VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden.

Här presenteras kartografer m.fl. inom kartbranschen verksamma i alfabetisk ordning. Under fortlöpande arbete.

Vi mottager gärna bidrag! Kontakta VÖBAM.

Klicka på valfri bokstav.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

A

AA, PIETER VAN DER (1659-1733), holländsk boktryckare och kartograf. 1694 blev han boktryckare för Waalsche College i Leiden, och fick senare titeln stads- och akademiboktryckare. 1714 utgav han en "Atlas Nouveau et Curieux" med 139 kartor, och samma år "Atlas Nouvel" med 98 kartor. 1729 fullföljde han med "Gallerie Agreeable du Monde", ett storverk i 66 band med ca. 3000 planscher. Upplagan var begränsad till 100 exemplar. (Nederl. biogr., I. - Tooley)

AJTAY, SAMUEL. Född 1774 i Nagyvárad, död 8 januari 1881 i Szatmárnémeti, bägge i dagens Rumänien. Skriftställare och jurist. Student vid Kalvinistkollegiet i Debrecen 1799, sedermera även vid juridiska fakulteten, universitetet i Pest [Budapest]. Under titeln "Atlas Antiqvus" ritade studenten Samuel Ajtay sammanlagt 35 manuskriptkartor år 1799. Dessa visar länder i Afrika, Asien och Europa under tiden före 1000-talet med bl.a. folkstammarna inritade. Kartorna målades med akvarellfärger. Atlasens kartor har sedermera skingrats.
[RdeT]

AKREL, FREDRIK A. (1748-1804) "Kopparstickare, f. 1748 i Södermanland, d. 1804 i Stockholm, tillhörande släkten Achrelius (se d. o.). Under studenttiden i Upsala var han elev af globtillverkaren A. Åkerman, och 1773 gjorde han en studieresa till Paris, men måste redan följande år af brist på medel återvända till Sverige. Han blef 1776 gravör vid Vetenskaps-akademien och några år därefter föreståndare för Kosmografiska sällskapets globtillverkning samt ledamot af Konstakademien. Globtillverkning och kartritning voro A:s hufvuduppgifter, och hans i flere afseenden förbättrade glober funno god afsättning både inom och utom fäderneslandet. Dessutom utvecklade han Flodings manér att dels med stickeln, dels med torr nål underhjälpa etsningen, men hans arbeten förråda ofta ett handtverksmässigt utförande. Bland hans gravyrer märkas porträtt af Gustaf III, Ehrenstrahl, Stiernhielm, Linné och K. G. Tessin."
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan)

AKREL, FREDRIC (1748-1804). Copperplate engraver, 1776 engraver to the Science Academy. Map writer and skilful maker of terestrial globes. Engraved the maps for the Nordenankar atlas. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

AKRELL, KARL FREDRIK. (1779-1868) Son till Fredrik A. Akrel. "Militär, kopparstickare, f. 13 jan. 1779 i Stockholm, inskrefs 1793 i Landtmäterikontoret, men öfvergick snart till Fortifikationen, där han 1796 utnämndes till konduktör. Under de följande tio åren utmärkte han sig som ingenjör vid åtskilliga viktiga arbeten, såsom Trollhätte (gamla) kanal- och slussverksbyggnad samt befästningsarbetena i Stockholms skärgård och vid Stralsund. 1806 fick han löjtnants grad vid den då inrättade Fältmätningskåren samt utnämndes 1807 till kapten i armén och lärare i fortifikation vid krigsakademien på Karlberg. På sistnämnda post inlade han genom förträffliga föreläsningar och afhandlingar stor förtjänst om den svenska militärbildningen. En öfversättning af hans Föreläsningar i fortifikation (1811) nyttjades en tid äfven vid militärskolorna i Ryssland. 1812 befordrades han till major i armén. Under Karl Johan deltog han såsom öfveradjutant i 1813 års tyska fälttåg mot Napoleon och var med i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, där han vid stormningen 19 okt. af en kula svårt sårades i bröstet. Han återvände från kriget såsom öfverstelöjtnant och blef 1819 upphöjd i adligt stånd. 1828 blef han öfverste i armén, 1831 chef för den s. å. organiserade topografiska kåren, 1832 generaladjutant, 1843 generalmajor och 1854 generallöjtnant samt chef för Sveriges telegrafverk, hvars grundläggning och snabba utveckling hufvudsakligen var denne rastlöst verksamme styresmans förtjänst. Han lämnade denna befattning 1862 och afled i Stockholm 11 sept. 1868. Under sin långa, mångsidiga och hedrande verksamhet i statens tjänst hade A. beredt sig tillfälle att förvärfva ett namn äfven som konstnär. På hvarje ledig stund egnade han sig nämligen med kärlek och talang åt sin faders yrke, och han var en tid den ende akvatinta-gravören i Sverige. Utom en mängd land- och sjökartor, såsom karta öfver Stockholm (1805), kartor öfver Sverige och till Sveriges sjöatlas af Klint, graverade han öfver hundra planscher till Thersners "Fordna och närvarande Sverige", åtskilliga blad till Skjöldebrands "Voyage pittoresque au Cap Nord" (i akvatinta och efter Skjöldebrands teckningar), planscherna till Le Chevaliers "Resa i Propontiden", Klinckowströms "Bref om Förenta staterna" och Schmidts "Reise durch Schweden" samt därjämte planscher till åtskilliga vetenskapliga arbeten. Se lefnadsteckning öfver A. af Henning Hamilton i "Lefnadsteckningar öfver Kongl. svenska vet. akademiens led."
(Nordisk Familjebok, Uggleupplagan)

AKRELL, CARL FREDRIC (1779-1868). Son of engraver Fredric Akrel. Worked on the fortification of the Trollhätte Canal and defence posts in the Stockholm archipelago. Served as major and senior aide-de-camp for King Karl Johan in the First Napoleonic War and was seriously wounded in the chest in the storming of Leipzig. Was made a noble in 1819. Promoted to lieutenant general and appointed head of the Telegraph administration in 1854. A hobby engraver, producing among others the maps for Sweden 's Marine Atlas (Sveriges SjöatIas). [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

ALLARD, CAREL (1648-1709?), holländsk kartförläggare. Född och död i Amsterdam där han drev en omfattande konst- och kartaffär. 1699 sökte han privilegium för utgivningen av en ny "Atlas Minor" och 1706 gav han samtidigt ut både en "Atlas Minor" som innehöll 521 av den tidens bästa landskartor, och två mindre atlaser med uppskattningsvis 25 kartor. Från 1708 finns bevarat en förteckning över hans samling av kopparstick, som ger ett bra bild av hans verksamhet. Förutom kartorna finner vi här en rad med prospekt och skeppskonstruktioner, porträtt och bilder med historiska och bibliska motiv. Flera av tidens främsta konstnärer finns representerade, däribland Rembrandt med 6 målningar. (Kleerkooper)

ALLARD, HUGO, koppargraverare och kartförläggare, död 1684. Hugo Allards kartor baserade sig ofta på kartor av J. Blaeu, N. Visscher, J. Jansonnius och F. de Wit. Han arbetade tillsammans med sin son Carel Allard som även kom att efterträda honom.

ANDERSIN, A. Lantmätare. "Det blev först under 1670-talet som riksråden i Stockholm blev ordentligt medvetna om nödvändigheten av en genomgripande kartläggning utförd av lantmätare i de erövrade Östersjöprovinserna. Denna hade dittills skötts utifrån Riga. Men 1678 inrättades ett kontor i Narva. Genom att det delade lokalitet med fortifikationskåren, kom karteringen av hela området kring Finska vikens inre mot Ladoga att ske blandat civilt och militärt. Resultatet av denna gemensamma ansträngning blev en stor karta över Kexholms län - Ingermanland, som i dess slutliga, av lantmätaren A. Andersin renritade, skepnad visades på utställningen genom Kungl. Bibliotekets försorg. Denna karta från 1699 lät tsar Peter snabbt överföra till kopparstick av Adriaan Schoonebeck 1704".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

ANDERSSON, CARL CHRISTOFFER. Gravör vid Sjökarteverket, tecknare och målare. Född 1800 21/9 i Tortuna sn (Västm.), död 1863 18/7 i Stockholm (Klara). Son av kopparstickaren Samuel A. Och Charlotta Christina Lindius Elev vid Konstakademien, där han 1816 erhöll en jetton. Lärde sig samtidigt gravera för C. D. Forssell.
Bland arbeten:
W. M. CARPELAN, Handatlas, Sthlm 1827-34: 21 kolor. kartblad över Europa.
( Hultmark, 1944.).

ANDERSSON, SAMUEL (KUMLIEN).
Kopparstickare. Född 1773 10/10 i Kumla sn (Västm.), död 1857 10/9 i Stockholm (Klara). Son av nämndemannen Anders Christoffersson och Anna Samuelsdotter Kumlin. Inskrevs i Konstakademiens principskola i mars 1793, kallade sig då Samuel Kumblijn. Gravör vid Vetenskapsakademien 1805-29 och därefter stilgjutare i Rikets ständers bank. Graverade 1810-20 i samarbete med sonen Carl Christoffer en ny upplaga av D. K. Ehrenstrahls Certamen Equestre, se G. C. Eimmart.
Bland arbeten:
S. G. HERMELIN, Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige, Sthlm 1806: 2 kartor.
Karta öfver Elfsborgs höfdingdöme 1808.
Generalkarta över Göta kanal föreslagen till sammanbindande av Vänern och Vättern med Östersjön 1810.
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 4 blad, bl. a. Plan och läge af Oscars stad uti Wärmeland, 1811, och Special [karta] med belägenheten af Piteå, 1814.
( Hultmark, 1944.).

ANGELO, THEODOR GOTTFRIED NICOLAI (1767-1816), dansk kopparstickare. Född i Slesvig, död i Köpenhamn. Efter undervisning i teckning i sin födelsestad flyttade han 1780 till Köpenhamn där han gick i lära hos kartgravören C.A. Guiter (se denne) vid "Vetenskapens Sällskap". Vid dennes död 1787 övertog Angelo hans företag och graverade specialkartor över Danmark samt porträtt och titelblad, allt efter andras teckningar. (Weilbach)

d'ANVILLE, JEAN-BAPTISTE BOURGUIGNON  (1697-1782), fransk geograf, född och död i Paris. Redan i sin tidigaste ungdom ägnade han sig åt geografiska och antika studier. 15 år gammal utarbetade han en karta över det gamla Hellas. 1727 gav han ut en karta över Afrika som följdes av "Atlas de la Chine". En "Geographie Ancienne" kom i en rad utgåvor på olika språk fram till 1815, flera år efter hans död. Han utarbetade ett flertal kartor från alla jordens hörn, utgivna i samlingar utan speciella titelblad. Medlem av "L'Académie des inscriptions et belles-lettres och L'Académie royale des sciences." (Nouv. biogr. gen. - Philips)

APIAN, PETER (Apian, Appianus, Bienewitz, Bennewitz, Panewitz.). f. 1495 i Leisnig i Saxen. Se A. Ortelii "Catalogus cartographorum" av Leo Bagrow. Del 1. Gotha Justus Perthes 1928.

ARIAS, MONTANUS BENEDICTUS (1527-98), spansk teolog. Född i Fregenal de la Sierra, död i Sevilla. Arias  studerade teologi och klassiska språk i Alcala, där han doktorerade i teologi. Han reste mycket i Europa och deltog bl.a. i kyrkomötet i Trient. Från 1568 bodde han i Antwerpen där han på kung Filip II:s befallning förestod utgivningen av den kungliga polyglottbibeln i 8 band (tryckt av Christopher Plantin 1569-72). Bandet med kommentarer, "Apparatus Biblicus", innehåller flera kartor som belyser bibelhistorien. Arias gav även ut en rad andra teologiska skrifter, de flesta bibelkommentarer. (Th. und K)

ARROWSMITH, AARON (1750-1823), was an English geographer (mapmaker) and member of the Arrowsmith family of geographers. He moved to Soho Square, London from Winston, County Durham when about twenty years of age, and was employed by John Gary, the engraver and led for some years the office of hydrographer to the king. In January 1790 he made himself famous by his large chart of the world on Mercator projection. Four years later he published another large map of the world on the globular projection, with a companion volume of explanation. The maps of North America (1796) and Scotland (1807) are the most celebrated of his many later productions. He left two sons, Aaron and Samuel, the elder of whom was the compiler of the Eton Comparative Atlas, of a Biblical atlas, and of various manuals of geography.
The business was thus carried on in company with John Arrowsmith (1790-1873), nephew of the elder Aaron. In 1821, they published a more complete North American map from a combination of a maps obtained from the Hudson Bay Company and Aaron's previous one. In 1834 John published his London Atlas, the best set of maps then in existence. He followed up the atlas with a long series of elaborate and carefully executed maps, those of Australia, America, Africa and India being especially valuable. In 1863 he received the gold medal of the Royal Geographical Society, of which body he was one of the founders.
His maps were very numerous, and the neatness and finished style of their execution gained for them a very extensive reputation, which, however, on closer examination, they have not permanently sustained. Arrowsmith was a most industrious collector of materials, but he was not equally judicious in using them ; and though, in various respects, useful and meritorious, his maps contain many great and important errors.
Mount Arrowsmith, situated east of Port Alberni on Vancouver Island, British Columbia, is named for Aaron Arrowsmith and his nephew John Arrowsmith.
BLAND ARBETEN:
First map of North America, 1790
A Map Exhibiting All the New Discoveries in the Interior Parts of North America, January 1, 1795 (Other editions 1801, 1802, 1804 and 1816 featuring roads)
Chart of the South Pacific, 1798
A New Map of Africa, 1802
Map of Countries Round the North Pole, 1818
Ogden map (North America), 1821 (2nd edition : 1834)

ARROWSMITH, JOHN (1790-1873), engelsk kartograf. Brorson till den kände kartografen Aaron Arrowsmith (se denne) och gick i lära hos honom från 1810. Vid morbroderns död etablerade han en egen kartaffär i London. Hans första publikation var en "London Atlas", som kom ut 1834 och senare i två upplagor till. 1858 kom en ny och stor atlas med 68 kartor. Han gav dessutom ut en mängd specialkartor och utförde också kartor för flera geografiska verk. Arrowsmith var 1830 med om att grunda "Royal Geographical Society" i London. (Dict. nat. biogr) 

ASPEGREEN, ERICH NILSSON "Den som mätte upp området kring Nyen var emellertid en infödd svensk: Erich Nilsson Aspegreen. Han var en lantmätare som först lejts privat av Gustav II Adolfs halvbror Carl Carlsson Gyllenhielm. Denne hade på 1620-talet utnämnts till det svenska rikets förste ståthållare i Ingermanland. När det blev aktuellt med staden Nyens utvidgning, skedde detta bl.a. genom intrång på Gyllenhielms domäner".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

d'AUBERT, BENONI  (1768-1832), norsk officer. Född i Köpenhamn, död i Christiania (Oslo). Officer i "Ingenjörskorpsen". 1790 kom han till Norge där han tillsammans med kaptenlöjtnant  C.F. Grove (se denne) och löjtnant N.A. Wibe (se denne) utförde den första trigonometriska trianguleringen av den norska kusten. Vid avslutandet av detta arbete blev han år 1800 stationerad i Kristiansand som ingenjörsofficer. 1803 blev han kapten och 1810 major och förste direktör för "Den kombinerade militära och ekonomiska uppmätningen" (senare "Norges Geografiske Oppmåling"). Denna befattning hade han till den dag han dog. 1815 blev han dessutom  chef för Ingenjörskorpsen och år 1818 generalmajor (N. biogr. leks. - de Seue.) 

d'AVITY, PIERRE (1573-1635), fransk författare. Född i Tournon dans le Vivarais, död i Paris. Blev i ung ålder ett känt namn i de litterära kretsarna i Paris och gav 1599 ut en diktsamling och ett epigram. Senare vigde han sitt liv åt militärtjänsten. Hans viktigaste verk, "Estats et Empires du Monde"), utkom 1626. Det blev översatt till latin med titeln "Archonontologia cosmica" och behöll denna titel i en rad utgåvor på olika språk. Vidare kan nämnas "Origines de tous les Ordres Militaires" 1635. (Nouv. biogr. gen.) 


B

BAGROW, LEO (Lev Semenovich[tj] Bagrov) (1881-1957), mångsidig och kunnig karthistoriker. Grundade bl.a. tidsskriften "Imago Mundi" vars första nummer utkom i Berlin 1935. Författare till viktiga arbeten inom kartografi. Bodde i Ryssland till 1918, i Berlin 1918-1945 och i Stockholm 1945-1957. Läs bl.a. Vingboons' maps in Sweden samt Maps of the Neva river and adjacent areas in swedish archives .
Biografi under utarbetande. Kommer att läggas ut här.

BARENTS, WILLEM (d. 1597), holländsk sjöfarare som ledde flera expeditioner för att finna en nordlig sjöförbindelse med Kina (Nordostpassagen). Sommaren 1594 nådde han Novaja Semljas västkust och följde denna norrut till 77:e breddgraden. Ett annat skepp i expeditionen seglade genom Vaigatsjstredet  och hittade isfritt hav vidare längs nordkusten av Asien. En ny expedition året efter hittade emellertid denna passage blockerad av packis och tvingades vända. På sin tredje expedition 1596 hittade Barents Björnön och upptäckte Svalbard som inte tidigare varit känt sedan vikingarnas resor dit. Från Svalbard fortsatte han till Novaja Semlja och seglade runt nordspetsen av ön, där expeditionen blev den första att övervintra i Norra Ishavet. Då skeppen följande vår inte kom loss från isen tvingades manskapet överge dessa och färdas vidare i öppna båtar. Efter stora ansträngningar nådde de flesta fram till Lappland där de blev räddade, men Barents själv och flera andra omkom under resan. (Salmonsen.) 

BEATUS, spansk munk. Ihågkommen endast för sin världskarta från år 776.
Se artikel om Beatus världskarta.

BELLIN, JAQUES NICOLAS (1703-72), fransk ingenjör och hydrograf. Född i Paris, död i Versailles. Som tjänsteman vid marinen fick han i uppdrag att rita kartor över alla kända kuststräckor. Han gick in för uppdraget med stor iver och gav 1753 ut "Neptune francais", ett kartverk över den franska kusten. 1756 följde "Hydrographie francaise" som innehöll sjökort över hela den kända världen, och 1764 utkom "Petit Atlas maritime" i 5 band. Dessutom ritade han samtliga kartor för  Prevosts stora "Historie général des Voyages" och andra geografiska och historiska verk. (Nouv. biogr. gen.) 

BEREY, NIKOLAS (1606-1665), svärfader till Jallott Hubert.
"Editor and Enlumineur de la Reine, au bout du Pont Neuf proche les Augustins aux Deux Globes. Father-in-law of A.H. Jaillot.
Plans et profils de la Ville de Paris. 1650.
Provinces de France et Espagne. 1655.
Carte Générale de l'Isle de France. 1648.
Plan Paris. 1645.
(Tooley's Dictionary of Mapmakers.)

BERGQUIST, CARL ERIK. Kopparstickare. Född 1711 13/11 i Helgesta sn (Söd.), död 1781 3/12 i Stockholm. (Jakob). Son av komministern Johannes B. och Christina Bergander. Elev av sin kusin Erik Geringius i Uppsala. Gravör vid Vetenskapsakademien 1739 6/6-1778 30/7. Var 1743-55 bosatt å Plongsta i Vansö sn (Söd.), återvände sistn. år till Stockholm. Kom 1757 genom gifte i besittning av gården Husby i ovann. sn.
Bland arbeten:
P. TILLAEUS, Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med Erik Geringius.
N. STRÖMCRONA. General- och åtskillige speciale passkartor öfver hela Östersjön och Sinu Finnico och Bothnico samt Skagerak, Kattegat och Bält, 1739, 10 blad.
P. EKERMAN, De Norcopia, diss., resp. P. W. Lithzénius, Uppsala 1742: plan av Norrköping 1741, kpst., samt tab. med sigill och mynt, efter Ph. J. Thelott, kpst.
C. von LINNÉ, öländsk resa, Sthlm 1745: karta över Öland.
G. WALLIN d. y., Gothländska samlingar, I, Sthlm 1747: grundritning av Roma kloster, kpst., samt 3 tab. med sigill, kpst.
C. von LINNEI Skånska resa, Sthlm 1751: karta över Skåne samt zoologiska tab., kpst.
O. GRAU, Beskrifning öfwer Wästmanland, Västerås 1754: ett flertal kyrkor, Västerås domkyrka, Arboga m. fl., kpst.
[A. F. BÜSCHING], Geographisk beskrifning öfwer Palästina eller juda-landet, samt Steniga Arabien, Sthlm 1770: karta över Palestina, 1770.
N. MARELIUS, Karta över Östergötland och Linköpings hövdingedöme, 1771.
DENS., Karta över sjön Vänern, 1773, utförd i samarbete med Fredrik Akrel.
Karta över Älvsborgs och Vänersborgs hövdingedöme, 1781.
( Hultmark, 1944.).

BERNDES, PEHR BERNARD (1750-1826). Officer and gunnery chief in the galler fleet. Served as lieutenant in the amphibious corps' Swedish and Finnish squadrons. Was aboard the frigate Svarta örn in a 1781 convoy expedition to the Mediterranean. Member of learned societies at home and abroad. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

BERNHARDT, GUSTAF. 1787-1865.
Författade följande två skrifter 1818 respektive 1823.
Beskrifning öfwer Hardemo socken uti Nerike. En af Örebro läns kongl. hushållningssällskap med högsta priset år 1814 belönt skrift. Af Gustaf Bernhardt. Med en charta. Strengnäs, tryckt hos Carl Erik Ekmarck, 1818.
Beskrifning öfwer Björkwik socken i Södermanland. På begäran författad och utgifwen af G.B. Med en charta. Nyköping, tryckt hos P.E. Winge, 1823. På desz förlag.
(KB)

På en karta utgiven över Färentuna härad 1853 står "Skrift af I. Bernhardt", detta kan vara samme Bernhardt som ovanstående.

BERYE, C.A., fransk kopparstickare i början av 1700-talet. Han arbetade mest med skriftgravering, men utförde även kartor för ett flertal atlaser. (Phillips. - Thieme-Becker.) 

BERTHOLON (ca. 1795), fransk "citoyen" och "professor", medlem av flera litterära sällskap. Inga övriga upplysningar hittade. 

BEW, J. (ca. 1780), engelsk kartförläggare. Inga övriga upplysningar hittade. 

BILLMAN, JOHAN GABRIEL. Fanjunkare vid Södra Skånska Infanteriregementet. Gravör. Född 1810 7/4 i Lund, död 1876 12/10 i Jönköping. Son av Peter Magnus Billman och Catharina Elisabeth Roth. Guldsmedslärling i Lund, Malmö och 1852 i Stockholm, övergick sedermera till den militära banan, som han dock lämnade 1840, då han började en ny verksamhet som kringresande gravör. »Hans yrkesfärdighet var konstnärens.» (Jönköpings Tidning 1844 13/7.)
ARBETEN:
Utsikter, kartor, växlar, adress- och visitkort.
( Hultmark, 1944.).

BIURMAN, GEORG. Kopparstickare och kartograf. Konduktör vid Fortifikationen. Ingenjör. Född 1700, dp 2/2, trol. i Malungs sn (Kopp.), där samtliga kyrkböcker för detta år brunnit, död 1755 23/2 i Stockholm (Klara). Son av komministern Petrus B. och Elisabet Persdotter. Ingenjör vid Lantmäterikontoret och föreståndare för dess tryckeri 1739
Bland arbeten:
A. GIESE, Prospect af Stockholms stad, jämte deviser, hörande till frögdebetygelsen vid K. Fredriks hemkomst från Hessen, 1731, kpst.
GRÖNWALL, De lacu Siljan, diss., resp. O. Silieström, Uppsala 1730: Siön Sillian, kpst.
Karta över Uppland. 1742.
Karta över Västmanland, 1742.
Vägvisare til och ifrån alla städer och namnkunnige orter uti Svea och Götha riken samt storfurstendömet Finland, Sthlm 1743.
Karta över Närke. 1745
Karta över Svea och Göta riken med Finland och Norrland, 1747.
Karta över Stockholm med dess malmar och förstäder, 1751.
Karta över Skåne, 1752.
Vägkartor över Sverige och Finland.
( Hultmark, 1944.).

BLAEU, WILLEM JANSZOON (Guilielmus Janssonius) (1571-1638), holländsk kartograf. Född i Uitgeest vid Alkmaar, död i Amsterdam. 1591 kom han till Ven som elev till Tycho Brahe. Förutom astronomi lärde han sig även att arbeta med matematiska instrument, glober och kartor. 1596 slog han sig ned i Amsterdam där han grundade en affär med kartor och nautiska instrument. 1605 gav han ut en stor världsatlas i 18 delar. Senare följde en rad specialkartor och 1617 ett verk med sjökort, "Licht der Zee-vaert", som även kom med fransk och engelsk text. 1629 gav han ut sin första hela atlas med 54 kartor. Av dessa hade han övertagit de flesta från Henr. Hondius. Under Willem Blaeus livstid följde fyra nyutgåvor, kompletterade med nya kartor. Verket fördes senare vidare av hans söner. Familjen Blaeus verksamhet spände över alla delar inom geografi, kosmografi, hydrografi, topografi etc. Firmans produktion är känd som sin tids yppersta kartografiska arbeten, och räknas dessutom till de vackraste kartarbeten som överhuvudtaget utförts. (Nederl. biogr. , X. - Richter. - Tooley.) 

Willem Blaeu förväxlas ibland med Jan Jansson (Johan Janssonius). Oftast gäller detta kartor producerade innan 1619 då Blaeu signerade sina verk Guilielmus Janssonius eller Willems Jans Zoon. Saken görs inte bättre av att Jansson anklagades för att kopiera Blaeus kartor. Senare gick Blaeu över till att skriva Guilielmus eller G. Blaeu. (BL)

BLAEU, CORNELIUS (ca. 1610-42), holländsk kartograf, son till Willem Janszoon Blaeu (se denne). Blev tidigt sin fars medarbetare. Efter dennes död fortsatte han faderns verk tillsammans med brodern Joan (se denne). Mellan åren 1639 och 1662 kom Blaeus atlas ut i 10 utgåvor med upp till 11 band och med text på 5 olika språk. Joan Blaeu gav ut "Atlas major",  "Cosmographia Blaviana" som innehåller inte mindre än 589 kartor. Blaeus atlas är det första kartverk som har separata kartor över Norge och norska områden, i sista utgåvan 7 olika. (Nederl. biogr., X. - Tooley.) 

Det finns kartor ur Atlas Major med tysk text på baksidan. Enligt uppgift kom dock aldrig en tysk utgåva ut av Atlas Major. De kartor som således trots allt finns med tysk text är troligen lösa ströexemplar. (BL)

BLAEU, CORNELIUS (circa 1610-1642). Son of the Dutch cartographer Willem Janszoon Blaeu. Apprenticed early to his father. When their father died, Cornelius helped his brother Joan to publish maps. So Willem Blaeus's atlases could continue to be published until the 1630s. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]


Joan Blaeu

BLAEU, JOAN (1596-1673), holländsk kartograf, bror till Cornelius Blaeu och son till Willem Janszoon Blaeu. Född och död i Amsterdam. Han var 1633-34 kartograf vid det holländska ostindiska kompaniet. Förutom att deltaga i familjens kartarbeten och föra dessa vidare efter faderns och broderns för tidiga död, gav han själv 1648 ut en stor världsatlas, "Nova totius terrarum orbis tabula" i 20 blad, ett mycket omfattande utfört arbete, helt uppdaterat. Firmans kontor och lager i Gravenstraat eldhärjades svårt 1672 och skadorna blev förödande. En mängd kopparstick förlorades, däribland de norska som aldrig kunde tryckas igen. Jessen-Schardeböll nämner redan 1763 Blaeus kartor som sällsynta. Efter Joan Blaeus död gick affären över till sönerna Willem, Pieter och Joan. (Jessen. - Nederl. biogr., X. - Tooley.) 

BLAEU, JOAN (1596-1673) Dutch cartographer, son of Willem Janszoon Blaeu and brother of Cornelis Blaeu. In 1662 he published his own world atlas in Amsterdam, Atlas Maior, in five languages. This is seen as the greatest event in the older history of cartography. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

BLOM, BERNT ANKER (1796-1858), norsk officer 1813, 1823 förstelöjtnant vid "Trondheims infanteribrigad" och 1825 kapten. År 1853 överstelöjtnant vid "Kristiansands brigad". (Ovenstad.) 

BLOM, GUSTAV PETER (1785-1869), norsk ämbetsman. Född i Hurum, död i Drammen. Tog juridisk examen 1807, blev sockenskrivare  i Nordre Jarlsberg 1810, byfogde och byskrivare i Drammen 1826, länsman i Buskerud 1831-57. Stortingsman under en rad år och medlem av flera offentliga kommissioner, däribland "Hovedmatrikuleringskommisjonen" 1823-38. Han författade en rad ekonomiska och statistiska skrifter. Av dessa kan nämnas "Das Königreich Norwegen statistisch beschrieben" från 1843. Medlem av Vetenskapssällskapet i Trondheim. K. St. O.O. (Halvorsen) 

BLONDEAU, ALEXANDRE. (1799-1828) Kunglig gravör i Paris. Gravör åt först "Dépôt de la Guerre" sedan åt "Dépôt de la Marine". Arbetade även åt bland annat Lapie och Delamarche.

BODING, GABRIEL. Lantmätare. Kopparstickare och kartograf. Född 1714 27/2 i Stockholm (Maria), död 1790 19/5 i Stenkvista sn (Söd.). Son av notarien i Södra förstadens kämnersrätt Johan B. och Maria Burgman. Student vid Uppsala universitet 1733. Avlade lantmäteriexamen 1742. Lantmätare i Stockholms län 1747-85. Var en tid aktör och har översatt dramer av Corneille och Molière.
ARBETEN:
Karta över Drottningholm med utsikt av slottet.
(Hultmark, 1944.)

BOECK, CAESAR LAESAR (1766-1832), dansk-norsk officer 1789. Född i Fredrika, död i Christiania (Oslo). 1791 beordrad att kartlägga Kongsbergs gruvområde. 1796 tog han avsked som officer med kaptens grad och slutförde sitt kartläggningsarbete året därpå. Han var sedan chef vid Kongsbergs silvergruva  tills han 1810 slog sig ned i Kragerö som trähandlare. Boeck var flera gånger stortingsman och blev 1832 medlem i "Huvudmatrikuleringskommissionen". (A. Collett: Familjen Collett.) 

BORVEN, MAURICE Gravör. Arbetade åt Robert Sayer.
BLAND ARBETEN:
Sayer & Bennett's General Atlas 1757-94.

BOTERO, GIOVANNI (1533-1617), italiensk präst och författare. Född i Bene i Piedmont, död i Torino. Studerade vid jesuitkollegiet i Torino, 1576-84 sekreterare hos Carlo Borromeo och ärkebiskop av Milano. Kom i tjänst hos hertig Carl Emmanuel I av Savoyen, bl.a. som diplomat. Slutligen blev han abbot i "San Michele delle Chiusa" i Piemont. Förutom sin "Relationi universali" gav han ut en rad statsrättsliga och politiska skrifter. I politiskt hänseende var han en bestämd motståndare till Macchiavelli. Hans skrifter, som var författade på italienska, fick stor utbredning genom översättningar till andra språk. (Encicl. Ital. - Th. und K.) 

BOUVET, JEAN BAPTISTE CHARLES DE LOZIER (1705-86), fransk sjöofficer. 1738-39 ledde han en fransk expedition med fregatterna "L'Aigle" och "Marie" som skulle utforska området vid Sydpolen. På 54:e breddgraden upptäckte han ett nytt land, "Cap de la Circoncision", som han trodde var en del av Terra Australia. Det landet fick sedan namnet Bouvetön). Bouvet var den förste som seglade längs packisen och kunde berätta om de otaliga stora valar han såg i dessa  farvattnen. (Agaard.) - Nr. 80. 

BOWEN, EMANUEL (d. 1767), engelsk kartograf. Han började sin verksamhet som kartritare omkring 1720, utgav 1744-47 "Complete System of Geography" med 70 kartor, 1752 "Complete Atlas, or Distinct View of the Known World", 1758 "Atlas Minimus" och 1767 "Large English Atlas". Han utförde även kartor för olika historiska verk och reseskildringar, och var kartgravör både för Kung George II av England och Ludvig XV av Frankrike. (Dict. nat. biogr. [Ths.B.] - Phillips. - Tooley.) 

BOWEN, THOMAS (d. 1790), engelsk kartograf, son till BOWEN, EMANUEL. På uppdrag av regeringen graverade han kartor och skisser över Västindien efter kapten James Speers upptäckter. Runt år 1750 gav han ut vägkartor över distrikten runt London, 1776 "New projection of the Eastern and Western Hemispheres of the Earth" och 1778 en "Accurate Map of the Russian Empire in Europe and Asia". (Dict. nat. biogr.) 

BOWLES, JOHN, engelsk kartförläggare i mitten av 1700-talet. Han gav troligen inte ut någon hel atlas, men däremot en rad enkla kartor. 1753 gav John Bowles & Son ut "A catalogue of Maps, Prints, Copy-Books, etc. " (Brown, s. 354. - Tooley.) 

BOWLES, CARINGTON (1724-93), engelsk kartförläggare, troligen son till BOWLES, JOHN. Han gav ut flera atlaser, "Bowles's Post-chaise Companion" (1782), "New Medium English Atlas" (1785), och samma år "Pocket Atlas". Hans produktion av enkla kartor var troligen omfattande. (Brown, s. 354. - Phillips. - Tooley.) 

BRAAKENSIEK, A. (ca: 1835), holländsk kartgravör. Inga övriga upplysningar hittade. 

BRANDENBURG, LORENS WILHELM (1794-1850), svensk ingenjör. Född i Eksjö, död i Göteborg. Han var under flera års tid ingenjör vid Kungl. Generallantmäterikontoret, senare arkitekt och statsingenjör i Göteborg. Han var även kartograf och kopparstickare, och ansedd som en framstående mekanisk ritare. Bland arbeten:
Landskap med stuga, crayongravyr.
(Hultmark. - Sveriges statskalender.) 

BRAUN, GEORG (1541-1622), teolog och förläggare. Mest känd för sin medverkan i utgivningen av "Civitates Orbis Terrarum" där han även utförde texterna. Verksam som lärare i Antwerpen 1566-1568 där han träffade Franz Hogenberg. Efter Hogenbergs flytt till Köln 1570 träffades Braun och Hogenberg igen och inledde ett samarbete. I ett brev från Braun till Ortelius daterat 31 oktober 1571 så insinuerar Braun att "Civitates Orbis Terrarum" var Hogenbergs idé då han kallar den "Mäster Frans' bok om städer". Arbetets första del utkom 1572 och slutfördes först 1618.

BRENHOLM, NILS (1682-1749). Chief surveyor in Västerbotten province. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

BRETEZ, LOUIS.
BLAND ARBETEN:
"Plan de Paris" också känd som "Plan de Turgot". 1734-1739.

BRION DE LA TOUR, LOUIS, fransk ingenjör och geograf under slutet av 1700-talet. Han gav 1765 ut "Tableau périodique du monde, ou la Géographie raisoneé et critique", 1766 "Atlas général, civil et ecclésiastique", samt under åren som följde en rad andra atlaser och geografiska verk. Hans sista verk, "Atlas géographique et statistique de la France" utkom 1803. (Nouv. biogr. gen.) 

BROLING, GUSTAF.  Bergsråd. Direktör. Industriell bruksledare. Kopparstickare, litograf och träsnidare. Författare. Född 1766 11/4 på Lunds gård i Edsbergs sn (Ör.), död 1838 12/4 i Stockholm (Maria). Son av kronofogden Gustaf B. och Anna Christina Robsahm. Elev av Jacob Gillberg. Student vid Uppsala universitet 1783. Auskultant i Bergskollegium 1788. Ledamot av Vetenskapsakademien 1797. Vistades 1797-99 i England för att studera järntillverkning. Bergsråds titel 1817, direktör för Mynt- och kontrollverket 1833.
Bland arbeten:
S. G. HERMELIN, Geographiske chartor öfver Sverige, I, Sthlm 1797: Karta över Ångermanland, Medelpad och Jämtland, 1797, samt Karta över Härjedalen, 1797.
S. G. HERMELIN, Försök till mineral historia öfver Lappmarken och Vesterbotten, Sthlm 1804: Swappawara koppar och järngrufwor uti Torneå lappmark, karta.
( Hultmark, 1944.).

de BRY, THEODORE, (1528-98), graverade vissa av kartorna till Waghenaers (se denne) sjöatlas. Arbetade också med sönerna Joh. Israel och Johann Thoedore (se dessa). Tillsammans gav de bl a. ut verket "India Orientalis" som kom i flera band omkring 1599 och i senare utgåvor.

de BRY, JOH. ISRAEL (d. 1611), tysk kopparstickare, son till kopparstickaren Theodore de Bry (se denne). Han samarbetade med sin far och bror Johann Theodore de Bry (se denne), bl.a. med verket "India Orientalis" som kom i flera band omkring 1599 och i senare utgåvor. (Thieme-Becker. - Wieder.) 

de BRY, JOHANN THEODORE (1561-1623), tysk kopparstickare. Född i Liège, död i Frankfurt a. M., bror till BRY, JOH. ISRAEL. Han var en talangfull kopparstickare, som förutom en rad enkla blad (däribland ett porträtt av Mercator), även utförde illustrationer till resebeskrivningar, samt anatomiska och andra vetenskapliga verk. (Thieme-Becker.) 

von BUHRMAN, GERHARD, officer, kartograf (1653-1701). B. var 1672-74 i utländsk krigstjänst, deltog i hela skånska kriget som fortifikationsofficer, tjänstgjorde sedan som generalkvartermästarlöjtnant i Skåne och inlade stor förtjänst om befästandet av Malmö, bevistade med statsstipendium fälttågen i Flandern 1693-94, överstelöjtnant 1695. B. var en av 1600-talets skickligaste svenska kartografer med en teknik som kartografien i allmänhet kom att uppnå först under 1700-talet.
Under skånska kriget hade B. goda tillfällen att lära känna Skånes topografi och ännu bättre under året 1690, då han drog omkring och avritade ett 50-tal skånska herrgårdar (utgivna av A. Fischer 1756). (En andra upplaga kom 1856 när Buhrmans bilder gavs ut i andra upplagan av Svecia Antiqua et Hodierna, VÖBAM's anm.). På våren 1681 fick B. i uppdrag att kartlägga Jämtland och Värmland, på hösten samma år att kartlägga Skåne. Skånekartan blev färdig 1684, en annan 1687 (original i Krigsarkivet). Den utgör den första tillförlitliga kartan över provinsen och användes av Erik Dahlberg som underlag för dennes krigshistoriska kartor.
1684 års uppl. reproducerades i tryck 1927 av F. Wernstedt.
Litt. H. Richter, "Skånes karta från mitten av 1500-talet till omkr. 1700".
(Sv. Uppslag.bok 2:a uppl., band 5 1947, sp.271-72.)

BURCHT, W. van den. Cartographer.
Bois le Duc pub. Hondius 1630.
[Tooley]

BURE(US), ANDERS (ANDREAS), (1571-1646), svensk ämbetsman och kartograf. Född i Säbrå, död i Stockholm. Han började som kanslitjänsteman, men arbetade vid sidan om med genelogiska, astronomiska och kartografiska studier. 1602 deltog han i kartläggningen av Stockholm, 1619-20 vid gränsdragningen mellan Finland och Ryssland. 1623 fick han överinseende för det offentliga byggväsendet i Sverige och år 1628 blev han utnämnd att organisera  det svenska lantmäteriet samt fick med denna ställning ett grundläggande inflytande över utvecklingen av det svenska lantmäteriväsendet. Han blev senare assessor vid krigskollegiet och krigsråd. - Som kartograf fick han 1603 i uppdrag av Karl IX att kartlägga Sverige och Finland. Resultatet framlades år 1611 med kartan "Lapponiae. Bothaniae Cajaniaeque regni Suecie provinciarum septentrionalium nova delineatio". Med stöd från Gustav Adolf fortsatte han sitt kartläggningsarbete och gav 1626 ut "Orbis Arctoi nova et accurata delineatio", ett verk på 6 blad i förhållandevis litet format. Första utgåvan finns idag bara i ett fåtal exemplar. Hans kartor användes snart av utländska kartografer. Under en lång tid var de grunden för all kartframställning över Skandinavien. Bure har fått hedersnamnet "den svenska kartografins fader". Han adlades 1624. (Lönborg, s. 10-16. - Orbis. - Sv. män och kv.) 
Bland arbeten:
Kartan Lapponiae, Bothniae, Cajaniaeque, regni Sueciae provinciarum septentrionalium nova delineatio, 1611, sannolikt grav. av B.
(Hultmark, 1944.)

