Össeby kyrkoruin och Brottby gård

År 

hände följande:

1100-1200

Fanns här en enkel träbyggnad vilken sannolikt fungerade som gårdskyrka till Brottby gård. Det slammade partiet mot sakristian (kyrkans norra långmur) visar var denna byggnad stått. Det var den enda platsen där spåren av en tidigare träbyggnad kunde konstateras.

1200-1300

Sakristian byggdes under 1200-talet och var den första delen av kyrkan som byggdes av sten. Resten av kyrkobyggnaden uppfördes under 1300-talet varvid den omtalade träbyggnaden revs. 

1292 

Nämnes "Östby" (Össeby) för första gången. Bevarade handskrifter om kyrkan med detta årtal finns.
Med Östby avses den i häradet längst österut liggande byn. Vid denna tid var Össeby och Garn två skilda socknar. Gränsen mellan dessa gick i samma gräns som mellan de två härader de tillhörde. Gränsen var vattenleden i den s.k. Långhundraleden. Össeby (Östby) hörde till Vallentuna härad och var Vallentuna härads östligaste by eller socken. Garn på andra sidan av den gamla vattenfarleden hörde till Långhundra härad. Se vidare 1837.

1300 (omkring) 

Filip Finvidson på Stora Benhamra (kungsgård i Vada socken) ägde en by - Östby om 18 öresland invid Östby (Össeby) kyrka. Med Östby avses här Brottby gård med tillhörande marker.

1303 

Förekommer i äldre handskrifter "Östby a Garn". Detta kan betyda att Össeby var annex till Garn, numera Össeby-Garns kyrka. 

1319 (före)

Kyrkoherden i Frösunda, Johan Filipsson, ärver Östby (d.v.s.) Brottby gård) efter sin far Filip Finvidsson.
Kort därefter säljer Johan Filipsson Östby till ärkebiskopen Nils Kettilsson och Uppsala domkyrka. Nils Kettilsson var ärkebiskop 1308-1314.

1344 

Förekommer Brottby i äldre handlingar fortfarande under namnet Östby och i ägo av Nils Kettilsson.

1394 

En gravsten med detta årtal finnes. Inskrift ANNO MCCCXCIIII. HIC. REQVIESCIT. DNS. CAROLVS... Översättning: År 1394. Här vilar herr Karl...

1473 

Finns i gamla handskrifter namnet BRYTISBY för Brottby gård. Bryte betyder "matutdelare" och bryten var den främste av de till en gård hörande trälarna, nämligen den, som hade en viss tillsyn över sina medträlar. Sedan träldomen blivit avskaffad, användes ordet bryte om en fri man som skötte en annan mans jord. I fallet Brytisby (brytens by) kan bryten ha varit konungens förvaltare eftersom Brottby i gamla tider hörde under Stora Benhamra kungsgård. 

1531 

Vid uppbörden detta år lämnades från Össeby: "Silff 2, kalcha 8, 2 lode marc, Penningar 8 marc, 2 Koparstake".

1553 

Ingegerd Turesdotter Bielke, gift med hövitsmannen Knut Haraldsson Soop å Frötuna, erhåller Brottby genom arv.
Till mitten av 1500-talet hörde Brottby under St. Benhamra.

1561 

Ett ängsstycke, som Brottbyborna innehaft vid Garns bro (Norrtäljevägen, bron över Husaån) på andra sidan kungsådran (Långhundraleden), tillerkändes Sundby genom häradsrättsdom den 12 maj 1561, "efter det fanns hwarken rå eller rör", d.v.s. inga markeringar för ägogränser.

1575 

Genom Ture Bielkes lagmansdom, åter tilldömd Brottby. Domen uppvisades, av prästänkan i Garn, vid 1624 års sommarting, (49 år efteråt!) och sundbyborna, vilka rivit upp gärdsgården omkring ängen och bränt upp gärdslet, bötfälldes och ålades sätta upp lika god gärdesgård och ersätta prästen för två års höskörd.

