700-talet en sjö upptagen på då utgivna länskartor. I övrigt äro de flesta av ifrågavarande sjöar och vattendrag ännu kvar, om än med tiden betydligt förminskade.
Gustaf Wasa, som var född och i sin ungdom vistats i dessa trakter, säger i ett kungl. brev den 18 april 1551, vari han befaller Närtuna åns upprensning, att skärkarlarna fordom kunnat komma där upp med sina fartyg. Detsamma framgår ock av under tidernas lopp i ärendet utfärdade dombrev, genom vilka "tvärtäppor" i ån förbjödos. Ett dombrev av riksdrotsen Knut Jonsson den 19 maj 1324, stadfästat av konung Magnus Eriksson den 22 Juni 1341, angick blott vattendraget mellan Närtuna och Helgö. Men i konung Karl Knutssons brev den 3 maj 1455 beröras de anbrakta tvärtäpporna i hela vattendraget "alt intill Biskops Tuna". Sagda tvärtäppor voro påtagligen uppförda för fiskets skull. Förbuden upprepades i kungl. brev av Johan III den 22 april 1577, av Gustaf II Adolf den 10 maj 1625 och av drottning Kristinas förmyndareregering den 18 april 1635.
Vad som i äldre tider bidrog till farledens betydelse var, att i närheten av Langhundares övre gräns låg på Lagga åns södra strand Mora äng med Mora stenar. Där förrättades ännu under medeltiden den hyllningsakt, som kallades konungavalet. Vid farleden hade också i början av 1300-talet vid det forna Folklands tingstad - sannolikt belägen å eller i närheten av ovan berörda vattendelare (i Lunda socken?) - uppstått en köpstad, vilken likväl till följd av Sigtunabornas handelsavund avlystes av konung Magnus Eriksson redan vid århundradets mitt. Sannolikt upphörde vid unionstidens början vattendragets brukbarhet för skärgårdsbefolkningens segelbåtar.
Åtskilliga namn, säger Styffe, bestyrka att vattendraget, "då landet först bebyggdes, varit en smal havsvik eller åtminstone en kedja av större vattensamlingar". Andra forskningsgrenar vitsorda detta. Sålunda har den geologiska vetenskapen funnit, (2) att vid stenålderns slut i Uppland gick havet "kanske inemot 30 meter över nutida havsytan" men att mot järnålderns slut landskapet "i det stora hela antagit nära nog samma kustkontur som i våra dagar". Landhöjningen har emellertid även sedermera i någon mån fortgått; och beräknas (3) för 1800-talet en sänkning av Saltsjön i Stockholms skärgård om närmare en halv meter på 100 år.
I ett utdrag ur "Öster Åkers Minnesdömme" av Isr. Acrelius, författat omkring år 1750, uppgives efter ett åsyna vittne, att 60 år tidigare funnits en järnring i Nordanberget vid Goderstad på gränsen mellan Skepptuna och Närtuna socknar. Och Acrelius själv hade år 1716 eller 1717 på en äng mellan Stora och Lilla Benhamra i Vada socken sett ett nedsjunket vrak av en skuta, varav "berghulten på sidorna" stodo en aln över jordytan. En senare författare (4) betygar, att en hamn funnits i Närtuna, där ännu i mannaminne funnits järnringar till fartygs fästande.
Farleden blev emellertid så småningom allt mindre och mindre brukbar. Mot slutet av 1600-talet uppkom därför frågan om dess förbättrande. Därom vittnar en den 10 sept. 1698 hållen besiktning av Åkers å, vid vilken förrättning befanns att ån, som, efter vad besiktningsinstrumentet (5) omförmäler, "fordom varit både bredare och djupare, serledes ifrån Lillbro (mitt för Runö, något nedom nuvarande slussen) upföre til Åkers bro, förmedelst katsegårdar (fiskdammar) och tegelgrus samt annan vid inlastningar af ovårdighet nedsläppt fyllning då redan börjat på några ställen så upgrundas, att ej allenast then therstädes warande farleden och the ofwanföre belägna hemmans fiske dymedelst blifwit onyttigt giordt, utan ock the omkring Garnsviken och ther ofwanföre wid thetta vattudrag belägna ängar, sedan watnets fria och naturliga aflopp blifwit hindradt, i ganska betydande mohn genom öfwerflödande tagit skada." Besiktningen föranledde Konungens befallningshavande att genom executorial den 28 jan. 1704 förordna om vattendragets upprensning, ett beslut som i praktiken icke medförde någon påföljd. Lika ringa verkar synes hava åstadkommits av ett kungl. brev i ärendet, utfärdat av Fredrik I den 15 okt. 1728.