BUREUS, ANDREAS (1571-1646). Born Andreas Bureaus, taking the name Bure when ennobled in 1624. Held many public administration jobs. Founded the National Land Survey and appointed director in 1628. His Lapponia and Arctoi ,Nova maps are justly seen as pioneering works of Swedish cartography. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

BURGH[T], WILLEBORD van der, Flemish cartographer.
Brabant (Sylvaducis) used by Blaeu 1634 and later.
[Tooley]

BURUCKER, JOHANN MICHAEL (1763- död efter 1808), tysk kopparstickare. Född i Nürnberg där han från omkring 1785 var verksam som kopparstickare. Han arbetade med porträtt, kartor och skriftmönster samt planscher av mekaniska instrument. (Thieme-Becker.) 

BÖEHMIUS, AUGUST GOTTLOB, tysk kartograf på mitten av 1700-talet. Han utförde kartor för Homanns (se denne) atlas. Inga övriga upplysningar hittade. 

BÖRTZELL, JOHAN ERIK ALGERNON (1840-1918), industriman. Efter att ha utexaminerats från Teknologiska inst:s fackavd. för maskinbyggnad tjänstgjorde B. vid Sveriges geol. undersökning. 1872 blev han föreståndare för Generalstabens litografiska anstalt, som han fullständigt reorganiserade. Bl.a. införde B. de nya fotokemiska reproduktionsmetoderna. 1893-1913 var han föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri, vilket han även moderniserade. 1881 erhöll han hovintendents titel.
[Sv. Uppslag.bok 2:a uppl.]
Se även.
Recension i Teknisk Tidskrift 1872 av Algernon Börtzells verk "Beskrifning öfver Besier-Ecksteins kromolitografi och litotypografi"

BÖRTZELLS TRYCKERI, se Generalstabens Litografiska Anstalt.


C

CAESIUS. Se BLAEU, W. J.
[Tooley]

CALWAGEN, ERICH, dansk geograf, gav 1769 ut en geografisk karta över Medelpad.

CALWAGEN, ERIC (1733-1806). Bom in Norrköping. Land Survey Apprentice 1749, commission surveyor for the Västernorrland region in 1757. Staff surveyor 1784 for Vasa county. Retired 1802. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

CAMPANIUS, se HOLM, THOMAS CAMPANIUS.

CANTELLI [da VIGNOLA] GIACOMO [JACOBO] (1643-1695). Cartographer of Modena.
Alta Lombardia 1680.
Venice and China 1682.
Brandenburg 1687.
Brunswick 1691.
France 1691.
Italy 1695.
Mercurio Geografico 1688 (with maps).
Pair of globes for the Duke of Modena.
(Tooley)

Cantelli är även upphovsman till "Il Corso del Fiume Reno d'Allemagna, d alla Mosella fino al Mare...". Karta från 1689 enligt text å kartans nedre del.
(RdeT)

CANTEMIR, PRINCE CONSTANTIN DIMITRI (1673-1723). Cartographer in Russian service.
Moldavia 1716.
Constantinople 1720.
A contemporary unsigned English mezzotint portrait exists.
(Tooley)

CAPLIN (flourished 1822-29). Engraver for Dèpôt de la Marine.
Côtes de Brésil 1822.
du Pérou 1824.
Golfe du Mexique 1826.
Rade de Rio 1820.
(Tooley)

CAROLUS FLANDRO [CARL] JORIS [GEORGIUS] (1601-1625) Pilot and map maker. Compiled various MS maps and map of Iceland, printed by Hondius 1631, and Blaeu. Worked to improve Waghemaer's Het niewe Vermeerde Licht 1634.
[Tooley]
Carolus, Joris [Georgius], holländsk skeppare och kartograf i början 1600-talet. Han var en välkänd skeppare i nordliga farvatten och deltog i tre expeditioner för att finna Nordvästpassagen. 1625 besökte han Island, och erbjöd sig i ett brev därifrån att gå i tjänst hos Danmarks konung Christian IV, vilket troligtvis aldrig blev av. Efter hemkomsten till Holland gav han 1626 ut en karta över nämnda trakt, "Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen" och 1634 utgav han ett nautiskt verk, "Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts", som innehöll en ny karta över dessa farvatten. Han utarbetade en specialkarta över Island som publicerades första gången i J.J. Pontanus: "Rerum Danicarum historia" (1631). Förläggaren av detta verk var Joannes Janssonius (se denne) som senare tog med kartan i sin atlas. Den fortsatte att användas av hans efterföljare och blev även kopierad av Willem Blaeu. (H. Hermannsson i Islandica, b. XVII, s. 22f., och b. XXI, s. 36f.) 

CARPELAN, WILHELM MAXIMILIAN. Överstelöjtnant. Kartograf. Landskapsmålare och etsare. Född 1787 7/1 på Ojamo i Lojo sn (Nyland), död 1830 19/5 i Stock (Finska förs.). Son av löjtnanten Axel Maximilian C. och Barbro Elisabeth Toll. Deltog som fältmätningsofficer i finska kriget 1808-09. Tjänstgjorde 1819-24 som adjutant hos riksståthållaren i Norge J. A. Sandels och företog under denna tid talrika resor. Chef för graveringskontoret vid Ingenjörskåren 1826.
Bland arbeten:
Karta över belägenheten omkring Stockholm 1817.
G. M. CARPELAN, Vues norvégiennes, I-II, Sthlm 1826-27: 8 utsikter, akvatinter.
Karta över Djurgården. 1829. D. K. W. BAUMGARTEN-CRUSIUS, Schweiz’s historia, Strängnäs 1833: titelblad, akvatint.
( Hultmark, 1944.).

CARY, JOHN (1754-1835), engelsk förläggare och kartograf. Cary var en företagsam förlagsbokhandlare som 1787 började ge ut små och billiga kartor över engelska landområden. 1794 fick han i uppdrag av "Postmaster General" att utarbeta nya vägkartor över England. Dessa följdes av "General Atlas of the World" (1808 och 1811) och "New universal Atlas". Han räknas som en av de främsta engelska kartograferna. Firman G. & J. Cary gav även ut resehandböcker, glober, stjärnkartor, geologiska kartor, matematiska instrument, mikroskop etc. (Lynam. - Tooley.) 

CASSINI, GIOVANNI MARIA, italiensk kartograf omkring år 1800. Han gav ut "Atlante geografico universale" i tre band (1780-1802), och "Nuovo atlante univsersale", även den i tre band (1792-1801). (Phillips.) 

CHATELAIN, HENRI ABRAHAM (1684-1743), fransk-holländsk präst. Född i Paris, död i Amsterdam. Han studerade först i Leiden och Amsterdam, senare i Cambridge och Oxford. Efter några års andlig verksamhet i London blev han 1721 präst i Haag och 1728 i Amsterdam. Han gav ut flera teologiska skrifter samt (anonymt) "Atlas historique, ou, nouvelle introduction à la chronologie & à la géographie ancienne & moderne" 1705-20 i 7 band. En nyutgåva utkom 1732-39. (Nederl. biogr., VII. - Phillips.) 

CLASSON FELTERUS, KJETTIL. Utförde bl.a. 1689 en karta med titeln "General Landkort och Geographisk Afritning öfwer Westergiöthland, Dahl, Hallan och Bahuus Lähn, med der uthi liggiande Lähn, Härader, slott, städer, kÿrckior, herregårdar, prestegårdar, siöer, floder och elfver, landsväger, landemärc och härads skillnader... siergårder med des öiger, holmer, skier, hampner, och seglationer med annat som notabelt kunde giöras. Hvilket alt finnis på chartan... specificerat och med sine nampn noterat".

CLOUET, JEAN-BAPTISTE LOUIS (f. 1730), fransk abbot och geograf. Gav 1780 ut "Geographie moderne avec Introduction". 1787 och 1791 kom nya utgåvor, korrigerade och utökade med kapten Cooks upptäckter. Medlem av "L'Académie Royale des Scienses et Belle-Lettres" i Rouen. (Phillips.) 

CLUVER[IO] PHILIP[PE] (1580-1622) Geographer of Dantzig, specialised in Near East and Ancient Geography, settled in Leyden.
Foederatae Rhaetiae descriptio (1600)
Geographicus Academicus, Leyden 1616.
Intro. in Universam Geographicam 1629.
Rhaetia published Visscher 1630.
Germaniae antiquae libri 1631.
[Tooley]
Samarbetade med Blaeu 1631.
[R.deT.]
Cluver, Philipp (1580-1623), tysk geograf. Född i Danzig, död i Leiden. I sin ungdom uppehöll han sig vid det polska hovet, och utarbetade bl.a. en karta över Italien. Senare reste han till Leiden för att studera juridik, men påbörjade istället historisk-antikvariska och geografiska studier. I flera år gjorde han resor till England, Skottland, Frankrike och Italien, varefter han slog sig ned i Leiden för gott. Där utgav han en rad historisk-geografiska verk och fick 1616 titeln "Geographus academicus". Bland hans verk kan nämnas "Germaniae antique" (1616), ett motsvarande verk om Italien, och "Introductionis in universam geographiam" som första gången utkom 1624 och som sedan trycktes i flera nyutgåvor. (Allg. d. Biogr.) 

COMENIUS [COMENIO, KOMENSKY], JOHAN AMOS (1592-1670) Czech cartographer and priest.
Moravia 1627 used by Hondius, Visscher & Blaeu.
[Tooley]

CORONELLI, VICENTIUS (1650-1718), italiensk matematiker och geograf. Han arbetade först som snickare men gick snart med i en klosterorden, där han bedrev flitiga studier inom flera områden, och 23 år gammal tog han en doktorsgrad. Kort därefter blev han ordens "minister provincialis" i Ungern. 1686 blev han kosmograf för republiken Venedig, senare också professor i geografi vid universitetet i Venedig. 

CODDE, Capt. PIETER, of ENCHUYSEN.
BLAND ARBETEN:
Seehaven ende stads Van Duynkercken 1631. Använd av Blaeu 1634 och Jansonnius. (Tooley)
Även den franska upplagan 1643/44 med titeln "Pourtraict de la fameuse ville et havre de Duynckercke et places voisines, sables etc. facit par le Capitaine Pierre Codde d'Enschuse." (R.deT.)

CÓVENS, JOHANNES, holländsk bok- och karthandlare i början av 1700-talet. 1721 ingick han kompanjonskap med Cornelius Mortier (se denne) och fortsatte under firmanamnet Cóvens et Mortier Pieter Mortiers (se denne) affär i Amsterdam. Firman gav ut flera stora atlaser, i de flesta fallen sammansatta med kartor utförda av flera kartritare under en relativt lång tid. Förutom ett par odaterade verk kan nämnas "Nouvel Atlas" (ca. 1735) och "Nieuve Atlas" (1730-39). 1761 kom "Atlas nouveau" med kartor så långt bak i tiden som 1683. Firman fanns kvar till 1817. (Kleerkooper. Phillips.) 

CROME, kartograf som 1875 tog fram en tematisk karta där han jämförde befolkningen i Europa.

CRONSTEDT, FREDRIK ADOLF ULRIK (1744-1829). Landshöfding, konstnär. Född i Stockholm d. 1 dec. 1744. C. blef hofintendent 1765 och företog 1770-73 en längre utrikes resa. I Rom blef han vän med Sergel, studerade konst och inköpte en präktig samling gamla taflor. C. beklädde 1781-1812 landshöfdingsposten i Gefle. Död i Stockholm d. 19 april 1829. Ledamot af Målare- och bildhuggareakademien samt Musik. akademien. C. utförde rätt goda etsningar och porträttmedaljonger. Gift 1777 med friherrinnan Juliana Duvall, som i Gefle stiftade ordenssällskapet »Idka dygden».
(Svenskt biografiskt handlexikon)
Cronstedt som var son till kakelugnens fader, Carl Johan Cronstedt, förekommer med sitt namn på kartor och då som utgivare bl.a. i sin egenskap av landshövding.

CRONSTEDT, CARL OLOF (1756-1820). King Gustav III's flag captain in a battle at Svensksund. Appointed state secretary for maritime affairs, later adjutant-general for the fleets. Fell out of favour and was demoted in 1801. When commandant of Sveaborg fortress in Helsinki in 1808, he ignominiously capitulated to the Russians. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

CROSS (ca. 1815), engelsk kopparstickare. Inga övriga upplysningar hittade, om han inte är identisk med den J. Cross som nämns av Thieme-Becker. Från dennes hand kom särskilt heraldiska exlibris och porträtt (ca. 1820-60). 

CUSANUS, NICOLAS (1401-64), kardinal. Utarbetade en karta över Tyskland. Se vidare under Münster, Sebastian. 


 D

DAHLBERG, ERIK JÖNSSON (1625-1703), svensk officer. Född och död i Stockholm. Efter handelsutbildning i Hamburg blev han anställd av den svenske generalkvartermästaren och kom därmed in på den militära banan. Under Sveriges krig med Polen 1655 och Danmark-Norge 1658-60 utmärkte han sig som en skicklig fortifikationsofficer. Han blev senare utnämnd till generalkvartermästare  och anlade och förbättrade en rad fästningar. 1687 blev han generalmajor, 1693 greve och fältmarskalk och 1696 generalguvernör i Livland. Dahlberg var en mycket duktig tecknare och blev ofta anlitad som arkitekt. Mest berömd är han emellertid för sina illustrationer till Samuel Pufendorfs verk om kung Karl X Gustav, samt det praktfulla planschverket "Svecia antiqua et hodierna" som består av över trehundra bilder av städer, slott och andra historiska minnesmärken i Sverige. (Lönborg, s. 117-28. - Nordenmark. - Sv. män och kv.) 

DAHLGREN, V. Ingeniör vid Lantmäteri-Contoret. (1846).
År 1853 utsatt som utgivare av "Karta öfver Färentuna Härad eller det fordom så kallade Svartsjö län...". Kartan sannolikt den första i vårt land utgivna häradskartan.

DAHLMAN, CARL EDVARD D. Kartograf (1828-1900). 1863-1896 anställd vid ekonomiska kartverket, en av sin tids främsta svenska kartografer. Bland hans många utgivna kartor, av vilka några utgått i flera upplagor, märkas, jämte sockenkartor, "Ankologisk och fysisk karta öfver Sverige" med geografi (1857), "Karta öfver Carlstads län", (1862), "Karta öfver Mälaren och dess omgifningar" (1868), "Ny och fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige" (samma år), "Karta öfver Stockholm" (1870), "Kultur- och reskarta öfver Sverige" (1876) och "Karta öfver Wester Norrlands län" (1889).
(Sign. ABC Sv. Uppsl.b. 2:a uppl. Bd 6 1948)

DAHLSTIERNA, GUNNO EURELIUS. "Med anledning av att Kungl. Maj:t år 1681 beordrat att alla förlänade gods skulle genomgå en revision, bestämdes det att 38 lantmätare skulle sändas till Livland. Så många med examen kunde man inte uppbringa, utan Olof Rudbeck fick skicka några av sina studenter. En av dessa var värmlänningen Gunno Eurelius (-Dahlstierna) som först karterade en tid i Livland. Men 1691 tog han med sig sju landsmän till Pommern".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

Gunno Dahlstierna, född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern, var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702 (före adlandet hette han Eurelius). Han var son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera.
Dahlstierna blev student i Uppsala 1677 och inspirerades av Olof Rudbeck att från 1681 engagera såsom lantmätare i Livland, med särskilt uppdrag att kartlägga detta landskaps område och gränser, och begav sig 1685 till Tyskland, där han studerade vid flera universitet, bland annat i Leipzig, där han (1687) försvarade en avhandling, De electro, på sådant sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände det oaktat till Sverige, där han 1690 utnämndes till lantmäteriinspektör. Från 1691 var hans verksamhet förlagd till Pommern, även sedan han 1699 utnämnts till direktör för svenska lantmäteriet. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor.
Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i barockens anda och inspirerad av Rudbecks göticism. Man hittar då dalslandsdialekt i texterna. Han räknas därigenom som vår förste skald med provinsiell präglad diktning, den förste hembygdsdiktaren och är kanske mest formfulländad i dessa texter. Främst är han dock en politisk diktare som hyllade kung och fosterland.
Populär blev hans 116 strofer långa folkviseliknande dikt "Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar" (ca 1701) dvs om konungen (Karl IX) och tsar Peter av Ryssland som i en allegori visar hur den vackra jungfrun Narva avvisar friaren Peter närgångna inviter eller påträngande propåer och räddas av sin trolovade kung Karl. Hans dikt "Swea lands frids-frögd i Saxen" brukar kallas "Saxa-kalaas" (1707) skildar Karl XII:s krigshändelser i Sachsen och fördraget i Altranstädt. Ett typiskt exempel på svensk barockdiktning är hans 268 strofer långa dikt "Kunga-Skald" (1698) som är en äredikt till den döde kung Karl XI, där riksdagen med adel, präster borgare och bönder talar till kungen. Gift med Anna Schlomann från Stralsund.
[VÖBAM]

Gunno Eurelius Dahlstierna f. 7/9 1661 i Örs Prästgård, d. 9/7 1709 i Stralsund i Pommern (om dödsdagen se nedan!). Lantmätare och en av stormaktstidens största skalder. Elev vid Karlstads gymnasium, student i Uppsala 8 sept. 1677. Var nära vän till Olof Hermelin, Karl XII:s "utrikesminister", som kom från Filipstad och som under några år kom att brevväxla med honom. Studerade navigationskonsten under resor på Östersjön. Studierna avbröts 1681 då han utvaldes till att ingå i en s. k. reduktionskommitté som sändes till Livland för att hjälpa till med lantmäteriförrättningar i de svenska besittningarna i Livland och här stannade han till 1685, varefter han fullbordade sin utbildning genom resor bl. a. i Tyskland. 1690 blev han ledamot av kommissionen som skulle göra lantmätningar i Pommern och på Rügen. Han avlade lantmäteriexamen 1691. Kartlade svenska Pommern och har därför blivit kallad ”det tyska lantmäteriets fader”. Han kom sedan att så gott som oavbrutet bo i Pommern, även sedan han blivit generaldirektör för rikets lantmäteri den 7 sept. 1699. Han återvände aldrig till Sverige. 1699 gifte han sig i Pommern med Anna Schlomann (1679-1720), dotter till sidenhandlaren Heinrich Schlomann och dennes hustru Elisabet Katen, samt änka efter borgmästaren i Stralsund, doktor Gottfried Pyl. Hans söner, kammarherrarna Gunno Henrik Dahlstierna (f. 1700) och Anders Gottfried Dahlstierna (1702-1753) ägde godsen Datzow och Neu-Banhof, båda i Pommern. Enl. uppgift skall hans ätt ha levat kvar i Stralsund till 1872. Han adlades 26/8 1702 och vapenskölden visar "en blå sköld varuti lyser en stjärna av guld emellan tvenne berg av samma metall; på vardera berget står ett litet vårdhus och däröver visar sig en zodiak av silver, som står snett över skölden, varuti synes en röd löpande oxe. Han dog i Pommern på sin 49:de födelsedag (enl. annan uppgift 7/9 ej 9/7! Enl. SBL: död före 19 juli 1709.). Det är tydligt att han som matematiker och lantmätare varit särdeles duglig. Hans utbildning för detta torde ha varit förträfflig. I sköldebrevet 1702 berättas: ”medelst egenhändigt arbete alla städer, byar och hemman i hela hertigdömet Pommern, förstendömet Rügen och herrskapet Wismar” vara avritade och uträknade samt kartor författade.
[Kjell Åberg]

DANCKERTS, CORNELIUS (ca. 1664-1717), holländsk bokhandlare. Född och död i Amsterdam där han fick borgerskap 1697. Han handlade främst med kartor och kopparstick, och arbetade även själv som kopparstickare. Han gav ut flera kartor, men ingen hel atlas. Hans son Theodorus Danckerts (se denne) fortsatte sedan verksamheten. (Kleerkooper.) 

DANCKERTS,THEODORUS. Son till Cornelius Danckerts (se denne).

DARRE, NILS STOCKFLETH (1765-1809), norsk officer. Blev 1781 sekondlöjtnant vid "Oplandske Dragonregimentet", premiärlöjtnant 1799 och ryttmästare 1805. Under fälttåget 1808 visade han stora förtjänster och blev utnämnd till major. 1799 blev han anställd vid "Den Geografiska Opmaaling" som han sedan var knuten till på olika sätt. (N. biogr. leks. - de Seue.) 

DAUTHENDEY [DAUTHENDEIJ], CASPAR. Architect and mathematician.
Brunswick, Blaeu 1640.
[Tooley]

DELAHAYE, GUILLAUME, se de la Haye, Guillame. 

DELAMARCHE, CHARLES-FRANCOIS (1740-1817), fransk geograf. Född och död i Paris. Verkade som lärare i geografi och gav bl.a. ut "Apercu historique et géographique des Quatre Parties du Monde" (1790), "Des usage de la Sphère, des globes céleste et terrestre" (1790) och "Description géographique et historique des peuples les plus renommés de l'Europe ancienne (1809). Under 1790-talet ansvarade han för olika nyutgåvor av Robert de Vaugondys atlas och gav även ut "Nouvel Atlas portatif de la Géographie ancienne" (1809) samt "Atlas élémentaire" som kom i flera utgåvor. (Nouv. biogr. gen. - Phillips.) 

DELAROCHETTE, LOUIS STANISLAS D'ARCY, engelsk kartograf i slutet av 1700-talet. Han gav själv inte ut någon atlas men ritade kartor åt flera kartförläggare, t.ex. Thomas Jefferys (se denne) och Robert Sayer (se denne) 1768 och på 1790-talet för William Faden (se denne) och firman Laurie & Whittle. För de sistnämnde arbetade han även som hydrograf. Så sent som 1852 tog J. Wyld (se denne) med ett antal av hans kartor i sin atlas. (Phillips.) 

DELISLE, GUILLAUME, se de LISLE, GUILLAUME. 

DELLEKER, GEORGE Engraver of Philadelphia; worked with Young, G. H.
For Macpherson 1806,
Carey 1817,
Carey & Lea 1822,
Fielding Luca 1823.
(Tooley)

DEZAUCHE, J.A., fransk kartograf. Han betecknade sig som "successeur des sierus De l'Isle & Buache". Under åren 1769-90 ansvarade han för flera nya reviderade utgåvor av deras atlas. Ett antal av hans kartor togs även med i andra kartografers atlaser. (Phillips.) 

DONCKER, HENDRICK (ca. 1626-99), holländsk bokhandlare, bosatt i Amsterdam. Han verkar ha specialiserat sig på böcker för nautiskt bruk och som karthandlare intresserade han sig mest för sjökort. 1660 gav han ut "De Zee-Atlas ofte Water-wereld" som kom i nyutgåva 1665. 1689 gav han ut en karta över Östersjön. Affären övertogs av sonen Hendrik Doncker (se denne). (Kleerkooper. - Phillips.) 

DONCKER, HENDRICK (ca. 1664-1721), holländsk bokhandlare, son till Hendrick Doncker (se denne).

DONIS Se NICOLAUS GERMANUS.

DOUÉ, MARTIN [MARTINO]. 1572-1638. Painter. Lille.
Galloflandria (Lille), Blaeu 1643/44.
[B.L.]

DUDLEY, ROBERT (1573-1649), engelsk upptäcktsresande och kartograf. Han studerade i Oxford och blev framförallt duktig i matematik. 1594 ledde han en expedition till Västindien och han var även i Orinoco och Ghana. Han slog sig senare ner i Florens där han höll på med skeppsbygge och annat ingenjörsarbete. 1646-47 gav han ut ett stort verk, "Dell' Arcano del Mare" som i 6 delar behandlar sjörätt, praktiskt sjömanskap och navigation, skeppsbygge m.m., samt 131 sjökort över hela världen. En nyutgåva kom 1661. Båda hör till rariteterna inom sitt område. (Phillips. - Tooley.) 

DUFOUR, AUGUSTE HENRI, né à Paris en 1795 est un géographe français.
Auguste Henri Dufour étudia avec Lapie et travailla avec lui à plusieurs cartes du Dépot de la Marine. En 1824, il publia pour la première fois, sous son nom seul, une Analyse géographique de la carte de Palestine, et prit part dès ce moment à une foule de publications historiques ou topographiques dont il dressa et dessina les plans et les cartes. Ses ouvrages principaux sont :

* l'atlas élémentaire et universel de géographie ancienne et moderne (1828)
* plusieurs Précis de système planétaire et de cosmographie
* l'atlas joint à la France illustrée de Victor Adolphe Malte-Brun (1855)
* l'atlas Dufour, atlas universel, physique, historique et politique de la France, de ses départements et de ses colonies (106 cartes). (1857)

Parmi les élèves d'Auguste Henri Dufour figure Alexandre Vuillemin.

DUNN, SAMUEL (d. 1794), engelsk matematiker och astronom. Född i Crediton, Devonshire, död i London. Innan han fyllde 20 år bedrev han privatundervisning i skrivning, räkning och navigation i sin födelsestad. 1751 slog han sig ner i London och även där försörjde han sig på att undervisa, dels i skolor, dels privat. 1757 skapade han en ny slags jordglob "in plano", bestående av 4 stereografiska kartor. Till dessa gav han även ut en bruksanvisning. Han utvecklade ett rikt författarskap som spände över många fält, speciellt astronomi, matematik och navigation. Av hans böcker kan nämnas "A new and general Introduction to practical Astronomy, with its Application to Geography... Topograhpy, etc." (1775). 1774 gav han ut en "New Atlas of the mundane System" med 62 vackert graverade kartor. Denna atlas kom senare i flera nyutgåvor. (Dict. nat. biogr.)


E

EKEBERG, CARL GUSTAF. Kapten vid Amiralitetet och Ostindiska kompaniet. Kopparstickare. Född 1716 10/6 på Djursholms sätesgård i Danderyds sn (Sthlm), död 1784 4/4 på Ältomta i Tensta sn (Upps.). Son av befallningsmannen Gustaf E. och Ebba Catharina Fast. Ledamot av Vetenskapsakademien 1761.
Bland arbeten:
C. G. EKEBERG, Ostindisk resa, åren 1770 och 1771, Sthlm 1773: Charta öfver Gap Godt Hopp, kpst., och Utsigt af Bay Fals, kpst.
( Hultmark, 1944.)

ELLICOTT, ANDREW (1754-1820). Ellicott, a Quaker, was raised in Bucks County, Pennsylvania. His father was a prosperous miller whose family founded Ellicott City, Maryland in 1775. Andrew Ellicott was trained to be a mathematician and surveyor. He conducted several large surveys with David Rittenhouse, the Philadelphia astronomer, mathematician, and clockmaker. President Washington in 1791 asked Ellicott to survey the bounds of the District of Columbia. The following year Washington asked him to complete L'Enfant's plan for the city. Ellicott made some changes to L'Enfant's plan. He changed the alignment of Massachusetts Avenue, eliminated five short radial avenues, added two short radial avenues southeast and southwest of the Capitol, and named the city streets. In less than one month Ellicott had a plan ready for the engravers. A few months later Ellicott, like L'Enfant, found himself at odds with the Commissioners and resigned from the project.
[Washington Map Society]

Se även wikipedias artikel, 'Andrew Ellicott'.

ELWE, JAN BARNED, holländsk kartograf i slutet av 1700-talet. Han gav 1792 ut en atlas med 36 kartor, en stor del av dessa var nyutgåvor av äldre kartografers arbeten. (Phillips.)

EMMIUS [EMMIO], UBBO[NE] (1547-1625). Cartographer and historian, d. Groningen.
Frisia Orientalis 1590-(5), maps of Groningen & Friesland 1616 used Hondius, Blaeu &c.
[Tooley]

ENAGRIUS, CARL ERIC (1764-1825). Surveyor. In 1794, engineer attached to the General Survey office. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

L'ENFANT, PIERRE CHARLES (1754-1825). L'Enfant was born in Paris where he trained to be an architect. He came to America in 1777, and served George Washington as an engineer during the Revolutionary War. In 1791 President Washington asked L'Enfant to design the new capitol city in the District of Columbia. L'Enfant designed a city similar in layout to the then French capitol city of Versailles. The Capitol in Washington sits in a position similar to that of the palace in Versailles, the White House (originally called the President's House) in the position of Grand Trianon, and the Mall is like the Parc. The Commissioners of the City of Washington wanted to have a printed copy of the plan when they began to sell building lots. L'Enfant irritated them by working slowly and releasing only sketchy plans . On instruction from President Washington, Thomas Jefferson on February 27, 1792 wrote a letter to L'Enfant dismissing him as city planner. L'Enfant died penniless and was buried on a friend's estate. In 1909 his remains were moved to Arlington National Cemetery on a hill overlooking the capitol city.
[Washington Map Society]

Se även wikipedias artikel, 'Pierre Charles L'Enfant'.

ERATOSTHENES, (grek. Eratosthen'es), grekisk astronom (276-194 f.Kr.), född i Cyrene, av Ptolemaios III Euergetes kallad till bibliotekarie vid museet i Alexandria. E. utförde den första vetenskapliga bestämningen av jordens storlek. I Syene i Afrika kastade en gnomon vid sommarsolståndet icke någon skugga, då däremot vid samma tid solen i Alexandria var 7,2 grader (=360:50 grader) från zenit. Då avståndet mellan Syene och Alexandria enl. E. var 5.000 stadier, så följer, att jordens omkrets är = 50x5.000 = 250.000 stadier. Värdet på E:s stadie är ej säkert bekant, men följer man Plinius' uppgifter, är en stadie = 157,5 m, och i så afll blir alltså jordens omkrets = 39.375.000 m, nära överensstämmande med senare mätningar (40.000.000 m), en överensstämmelse, som dock kan betraktas som helt och hållet tillfällig.
(Svensk uppslagsbok, 1948.)
Eratosthenes framställde även en världskarta.

ERICH[IUS], ADOLAR[IUS]. Cartographer Gaudersleben.
Thuringia 24 sh. 1625, used Blaeu 1634.
[Tooley]

ERICHSEN, JON (1728-87), isländsk-dansk ämbetsman. Född på Skålafell, död i Köpenhamn. Studerade i Trondheim 1748 och tog en juridisk examen 1758. Följande år blev han professor i juridik vid Sorö Akademi, 1779 assessor i "Höjesteret" och 1781 bibliotekare vid "Det Konglige Bibliotek" i Köpenhamn. Under årens lopp hade han många offentliga förtroendeuppdrag, bl.a. som direktör i handeln med Island, Grönland och Finnmarkerna. Han hade titeln konferensråd och var medlem i ett flertal lärda sällskap i Danmark, Norge och på Island. (Ehrencron.)

EURELIUS, GUNNO se Dahlstierna.


F

FADEN, WILLIAM (1750-1836), engelsk kartförläggare som övertog Thomas Jeffreys (se denne) affär och gav ut en lång rad med anmärkningsvärt fina kartor, glober, stadsplaner, atlaser etc. En katalog från Faden, tryckt 1822 registrerar över 350 publikationer. Till hans mest värdefulla verk räknas "North American Atlas" (1777). 1798 gav han ut "Atlas minimus universalis" med 55 kartor. I övrigt utförde han ingen standardatlas, men satte samman enkla kartor till atlaser efter olika beställares önskemål. Samlingarna blev försedda med tryckta titelblad, men varierar stort beträffande innehåll och storlek. (Phillips. - Tooley.)

FAGERSTRÖM, JOHAN GUSTAF. Kopparstickare. Född 1801 26/2 i Stockholm, död 1830 21/8 i samma stad (Klara). Son av skomakaren Johan Gustaf F. Och Brita Ulrika Sundberg. Elev av kopparstickaren och kartgravören Carl Gustaf Lundgren.
ARBETEN:
A. J. DE ROSNY, Geografisk karta öfver Europa, u. o. o. å.: 7 blad.
Jordglobskarta.
( Hultmark, 1944.).

FAGGOT, JACOB (1699-1777). Jacob Faggot, skrevs med sina båda -troligtvis- äldre bröder vid 14 års ålder in vid Uppsala Universitet och började som informatör hos landshövdingen friherre Nils Reuterholm.
År 1724 erhöll Faggot auskultant i Bergskollegium. Från 1727 och framåt fanns han i Lantmäteriet. Då inte bara som lantmätare utan även t.ex. som lärare i geometri. Faggot var ledamot av kommissionen för justering av mått och vikt (1733 och 1739), och komissionen att överse och förbättra skogsordningar. Han var även engagerad i kartläggningen av Finland och ledde storskiftesverket i Finland och Skåne
Faggot fungerade som sekreterare för KVA 1741-1744 samt delar av 1757 och 1760. Emellertid kom Faggot tidigt på kant med KVA då han angrep latiniteten och försvarade svenska språket. Som en följd därav blev Faggot en av initiativtagarna till Svenska Tungomålsgillet (ST). Faggot ansökte om kunglig auktorisering av detta gille. Dock lyckades det ledningen för KVA att hindra detta och även förekomma gillet i samma ärende. Då ST tynade bort och dog blev den bestående följden av Faggots insats att KVA blev kunglig!
Faggot har, dock själv ovetandes, utsatts för viss kritik. Celsius fällde vid något tillfälle ett yttrande om att han var skeptisk till Faggots begåvning. Faggot publicerade också en rad ekonomiska skrifter vilka analyserats av Börje Hansson, som funnit dessa vara väldigt svaga och inte utan inre motsägelser.
Faggot bidrog till bildandet av tabellverket 1749. Under senare år publicerade han även artiklar inom det agrara området som inte utan betydelse för t.ex. hemmansklyvning innebar ett förstadium till hembygdsforskning .
KVA lät prägla en medalj över Faggot 1778.
I Linnés reseberättelse från Öland och Gotland finns två kartor tillägnade Jacob Faggot.

FAHLGREN, SAMUEL, svensk tjänsteman på S:t Barthélemy, högmålsbrottsling, f. 9 sept. 1758 i Hälsingland, upptogs som fader- och moderlöst barn af badarmästaren, sedermera stadskirurgen Jakob Tjäder i Stockholm, hvilken lät honom utbilda sig i kirurgi.
F. åtföljde 1783 som skeppskirurg ett handelsfartyg till Nord-Amerika, tjänstgjorde efter återkomsten några månader som underkirurg vid Sexafimerlasarettet i Stockholm och sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärfvade svenska besittningen S:t Barthélemy. Där fingo hans talanger en mångsidig användning. Sålunda uppgjorde han genast efter framkomsten 1785 stadsplan för staden Gustavia, utnämndes 1786 till guvernementsmedikus, upprättade en specialkarta och jordebok öfver ön och utsågs 1799 till landtmäteridirektör därstädes. Genast vid öns öfverlämnande åt svenskarna 1785 ställdes han vid guvernörens sida som guvernements-sekreterare. Han författade äfven och offentliggjorde (bl. a. i Vet. akad:s handlingar) flera vetenskapliga uppsatser om öns flora och hälsoförhållanden samt hemsände där gjorda naturhistoriska samlingar till akademien och enskilda forskare. 1791 kallades F. till medlem af Vet. akad. och förklarades i aug. 1796 af med. fakulteten i Uppsala för med. doktor.
F. synes ha varit en orolig och intriglysten natur och invecklades 1810 i de föga kända oroligheter, som då utbröto bland öns hvita befolkning, och nödgades undan sina fienders förbittring draga sig tillbaka till den närgränsande nederländska besittningen S:t Eustache. Därifrån torde han ha inlåtit sig i stämplingar med engelske guvernören öfver Leewardsöarna, den från sin medling mellan Sverige och Danmark 1788 bekante Hugh Elliot, i syfte att S:t Barthélemy skulle förklara sig för den afsatte konung Gustaf IV Adolfs sak och därigenom under brittiskt skydd trygga sin neutralitet i det äfven i Västindien pågående kriget mellan Frankrike och England. Genom bref sökte F. för denna plan vinna öns guvernör, Ankarheim, och garnisonens befälhafvare, öfverstelöjtnant Bagge, men Ankarheim framlade inför guvernementskonseljen (mars 1811) det bref han fått och anklagade där F. för förräderi mot Sveriges krona.
Rättegången drog långt ut på tiden. Från sin fristad (än på S:t Eustache, än på Antigua) bestred F. domstolens behörighet samt förnekade i hemsända besvär författarskapet till brefven och all delaktighet i högförrädiska planer. Målet af dömdes på S:t Barthélemy först i sept. 1813, då F. för att "hafva umgåtts med det uppsåt att tillvägabringa öns förrådande från dess rättmätiga öfverhet och till f. d. konung Gustaf Adolf" dömdes förlustig lif, ära och gods. Domen stadfästes 19 jan. 1814, hvarvid i nådeväg bestämdes, att F:s egendom finge tillfalla hans barn; själf förklarades han fridlös öfver hela riket. Han lär ha tillbragt sina återstående dagar på S:t Eustache och där aflidit 28 nov. 1834 utan vetskap om att han var inbegripen i det bekanta amnestiplakatet af 20 okt. s. å.
Jfr H. N. (Hugo Nisbeth), "En högmålsfråga på Barthélemy" (i "Ny ill. tidn.", 1877, s. 62, 71, 78), och E. 0. E. Högström, "S. Barthélemy under svenskt välde" (1888), där emellertid redogörelsen för den Fahlbergska processen är ofullständig och missvisande.
(Nordisk Familjebok, 2:a upplagan)

de FER, NICOLAS (1646-1720), fransk kopparstickare och geograf. Var en av de mest beresta av den tidens geografer. Vid sin död var han kunglig geograf. Som kartograf var han mycket produktiv. Noggrannheten var inte alltid den bästa men hans kartor var ofta elegant utstyrda. Bland hans främsta verk kan nämnas "La France triomphante sous le règne de Louis le Grand" (1693), en karta i 6 blad, prydd med över 200 kartuscher som visar kungaporträtt, medaljer, monument etc., "Les Cótes de France" (1695) och "La France divisée par généralités" (1718). Dessutom finns en mängd specialkartor över franska provinser, vägar, vattendrag m.m.. Han gav också ut en "Introduction à la Géographie", som kom i flera utgåvor. (Nouv. biogr. gen.)

von FIEANDT, OTTO CARL. överstelöjtnant. Tecknare och etsare. Skriftställare. Född 1758 20/6 i S:t Michels sn (S:t Michel), död 1825 17/5 på sin egendom Kyyhkylä i nämnda sn. Son av majoren Carl Johan von F. och Ebba Charlotta Furumarck. Utnämndes 1812 till chef för den av honom projekterade nyupprättade Topografiska kåren i Haapaniemi.
Bland arbeten:
O. C. VON FIEANDT, Om sättet att rita militäriske cartor, Åbo 1804: karta över Säterholms säteri.
(Hultmark, 1944.)

FINEMAN, JOHAN (1689-1758). Surveyor on Gotland island. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

FINLEY, ANTHONY (ca 1790-1840) Cartographer and publisher in Philadelphia.
New General Atlas 1824, edns. to 1831.
New Americ. Atlas 1826.
Atlas classica 1829.
(Tooley)

Anthony Finley har även utgivit en världskarta av D. H. Vance "The World on a Globular Projection..." ritad av D. H. Vance.
Kartan är känd i bara två exemplar.
(RdeT)

de FLEURIEU, CHARLES-PIERRE CLARET (1738-1810), greve, fransk sjöofficer. Född i Lyon, död i Paris. Som ung kom han in i marinen, blev kapten 1776 och samma år hamn- och arsenaldirektör. Under krigen 1778-83 visade han sig som en mycket duktig strateg. 1790-91 var han marin- och koloniminister. Vid revolutionen fängslades han men släpptes fri och hade senare olika offentliga ställningar både under republiken och kejsardömet. 1808 blev han greve. Han gav ut flera geografiska verk, varav kan nämnas "Découvertes des Francais en 1768 et 1769 dans le sud-est de la Nouvelle-Guinée" (1790) och "Voyage d'un autour du monde par Etienne Marchand" (1798). 1809 kom en stor atlas över skandinaviska farvatten. "Neptune des mers du Nord, ou Atlas du Cattégat et de la Baltique". (Nouv. biogr. gen.)

 FORSELL, CARL GUSTAF AF (1783-1848), svensk kartograf. Född i Järpås, död i Stockholm. Utmärkte sig som officer och avancerade till överste. Forsell kom tidigt med i lantmätnings- och kartläggningsarbetet i Sverige och utförde 1804-09 en rad lantmätningsarbeten för det stora Hermelinska kartverket (se denne). 1815-26 gav han ut "Karta öfver södra delen af Sverige och Norrige" i 9 blad. 1824 blev han överdirektör vid Generallantmäterikontoret. Förutom kartarbeten gav han även ut flera topografiska och statistiska verk. Medlem av Krigsvetenskapsakademien i Sverige och hedersmedlem av Royal Geographical Society i London. (Lönborg, s. 204f. - Sv. män och kv.)

FREITAG [FREYTAG], GERARD. W. Frisia, in Winsemius' Chronicle of Frisia 1622.
[Tooley]
Använd av Blaeu 1631.


 G

GASTALDO, JACOPO (d. ca. 1568), italiensk kartograf. Född i Piemonte, men om hans liv finns inga säkra upplysningar förrän han 1544 dyker upp i Venedig som en fullt erfaren kartograf. Hans första kända arbete är en specialkarta över Spanien och Sicilien. 1548 gav han ut en Ptolemaeus-geografi med 60 kartor, varav 34 efter hans egna teckningar. Dessa kartor användes senare i flera andra utgåvor. Började i republiken Venedigs tjänst som kosmograf. 1550 dekorerade han stadshusets stora sal med en gigantisk Afrika-karta målad direkt på väggen. I övrigt utförde han under dessa år flera stora kartarbeten, både hela världskartor och specialkartor över mindre områden, i synnerhet Italien, södra Europa och övriga Medelhavsländer. Blev berömd och 1558 vald till professor i geografi vid "Accademia della Fama". Åt Venedig utförde han också olika målnings- och ingenjörsarbeten. (Bagrow.)