1592 

Kom Brottby, genom drottning Gunilla Bielke, åter under Stora Benhamra.

1600 

Under 1600-talet vet man att kyrkan varit vitlimmad.

1628 

Nämnes i handskrifter ett ej namngivet torp. Åkrarna runt kyrkan uppodlades först under senare hälften av 1800-talet. Richard Dybeck (känd fornforskare förf. till bl.a. Du gamla du fria) omtalar i sina handskrifter flera fornlämningar runt Brottby gård bl.a. skeppssättningar vilka har försvunnit i samband med uppodlingen. Man tror att det också funnits ett flertal runstenar vilka blivit sönderslagna och använda till bl.a. kyrkobygget.

1630 (talet)

Upprättade lantmätaren Thom. Christernsson en karta över kyrkans närmaste omgivning. Denna finns bevarad.

1639 

Från detta år är kaplaner kända i Garn. Kaplan var enligt de äldre kungabreven benämningen på präst i kapell- eller annexförsamling och på ordinarie hjälppräst i större församlingar.

1660 (omkring)

Johan Hadorph, fornforskare, riksantikvarie, född 1630 - död 1693, omtalar ett runstensfragment i Össeby kyrka. Text: ...MÄRKENA EFTER INGEVALD SIN SON... Fragmentet har sedan dess varit försvunnit och påträffades först 1971 vid restaureringen. Det låg då i golvet i kyrkan.

1667 

Nämnes en krog på Brottby gårds ägor. Troligtvis avses den gamla skjutstationen vid Norrtäljevägen, nuvarande Brottby torg.

1700 

Kammarrådet Johan Ehrensköld (far till amiralen, sjöhjälten Nils Ehrensköld) skänker "med warm hand" Brottby gård till sin dotter Katarina, gift med överstelöjtnanten Georg von Weijdenhaijn. Denne var en av Karl XII:s drabanter och var med konungen i Turkiet.
Se vidare 1724.

1702 

För första gången omtalas spånslagning och tjärstrykning av kyrkans tak.

1713

Kallas en gammal predikstol för "gemen, omålad". Kanske ett medeltida arbete som troligen kasserades. Nämnes även "... en litten Klåcka henger i Kyrckan". Av böcker fanns en Gustav Vasa-bibel (vilken är den första tryckta bibeln på svenska, utgiven år 1541). Bland andra böcker nämnes också en evangeliebok och sångbok. Inga av dessa böcker finns kvar.

1724 

"Weijdenhaijn som var en av konung Karl XII:s drabanter var med konungen i Bender. Under vistelsen där hade Weijdenhaijn gått i borgen för en skuld på 40 rdr som en marketenterska iklätt sig för inköp av mjöd åt drabanterna. Han blev krävd på detta belopp vid häradsrätten 1717 men invände, att konungen beordrat en korpral att betala drabanternas skulder i Turkiet. Sedan det upplysts, att detta förordnande endast gällt drabanternas skulder till turkarna, blev Weijdenhaijn ålagd betala beloppet. Enligt intyg av häradsrätten 22/6 1724 brukades Brottby av två bönder vilka hade egna kreatur, under det Weijdenhaijn som bebodde gården endast hade en häst utom dragonhästen och 3 ā 4 kor samt i dyrbarheter endast "lite tenn och varken silver, koppar eller ädelstenar"."Ovanstående är direkt avskrift ur H. Skoglund, Garnsbygden, första upplagan 1964, sid. 156. Även om Weijdenhaijn inte hörde till den direkta överklassen så ingick han däremot bland de som vanligen hade det bättre ställt än småfolket. I detta fall ser man att nöden i Sverige, efter Karl XIIs krig, även drabbade de annars mer välbärgade människorna.

1734 

Byggdes en klockstapel av mäster J. Persson och byggmästaren Eric Jonsson från Kårsta. Klockstapeln har troligen stått söder om kyrkan ute på åkern vid kanten av vägen där berget går upp i dagen.