I slutet av 1700-talet upptogs upprensningsfrågan ånyo. På initiativ av ryttmästaren J. D. Silfverstolpe på Hakunge ingingo till länsstyrelsen invånare i Öster Åkers, Garns, Östby, Vada, Angarns, Frösunda, Närtuna, Kårsta, Rö och Rimbo socknar med en inlaga (6) i ärendet år 1798. I densamma åberopas de i det föregående omförmälda kungl. brevet från äldre tider, vilka "serskildt och wid utsatta witen stadga, att then ifrån Närtuna genom Helgösjön och så widare genom sjön Garnsviken förbi det fordom så kallade Biskops Tuna uti Öster Åkers sokn framlöpande och therstädes uti Saltsjön utfallande ånn icke skulle uti thess fria lopp med några fiskewärk hindras; utan therjämte Högstbemälte Konungar förordnat, at - - then ifrån Saltsjön upföre samma å til ortens stora nytta genom Garnsviken benytjade allmänna båte- och segelled skulle til sistberörda ändamål alt framgent så underhållas, at the ofwanföre bemälta Tuna belägna socknars innevånare kunde til sina warors och förnödenheters transporterande sig av berörda segelled begagna". Under åren 1793-1798 hade nyssnämnde ryttmästaren Silfverstolpe och några hans grannar genom premieringeniören Öfverbom låtit avväga vattendraget, undersöka botten ända upp genom Garnsviken samt upprätta kartor (7) över det föreslagna rensningsarbetet, vilket beräknades - utöver naturaprestationer i dagsverken - draga en kostnad av 2,300 rdr b:o. I inlagan hemställdes, att kringliggande socknar måtte höras angående "thet för them tjenligaste sätt, at antingen med dagswärken eller annorledes i mohn av hwars och ens skyldighet eller blifwande förmohn bidraga".
Slutligt yttrande (8) i ärendet avgavs icke förrän den 15 nov. 1819. Detsamma innehöll i huvudsak förljande: Garnsviken - i regeln 18 ā 30 fot djup - vore i allmänhet fri från grund utom beträffande utloppet genom Prestfjärden, som på det mest hopträngda stället var knappt 5 fot djupt. Ån var ännu grundare och mätte mellan dåvarande Åkers bro och skvalet (ungefär något nedanför nuvarande Åkers bro) allenast 1 ā 2 fot djup; därnedanför tilltog djupet så småningom. Trafiken borde beräknas för s.k. storbåtar, lastande 15-20 famnar ved eller 300 t:r spannmål. Kanal borde grävas mellan bron och skvalet, nedanför vilket huvudsakligen erfordrades muddring. Kanalen borde göras 6 fot djup, 30 fot bred i botten och 60 fot bred i vattenlinjen. Grävningen beräknades till 5,170, muddringen till 6,010 och sprängningen till 10 kub.-famnar. En bank i Tunafjärden borde muddras upp. Kostnadsberäkningen slutade på 25,000 rdr b:o, jordinlösen ej inräknad. Arbetstiden uppskattades till 2 år med en arbetsstyrka om 150 man i sänder. Man borde undersöka, huruvida farleden icke lämpligen kunde utsträckas till Närtuna; endast medelst grävning kunde ån dit göras farbar.
Karta (9) över kanalbygget och den jord, som Kronan skulle inlösa, upprättades 1821. Från de intill Åkers ån gränsande gårdarna inlöstes erforderlig mark våren 1822 för en summa av 3,280 rdr b:o till en sammanlagd areal av något över 13 tnl. Om fiskevattnet uppstod rättegång, som icke slutdömdes av Högsta domstolen förrän den 21 dec. 1826, därvid de förutvarande strandägarna förlorade. Kanalen byggdes åren 1822-1824 med några efterarbeten 1825. Arbetet utfördes huvudsakligen av kommenderingar av indelta soldater ur Hälsinge och Västmanlands reg:ten samt av en mindre styrka båtsmän, vartill kommo en del civila arbetare. Den kontanta utgiften för kanalbygget uppgick till något mer än 40,000 rdr b:o.
Av besiktningsinstrumentet, daterat den 23 nov. 1825, framgår, att en ränna upptagits genom Prästfjärden i Garnsviken, dock icke allestädes till nog djup, att banken i Tunafjärden genomskurits, att sluss anlagts och att östra rännan där avskurits medelst en smal stendamm med fyra luckor, att grävningsarbetet i huvudsak utförts ovanför skvalet, att nedanför slussen muddrats endast på ett par ställen samt att kanalens föreslagna bottenbredd och djup icke allestädes erhållits - särskilt vid skvalet var bottenbredden endast 19 ā 20 fot. I ett den 30 nov. 1825 daterat slutbesiktningsintyg framkastades tanken att skaffa inkomster till kanalunderhållet genom att anlägga en kvarn i östra slussrännan.
Trafiken öppnades i juli 1825, men redan från början klagades över, att kanalen var för trångt byggd.