GEDDA, PETTER. Kartograf (1661-97), från 1687 styrmansdirektör vid amiralitetet, en befattning närmast motsv. såväl generallotsdirektörens som chefens för sjökarteverket i vår tid. G. utarbetade nya författningar rörande lotsväsendet, vilka sedaan länge förblevo gällande, och upprättade och utgav tills. med sin företrädare W. v. Rosenfeldt den första svenska sjöatlasen 1694, "General hydrographisk chart-book öfwer Östersiön", vilken s.å. även utkom i engelsk och holländsk uppl. Genom detta kartarbete tillvann sig G. en framstående plats inom den svenska kartografiens historia. (Svensk Uppslagsbok)

GEDDA, PETTER (1661-1697). Worked at the Survey office, from 1681 in marine measurement and production of maps under Admiral Werner von Rosenfeldt. In 1681 appointed principal at the Admiralty. In 1687 Gedda was appointed director of pilots, taking over von Rosenfeldt's responsibilities for the pilots and hydrographical surveying. They continued collaborating, and in 1695 produced the first printed Swedish marine atlas to provide a correct, albeit very general, view of the Kattegatt, the Baltic Sea and the Gulf of Bothnia. The marine surveying administration described Gedda's death at only 35 as "a great loss". [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

GEMMA-FRISIUS. (1508-55) . Astronom och kartograf vid universitetet i Leuven. Inga ytterligare uppgifter hittade.

GERARDUS, H. Se GERRITSZ.
[Tooley]


Erik Geringius

GERINGIUS, ERIK.
Brukspredikant och komminister. Kopparstickare. Född 1707 19/12 i Bettna sn (Söd.), död 1747 12/1 i Stockholm (Jakob). Son av kyrkoherden Anders G. Och Catharina Bergander. Elev av Johan van den Aveelen o. 1724. Student vid Uppsala universitet 1725, brukspredikant vid Vällinge i Salems sn (Sthlm) 1737, komminister i Jakobs och Johannes församlingar i Stockholm 1740. Kusinen C. E. Bergquist har graverat ett porträtt av sin lärare Geringius med följande omskrift:
»Den oss i koppar har så mänga bilder visat
Blir här i koppar sjelf af eftervärlden prisat
Som prest och konstnär har han tjent sitt fosterland
Var nitisk i sitt kall och konstrik i sin hand.»
Bland arbeten:
O. CELSIUS d. ä., De insula Melita, diss., resp. A. Geringius, Uppsala 1725: karta över Malta.
Antependium i Riddarholmskyrkan, 1726, kpst., avsett för J. Possieths tillämnade beskrivning över Riddarholmskyrkan.
P. TILLAEUS, Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
Karta över Mälaren, 1739.
Karta över Södermanland, 1743.
M. A. SAHLSTEDT, Stora Tuna i Dahlom och Bergom minnesdöme, Sthlm 1743: karta över Stora Tuna.
(Hultmark, 1944.)

GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT, ursprungligen Generalstabens litografiska inrättning, bildades 1833 och ställdes under chefen för Lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition såsom inspektör och fick till uppgift att utföra de litografiska arbeten, som erfordrades för nämnda expedition och för Topografiska kåren samt att bereda officerare tillfälle att få kunskaper om litografi.
Inrättningens personal bestod av kommenderade officerare och av civila tryckare. År 1872 uppläts anstalten genom kontrakt på 25 år till hovintendenten A. Börtzell. Staten lämnade lokal på Sergelgatan 1 i Stockholm. Föreståndaren för anstalten förband sig att utföra litografiska arbeten för allmänna verk och inrättningar mot vanligt gällande pris, att följa litografins och kartografins framsteg, att lämna undervisning i dessa ämnen åt Generalstabens personal, att vid fälttjänstövningar ställa erforderlig personal till krigsstyrelsens förfogande och att i händelse av krig överlämna hela anstalten till krigsstyrelsen mot gottgörelse. GLA hade fram till 1962 ensamrätt till försäljning av de statligt framställda kartorna.
År 1886 förlängdes kontraktet till 1907 och överfördes samtidigt på A. Börtzells aktiebolag. År 1904 förlängdes kontraktet för nämnda bolag ytterligare till 1924. År 1913 inordnades dock bolaget i koncernen Sveriges litografiska tryckerier (sedermera Esselte), i vars tillkomst Axel Lagrelius, som 1898 efterträtt Börtzell som anstaltens föreståndare, hade stor del. GLA, som trots namnet alltid var enskilt drivet eller ägt, tillhörde Esseltekoncernen fram till 1990 och övertogs av Liberkoncernen 1991.

GERRITSZ [GERARD, GERARDUS, GHERRITSZOON van ASSUM], Hessel (1581-1632). Engraver, cartographer, publisher and bookseller, b. Assum, apprenticed as engraver to Blaeu, Cartographer to Dutch E. India Co. 1617, fl. 1607; from 1612 using sign "in de Paskaert" or "sub signo Tabulae Nauticae". Addresses: (1) opt Water bij die oude Brug [1609], (2) by die Lienbaens Brugh [1616], (3) Nieuwe Zijds Voorburgwal [1624], (4) Doelestraat [1627-32].
Engraved 17 Netherlands (1608?, lost)
Gulick Cleve 1610,
Spain 1612-(15),
Besch. van de Samoyeden Landt 1612,
Besch. van de Zeecusten van Ierlandt 1612,
engd. Blaeu's Lithuania 1613,
Russia 1613,
Italy 1617,
MS charts E. Indies, Pacific & c. 1617-22,
maps in Laet's Novus Orbis 1625,
Eendrachts' Land (W. Australia) 1627,
Rotario W. Indies & S. America 1628-32 MSS.
[Tooley]

GIBSON, JOHN, engelsk kopparstickare vid mitten av 1700-talet. Han graverade kartor för ett flertal atlaser, och utarbetade själv en "Atlas minimus" som kom ut i 5 upplagor under åren 1758-98. Då redan den första av dessa upplagor är "revis'd, corrected and improv'd by Eman: Bowen" (se denne), kan Gibson ha dött innan den utkom. I övrigt kan nämnas en odaterad atlas "New and accurate Maps of the Counties of England and Wales". (Phillips.)

GIGAS [GIGANTE, GIGUS] JOANNES [IOANNE] MICHAEL (1580-1650+). Doctor, mathematician and geographer.
Atlas of Archbishopric of Cologne 1620 (maps used later by Blaeu & Hondius), Paderborn, J. Hondius (pre-1629), Osnabrug, Westphalia, Munster, Hildesheim – all n.d.
[Tooley]

GILLBERG, CARL GUSTAF. Miniatyr- och landskapsmålare, tecknare, gravör, litograf. Ritmästare. Major. Född 1774 1/10 på Malma i Badelunda sn (Västm.), död 1855 3/6 i Stockholm (Hedv. El.). Son av Jacob Gillberg och Agneta Dorotea Hellberg. Elev av fadern samt vid Konstakademien från dec. 1785. Fortsatte sedermera sin utbildning för Louis Belanger och Johan Fredrik Martin. Konduktör vid Fortifikationen s. å., löjtnant i armén 1809, erhöll 1832 avsked som kapten i Ingenjörskåren och fick 1840 majors n. h. o. v. Ritmästare vid Krigsakademien å Karlberg 1811-40.
Bland arbeten:
S. G. HERMELIN, Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige, Sthlm 1806: Utsigt af fjällsträckningen emellan Herjeådalen och Norrige från Funnesdalsberget, efter C. M. Robsahm 1796, kpst., jämte 3 lappar, bl. a. Sjockjocks lappen Pål Larsson Tjerkats från Luleå lappmark, akvatint.
Principer uti landskaps teckningen för cadetterna vid Kongl. Krigs academien, efter J. Gillberg, 1793, titelblad och 2 trädstudier, crayongravyrer.
(Hultmark, 1944.)

GILLBERG, JOHAN LORENS. Lantmätare, kartograf och kopparstickare. Ingenjör. Född 1727 22/6 på Västervik i Varnums sn (Värml), död 1793 26/12 i Vadstena. Broder till Jacob Gillberg. Student vid Uppsala universitet 1748. Volontär vid Fortifikationen 1749. Avlade lantmäteriexamen. 1754, kommissionslantmätare 1757. Postmästare i Vadstena 1785-90
ARBETEN:
J. L. GILLBERG, Historisk, oeconomisk och geographisk beskrifning öfwer Malmö hus lähn, Lund 1765: karta över Malmöhus hövdingedöme.
DENS., Historisk, oeconomisk och geographisfc beskrifning öfver Christianstads län, Lund 1767: karta över Kristianstads hövdingedöme.
Karta över Gästrikland och Hälsingland, efter O. Insulander 1789.
(Hultmark, 1944.)

GJESSING, SÖREN CHRISTIAN (1812-97), norsk officer. Född i Oddernes, död i Christiania (Oslo). Blev officer 1827, från 1834 var han i artilleriet. 1849 blev han stabskapten, 1860 överstelöjtnant och 1880 överste. 1839-63 var han anställd vid "Norges Geografiska Opmaaling" som konstruktör av länskartor. Under denna tid utarbetade han kartor över Christiania (Oslo), Buskerud, Bratsberg, Nedenes, Lister och Mandahl samt Stavanger län, de flesta i 2 eller 3 blad. - Författare till flera avhandlingar om militära frågor. Medlem av Vetenskapssällskapet i Trondheim. (N. biogr. leks. - de Seue)

GOOS, PIETER (1616-75), holländsk kartograf. Utmärkte sig som kopparstickare och verkade som sådan i Amsterdam, men är först och främst känd för sina sjökartverk. "De Lichtende Colomne ofte Zee-Spiegel" som kom ut i 12 utgåvor 1654-88, och "Zee-Atlas ofte Waer-Weerelt" som kom ut i 16 utgåvor under 10 år (1666-76). Som förläggare gav han ut ett flertal verk om navigation och besläktade ämnen. (Nederl. biogr., X. - Wieder.)

GOOS, PIETER (1616-1675). Dutch cartographer and copperplate engraver based in Amsterdam. Famous for his marine maps in De Lichtende Colomne ofle Zee-Spiegel published 1654-88, and Zee-Atlas ofle Waer-Wereld published 1666-76. Goos also produced works on navigation. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

GRIMMEL, JOHANN ELIAS. (1703-1759). Målare, gravör och konstruktionsritare. Född i Memmingen, Bayern. Anlände till St Petersburg 1741 tillsammans med gravören Johann Stenglein. Grimmel medverkade bl.a. i utgivningen av en "Atlas Russicus" 1745 (Inte d'Isles atlas som kom samma år med samma namn.), samt gav även ut ett arbete i fyra blad 'Ladoga-kanal' 1741-42.
En av Grimmels elever vid vetenskapsakademin var Mikhail Makhayev.
Matthaeus Seutter gjorde kopior på vissa av Grimmels kartor så tidigt som under 1740-talet, bland annat 'Ingria et Carelia' samt 'Teshenije Nevy reky...'.
ARBETEN:
Finskoj zaliv ot Kronshtata do Sanktpeterburga... = Der Sinus Finnicus von Cronstad bis St.Petersbürg benebst den aug seinen Kusten befindlichen Lusthöfen [engraved map] / J. Grimmel del. [St. Petersburg, c.1742].
Karta Ingermanlandii i Karelii. [The Academy of Sciences in St Petersburg]; Grimel del. - [St. Petersburg, c.1742].
Ladozhkoj kanal. Canalis Ladogensis [engraved map] / J. Grimmel del. [St. Petersburg, c.1742].
Ladozhskoe Ozero i Finskii zaliv s prilezhashchimi mestami. Lacus Ladoga et sinus Finnicus. [The Academy of Sciences in St Petersburg]; J. Grimel del. [St. Petersburg, c.1742].
Magnus Ducatus Finlandiae. [The Academy of Sciences in St Petersburg]; Grimel del. - [St. Petersburg, c.1743].
Techenije Nevy reky iz Ladozhgago ozera k St.Peterburgu = Fluwius Newa... [engraved map] / J: Grimmel del. - [St. Petersburg, c.1741-42].

GRIPENHIELM, CARL, direktör för lantmäteriet, tog initiativet till den första svenska Generalkartan.

GRIPENHIELM, CARL (1655-1694). At the age of 28, appointed director (later director-general) for the National Land Survey. Offices were a room at the royal palace, "but in autumn, winter and spring, maps never could be stored there because of the moisture, snow and rain that drift in through the leaky walls". Wrote poetry with same success - 200 years later the works were deemed "currently unpalatable". In the early 1690s worked on Stockholm's Outer archipelago, until then poorly represented on charts. For security reasons, the lise of maps was restricted. His maps first round real use a hundred years later as underpinning for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas). [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

GROPHIUS, MARTIN GOTTFRID. Gravör av titelbladet till Atlas Novus av Tobias Conrad Lotter. (RdeT.)

GROS, C., engelsk kartograf i början av 1800-talet. Medarbetare vid C.V. Lavoisnes "A new genealogical, historical and chronological atlas" 1807. Den första utgåvan innehöll bara historiska tabeller men i senare engelska och amerikanska utgåvor bifogades kartor av Gros. (Phillips.)

GROVE, CARL FREDERIK (1758-1829), dansk sjöofficer. Född och död i Köpenhamn. 1776 officer, 1789 kaptenlöjtnant, 1797 kapten och 1803 generalkrigskommissarie. Han deltog 1786 i Poul Lövenorns (se denne) expedition till Grönland, och beordrades 1787-1800 att leda arbetet med kartläggningen av den norska kusten från Tröndelag till Svinesund. Medlem av en rad sjömilitära kommissioner,  Amiralitetskollegiet m.fl. (Bricka.)

GRUNDSTRÖM, CARL GUSTAF. Fältväbel vid Åbo läns infanteriregemente. Kartograf och gravör. Född 1771 29/5, död under finska kriget 1808-09.
ARBETEN:
Karta över Skagshamn jämte stilprov.
(Hultmark, 1944.)

GUERARD, JEAN. Beskriven som "Navigator and Hydrograph in Dieppe" (1634). Utgav bl.a. en hydrografisk världskarta. (RdeT.)

GUITER, C.A. (d. 1787). Kartgravör. Arbetade i Köpenhamn vid "Vetenskapens Sällskap". Se även Angelo, Theodor Gottfried Nicolai. 

GÜSSEFELD, FRANTZ LUDWIG (1744-1808), tysk kartograf. Född i Osterburg i Altmark, död i Weimar. Arbetade som ingenjör och utförde därefter ett flertal mätarbeten i grevskapet Mark. Senare slog han sig ned i Weimar där han särskilt utmärkte sig med lantmätningsarbeten och kartritning. Större delen av hans kartor gavs ut av de Homanska arvingarna. (Conversations-Lexicon, Khb. 1818, b. IV - Phillips.)


H

HAHN, JONAS (1703-1759). Admiralty lieutenant and pilot officer in Stockholm 1751. Had studied map production with the Van Keulen family firm in Amsterdam. In 1748, published a revised edition of Johan Månsson's classic book on Baltic shipping, under the title Johan Månsson 's revived ashes, or renewed sea markings book. .. with the addition of Shipping channels along the Kattegat and the Skagerrak (Johan Månssons uplifwade aska, eller des förnyade Sjömärkesbok... Jämte tilökning öfwer farwatnen uti Kattegatt och Skagerack). [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

HAAN, LAURENS FEYKES (ca. 1700), holländsk skeppare och kartritare. Inga upplysningar hittade.

HAAS, JOHANN MATTHIAS. se HASE.

HAGE, JOHAN PEDERSEN (1848-1925), norsk "oppmålingsassistent". Född i Trögstad, död i Oslo. 1875 anställd vid Christianias (Oslo) kommun som uppsyningsman vid vägverket. Från 1894 var han assistent, dels i "oppmålningsvessenet", dels i "reguleringsvesenet". 1916 gav han ut en karta över Christiania (Oslo) på ett blad, och 1921 slutförde han en karta i större skala och i 6 blad, utgiven av Christianias "oppmålningsvessen". (Dagbladet 8/10 1900, - U.B.)



HAGELSTAM, OTTO JULIUS (1784-1870), finsk-svensk officer och kartograf. Född i Nagu socken, Åbo och Björneborgs län, Finland, död i Stockholm. Son till kaptenen Gabriel August Hagelberg och Anna Lovisa Qvick; u.ä.-dotter till fältmarskalken greve Augustin Ehrensvärd. Hagelstam utmärkte sig som officer i finska kriget och i sjömätningsarbeten. 1810 utnämnd till kapten i den nyupprättade Sjömätningskåren, och avancerade senare till överste. 1814 var han den svenska regeringens kommissionär i Köpenhamn vid överlåtelsen av norska kartor och andra arkivalier rörande Norge. Initiativtagare till Väddö kanal i Roslagen. Hagelstam utarbetade ett flertal kartor över Sverige och Norge, för detta arbete adlad 1818. Som riksdagsman var han en ivrig nykterhetsförespråkare och medverkade till att brännvinsskatten lades om 1855 och att husbehovsbränningen förbjöds 1860. Medlem av Krigsvetenskapsakademin och utgivare av flera militära skrifter om Sveriges kust- och havsförsvar. Hagelstam var gift med Eva Fredrika Burenstam (1791-1877), genom vilken han ärvde Stjärnsunds slott i Askersunds landsförsamling, som han 1823 sålde till kung Karl XIV Johan. Vid O. J. Hagelstams död 1870 utdog ätten då han överlevde sitt enda barn.

Ur Ny Illustrerad Tidning, 14 maj 1870.

När för trenne dagar sedan kanonerna dånade från Skeppsholmens batteri, hvars flagga på half stång vittnade om militärisk sorg, då sänktes i jorden den siste officeren af Arméns flotta, denna Ehrensvärds forna skapelse, som efter ett halft sekels dvala eller död i våra dagar åter framstått i förnyad skepelse och sedan fyra år tillbaka bär namnet "Skärgårdsartilleri". När dettas flagga och kanoner gåfvo sin krigiska afskedshelsning åt veteranen, honom, som "deltagit i tre stora drabbningar, nitton mindre och en skärmytsel och dubbades till riddare på ena bataljplatsen", då ljöd i och med detsamma ett högtidligt löfte af det nya skärgårdsvapnet att upptaga det gamlas lemnade arf: tapper bedrift och blodig ära.

Öfverste Otto Julius Hagelstam, som på arméns flotta med ära deltog i vårt sista ryska krig, som några decennier senare stod främst i "lilla flottans" led, der striden rasade inom riksdag och literatur rörande vårt sjöförsvars organisation, som slutligen i sin sena ålders dagar intog en härförarplats i striden mot bränvinsfloden, då fosterlandsvännerna slutligen i lagstiftningen vunno den seger, hvars frukter vi ännu njuta; denne man har rättmätiga anspråk derpå, att fäderneslandet upptecknar hans verksamhet och icke glömmer hans namn.

Namnet och ätten föddes och dog med honom sjelf. Hans far hette Hagelberg och var kapten vid Arméns flotta, modern var en dotter af denna flottas stiftare, Augustin Ehrensvärd, utan att dock tillhöra hans adliga ätt. På Prostviks gård i närheten af Åbo föddes Otto Julius den 11 mars 1784 och hade således vid sin död i Stockholm den 28 april 1870 nått in i sitt 87:e år. Sina krafter behöll han i ovanlig grad och sågs ännu för få veckor tillbaka ute bland de friske och rörlige.

Sin krigarbana begynte han vid sexton års ålder, då han antogs till extra qvartersman vid skeppsbyggeriet på Sveaborg, der han äfven utnämndes till fänrik vid arméns flotta, då han ändrade fadersnamnet till Hagelstam. 1803 var han ute på kustbevakning i finska skären och förde 1803-1804 handelsfartyg, hvarefter han förrättade sjömätningsarbeten i Bohusskären. 1808 fick han uppmäta några insjöar för Göta-kanalverkets räkning och utnämndes samma år till löjtnant i Flottorna.

På egen begäran fick Hagelstam nu göra tjenst på skärgårdsflottan, och erfarenheterna från den kampanj, han under denna sommar bevistade, har han i sina senare strider för utbildandet af vårt kustförsvar ofta åberopat. Han kunde ock med ära se tillbaka på sin bedrift i detta krig, hvars historia förvarar hans namn i förening med namnen Lemo, Sandö ström, Grönviks sund och Kahilouto sund, allesammen ärofulla minnen för den svenska flaggan, ehuru den här måst kämpa mot en fiende, som i det fegt öfverlemnade Sveaborg kunnat utrusta största delen af den svenska arméns flotta - för sin egen räkning! Det var i det sistnämna sundet, Hagelstam tillrådde sin fördelnings chef en så klok manöver, att det lyckades honom att med sina 10 kanonslupar i en hel vecka hindra ryssarnes dagligen upprepade försök att med fyrdubbel öfvermagt tränga igenom, tills de slutligen drogo sig tillbaka. Den 2 oktober var i synnerhet Hagelstams hedersdag. Med endast två kanonslupar intog han en så fördelaktig position, att han tvärs öfver ett lågt näs kunde beskjuta fiendens batteriarbeten och tvinga dem att derifrån afstå, hvarefter de inskeppade sig och återförenade sig med den hufvudstyrka, som afsändt de 40 sluparne mot de 10 i afsigt att deraf göra ett lättvunnet byte.

Men enskildt mannamod och skicklighet, under brist af klokhet i de högsta ledningen, kunde icke rädda hvarken Finland eller Åland. På senhösten gick den lilla eskadern tillbaka till Stockholm och Hagelstam, som på valplatsen blifvit dekorerad, blef löjtnant vid Stockholms eskader och i maj 1810 kapten i flottorna. I november samma år kapten i sjömätningskåren, qvarstod han intill sin död i denna lönegrad, ehuru han under de följande sexton åren avancerade till titulär major, öfverstlöjtnant och öfverste i flottorna. När sjömätningskåren, vid hvilken han sedermera tjenstgjorde, år 1824 blifvit indragen, öfverflyttades han på flottans extra- och expentance-stat.

Skärgårdskommenderingar och kartarbeten sysselsatte honom under de följande åren, och han inlade härunder så stora förtjenster, att han, utom de nämnda titelbefodringarne, år 1818 upphöjdes i adligt stånd. Då han 1813 skulle gå till tjenstgöring å ett i Sundet placeradt linieskepp, remnade den skärgårdsfregatt, på hvilken han skulle föras till sin bestämmelse, utan föregående stöt och under full fart i öppen sjö, samt sjönk inom femton minuter. Hagelstam med 8 man voro de enda af den 200 man starka besättningen, som lyckades rädda sig. Återkommen öfver Danmark till Karlskrona, blef han öfveradjutant hos Vestra Arméns chef, excellensen Essen, och sändes 1814 som regeringens kommissarie till Kjöbenhavn för att afhemta de norska arkiverna. Men kriget utbröt snart ånyo, och Hagelstam inspekterade nu de norska kusterna samt utarbetade en militärisk-statistisk karta öfver Norge. Det var som belöning för ett dylikt arbete i stor skala öfver Sverige, han 1818 erhöll inträde på Riddarhuset.

Som medlem af detta riksstånd bevistade han de nu följande fyra riksdagarne, 1823 som medlem af besvärs- och ekonomi-utskottet, 1834 som medlem af statsutskottet och 1840 som deltagare i debatterna om linieflottans öde. Sedan han eröfrat den namnkunnige borgarståndsrepresentanten Petré för sina åsigter om sjöförsvarets ordnande, fick han vid båda de sistnämnda riksdagarne statsutskottet på sin sida, men först 1840 riksdagens majoritet. I rikt mått fick han nu uppbära den ovilja, som de stora linieskeppens försvarare utslungade öfver sina motståndare, och då han samtidigt utgifvit en brochyr "Om Sveriges Skärgårds- och Sjöförsvar utan tillökning i kostnaden", höllo sig både vänner och fiender till denna "af hvilken", sade en amiral på riddarhuset, "Statsutskottet påtagligen hemtat anledning till upprättande af fjerde [Flottans stat; hufvudtitlarne fingo först efter 1840 års riksdag den nummerordning, de nu ega.] hufvudtiteln". Äfven i de öfriga stånden drogs Hagelstams brochyr in i diskussionen, ömsom prisad och förkättrad. Det yrkande, hvarmed han då gick segrande ur striden, bestod deri, att våra tillgångar, såsom i alla händelser otillräckliga att underhålla en linieflotta, som kunde beherrska Östersjön eller med hopp om framgång täfla om herraväldet med den ryska, icke måtte splittras på två håll, utan koncentreras på ett dugligt och tillräckligt kustförsvar, samt att riksdagen derför måtte särskildt anvisa hvad för den ena och andra afdelningen af flottan skulle utbetalas, icke vidare låta linieskepp nybyggas eller väsentligen repareras, och hos K. M:t anhålla om "en fullständig plan för sjöförsvarets ordnande i öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge påkallar, efter beräkning af samverkan med Norges flotta och med iakttagande af all nödig hushållning."

Det blef imellertid icke nästa riksdag förbehållet, att få mottaga en sådan kungl. plan. Ehuru äfven då uppträdande offentlige till försvar för sina åsigter genom "Faktiska upplysningar och oväldiga tankar om Sveriges skärgårds- och hafs-försvar", synes Hagelstam hvarken 1844 eller sedermera ha tagit inträde på riddarhuset. Hans sista upprop i denna lifsfråga daterar sig från 1864, då han åter utgaf "Några ord om Sveriges Sjöförsvar", fortfarande öfvertygad om den afgörande fördelen för oss, att grunda detta på "små och mycket grundgående fartyg", d. v. s. kanonjollar, understödda af undervattensminor och ångbåtar. Det var ständigt erfarenheten från 1808, som förde hans penna; hans sista fordran till fäderneslandet i fråga om dess försvar är denna: hundratals väl armerade kanonjollar, försänkningar och minor, några få monitorer - samt "en dugtig landtarmé och en väl ordnat nationalbeväpning, jemte en så klok och försigtig politik, som den nuvarande".

Man känner hur varmt det svenska hjertat slog i denne finnes bröst, då han ej ens i sitt 80:de ålders år upphör att ropa till regering, riksdag och folk att de måtte klokt sörja för landets försvar. Och säkert skall ingen misskänna eller underskatta den ärlige veteranens patriotiska nit, om än hans fordran, att midt i pansarets och ångans tid sjöförsvaret skall grundas på "en flotta som ror", icke nu kan anses som ett uttryck hvarken af den allmänna rösten eller af de sakkunniges åsigt.

Men båda dessa arter af opinionen motsvarade han så mycket fullständigare i sin strid med det tryckta ordets vapen mot den bränvinsförhärjning, som pinat landet långt värre än alla okloka budgeter och alla administrativa misstag tillsammantagna. Då bränvinet genom lagstiftningen skildes från - så att säga - handaslöjden, från "husbehofstillverkningen", och öfvergick till en högt beskattad fabriksdrift, samt sjelfva utskänkningen fick bära dryg skatt, då slog den svenska nationen in på en väg, som, jemte den stigande skolundervisningen, skall föra henne allt längre och längre bort ifrån det elände, hvartill våra fäder varit vittnen. Men att bryta opinionen var icke en dags verk: årtionden af agitationer måste gå förut för att rätt klart öppna ögonen för det moraliskt, såväl som ekonomiskt, förderfliga i det nationella superiet. En slutlig storm utfördes ändtligen 1853, närmast för att påverka på en gång massornas och riksdagens opinion och derigenom bereda godt mottagande åt regeringens proposition till ny lag i ämnet. Hagelstam lät nu en mängd tidningar trycka en utmärkt väl affattad skrift, kallad "Faktiska upplysningar angående Sveriges och Danmarks olika sätt att draga vinst af sin landthushållning, jemte förslag huru Sverige förmånligt kan befria sig från sin värsta fiende, husbehofsbränningen, samt erhålla mycket större riks- och stats-inkomster och för de senare bekomma många jernvägar och elektriska telegraflinier m. m., utan bolag och aktier, utan att låna penningar och utan ränta". Samtidigt trycktes ett utdrag ur Huss' arbete "om Sveriges Endemiska sjukdomar", och dessa båda skrifter, dels sammantryckte, dels hvar för sig upplagde, spriddes i en mängd upplagor och i minst 150,000 exemplar öfver landet - ensamt en i Stockholm genom subskription af fosterlandsvänner föranstaltad upplaga räknade 100,000 exemplar - och utsädet föll öfverallt i god jord; husbehofsbränningen, detta bondefrihetens palladium enligt gamla åsigten, fosterlandsfienden enligt den nya, afskaffades totalt och en hög beskattning å bränvinsfabrikationen infördes. Och de hemvändande riksdagsmännen möttes ändå icke af uppror i bygderna! - Det var nu, kung Oscar gaf den gamle öfversten Wasakraschanen som belöning för lyckad kampanj.

Hagelstam efterlemnar ingen arftagare af sitt aktade namn, sedan han sjelf öfverleft sitt enda barn. Men han öfverlefves af sin maka, Eva Burenstam, som sedan 1817 trofast delat hans öden.

HAMMER, CHRISTOPHER BLIX (1720-1804), norsk ämbetsman och naturhistoriker. Född och död i Gran. Började 1738 att studera och läste olika ämnen under ett antal år. 1750 blev han anställd av den stora bok- och kartsamlaren greve Joh. L. Holstein för att måla grevskapet Ledreborg vid Roskilde. 1752 utnämnd till generalkonduktör  vid Akershus stift. Han hade titeln kansliråd, senare justitieråd. Medlem av "Det kgl. Videnskabers Selskab" i Trondheim och "Det kgl. danske Landhusholdningsselskab". - Av hans författarskap, som framförallt omfattar naturhistoriska avhandlingar, kan nämnas "Indbydelse til de Norske Karter", en uppfodring att sända honom kartor och dokument som stöd för ett påtänkt norskt kartverk (1766), samt "Subscriptions Plan Till En Norsk Atlas eller Land-Beskrivelse over Kongeriget Norge" (1773). Detta verk blev emellertid aldrig utgivet. Sina samlingar, däribland en betydande kartsamling, och en stor del av sin förmögenhet testamenterade han till "Videnskabsselskabet" i Trondheim. (Ehrencron.)

HAMMERSVELDT, EVERARD[EVERT] SYMONSZ van (1591-1653). Engraver Amsterdam. For Hondius and Jansson 1628-1658, for 1633 edition Mercator-Hondius, for Speed's Prospect 1627, for Blaeu 1631, for le Clerc 1619, for Jod. Hondius. II (ca. 1625).
[Tooley]

HANS RUDOLF MANUEL DEUTSCH (1525-1571). Hans Rudolf Manuel (Deutsch) was a painter, designer and poet. Probably apprenticed with Maximilian Wischack in Basel in the early 1540s, he often designed for publishers in that city, although he lived in Bern. Less than a dozen known independent pen drawings and stained-glass designs bear dates (1540-50) and the monogram RMD. He designed greatly acclaimed topographical views of cities for Cosmographia. From 1562 he was governor of Morges in the canton of Waadt.
(Vortecpan Maps & Prints)
BLAND ARBETEN:
Stadsvyer till Sebastian Münsters Kosmographica.

HARREVIJN, JACOBUS (ca. 1660 - ca. 1735), holländsk kopparstickare. Hans första verksamhet var i Amsterdam där han först omnämns år 1682. 1688-89 var han mästare i Lukasgillet i Antwerpen, 1696-1714 återfinns han i Bryssel och 1727 i Haag. Han omnämns en sista gång 1732. Förmodas död innan år 1740. En mängd kopparstick vet man kommer från hans händer, varav flera bilder med historiska motiv, porträtt, planer, stadsplaner och kartor, samt konstnärliga titelblad. (Phillips. - Thieme-Becker.)

HASE [HASIUS, HASIUES, HAAS, HAASE, HASIO], JOHANN MATTHIAS [JOHANNES] (14 januari 1684 - 24 september 1742), tysk matematiker och geograf. Född och död i Augsburg (enligt vissa källor i Wittenberg). Studerade teologi och matematik, och fick 1707 en magistersgrad vid universitetet i Leipzig. 1720 professor i matematik i Wittenberg. Förutom matematik och astronomi kom han där att ägna sig mycket åt historisk geografi och kartografi. Bland hans större arbeten kan nämnas "Historiae universalis politicae idea plane, etc." (1742). Efter hans död utkom "Atlas historicus comprehendens imperia maxima seu monarchias orbis antiqui" (1746-50). Hasius ritade också en rad aktuella kartor varav de enkla specialkartorna över tyska provinser räknas bland de bästa inom sitt fack under 1700-talet. Verksamheten bidrog mycket till att frigöra tysk kartografi från främmande inflytande. (Allg. d. Biogr.)
Hase gjorde flertalet kartor som gavs ut av Homans arvingar.

Als Sohn eines Lehrers der Mathematik lernte Hase zunächst an seinem Geburtsort am St.-Anna-Gymnasium und wurde schon früh von seinem Vater für die Mathematik begeistert. Er ging zunächst 1701 an die Universität Helmstedt um sich der Mathematik unter Rudolf Christian Wagner (1671–1741) zu widmen und wechselte 1704 an die Universität Leipzig, wo er sich bei Christian Wolff besonders mit der Algebra beschäftigte.
1707 erwarb er mit der Abhandlung „Specimen algebrae ad artem fortificatoriam applicatae“ die philosophische Magisterwürde. Daraufhin begab er sich nach Augsburg, um als Lehrer tätig zu sein. Jedoch konnte er sich mit seinem mathematischen Unterricht nur kümmerlich über Wasser halten, so dass er schon daran dachte, sich der Theologie zu widmen. Bald aber kehrte er als Hofmeister zweier Augsburger Patrizier nach Leipzig zurück und konnte sich später als Adjunkt an der philosophischen Fakultät zunehmend mit Geographie, Astronomie und dem Kartenzeichnen beschäftigten.
Als man seinem einstigen Lehrer Christian Wolff in Halle (Saale) den Lehrstuhl für höhere Mathematik an der Universität Wittenberg anbot, lehnte dieser am 6. Mai 1715 ab und empfahl seinen einstigen Schüler Hase. In seiner Empfehlung sprach er sich dahingehend aus, das wenn er nach Wittenberg ginge, bestimmt Hase seine Position an der Universität Halle einnähme und lobte dessen Lehrgabe für die „nützliche Mathematik“. So könne jener gründliche Anweisungen für Risse in der Zivil- und Militärbaukunst geben. Die Professur erhielt jedoch ein anderer. Als 1719 die Professur der niederen Mathematik an der Universität Wittenberg frei wurde, konnte Hase sich mit seiner Bewerbung durchsetzen und am 22. Januar 1720 seine ordentliche Professur antreten.
Kurz darauf am 27. Januar 1720 wurde er Adjunkt der philosophischen Fakultät. In Wittenberg präsentierte sich Hase als eine Person, die sich die Mathematik zur Lebensaufgabe gemacht hat. Seine Interessenlage machte keinen Unterschied zwischen höherer und niederer Mathematik, er schätzte aber eine praxisorientierte Lehre. In der Nennung der Geographie und des Handzeichnens deutet sich Hases eigentliche Bedeutung als Kartograph an.
Er hat „unter den Deutschen zuerst die Landkarten nach mathematischen und historischen Gründen zu verbessern angefangen”. Seine Disputation „Sciagraphia integri tractatus de constructione mapparum omnis generis” (Leipzig 1717) weist nach, dass die „von ihm so genannte stereographische Horizontalprojektion” den Vorzug größtmöglicher Ähnlichkeit hat. In Verbindung mit dem Nürnberger Homannschen Verlag schuf er eine Erdkarte „Planiglobii terrestris mappa universalis” (1746). „Sie enthält die Alte und die Neue Welt, sogar schon das westliche Australien als Nova Hollandia, und zwar mit richtiger Längen- und Breitengradangabe.“ Neben dieser Karte „veröffentlichte er auch Karten von Europa, Afrika, und einzelnen Ländern der Erde“ und hat so auf dem Gebiet der Kartographie Bedeutung erlangt.
Hase gebrauchte Chronologie und Geographie zur Erläuterung der Universalhistorie in seinen Werken „Regni Davidici et Salomonaei descriptio geographica et historica” (Nürnberg 1739), „Phosphorus Historiarum vel Prodromus theatri summorum imperiorum, Leipzig (1742) und „Historiae universalis politicae idea” (Nürnberg 1743). Um seine Leistungen im historischen Fach zu würdigen, schlug ihn seine Fakultät 1742 noch vor den eigentlichen Denominandos für die Professur der Geschichte vor. Seine diesbezüglichen Schriften pflegte er mit Tabellen und Landkarten auszustatten. Er meinte, dass Geschichte so beschaffen sei, dass sie ohne geographische Darstellungen („Tabulae Geographicae”) nicht deutlich erklärt werden kann, und beklagte die Vernachlässigung geographischer Grundlehren bei den Historikern.
In seinem „Phosphorus” geschieht die Präsentation des Stoffes, nämlich des Gesamtzustandes der Reiche, wie im Schauspiel, weshalb im Titel die Bezeichnung (historisches) „Theater” erscheint. Die Gliederung des Stoffes in 16 Kapitel ignoriert das traditionelle Schema der vier biblischen Monarchien. Hase hatte schon in einer akademischen Festrede am 30. April 1728 die Kontroverse über die Monarchien beiseite gelassen und erklärt, in dieser Sache „Mathematicorum more” zu verfahren.
Seine öffentlichen Vorlesungen hat Hase gelegentlich auf das Feld der höheren Mathematik ausgedehnt: auf Gnomonik 1723 und mathematische Geographie 1732, obwohl jene als ein „Appendix” der Astronomie anzusehen ist und diese den „elementis sphaericis” zugehört, wie aus Sacroboscos „De sphaera” klar zu ersehen sei. Insgesamt umfassten seine geographische Vorlesungen historisch-politische Geographie, sowohl des Heiligen Römischen Reiches als auch aller Erdteile, Geographie des modernen Deutschlands sowie mathematische und historische Geographie.
Während einer längeren Vakanz des historischen Lehrstuhls bot er 1740/41 universalgeschichtliche Vorlesungen unter Verwendung chronologischer Tafeln und geographischer Karten an. Als Rektor der Universität war er am 1. Mai 1728 bis zum Wintersemester tätig. Um seine astronomischen Bestrebungen zu unterstützen, versuchte er eine Sternwarte an der Wittenberger Universität zu initiieren und nach ihm ist der Mondkrater Hase benannt.