1737 

Reparerades valven och taket i sakristian.

1742 

Nämnes en brudkrona av glaspärlor såsom försvunnen. Samma år skänker arrendator Johan Söderberg på Stora Karby en kanna av tenn till kyrkan. Denna fanns kvar år 1829 men är också numera försvunnen.

1746 

Omtalas en reparation av den östra stigluckan i kyrkogårdsmuren. Densamma sägs ha varit oanvändbar i över 50 år. Idag finns inga spår efter stigluckor.

1753 

Omfattande reparationer verkställes på initiativ av kyrkoherde Ossengius. Dennes porträtt, som tidigare hängt i Össeby kyrka, finns numera att se i Össeby-Garns kyrka. Kyrkan vitlimmades både in- och utvändigt. Fönstren vidgades. Nya bänkar i koret gjordes av Carl Norman.

1757 

Inköptes en dopskål av tenn, möjligen den som nu förvaras i prästgården.

1774 

Köptes till Össeby kyrka en altaruppsats, predikstol och timglas från S:t Olofs kapell i Stockholm. Kapellet revs sedermera och på platsen står nu Adolf Fredriks kyrka vid Sveavägen.

1781 

Såldes två gamla klockor vilka stått i sakristian. Dessa hade tidigare skänkts av baron Alric Åkerhielm af Margaretelund i Österåkers socken.

1797 

Övervägde man, för första gången, att förena Össeby och Garns socknar.

1804 

Änkan efter hovsekreteraren Johan Platin, säljer Brottby gårds åborätt (besittningsrätt) till bonden Johan Persson från Kårsta. Det påstods att han var ett "oroligt hufvud" som ständigt låg i processer med sina grannar. Vidare skulle han ha "slagit dryga spikar i hovpredikanten Sebells likkista". Sebell var kyrkoherde i Ösby och man kan förmoda att Johan Persson gett kyrkoherden så mycket bekymmer att denne gick en för tidig död tillmötes. Johan Persson avled 1834.

1818 

Reparerades klockstapeln för sista gången.

1819-20 

Blev kyrktaket för sista gången spånslaget och struket med tjära.

1824 

Renoverades kyrkan för sista gången. Vapenhuset (byggt i liggande timmer på 1500-talet) revs bort. Detsamma var placerat framför södra ingången. Fönstren vidgades ytterligare. Hela tegelgolvet lades om. Bänkarna renoverades och en läktare byggdes.

1830 (omkring) 

Stals en oblatask av silver - gåva till kyrkan år 1683 från översten, friherre Erik Swinhufwud till Kvalsta och Sjöberg och hans hustru Helena Sabel.

1831 

Fick kyrkogården grindar av trä.

1832 

Väcktes åter frågan "huruwida den sönderspruckna och bristfälliga Össeby kyrka skulle raseras eller ej".

1837 

Beslut om sammanslagning av Össeby och Garns socknar under en socken med namnet Össeby-Garn. Samma år verkställdes reparation av bogårdsmuren (stenmuren) "till fullt fredande af de dödas grafwar för all åverkan och wanhelgande". Den nuvarande ingången i bogårdsmuren är ej ursprunglig utan togs upp 1964.

1838 

Skedde sammanslagningen av de bägge socknarna Össeby och Garn under en visitation av ärkebiskop Johan Olof Wallin. Össeby kyrka övergavs. Händelseförloppet är mycket levande beskrivet av teol. dr. Mats Åmark i en av Svenska Dagbladet år 1944 införd artikel "Hur Ösby blev ödekyrka".