Av räkenskaperna framgår att under åren 1826-1833 passerades kanalen av i medeltal cirka 100 fartyg per år, lämnande en årlig bruttoinkomst av omkring 100 rdr b:o. Med så ringa inkomster blev det svårt att hålla erforderlig kanalbetjäning; och driften blev Kronan för dyr. Rikets ständer hemställde två särskilda gånger - den 8 febr. 1830 och den 2 okt. 1834 - huruvida icke vården och underhållet av kanalen lämpligen kunde övertagas av ortens innevånare. Slutligen löstes frågan så, att kanalen uppläts på något slags entreprenad åt enskild person. Den råkade därigenom alltmera i lägervall: dammbyggnaden förföll, slussportarna sprucko sönder och uppgrundningar bildades, vartill kom att vattendjupet vid nedre slusströskeln minskades genom Saltsjöns fortgående sänkning. För att över huvud taget möjliggöra trafik måste Tunafjärden ånyo uppmuddras år 1858.
Klagomålen över ledens dåliga beskaffenhet framtvang en grundlig undersökning år 1860. I då avgivna utlåtandet framhölls, att kanalen endast under år med gynnsam vattentillgång kunde hjälpligt fylla sin uppgift. Orsaken härtill vore att söka icke i brist på vatten i Garnsviken utan i de dåliga slussanordningarna. Slussen var för trång, mätande endast 88 fot i längd och 24 fot i bredd men genom sin krökta form tillåtande endast fartyg av högst 62 fots längd att passera. Slussportarna och stendammen voro olämpliga och dåliga; slusströsklarna hade stora läckor; grund funnos fortfarande både ovan och nedan slussen; banken i Tunafjärden, ehuru nyligen muddrad, hade icke 6 fots vatten. Med anledning härav föreslogos flerahanda förbättringar för en beräknad kostnad av något över 11,000 rdr, omfattande bland annat slussportarnas ombyggande och skibordsdamms anläggande. Utlåtandet synes icke hava medfört någon åtgärd från Kronans sida.
Emellertid hade vid denna tid behovet av en regelbunden förbindelse med huvudstaden medelst ångbåtsfart å kanalen gjort sig starkt gällande. Detta ortens trängande trafikkrav förmådde åtskilliga av dess jordägare att föreslå K. M:t att på dem överlåta trafikleden, så att densamma kunde bättre vårdas. För ändamålet bildades Åkers kanalbolag, (10) i vilket ingingo ägarna till Margrethelund och Smedby i Öster Åkers socken, Hakunge och Karby-Brottby i Össeby-Garns socken, Näs i Rö socken och Rocksta i Angarns socken, varemot några andra tilltänkta delägare på grund av iråkat ekonomiskt obestånd icke fullföljde sin avsikt. Av bolagskapitalet, som bestämdes till 20,000 rdr, blevo 18,000 rdr omedelbart inbetalade.
Genom k. brev den 25 jan. 1861 (se bil. 1) fastställdes bolagets reglemente, varjämte K. M:t förklarade att Åkers kanal och sluss samt övriga därtill hörande anläggningar finge övertagas och allt framgent innehavas av bolaget under villkor, att detsamma genom kontrakt med Kronan förband sig att vårda och i fullgott skick städse underhålla farleden, mot rättighet för bolaget att få begagna och bruka den till Åkers kanal och slussverk hörande mark å båda sidor om kanalen samt uppbära och tillgodonjuta kanalavgifterna enligt av K. M:t fastställd taxa. Genom kontrakt med K. styrelsen för allmänna Väg och Vattenbyggnader den 26 mars 1861 förband sig bolaget att vidmakthålla kanalen, slussen med tillhörande portar och övriga anläggningar samt att därå verkställa och bekosta nödiga större och mindre underhållsarbeten enligt de föreskrifter, som genom sagda styrelse eller därunder lydande distriktschef meddelades.
Emellertid befann sig, såsom ovan anförts, kanalen vid denna tid i ett ytterligt bristfälligt skick. Ehuru bolaget endast åtagit sig att vårda och underhålla kanalen, beslöt sig bolaget att, så gott sig göra lät, omedelbart avhjälpa de svåraste bristerna även å själva anläggningen. Med en kostnad av omkring 20,000 rdr reparerades dammbyggnaden, byggdes nya slussportar, företogos sprängningar i slussen för att möjliggöra dess passerande av något större fartyg än tillförne och borttogos ett antal ursprungliga eller nybildade grund, varigenom allt en regelbunden ångbåtstrafik möjliggjordes.
År 1864 blev kanalen och kanalområdet lagenligt uppmätta. Kartan utvisar att själva kanalen omfattar 14 tnl. 4 kappl. samt kanalens landområde 10 tnl. 29 kappl.
Genom ovan omförmälda grundförbättringar utöver det ursprungliga åtagandet kom bolagets ekonomiska ställning att redan från början bliva svag. De ekonomiska svårigheterna ökades sedermera ytterligare därigenom att betydande medel måste upprepade gången ånyo anslås till fortsatta grundrensningsarbeten. Ökade klagomål över att kanalen nedan slussen av Kronan aldrig ordnats föranledde bolaget att år 1880 inköpa eget mudderverk, genom vars arbete under följande tid därvarande segelränna visserligen icke blev uträtad men åtminstode hjälpligt fördjupad.