Bland arbeten:
* Specimen algebrae ad artem fortificatoriam applicatae. Magisterarbeit, Leipzig 1707
* Sciagraphia integri tractatus de constructione mapparum omnis generis, geographicarum, hydrographicarum et astronomicarum et in specie de projectionibus sphaerarum imprimis stereographica. Leipzig 1717
* Dissertatio physico-mathematica de tubis stentoreis, in qua de figura & constructione exponitur earum et auctorum qui de eis egerunt, sententiae explicantur ac momento suo ponderantur. Leipzig 1719
* Dissertatio De Tubis Stentoreis, Earumqve Forma Et Structura, Fundamenta Ejus Praxeos Exhibens / Qvam D.F.G. Pro Loco In Fac. Phil. Lips. Obtinendo Postrema Vice Disputaturus Ad Diem XVIII. Mart. MDCCXIX. Leipzig 1719
* Pithometriae sive doliorum mensurae theoria nova algebrae ope eruta et perfecta. 2 Bände Wittenberg 1723
* Dissertatio academica de nihilo mathematico et formulis affinibus harumque in specie illis, quibus nihilo minores quantitates exprimuntur. Wittenberg 1727
* Dissertatio Mathematica De Pulchritudine Architectonica Prior. Wittenberg 1727
* Phosphorus historiarum, vel prodromus theatri summorum imperiorum : hoc est, historiae politicae universalis partis potioris et principalis, sistens recensionem, catalogos, vel si mavis, sciagraptiam, aut tabulas principum vel imperantium in illis imperiis, etiamque ... quis eisdem connexis, una cum enumeratione ditionum geographica. Leipzig 1728
* Laudatio funebris ..., Leichenrede auf Christiane Eberhardine von Brandenburg-Bayreuth, Wittenberg 1728
* De Quantitatis Et Unitatis Arithmeticae Vera Notione. Wittenberg 1732
* Disputatio Mathematica In Qua Doctrinam De Effectu Lentium Simplicium Tam Extra Oculum Quam In Oculo Ope Algebrae Expeditiorem Redditam Sub Praesidio ... Wittenberg 1735
* Africa Secundum legitimas Projectionis Stereographicae regulas et juxta recentissimas relationes et observationes in subsidium vocatis quoquo veterum Leonis Africani Nubiensis Geographi et aliorum monumentis et eliminatis fabulosis aliorum desiganationibus pro praesenti statu ejus aptius exhibita; Cum Privil. S. C. M. nec non S. R. M. Polon. et Elect. Sax. Nürnberg 1737
* Regni Davidici et Salomonaei descriptio geographica et historica. Nürnberg 1739
* Phosphorus Historiarum vel Prodromus theatri summorum imperiorum. Leipzig 1742
* De Magnitudine Comparata Et Determinata Urbium : Quae Propter Ipsam Mangnitudinem Celebres Habentur Potissimum In Antiquitate ... Consideratione Quorundam Operum Veterum Ex Magnificentissimis. 1739
* Evropa : in partes suas X Methodicas a primariis regnis denominata secundum divisa fidem recentissimarum observationum Mathematicarum et Historicarum , et exhibita secundum legitimas projectionis Stereographis leges = L'Evrope Divise'e en ses X Principales Parties, Cum Priv. Sac. Caes. Majest. Grat. / a Ioh. Matth. Hasio, I. M. Seeligmann sc. Nor., sculp., I. C. Reinsperger sculpsit. Nürnberg 1743
* Circvli Sveviae Mappa = Le Cercle de Svabe / ex subsidijs Michalianis delineata & a D.no I. M. Hasio M. P. P. quo ad accuratam singulorum Statuum determinationem emendata & ad L L. magis legitimae project reducta. Opus summi Geographi posthumum, & adjuncta Tabula explanatoria editum opera Homannianorum Heredum. Nürnberg 1743
* Karte von dem russischen Reich und der grossen so wohl als kleinen crimischen Tartarey : nebst dem Entwurff einer Erklärung darüber abgefasset und der unüberwindlichsten und großmächtigsten Kaiserin Anna decidirt Nürnberg 1738 „Historiae universalis politicae idea”. Nürnberg 1743, Nachdruck Stuttgart 1976
* Planiglobii terrestris mappa universalis. 1746
* Dvcatvs Silesiae Tabvla Altera Svperiorem Silesiam = La Haute Silesie, qui comprend les Principautes de Neise, de Munsterberg, de Iaegerndorf, de Troppau, d' Oppeln, de Ratibor, de Teschen; Cum Priv. Sac. Cæs. Maj. / exhibens ex mappa Hasiana majore desumta & excusa per Homannianos Heredes. Nürnberg 1746
* Circuli Sueviae 1748 Nachdruck Stuttgart 1989
* Dvcatvs Silesiae Tabvla Geographica Prima Inferiorem Eivs Partem, seu Novem Principatvs, quorum insignia hic adjecta sunt, secundum statum recentissimium complectens = La Basse Silesiae qui comprend les Principautes de Schweidnitz, de Iaer, de Glogau, de Breslau, die Liegnitz, de Brieg, de Wolau, de Oels & de Sagan / Ad mentem Hasiani avtographi majoris legitime delineata et edita curis Homann. Heredum. Nürnberg nach 1750
* Descriptio geographico-historica regni Davidici et Salomonei cum delineatione Syriae et Aegypti : juncta est urbium maximarum veterum et recentiorum comparatio, multis mappis geographicis et ichnographicis adornata Nürnberg 1754

HATON, CLAUDE, fransk kopparstickare (död efter 1727) elev av Ch. Simonneau, inkallades till Sverige av N. Tessin för att gravera ritningarna till Stockholms slott, vilka stuckos 1703-1712 i betydande format. (Sv Uppsl. bok 2:a uppl. bd 12 1949 s. 1.166.)

de la HAYE, GUILLAUME (1725-1802), fransk kopparstickare. Född i Paris, död i Carrières de Charenton. Han lär ha skapat uppemot 1200 kartor, stadsplaner och liknande arbeten, bl a. för d'Anville (se denne) och Robert de Vaugondy. (Thieme-Becker.)

HEBERT, LEWIS, engelsk kartritare i början av 1800-talet. 1809 ritade han kartor för Pinkertons (se denne) atlas. 1831 medverkade han vid framtagandet av en atlas över Kanada. (Phillips.)

HEITMAN, JOHAN HANSSON (1664-1740), norsk skeppare, författare och kartograf. Född i Trondheim, död i Köpenhamn. Han tillbringade sin ungdom i Nordland i Norge där han drev jordbruk och affärer. Kom till Bergen där han lärde sig navigation. Fick snart rykte om sig som en framstående sjöman med stora kunskaper om norska kusten. Vice ståthållaren Fr. Gabel gav honom i uppdrag att kartlägga den norska kusten. I flera år sysselsatte han sig med detta. Kartverket blev aldrig utgivet. Kartan över Oslofjorden blev emellertid upptagen i van Keulens atlas, och det är också troligt att hans originalteckningar ligger till grund för andra holländska sjökort som kom ut under den tiden. Heitmann var i övrigt en allsidig man. Ett tag var han bosatt i Christiania (Oslo) som "mathematicus". Utgav där en andaktsbok och en psalmbok för sjömän. Efter hans död kom en meteorologisk skrift, "Physiske Betaenkninger over Solens Varme, Luftens Skarpe Kuld og Nord-Lyset" (1741) ut och året därpå: "Eenfoldige Betaenkninger over den Julianske og Gregorianske Calender". Han lade här fram ett förslag till en reformering av kalendern. Boken fick ingen uppmärksamhet men har under senare tid blivit erkänd som ett mycket bra arbete. 1730 anställdes han i det norska asiatiska kompaniets tjänst som skeppare. (N. biogr. leks.)

HELWEG [HELWIG], MARTIN (1516-1574). German cartographer.
Maps of Silesia 1561 and Italy, used by Ortelius & Blaeu.
[Tooley]

HENNEBERGER [HENNEBERGEN], KASPAR [GASPAR] of ELRICH (1529-1600). German cartographer.
Livonia 1555 (lost) reissued Blaeu 1613,
Prussia, Ortelius 1576, used later by Hondius & Blaeu.
[Tooley]

Caspar Henne(n)berg(er) (sometimes also "Kaspar") (1529 – 29 February 1600) was a German Lutheran pastor, historian and cartographer.
Hennenberger was born in a Franconian place given as Erlich (Erlichhausen?) and started to study Lutheran divinity at the University of Königsberg in 1550. In 1554 he began to work at the congregation of Georgenau and in Domnau. Probably in 1561 he moved to Mühlhausen, where he worked as a Lutheran Pastor for the next 29 years.
With the patronage of Duke Albert of Prussia Hennenberger published the first detailed map of Prussia in 1576, the book "Kurze und wahrhaftige Beschreibung des Landes zu Preussen" (short and truthful description of the land Prussia) in 1584 and "Erklärung der preußischen größeren Landtafeln oder Mappen" (explanation of the larger Prussian maps) in 1594.
In 1590 Hennenberger became the Pastor of the Large Hospital at Königsberg-Löbenicht, where he died in 1600. He was buried in the Hospital's Church.

HENRIK SJÖFARAREN, HENRIQUE EL NAVEGADÔR, 1394-1460, portugisk prins som runt 1430 lät han inrätta ett kartografiskt centrum i södra Portugal. Var "den store vägrödjaren som slutade med upptäckandet av sjövägen till Indien." (Svensk uppslagsbok)

HÉRISSON, EUSTACHE (f. 1759), fransk kartograf. Han betecknar sig som elev till hydrografen och ingenjören Rigobert Bonne (se denne). 1806 gav han ut atlasbandet till P.C.V. Boistes (se denne) "Dictionnaire de géographie universelle". (Phillips.)

HERMELIN, SAMUEL GUSTAF (1744-1820), svensk kartograf och friherre. Född och död i Stockholm. 1770 blev han bergsmästare och 1781 bergsråd. Han gjorde även en förtjänstfull insats som kartograf genom att ta upp en gammal plan om geografisk beskrivning och kartläggning av Sverige och Finland. Verket påbörjades 1795 och avslutades 1818 med totalt 33 kartor med titeln  "Geographiske chartor öfver Swerige i 4 afdelingar". Det "Hermelinska kartverket", som är den första svenska rikskartan i atlasform, fick stort erkännande. Arbetet med kartorna försatte honom i svåra ekonomiska omständigheter. Hermelin var medlem av en rad lärda sällskap både i Sverige och utomlands. (Lönborg, s. 193-209. - Sv. män och kv.)
Kartor i verket Geographiske chartor.

Finland.
1.Storfurstendömet Finland.
2.Nylands och Tavastehus samt Kymmene-gårds höfdingedömen.
3.Savolax och Karelens eller Kuopio höfdingedömen.
4.Uleåborgs höfdingedöme.
5.Wasa höfdingedöme.
6.Åbo och Björnebergs höfdingedöme med Åland.

Sverige.
1.Swerige med tillgränsande länder.
2.Carlstads höfdingedöme eller Wärmeland. (2 blad).
3.Elfsborgs höfdingedöme.
4.Göta rike eller Södra delen af Sverige.
5.Göteborgs och Bohusläns höfdingedöme.
6.Halmstads höfdingedöme eller Halland.
7.Helsingland och Gestrikland.
8.Herjeådalaen.
9.Jönköpings, Kronobergs och Blekings höfdingedömen.
10.Kalmar höfdingedöme med Öland.
11.Kopparbergs Säters, Näsgårds och Wester bergslags fögderier i St. Kopparbergs höfd.
12.Linköpings höfdingedöme eller Östergötland.
13.Nyköpings höfdingedöme.
14.Skaraborgs höfdingedöme.
15.Skåne eller Malmöhus och Christianstads höfdingedömen. (2 blad).
16.Stockholms höfdingedöme.
17.Stora Kopparbergs höfdingedöme eller Dalarne.
18.Svea rike och Norrland.
19.Upsala höfdingedöme.
20.Westerbotten och Lappmarken, eller Umeå höfdingedöme.
21.Westerås höfdingedöme.
22.Wisby höfdingedöme eller Gottland.
23.Ångermanland, Medelpad och Jämtland eller Wester Norrlands höfdingedöme.
24.Örebro höfdingedöme.

I atlasen ingår även 3 vyer / utsikter.
1.Utsigt af ett Wattenfall i Lappmarken.
2.Utsigt af en Belägenhet i Finland.
3.Utsigt af Stockholm.

Totalt 33 kopparstick.

HERODOTES, grek som benämns som  ”historiebeskrivningens fader” (400-talet fKr). Lade grunden till T-Kartor, eller ”T i O-kartor” (Orbis Terrarum). Detta var en typ av religiösa kartor där Jerusalem ligger i världens mitt, de var mer symboliska än geografiska. Runt jorden fanns Oceanus och jordytan delades i tre delar av ett ”T”. Öster var ofta orienterat uppåt i kartan. Asien låg överst i kartan, under låg Europa till vänster och Afrika till höger. Delarna skiljdes av floderna Don (mellan Asien och Europa) och Nilen (mellan Asien och Afrika).


HESSEL, GERRITSZ. Se GERRITSZ.
[Tooley]

HESSELUS GERARDUS. Se GERRITSZ.
[Tooley]

HIMBERG, CLAES FREDRIK. Gravör. Född 1787 27/10 i Stockholm (Ad. Fredr.), död 1853 17/5 i samma stad (Hedv. El). Son av trädgårdsmästaren Nils H. och Catharina Lind. Elev vid Konstakademien, där han erhöll en tredjemedalj 1805. Blev 1846 4/9 omyndigförklarad och ställd under bokhållaren Gustaf Himbergs fömynderskap.
Bland arbeten:
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 3 blad, bl.a. Belägenheten af Falkenberg, 1813, och Belägenheten af Ängelholm, 1815. (Hultmark, 1944.)

HOEG, ANDERS (ca. 1727-96), norsk skeppare och navigationslärare. Avled i Porsgrunn, stad i Telemark fylke. Fick borgerskap 1755 i Porsgrunn som köpman och skeppare. 1781 utnämnd till navigationsinformator i Porsgrunn och 1790 anställdes han som navigationseximinator i Langesunds tulldistrikt. Förutom ett sjökort över Nordsjön gav han 1787 ut "Et nyt, og i Mange maader Forbedret Plat Soe Carte over den syndre Deel af Nord-Soen", och möjligen även en karta över Kattegatt 1869. 1790 arbetade han med en Skagerack-karta.

HOGENBERG, FRANZ (Frans / Franciscus). Målare, graverare, etsare och förläggare. Född mellan ca. 1535 och 1540 i Mecheln (Malines) i Belgien och död 1590 i Köln enl. uppgift. Son till kopparstickaren och målaren Nikolaus Hogenberg vilken var född i München och av tysk börd. Hogenberg gick i lära hos sin styvfar, kartografen Hendrik Terbruggen i Mecheln, och fick därigenom kontakt med kartografin. Hogenberg flyttade sedan till Antwerpen där han utförde arbeten i samarbete med bl.a. Hieronymous Cock. Hogenberg utförde i Antwerpen även kopparplåtarna till flertalet av Ortelius kartor, första utgåvan, som utkom 1570. Det är möjligt att Hogenberg även besökte både Poiters, 1560, och England, 1568. Efter religiösa oroligheter i Nederländerna 1570 så flyttade Hogenberg till Köln där han sammanträffade med Georg Braun vilken han kände sedan tiden i Antwerpen. De påbörjade då arbetet på "Civitates Orbis Terrarum". I ett brev från Braun till Ortelius daterat 31 oktober 1571 så insinuerar Braun att "Civitates Orbis Terrarum" var Hogenbergs idé då han kallar den "Mäster Frans' bok om städer". Majoriteten av gravyerna i "Civitates Orbis Terrarum" är gjorda av Hogenberg. Nästan alla original till de spanska och italienska städerna är även de av Hogenbergs hand samt flertalet av de andra originalen är omarbetade av Hogenberg. Arbetets första del utkom 1572 och slutfördes först 1618, nästan tre decennier efter Hogenbergs död.
(VÖBAM)

Hogenberg, Franciscus (1538-1590) was born in Malines, Belgium as the son of engraver Nikolaus Hogenberg, who worked with Jacob van Deventer. He travelled to France with Ortelius and engraved most if not all plates of the first edition of Ortelius’ "Theatrum". He also worked in Antwerp with Hieronymus Cock, and also for some time in England. In 1570 he moved to Cologne, Germany, due to political and religious unrest in the Low Countries. There he met again the theologian Georg Braun (1541-1622), who had been a teacher in Antwerp from 1566 to 1568. Together with Braun, he published "Civitatis Orbis Terrarum" a counterpart to Ortelius’ atlas containing city plans and views, which was finished with volume 6 in 1617. He also made numerous "Gesichtsblätter", a travel atlas for the Christian world (1580) and an atlas of the Low Countries.
(Cartographica Neerlandica - www.orteliusmaps.com)

Franz Hogenberg. (b Mechelen, c. 1540; d Cologne, c. 1590). Painter, engraver, etcher and publisher, son of (1) Nicolas Hogenberg. He was probably a pupil of the cartographer H. Terbruggen in Mechelen but later worked in Antwerp, producing such engravings as the Allegory with Fortune (1561; Hollstein, no. 39), the Battle between Lent and Carnival (etching, 1558; published by Hieronymous Cock, H 40), the Fools’ Dance (H 41), and a portrait of Mary I, Queen of England (1554; H 54). It was probably in Antwerp that he executed several maps for the Theatrum orbis terrarum of Abraham Ortelius, which was published in 1570 (H 131). It is also possible that he travelled to Poitiers in 1560, as his name and that date appear on an engraving by Joris Hoefnagel of the ‘Celtic Stone’ at Poitiers. A visit to England is suggested by the 1568 engraved portrait of William Cecil, Lord Burghley (1568; H 43). Also from the period are the portraits of Robert Dudley, Earl of Leicester (H 45) and Elizabeth, Queen of England (H 46); all three portraits were published in the ‘Bishop’s Bible’ of Matthew Parker (1568). Hogenberg also engraved two Views of the Royal Exchange in London (H 58, 59).

Hogenberg. [Hogenbergh; Hohenberg; Hoogenberg] Netherlandish family of artists, active in northern Europe. (1) Nicolas Hogenberg worked in Mechelen for most of his career, producing prints with religious and historical subjects. His son Remigius Hogenberg (b Mechelen, c. 1536; d ?England, c. 1588) worked as an engraver. In 1570 Remigius executed a View of Münster (Hollstein, no. 20), which suggests a visit to that city, but by 1573 he was in the service of the Archbishop of Canterbury, Matthew Parker, whose portrait he engraved in the same year (H 16). He worked on the Genealogy of English and French Kings (1574; H 19) for Parker and produced a number of maps of English counties for Christopher Saxton’s Atlas of England and Wales (1579). The existence of several portraits of Huguenot nobles (e.g. Charles, Duc de Lorraine, H 6) indicates a possible visit to France. (2) Franz Hogenberg, also Nicolas’s son, worked mainly in England and Germany and is noted for his Civitates orbis terrarum, an atlas containing maps of Europe. Franz Hogenberg’s two sons, Johann [Hans] Hogenberg (b ?Munich, c. 1550; fl 1594–1614) and Abraham Hogenberg ( fl 1608–after 1653), were both engravers. Johann worked in Mechelen and Cologne, mainly as a portrait engraver, but he produced a few religious subjects and a series of 12 plates depicting birds and animals (H 43–54). Abraham Hogenberg assisted his father with the plates for Abraham Ortelius’s Theatrum orbis terrarum (Antwerp, 1570) and designed and engraved frontispieces for booksellers, possibly also working in Cologne.
(The Grove Dictionary of Art. © Copyright 2000 Macmillan Publishers Limited.)

HOLM, THOMAS CAMPANIUS. Kopparstickare och topograf. Född o. 1670 i Stockholm (trol. i Klara), död 1702 30/7 i samma stad (Jakob). Son av gulddragareåldermannen Johan H. och Anna Thomasdotter Östgöte. Broder till lagmannen och kopparstickaren Johan H., adl. Stenholm. Student vid Uppsala universitet 1686. Ritare vid Antikvitetsarkivet från 1693.
Bland arbeten:
M. LUTHER, Catechismus, Sthlm 1696; karta över Nya Sverige, efter P. Lindeström.
T. C. HOLM, Kort beskrifning om provincien Nya Swerige uti America, Sthlm 1702: försättsblad, svenskarna underhandla med indianerna, kpst., 2 landskap med figurer jämte 3 kartor, över Nord- och Sydamerika, Virginien samt Nya Sverige.
(Hultmark, 1944.)

HEINRICH HOLZMÜLLER Träsnittare.
BLAND ARBETEN:
Stockar till Sebastian Münsters Kosmographica.

 HOMANN, JOHANN BAPTIST (1663-1724), tysk kartograf. Född i Kamlach, död i Nürnberg. Han fick sin första undervisning hos jesuiterna i sin hemstad och skulle ha blivit munk men gick istället över till den evangeliska kyrkan. Bosatte sig i Nürnberg där han 1687 blev notarie. Som hobby började han på lediga stunder att kopiera kartor. Det visade sig snart att han hade betydande talang som kartritare, och 1702 grundlade han sitt eget kartförlag. Han fick snart rykte som den mest betydande av tyska kartografer, och hans kartor nådde en stor publik. Totalt ritade han 200 olika landkartor, något färre jordglober, astronomiska instrument och andra mekaniska arbeten. Hans stora världsatlas, "Grosser Atlas ueber die ganze Welt", kom 1716 i 126 blad, och "Atlas methodicus" år 1719 i 18 blad. Hans son, Johann Christoph Homann, fortsatte verksamheten efter faderns död.

HOMANN, JOHANN CHRISTOPH (1703-1730), son till Johann Baptist Homann. Fortsatte faderns verksamhet, men dog redan 1730. Han testamenterade företaget till två av sina vänner under förutsättning att det skulle drivas under namnet "Homanns Erben". Verksamheten fortsatte under detta namn till 1848. (Allg. d. Biogr.)

HOMANNS ERBEN. Namn på det företag som efter Johann Christoph Homanns död 1730 fortsatte familjen Homanns utgivning av kartor. Verksamheten fortsatte under detta namn till 1848.

HOMEM, DIOGO. Kartograf. Gav ut en atlas i Portugal 1559. (RdeT.)

 HONDIUS, JODOCUS


Hondius till höger, Mercator till vänster.


(1563-1611), holländsk kartograf. Född i Wacken i Gent, död i Amsterdam. Växte upp i Gent där han fick undervisning i konst och olika vetenskaper. För sin vidare utbildnings skull reste han 1583 till London. Där specialiserade han sig på framställning av matematiska instrument, jordglober och kartor. Omkring år 1593 slog han sig ner i Amsterdam. 1604 köpte han kartplåtarna till Gerard Mercatos (se denne) atlas. 1605 gav han ut Mercators Ptolemaus-atlas på nytt och från 1606 ombesörjde han en rad nyutgåvor av Mercators atlas. Den stora popularitet detta medförde gav honom idén att kopiera den i mindre skala under titeln "Atlas minor", som även den fick en stor utbredning. - Hondius utförde även enkla kopparstick, lösa planscher och bokillustrationer , men som kopparstickare är han av mindre betydelse. 1594 gav han ut en liten bok, "Theatrum artis sribendi", med skriftprover av en rad berömda kalligrafer. Hans kartverk fördes vidare av sönerna Joducus d.y. och Hendrik Hondius, samt svärsonen Joannes Janssonius. (Nederl. biogr.,)

HONDIUS, HENDRIK (ca. 1597-1644), holländsk kartograf, son till Jodocus Hondius. Från 1643 övertog han utgivningen av Mercator-Hondius-atlasen. Förutom talrika utgåvor av denna, som han efter hand reviderade ganska grundligt, gav han 1627 ut en kopia av sin fars världskarta, och 1629 en karta över Brabant. 1636 kom hans svåger Joannes Janssonius (se denne) med i kartarbetet. (Thieme-Becker.)

HONDIUS, JODUCUS d.y. Son till Jodocus Hondius d.ä.

HURTER [HURTERO], JOHANN CHRISTOPH.
Alemannia siva Sueaviae superioris Choro. 1625, used by Blaeu 1634 & c.
[Tooley]

HÄLLSTRÖM, CARL PETER (1774-1836), svensk kartograf.
"Föddes i Ilmola socken af Wasa län i Finland, d. 27 Febr. 1774. Fadern, Carl H., var der då Pastors-Adjunct, men blef sedan Comminister. Modern var Anna Rein. Student i Åbo 1792, Phil. Mag. 1795, undergick derefter examen i Lagfarenheten och ingick i Bergs-Collegium, der han 1796 blef Auscultant och året derpå Geschworner. Förflyttades 1801 såsom Ingenieur till Landtmäteri-Contoiret; 1802 Premier Ingenieur, några år derefter Capitaine vid Sjömätningscorpsen samt 1809 Förman för Sjö-chart-archivet. Under tiden Ledamot i K. Strömrensningscomitéen, i hvilken egenskap han utförde många gagneliga förrättningar. När denna indrogs, blef H. 1827 Chef för Norra Canaldistrictet, samt 1830 Contoirschef för Expeditionerna. Sedan 1810 Major vid flottan, erhöll han 1826 Öfverste-Lieut:s n. h. o. v. R. W. O. 1818. Ledamot af K. Vet.-Akad. 1804, af K. Landtbr.-Akad. 1812, samt Förvaltare i Räkenskapsafdeln., af K. Krigs-Vet.-Akad. (der i flere år föredragande i Sjö-krigsvetenskapen), samt af K. Patriotiska. Sällsk., Finska och Andra Hushållssällskap. Död d. 13 Mars 1836 och begrafven på S:t Johannis kyrkogård. Gift: 1) med Maria Silfverberg; 2) med Charl. Waldius, med hvilken han hade 2:ne honom öfverlefvande söner."

"H:s förtjenster äro stora och mångfaldiga; hans vidsträckta geographiska, geodetiska och hydrographiska mätningar hafva på en gång bidragit till fäderneslandets kännedom och medfört betydlig praktisk nytta. Hans drift och arbetsförmåga voro lika ovanliga som hans anspråkslöshet. H:s offentliga verksamhetsbana öppnades genom inträdet i patrioten Hermelins hus såsom informator. För dennes stora Chartverk började han 1798 (se Tillägg) samla materialier och på dess bekostnad anställa mätningar, hvilkas resultat framlades i den Atlas öfver fäderneslandet, som begyntes 1800 och till 1818 utgjorde ett antal af 22 chartor, hvilkas värde tillräckligt är bekant. I början möttes detta företag af brist på skickliga chart-gravörer; och för att undanrödja detta företog H. år 1803, på Friherre Hermelins bekostnad, en resa öfver Köpenhamn till London, att på senare stället låta utföra sin ovanliga fina teckning i tvenne chartor, likasom till prof för inhemska gravörer. Från samma resa hemförde han äfven erforderliga instrumenter till astronomiska observationer för ortbestämmelserna. Han blef härigenom iståndsatt till utarbetandet af de många upplysande afhandlingar öfver orters polhöjder och lägen, af hvilka skrifter Vet.-Akad Handlingar förvara flere. Utom det stora chart-verket har H:s mästarehand prydt och fullständigat många enskilda arbeten; äfvensom flere geologiska och petrographiska chartor öfver särskilda orter af honom blifvit utarbetade. På detta sätt finner man chartteckningar af honom åtfölja Skjöldebrands ”Voyage Pittoresque”, Sjöborgs ”Skånes Beskrifning”, Berggrens ”Resa i Österlanden”, Palmblads ”Beskrifning öfver Palaestina”, Hisingers ”Geologiska Arbeten” m. m. Antalet af chartritningar för sådana ändamål öfverstiger vida det förutgående. Alla dessa arbeten få ett ökadt värde genom den skönskrifning, hvarmed H. förmådde gifva rum åt mindre bemärkta orters namn, samt hans ytterst fina och lediga teckning, till utstakande af orternas gränser.

I egenskap af Kongl. Strömrensnings-comitéens ledamot företog H. nästan lika mångfaldiga förrättningar som de, hvilka ligga till grund för hans ofvan uppräknade arbeten, ofta samtidiga med dessa. Således finner man honom, ifrån år 1819 till 1831, hafva undersökt och afvägt nästan alla större vattendrag, strömmar och fall, ifrån Linö och Angesö i Norrbotten (till utrönande af möjligheten för båtfart från Gellivari) ända till Blekinges och Skånes flodmynningar och hamnar. Uppräknandet af alla dessa mätningar och afvägningar för kanalers, båt- och flottleders öppnande, sjöars sänkning, strömrensningar, hamnbyggnader, till och med väganläggningar, - såsom den till Norrige, genom Köla och Skillingemarks socknar i Wermland, alla försedda med betänkanden öfver plan och kostnad, - skulle blifva alltför vidlyftigt i denna minnesteckning. H:s, om ock blott i handskrift inom arkiverna efterlemnade, arbeten i denna väg förblifva alltid oskattbara, både för närvarande och kommande tider.

Under de resor i alla riktningar af landet, som H. i och för dessa förrättningar, ofta genom obanade trakter, måste företaga, skall man icke tro att den beräknande geometern, den idoge tecknaren, den arbetsamme författaren varit kall eller likgiltig för de naturens behag, som nordens gjällar, fält och floddalar så ymnigt erbjuda vandraren. Nära bekant med landets Flora, besökte H. aldrig någon aflägsnare ort utan att derifrån hemföra dess sällsammare växter, och dessa med en sådan konstfärdighet inlagda, att de utgöra en prydnad bland Svenska exsiccater i Vet.-Akad. Botaniska Museum.

Slutligen torde de förrättningar och arbeten, som i egentlig tjensteväg ålegat H., böra i möjligaste fullständighet omnämnas. Dessa äro förnämligast utförda inom Sjömätnings-corpsen och för Sjö-charte-archivet: såsom sjömätningen för Gefle och Öregrunds skärgårdar, år 1811; för Östergötlands 1812; expeditionsförandet vid Sjömätnings-corpsen under Chefsledigheten, 1813; triangelmätning öfver Blekinge kust och skärgård, 1814; hydrographiska undersökningar och mätningar öfver Landsorts skärgård samt Söder-Telgeviken, Mälaren och Hjelmaren, 1816-17; likaledes chronometer-observationer, för att bestämma läget af Bottniska vikens kust, från Gefle till Umeå, 1829; samt från Umeå till Torneå, 1830; hvarvid astronomiska observationer anställdes till bestämmande af Haparandas geographiska läge; chronometer-observationer jemte triangelmätning öfver Gottland, 1832; astronomiska observationer vid Ölands fyr, i samband med Kejserliga Ryska chronometer-expeditionen omkring Östersjön, 1833; och, såsom H:s sista förrättning, triangelmätning öfver Calmare län, kust och skärgård, 1835, till ledning för hydrographiska mätningarna öfver densamma.

H:s begge bröder lefva ännu (1840) i Finland, hvarest de äro anställde i tjenst. Den ene, Fredrik Adolf, är Major vid Strömrensnings-Corpsen och Ridd. Af St. Stan. O. 2:dra Cl., af St. Wlad. O. 4:de Cl., och St. Annae O. 3 Cl. Den andre Gustaf Gabriel, f. 1775, är Theol. DOctor. Professor i Physiken vid Universitetet i Helsingfors, Led. Af St. Wlad. O. 3:dje och St. Annae O. 2:dra Classer, Led. af Vetenskaps-Akademierna i Stockholm och Petersburg m. fl.

A. Chartor, se ofvanföre.
B. Skrifter: Förteckning öfver orters geografiska bredd och längd i Vesterbottens Höfdingedöme, som blifvit bestämda genom astronomiska observationer. Sthm 1803, 4:o. – Tal om den tillväxt fäderneslandets geografi vunnit under loppet af de sistförflutna 50 åren, och en öfversigt af geografiska Litteraturens närvarande tillstånd i Sverige, hållet vid Praesidii nedläggande i K. Vet.-Akad. 1812. Sthm 1813, 8:o. – Förteckn. På orters geografiska bredd och längd i Sverige, bestämda genom astronomiska och chronometriska observationer. Sthm 1818. 4:o. – Underdånigt Betänkande och Förslag, rörande afledandet af öfverflödigt vatten utur sjön Hjelmaren. Sthm 1821. 4:o. – I K. Vet.-Akad. Handl.: Geographiska ortbestämningar kring Mälaren, i Norra Sverige, Upland, Nyköpings, Örebro och Sthms Län 1803; i Södermanland, Nerike och Östergötl. 1804; i Östergötl., Småland, Öland, Gottland; samt i Wermland och vid Norska gränsen, 1807; i Vestergötland och i Finland 1808; i Östergötland o. Kalmar län 1809; i Kalmar län, Blekinge och Skåne 1811; vidare i Kalmar län och Östergötland 1813; i Södra delen af Riket 1815. – Biographi öfver Bers-Rådet Frih. S. G. Hermelin, 1821. – Tillägg till N. Bruncronas Anmärkn. ang. vattuminskningen 1823. -. I K. Landtbruks Akad. Annaler: Tankar om Statistik; 3:ne Yttranden och Betänkanden ang. Hjelmarens sänkning 1819; Utlåtande öfver en uppgifven ny måttstock för våtvaror, kärl och rymdmätning."

(Biographi öfver C. P. Hällström i Vet.-Akad.Handl. 1838.)
[Biografiskt lexikon öfver Namnkunnige Svenske Män. 1876.]

Ytterligare upplysningar finnes i "Svenska män och kvinnor". 1946. Band G-H s. 595-596.

HÄLLSTRÖM, CARL PETTER (1774-1836). Appointed engineer at the Survey Office in 1801, but was not eligible for salary until a permanent position became vacant. In 1809 was commissioned lieutenant at the marine measurement corps and made supervisor at the Sea Charts Office. Known for his skill and great modesty. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]


J

JACOBSZ, THEUNIS (eller ANTHEUNIS) (ca. 1607-50), holländsk kartograf. Född och död i Amsterdam där han var boktryckare och bokhandlare. 1648 gav han ut "t'Nieuw groot Straets-boeck, inhoudende d'Middelantse Zee". Efter sin död gav sonen Jacob Theunisz (se denne) ut "t'Nieuwe en vergroote Zeeboeck, dat is des Piloots ofte Lootsmans Zee-Spiegel, inhoud de Zee-kusten vande Noordsche, Oosterzee ende Westersche Schipvaert" (1653). Båda dessa atlaser kom senare i flera utgåvor. (Kleerkooper. - Phillips.)

JAILLOT, CHARLES-HUBERT (ca. 1632-1712), fransk kartograf. Född i Franche Comte, död i Paris. Han var från början bildhuggare, men efter att ha gift sig med dottern till en känd kartograf, Nicolas Berey, gick han över till sin svärfars yrke, och ägnade sig åt geografiska studier. Han kom i kontakt med familjen Sanson (se dessa) och övertog till slut merparten av deras kartor. Flera av dessa lät han utföra i större skala. Hans kartor utmärker sig som sällsynt vackra. Hans första kartverk, "Atlas Nouveau", utkom 1681 med 45 kartor. Det följdes av en rad utgåvor, från 1695 med titeln ändrad till "Atlas Francois". 1693 utgav han även ett sjökartverk. "Le Neptune Francais ou Atlas Nouveau des Cartes Marines". Efter Jaillots död fortsatte vissa medlemmar av hans familj verksamheten fram till 1780. (Nouv. biogr. gen. - Tooley.)

Jaillot's kartor utmärker sig för storlek och skönhet. Vad som är typiskt för Jaillot är att han ökade kartorna på bredden vilket var en lyckad idé parad med vackra koloreringar, ofta som gränskoloreringar, vilket även gör hans kartor tydliga och lättlästa. (RdeT)

JANSSONIUS, JOANNES (ca. 1590-1664), holländsk bokhandlare och kartograf. Född i Arnheim, död i Amsterdam. Han var först bokhandlare i sin födelsestad men flyttade till Amsterdam efter att han 1612 gift sig med en av Jodocus Hondius döttrar. År 1616 kom hans första egna kartarbeten, som var kartor över Frankrike och Italien. 1617 gav han ut Ptolomaeus geografi. Han lagade även jordglober. Tillsammans med sin svåger Henrik Hondius gav han 1633 ut  Mercator-Hondius atlasen i två band och 1635 gav han ut ytterligare tre band. Flera utgåvor följde och det blev slutligen 6 band. 1637 gav han ut sjökartverket "Le Nouveau Phaot de la Mer" med 51 kartor. 1657 kom "Theatrum exhibens illustriores.. civitates" i 8 band, och under åren 1658-61 "Novus Atlas" i 11 band. Janssonius hade en utbredd verksamhet i Skandinavien. I Köpenhamn låg en betydande filial och 1647 drev han ett tryckeri med bokhandel i Stockholm. 1650 arbetade även hans son med detta, men ingen av dem upphöll sig i Stockholm. Filialen där drevs av en ställföreträdare som 1664 övertog tryckeriet för egen räkning. Janssonius var en stark konkurrent till Blaeus firma. Hans två söner, Jodocus och Joannes dog före sin far och ledningen av företaget gick till svärsonen Joannes Janssonius van Waesberghe. (Kleerkooper. - Klemming. - Skåne. - Tooley.)

JANSSONIUS, JOHANNES (1588-1664). In 1612, married one of cartographer Jodocus Hondius's daughters and began working as a publisher in Amsterdam. From 1616 until his death, Janssonius published numerous maps of various parts of Europe. From the 1630s, he worked in partnership with his brother-in-law Henricus Hondius. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

JANVIER, JEAN, fransk geograf i slutet av 1700-talet. Det finns en rad enkla kartor av honom från åren 1753-91 men ingen hel atlas. Titeln geograf anger han själv på kartorna. Inga ytterligare upplysningar om honom har funnits, om han inte är identisk med Jean Francois Augustin Janvier de Flainville (1717-91), som var advokat till 1759, inspektör vid krigsakademin vid revolutionen 1789 och senare borgmästare i Chartres och dessutom känd arkeolog. (Nouv. biogr. gen. - Phillips. - Tooley.)

JEFFREYS, THOMAS (d. 1771), engelsk geograf och kartograf. Han var en duktig landskapsmålare och kopparstickare som etablerade ett kartförlag i London och gav ut en rad specialkartor och atlaser över engelska områden, Amerika, Västindien etc. Han gav även ut en rad geografiska verk och fick titeln "Geographer to the King" (George III). Han intresserade sig framförallt för amerikanska farvatten, och sysselsatte sig bl.a. med "The Great Probability of a North-West Passage" (1768). Efter hans död utkom 1775 ett stort sjökartverk: "The North American Pilot", utgiven under tillsyn av den berömde upptäcktsresanden, kapten James Cook. (Dict. nat. biogr.)

JOHNSON, J. HUGH, engelsk kartritare vid mitten av 1800-talet. Enligt hans egna upplysningar på kartorna var han medlem av Royal Geographical Society. Inga övriga upplysningar hittade.

JOHNSTON, ALEXANDER KEITH (1804-71), skotsk kartograf. Född i Kirkhill, död i Yorkshire. Han utmärkte sig som kartgravör och etablerade 1826 tillsammans med sin bror William Johnston (se denne) ett kartförlag i Edinburgh. Deras firma var väl ansedd och utgav under årens lopp en rad stora och mindre atlaser, såväl generella som specialiserade, bl.a. historiska, fysiska och astronomiska atlaser. 1851 fick han medalj för en jordglob som visade den fysiska geografin, den första i sitt slag. Medlem av en rad geografiska sällskap i Storbritannien och andra länder. En av hans söner, med samma namn, förde verksamheten vidare. (Dict. nat. biogr.)

JOHNSTON, Sir WILLIAM (1802-88), skotsk kartograf, bror till JOHNSTON, ALEXANDER KEITH. Född och död i Kirkhill. Efter sin lärotid som kartgravör etablerade han 1826 tillsammans med sin bror det ansedda kartförlaget W. & A. K. Johnston i Edinburgh. William Johnston hade under årens lopp en rad olika offentliga förtroendeuppdrag. Bla. var han under några år borgmästare i Edinburgh. 1867 drog han sig tillbaka från företaget. (Dict. nat. biogr.)

JONGE, NICOLAI (1727-89), dansk präst. Född i Köpenhamn, död i Alleslev. Började studera 1745 och tog en teologiexamen 1747. 1754 verkade han vid Holmens kyrka i Köpenhamn, och 1762 som sockenpräst i Alleslev i Prestö län. Han utvecklade ett rikt författarskap, särskilt i geografiska och historiska ämnen. En del av hans produktion bestod av läroböcker. Ett särskilt förtjänstfullt, men inte  avslutat arbete, var "Den kgl. Hoved- og Residentz-Stad Kiöbenhavns Beskrivelse" (1783). (Bricka. - Ehrencron.) 

K

KEARSLEY, G. (ca. 1800), engelsk kartograf. Förutom kartor över Skandinavien utgav han en vägkarta över Storbrittanien. (2. utg. 1803.)

van KEULEN, JOANNES (1654-1704), se van Keulen.

van KEULEN, JOANNES d.y. (d. 1755), se van Keulen.

van KEULEN, JOHANNES (1653-1715). In 1680 was given special endorsement from the Dutch state to print and publish sea charts and sailing instructions. The van Keulen family's best-known work is Nieuwe Groote Ligtende Zee-Fakkel a world atlas in five volumes, published by Johannes's son Gerard and subsequently by Gerard's children and grandchildren. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

van KEULEN, Gerard Hulst (d. 1810), se van Keulen.

van KEULEN, holländsk bokhandlarfirma, grundlagd i Amsterdam 1678 av Joannes van Keulen (se denne). Denne  handlade med sjökort samt matematiska och nautiska böcker och instrument som han till viss del gjorde förarbetet till. Som förläggare gav han ut en rad stora sjökartverk som "De lichtende Zeefaakkel" (1680-84), "Zee Atlas" (1680) och "De groote nieuwe vermeerderde Zee Atlas ofte water werelt" (1695). Dessa verk kom i flera nyutgåvor. - Hans son, Gerard van Keulen, fortsatte verksamheten, reviderade de gamla kartorna och kompletterade med nya. Efter hans död 1726 fortsatte företaget under ledning av Johannes van Keulen d.y. (d. 1755). 1728 utkom en fransk utgåva, "Flambeau de la mer" i 4 band, och 1753 en reviderad utgåva, "De nieuwe groote lichtende Zee fakkel". Från 1779 var Gerard Hulst van Keulen (se denne) innehavare av företaget och ombesörjde flera nyutgåvor av firmans atlaser. 1802 hade "Zee-Fakkel" (med text på holländska, franska och spanska) kommit ut i 26 utgåvor, och "Zee-Atlas" (utan text) i 15 utgåvor. Den siste av dessa kom 1734. - Firman fanns ännu kvar 1858 och var då världens äldsta specialaffär inom sitt område. - (Nissen. - Nouv. biogr. gen. - Phillips. - Wieder.)

KITCHIN, THOMAS (1718-84), engelsk kopparstickare och geograf. Han graverade en mängd illustrationer för böcker och tidskrifter, och utförde även kartarbeten för geografiska verk. 1773 gav han ut en "General Atlas" som till 1804 utkom i 12 utgåvor. Ett annat verk, "New universal Atlas" kom till 1805 i 7 utgåvor. 1778 gav han ut "Royal English Atlas" som även innehöll arbeten av andra kartografer. På en karta från 1775 betecknar han sig som "Hydrographer to His Majesty". (Phillips - Thieme-Becker).