1840 

Såldes altare och predikstol till Eksta kyrka på Gotland. Lillklockan, tillverkad mellan åren 1300-1400 av Stockholmsgjutaren mäster Henrik (Hedenricus Stockholmensis), såldes till Statens hist. museum där hon än idag finns. Hon är ett välformat och vackert exemplar av mäster Henriks arbeten. Följande latinska text finns på klockan: FALSUS AMICUS OBEST MIHI PLUS QUAM PUBLICUS HOSTIS. Vilket översatt lyder: FALSK VÄN SKADAR MIG LÅNGT MER ÄN EN FIENDE ÖPPET. I sanning en tankevärd tes.
Den stora klockan flyttades över till Garns kyrka. De stora glasdörrarna från västra ingången flyttades också över till Garn där de än idag förvaras i det gamla skolhuset.
Någon gång under 1840-talet flyttades, enligt traditionen, Össebys klockstapel ner till Sundby för att där användas när Össeby-bor begravdes i Garns kyrka. Man skulle vid ringningen vinka med en duk från Garns kyrka varvid klockorna (klockan?) sattes igång i den gamla klockstapeln. Genom de gamla sockenprotokollen vet man att Össeby-borna hade bestämda åsikter vad gällde sina kyrkklockor. Dessa förbehöll sig sockenmännen senare att få yttra sig om när beslutet om nedläggning skedde. Vi vet att klockstapeln flyttades till Sundby. Om ovanstående tradition stämmer så kan inte de ursprungliga kyrkklockorna ha använts eftersom dessa enligt protokollen såldes 1840. I Sundby kom klockstapeln sedan att användas av skomakare Carl Lillje som verkstad för att så småningom rivas. I hembygdsföreningens arkiv finns en kopia av en gammal teckning med klockstapeln i Sundby.

1841 

Såldes allt tegel från kyrkvalven. I samband med att teglet togs ner så förstördes de medeltida kalkmålningarna vilka fanns under putsen.

1847 

Köptes Brottby gård av lantbrukaren, sedermera riksdagsmannen, Johan Lundin. Denne var son till häradsdomaren Anders Jansson i Alby, Angarns socken. Lundin köpte under slutet av 1850-talet även Stora Karby i Össeby-Garns socken. Han blev även senare delägare i Åkers Kanalbolag som via Åkers kanal trafikerade leden från Stockholm till Brottby. Den sista ångbåten till Brottby gick så sent som 1927. Båten hette Åkers Kanal men kallades för "Tuppen". Hon var byggd i Motala 1884 och skrotades 1955. En till båt som hette Åkers Kanal finns idag kvar. Hon heter nu Gurli och går som uthyrningsbåt i Stockholms skärgård. Om Lundin finns en elak historia. Det sägs att han var en av de riksdagsmän som hårdast arbetade för Roslagsbanans sträckning till Vallentuna istället för som planerat upp mot Össeby-Garn. Han ville inte ha konkurrens av järnvägen med det av honom delägda ångbåtsbolaget.

1856 

Blixten slog ner och antände den övergivna kyrkans tak. 

1891 

Hittades en runsten i åkern öster om bogårdsmuren. Denna f.d. åker är sannolikt en gammal begravningsplats. Stenen togs fram och restes mot muren. Rapport om fyndet skickades till Riksantikvarieämbetet i ett brev daterat den 26 augusti undertecknat Anton Blomberg vilken, tillsammans med kyrkoherden i Össeby-Garn, Carl Hedén, avtecknat runorna. Se vidare år 1940.

1928 

Skriver t.f. Riksantikvarien O. Janse till Pastorämbetet i Össeby-Garn och uppmanar: "... att något från församlingens sida åtgöres för murarnas nödvändiga konservering".

1929 

Väcktes en motion i landstinget om ett anslag om 800 till 1.000 kronor för konserveringen av kyrkoruinen.

1940 

Restes den år 1891 hittade runstenen innanför bogårdsmuren, två meter från södra bogårdsmuren, där den alltjämnt står kvar. 1971 vändes runstenen med den ristade delen mot ruinen. Inskrift: HÄR VILAR HUSKARL. Eftersom man år 1891 inte märkte ut platsen där runstenen hittades vet vi idag inte var Huskarl är begravd. 