År 1880 minskades antalet delägare i bolaget till 5 därigenom, att ägaren till Rocksta utgick.
Den 28 jan. 1881 fastställde K. M:t för bolaget ett nytt reglemente, som ännu är gällande. Enligt detsamma har Åkers kanalbolag närmast karaktären av en kanaldirektion, som ombesörjer kanalens vård och underhåll. Bolagest grundkapital utgör 20,000 kronor, fördelade i 20 lotter. När inkomsterna av kanaltrafiken icke förslå, måste kapitalet anlitas.
Intill år 1883 var den s.k. Toftesta holme vid Lilla Garn ändpunkt för ångbåtstrafiken. I början av sagda år uppmuddrades ångbåtsränna till Brottby, där den utvidgades till hamnbassäng och där lastbrygga anlades.
Samma år ingick kanalbolaget med underdånig framställning om kraftiga åtgärders vidtagande för kanalens förbättrande. Enligt officiella anteckningar skulle Saltsjön från och med år 1774 till och med år 1880 eller på 106 år sänkt sig 2,43 fot eller i medeltal 0,023 fot per år. Från tidpunkten från kanalens öppnande år 1825 förelågå alltså en sänkning på 1,3 fot. Redan detta innebure för farleden en betänklig försämring, vilken framför allt gjorde sig gällande vid nedre slusströskeln. Härtill kom att ortens trafikbehov krävde anskaffande av en större och tidsenligare ångbåt, för vilken den dåvarande slussen vore för trång och kanalens vattendjup för ringa. Kanalbolaget mäktade icke själv åstadkomma de ifrågasatta förbättringarna. Dessutom hade bolaget åtagit sig allenast att underhålla kanalen men ej att verkställa förbättringar eller att vidtaga om- och nybyggnader, vadan bolaget hemställde om K. M:ts ingripande.
Genom k. brev den 6 sept. 1883 fastställde K. M:t plan för slussens ombyggnad. Nedre slusströskeln skulle sänkas så, att den bleve liggande 7 fot under den hittills antagna lägsta vattenytan i Saltsjön. Slusskammaren skulle utvidgas därhän, att 90 fot långa fartyg kunde passera. För ändamålet anvisades 12,000 kr. såsom anslag och 10,000 kr. såsom lån åt kanalbolaget.
1883 års beslut om sluss- och kanalförbättringar blev i verkligheten för bolaget ytterst betungande.
Nästa stora förbättringsföretag utfördes åren 1912-1914, då slussen erhöll nya portar av järn för en kostnad av 9,700 kr., därav Kronan bidrog med 6,482 kr., beviljade genom k. brev den 2 febr. 1912. År 1915 utgick ägaren av Smedby ur bolaget.
Åkers väghållningsdistrikt utförde vid denna tid, med statsanslag till 2/3 av kostnaderna, en ny bro över kanalen. I enlighet med gällande grunder åtog sig kanalbolaget att med väghållningsdistriktet lika dela återstående kostnaden för brons överbyggnad, vilket bidrag till brobygget erlades år 1917 med 1,925 kr. Emellertid kom detta brobygge att avsevärt rubba trafikleden. Vid det nya broområdet hade kanalens djupränna dittills följt tätt intill västra stranden. För att komma genom bron tvingades fartygen numera ut i kanalens mittlinje - det gamla "skvalet" - som aldrig blivit fullt ordnad utan där stenar och grund hindrade trafiken. Med anledning härav beslöt bolaget att, under förutsättning av statens medverkan, ännu en gång ingripa till farledens förbättrande genom slutgiltig rensning av övre kanalen såväl på ömse sidor om bron som närmast ovan slussen.
Sedan genom k. brev den 18 okt. 1918 Kronan beslutat att medverka till denna förbättring, utfördes densamma åren 1919-1920 för en sammanlagd kostnad av 25,641 kr., därav Kronan bidrog med 16,143 kr.
År 1919 träffade bolaget överenskommelse med såväl vattenfallsstyrelsen som Österåkers elektriska distributionsförening angående kraftledningars framdragande under kanalen.
Omedelbart efter världskrigets avslutning ökades kanaltrafiken väsentligt. Av bil. 2, som lämnar en översikt av trafiken åren 1914-1921, framgår att åren 1919-1920 kännetecknades framförallt av en livlig pråmfart och timmerflottning. Över huvud taget avspeglar kanaltrafiken ganska noga läget på trävarumarknaden. Med det sedermera inträdda svåra ekonomiska läget i landet har kanaltrafiken - utom för segelfartyg - nedgått, vartill för år 1921 dessutom bidrog seglationens säreget tidigt avbrytande genom ishinder.