KJERNER, NILS (1762-1828). Surveyor in Västergötland Province. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

af KLINT, ERIK (1732-1812), före adlandet Klint, sjöofficer, ämbetsman, f. 6 okt. 1732 på Kölby, Ljungby skn, Kalmar län, d. 10 nov. 1812 på Visborgs kungsgård på Gotland. Föräldrar: häradshövdingen och lagmannen Esaias K. och Brita Maria Bubb. - K. blev 1750 kofferdibåtsman och 1755 löjtnant vid amiralitetet samt 1757 militärguvernör och informationsofficer vid den i Karlskrona året förut inrättade kadettskolan, som han kom att ägna många år av sitt bästa arbete. K. företog 1764-66 en Ostindienresa på skeppet Finland samt blev 1767 befordrad till kaptenlöjtnant och 1776 till major vid örlogsflottan. Vid sidan av sin lärartjänst provseglade K. de av Chapman nykonstruerade örlogsfartygen, samt ritade och korrigerade under konteramiral Johan Nordenanckars ledning bl.a. sjökort över Östersjön och Finska viken. Vid utbrottet av Gustav III:s ryska krig 1788 erhöll K. befälet på flaggskeppet Gustaf III med storamiralen hertig Karl ombord, en förtroendepost han behöll under hela kriget. Han deltog med utmärkelse i sjöslagen vid Hogland 1788, efter vilket han blev överstelöjtnant, vid Ölands s. udde 1789, vid Reval 1790, där han sårades och räddade sitt fartyg ur ett farligt läge, samt i utbrytningen från Viborgska viken s. å. År 1791 utnämndes K. till lotsofficer vid s. distriktet. Efter hemkomsten från kriget fick K., som vid den stora eldsvådan i Karlskrona förlorat sitt hem, 1793 som belöning för sina förtjänster under kriget arrendera Visborgs kungsgård på Gotland. S. å. blev K. överste och 1795 lotsdir. Åren 1798-1808 var han tf. landshövding på Gotland. Han adlades 1805. - K. blev led. av Örlogsmannasällskapet 1783. - Gift 1768 med Catharina Charlotte Gyllenstam.
(Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948)

af KLINT, ERIC (1732-1812). Naval officer, director of pilots, assistant district judge. Took part in sea battles off Hogland in 1788 and off Öland's southern tip in 1789 as weIl as "the gauntlet at Viborg Bay" in 1790. Father of Gustaf af Klint. Ennobled 1805. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

af KLINT, GUSTAF (1771-1840), före adlandet Klint, sjöofficer, kartograf, ämbetsman, f. 31 maj 1771 i Karlskrona, d. 30 april 1840 i Stockholm. Son till Erik af Klint. - K. visade tidigt en okuvlig lust för sjömanslivet. Vid åtta års ålder började han rita sjökort, och tolv år gammal uppgjorde han ett eget signalsystem för kadetternas övningar med en båteskader. År 1781 blev han kadett och 1782 fänrik; officersexamen avlade han 1787. Därefter blev han bitr. lärare och senare informationsofficer vid kadettskolan i Karlskrona; efter dess införlivande med Krigsakad. på Karlberg 1792 fortsatte han där i samma tjänst i femton år. Under det ryska kriget 1788-90 tjänstgjorde K. mestadels på faderns fartyg Gustaf III och utförde dessutom värdefulla lodningar och farledsundersökningar i skärgården. I sjöslaget vid Ölands s. udde 1789 tjänstgjorde K. ombord på det från ryssarna vid Hogland tagna linjeskeppet Vladislaff. Trots sin ungdom gjorde sig K. under kriget känd för sitt goda omdöme; utbrytningen från Viborgska viken 1790 verkställdes sålunda enligt den plan, som föreslagits av K. i strid mot andra förslag. Vid krigets slut blev K. kapten och 1799 major; år 1814 utnämndes han till överste vid flottan. Som flaggkapten hos generalamiralen Puke bidrog han väsentligt till det snabba avslutandet av kriget mot Norge, vilket medförde hans befordran till konteramiral. Viceamiral blev han 1825 och ordf. i Sjöförsäkringsöverrätten 1837. - Sin väsentligaste insats gjorde emellertid K. som kartograf. Efter ryska kriget bedrev han hela sitt liv, vid sidan av sin tjänst, ett energiskt kartritningsarbete. K. sökte, stödd av sin fader Erik af Klint, förgäves utverka anslag till ett statligt sjökortsarkiv. År 1798 övertog K. sjökortutgivningen på entreprenad, men verksamheten gick ekonomiskt ihop endast därigenom att K. ej själv tog någon ersättning och offrade sina egna medel. Först 1848, efter K:s död, inlöstes den storartade samlingen av staten och införlivades med Sjökartearkivet. K:s kartverk "Sveriges sjöatlas" omfattade sjökort såväl över sv. farvatten som ett antal främmande kusthav. Dessa sjökort ha varit av utomordentlig nytta både för det sv. sjövapnet och för sjöfarten i allmänhet. K:s verk är hugfäst bl.a. genom att ett av våra nuv. sjömätningsfartyg bär hans namn. K. blev led. av Örlogsmannasällskapet 1797 samt av Krigsvet. akad. 1804 och av Vet. akad. 1819. Vet. akad. lät 1884 prägla en minnespenning över honom. - Gift 1800 med Kerstin Akrel.
(Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948)

af KLINT, GUSTAV (1771-1840). Sweden's best-known hydrographer and cartographer. Published the first Swedish sea charts of modern type in the internationally renowned Sweden's Marine Atlas (Sveriges SjöatIas). In the decades around the tum of the 19th century, af Klint led several marine measurement expeditions. Son of Eric af Klint and married to a daughter of engraver Fredric Akrel. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

af KLINT, ERIK GUSTAF (1801-1846), före adlandet Klint, sjöofficer, kartograf, f. 15 okt. 1801 på Karlberg, Solna, d. 30 april 1846 vid en förlisning i Mexikanska golfen. Son till Gustaf af Klint. - K. blev, knappast sexton år gammal, underlöjtnant vid örlogsflotten 1817, premiärlöjtnant 1827 och kapten 1841. Åren 1827-38 var han informationsofficer vid flottans styrmansskola i Karlskrona. Han blev led. av Krigsvet. akad. 1840. - Under många år var K. sin fader behjälplig vid utarbetandet av sjökort, och efter faderns död övertog han ledningen av det Klintska kartverket. År 1842 utgav K. "Lärobok i navigationsvetenskapen med tillhörande nautiska och logarithmiska tabeller". Hans nautiska tabeller voro länge välkända och allmänt brukade av sjöfarande. K. omkom som chef på korvetten Carlskrona under en cyklon utanför Kubas nordkust, då fartyget gick under med större delen av besättningen. - Gift 1829 med Laura Fredrika Silfverswärd.
(Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948)

KLÜWER, LORENTZ DIDERIK (1790-1825), norsk officer. Född i Verdalen, död i Trondheim. 1808 blev han officer, 1815 kapten och divisionsadjutant i Trondheim och 1823 major. Under åren 1810-14 utarbetade han en rad kartor över militära områden i Trondheims stift. Dessa kartor, som tidigare aldrig getts ut, ligger till grund för flera senare kartarbeten. Klüwer hade även starka arkeologiska intressen och lade ned ett betydande arbete vid utgrävning och registrering av fornminnen i sitt distrikt. Han var medlem av "Det kgl. Norske Videnskapbers Selskab" i Trondheim och det svenska sällskapet Götiska förbundet. (Halvorsen. - Ovenstad.)

KREPTING, OTTO CARL MARTIN (1831-99), norsk officer. Född på Nes vid Fredrikstad, död i Trondheim. Han blev officer 1851 i Trondheims infanteribrigad och 1881 major och brigadintendent. 1855-56 var han mättekniker vid "Norges Geografiske Opmaaling". Från 1857 länsvägmästare i Söndre Trondheims län. Han var mycket intresserad av fornlämningar i Tröndelag, och lade bl.a. ned ett betydande arbete vid restaureringen av Nidarosdomen. Förutom kartorna över Tröndelags län gav han även ut en rad berättelser om sina arkeologiska undersökningar. Under flera år var han direktör för Vetenskapssällskapet i Trondheim. (Halvorsen.)

KRUM, NICOLAI SOLNER (1840-1917), norsk kartograf. Född i Fiskum, död i Christiania (Oslo). Han blev utnämnd till underofficer och arbetade därefter en tid som assistent vid järnvägen. Från 1865 var han under flera år länskonduktör i Christianias (Oslo) län. Vid sidan om denna verksamhet drev han en omfattande och omsorgsfullt utarbetad kartläggning av i stort sett alla norska städer och stadsmässigt bebyggda trakter. Hans stora vägkarta över Christiania (Oslo) blev prisbelönt på utställningarna i Köpenhamn och Paris 1888-89. (Norsk Folkeblad 1904. - T.U., 1918)

KULLENBERG, MÅRTEN (1695-1753). Pilot director and commander in Karlskrona. Married a sister of Olof von Rajalin. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

KÖHLER, JOHANN DAVID (1684-1755), tysk historiker. Född i Colditz, Sachsen, död i Göttingen. Från 1703 studerade han teologi, språk och historia i Wittenberg. 1710 blev han professor i logik och 1714 i historia vid universitetet i Altdorf. 1735 blev han tillsatt som professor i historia vid det nyupprättade universitetet i Göttingen. Förutom flera historiska verk gav han bl.a. ut "Bequemer Schulund Reisen-Atlas" (1719) och en "Atlas manualis" (ca. 1724). (Allg. d. Biogr. - Ph.)


L

LAFRERI [LAFRÈRIE, LAFRERY], ANTONIO (1512-1577). Cartographer, publisher, map and printseller born Besancon in Burgundy. Antoine du Perac Lafrèrie emigrated to Rome about 1540 and set up in business in the Via de Perione in 1544. Partner with Salamanca 1553-63, and continued alone until his death in 1577. Succeeded by Claude Duchetti. Catalogue of his publications in 1572. One of the first to issue collections of maps in atlas form, variable in contents; to the later examples he added a title page.
Geografia: Tavole moderni &c., World n.d., Europe 1560, Northern Regions 1572, Asia 1561, Cyprus 1570, Genoa 1573, Lombardy 1564, Malta 1565, Rome 1577, Milan 1573 &c.

LAFRERI, ANTONIO (1512-1577). Cartographer, publisher and printer of maps and graphic art. Born in France, Lafreri moved to Rome in 1540 where he launched a business in 1544. His great triumph came in 1572 with the publication of a catalogue including a reduced copy of Olaus Magnus's famous Carta Marina. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

LAMARCHE, CHARLES-FRANCOIS, se DELAMARCHE, CHARLES-FRANCOIS.

LAMB, FRANCIS, engelsk kopparstickare i slutet av 1600-talet. Han graverade kartor för atlaser och geografiska verk, av vilka kan nämnas J. Sellers "Atlas maritimus", ett flertal utgåvor från ca. 1670, J. Speeds "The Theatre of the Empire of Great Britain" (1676), Richard Blomes "Cosmography" (1682 och W. Pettys "A geographical Description of ye Kingdom of Ireland" (1689). Den sistnämnda var han även, tillsammans med J. Seller (se denne), förläggare för. (Ph. - Tooley.)

LANDQVIST, PER OLOF.
Gravör och koppartryckare. Född 1805 12/6 i Skara, död 1873 18/1 i Lund. Son av snickaren Johannes L. Och Maria Olofsdotter.
ARBETEN:
P. O. LANDQVIST, Kartor över Sveriges provinser, Lund 1842-54: 10 kartblad.
(Hultmark, 1944.)

LANGREN [LANGEREN]. Family of Dutch cartographers and globemakers.
[Tooley]

LANGREN [LANGEREN], MICHAEL FLORIS van [MICHAELIS FLORENTÿ, FLORENTIO] (1612-1675). Mathematician and astronomer to King of Spain. Lived in Brussels.
Maps for Blaeu 1635: Brabant, Louvain, Antwerp, Mechlin.
[Tooley]
Gjorde även kartor till Blaeu redan 1631.

LAPIE, ALEXANDRE EMILE. Född 1809, död 1850. Kartograf och officer. Son till Pierre Lapie. Alexander Emile Lapie gjorde en militär karriär och blev kapten i samma gardesregemente som sin far. Fader och son samarbetade även som kartografer, bland annat med "Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne" Paris 1838.

LAPIE, PIERRE. Född 1771 i Mézières, död 1850. 'Lantmätare', kartograf och officer. Pierre Lapie gjorde i huvudsak en militär karriär, 1794 blev han geograf hos ingenjörstrupperna. Deltog i flera kampanjer och befodrades stegvis tills han blev överste i generalstaben. 1814 blev han chef för topografiska avdelningen på krigsministeriet. Hans kanske största uppdrag fick han dock 1818 när han skulle leda utförandet av de nya kartorna över Frankrike. Pierre Lapie kunde titulera sig kungens geograf i två omgångar, samt kejserlig geograf däremellan. Under sin tjänstgöringstid så låg han vid ett av gardesregementena. Hans son Alexandre Emile Lapie tjänstgjorde vid samma regemente. Fader och son samarbetade även som kartografer, bland annat med "Atlas Universel de Geographie Ancienne et Moderne" Paris 1838.

LAUREMBERG, JOHANNES WILHELM [WILMS] (1590-1658). From Rostock. Author, mathematician, historian.
Mecklenburg, used by Blaeu 1630 and Hondius 1633,
Macedonia 1647,
Sea Atlas Greece and Aegean 1650,
Cyclades 1662,
Atlas Graecia Antiqua 1656.
[Tooley]

LAURENT, J. Fleuves de l'Europe for La Harpe 1753, Berry & Bourges 1770, Greenland 1770, maps for La Harpe 1780, Coutances 1790. (Tooley.)

LAURIE, RICHARD HOLMES (d. 1858), se under Robert Laurie.

LAURIE, ROBERT (ca. 1755-1836), engelsk kopparstickare och kartförläggare. Redan som ung var han en erkänt duktig kopparstickare och fick flera gånger pris för sina arbeten. Han arbetade speciellt med mezzotintotekniken och uppfann en metod för att utföra mezzotintotryck i färg. För det fick han ett fint pris av Society of Arts 1776. 1794 ingick han kompanjonskap med James Whittle (se denne) och övertog Robert Sayers (se denne) konsthandel och kartförlag. Laurie övergav då sin verksamhet som utförande konstnär, och gick helt upp i sina nya uppgifter. 1812 drog han sig tillbaka och överlät sin plats i firman till sonen Richard Holmes Laurie. Firman gav ut en rad större atlaser. (Dict. nat. biogr.)

LAZIUS, [LAZIO, LATZEN], WOLFGANG (1514-65). Hungarian cartographer, Prof. Medicine Vienna, and Secretary to Thomas Bakocz, Archbishop of Esztergom. Oldest known map of Hungary known as Lazar's map (78.3x54.8 cm.) published by Tanstetter in 1528 includes Slovakia. His maps of Austria, Hungary and Bavaria weer used by Mercator, Ortelius &c.,
Austria 1545, 1556 (4 sh.),
Hungary 1556 (10 sh.),
Bavaria 1545,
Greece 1558 (4 sh.),
Peloponese 1558,
Tyrol 1561,
Atlas of Austrian Provinces 1561.
[Tooley]

LE ROUGE, GEORGE LOUIS, fransk geograf under mitten av 1700-talet. Han var ursprungligen ingenjör men fick titeln kunglig geograf hos Ludvig XV. 1733 gav han ut "Théatre de la guerre en Allemagne" som kom i flera utgåvor, 1784 "Nouvel Atlas portatif", 1757 "Recueil des côtes maritimes de la France" och 1760 "Topographie des chemins de l'Angleterre". Mer kulturhistoriskt betingat är "Curiosités de Londres" (1765) och "Curiosités de Paris" i 3 band (1778). (Nouv. biogr. gen. - Phillips)

LINDENBORG, LARS (1715-1766). Chief surveyor in Hudiksvall. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

de LISLE, GUILLAUME (1675-1726), fransk geograf och kartograf. Född och död i Paris. Han fick sin utbildning hos sin far, historiken Claude de Lisle, som även var geograf. 1699 gav han ut en världskarta, kartor över de 4 världsdelarna och två glober, en över jordklotet och en över himlen. Runt 1700 kom hans "Atlas Nouveau" som innehöll 24 kartor. Senare utgåvor kom ca 1730 med 54 kartor, 1733 och ca 1745 utökad till 116 kartor. Han blev 1702 invald i L'Académie Rle de Sciences och blev 1718 Premier Geographe du Roi. Han var vän till Peter den Store som gav honom upplysningar om Ryssland. De Lisles kartor blev i stor utsträckning efterliknade av samtidiga och senare kartografer, till viss del grovt plagierade. Han gjorde sig även gällande som författare. Förutom talrika avhandlingar i tidskrifter utgav han bl.a. "Observation sur la variation de l'aiguille aimantée" (1710) och "Justification des mesures des anciens en matière de géographie" (1714). Hans verk fördes vidare av Phillippe Buache (1700-73). (Lönborg, s. 143f. - Nouv. biogr. gen.)

LIZARS, WILLIAM HOME (1788-1859), skotsk målare och kopparstickare. Född och död i Edinburgh. Han fick sin första utbildning av sin far som var kopparstickare och förläggare. Han gick senare i skola hos målaren John Graham i Edinburgh. Han vann efter hand ett namn som målare och kopparstickare och utförde även bokillustrationer, anatomiska planscher m.m. för faderns, och senare broderns, förlag. Han var med och stiftade Royal Scottish Academy. (Dict. nat. biogr.)

LJUNGGREN, SAMUEL GUSTAF.
Lantmätare. Gravör. Född 1759 23/8 på Huvudsta i S:t Pers sn (Sthlm), död 1836 5/9 på Katrinelund i Lindesbergs sn (Ör.). Son av kronobefallningsmannen Samuel Johan L, och Ingrid Margareta Vallberg. Student vid Uppsala universitet 1777. Avlade lantmäteriexamen 1783. Förste lantmätare i Örebro län 1802-34.
ARBETEN:
Karta över Porla källa, 1815.
(Hultmark, 1944.)

LONGMAN, THOMAS (1699-1755), se Longman & Co.

LONGMAN, THOMAS NORTON (1699-1755), se Longman & Co.

LONGMAN & CO, engelsk bokhandel- och förlagsfirma grundlagd i London 1724 av Thomas Longman (se denne). Bland förlagets författare under den första tiden finner vi David Hume - en senare innehavare av Thomas Norton Longman (1771-1842). Under hans tid möter vi Walter Scott, Thomas Moore m.fl. Förlagets produktion spände även över kartor, men de verkar ha varit i mer begränsad skala. Under årens lopp har firman övertagit flera andra förlag. Under firmanamnet Longmans, Green & Co. driver det idag en världsomspännande verksamhet med filialer över hela det brittiska imperiet. (Dict. nat. biogr.)

van LOON, HERMAN (f. 1649), holländsk-fransk kopparstickare. 1667-74 omtalas han i Amsterdam, från ca. 1686 i Paris där han utförde kopparstick för verket "Les Forces de l'Europe" (1695), N. de Fers "Le Théatre de la Guerre" (1705) och en rad andra kartverk. (Phillips - Thieme-Becker.)

van LOON, JOANNES, holländsk kartograf i slutet av 1600-talet. 1661 utgav han i Amsterdam ett sjökartverk, "Klaer lichtende Noort-Steer ofte Zee Atlas". Den blev utgiven på nytt 1666 och 1668 i samarbete med J. Janssonius van Waesberghe. I övrigt är han känd för olika kartor, Janssonius atlas 1666, Moses Pitts 1680, N. Visschers "Atlas Minor" ca 1690 och för van Keulens "Zee-Atlas" 1695. - Övriga upplysningar ej hittade. (Phillips)

LOOTS, JOANNES (ca. 1665-ca. 1735), holländsk bokhandlare. Han omtalas 1691 som "maatematische instrumentmaaker" i Amsterdam där han två år senare blev bokhandlare. Hans affär omfattade även konst- och karthandel. Han gav 1697 ut "Het nieu en compleet Pas-kaert-Boeck van de Noord- en Oostzee". Ca 1700 gav han ut en atlas med 36 kartor och 1719 "Nieuwe groote Spiegel". 1721 utannonserade han ett stort, nytt "Paskaert van de Straats Davids". (Kleerkooper.)

LOOTSMAN, CASPAR (1635-1711). Holländsk bokhandlare och kartograf. Verksam i Amsterdam. Bror till Jacob Theunisz (se denne). 

LOTTER, MATHIAS ALBRECHT (1741-1810) Gravör. Arbetade åt sin far, Tobias Conrad Lotter, och tog sedermera över dennes rörelse.

LOTTER, TOBIAS CONRAD (1717-77), tysk kartograf. Från 1740 var han som svärson knuten till Matthaers Seutters (se denne) kartförlag. Efter Seutters död 1757 övertog han en del av dennes affär som han drev vidare i svärfaderns namn. Lotters kartor vann erkännande. Han gav ut egna arbeten i större utsträckning än Seutter, och allierade sig speciellt med nya engelska kartritare. Av kompletta atlaser kan nämnas "Atlas minor" (ca. 1744) och "Atlas novus" (ca. 1772). (Allg. d. Biogr., art. Seutter. - Phillips)

LOUS, CHRISTIAN CARL (1724-1804), dansk ämbetsman. Född och död i Köpenhamn. Började 1738 studera och tog en teologisk examen 1743. Efter flera års studieresor i Tyskland och Holland blev han 1754 anställd som matematiker i marinens tjänst. 1760 fick han titeln professor, och 1763 blev han navigationsdirektör. Medlem av olika danska lärda sällskap. Var en produktiv författare inom sitt fackområde, och utarbetade flera sjökort, speciellt över Kattegatt och danska farvatten. (Ehrencron.).

LOWITZ, GEORG MORITZ (1722-74), tysk astronom och fysiker. Född i Fürth, död i Ilowla, Ryssland. Redan som mycket ung blev han anställd som kartritare hos de Homannska arvingarna, senare även upptagen i firman. 1754 blev han professor i matematik i Göttingen, och 1767 blev han kallad till St. Petersburg som medlem av vetenskapsakademin där. Av Katharina II fick han i uppdrag att leda mätningen av Volgadistriktet, ett led i den första fullständiga kartläggningen av det ryska riket. Under arbetet blev han mördad av ryska kosacker. Av hans författarskap, som främst bestod av fysiska och astronomiska avhandlingar, kan nämnas "Beschreibung der Nürnberger Erd- und Himmelsgloben" (1749). (Allg. d. Biogr.)

LUBBIN [LÜBBIN, LUBINUS], EILHARD [EILHARDUS, EILERT], Cartographer and Professor of Mathematics of Rostock.
Rügen Mercator 1609, Blaeu 1631,
Pomerania 12 sh. 1618 used by Hondius, Blaeu &c.
[Tooley]

LUCAS, CLAUDE, fransk gravör.
BLAND ARBETEN:
"Plan de Paris" också känd som "Plan de Turgot". 1734-1739.

af LUND, JOHAN GUSTAF Retired as lieutenant from the army's marine corps in 1810. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

LUND, JOHAN MICHAEL (1735-1824), norsk ämbetsman. Född och död i Bergen. Han var en tid prokurator i Telemark, vistades sedan från 1783 under några år i Köpenhamn, och var 1786-1804 lagman på Färöarna. 1807 blev han utnämnd till borgmästare i Bergen. 1785 gav han i Köpenhamn ut "Forsög til en Beskrivelse over Övre-Tellemarken", ett verk som blev belönat med "Det danske Landhuusholdnings-Selskabs" guldmedalj. (Halvorsen.)

LUNDGREN, CARL GUSTAF.
Kopparstickare och kartgravör. Född 1779 26/12 i Eetikka, Kuopio sn (Kuopio), död 1854 i Stockholm, kastade sig i Norrström och omkom. Son av landsgevaldigern Israel L. och Catharina Ulrika Blankensten. Utbildade sig på egen hand som gravör. Var från början av 1800-talet verksam i Sverige och inskrevs 1811 i finska förs. i Stockholm. Arbetade i stor utsträckning för Lantmäterikontoret och uppbar härför under en längre tid ett årligt arvode av 300 rdr. »Anhålles att de, som åstunda kopparsticks-arbeten större eller mindre utförda af gravören Carl Gustaf Lundgren måtte helst sjelfwa … sig hos honom infinna . . . huset no 28 wid Regeringsgatan, lilla trappan från gårdssidan 3 tr. upp.» (Dagl. Alleh. 1835 28/11.) Kämpade under senare år med stora ekonomiska svårigheter, då litografien vid mitten av 1800-talet alltmera började uttränga kopparstickskonsten.
Bland arbeten:
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 7 blad, bl. a. Karta öfver kanalen vid Södertelge 1806, Plan öfver slaget vid Enzersdorf 1809 och Läget af Carlskrona 1813.
Karta_över Kalmar län och Öland, 1818.
Karta över södra delen av Sverige och Norge, 1819-26, efter G. Af Forsell.
L. HAMMARSKÖLD, Beskrifning öfver kongl. lustslottet Rosersberg, Sthlm 1821: karta över Rosersbergs omgivningar, efter S. P. Nordstedt.
J. BERGGREN, Resor i Europa och Österländerna, I-III, Sthlm 1826-28: 3 titelvignetter,
bl. a. Hagia Sofia, kpst., och karta över Bosporen.
(Hultmark, 1944.)

LÖVENÖRN, POUL DE (1715-1826), dansk sjöofficer. Född och död i Köpenhamn. Blev 1770 officer, var 1778-82 i fransk tjänst under kriget med England, och 1784 direktör för det danska "Sjökortarchiv". 1786 var han chef för en expedition till Grönland, 1797 kommendörkapten och 1812 konteramiral. Han författade en rad kustbeskrivningar  för de kartor som blivit utgivna av "Sjökortarchivet". Medlem av danska och utländska lärda sällskap. (Erslew.)


M

McCLURE, SIR ROBERT JOHN (1807-73), engelsk sjöofficer. Född i Wexford, Irland, död i London. 1836-47 deltog han i kapten George Backes expedition till Repulse Bay och 1848-49 i James Ross expedition för att undsätta John Franklin som förolyckats under försöket att finna nordvästpassagen. Expeditionen blev misslyckad och 1850 utsändes en ny under ledning av kapten Richard Collinson. McClure fick då kommandot över skeppet "Investigator". Skeppen kom ifrån varandra och "Investigator" frös inne vid Melville sund. McClure konstaterade att nordvästpassagen existerade men han lyckades inte att genomföra resan med sitt skepp. Utan att finna spår efter kapten Franklin och hans män höll även undsättningsexpeditionen på att få sätta livet till. Först 1854 var den tillbaka i England. Senare tjänstgjorde McClure i Kina och avancerade efter hand till viceamiral. (Salmonsen. - Dict. nat. biogr.) 

MAGNUS, OLAUS (1490-1557), svensk präst och författare. Född i Linköping, död i Rom. Under åren 1510-17 studerade han vid tyska universitet och fick en magistergrad. Han innehade senare ett antal olika teologiska ställningar i Sverige och blev även nyttjad som diplomat av Gustav Vasa. Vid Sveriges övergång till protestantismen blev han avsatt från sitt ämbete och tvingades i landsflykt. Då brodern Johannes Magnus 1545 dog fick Olaus Magnus titeln ärkebiskop över Sverige. Från 1545 var han svensk delegat vid kyrkomötet i Trient och arbetade ihärdigt för att få den katolska kyrkan upprättad i Norden. Studier av Nordens historia upptog hans tid under ett antal år. 1539 gav han ut sin stora karta "Carta Marina" som innebar en väsentlig förbättring av kartbilden över de skandinaviska länderna och 1555 fullföljde han sitt främsta verk "Historia de gentibus septentrionalibus". Verket vann stor popularitet och utkom senare i en rad utgåvor på flera olika språk. Bokens rika illustrationer gör att den idag är en ovärderlig källa till 1500-talets kulturhistoria. Olaus Magnus gav även ut andra historiska verk, bl.a. en biografi över Heliga Birgitta. (Sv. män och kv.). Läs Olaus Magnus text till Carta Marina.

MAGNUS, OLAUS (1490-1557). Swedish priest and writer. Born in Linköping, died in Rome. Between 1510-17, Olaus Magnus studied at German universities, earning a master's degree. Later served in a number of ecclesiastical positions in Sweden and as a diplomat under King Gustav Vasa. Forced into exile when Sweden became Protestant, he kept his lifelong love of his country. In 1539 he published his great Carta Marina, a considerably improved mapping of the Scandinavian countries. Olaus Magnus wrote the first comprehensive description of Scandinavia, History of the Nordic peoples (Historia om de nordiska folken), published in Rome in 1555. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

MAKHAYEV, MIKHAIL IVANOVICH (b. Smolenskoye, Vereysky district [now Moscow region], 1716-18; d. St Petersburg, 25 Feb 1770). Russian draughtsman and engraver. He was the son of a priest, and from 1729 he studied at the St Petersburg Naval Academy. In August 1731 he was transferred to the instrument-making department of the Academy of Sciences, where he helped to make land-surveying instruments, including theodolites (a training that was of value when he later came to sketch views of St Petersburg); he also learnt how to carve moulds for dies under Georg Unfertsagt (1701-67); and he studied drawing under the two members of the Academy staff, Ottmar Elliger II and Elias Grimmel (1703-58). In June 1743 Makhayev was made director of the cartographic and die-carving section of the Academy, and he was employed there for the rest of his life. Together with his pupils he helped to produce the Atlas rossiyskoy imperii ('Atlas of the Russian Empire'; 1740s); in addition, he provided inscriptions for diplomas for honorary members of the Academy, for porcelain snuff-boxes and for a large silver shrine at the tomb of Aleksandr Nevsky (early 1750s; St Petersburg, Hermitage).
[Bagrow]

MALLET, ALAIN MANESSON (1630-1706), fransk ingenjör. Född och död i Paris. Efter en tids verksamhet som militäringenjör hos kungen av Portugal återvände han till Paris och blev matematiklärare åt Ludvig XIV:s pager. 1671 utgav han ett militärtekniskt verk, "Les travaux de Mars, ou l'art de la guerre". Ett geografiskt verk i 5 band med en mängd kartor och planer, "Description de l'Univers, contenant les différens systemes du Monde" utkom 1683 och i nyutgåva 1685. 1702 lät han utge "La Géométrie pratique" i 4 band. (Nouv. biogr. gen.) 

MARIETTE, PIERRE.  Bokhandlare och kartutgivare. Omnämnd 1658 och 1664. Gav bl.a. ut atlaser med kartor av Nicolas Sanson d.ä. (se denne).

MARELIUS, NILS (1717-1791), "Född 31 oktober 1717. Död 25 oktober 1791. Inskrevs vid Uppsala Universitet 1729. Han hamnade 1734 i Lantmäteriets tjänst där han 1747 utnämndes till förste lantmätare. Han var Lantmäteriets främste och flitigaste kartograf. Upprättade flera provinskartor och kartor över Vättern och Vänern. Han invaldes i KVA 1769." (Matematiska institutionen, Uppsala universitet)
Även författare till kartografiska skrifter och beskrivningar. Bl.a.
"Beskrifning Til Chartan öfver Sjön Wenern." - PDF-fil, 60 Mb
"Beskrifning Til Chartan öfver de til Segelfarten tienlige Siöar och Strömmar imellan Götheborg och Norrköping." - PDF-fil, 30 Mb

MARTINES, JOAN. Katalansk kartograf som emigrerade till Sicilien (1583). Utgav åtminstone en atlas. (RdeT.)

MARTINI, AEGIDIUS [GILLES]. Cartographer, lawyer and mathematician.
Limburg 1603 for Mercator-Hondius, also used by Keere 1616, 1617, 1622.
[Tooley]
Använd också av Blaeu.

MASSA [MASSART, MASSAERT], ISAAC (1586-1643). Dutch cartographer and traveller to Moscow.
Plans of Moscow 1610, 1618;
N. Russia 1612 and
South Russia, used by Blaeu & Jansson.
[Tooley]

Isaac Abrahamszoon Massa (baptized October 7, 1586 in Haarlem, died 1643) was a Dutch grain trader, traveller and diplomat, the envoy to Muscovy, author of memoirs witnessing the Time of Troubles and the maps of Eastern Europe and Siberia. Massa's experience in and knowledge of Muscovy transformed him into a Dutch "Kremlinologist." The Isaac Massa Foundation in Groningen aims to stimulate scientific and cultural contacts between the Russian Federation and the Netherlands.
Isaac Massa was born in a wealthy silk merchant's family that relocated from Liege to Haarlem before his birth. His ancestors could have been Italian huguenots who fled their homeland in the beginning of the Reformation. The family surname was also known as Massart, Massaert.
In 1601 Isaac left Haarlem for Moscow to assist the family trade. Isaac has been witness to the second half of Boris Godunov's reign that evolved into a civil war now known as the Time of Troubles. He survived the capture of Moscow by False Dmitriy I and left Russia in 1609, before the fall of tsar Vasily Shuysky. Massa compiled an account of 1601-1609 events (Dutch: Een cort Verhael van Begin en Oorspronk deser tegenwoordighe Oorloogen en troeblen in Moscovia totten jare 1610) presented to Stadtholder Maurice and reproduced in print in the 19th century.[3] In 1612-1613 Massa published two articles on Russian events and the geography of the Land of Samoyeds, accompanied with a map of Russia, in an almanac edited by Hessel Gerritsz. His notes on his various travels have been published in conjunction with maps by Henry Hudson.
These articles were translated and reproduced in European languages anonymously, because the author's name was removed in early Dutch reissues. The most complete translations were issued in Russian in 1937 (reissued in 1997) and in English in 1982. Massa's writing was based on an underlying concept of indispensable punishment for sins. Godunov, False Dimitri and the nation itself all paid for their mortal sins (Massa was confident that Godunov killed Feodor I and the real Tsarevich Dimitri). Russian sources consider him the least biased of contemporary Western witnesses, and a very well informed one (his comtemporary, Jacob De la Gardie, characterized Massa as "extremely artful in learning other people's secrets").
Massa is credited with five published maps of Russia and its provinces, the last ones compiled around 1633, and two maps of Moscow city, including the schematic account of 1606 battle between Vasily Shuysky and Ivan Bolotnikov's armies. Retrieving original muscovite maps could have been dangerous for Massa himself and fatal for his Russian sources. Massa's rendition of the Siberian coast represented an advance in geography and for decades remained the only map of this region. It was subsequently copied by Mercator and Hondius, Jan Janssonius and Willem Blaeu.
In 1614 Massa returned to Moscow, this time accompanied by his brothers, as an envoy of States-General of the Netherlands to obtain an exclusive trade agreement similar to the recent Dutch-Ottoman treaty, as well as investigate the trade routes into Persia. Not only had the Dutch been keen to purchase grains but also persian silks. These had, equally so, been exported via Archangelsk. At the time Russian people showed great interest in artillery compounds such as lead and gunpowder. An average of 30 ships sailed each year to Archangelsk, a harbour near the White Sea - unfortunately during 1619 a fire broke out and destroyed the city completely, thereby ruining Massa's inventory. Additionally, upon his return Massa's ship encountered a heavy storm near Lapland.
In 1623/24 Massa was called upon by the Dutch Parliament (Staten-Generaal) to become an agent for Moscovia. However, his appointment proved to be a controversial one and drew serious opposition. He then made successful efforts to gain the interest of Gustaf II Adolf of Sweden to pursue trading grains with Russia. While nourishing the relationships between Russia and Sweden, he was knighted by the Swedish King in 1625 for his arduous efforts. One year later, in 1626, he attempted to gain exclusive rights on the trading of grains out of Russia.
Massa promoted the idea of setting up a trading cartel similar to the English Muscovy Company, but internal problems in the Netherlands delayed consolidation of traders into 1628. During his next voyage, in 1629, he travelled to Moscow to pave the way for his friend Elias Trip who by then had initiated a consortium. Massa indiscreetly advised Michael I of Russia and Michael's father, Filaret (the Patriarch of Moscow) of the internal affairs of the Dutch Republic. By doing so he attempted to tarnish the reputation of his competitors and personal opponents.
Because of the ongoing war between Sweden and Poland no grain could be exported through the city of Dantzig. One of his opponents, Klenck, himself a wealthy merchant trading in caviar, was given Russia's permission to export 10 or 12 cargo loads of rye meal. Meanwhile Trip feigned to act on behalf of the Swedish Monarchy.
In 1630 the price of grain remained extremely high due to increasing competition. Albert Burgh tried to ensure a monopoly for the City of Amsterdam. At the same time, countries such as Sweden and England endeavered to do the same. Russian merchants tried to curtail trading by limiting import and export exclusively via Archangelsk. For the next two decades Massa combined diplomatic service with his own business.

Massa has been the subject of two portraits by Frans Hals - solo (1626) and with his wife (1622); the latter is considered unique in composition for the period; the novel composition was probably Massa's own design. Massa owned a country house near Lisse, next to his brother-in-law, Adriaen Maertensz Block. He was the protector of Johannes Symonszoon van der Beeck, a painter from Haarlem.

MELANDER, GUSTAF MAURITZ (1779-1829). Fortifications officer. In the 1790s, worked on maritime measurement of Lake Mälaren. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

von MELLIN, LUDVIG AUGUST (1754-1835). Greve. Gjorde en världskarta 1773, blev major 1783. Vistades en period i St Petersburg. Gav ut en atlas över Livland, "Liivimaa atlasest", 1798-1810 bestående av 14 kartor. Kartorna över Tallinn förstördes då Paldiski län och Tallinn län styrdes av en och samma guvernör under åren 1783-1796, efter 1796 så återskapades Harju län.



Sündis Tuhala mõisas, teenis Vene armees, osales aktiivselt balti poliitikas, avaldas arvukalt kirjutisi ajaloost, geograafiast, põllumajandusest jm. Laiemalt ja tänaseni tuntuks sai ta aga kartograafina. 1773. a sai Mellin kindralstaabi teenistusse Peterburis, osales mitmel sõjakäigul kuni läks majoriaukraadis 1783. a erru. Nüüd sai temast poliitikategelane - Liivimaa ülemkonsistooriumi direktor ja president, Liivimaa maanõunik jne. Muude tegemiste juures sai krahv Mellini suurtööks informatsioonirohke jääva väärtusega "Liivimaa atlas" (ilmus 1798-1810), mis koosneb üld- ja 14. kreisikaardist. Atlasesse kuulus ka siin eksponeeritud Tallinna kreisi kaart. Tallinna ja Paldiski kreis oli nn asehalduskorra aegne (1783-96) nähtus. 1796. a ajalooline Harju maakond (kreis) taastati. Atlase kaardtidele on tingmärkidega kantud ka mõisad.

MELLINGER, JOHANN (1540-1603). Theologian, physician and cartographer of Halle.
Thuringia 1568,
Mansfeld 1571,
Limburg 1593, used later by Hondius & Blaeu.
Plans of Halle & Hildesheim for Braun & Hogenberg 1598.
[Tooley]

MERCATOR, GERARD (Gerard de Cremere el. Kremer)


Mercator till vänster, Hondius till höger.


(5/3 1512- 2/12 1594), belgisk-tysk geograf. Född i Rupelmonde i Flandern, död i Duisburg. Från 1530 studerade han vid universitetet i Leuven under astronomen och kartografen Gemma-Frisius (se denne), och var dennes assistent under arbetet med hans jordglob. Hans första självständiga arbete, en Palestinakarta från 1537, finns det idag bara en känd kopia av. Lika sällsynta är flera av hans andra tidigaste arbeten. År 1541 konstruerade han en jordglob över jordklotet och en himmelsglob, båda på uppdrag av kejsare Karl V. År 1552 slog han sig ned i Duisburg där han sedan fortsatte sin verksamhet. 1569 gav han ut en liten bok om kronologi och samma år kom hans framstående världskarta. 1578 gav han ut Ptolemaeus geografi, kompletterad med sina egna kartor. Detta verk kom i 7 nyutgåvor, den senaste 1794. Mercator är ansedd som den mest betydelsefulla geografen sedan Ptolemaeus. Hans främsta verk, "Atlas, sive cosmographicae meditationes de fabrica mundi" utkom första gången 1585 och slutfördes 1595, en kort tid efter hans död. Detta arbete var epokavgörande och kom fram till 1642 ut i 47 nyutgåvor med text på 6 olika språk. Under sina sista levnadsår hade Mercator goda medhjälpare i sina söner Rumold Mercator (se denne) och Arnold Mercator (se denne), samt tre av sina sonsöner. Ingen av dessa förde emellertid hans verk vidare. 1604 såldes företaget till Jodocus Hondius. På grund av den stora efterfrågan på Mercators atlas gav Jocodus Hondius ut en förminskad utgåva, "Atlas minor" (1607) som även den fick stor utbredning under en lång rad år. Som kartograf tog Mercator i bruk en ny, cylindrisk kartprojektion som visade sig vara särskilt användbar för sjökort, och användes under flera århundraden. (Averdunk. - Bagrow. - Nederl. biogr. X.) 

MERCATOR, ARNOLD (1537-87), son till Gerard Mercator. Arbetade med sin bror Rumold (se denne) i fadern Gerard Mercators (se denne) företag. 

MERCATOR, RUMOLD (ca. 1547-99), tysk kartograf son till Gerard Mercator (se denne). Född i Leuven, död i Duisburg. Han började som bokhandlarlärling hos förläggaren Arnold Birckman i Köln och arbetade sedan under flera år vid dennes filialer i London och Antwerpen. Men så kastade han sig över geografiska studier och blev sin fars medhjälpare. Världskartan 1587 är det första kända arbetet från hans hand. Senare följde en Europakarta och 1590 en Tysklandskarta. Efter faderns död ansvarade han för utgivningen av dennes atlas. (Averdunk.) 