1944 

I Svenska Dagbladets söndagsbilaga av den 13/8 publicerar teol. dr. Mats Åmark en skildring med titeln "Hur Ösby blev ödekyrka".

1957 

Skriver Rune Norberg till Riksantikvarieämbetet med begäran om omedelbar tillsyn av ruinen. Ämbetet uppdrar åt byråingeniören E. Rahme at utarbeta ett fullständigt förslag jämte kostnadsberäkning till restaureringen av kyrkoruinen.

1960 

Inkommer E. Rahme med ett förslag till åtgärder. Ämbetet ber församlingen om ekonomiskt stöd. F.d. Össeby kommun, numera Vallentuna, anslår 5.000 kronor till restaureringen. NATTEN MELLAN DE 24 OCH 25 NOVEMBER RASAR VÄSTRA GAVELN SAMMAN. Riksantikvarieämbetet anslår 5.000 kronor till restaureringen. 

1963 

På initiativ av Roland de Thorey bildas föreningen "Össeby kyrkoruin - föreningen för dess restaurering och vård". Till ordförande väljes kyrkoherden i Össeby-Garn, Carl-Erik Björkman. Till kassör, trävaruhandare Th. Lindman i Angarn. Till sekreterare, Roland de Thorey i Stockholm. Som ledamot, kapten Carl-Georg Seveson, Stora Karby i Össeby-Garn och som antikvarie, folkskollärare Bernhard Bengtsson i Vallentuna vilken grundat folkbibliotek och hembygdsförening i Vallentuna. 

1964-1968 

Utföres frivilliga arbeten såväl utanför som inne i själva ruinen. Flera av de stora träden som växte inne och utanför murarna fälldes. Th. Lindman skänker virke till den första byggnadsställningen. Carl-Georg Seveson bekostar borttagning av övriga träd och buskar. Roland de Thorey arbetar om somrarna med att ta bort rassten. Inne på kyrkgolvet hade rasmassorna en höjd av två till tre meter. Föreningen bearbetar myndigheter av olika slag för att erhålla bidrag till restaureringen. Flera av invånarna i Angarn, Kårsta, Vada och Össeby-Garn samt folk utanför kommunen tecknar medlemskap i föreningen med 25 kr. per år för att stödja restaureringsplanerna.

1968 

Meddelar landsantikvarien i Stockholms län, Alf Nordström, föreningen att ett första anslag från AMS beviljats. Under sommaren arbetar ingeniör Gunnar Hammarlund, Göteborg, och Roland de Thorey med mätningar och andra förberedelser för att säkra östra gaveln från ras. På hösten utförs viktiga förstärkningsarbeten för att säkra östra gaveln från att rasa samman. Föreningen anlitar Per Cygnel och Jean Ivarson från Kårsta för detta arbete.

1969 

Under hösten kom första AMS-styrkan men man hinner inte mycket förrän anslaget tar slut.

1970 

Meddelar landsantikvarien Alf Nordström att ytterligare medel för att slutföra restaureringen beviljats av AMS. I april månad ombildas föreningen "Össeby kyrkoruin" till en hembygdsförening under namnet ÖSSEBY HEMBYGDSFÖRENING. Verksamhetsområde: F.d. Össeby kommun d.v.s. socknarna Angarn, Kårsta, Vada och Öseby-Garn.

1971 

Under sommaren och hösten fullbordas restaureringen och hembygdsföreningen åtar sig den fortsatta vården av ruinen. 

1974 

Den första gudstjänsten ägde rum den 23 maj. 136 år efter beslutet om nedläggning.

1975 

I september månad - den första vigseln i ruinen.

1976 

Följande personer ingick i den kommitté som hembygdsföreningen utsåg för vården av kyrkoruinen: Gideon Franzén, Barbro Larsson och Roland de Thorey från Össeby-Garn samt Ivar Karlsson från Kårsta.