Vad Åkers kanal i sitt nuvarande skick kostat statsverket kan icke med säkerhet uppgivas. De kontanta utgifterna för jordinlösen och den ursprungliga anläggningen äro anförda ovan å sid. 7-8. Härtill komma de årliga förlusterna, så länge Kronan själv handhade driften, samt möjligen företagna förbättringar under tiden till och med år 1860. Men från Åkers kanalbolags tillkomst år 1861 äro statsverkets utgifter för kanalens förbättrande kända och uppgå till 48,125 kr., därav 12,000 kr. under 1800-talet och 36,125 kr. under 1900-talet. Härtill bör sannolikt läggas några minder utgiftsposter för ändamålet inom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Åkers kanalbolag har, såsom flera gånger framhållits, genom 1861 års överenskommelse med Kronan endast åtagit sig att vårda och underhålla kanalen med ingalunda att förbättra densamma. Ovan lämnade redogörelse visar emellertid, hurusom kanalbolaget ingalunda inskränkt sig till de årliga underhållsutgifterna utan fasthellre - stundom med och stundom utan Kronans medverkan - gjort högst avsevärda uppoffringar till förbättringar icke blott av själva kanalen utan även av trafikleden i dess helhet. Utöver de årliga underhållskostnaderna, vilka stundom gått till betydliga belopp, har kanalbolaget på trafikledens förbättrande utgivit allra minst 75,800 kr., därav under åren