METIO, [METIUS, MATIUS], ADRIANO (1571-1635). Mathematician and astronomer.
W. Frisia 1630, used by Hondius and Blaeu.
[Tooley]

MOITHEY, MAURILLE-ANTOINE (1752-ca. 1810), fransk geograf. Född och död i Paris. Under åren före den franska revolutionen var han matematiklärare för prinsen av Contis pager. Han gav ut flera atlaser och geografiska verk, varav kan nämnas "Recherches historiques sur Orléans" (1744). "Dictionnaire Hydrographique de la France" (1787) och "Atlas national portatif de la France suivant la nouvelle Division en 83 Départements" (1792). Han lät också ge ut särskilt komplicerade verk i geografiska och historiska ämnen. (Nouv. biogr. gen.) 

MOLETIUS, JOSEPH (1531-88), italiensk matematiker. Född i Messina, död i Padua. Han var under en tid lärare åt Prins Vincent av Mantua och blev senare professor i matematik i Padua. Efter uppdrag hos påven Gregor XIII och stadsrådet i Venedig, utförde han "Tabulas Gregorianas" som förbättring av kalendern. Förutom sin skickliga kommentarutgåva av Ptolomaeus gav han ut "Tabulas geographicas" och "Ephemerides coelestium motuum ab an. 1563 ad 1580". (Jöcher.) 

MOLL, HERMAN (d. 1732), engelsk kartograf. Föddes i Holland och kom ca. 1698 till London där han senare hade sin verksamhet. Arbetade först som kopparstickare för andra kartutgivare, men började snart på egen hand. Hans främsta verk är en stor atlas utan titel ca. 1700, "Atlas Manuale"  (1709), "Atlas Geographus" i 5 band (1711-17), "New and complete Atlas" (1719) och "Atlas Minor" (1729). Utarbetade dessutom kartor för "The Complete Geographer" (1709) och en rad andra geografiska och historiska verk. Han utgav även några böcker, som "A System of Geography" (1701). (Dict. nat. biogr. - Tooley.) 

MOLLER [MOLLERO], CHRISTIAN. Cartographer.
Fluvii Albis (Elbe) nov. delin. 1628, used by Hondius & Blaeu.
[Tooley]

MONTANUS, BENEDICTUS ARIAS, se ARIAS MONTANUS, BENEDICTUS. 

MORTIER, PIETER (d. 1711), boktryckare och bokhandlare i Amsterdam. Han omnämns första gången 1679, och från 1693 även som konsthandlare. 1690 fick han privilegium på tryckning av Sansons (se denne) och Jaillots (se denne) kartor. 1693 övertog han en ny atlas av dessa och samma år "Le Neptune Francios" av Charles Pene, Cassini m.fl. Vidare kan nämnas "Atlas nouveau des cartes geographiques choisies" (1703) och ett odaterat militärt kartverk, "Les Forces de l'Europe, Asie, Afrique et Amerique". Då barnen ännu var omyndiga fortsatte änkan verksamheten till sin död 1719. 1721 fick sonen Cornelius Mortier (se nedan) i kompanjonskap med Johannes Cóvens överta verksamheten. (Kleerkooper. - Phillips) 

MORTIER, CORNELIUS, son till MORTIER, PIETER. 1721 ingick han kompanjonskap med Johannev Covens (se denne), och förde sin fars verksamhet vidare under firmanamnet Cóvens et Mortier. Deras kartproduktion, nämnt under Cóvens, var förvisso den viktigaste delen av verksamheten, men bokproduktionen verkar också ha varit ganska omfattande. Under viss tid samarbetade de med brodern Pierre Mortier (död 1754) som hade sin egen verksamhet, bl.a. om utgivningen av ett stort illustrerat bibelverk. (Kleerkooper.) 

MOUNT & PAGE, engelsk kartförläggare. Firman grundades av Richard Mount som 1693 utgav G. Collins: Great Britain's Coasting Pilot. Tillsammans med Thomas Page utgav han 1702 "Atlas maritimus novus", som kom i flera utgåvor under de kommande åren. 1723 utgav T. Page, W. och F. Mount J. Norris "Complete Set of new Charts, North Se, Baltick". Firman bedrev sin verksamhet ännu 1763 och utgav då J.G. Alganas sjökartverk över Portugal och Medelhavet. (Phillips - Tooley.) 

MUNCH, PETER ANDREAS (1810-63), norsk vetenskapsman. Född i Christiania (Oslo), död i Rom. Han började studera 1828 och tog en juridisk ämbetsexamen 1934, blev 1837 lektor i historia, professor 1841. Var medlem av en rad lärda sällskap båda i sitt hemland och utomlands. Vid sidan om sin enorma och välkända insats som historiker, språkforskare och utgivare av norska källskrifter, sysslade han även med geografiska studier. 1849 gav han ut "Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen", men redan tidigare hade han ritat geologiska kartor för professor Keilhaus stora verk "Gaea Norvegica", och 1854 gav han ut sin första Norgekarta, kompletterad med en "Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge" (1846). Han ritade även kartor för barn- och skolböcker. Munchs karta över Norge är baserad på en ingående kämnnedom av landet, och utmärker sig för sin noggrannhet och sitt fina utförande. Kartan fick stort erkännande och utkom i många upplagor. Han blev belönad med medalj vid världsutställningen i Paris 1878. (E. Ellefsen: P.A. Munch som geograf. (Se nr. 448) - Halvorsen.) 

MUNTHE, GERHARD (1795-1876), norsk officer och historiker. Född och död i Hafslo. Blev 1811 officer och strax efter anställd som mättekniker vid "Den Geografiske Opmaaling". 1815-16 deltog han vid utarbetandet av den norska delen av den stora generalkartan över den skandinaviska halvön, utgiven 1826 av C.G. Forsell (se denne). Under åren 1817-43 var han lärare i kalligrafi och teckning vid Krigsskolan i Norge. 1825 utnämnd till kapten i armen men blev 1845 tvungen att ta avsked på grund av försämrad syn. Tillsammans med N.A. Ramm (se denne) utarbetade han de första länskartorna i Norge. - Munthe hade starka historiska intressen och bedrev omfattande studier av det gamla Norges geografi och stadsnamn, samt medeltidens släkthistoria. Författare av en rad avhandlingar. 1832 var han med om att stifta "Samfundet for det Norske Folks Sprog og Historie". Medlem av Vetenskapsakademin i Trondheim.  (N. biogr. leks. - de Seue.) 

MÜNSTER, SEBASTIAN (1489-1552), tysk kosmograf. Född i Ingelheim i Hessen, död i Basel. Studerade matematik, teologi och klassiska språk i Heidelberg och Tübingen. Blev senare fransiskanermunk och föreläste vid olika läroanstalter tills han 1529 utnämndes till professor i hebreiska vid universitetet i Basel. Münster bedrev ett betydande författarskap och hade rykte om sig som den tidens mest lärde, speciellt när det gällde hebreisk litteratur. I hans klassiska studier hade även matematik och kosmografi en naturlig plats. Hans första geografiska verk, som publicerades 1530, var ett band med upplysningar till en nyutgåva av en gammal Tysklandskarta, utarbetad av kardinal Nicolas Cusanus (se denne). 1532 slutförde han ett större kartverk: "Typus Cosmographicus Universalis". Senare följde "Geographia Universalis, Vetus et Nova", (5 utgåvor 1540-52) och "Cosmographia, Beschreibung aller Lender" (1544, och en rad senare utgåvor). Böckerna är rikt illustrerade med kartor, stadskartor och andra textillustrationer i träsnitt. Det är framförallt dessa verk som har gjort att hans namn är känt ända fram till vår tid. Idag verkar hans kartor i högsta grad primitiva och kuriösa, men de många utgåvorna visar att man då förstod och värdesatte Münsters verk. Slutligen kan nämnas att han var den förste som utarbetade särskilda kartor över de fyra då kända världsdelarna. (Allg. d. Biogr. - Bagrow.) 

MÜNSTER, SEBASTIAN (1489-1552). Studied mathematics, theology and classical languages in Heidelberg and Tübingen. His first geographical work was published in 1544, and two years later he completed a larger work, Cosmographiia umversalis. This, like Münster's later books, contained a large number of maps including city maps. Today they appear extremely primitive and somewhat strange, but he was much respected in his own time. [Sveriges sjökartor - A. Hedin]


N

NAGAEV, ALEKSEI IVANOVICH (1704-1781), rysk amiral. Nagaev skickades 1715 till Marinakademin i St Petersburg där han sex år senare blev underofficer. Redan efter några månader började Nagaev undervisa kadetter och detta pågick fram till 1724 på Kronstadt och sedan på Marinakademin i St Petersburg fram till 1729. Under dessa år hann Nagaev även med att övervaka arbetena på en kanal i Kronstadt. År 1723 publicerades tre nya sjökort i tredje upplagan av ryska sjöatlasen över Östersjön vilka Nagaev och I. L. Lyuberas hade uppmätt. Dessa är de första ryskproducerade sjökorten i den första ryska sjöatlasen över Östersjön. De två tidigare utgåvorna var i sin helhet kopior av Geddas svenska sjöatlas. Efter att mellan 1729 och 1733 karterat Kaspiska havet runt Astrakhan återvände Nagaev 1735 till St Petersburg. Åren 1741-42 förde Nagaev befäl på två resor mellan Arkangelsk och St Petersburg. På den andra resan sjönk hans fartyg och Nagaev ställdes inför rätta men frikändes och återinsattes i tjänst. Efter Vitus Berings död så sändes Nagaev iväg till Kamchatka för att kartera kusten och vattnen till Amurflodens mynning. I slutet av 1746 fick Nagaev i uppdrag av admiralitetet att producera nya och exakta sjökort varpå han presenterade dem med ett förslag på en sjöatlas över Östersjön vilket godkändes. Efter granskning av alla inkomna kartor från Nagaevs sjömätningar så graverades korten 1752 och gavs ut 1757. Denna sjöatlas kom att vara standardverket i 60 år tills admiral Sarychev kom ut med en ny. I norra Östersjön från Gotland och Ösel upp till Åland så använde man Nagaevs lodningar och djupsiffror både inom Ryssland men även internationellt i över 100 år. Nagaev fortsatte sin karriär under åren som följde och fortsatte att sammanställa kartor samt sköta praktiska göromål inom flottan bland annat såsom kommendant på Kronstadt. Han deltog i den kommission som utarbetade de nya lagarna under Katarina II men tenderade att vara i opposition. Han dog 1781 i St Petersburg och efterlämnade mycket icke publicerat material.
Läs mer om Nagaev och hans sjökort på engelska.  Se även Nagaevs kartor på 'Sjökartor.se'.

NAUCLERUS, OLOF (OLAUS) (1626-1706), svensk bergsman och lantmätare. Efter studier i Uppsala blev han 1557 anställd vid Bergsväsendet. Då Tröndelag vid freden 1658 tillföll Sverige följde han som lantmätare den svenske regeringskommissarien Lorentz Creutz på dennes resa till Trondheim för att fastställa de nya gränserna. Förutom gränsmätningen utförde han även ett flertal grundplaner av Trondheim stad, Domkyrkan m.m. Efter att svenskarna drivits tillbaka från Norge, återupptog Nauclerus sin verksamhet i Bergsväsendet och blev 1665 chef vid Stora Kopparberget i Dalarna. 

NEUHAUS, HEINRICH. På mitten av 1800-talet var panoramabilder av stadsmotiv en omtyckt konstnärlig genre. Få bilder har dock blivit så omtalade Neuhaus' stockholmspanorama från 1870-talet. Och anledningen är inte så svår att förstå. Sällan har en karta utarbetats med sådan omsorg och pedantisk noggrannhet.
Heinrich Neuhaus, en tysk färglitograf, kom till Stockholm i samband med färglitografins genombrott i Sverige på 1850-talet. Han bevisade snart sin skicklighet och fick i uppdrag att utföra ett Stockholms-panorama som skulle överträffa föregångarnas i fråga om detaljrikedom och exakthet.
Som underlag hade han en "platt" stadskarta som Topografiska Corpsen utfört 1862-67 och som i kompletterat skick utgavs 1870. Till detta hade han så fotografier av en del centrala stadsportar och ritningar av fasader. Men det räckte inte.
För att kunna lösa problemet med det höga flygperspektivet måste han också se vad som gömdes innanför fasaderna. Och då fanns det bara ett sätt - att själv besöka varenda bakgård i staden och teckna av vad som fanns inne i kvartersblocken! Det blev tusentals skisser och det tog också flera år att slutföra arbetet.
I december 1875 var han klar. Tryckningen kunde börja. På Centraltryckeriets övervåning, Vasagatan 11, dunkade pressarna fram de första exemplaren av den mest noggranna och detaljrika karta, som någonsin gjorts över Stockholm.
Man kan förmoda att han kände sig stolt över sitt verk. Men tyvärr fick han aldrig uppleva allmänhetens applåder. Natten mellan den 19 och 20 december brann hela övervåningen i tryckeriet ner. Och hela upplagan av kartan blev aska, utom tre exemplar som hann räddas undan.
NEYMAN (Nyman, Nyeman, Newman), JOHAN (Hans). Kopparstickare. Född 15.., död 16… Verksam i Sverige o. 1616-23. Elev till Valentin Trautman. Medföljde troligen denne till Sverige o. 1616. Hade 1620 av K. Maj:t fått »något arbete under handen», för vilket han 9/2 i ersättning uppbar 60 dlr smt (Kammarkoll. Reg.). S. å. levererades till kopparstickaren Hans Nyman 5 alnar svart kläde och 6 alnar foderboj (Klädkamm. räk.). Kopparstickaren Hans Etzer erhöll i lön för tiden 4/7-27/9 1621 59 ¾ dlr smt (Räntek. boken). S. å 16/12 utbetalades till kopparstickaren Johan Newman 20 dlr smt »till att köpa materia till H. K. M. wapn» (Räntek. boken). Guldsmeden Jochim von der Fecht hade 1622 14/11 å kopparstickaren Hans Jurgens vägnar en fordran att bevaka hos kronan för utfört arbete (Räntek. boken). N., som vid ett tillfälle kallas »förlupen kopparstickare», synes 1623 ha avvikit ur landet. — De båda ovan nämnda Hans Etzer och Hans Jurgen äro med stor sannolikhet identiska med Johan Neyman.
ARBETEN:
Bibeln, Sthlm 1618: Geographisk afritning huru thet förlofvade landet hafver waridt belägit, karta över Palestina, efter J. Lenéus och V. Trautman.
(Hultmark, 1944.)

NICOLAUS GERMANUS, (Often called "Donis" from a misapprehension of the title "Donnus" or "Donus" an abbreviated form of "Dominus").
A fifteenth-century cartographer, place of birth, and date of birth and death unknown. The first allusion to him of authentic date is an injunction of Duke Borso d'Este (15 March, 1466) to his referendary and privy counselor, Ludovico Casella, at Ferrara, to have the "Cosmographia of Don Nicolò" thoroughly examined and then to determine a recompense for it. The duke, on the thirtieth of the same month, called upon his treasurers for 100 florins in gold "to remit as a mark of his appreciation to Donnus Nicolaus Germanus for his excellent book entitled 'Cosmographia'". On 8 April, 1466, the duke again drew thirty golden florins to present to the Rev. Nicolaus, who "in addition to that excellent Cosmography" (ultra illud excellens Cosmographie opus) had dedicated to the duke a calendar made to cover many years to come ("librum tacuini multorum annorum"). The "Cosmographia" as preserved in the Bibliotheca Estensis at Modena comprises a Latin translation of the Geography of Ptolemy with maps. The version of the geographical text is substantially the same as that dedicated in 1410 to Pope Alexander V by Jacopo Angelo, a Florentine. In the execution of the maps, however, Nicolaus, instead of adhering to the flat projection of Ptolemy, chose what is known as the "Donis-projection", because first worked out by him, in which the parallels of latitude are equi- distant, but the meridians are made to converge towards the pole. He likewise introduced new modes in delineating the outlines of countries and oceans, mountains and lakes, as well as in the choice of cartographic proportions. He reduced the awkward size to one which was convenient for use; the obscure and often unattractive mode of presentation he replaced by one both tasteful and easily intelligible; he endeavored to revise obsolete maps in accordance with later information and to supplement them with new maps. While his first recension embraced only the twenty-seven maps of Ptolemy (one map of the world, ten special maps of Europe, four of Africa, twelve of Asia), the second comprised thirty (including in addition modern maps of Spain, Italy, and the Northern countries: Sweden, Norway, and Greenland). The last-named enlarged recension he dedicated as priest to Pope Paul II (1464-71). He dedicated to the same pontiff his third recension, containing thirty-two maps, adding modern maps of France and the Holy Land. The works of the German cartographer were of great value in diffusing the knowledges of Ptolemy's Geography. The first recension, probably the very copy in the Lenox Library (New York), is the basis of the Roman editions of Ptolemy bearing the dates 1478, 1490, and 1507; on the third, certainly the copy preserved in Wolfegg Castle, are based the Ulm editions of 1482 and 1486. By combining the Roman and Ulm editions Waldseemüller produced the maps of Ptolemy in the Strasburg edition of 1513, which was frequently copied. The modern map of the Northern countries, made by Claudius Clavus, which Nicolaus embodied in his second recension of Ptolemy, was perhaps the source of the Zeni map which had such far-reaching influence, and likewise of the maritime charts of the Canerio and Cantino type. The revised map of the Northern countries in the third recension of Nicolaus, which placed Greenland north of the Scandinavian Peninsula, was a powerful factor in cartography for a century, especially as Waldseemuller gave the preference to this representation in his world and wall map of 1507, "the baptismal certificate of America". Because of these and other services to geography and cartography, as for example, by the revision of Buondelmonte's "Insularium", it would be desirable to have it established whether Nicolaus was really, as I conjecture, a Benedictine father of the Badia at Florence.
(FISCHER, Nicolaus Germanus in Entdeckungen der Normannen in Amerika (Freiburg, 1902), 75-90, 113 sqq. (Eng. tr., London, 1903), 72-86, 108 sqq.)

NILSSON, ERICH se Aspegreen.

NISSEN, PER SCHJELDERUP (1844-1930), norsk officer och kartograf. Född och död i Oslo. Han var från 1868 knuten till "Norges Geografiske Opmåling". 1897 blev han överste och samma år medlem av den norsk-ryska gränskommissionen. Från 1900 var han chef för "Norges Geografiska Opmåling". Blev 1906 utnämnd till generalmajor och chef för "Bergenske Brigade". - Nissens första karta, "Cammermeyers Reisekart över det sydlige Norge" kom 1881 och följdes året därpå av en liknande karta över det nordligaste delarna av Norge. Båda utkom senare i många utgåvor. 1905 gav han på Aschehougs förlag ut både en karta över de sydliga delarna av Norge i 4 blad och ett över norra Norge. Båda dessa blev tryckta på nytt 1914. Efter sitt avsked som officer 1912 kunde Nissen hänge sig helt åt sina geografiska och kartografiska intressen. 1914 utgav han en Norgebeskrivning, "Faedrelandet" och 1921 sin stora ekonomiska atlas över Norge. Under ett antal år var han förman i "Det norske Geografiske Selskap" och 1901 blev han medlem av den internationella lantmätningen. Som militär verkade han under en tid som lärare vid krigsskolan i Norge och gav även ut läroböcker. (N. biogr. leks.) 

NORDENANKAR, JOHAN (1722-1804), svensk sjöofficer. Född i Orlunda, död i Fliseryd. Blev löjtnant vid amiralitetet 1750 men gick strax därefter i utländsk örlogstjänst. 1755 återvände han till den svenska flottan som kapten, 1766 blev han kommandörkapten och 1772 konteramiral. Adlad 1756. Var från 1758 knuten till det svenska kustmätningsarbetet. 1772-97  direktör för sjökartverket. Ett resultat av hans verksamhet var den så kallade "Nordenankars atlas" som utkom 1782-97. Han författade den första svenska läroboken i navigation (1756). Medlem av Vetenskapsakademien i Stockholm. (Lönborg, s. 183ff. - Sv. män och kv.) 

NORDENANKAR, JOHAN CORVIN (1722-1804). In 1773, Rear Admiral Johan Nordenankar was appointed director of maps, directly under the royal court. The maps were engraved by Fredric Akrel and Eric Åkerland. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

NORDENCREUTZ, svensk adlig ätt, som härstammar från Jakob Hagman (se NORDENCREUTZ, JAKOB) och Filip Schultz (se NORDENCREUTZ, FILIP), hvilka 1719 samtidigt adlades med namnet N. och 1720 introducerades på samma nummer. Den förre slöt själf sin ätt. [Nordisk Familjebok, 2:a upplagan]

NORDENCREUTZ, JAKOB, landtmätare, f. 12 dec. 1671 i Nyland, d. l mars 1747 i Stockholm, erhöll efter verksamhet i Ingermanland, Västmanland samt vid landtmäterikontoret år 1710 fullmakt att vara direktör öfver landtmäteriet i Sverige och Finland samt underliggande provinser. Han adlades 1719 med namnet N. (han hette förut Hagman). Under N:s chefstid lades ett nytt verksamhetsområde till landtmätarna därigenom, att justeringen af mått och vikt anförtroddes dem genom ett k. br. 1735, hvarjämte ett icke obetydligt antal geografiska mätningar utfördes. 1725 utfärdades ny instruktion för landtmätarna, i hvilken bl. a. infördes föreskrift, att handlingarna ang. jorddelningar skulle inges till ord. ting och stadfästas. 1734 erhöll N. tillstånd (bekräftadt med privilegium 1738) att låta trycka provinskartor o. d. För ändamålet inköptes särskild tryckpress, som uppställdes inom landtmäterikontoret, hvarefter åtskilliga provinskartor utgåfvos. Sedan genom ett k. br. 1740 förordnats, att landsskillnaderna emellan särskilda höfdingdömen skulle afmätas, utfärdade N. 9 juni s. å. cirkulärbref till samtliga landtmätare med anvisningar till efterrättelse vid gränsernas upptagande. De förrättningar, som på grund häraf blifvit utförda, ega stort värde för bedömande af sträckningen af ifrågavarande administrativa gränser. [Nordisk Familjebok, 2:a upplagan]
BLAND ARBETEN:
1739. Charta öfwer Mälaren [Kartografiskt material] / med Kongl. Maijts nådigste privilegio utgiwen af dess Lantmäterij contoir igenom Jacob Nordencreutz ; [graverad av] E. Geringius sculpsit.

NORDENCREUTZ, FILIP, gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef han major och ordf. i kommissionen för uppgörandet af förslag till befästandet af avenyerna till Norrköping, Nyköping och Södertälje. 1740 utnämndes han till generalkvartermästarlöjtnant och chef för finska fortifikationsbrigaden och blef 1741 befälhafvare af fortifikationsstaten vid armén i Finland. Natten till 18 juni 1742, då han kommenderats att vid Kvarnby i Nyland utstaka läger för armén, blef han öfverfallen och tillfångatagen af kosacker, som läto honom slitas itu af två hästar, vid hvilka han fastbundits. Hans sargade lik bisattes af svenskarna i Fredrikshamns kyrka, med hvilken det kort därpå uppbrann. [Nordisk Familjebok, 2:a upplagan]

NORDENCREUTZ, FREDRIK JAKOB, f. 1723, d. 1793 som öfverste och chef för finska fortifikationsbrigaden. Son till Filip Nordencreutz.
BLAND ARBETEN:
Manuskriptkarta - "Special hydrographisk carta öfwer Öster-Giötlands skiärgård ifrån Näfweqwarn till Walmarswijk [Kartografiskt material] : med dess öar, holmar ock siöar, samt skiär, hamnar ock redder, med segellederne för stora ock små fartyg / observerat, plicktat ock peijlat uti Augusti månad 1734 af Nils Strömcrona. Renowerad ock efter andre cartor tillökt af F.I. Nordencreutz" [Nordisk Familjebok, 2:a upplagan]

Manuskriptkarta, 1749 - "Carta no. 1 öfwer södre delen af Sawolax [Kartografiskt material] : utwisandes de större ock mindre wägar ifrån den nu projecterade gräntzen in åt Sawolax ock Tawastehus läner, samt huru de med siöar ock watten befinnas coupperade / sammandragen af Fred. Iac. Nordencreutz"

NORDENCREUTZ, JAKOB MAGNUS, f. 1763, d. 1834 som öfverstelöjtnant och fortifikationsbefälhafvare i Landskrona, voro framstående fortifikationsofficerare. Den förre var lärare i fortifikationsvetenskapen för prinsarna Gustaf, Karl och Fredrik Adolf och ledde 1776 utarbetandet af en militärkarta öfver Finland. Den senare var 1793-96 lärare i fortifikation för konung Gustaf IV Adolf och uppförde Uppsala universitets orangeribyggnad. Son till Fredrik Jakob Nordencreutz. [Nordisk Familjebok, 2:a upplagan]

NORDENSKJÖLD, OTTO HENRIK (1747-1832). Naval commission in 1764, retiring as vice-admiral 1790. The royal letter of discharge lauded him for his "splendid fidelity and bravery." [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

NORMANN, F., norsk amatörtecknare som inte kunnat identifieras. 

NORRIS, JOHN Sir, engelsk amiral (o. 1660-1749), deltog som fartygsbefälhavare i sjöstriderna på 1690-talet och under 1700-talets första år, blev 1708 viceamiral och låg 1709 utanför Helsingör med uppdrag att hindra fransk spannmålsinförsel från östersjöhamnarna. 1709 amiral, var han 1710-11 överbefälhavare för Medelhavsflottan. 1715, 1716 och 1718 var han befälhavare för de till Östersjön sända engelska flottor, som avsågo att öva press på Sverige. Efter Karl XII:s död sändes han ånyo till Östersjön för att mota de ryska planerna mot Sverige men lyckades ej förhindra ryssarnas härjningar på den svenska östkusten och intog i det hela en passiv hållning. 1734-44 var han överbefälhavare för engelska flottan. (Svensk Uppslagsbok)  
Se även Norris kartor under 'Sjökartor'


O

OLAUS MAGNUS, se MAGNUS, OLAUS.

OLLIVE, FRANCOIS. Utförde troligen en karta över Medelhavet och med dess länder. Marseille 1762? (RdeT.)



Abraham Ortelius

ORTELIUS (ORTELS, WORTELS), ABRAHAM (1527-98), belgisk kartograf. Född och död i Antwerpen. Efter studier i grekiska, latin och matematik började han i 20-årsåldern som karthandlare. Först 1564 offentliggjorde han sitt första självständiga arbete, en världskarta på 8 blad (idag endast känt i ett exemplar). Ett antal mindre specialkartor utkom senare och 1570 lade han fram sitt främsta verk, "Theatrum Orbis Terrarum" som betecknar en epok i kartografins historia. Det var den första systematiskt utarbetade kartsamlingen baserad på samtida forskningsresultat. Flera av den tidens främsta geografer var hans medarbetare. Första utgåvan av "Theatrum" innehöll 70 kartor på 53 blad. Härtill kom under åren 1573-95, 5 supplement med totalt 108 kartor. Ortelius atlas trycktes redan första året i 4 utgåvor. Till 1612 utkom inte mindre än 43 folioutgåvor med text på 7 olika språk. Dessutom trycktes 31 utgåvor i förminskat format under åren 1576-1697. De historiska kartorna samlades i en egen atlas, "Theatrum Orbis Terrarum Paregon; sive veteris Geographiae Tabulae" som även den kom i flera upplagor. - För kartografins historia har Ortelius bidragit med stora förtjänster genom "Catalogus auctorum" som medföljde hans atlas. Här nämner han alla tidigare och samtida kartografer som har varit hans källor och redogör utförligt för deras arbeten. Detta register, som är en ovärderlig källa till kunskap om de gamla kartograferna, har bearbetats och utgetts av Leo Bagrow. (Bagrow.) 

ORTELIUS, ABRAHAM (1527-1598). Flemish cartographer who lived and worked in Antwerp. Began his career as a map trader. His first independent work was produced in 1564 and in 1570 came his chef-d'oeuvre, Theatrum Orbis Terrarum, the first systematic collection of maps based on contemporary maps, re-engraved to fit a standard format. For almost 50 years, it was one of the most widely used atlases. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

OTTENS, R. & I., holländskt kartförlag, etablerat i Amsterdam 1726 av bröderna Reiner och Iosua Ottens vid deras övertag av ett äldre konst- och kartföretag. Firman utgav en större atlas och en "Atlas Minor" i en rad odaterade utgåvor. De ombesörjde även nyutgåvor av Louis Renards (se denne) navigationsatlas. Detta kan tyda på att det var hans företag som de övertog. (Kleerkooper. - Phillips) 


P

PAGE, THOMAS, engelsk kartförläggare under början av 1700-talet. - Se MOUNT & PAGE. 

PAGÉS, PIERRE MARIE FRANCOIS, vicomte de (1748), fransk sjöofficer. Född i Toulouse, död i Saint-Domnique på Haiti. Som löjtnant ledde han 1767-71 en expedition som sökte finna Nordostpassagen. Han tvingades ge upp hoppet om detta, men förestod istället en rad vetenskapliga observationer och mätningar i Indiska Oceanen och Stilla Havet. 1772 deltog han i Kerguelen-Trèmarecs exedition till sydpolsområdet och 1776 ledde han en nordpolsexpedition. Han nådde emellertid inte längre än till Svalbard. Hans bok om dessa tre resor, "Voyages autour du monde et vers les deux póles" utkom 1782 och blev översatt till flera språk, däribland svenska. Efter att ha avancerat till kapten drog han sig 1782 tillbaka i Saint-Dominique där han drev en plantage. Han blev mördad under ett negeruppror i förbindelse med franska revolutionen. (Nouv. biogr. gen.) 

PALAIRET, JOHN (1697-1774), engelsk kartograf. Född i Montauban, Frankrike, död i London. Han kom till England som "agent of the States-General" och blev fransklärare åt kung George II:s barn. Förutom diverse filologiska verk utgav han 1754-55 "Nouvelle Introduction à la Géographie Moderne" i 3 band, samt "Atlas Méthodique" med 53 kartor 1754. (Dict. nat. biogr.) 

PASS, J. (ca. 1828), engelsk kartgravör. Inga upplysningar hittade. 

PAULSEN, OLAF HERMAN (1862-1948), norsk officer. Född i Bergen, död i Oslo. Började studera 1882, blev officer 1889 och kapten i "Bergenske Brigade" 1897. 1916 tog han avsked. Under åren 1895-99 var han mättekniker vid "Norges Geografiska Oppmåling". Till Norges jubileumsutställning 1914 utförde han ett par stora reliefkartor. Han var även målare och bildhuggare och deltog i flera utställningar och tävlingar. Under en tid ledde han Bergens konstförening. 

PERSONNE, LORENS EDVARD.
Kartgravör. Född 1790 28/1 i Stockholm (Klara), död 1822 26/3 i samma stad (Hovförs.). Son av hovkamreraren Johan Magnus P. och Beata Elisabeth Bjurman. Elev av kartgravören Carl Gustaf Lundgren 1810 samt vid Konstakademien från 1811.
Bland arbeten:
N. G. WERMING, Kartor öfver svenska städer, u. o. [1806-19]: 40 blad, bl. a. Belägenheten omkring Kongelf 1808. 1809 års riksgräns emellan Sverige och Ryssland. Belägenheten af Säter 1811. Belägenheten af Strömstad 1814. Belägenheten af Sköfde 1816. Plan och läge af Stockholm 1818.
Archiv af nyare resor till lands och sjöss, I-VI, 1810-11: ett 10-tal kartor och planer över bl. a. Kanarieöarna och Konstantinopel.
Planes et cartes á 1’histoire universelle, 1811, kpst.
E. G. GEIJER, De pugna Pultavensi, diss., resp. C. F. Wrede, Uppsala 1818: karta över Karl XII:s marscher 1700-09 samt plan över Poltava.
(Hultmark, 1944.)

PENNANT, THOMAS (June 14, 1726 - December 16, 1798) was a Welsh naturalist and antiquary.
The Pennants were a Welsh gentry family from the parish of Whitford, Flintshire, who had built up a modest estate at Bychton by the seventeenth century. In 1724 Thomas' father, David Pennant, also inherited the neighbouring Downing estate from a cousin, considerably augmenting the family's fortune. Downing Hall, where Thomas was born in the 'yellow room', became the main Pennant residence.
Pennant received his early education at Wrexham grammar school, before moving to Thomas Croft's school in Fulham in 1740. In 1744 entered Queen's College, Oxford, later moving to Oriel College. Like many students from a wealthy background, he left Oxford without taking a degree, although in 1771 his work as a zoologist was recognised with an honorary degree.
At the age of twelve, Pennant later recalled, he had been inspired with a passion for natural history through being presented with Francis Willughby's Ornithology. A tour in Cornwall in 1746-1747, where he met the antiquary and naturalist William Borlase, awakened an interest in minerals and fossils which formed his main scientific study during the 1750s. In 1750, his account of an earthquake at Downing was inserted in the Philosophical Transactions of the Royal Society, where there also appeared in 1756 a paper on several coralloid bodies he had collected at Coalbrookdale, Shropshire. More practically, Pennant used his geological knowledge to open a lead mine, which helped to finance improvements at Downing after he inherited in 1763.
In 1757, at the instance of Carolus Linnaeus, he was elected a member of the Royal Swedish Society of Sciences. In 1766 he published the first part of his British Zoology, a work meritorious rather as a laborious compilation than as an original contribution to science. During its progress he visited the continent and made the acquaintance of Buffon, Voltaire, Haller and Pallas.
In 1767 he was elected a fellow of the Royal Society. In 1771 his Synopsis of Quadrupeds was published; it was later expanded into a History of Quadrupeds. At the end of the same year he published A Tour in Scotland in 1769, which proved remarkably popular and was followed in 1774 by an account of another journey in Scotland, in two volumes. These works have proved invaluable as preserving the record of important antiquarian relics which have now perished. In 1778 he brought out a similar Tour in Wales, which was followed by a Journey to Snowdon (part one in 1781; part two in 1783), afterwards forming the second volume of the Tour.
In 1782 he published a Journey from Chester to London. He brought out Arctic Zoology in 1785-1787. In 1790 appeared his Account of London, which went through a large number of editions, and three years later he published the autobiographical Literary Life of the late T. Pennant. In his later years he was engaged on a work entitled Outlines of the Globe, volumes one and two of which appeared in 1798, and volumes three and four, edited by his son David Pennant, in 1800. He was also the author of a number of minor works, some of which were published posthumously. He died at Downing.
The correspondence he received from Gilbert White was the basis for White's book The Natural History and Antiquities of Selborne. Unfortunately Pennant's letters to White have been lost.

PERINGSKIÖLD, JOHAN, fram till adlandet 1693 Peringer, född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm, fornforskare. Yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.
Johan Peringer blev student i Uppsala 1677, antogs 1680 till "ämnesven" vid Antikvitetskollegium och blev 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Johan Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och avteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgavs under namn av Bautil.
Sedan han 1689 blivit assessor i Antikvitetskollegiet, ägnade Peringer sig huvudsakligen åt samlandet av ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och han lämnade efter sig betydande, hos Vitterhetsakademien förvarade avskriftssamlingar ("Bullarium", m.m.; se art. Svenskt Diplomatarium). 1693 blev Peringer efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades samma år med namnet Peringskiöld. Han var 1698-1711 även isländsk translator. Peringskiöld erhöll 1719 kansliråds värdighet.
1697 utgav P. Snorre Sturlassons "Heimskringla" med latinsk och svensk översättning, 1699 Johannes Cochlæus' Vita Theodorici, regis ostrogothorum med anmärkningar och 1700-1705 Messenius' Scondia illustrata. Av hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gothicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans övriga arbeten märkas en tolkning av Wilkina (1715), en upplaga av Anna Fickesdotter Bülows Chronicum genealogicum (1718) samt Ättartal för Swea och Götha konunga hus (1725), tryckt först efter hans död, fastän utarbetat redan 1692.
Dessutom utgav han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl.a. sin ännu alltjämt brukbara samling "Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica" (i KB), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer av biografiskt innehåll.
Som forskare är Peringskiöld befryndad med Olof Rudbeck, och särskilt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartavlor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga ägde han däremot, och många av hans verk är därför ännu källor, som kan, om än med urskillning, rådfrågas.
Far till filologen och antikvarien Johan Fredrik Peringskiöld (1689-1725).

PHARUS-VERLAG, tyskt förlag, grundat i Berlin 1900 för utgivning av kartor, särskilt stadskartor. En säregen finess med dessa var att offentliga byggnader och sevärdigheter avbildades med miniatyrteckningar. Senare utkonkurrerat av liknande men bättre kartor.  

PHILIPPE DE PRETOT, ÉTIENNE-ANDRÉ (ca. 1708-87), engelsk bokhandlare och förläggare. Född i London, död i Brighton. 1788 öppnade han i Leicester en bok- och pappershandel som snart blev ett centrum för revolutionär litteratur. Vid sidan om detta startade han 1792 en tidskrift, "Leicester Herald", som han själv redigerade. 1795 flyttade han sin verksamhet till London och grundade där tidskriften "Monthly Magazine" och flera andra skrifter. Hans förlagsverksamhet omfattade särskilt klassisk litteratur samt geografiska och naturvetenskapliga verk. 1807 blev han vald till sheriff av London. (Dict. nat. biogr.) 

PHILLIPS, RICHARD Sir  (1767-1840), fransk historiker. Född och död i Paris. Bedrev privatundervisning i historia och geografi och hade en ställning som "censeur royal". Av hans författarskap kan nämnas "Essai de Géographie" (1774), "Analyse chronologique de l'Histoire universelle" (1752), "Cosmographie universelle" (1769) och "Révolutions de l'Universe" (1763). Han var huvudförfattare till "Atlas universel" som kom 1787. Medlem av "L'Académie des Sciences et belle-lettres" i Angers. (Nouv. biogr. gen.) 

PHIPPS, CONSTANTINE JOHN, BARON MULGRAVE (1744-92), engelsk sjöofficer. Född på Irland, död i Liège. 16 år gammal gick han in i marinen och blev efter några år löjtnant och senare kapten. 1773 ledde han en expedition som skulle söka en nordlig sjöförbindelse till Indien. Expeditionen kom inte längre än till Svalbard där den tvingades vända på grund av packisen. Hans bok om denna resa, "A voyage towards the North Pole" utkom 1774 och blev även översatt till andra språk. 1778 deltog Phipps i kriget mot Frankrike. Senare arbetade han med administration av den indiska handeln och plantagedriften. Sedan 1777 var han medlem av parlamentet. (Dict. nat. biogr.) 

PIJNACKER [PYNACKER], CORNELIUS (1570-1645). Dutch cartographer.
Drent 1634, used by Hondius & Blaeu.
[Tooley]

PINKERTON, JOHN (1758-1826), skotsk historiker. Född i Edinburgh, död i Paris. Efter att ha studerat rättsvetenskap under en tid, utvecklade han från 1780 ett rikt författarskap och hade bl.a. stora förtjänster med sina utgåvor av äldre skotsk folkdiktning. I övrigt omfattade hans författarskap många olika specialfält inom historia. Bland hans främsta verk kan nämnas "History of Scotland" (1797). Han gav även ut flera geografiska arbeten, som "Voyages and Travels", ett mästerverk om 16 band (1807-14) och "Modern Geography" (1802). Hans "New Modern Atlas" kom 1808-09 och räknas som ett arbete av hög kvalitet. (Dict. nat. biogr. - Tooley) 

PISCATOR, NICOLAUS, JOH., se Claes Visscher. 

PITT, MOSES (d. 1696), engelsk förläggare och kartograf. 1668 etablerade han sig som förläggare. 1680 påbörjade han utgivningen av ett stort atlasverk, "English Atlas" efter mönster av de holländska kartverken, först och främst Janssonius (se denne), vars arvingar han arbetat tillsammans med. Pitt blev emellertid ruinerad efter att de 4 första banden utkommit och verket blev aldrig slutfört. Pitt själv blev satt i häkte under en tid och skrev sedan en uppseendeväckande bok om förhållandena där, "The Cry of the Oppressed" (1691). (Dict. nat. biogr.) 

PLANTIN, CHRISTOPHE (1514-1589), fransk-nederländsk boktryckare, tryckte i Antwerpen från 1550 bl.a. liturgiska verk och en "Biblia polyglotta" (8 bd, 1569). P. hade bl.a. en filialofficin i Leiden, som 1586 övertogs av svärsonen F. Raphelengh. P:s efterträdare i ANtwerpen blev hans svärson Jan Moerentorf (Moretus), under vars son, Balthasar Moretus (1574-1641), P. P. Rubens knöts till företaget. - P.-trycken (o. 1600 torde finnas) utmärka sig för vacker utstyrsel och praktiskt format samt stor noggrannhet i tekniken. Tryckeriet ägde bestånd i Antwerpen till 1876, då det inköptes av staden och blev Musée Plantin-Moretus. (Svensk uppslagsbok)
Christophe Plantin ombesörjde efter 1579 utgivningen av Ortelius atlas "Theatrum Orbis Terrarum".