1861-1869minst 20,000 kr.
1870-1879minst 3,000 kr.
1880-1889minst 27,572 kr.
1890-1899minst 1,130 kr.
1900-1909minst 11,382 kr.
1910-1920minst 12,716 kr.


Dessutom har kanalbolaget den 25 april 1921 beslutat att, under förutsättning av Kronans medverkan, vidtaga ytterligare en förbättring av trafikleden genom nedre kanalens slutgiltiga ordnande. Såsom flera gånger framhållits, har denna del av leden redan från kanalens första anläggning och sedermera alltjämt ägnats mindre uppmärksamet. Framförallt är djuprännan där mycket krokig men även på vissa ställen smal och grund, vilka förhållanden vid lågvatten i Saltsjön försvåra kanalens trafikerande. Nedre kanalens slutgiltiga ordnande beräknas - enligt under år 1922 slutförda undersökningar - draga en kostnad av omkring 32,000 kr.
Om även nedre kanalen blir ordnad, skulle hela trafikleden komma i verkligt gott skick. En sådan åtgärd har synts kanalbolaget vara ett värdigt sätt att fira kanalens 100-årsminne.


Fotnoter.

(1) Efterföljande ortsskildring är hämtad ur "Skandinavien under unionstiden" av Carl Gustaf Styffe, tredje upplagan, Stockholm 1911, "Om Sveriges kanalbyggnader intill medlet av adertonde seklet" av Carl Gustaf Styffe, Stockholm 1846, och "Om kanaler och slussar" av Gustaf Nerman, Stockholm 1894. Tillbaka.

(2) Se "Uppland, skildring af land och folk", del I, Uppsala 1905, kapitlet "Land och vatten" av A. G. Högbom, sid. 48-49. Tillbaka.

(3) Se "Om strömmarna i Stockholm" av V. E. Lillienberg, Stockholm 1891. Tillbaka.

(4) Se "Beskrifning öfver Närtuna och Gottröra socknar" av O. Ph. Utterström, Uppsala 1875. Tillbaka.

(5) Se i Hakunge arkiv konceptet till 1798 års skrivelse, i vilken även citeras 1698 års besiktningsinstrument. Tillbaka.

(6) Se i Hakunge arkiv konceptet till 1798 års skrivelse, i vilken även citeras 1698 års besiktningsinstrument. Tillbaka.

(7) Kartorna, upprättade åren 1793 och 1798, finnas i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens arkiv. Tillbaka.

(8) Efterföljande skildring av Åkers kanals tillkomst och första verksamhetsår är hämtad ur Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens arkiv. Tillbaka.

(9) Av kartan framgår att vid skvalet funnos 3 öar och grund, att den nuvarande slussön är bildad av dåtida 3 öar och att vid Lillbron (ungefär vid Runö) funnos ett par grund. Tillbaka.

(10) Efterföljande skildring av Åkers kanals utveckling intill nuvarande tid är hämtad ur Åkers kanalbolags arkiv. Tillbaka.


Bilagor.

Bil. 1.