POLHEIMER, JOHAN MAGNUS (1763-?). Fought at the Battle of Svensksund in 1790. In 1793 oversaw the construction ofa new lighthouse at Falsterbo. 1805-11 shipyard commander in Malmö. Appointed the Navy's Major Mecanicus' in 1809. Was involved in the building of new docks in Malmö, Ystad and Helsingborg. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

PONTOPPIDAN, CARL (1748-1822), dansk nationalekonom. Född i Bergen, död i Köpenhamn. Han kom som ung till Island där han blev assistent vid Handelskompaniet. 1774 verksam som  köpman och 1781 administrativ direktör för den "Kgl. grönlandske, islandske, finmarkske och faeröske Handel". 1791 blev han vice rådman och 1804 rådman i Köpenhamn. Han utsågs till statsråd och utvecklade ett rikt författarskap, särskilt i ämnen som handel, fiske och valfångst. Av särskilt intresse för Norge är "Det finmarkske Magasins Samlinger" (1790). (Bricka). 

PONTOPPIDAN, CHRISTIAN JOCHUM (1739-1807), dansk kartograf. Född i Lille Naestved, död på Lolland. 18 år gammal avbröt han sin skolgång och gick i utländsk krigstjänst. Vid hemkomsten 1773 fick han anställning som lärare i teckning vid den kungliga "Landkadetkorps". 1800 tog han avsked. Hans första kartarbete, som omfattade hela Skandinavien och delar av Ryssland, kom ut 1781. Som tillägg till sina olika kartor utarbetade han textband med "Geographiske Oplysninger". Hans kartor räknas till den tidens främsta och mest omfattande. (Bricka. - Ehrencron.) 

PONTOPPIDAN, ERIK (1698-1764), dansk-norsk teolog och författare. Född i Aarhus, död i Köpenhamn. 1716 började han studera och tog en teologisk examen 1718. Verkade senare som lärare och präst i ett antal städer. 1740 blev han professor i teologi vid universitetet i Köpenhamn, 1747 biskop i Bergen och 1755 prokansler vid universitetet. Av hans omfångsrika författarskap nämns här endast "Det förste Forsög paa Norges naturlige Historie" i två band (1752-53), rikt illustrerat med bilder och naturhistoriska figurer. Detta verk kom även i en tysk och en engelsk utgåva. (Ehrencron.) 

PROBST Stor familj av konstnärer och tryckare verksamma i Augsburg.
Johann Balthasar Probst 1504 - 1570.
Georg Balthasar Probst 1673 - 1748.
Johann Friedrich Probst 1719 - 1781.
Jean Michel Probst 28/8 1721 - 1/8 1771.
Georg Balthasar Probst 1732 - 1801.
Johann Michael Probst d.y. 1757 - 1809.

PROBST, GEORG BALTHASAR, was the most important member of an Augsburg family of artists and publishers. He was the German representative of the "Vue d'Optique" , a genre of copper engravings showing in the size of this here shown print the architectural "wonders of the world" to people mainly during fairs. The prints were pushed into a view box and the viewers, one at a time, could look through a lens to see the prints inserted into the box by the operator, for money, of course. There were French, Italian, Spanish, publishers of Vue d'Optique prints. But the most famous and the most true to facts ones came from the Augsburg workshop of G.B. Probst. He produced ca. 400 of them, not only views of places, but also a variety of other subject matters. While most prints of this genre were loudly and heavily colored, a small series was left black and white, truly showing their artistic value beyond the fulfilment of curiosity at fairs.

PROBST, IEAN GEORGE. Namnet nämns på bl.a. en globkarta utgiven i Augsburg 1786. "Iean George Probst Fils".

PROBST, JEAN MICHEL. Gav ut en globkarta i Augsburg år 1786. Familjen Probst graverade flera kartor under 1700-talet i Augsburg. Bl.a. Seutters karta över Konstantinopel c:a 1770.


Claudius Ptolemaios


PTOLEMAIOS, CLAUDIUS (Ptolemaeus / Ptolemy) (ca. 150 e. Kr.), den äldre tidens mest berömda astronom, geograf och matematiker. Hans astronomiska teorier var ledande under 14 århundraden, och hans främsta verk, "Syntaxis" eller "Almagest", avlöstes inte förrän Newtons banbrytande forskning. Hans "Geographia" dominerade hela den kristna och muhammedanska världen under 1500 år. Det var Ptolemaeus som införde begreppen längd- och breddgrader, det system som geografin sedan dess följt i alla tider. Efter uppfinningen av boktryckerikonsten kom hans främsta geografiska verk helt eller delvis ut i en rad utgåvor, som oftast kompletterades med senare forskningsresultat och nyare kartritningar. Till år 1700 hade 45 utgåvor på många olika språk utgivits. Sedan dess har ytterligare 7 utgåvor tillkommit, den senaste år 1883. (Salmonsen.- Tooley.) 

PUFENDORF, SAMUEL VON (1632-94), tysk-svensk historiker. Född i Sachsen, död i Berlin. Han studerade rättsvetenskap och filosofi i Leipzig och Jena, tog magistergraden 1656 och blev 1661 professor vid universitetet i Heidelberg. 1667 kallad att bli professor i natur- och folkrätt i Lund, och 1677 utnämnd till svensk rikshistoriograf. Han utgav en rad juridiska och historiska skrifter. Av störst intresse i detta sammanhang är det stora verk om Karl X Gustaf, "De rebus a Carolo Gustavo, Sueciae regis, gestis commentariorum libri septem" som kom 1696. Verket är illustrerat med en mängd kartor och bilder i kopparstick. (Sv. män och kv.) 


R

RAEDER, NICOLAY CASPARY (1870-1921), norsk officer. Han började studera 1888, tog examen vid "Krigsskolen" 1891, blev 1900 kapten och 1916 major och chef för norska generalstabens kommunikationsavdelning. Under en rad år var han knuten till "Norges Geografiske Opmaaling" som chef för den topografiska avdelningen. Han gav ut flera rese- och bilkartor över Norge. (Studentene fra 1888. - U.B.)

von RAJALIN, JOHAN (1715-1786). Naval officer, serving under the Dutch flag in the 1730s. Took part in battles against Turkish pirates. Shipyard major, vice-admiral and in 1769, governor of Blekinge province. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

von RAJALIN, OLOF (1713-1764). Shipyard commander in Karlskrona 1755. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

RAMM, NIELS ARNTZEN (1793-1839), norsk officer och kartograf. Född i Vinger, död i Christiania (Oslo). Blev 1809 sekondlöjtnant vid "Nordenfjeldske Infanterikorps", 1812 premierlöjtnant vid "2. Akershuiske infanteribrigade" och 1822 kapten. 1812 blev han knuten till "Den Geografiske Opmaaling", från 1818 som mättekniker. P.g.a. försämrad syn blev han 1835 tvungen att ta avsked. Då kartläggningen 1823 stoppades p.g.a. penningbrist, sökte han tillsammans med kapten Gerhard Munthe (se denne) och fick tillåtelse att nyttja kartläggningens originalkartor för utarbetningen av norska länskartor. Utan något som helst offentligt stöd gav de under åren 1826-32 ut en rad kartor i skala 1:200 000. (Smalenene, Akershus, Hedemarken samt Jarlsberg och Laurvig). "Kapten Ramm varen av de dygtigste Tegnere, som den geografiske Opmaaling har havt i sin Tjeneste." (de Seue.) 

REILLY, FRANZ JOHANN JOSEPH VON, österrikisk kartograf under senare delen av 1700-talet. 1789-91 gav han ut en atlas "Grosser deutscher Atlas" som omfattade hela världen, och 1799 "Atlas univers" som endast omfattade Europa. (Phillips) 

REINECKE, JOHANN CHRISTOPH MATTHIAS (1768-1818), tysk lärare och kartograf. Född i Halberstadt, död i Coburg. 1804 var han privatlärare i Eisenach, därefter professor och från 1806 direktör vid Gymnasium Casimirianum. Han ritade en rad kartor som bl.a. blev upptagna i "Allgemeines Hand-Atlas", utgiven av A.C. Gaspari i Weimar 1821. (Phillips - Thieme-Becker) 

REINEL, PEDRO och JORGE. Nämnda som portugisiska kartografer (1519). Utförde karta över Brasilien till Miller's atlas, karta över Atlanten samt flera länder. (RdeT.)

REITZ, ERIK.
Kopparstickare och koppartryckare. Född o. 1660, död 1696, begr. 18/9 i Stockholm (Hedv. El). Verksam som gravör i Uppsala under slutet av 1680-talet och från 1690 i Stockholm. Fortsatte i början av 1690-talet sin utbildning för Willem Swidde och blev dennes medhjälpare i arbetet på Sueciaverket enligt kontrakt av 1693 12/12. Köpte s. å. en tryckpress för 61 dk smt.
Bland arbeten:
J. HADORPH, Biärköa rätten, Sthlm 1687: karta över Björkö.
(Hultmark, 1944.)

RENARD, LOUIS, holländsk karthandlare i början av 1700-talet. Han hade sin verksamhet i Amsterdam och sökte 1714 privileguim på utgivning av en navigationsatlas. Den kom ut året därpå med titeln "Atlas de la Navigation". 1739 blev den utgiven på nytt av R.&J. Ottens (se denne) och 1745 kom en holländsk utgåva med titeln "Atlas van Zeevaert en koophandel door de geheele wereldt". (Kleerkooper. - Phillips) 

RICHTER, JOHAN CHRISTIAN (1821-91), norsk officer. Född och död i Christiania (Oslo). Han utexaminerades från Krigsskolan 1838, blev 1857 ritmästare, 1869 major och 1881 chef för "Trondhjemske kavalerikorps", från 1889 vid "Akershusiske kavalerikorps". Han var under många år anställd vid "Norges Geografiske Opmaaling", där han främst arbetade med generalkartorna över Norge. (Halvorsen.) 

ROBERT DE VAUGONDY, GILLES (1688-1766), fransk geograf. Född och död i Paris. Släkt med familjen Sanson. Blev tidigt inblandad i familjens kartografiska verksamhet och övertog företaget efter sin farbror Pierre Moulard Sanson. 1748 gav han ut en "Petit Atlas" i två band (203 kartor) och 1757 "Atlas Universel" med 108 kartor. Ritningen av kartorna överläts åt duktiga konstnärer som även utsmyckade dem med kartuscher. Hovet, med Madame Pompadour i spetsen, gav sitt stöd till detta. 1762 utom "Atlas portatif" innehållande 52 kartor. - Förutom atlaser gav han även ut andra geografiska verk, som "Géographie sacrée et historique de l'Ancien et du Nouveau Testament" i tre band (1742) och "Usage des globes celeste et terrestre" (1752). Robert de Vaugondy hade titeln som "Géographe ordinaire du Roi" och var medlem av "l'Académie Rle des Sciences et Belle-Lettres" i Nancy. Hans verk övertogs av sonen Didier Robert de Vaugondy (se denne). (Nouv. biogr. gen.) 

ROBERT DE VAUGONDY, DIDIER (1726-86), fransk kartograf, son till ROBERT DE VAUGONDY, GILLES. Han verkar ha gått i sin fars fotspår som kunglig geograf och hade dessutom titeln "censeur royal". Förutom nyutgåvor av faderns olika atlaser gav han 1785 ut "Atlas de la France et de l'Europe". Robert de Vaugondys atlas blev senare reviderad och utgiven på nytt av C. F. Delamarche. (Nouv. biogr. gen. - Phillips) 

ROBIJN, JACOBUS (f. ca. 1649), holländsk bok-, konst- och karthandlare. Han fick borgerskap i Amsterdam 1674. Tillsammans med Johannes van Keulen (se denne) gav han 1679 ut 26 stycken nya sjökort. 1683 lät han ge ut "Zee Atlas" med 20 kartor och 1689 en större engelsk utgåva, "The new enlarged Lightning Sea Column" med 137 kartor. En stor del av dessa var tidigare arbeten av Theunis Jacobsz och Jacob Theunisz (se denne). Robijn omnämns sista gången 1707. 

van RODENBURGH, JOHAN Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. "Rodenburgh tillhörde en gammal adelssläkt i Flandern. Efter att ha skaffat sig erfarenhet i nederländsk sjöfart och i fält, gick han i rysk tjänst och blev översteingenjör hos storfursten av Moskva, innan han 1637 erbjöd sina tjänster åt generalguvernören i Livland Bengt Oxenstierna".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

de ROGIER, JEAN (1600-1684). One of Sweden's first surveyors. Worked in the provinces of Östergötland and Värmland. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

Jean de Rogier (1600-84) var en produktiv och skicklig lantmätare. Han föddes i Frankrike men var från l630-talet verksam som lantmätare, huvudsakligen i Östergötland. Under perioden 1636-50 utgav han geometriska kartor över Norrköpings stad,bergslagen Vånga, Hällestad, Tjällmo och Godegård samt häraderna Östkind, Bråbo, Björkekind, Memming och Hammarkind.
Rogier fortsatte sedan med en geografisk kartläggning av landskapet. Fyra delar i skala ca 1:50 000 utgavs:

Östanstång, landskapet mellan Stångån, Motala ström, Östersjön och Småland (1653).
Västanstång, Östgötaslätten väster om Stångån (1657). Originalet finns i Stifts- och landsbiblioteket i Linköping. En andra upplaga utkom 1660.
Ydre och Kinda härader (1660), omfattar även de sydligaste delarna av Hanekinds, Valkebo, Vifolka och Göstrings härader. (Ydre och Kinda härader hade så sent som 1645 införlivats med Östergötlands län.)
Bergslagen, dvs. Finspånga läns härad (1673).

Dessa kartor framhäver särskilt bebyggelsen och vägarna.
Tryckta reproduktioner av kartorna har utgivits av Edward Ringborg år 1924. Varje karta har uppdelats på 4 blad i 2/3-dels storlek. Kartan över Västanstång 1657 har utgivits som bilaga (3 blad, 2/3-dels storlek) till Linköpings biblioteks handlingar 1:2(1921).

Rogier har även sammanställt två landskapskartor över Östergötland. Den ena är i skala ca 1:160 000 och utkom 1676. Den andra är i skala ca 1:100 000 och utgavs 1680.
En beskrivning av Rogiers kartor finner man i två uppsatser av Johannes Öster: "Östergötland under mitten av 1600-talet" (Geographica nr 15, 1944) samt "Östergötland på äldre kartor" (Livgrenadjärföreningens skriftserie 4, 1944).
[Björn Tallström - Östgötakartor.]

von ROSENFELDT, WERNER (1639-1710). Joined the navy in 1658, took part as a major at the Battle of Bornholm in 1676, subsequently promoted to rear-admiral. Appointed the following year "to supervise pilotage". Great accomplishments in sea mapping, especially collaborating with Petter Gedda. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

ROSENSVÄRD, JOHAN SAMUEL (1782-1818). Sedermera guvernör på St. Barthélemy 1816-1818.

ROUGE, GEORGE LOUIS LE, se LE ROUHE, GEORGE LOUIS. 

ROUSSET DE MISSEY, JEAN (1686-1762), fransk författare. Född i Laon, död i Amsterdam. 18 år gammal kom han till Holland där han upprättade en privatskola som han 1724 övergav för att ägna sig åt författarskap. Bland hans talrika verk kan nämnas "Histoire du cardinal Alberoni" (1719), "Memoires du règne de Pierre le Grand" (1725-26), "Histoire des guerres entre les maisons de France et d'Autriche" (1748), "Nieuwe astronomische, geographische en historische atlas" (1742) och "Nouvel atlas geographique & historique" (1742). (Nouv. biogr. gen. - Phillips) 

RUCKMAN, JOHAN GUSTAF.
Tecknare och gravör. Född 1783 (ej 1780) 12/12 i Stockholm (Jakob), död 1862 20/1 i samma stad (Ad. Fredr.). Son av skomakaregesällen Peter R. och Maria Christina Friberg. Kom som gravör o. 1805 under handledning av Johan Wilhelm Palmstruch och utvecklade en ytterst rik produktion på detta område under 1800-talets förra hälft. Ägde och bebodde från o. 1820 till 1840 ett hus i kv. Bocken 15 i Jakobs församling. 1840 21/2 förvärvade R. för 8,000 rdr banco en fastighet i kv. Rundeln 2 vid Norrtullsgatan i Adolfs Fredriks förs., där han bodde till sin död.
Bland arbeten:
Ett 100-tal kartor.
(Hultmark, 1944.)


Olof Rudbeck d.ä.


RUDBECK, OLOF (1630-1702), svensk naturforskare. Född i Västerås, död i Uppsala. 1648-54 studerade han medicin i Uppsala och vid holländska universitet, 1655 blev han adjunkt vid universitetet i Uppsala, 1658 professor i teoretisk medicin (med fysik, botanik, anatomi och kemi). Han var en betydande botaniker och medicinsk forskare. Hans mest berömda verk är "Atlantica sive Manheim" i tre band (1677-98). Där försökte han med stor lärdom bevisa att Sverige var identiskt med Platons Atlantis. (Sv. män och kv.) 

Wikipedia - Olof Rudbeck d.ä.


 S

SANSON, NICOLAS (1600-67), fransk geograf. Född i Abbevile, död i Paris. Han fick en grundlig utbildning i klassiska språk, historia och geografi. Hans första arbete, "Galliae antiquae descriptio geographica" utkom 1627 och följdes två år senare av en karta över det gamla Gallien i 6 delar. År 1627 fick han titeln Géographe du Roi (Ludvig XIII) och blev samtidigt ingenjör i provinsen Picardie. Sin första atlas gav han ut 1654 och den innehöll 100 kartor. 1658 kom en ny atlas med 113 kartor som hade titeln "Cartes génerales de toutes les parties du monde". Denna utgavs av bokhandlaren Pierre Mariette (se denne) som även ombesörjde en nyutgåva 1664, då utökad till 147 kartor. Av Sansons geografiska arbeten i övrigt kan nämnas "Graeciae antiquae descriptio" (1636), "Index geographicus" (1653) och "Geographia sacra". Sansons verksamhet var av grundlägande betydelse för utvecklingen av fransk geografi och han var en lärare för de yngre generationerna. Hans egna kartarbeten övertogs av sönerna Guillaume (se denne) och Adrien (se denne) , samt sonsonen Pierre Moulard Sanson (se denne). (Nouv. biogr. gen. - Tooley.)

SANSON, ADRIEN (d. 1708), son till Nicolas Sanson (se denne).

SANSON, NICOLAS d.y. (1626-48), fransk geograf, son till Nicolas Sanson (se denne). Under Fronden (kamp mellan olika politiska fraktioner i Frankrike under åren 1648-53) deltog han i gatukampen i Paris, blev allvarligt sårad och dog strax därefter. Trots sin korta levnad hann han få verket "Traité de l'Europe en discours" utgivet vilken innehöll en rad kartor (1648). Hans far fullföljde verket med motsvarande band över Asien, Afrika och Amerika. Samtliga kom i flera utgåvor. (Nouv. biogr. gen. - Tooley.)

SANSON, GUILLAUME (d. 1703), fransk geograf, son till Nicolas Sanson (se denne). Tillsammans med sin bror Adrien Sanson (se denne) fortsatte han sin fars arbete och utgav flera av hans verk på nytt. Av egna arbeten kan nämnas "Introduction à la géographie" i 3 band (1681) och olika avhandlingar i tidskrifter. Bägge bröderna hade titeln "Géographe du Roi". Familjens samarbete med Pierre Mariette verkar ha upphört omkring 1670. Istället övertogs det av Hubert Jaillot (se denne). (Nouv. biogr. gen.)

SANSON, PIERRE MOULARD. Sonson till Nicolas Sanson (se denne).

SAYER, ROBERT (1725-94), engelsk konsthandlare och kartförläggare. Han gav bl.a. ut "Atlas Britanniquee" (1766), "English Atlas" (1787) samt en atlas med 41 kartor tryckta under åren 1757-94. Förutom kartorna känner man till en rad koppartryck som har hans namn och adress men däremot inga som han själv utfört. (Phillips. - Thieme-Becker.)
Sayer hade sin affär på No. 53 Fleet Street i London.
BLAND ARBETEN:
"The Seven United Provinces, with Their Roads and Divisions"

SCAVENIUS [LAURIDS CLAUSEN], (1562-1626). Danish geographer, Bishop of Stavanger.
Stavanger Blaeu 1640 etc.
[Tooley]
Scavenius, Laurids Clausen (1562-1626), norsk biskop. Född i Köpenhamn, död i Stavanger. Han studerade först i Köpenhamn och senare i Rostock och Wittenburg där han tog magistergraden. 1590 blev han rektor vid Metropolitanskolan i Köpenhamn, 1594 professor pedagogicus vid universitetet där, och 1605 biskop i Stavanger. - Vid sidan om sin andliga verksamhet utarbetade han den första kända specialkartan över sitt stift. Den blev först publicerad i Blaeus (se denne) atlas med Scavenius' namn påtryckt, senare utan större förändringar upptagen i andra kartverk där endast utgivarens namn är angivet. (Ehrencron - Jessen.)

SCHEDEL, HARTMANN (1440-1514), tysk läkare och historiker. Född och död i Nürnberg. Studerade först vid universitetet i Leipzig där han år 1459 blev magister. Facken var de vanliga lärdomsämnena. Senare specialiserade han sig på läkarvetenskapen och tog 1466 en medicinsk doktorsgrad i Padua. Efter flera års verksamhet som läkare i olika städer verkade han från 1484  i Nürnberg. Redan som student visade han starkt intresse för historia. Han bedrev bl.a. en betydande samlarverksamhet, speciellt av handskrifter av olika slag och han blev efter hand väl ansedd i ledande humanistkretsar. På uppdrag av den berömde boktryckaren Anton Koburger utarbetade han en världskrönika som kom ut 1493 på latin och tyska, och senare i flera utgåvor. "Nürnbergerkröniken" är inte något självständigt forskningsarbete utan ett resultat av Schedels samlarverksamhet. Det som är av störst intresse är illustrationerna, som utfördes i träsnitt av Michel Wolgemuth och Wilhelm Pleydenwurff. Med sina 1.809 träsnitt är boken det rikast illustrerade tyska verk från 1400-talet. (Haitz. - Lex. d. Buchw.)

von SCHEEL, HEINRICH OTTO (1745-1808), dansk-tysk historiker. Född i Rendsburg, död i Berlin. 1762 blev han officer i artilleriet, 1773 kapten och 1785 major. 1778-79 deltog han i ett fälttåg med den preussiska armén. 1787 tog han avsked från dansk krigstjänst och gick över i preussisk. 1788 blev han direktör vid Ingeniörsakademiet i Potsdam, 1796 överste och 1800 generalmajor. 1777 utgav han "Memoires d'artillerie" och 1785 "Almindeligt Udkast af Krigens Skueplads eller geographisk, topographisk og historisk Beskrivelse over Danmark, Norge og Sveriig.. som Inledning till Fredrik IV's KrigsHistorie". (Ehrencron.)

SCHENK, PIETER d.ä. (1645-ca. 1718), holländsk kopparstickare och kartograf. Född i Elberfeld i Preussen, död i Amsterdam. Han kom i tidiga år till Holland och blev elev till kopparstickare Gerard Valck (se denne) i Amsterdam. Han utförde till att börja med topografiska planscher, senare porträtt och stick med historiska och bibliska motiv. Totalt känner man till över 600 av hans arbeten. Tillsammans med sin lärare och svärfar, G. Valck, drev han en omfattande konst- och karthandel, vari de bl.a. tog upp J. Janssonius' (se denne) atlas. 1702 gav han ut en samling stadsöversikter, "Hecatompoli" i 100 blad, och ca. 1709 en "Atlas Contractus". 1731 upprättade hans änka och sonen Leonard Schenk en överenskommelse om firmans framtid. En annan son, Peter Schenk, hade under åren 1730-50 en bokhandel i Amsterdam och var även kartutgivare. (Kleerkooper. - Phillips. - Thieme-Becker. - Tooley.)

SCHENK, PETER d.y. Son till Pieter Schenk d.ä. Drev åren 1730-50 en bokhandel i Amsterdam och gav även ut kartor.
SCHLEICH, CARL PETER.
Gravör och topograf. Född 1820 11/6 i München, död efter 1867. Son av kopparstickaren och litografen Carl Schleich d. y. S. anlände till Stockholm på pass från Berlin 1859 11/6. Var anställd vid Topografiska kåren 1861. Lämnade Sverige enligt pass av 1867 19/3 och for över Berlin till München. Deltog i Allm. industriutst., Sthlm 1866.
ARBETEN:
Karta över Älvsborgs län, 1860.
(Hultmark, 1944.)

SCHOONEBECK, ADRIAAN Kopparstickare som 1704 på uppdrag av tsar Peter utförde ett kopparstick av en karta över Kexholms län - Ingermanland som renritats av lantmätaren A. Andersin.

SCHOTEN, FRANCIS van. Prof. Mathematics at Leiden, cartographer.
Bergen op Zoom, Blaeu 1630 etc. and Jansson (1636).
[Tooley]

SCHRAEMBL, FRANZ ANTON (1751-1802), österrikisk kartograf. Gav år 1800 ut "Allgemeiner grosser Atlass" med 55 kartor av olika utländska kartografer. De enkla bladen är daterade 1786-97. (Phillips.)

SCHREIBER, JOHANN GEORG (1676-1745), tysk kopparstickare och kartogaf. Född i Spremberg, död i Leipzig. Han är främst känd för sina talrika och topografiskt värdefulla översikter över Leipzig, men har även utarbetat flera kartor samt grundat ett kartförlag. Efter hans död drevs förlaget vidare under namnet "Schreibers Erben". Han gav själv aldrig ut någon samlad atlas men efter hans död kom "Atlas selectus" i flera utgåvor omkring 1749. (Phillips. - Thieme-Becker.)

SCHULTÉN af, svensk-finländsk ätt, stammande från kyrkoherden i Grangärde (Västerås stift) Johannes Matthiae (d. 1622), dennes sonson upptog efter hemsocknen Skultuna namnet Schultenius, och den sistnämndes sonson (se nedan Nathanael Gerhard) adlades 1809 Schultén enligt RF §37. Sonson till denne var kirurgen prof. vid Helsingfors universitet Maximus Widekund S. (1847-1899). Ätten fortlever endast i Finland, där medl. inneha finsk friherrlig värdighet.
(Svensk Uppslb. bd. 25 s. 559. 2:a uppl. 1953.)

SCHULTÉN, NATHANAEL GERHARD af, matematiker, astronom. - Född i Nagu socken af Finland d. 29 okt. 1750. Föräldrar: juris professorn vid akademien i Åbo Samuel Schultén och Beata Maria Palander. - Vid två års ålder förlorade S. sin far men underhölls af släktingar vid universitetet, där han blef magister primus 1772 och året därefter kallades till docent i astronomi. Sedan han en tid tjänstgjort vid observatorierna i Stockholm och Uppsala, förordnades han 1777 att förestå fysiska professuren i Åbo samt befodrades 1779 till "professor vid arméns flotta". I denna egenskap verkställde han 1779-86 astronomiska observationer och triangelmätningar öfver en stor del af Sveriges, Finlands och Ålands skärgårdar samt afgick sist nämnda år till Medelhafvet för att i teoretisk och praktisk astronomi undervisa några medföljande yngre officerare. Vid öppnandet af krigsakademien på Karlberg 1792 blef S. professor därstädes, erhöll 1805 kansliråds titel, utnämndes 1808 till öfverste vid arméns flotta, chef för sjömätningskåren och öfverdirektör för lotsverket samt hugnades 1809 med adlig värdighet, hvarefter han skref sig af Schultén. Efter sitt afsked i Sverige 1813 återflyttade han till Finland och ingick i rysk-finsk tjänst, utnämndes till verkligt ryskt statsråd 1817 samt afled i Åbo den 4 juni 1825. Led. af Vet. akad. och Krigsvet. akad. Chef för ecklesiastikexp. i regeringskonseljen. Medl. av strömrensningsdirektionen och inspektör för lotsverket. - Flera matematiska och astronomiska läroböcker vittna ännu om S:s nit och skicklighet såsom lärare; bland dem må nämnas: Sammandrag af sferiska trigonometrien; Läran om globerna; Grunderna till mekaniken; Logaritmiska och till sjöväsendet hörande tabeller, o. s. v.; dessutom har han utgifvit flera kartor, författat åtskilliga afhandlingar i Vet. akad. handlingar m. m. - Gift 1789 med Jakobina Teodora Finckenberg.

af SCHULTEN, NATHANAEL GERHARD (1750-1825). Finnish astronomer and mathematician. Worked at the observatories in Stockholm and Uppsala. In 1779, he was stationed in Sveaborg in Finland as "professor within the amphibious corps". In that capacity, carried out astronomical observations and triangulations of the archipelagos of Sweden, Finland and Åland. In 1808, appointed director-general of pilots and head of Sea Measurement Corps. Af Schulten was elevated to the nobility in 1809. Four years later he returned to Finland, by then a Russian principality. There he became inspector for the pilots' administration and in 1821 was appointed "veritable cabinet minister". [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

SCHULTZ, FILIP (PHILIP) Adlad Nordencreutz, se NORDENCREUTZ, FILIP.

von SCHWENGELN, GEORG Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. ".. som 1644 gjorde upp en plan över Nyen, var livländare, bosatt i Riga, när denna stad erövrades av Gustaf II Adolf 1621. I svensk tjänst utnyttjades han först som tolk till polska, men då han studerat matematik och "architectura militaris", fick han snart i uppdrag att göra upp planer över befästningar.".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

SCHWENSEN, CARL, norsk litograf. Han startade på 1850-talet en litografisk byrå som nämns fram till år 1882. 1859 gav han ut en "Godtkjöbs-Atlas" som senare kom i flera utgåvor. Från hans byrå stammar en mängd kartor av olika slag, stadskartor, väg- och järnvägskartor, fickkartor m.m. Av hans arbeten kan nämnas "Detailkart i 74 Blade over Christiania" (1880). (U.B.) 

SCULTETUS [SCULTETO, v. SCHILLE, SCHULTZ], BARTHOLOMEUS (1540-1614). Cartographer of Görlitz.
Meissen & Lausitz 1568. Used by Ortelius 1573, Blaeu &c.
Ober & Nieder Lausitz, de Jode 1578.
[Tooley]

SCULTETUS, JONAS (1603-1664). Silesian cartographer.
Glatz 1626 used by Jansson 1636 & Blaeu 1640,
Silesia used by Jansson & Blaeu,
Breslau Jansson 1659.
[Tooley]

SEIZO, HOSOJIMA. Kartograf? Japan ca 1879. (RdeT.)

SELLER, J. (sent 1600-tal). Bok- och kartförläggare bl.a. tillsammans med Francis Lamb (se denne).

SENEX, JOHN (d. 1740), engelsk kartograf. Han verkade som kopparstickare och bokhandlare i London, men är främst känd för sina kartografiska arbeten. Tillsammans med kompanjonen John Maxwell gav han 1714 ut en "English Atlas" i ett mycket stort format men utan någon utsmyckning. 1719 ansvarade han för en nyutgåva av John Ogilbys "Britannia" (en vägkarta), och 1721 utgav han en "New General Atlas of the World". Kartorna i denna atlas är mindre än de i hans första och är dessutom fint utsmyckade. Senex skapade även två jordglober. (Tooley.)

von SEULENBURG, HEINRICH Tjänstgjorde i svenska fortifikationskåren. ".. var av balttysk härstamning och sedan 1632 stadsingeniör i Riga".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

SEUTTER, MATTHAEUS (1678-1757), tysk kartograf. Född och död i Augsburg. Hans föräldrar ville att han skulle bli ölbryggare men han såg till att bli lärling i kartgravering hos J.B. Homann (se denne). Från och med år 1707 arbetade han självständigt som kartgravör i Augsburg. 1730 fick han titeln "Kaiserlicher Geograph". Totalt skapade Seutter och hans medhjälpare uppemot 400 landskartor, stadsplaner och översikter, genealogiska och kronologiska tabeller m.m.. Av atlasverk kom "Atlas geographicus" 1725 med 46 kartor, "Atlas novus indicibus instructus" kom ca. 1730 i Augsburg och Wien. En utökad utgåva av den senare kom 1735 och slutligen utkom ca. 1744 en "Atlas minor". I atlasen från 1735 delade Seutter upp kartorna i rutor och lät utarbeta stadsregister, en nyhet som i hög grad underlättade användningen av kartorna.  Med några obetydliga ändringar är Seutters kartor till största delen kopior av äldre holländska kartor, och inte minst arbeten av hans gamle lärare Homann. Både i utsmyckning och utförande påminner hans kartor om Homanns och konkurrensen mellan de två firmorna var stor. När det gäller egna arbeten inskränker Seutter sig till specialkartor över olika tyska distrikt. Efter Seutters död delades hans firma mellan olika arvingar, varav svärsonen Tobias Lotter (se denne) blev den mest kända. (Allg. d. Biogr.)

SEUTTER, M. Nova et accurata delineatio Ingriae et Careliae... Matthaeus Seutter,... Aug. Vind. [engraved map]. Augsburg, [c.1744].
The Seutter edition of the Grimmel map of Carelia and Ingria.
SEUTTER, M. Teshenije Nevy reky... = Fluwius Newa e lacu Ladoga Petropolin... [engraved map] Augsburg, [c.1744].
The Seutter-version of the Grimmel map of Ingria. [Kartan över Neva från Ladoga till St Petersburg].

SOLEM, JOHANNES (1841-1907), norsk officer. Född i Trondheim, död i Christiania (Oslo). Han blev 1864 officer, 1867 löjtnant i 2:a "Akershusiske infanteribrigade" och 1883 kapten. 1897 blev han överstelöjtnant i "Bergenske infanteribrigade". Under åren 1867-76 arbetade han vid "Norges Geografiske Opmaaling". Hans kartor över Christiania (Oslo) bör ha fyllt ett djupt känt behov. Under 8 år (1873-81) utkom de i inte mindre än 6 upplagor. (Militaerkalenderen. - Seue. - U.B.)

SONTUM, NICOLAY NICOMAYSEN (1852-1915), norsk ingenjör. Född och död i Bergen. 1875 utexaminerades han från Chalmerska Institutet i Göteborg och arbetade sedan som ingenjör i olika städer, tills han 1880 upprättade "Det private Ingeniör- och Opmaalingskontor" i Bergen. Han utförde en rad kaj-, väg- och järnvägsbyggen och blev 1905 anställd som hamningenjör i Bergen. Hedersmedlem av den "Norske Ingeniörforening". (T.U. 1914.)

SPAAK, OLOF (ca 1665-1749) Kronolänsman i Sevede, föddes ca 1665 i Vimmerby och dog samt begravdes 1749 i Djursdala, Orremåla.
"År 1998 gav han (Owe Gustavs) ut i Rostock en mycket vacker skrift Schwedische Landesaufnahme 1692-1709. Hiddensee 1695 (ISBN 3-9806246-0-9). I denna reproduceras den 2 meter långa kartan (i skala c. 1:8.100) med beskrivande text. Kartan ritades av Olof Spaak, som tillhörde Gunno Eurelius värmländska skara".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)

"Framvistes för rätten Länsmannens Olof Spaaks skrifteliga bevittnade förordnande under den 27 nästlidne martü, heremedelst han förklarar sin vilja vara att dess yngsta barn, Olof, Lars, Hans och Annicka, skola efter hans död vara lika arvtagare i löst och fast, samt att de öfrige hans barn, icke den ringaste utalan derå göra skola eller något af hans efterlemnade egendom hafva att fordra, som anteknades åliggandes förenämnde som testamentet fått enligt lag det å nyo efter givarens död för rätten uppvisa, och tillika en riktig afskrift deraf ingifva."
(E VII aac 1749 volym 111. - Utdrag ur Sevedes Härads ting den 19 Maj 1749.)

SPAFARIEFF, L. Utgav i S:t Petersburg "Atlas of the Gulf of Finland containing the South Coast, with the Islands from cape Luserort to Cronstadt with Light houses & Towers necessary to be known for sailing by night". Denna atlas innehåller 12 större kartor varav flera utvikbara. Stor folio. (RdeT.)



SPARRMAN, ANDERS (1748-1820). Naturforskare, forskningsresande, f. 27 febr. 1748 i Tensta socken, Uppland, d. 9 aug. 1820 i Stockholm, studerade i Uppsala som Linnés lärjunge och fick vid 17 års ålder som skeppsläkare medfölja ett af Ostindiska kompaniets fartyg till Indien 1765-67. Efter medicinsk examen 1770 antog S. ett anbud att göra en forskningsresa i Kap-landet, och i egenskap af lärare i en högre tjänstemans hus erhöll han tillträde till detta land. Han vistades där under en del af 1772 samt 1775-76 och var under mellantiden, nov. 1772- mars 1775, vetenskaplig medlem af Cooks andra resa i Söderhafvet och Södra ishaf-vet. Han promoverades frånvarande till med. doktor i Uppsala 1775 och blef efter hemkomsten led. af Vet. akad. 1776; han innehade 1778-98 förordnandet att ha tillsyn öfver akademiens naturaliekabinett. Jämte K. A. Arrhenius och K. B. Wadström företog S. 1787-88 en resa till Senegaltrakten i Väst-Afrika med uppdrag att där utse plats för en svensk koloni, ett syfte, som dock ej uppnåddes. S. blef 1790 professor i naturalhistoria och farmakologi och 1803 assessor i Collegium medicum och var mot slutet af sin lefnad tillika fattigläkare i Klara församling. Som forskningsresande var S. ej blott ifrig och framgångsrik samlare af djur och växter (hans samlingar tillhöra Naturhistoriska riksmuseet), utan äfven skarp iakttagare och lycklig skildrare af folkslagen, deras seder och bruk. Sina forskningsfärder har han skildrat i Resa till Goda Hoppsudden, södra polkretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Gafferlanden åren 1772-76 (2 dlr, 1783, 1802-18; d. l i eng. öfv. 1785, ty. 1784 o. fr. 1787). Han utgaf äfven beskrifningar på sina afrikanska samlingar samt dessutom Museum Carlsonianum (1786-89, en redogörelse för de zoologiska samlingarna på Mälby) och Svensk ornithologie (med kolor. tafl., 1806-07), hvarjämte han var medarbetare i forskningsresandena Forsters botaniska arbeten "Charac-teres generum plantarum", "Florulse insularum australium prodromus" etc. [Nordisk familjebok. 2:a upplagan.]

Sparrman, Anders. Prof. Physics, Stockholm.
Chart Cape of Good Hope 1779, 1785. (Tooley]

Bland arbeten:
"Charta öfver Calmar län samt Öland..." - 1796.

SPOLE, ANDERS (1630-99), svensk astronom. Född i Banarps socken, död i Uppsala. Studerade under åren 1652-63 i Greifswald och Uppsala och 1664-67 gjorde han en studieresa till en rad av Europas universitetsstäder. 1667 blev han professor i astronomi vid universitetet i Lund och inrättade där det första svenska observatoriet, som kom att ödeläggas under kriget med Danmark 1676-77. 1679 blev han professor i astronomi i Uppsala och inrättade där ett nytt observatorium. Han utgav flera läroböcker i astronomi och under flera år även almanackor. Som astronom var han Erik Dahlbergs (se denne) rådgivare vid framställningen av dennes nya karta över Norden. (Lönborg. - Nordenmark.)

SPRAWENFELD, JOHAN GABRIEL (1655-1727). Historian and linguist, educated in Uppsala.
Maps of Moscovy & Siberia. For Blaeu & Cantelli.

STACKHOUSE, THOMAS (1706-84), engelsk kartograf. Han utarbetade en "Universal Atlas" som kom i flera utgåvor, även efter hans död. (4:e ed., 1790) (Phillips.)

STEEN, HELGE (1851-1914), norsk ingenjör. 1874 fick han anställning som ingenjör vid "Vassdragsvesenet" där han sedan verkade. Han deltog mycket i mätningsarbeten över hela Norge och utförde ett grundläggande undersökningsarbete vid förberedelserna av Bandakkanalen. Förutom Norgekartor gav han även ut specialkartor över Bandak-Nordsjökanalen samt över sträckan Christiania-Bergen. (T U. 1914. - U.B.)

STELLA [STOLZ, STOLTZ, SIGENIS], TIELEMANO (1527-1589), d. Wittenberg.
Totius Germaniae 1546,
Maps for Bible 1552-7,
Jerusalem 1557,
Revised Münster's Germany 1560.
His maps used by Ortelius, de Jode, Hondius, Blaeu.
[Tooley]

STRABON, grek, skrev om vändkretsar och polcirklarna.

STRADELLI, ERMANNO.