CARL &c.
Wår ynnest &c. Sedan Wi under den 16 November nästlidna år, med anledning af Eder då gjorda framställning i fråga om ordnandet af framtida vården och underhållet utaf den inom Stockholms län belägna Åkers kanal, i nåder förklarat, att, så framt ett bolag af jordegare inom orten blefve bildadt för öfvertagande, efter nu gällande arrendekontrakts utgång, af framtida vården och fullständiga underhållet af nämnde kanal, jemte dertill hörande slussverk och öfriga anläggningar, under inseende och kontroll av vederbörande embetsmyndighet, samt underdånig anmälan härom, åtföljd af förslag till bolagsreglor, äfvensom förslag till taxa å afgifter för kanalens begagnande blefve före innevarande månads utgång till Oss i underdånighet ingifven, Wi då ville taga i öfvervägande, huruvida, i enlighet med Rikets Ständers redan för längre tid tillbaka gjorda hemställan angående ifrågavarande kanals öfverlemnande åt enskilde, densamma måtte på ett så beskaffadt bolag öfverlåtas, hafven J under den 3 innevarande månad till Oss i underdånighet öfverlemnat dels en genom Wår Befallningshafvande i ofvanberörda län till Eder insänd underdånig ansökning af J. A. Walldén att, sedan han och åtskilliga andra egare eller innehafvare av jord inom Åkers, Össeby-Garns, Röö och Angarns socknar öfverenskommit att bilda ett bolag under namn af Åkers Kanal-bolag, meranämnde kanal jemte dertill hörande sluss och öfriga anläggningar måtte från och med den 1 nästkommande April, då kontraktet med nuvarande entreprenören tilländagår, till detta bolag öfverlåtas, med förbindelse för bolaget att, under vederbörlig kontroll i all framtid ansvara för kanalens och slussens fullständiga underhåll, dels ock underdånigt förslag till bolagsreglor, undertecknadt af samtliga intressenterna, samt ett i hufvudsaklig överensstämmelse med nu gällande, af Wår Befallningshafvande i länet godkända kanaltaxa upprättadt förslag till taxa å afgifter för begagnande af Åkers kanal och sluss; varande af Eder nådigt b ifall till den sökta öfverlåtelsen i underdånighet tillstyrkt.
Detta ärende hafve Wi nu i öfvervägande tagit och dervid, med gillande af de bolagsreglor, som härhos bifogas, funnit godt i nåder tillåta, att Åkers kanal och sluss samt öfriga dertill hörande anläggningar må efter tilländagåendet af nu gällande arrendekontrakt den 1 instundande April, öfvertagas och allt framgent innehafvas af ofvannämnda bolag, under villkor att detsamma genom kontrakt, afslutadt med Eder å kronans vägnar, förbinder sig att, under Edert inseende, vårda och i fullgodt skick städse underhålla ifrågavarande farled, mot rättighet för bolaget att, så länge detta åtagande vederbörligen fullgöres, få på sätt gittills varit medgifvet åt den, som haft kanalens vård sig anförtrodd, begagna och bruka den till Åkers kanal och slussverk hörande mark å båda sidor om kanalen samt uppbära och tillgodonjuta alla de afgifter, som, enligt den taxa Wi i nåder bestämme, böra erläggas af de å kanalen trafikerande fartyg och båtar, och hafve Wi nu i nåder fastställt hosföljande taxa å afgifter för kanalens begagnande att tillämpas intill 1865 års slut, då Wår Befallningshafvande i Stockholms län bör, efter bolagets hörande, hos Oss i underdånighet anmäla, huruvida och hvilka ändringar i afgifterna kunna anses vara af behofvet påkallade; Åliggande det Wår Befallningshafvande att föranstalta, att taxan blifver allmänneligen inom länet kungjord och till trafikerandes kännedom å lämpliga stället vid kanalen anslagen.
Meddelande Eder detta till svar samt egen och samtliga vederbörandes efterrättelse, befallde Wi &c. Stockholms Slott den 25 Januari 1861.
CARL
G. Lagerstråle.

Bil. 2.

Trafiken i Åkers kanal åren 1914-1921.

ÅrÅng- och motorfartyg
om minst 10 ton
Segelfartyg med eller
utan hjälpmaskin
PråmarBåtar under 10 tonTimmerflottarSeglationstid
19145689786161195/4-31/12
191543643344430622/4-4/12
191655737573216626/4-28/12
1917279*2276901608/5-19/12*
191842142881041092/5-24/12
19194026518019567323/4-13/12
1920546551442243781/4-24/12
19214717230481168/4-25/11
* På grund av bränslebrist slutade den reguljära ångbåtstrafiken redan i augusti.

Härtill komma Kronans fartyg, vilkas trafik vissa år varit rätt livlig såväl vid övningar som framförallt i och för vedtransporter.