Ermanno Stradelli è il più importante esploratore italiano dell'Amazzonia. Nato nel 1852 a Borgotaro (Parma) in una famiglia nobile da cui eredita il titolo di conte, studia nel collegio Santa Caterina di Pisa, si iscrive alla facoltà di giurisprudenza di quell'ateneo e compone versi, ma ben presto si dedica per conto proprio a studi di etnologia, topografia, farmacologia e omeopatia, botanica e zoologia, fotografia, portoghese e spagnolo, tutto quanto cioè gli è necessario per realizzare il suo sogno di diventare esploratore e geografo. Nel 1879, a sue spese, si reca in Brasile, arrivando a Manaus, base delle sue spedizioni in vari punti dell'Amazzonia. Visita la regione del Vaupés una prima volta nel 1881 e di nuovo nel 1882, quando risale il Vaupés fino a Yavaraté e il Papurí fino a Piracuara. Rientra in Italia nel 1884 per terminare rapidamente gli studi universitari di diritto ed esercita per qualche tempo a Genova. Ma l'innamoramento per la selva è sempre forte: nel 1885 pubblica a Piacenza Eiara, poemetto ispirato a una leggenda indigena, e la traduzione dal portoghese del romantico poema epico indigenista La confederazione dei Tamoi, di D. J. Gonçalves Magalhães.
Nel 1887 si imbarca nuovamente, stavolta per il Venezuela, con l'ambizioso proposito di individuare le sorgenti dell'Orinoco. A Caracas viene accolto dal presidente Guzmán Blanco e apprende che il francese Chaffanjon afferma di essere arrivato alla sua meta l'anno precedente. Dubitando di tale scoperta, decide di compiere comunque la traversata fino a Manaus. Nel 1890 è di nuovo nel Vaupés, spingendosi nel 1891 fino alle cascate di Yuruparí. E invia le dense relazioni intorno ai suoi viaggi, dallo stile sobrio ma incisivo, al "Bollettino della Società Geografica Italiana", che patrocina le sue ricerche. Escono così le sue opere principali: Un viaggio nell'Alto Orenoco nel 1888, Rio Branco e Dal Cucuhy a Manaos nel 1889, L'Uaupés e gli Uaupés, la Leggenda dell'Jurupary nel 1890 e Iscrizioni indigene della regione dell'Uaupés nel 1900.
Nel 1893 si naturalizza brasiliano, convalida il proprio titolo di studio e prende ad esercitare l'avvocatura a Manaus. Nel 1897 compie un breve viaggio in Italia con il proposito di fondare una compagnia italo-brasiliana nel settore della gomma, ma non ha successo e ritorna subito in Amazzonia. Pubblica ancora brevi dizionari di lingue indigene, redige carte geografiche, raccoglie leggende. Ottiene già nel 1895 un incarico pubblico che esercita fino al 1923 quando va in pensione e su insistenza della famiglia pensa a rimpatriare. Gli viene però diagnosticata la lebbra e vive così gli ultimi anni in un lebbrosario presso Manaus in compagnia di mappe, manoscritti e ricordi, fino alla morte avvenuta nel 1926. Esce postuma sulla "Revista do Instituto Histórico Geográfico Brasileiro" di Rio de Janeiro, nel 1929, la sua opera più estesa, i Vocabulários portoghese-nheêngatú, monumentale raccolta di osservazioni su ogni aspetto della cultura indigena amazzonica attraverso la língua geral del gruppo tupí, utilizzata nel XIX secolo e agli inizi del XX come lingua franca e viva ancora oggi nella toponomastica e in molti termini passati allo spagnolo o portoghese locali.
Stradelli era conosciuto e stimato dai nativi del Vaupés, che lo chiamavano "Il conte" e gli attribuivano persino poteri magici, forse per via degli strumenti scientifici (come il microscopio capace di ingigantire un pidocchio) e dell'apparecchiatura fotografica (purtroppo il suo tesoro di cliché si è rovinato e quelle immagini sono andate perdute). Nei suoi scritti è scrupoloso e obiettivo quanto serenamente brillante nel narrare, e soprattutto si mostra privo di pregiudizi eurocentrici e animato da un enorme rispetto per le culture indigene. Pronto a condividere esperienze con i suoi ospiti, era tra i pochissimi bianchi cui fosse permesso percorrere liberamente la zona. Guardava con preoccupazione i metodi presuntamente civilizzatori dei bianchi (militari, commercianti, evangelizzatori) e considerava una grave sventura la scomparsa dei popoli indigeni e l'annientamento del loro modo di vivere e interpretare il mondo.
Nel 1883, i francescani italiani Coppi e Canioni scatenano nel Vaupés una rivolta indigena che blocca l'attività missionaria nella regione per molti anni. Profanano infatti dal pulpito della loro chiesa di Ipanoré il culto indigeno di Yuruparí, che equiparano al diavolo, e sono costretti alla fuga. Per Stradelli l'idea che quelle credenze e cerimonie tradizionali, di cui aveva già avuto notizia, fossero una sorta di religione demoniaca è un'esagerazione di Coppi, prevenuto contro tutto quanto usciva dall'orbita cristiana. Per verificare questa sua intuizione, Stradelli comincia a indagare su quel mito e ha la fortuna di poter trascrivere in italiano la versione della leggenda fornitagli in língua geral dall'amico Maximiano José Roberto, saggio capo indigeno discendente da capi Manaos e Tariana, il quale aveva ordinato criticamente gli apporti di vari altri indigeni. Da tale pregevolissimo documento etnografico e letterario esce una figura di Yuruparí antico eroe legislatore, né malefico tentatore né destinatario di preghiere o sacrifici, bensì protagonista di una saga amazzonica e maestro di costumi ritualizzati in feste collettive. Poiché il manoscritto originale è andato perduto, questo ciclo mitologico fondamentale si studia in America Latina partendo dal testo italiano di Stradelli, che è stato ripubblicato in calce al volume di Danilo Manera Yuruparí. I flauti dell'anaconda celeste (Feltrinelli Traveller 1999).

STRÖM, NILS, adl. STRÖMCRONA.
Kommendör och lotsdirektör. Tecknare, kartograf och kopparstickare. Född 1664 i Marstrand, död 1740 24/1 i Karlskrona. Son av rådmannen Thorved Nilsson S. och Margareta Mattsdotter. Student i Köpenhamn och i Lund 1686. Lotsdirektör 1697, kommendör 1717. »Idkade som ung kopparstickskonsten» (Eichhorn) och var även flitigt verksam som kartograf. Adlades 1727.
Bland arbeten:
W. VON ROSENFELDT, Navigationen eller styrmans-konsten, Sthlm 1693: hydrografisk karta över Östersjön och Kattegatt med porträttmedaljong av~Hans Wachtmeister, kpst., samt 8 tab. med geometriska figurer, etsn.
Landstigningen på Själland 1700, kpst.
(Hultmark, 1944.)

STRÖMCRONA, NILS (1664-1740). In 1691, employed by Petter Gedda as tutor at the marine officers' college. Strömcrona would later succeed Gedda, first as captain then director of pilots. For more than 40 years, he was responsible for sea measurements and the charting of Swedish shipping waters. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

SURHON[IUS] [SURHONIO, SURCHON-], JEAN and JACQUES. Cartographers, goldsmiths and engravers, b. Mons.
Hainault 1548 (used by Ortelius 1579, Hondius 1633); Luxembourg 1551, Namur 1553, Artois 1554, Picardy 1557 (used by Ortelius 1559), Vermandois 1577 (used by Blaeu 1631).
[Tooley]

SÖDERBERG, ANDERS.
Kartgravör. Handelsman. Född 1750 10/7 i Västmanland. Elev av kartgravören Anders Åkerman i Uppsala vid mitten av 1770-talet. Student vid universitetet därstädes 1776. Var sedermera verksam som handelsman i Uppsala.
ARBETEN:
A. ÅKERMAN, Atlas juvenilis, 2:a uppl., u. o. [1774]: karta över Finland och karta över Palestina.
G. WALLIN d. y., Gothländske samlingar, II, Göteborg 1776: karta över Gotland.
(Hultmark, 1944.)


T

TARDIEU, AMBROISE, 1788-1841. Kartograf och gravör verksam för franska Depot de la Marine. Producerade flera atlaser, bland annat över en av Napoleons kampanjer. Han gjorde även den stora Atlas Hydrographique vilken publicerades i Paris 1822.
(BL)

TERBRUGGEN, HENDRIK, c:a 1550. Kartograf verksam i Mecheln, Belgien. Styvfar till Franz Hogenberg.

THACKARA, JAMES (1767-1848). Thackara was eight months old when he and his parents came to Philadelphia from England. He apprenticed with Robert Scott and James Trenchard as an engraver from 1786 to 1789. In 1790 he married James Trenchard's sister Hannah. Thackara was curator for the Pennsylvania Academy of Fine Arts from 1816 to 1828, and he is listed as an engraver in the Philadelphia City Directories from 1791 to 1833. His partnership with John Vallance is listed in the 1794 City Directory. He and his son William formed the firm of Thackara and Son in 1832. Thackara was elected Commissioner of the District of Southwark Philadelphia in 1797, and served as clerk of the Pennsylvania House of Representatives from 1807 to 1810.
[Washington Map Society]

THELOTT, PHILIP JACOB d. ä. Ur- och instrumentmakare. Träsnidare, kopparstickare och akvarellmålare. Född o. 1635 i Schweiz, enl. egen uppgift, död 1710, begr. 6/11 i Stockholm (S:t Olof). Tillhörde en i Augsburg bosatt släkt av guldsmeder och kopparstickare. Var verksam i Schweiz, då han i slutet av 1660-talet inkallades till Sverige av Olof Rudbäck d. ä. för att i Uppsala »betjena den studerande ungdomen förnämligast med matematiska och mekaniska instrumenter». Åtnjöt här från 1670 undervisning i »tekniska vetenskaper» av Rudbeck och stod under dennes speciella protektion. Uppbar för sin verksamhet vid universitetet från 1671 till åtminstone 1695 årligen »simplice stipendium» med 180 dlr smt. Arbetade samtidigt i Antikvitetskollegii tjänst »uthi urmakerij sampt utstickande af koppar, messing och trä». Tillsammans med sina fyra barn Anna Maria, Hans, Olof och Philip Jacob utförde han illustrationerna till Rudbecks Atland och 7-8.000 träsnitt för dennes Campi Elysii. Efter den stora branden i Uppsala 1702, som förstörde största delen av hans livsverk och gjorde honom utfattig, flyttade T. till Stockholm och var här för sitt uppehälle hänvisad till dotterns arbetsförtjänst. Förvärvade enligt köpebrev av 1690 2/8 en gård vid Drottninggatan i Uppsala, som han i testamentariskt förordnande okt. 1708 skänkte dottern Anna Maria. Den avyttrades 1711 av arvingarna för 700 dlr smt.
Bland arbeten:
O. RUDBECK, Atland eller Manheim, atlasbandet. Uppsala 1679: 7 kartor över Europa och Sverige.
(Hultmark, 1944.)

THERSNER, ULRIK, militär, tecknare. Född Kurkslätts socken i Finland d. 2 april 1779. Föräldrar: kapellanen Mikael Thersner och Johanna Dorph. - T. begynte redan vid sju års ålder sin militära bana, i det han då vardt antagen till skeppsgosse, i hvilken egenskap han tjänstgjorde under ryska kriget 1788-90. Sergeant vid arméns flotta 1794 och fänrik 1799, var han såsom informationsofficer vid Göteborgs eskader 1804 anställd att förrätta hydrografiska mätningar i Bohuslän. 1808 löjtnant i Fältmätningskåren, dit han blifvit förflyttad året förut, deltog han på skilda håll krigsoperationerna 1808-09, blef kapten 1810 och medverkade s. å. vid gränsregleringen mellan Sverige och Ryssland. Sedan han i 1813-14 års krig haft åtskilliga kommenderingar och sistnämnda år befordrats till major i Fältmätningsbrigaden, förrättade han bl. a. 1815-17 fältmätningar i Skåne. 1825 tog han afsked ur krigstjänsten med öfverstlöjtnants rang. - Bland elementen i hans ungdomsbildning hörde bl. a. att med grafstickeln frambringa åtskilliga småstycken. På egen hand förkofrade han sig gradvis i teckningskonsten och upptog det af hans landsman, sedermera öfverstlöjtnant V. M. Carpelan, m. fl. den tidens konstnärer utöfvade aquatintamanéret och begynte 1816 under titeln Fordna och närvarande Sverige utgifva ett omfattande arbete, som var ett slags efterbildning af Dahlbergs Sueciaverk. De första bladen detta sitt storartadt anlagda verk utförde han under sin vistelse i Skåne, af hvars herresäten de återgifva utsikter. Med kartografen C. F. Akrells skickliga biträde vid teckningarnas mångfaldigande fortskred arbetet så raskt, att 1823 hela afdelningen Skåne var färdig, och början gjord med Östergötland. 1824-25 begyntes med Uppland och Södermanland. I företaget hade redan tidigt Carpelan börjat medverka. Vid T:s död, som inträffade i Västerås d. 2 sept. 1828. voro ej mindre än 38 häften färdiga, med af honom författad text. Äfven tvenne andra litterära arbeten af honom förtjäna omnämnas, nämligen Några ord om musiken 1826 och Om landskapsmålning 1828. Efter T. öfvergick planschverket i andra händer, men fortsattes 1843 af hans dotter Thora Johanna Ulrika Thersner (född 1818 och död i Stockholm d. 3 okt. 1867) och hade vid hennes bortgång fortskridit till 364 folioblad, då det för alltid afbröts. -- Gift 1811 med Anna Gustafva Weckman.
(Svenskt biografiskt handlexikon.)

THEUNISZ, JACOB (d. 1679), holländsk boktryckare och kartograf. Född och död i Amsterdam. Han drev sin fars affär vidare och gjorde nyutgåvor av dennes sjökartverk till vilka han delvis bifogade sina egna arbeten. Efter hans död fortsatte brodern Caspar Lootsman (se denne) verksamheten. Han gav även ut en engelsk översättning, "Lighting Column" (1689-92) och en ny, utökad holländsk utgåva 1707. (Kleerkooper. - Phillips.)  


THORLAKSSON, GUDBRANDUR. 1541-1627. Matematiker, kartograf, rektor i Skálholt och biskop i Hólar. Utbildad i Hólars katedralskola och sedan på Köpenhamns universitet. Utnämndes till biskop 1570 med uppgiften att driva igenom protestantismen på norra Island. Thorlaksson förblev biskop i Hólar till sin död 20 juli 1627.
Thorlaksson redigerade och publicerade minst 80 böcker under sin tid som biskop, bland annat första bibeln på isländska 1584 och den isländska lagboken. Han gjorde även den första användbara kartan över Island 1590, en karta som kom att kopieras under stor del av 1600-talet av alla stora kartografer.
BLAND ARBETEN:
'Island' 1570, använd av Ortelius 1595 och Blaeu 1643.
'Celestial globe' 1575.
'Norse discoveries America' 1606, manuskript.

THORLAKSSON, THORDUR. 1637-1697. Kartograf och biskop i Skálholt. Barnbarn till Gudbrandur Thorlaksson, troligen på fädernet. Intresserad av astronomi och geografi vilket återspeglas i de astronomiska bilder han gjorde samt i de kartor över Island som han producerade, bland annat en manuskriptkarta från 1670. Thorlaksson gav även ut den första tryckta upplagan av Landnámabók 1688.
Han var gift med Gudridur Gisladottir.
BLAND ARBETEN:
Kopierade 'Norse map' och ritade 'Stars' 1668, använd av Torfaeus 'Gronlandia antiqua' 1706.
'Island' 1670, manuskript.

TILLAEUS, PETRUS (PETTER), född 1679, död 11 februari 1754. Son till kontraktsprosten och kyrkoherden i Rättvik Anders Tillaeus och Elisabet Dalborg. Petrus Tillaeus studerade vid Uppsala universitet 1699-1711 och blev sedan auskultant i Bergskollegium 1713.
"Stadsingenjör i Stockholm 1717, utnämndes han 1748 till rådman därstädes och afled d. 11 febru. 1754. Såsom stadsingenjör ådagalade han stor insiktsfullhet och inlade isynnerhet stor förtjänst genom utarbetandet af goda kartor. Väl bekant är den s. k. "Tillaei karta", en General Charta öfver Stockholm med Malmarne, fullbordad 1731 i skalan 1:4000, och hvarå han på statsmyndigheternas hemställan erhöll kungligt privilegium för tio år. Kartan, den största som intill senaste tid utgifvits öfver Stockholm, trycktes 1733 med af staden försträckta penningar, och att den blef till belåtenhet framgår däraf, att staden 1750 såsom belöning för densamma tillerkände T. en summa af 2,000 dal. smt." (Svenskt biografiskt handlexikon)
BLAND ARBETEN:
Karta över Stockholm, efter P. Wallrave, 1733, utförd i samarbete med C. E. Bergquist och Erik Geringius, jämte porträtt av Fredrik I, efter M. Mijtens, kpst.
"Kartan - den intill senaste tid största väggkarta, som utgetts över Stockholm - är icke officiell i egentligaste mening, men hölls för ett "autentiquet document", såsom överintendenten K. Hårleman kallade den i ett till K. M:t 1752 avgivet memorial. De tolv plåtarna, vilka ägdes av staden, översågs 1770 av P. G. Floding, som därvid tillät sig modernisera utseendet vid Riddarhustorget. Man kan således skilja mellan avdrag gjorda före och efter nämnda tidpunkt." (Nordisk Familjebok, 2:a upplagan, band 29, Stockholm 1919.)
Se Bruno Niklassons text om Tillaeus karta över Stockholm.

TINDAL, NICHOLAS (1685-1774). English translator, historian and publisher. Published various map books, among them the fifteen volumes of Tindal's Continuation of Mr Rapin 's History of England [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

TOPOGRAFISKA KÅREN [CORPSEN]. Fältmätningskåren bildades 1805 och slogs samman med Fortifikationen och bildade Ingenjörkåren år 1811. Topografiska kåren bildades 1831 av Ingenjörkårens fältmätningsbrigad som då utgick ur Ingenjörkåren. Den bestod av en Överste, en professor, "renritare", vaktmästare och officerare, och hade till uppgift att uppföra fullständiga militärkartor över Sverige. Under åren 1836 till 1856 hade kåren ansvaret för de optiska telegrafnäten i landet. 1873 blev den en avdelning inom den nybildade Generalstaben.
Inledningsvis genomfördes en utbildning och förberedande kartarbeten. Arbetet ledde till den så kallade generalstabskartan som under lång tid var det enda rikstäckande kartverket med en enhetlig och detaljerad bild av landet.

TRAUTMAN, VALENTIN STAFFANSSON. Tecknare, kopparstickare och träsnidare. Född o. 1580 i Tyskland, död 1629 i Stockholm (Tyska förs.), där specif. verifikationer saknas 1618-35. Inkom till Sverige troligen 1616 och erhöll 1617 17/2 fullmakt att bo i landet utan "borgerlig tunga och besvär". Bosatt i Stockholms norra förstad 1621 enligt stadens tänkebok s. å. 23/11. Uppbar 1624 16 dlr smt för gravering å en prinsessas likkista. 1627 utstack han vapen och namn på prinsessan Agnes’ av Holstein-Gottorp kista i Riddarholmskyrkan för 40 dlr smt. Sistn. år 9/1 var »Fallenteen kåpparstijkare … stämbd at svara Adam Rickertz [då] Dee Laskepelles [De la Chapelle] löitnant, war icke till wedermåls» (Norra förstadens tänkeb.). I boskapsräkningen 1628 skattade »Pfallentijn kapperstik» i norra förstadens östra kvarter för ett »gammalt svijn». Kungen var synbarligen vid T:s frånfälle orolig för kvarlåtenskapen enligt Riks. reg. 1629 19/12: »Gustaff Adolph etc. Wår gunst etc. Effter dhet Wij förnumne at kopparstickaren på Norremalm är dödh och hoos honom äre allehanda kopparplåtar som medh stoor kostnadt utstukne äre, derföre på dhet dhe icke måge förkomma, skole I låta tage dem och leggia uthi een kista, hafwandes dhem uthi godh förwaring på Slotet…» 1635 vistades änkan, Barbro Trautman, fortfarande i Stockholm med understöd av kronan. 1642—43 omnämnes i räntek.böckerna en Johan Trautman, sannolikt son av Valentin T., vilken under två år tilldelats ett stipendium på 200 dlr smt årligen »för sina studiers fortsättande på fremmandes orter».
BLAND ARBETEN:
A BURE, Orbis Arctoi, imprimisque amplissimi regni Sueciae tabula, jämte porträttmedaljonger av Gustav II Adolf och Maria Eleonora 1626, kpst,
(Hultmark, 1944.)

TÖRNSTEN, JONAS EDVARD (1733-1783). Surveyor in Västerbotten province. [Sveriges sjökartor – A. Hedin]


U

ULRICHS, A.A. Lantmätare. "Till år 1995 passade Riksarkivet (Latvijas Valsts vestures arhivs) i Riga på att ge ut en väggkalender med tolv vägkartor, som lantmätaren A. A. Ulrichs sammanställt 300 år tidigare".
(Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.)


V

VALCK (VALK), GERARD (ca: 1651-1726), holländsk kartograf. Född och död i Amsterdam. Han utmärkte sig som kopparstickare hos Abraham Blooteling i Amsterdam och blev en produktiv konstnär inom olika genrer. 1672 reste han till England där han vistades under ett antal år. Efter hemkomsten till Amsterdam etablerade han tillsammans med sin kompanjon Blooteling en konsthandel. Senare allierade han sig med sin elev Pieter Schenk (se denne) och drev en omfattande karthandel, främst med andras arbeten. Bl.a. övertog de Joannes Janssonius' (se denne) atlas. Förutom kartor utgav han även jordglober och samlingar med översikter. Firman övertogs senare av en av hans söner, Leonard Valck (se denne). (Kleerkooper. - Phillips. - Thieme-Becker.) 

VALCK, LEONARD. Kart- och planschhandlare i Amsterdam. Son till Gerard Valck (se denne).

VALLANCE, JOHN (1770-1823). Vallance arrived in Philadelphia from Glasgow Scotland early in 1791. He quickly established his reputation as one of the best engravers in the city. During this period he developed a friendship with James Thackara. In 1791 Vallance married Elizabeth Trenchard, a niece of Thackara's wife Hannah. A partnership with Thackara was established. He engraved banknotes and documents. In addition he was one of the founders, in 1774, of the Association of Artists in America. His wife Elizabeth died in 1798 at the age of 28. Four years later he married again to Margaret Pratt.
[Washington Map Society]

VALLBERG, KARL JAKOB, född 1705, son till löjtnant Ingevall Vallberg och Margareta Helena Blyberg, samt svåger med företrädaren Embring. Examen 1727. E. ord. 1728 på Öland, och 1729 i Östergötl. Ord. 1742. Kom.-lantmätare. 1760 genom byte med sonen. Kom.-lantmätare i Savolax 1778 genom byte med J. G. Leffler. Afsked med öfverinspektors titel s. å. Död 1778. Ågde Klosterorlunda i Hofs s:n. Gift 1730 med Maria Göthe, f. 1707, d. 1770.
(Ekstrand - Svenska landtmätare)

VALLBERG [WALLBERG], MATHIAS JONAS, född 1737 i Vadstena, son till föreg. Student 1754 (Linnés lärjunge). Examen 1756. Kom.-lantmätare. 1757. Ord. 1760. Förste lantmätare. 1802. Justerare. Död 1808 i Linköping. Ägde Klosterorlunda. Gift 1761 med (sin systers svägerska) Ingrid Margareta Ljunggren; en son, se nedan.
V. har sammandragit en karta öfver Östergötl., sedermera omarbetad af K. P. Hällström.
(Ekstrand - Svenska landtmätare)
BLAND ARBETEN:
"Charta öfver Östergötlands NordWästra Del. Efter påliteliga mätningar författad 1805 af M. Wallberg."

VALLBERG, JONAS JAKOB, född 1726 [felaktigt, troligen 1760-tal], son till Mathias Vallberg. Student i Åbo 1782. Examen 1783. E. ord. 1787. Andre lantmätare. 1802. Död 1810. Ägde Klosterorlunda. Gift 1808 med Kristina Elisabet Braun, f 9/8 1776, d. 12/5 1857.
(Ekstrand - Svenska landtmätare)

VANCE, D. H.
Massachusetts, Connecticut & Rhode Is. 1825,
Maps in Hart's Modern Atlas 1828.
(Tooley)

Vance har även ritat "The World, on a Globular Projection...". Stor världskarta graverad av James H. Young och utgiven hos Anthony Finley Philadelphia c:a 1830. Kartan är bara känd i två exemplar.
(RdeT)

VANDERMAELEN, PHILIPPE (1795-1869), belgisk geograf. Född och död i Bryssel. 1827 gav han ut en "Atlas universel de Géographie physique, politique et statistique" i 6 band och 1829-30 en "Atlas de l'Europe" med 165 kartor. Förutom dessa gav han ut olika specialkartor, speciellt över belgiska områden. Hans främsta geografiska verk, "Dictionnaire géographique des provinces belges", planerades att utges i 12 band men kom till slut endast i 8 band (1831-38). (Biogr. Belg.)

VAUGONDY, ROBERT DE, se ROBERT DE VAUGONDY.

de VAULX, PIERRE. Nämnd som "Cosmographer and Navigator in le Havre" (1613). Utförde bl.a. en karta över Atlantiska Oceanen. (RdeT.)

VEDELER, GEORG WIESE (1848-1917), norsk officer. Född och död i Bergen. Han blev 1870 officer, anställd vid Bergenske infanteribrigade, 1889 kapten och 1908 major. Han var mycket anlitad som ingenjör och konstruktör av vägar och kajer på Vestlandet. Han gav även ut flera kartor över Bergen, Vossevangen, Ålesund, Nordland och Finnmarken. (Slekten Vedeler. - U.B.)

VEEN, ADRIEN (1572-ca. 1632), holländsk kartograf. Gjorde sig främst berömd för konstruktionen av en ny typ av sjökort. Han hävdade att den vanliga plana formen gav en felaktig framställning av kartbilden och försökte istället "gebulte kaarten" så att den följde jordens buktning. De första kartorna av denna typ kom ut under åren 1595-98. De blev mycket omstridda och var knappast länge i bruk. Han samarbetade senare med Jodocus Hondius d.y. (se denne). År 1613 gav de förutom en Nordenkarta, även ut en himmelsglob. (Nederl. biogr., II. - Orbis., s. XV)

VESTLY, JONAS TORSTENSEN (1857-1904), norsk underofficer. Född i Ly, död i Christiania (Oslo). 1879 blev han sergeant och 1889 tjänstgjorde han i Kristiansand tills han 1890 blev fanjunkare vid Generalstaben. Han utgav ett par kartor över Kristiansand med omnejd samt ett över Norges militära indelning (1892). Redaktör för Underofficerskalenderen i Norge 1896-1903. (U.B. - Underofficersbladet, 1904.)

VIETH, G. U. A. Gjorde de tolv kartorna till "Atlas du Monde Ancien" vilken gavs ut i Weimar år 1800 av C. Ph. Funke.

VISSCHER, CLAES (eller NICOLAS ) JANZON , (1586-1652), holländsk kartograf. Född och död i Amsterdam. Gick i lära som kopparstickare och kartritare hos Jodocus Hondius och grundlade därefter sitt eget konstförlag. Visscher var en duktig kopparstickare, som förutom kartor även utförde landskaps- och historiska bilder. Hans firma övertogs av sonen Nicolas (1618-79) och senare sonsonen Nicolas Visscher (se denne). Deras firma gav ca. 1660 ut en "Atlas Contracuts" och ca. 1680 en "Atlas minor" som både kom i en rad utgåvor. Deras kartplaner användes också i stor utsträckning av andra kartutgivare, både i Holland och andra länder. Kartor av den äldre Visscher räknas som ganska sällsynta. Han uppträder vanligtvis under sitt latinska namn Nicolaus Joh. Piscator. (Nederl. biogr., VII. - Tooley)

Claes Jansz. ging rond 1608 in het huis "Op de Kolck inde Visscher" wonen. In het begin lag de nadruk op het versieren van de kaarten van Blaeu en Hondius. Later begon hij zijn eigen drukkerij en startte ook met de productie van kaarten. In 1611 kocht hij een huis in de gerespecteerde Kalverstraat, waar ook belangrijke concurrenten, zoals Hondius en Kaerius, waren gehuisvest. De naam van het huis werd nu: "De Visscher". De winkel zou tot een grote kunsthandel uitgroeien. Hij werd beroemd door zijn zogenaamde “historie-prenten” met typisch Hollandse landschappen en eigentijdse krijgstaferelen. Ook publiceerde hij enkele atlassen en zo'n 200 etsen. Een van de indrukwekkendste voorbeelden is het grote stadsprofiel van Amsterdam uit 1611.

Vanaf 1620 ontwierp hij losse landkaarten waaronder één van de Britse Eilanden. Voor zijn eerste atlas: “Belgium sive Gemania Inferior” uit 1634 gebruikte Claes de door hem in 1623 aangekochte koperplaten van Kaerius' atlas “Germania Inferior” uit 1622. Deze atlas bevatte, naast de kaarten van Kaerius, een reeks oorlogskaarten en een aantal kaarten met de inmiddels bekende mooi versierde omkadering, waarschijnlijk door de uitgever zelf gegraveerd. Deze atlas werd in 1637 en in 1645 heruitgegeven. Een andere atlas van Claes, de "Tabularum Geographicarum Contractarum" van 1649, was gebaseerd op Langenes' "Caert Thresoor". Veel van de door Claes uitgegeven kaarten werden gegraveerd door Abraham Goos. Evenals Johannes Janssonius was ook Claes verwant aan Jodocus Hondius. Hij stierf in 1652 en werd begraven in de Nieuwezijds Kapel.

VISSCHER, NICOLAS (1618-79). Son till Claes Visscher.
Nicolaes was de enige zoon van Claes Jansz.Visscher. Hij werkte al jaren in de zaak van zijn vader en volgde hem na diens dood in 1652 op. In 1677 kreeg Nicolaes, inmiddels een gerespecteerd uitgever, een 15 jarig octrooi van de staten van Holland en West-Friesland voor het drukken en uitgeven van kaarten. Twee jaar later overleed hij en werd begraven in dezelfde kapel als zijn vader.

Atlas-uitgaven Van Nicolaes I waren onder andere:

  • "Atlas Contractus Orbis Terrarum" vanaf 1657.
  • Germania Inferior” vanaf 1663.
  • Atlas Minor” vanaf 1675.


    • Visschers atlassen werden vaak naar wens van de kopers samengesteld (de zogenaamde Atlas Contractus). Zij bevatten over het algemeen geen tekst, alleen soms een gedrukte index. Er werden kaarten gebruikt van andere makers, zelfgegraveerde en bewerkte koperplaten van zijn vader.
    Eén van de hoogtepunten in de zeventiende-eeuwse cartografie is de uit meerdere bladen bestaande wandkaart. Een voorbeeld hiervan -uit 1656- is de kaart van Zeeland: “Zelandiae Comitatus novissima Tabula”. Deze bestond uit negen bladen die samengevoegd een afmeting had van 140 x 160 cm. Door middel van het toevoegen van stadsgezichten kon de kaart zelfs nog verder worden vergroot. Deze stadsgezichten werden op hun beurt rond 1660 gebundeld uitgegeven onder de naam: “Speculum Zelandiae”.

    VISSCHER, NICOLAS (1649-1709). Sonson till Claes Visscher.
    Nicolaes I werd opgevolgd door zijn zoon Nicolaes II. Hij verkreeg in 1682-1683 een zelfde soort octrooi als zijn vader. Er is een catalogus bekend uit die jaren die veel duidelijk maakt over het soort materiaal die de uitgeverij aanbood. Slechts 10 % bestond uit kaarten, de rest had betrekking op prentwerk. De Visschers zagen hun winkel in de eerste plaats als een kunsthandel, maar er was ook een grote keus aan kaarten voorhanden. De catalogus vermeldt ook de grote wandkaarten waarvan er weinig bewaard zijn gebleven.

    Atlas-uitgaven van Nicolaes II:

  • Atlas Minor” uit 1683.
  • Germania Inferior” uit 1684.
  • Stoel des Oorlogs in Nederland” uit 1694.


    • De “Atlas Minor” was niet zo klein als gelijknamige atlassen uit die tijd. De uitgave was op folio formaat (ongeveer het huidige A4) en bevatte tussen de 60 en 150 kaarten. Wat Visscher’s uitgaven onderscheidt van die van hun concurrenten is hun nadruk op het uitbeelden van de oorlogshandelingen uit die dagen. Nicolaes II kreeg steeds meer kaarten van eigen fabricage tot zijn beschikking en werd minder afhankelijk van de vroegere werken van vader en grootvader. Verouderde Visscher kaarten werden in 1684 bij opbod verkocht. In 1697 werd het octrooi vernieuwd en er kwam onder meer nog een uitgave van de Atlas Minor op de markt. In 1702 stierf Nicolaes II en ook hij werd in de Nieuwezijds Kapel bijgezet. Zijn weduwe Elizabeth Verseyl nam de zaak over. Verschillende titels werden opnieuw uitgegeven. Een nieuwe verzameling was: “De Stoel des Oorlogs in de Werelt”. Na haar dood in 1726 werd de uitgeverij overgenomen door Andries de Leth. Behoorlijk wat koperplaten kwamen in handen van Pieter Schenk en Carel Allard.

    VOGEL, SIGISMUND. Kopparstickare. Född o. 1615, trol. i Dresden, där V:s namn dock icke anträffats 1610-20 i de tre förs., som ha sina dopböcker bevarade, död efter 1654. Sannolikt son av målaren och kopparstickaren Christopher V., som 1615-50 var bosatt i Dresden. Vistades 1636-54 i Sverige och var här verksam för svenska hovet. Graverade 1639, 25 kopparmått »därefter målen i riket justeras skola». Fick 1642 23/7 i uppdrag att utföra fyra kopparstick till Finska bibeln för 339 dlr smt (Kammarkoll. prot.). Hade 1644 åt hovet »uthstucket een crona och 300 exemplar af stycket till waar tecken åt dem som skola gå och see balletten» för 15 dlr kmt (Hovstatsräk.). »Kopparstickaren Sigismundus Vogel blef kalladt och medh honom handlat at uthsticka uthi koppar 200 st. runiske saker» (Kammarkoll. prot. 1647 10/4). 1647 medföljde V. svenska beskickningen till Moskva och träffade där konterfejaren Johan Detters. Denne överlämnade till V. 15 »schillerier» till försäljning enligt Sigismunds utsago. Detters påstod sig emellertid ha sålt tavlorna till kopparstickaren. Kontroversen ledde till en långvarig process i Stockholm, som V. 1649 förlorade. — Uppbar 1650 31/10 67:16 dlr smt för gravering av K. Maj :ts vapen å 36 silverfat. Bekom »för sin dedicatoria aff Stockholm stadz affritning uthi förähringh sextijo riksd:r» 1651 25/10. Ersättningen erhöll han i småposter ännu i mars 1652.
    Bland arbeten:
    J. MÅNSSON, Een siö-book … om siö-farten i öster-siön, Sthlm 1644: Johan Månsson, 1644, kpst. (Plåten förvaras i Statens hist. mus.).
    Petrus Brahe, kpst. (2 varianter), jämte ätten Brahes stamträd och karta över grevskapet Visingsborg, å samma blad, kpst. (plåten förvaras å Skokloster), gravmonument över Birger Pedersson och hans hustru Ingeborg i Uppsala domkyrka, kpst., samt 5 vignetter med vapen och sigill, kpst.
    O. LAURELIUS, Spiritualis forma regiminis, Västerås 1654: försättsblad, länstol med brinnande ljus på karmarna, etsn.
    Descriptio pompae restitutionis ornamentorum equestris ordinis a periscelide Gustavi Magni, Gustav II Adolfs insignier till Strumpebandsorden återlämnas i London 1635, 1639, 2 sammanfogade blad, kpst.
    De la Gardieska palatset Makalös i Stockholm, efter H. J. Kristler, 1647, kpst.
    Totius orbis arctoi metropolis celeberrima Stockholmia, o. 1650, 6 sammansatta blad, kpst. (Plåtarna förvaras i NM.)
    J. MÅNSSON, Pass cort öfver Öster siöön.
    (Hultmark, 1944.)

    VOOGT, CLAES JANSZ. (d. 1696), holländsk matematiker. För firman van Keulen (se denne) utarbetade han under 1690-talet ett sjökartverk. "De nieuwe groote lichtende Zee-Fakkel" som senare kom i flera upplagor. På titelbladet kallar han sig "Geometra en Leermester der Wiskunst". (Phillips.)


    W

    WAESBERGHE, JOANNES JANSSONIUS VAN (d. ca. 1680), holländsk bokhandlare. Han var från början boktryckare i Rotterdam, men kom till Amsterdam och gifte sig med en dotter till Joannes Janssonius (se denne). Efter svärfaderns död fortsatte han tillsammans med de övriga arvingarna dennes firma. Enligt signaturen på flera av kartorna samarbetade han en tid med engelsmannen Moses Pitt (se denne) mer om detta har inga ytterligare uppgifter hittats. Efter Waesberghes död verkar det som en del av kartorna övertagits av andra förläggare, däribland Peter Schenk (se denne) och Gerard Valk (se denne). Verksamheten drevs vidare som ett familjeföretag, åtminstone ett antal år in på 1700-talet.

    WALCH, JOHANN (1757-1824). Kartograf och kartförläggare.
    BLAND ARBETEN:
    Kriegsschauplatz oder Graenzkarte zwischen Deutschland u. Franckreich... ca 1795.

    WALLMAN, CHRISTIAN ULRIK (1713-1788). Became instructor at the pilot school of Karlskrona in 1745. In an official communication pointing out the inadequacy of Swedish sea charts, Wallman called for more astronomical observations and more careful measurements. Appointed commander and director of pilots in 1755, he was handed the opportunity of personally directing marine measurements, principally on the southern coastline. A successor summed up Wallman's career: "Nobody before or after has made such great personal contribution to the sounding of our coasts" [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

    WAGHENAER, LUCAS JANSZOON, holländsk kartograf i slutet av 1500-talet. Efter att ha vunnit ett rykte som erfaren skeppare och lots började han som den förste i världen med att ge ut en sjökartsatlas. Den kom ut 1584-85 under titeln "Spiegel der Zee-Vaerdt". Den kom senare i en rad utgåvor  på olika språk. 1592 följdes den av "Tresoor der Zee-Vaert". Dessa två verk var epokgörande inom sjökartografins område och namnet "Waghenaer" var under en lång tid synonymt med bra sjökort. Han gav även ut en översiktsplan och en karta över sin hemstad Enkhuysen. (Nederl. biogr. - Nissen. - Phillips.)

    WALIGORSKI, JOSEF ALEXANDER (1794-1873), polsk officer. Född i Krakow, död i Paris. Redan 1813 var han ute i fält som underofficer, kastade sig sedan över militära och matematiska studier, och blev 1822 lärare vid artilleriskolan i Warszawa. 1830 var han på nytt ute i fält som kapten och tvingades därefter gå i landsflykt. Under några år vistades han i Frankrike och England och kom 1835 till Norge. Där blev han efter hand betrodd med olika offentliga ingenjörsarbeten, speciellt i "Vassdragsvesenet", och blev 1846 anställd som kanaldirektör. Bland hans stora arbeten kan nämnas kanalen vid Moss. 1848 sade han upp sig från sitt arbete och reste till Paris för att deltaga i polackernas frihetskamp. Efter en tid återvände han till Norge och blev på nytt anställd inom kanal- och havsväsendet. 1855 kallade hans landsmän åter på honom och han lämnade då Norge för gott. Han blev senare lärare vid olika krigsakademier. Han lyckades aldrig återse sitt hemland. (Tids-Tavler, b. II, 1873.)

    WALKER, J. & CO., engelsk kartgravör och förläggare. Av deras produktion kan nämnas "British Atlas" som utkom 1837 och som till 1879 kom ut i 17 nyutgåvor. (Phillips.)

    WANGERSTEEN, OVE ANDREAS (d. 1763), norsk officer och kartograf. Han började i militär tjänst ca. 1743 och blev eldledare vid "Christiansanske artillerikompaniet" 1745. 1750 blev han förflyttad till "Akershusiske artillerikompaniet", 1753 blev han styckjunkare, 1755 artillerilöjtnant i Fredrikstad och 1759 kapten. Han var en av pionjärerna som kämpade för en självständig norsk kartografi, men arbetade dessvärre under mycket knappa förhållanden. Det kan nämnas att han 1761 fick 400 riksdaler i förskott för gravering av sin Norgekarta. Beloppet skulle betalas tillbaka så snart han fick möjlighet. (Ovenstad.)

    WATKINS, JULIA, brittisk amatörtecknerska. Oidentifierad.

    WEBER, JOHANN JACOB (1803-80), tysk förlagsbokhandlare. Född i Siblingen, död i Leipzig. Efter utbildning i bokhandlarkonsten i Basel, Genève, Paris och Freiburg etablerade han sig i Leipzig 1833. Han intresserade sig speciellt för illustrerade verk och gav bl.a. ut "Pfenningmagazin" och "Illustrierte Zeitung". Förlaget existerade åtminstone till 1950-talet. (Der Grosse Brockhaus.)

    WELLS, EDGAR (1667-1727), engelsk kartograf. 1701 gav han i Oxford ut en atlas med titeln "New Set of Maps of Ancient and Present Geography". Den följdes av tre nyutgåvor, den senaste 1726. Hans kartor är mycket schematiska och enkelt ritade men likväl inte helt utan dekorationer. (Tooley. Phillips)

    WERGELAND, HARALD NICOLAI STORM (1814-93), norsk officer. Född i Bergen, död i Christiania (Oslo). Tog examen 1831 vid Krigsskolan, år 1849 blev han kapten i artilleribrigaden, 1852 överstelöjtnant vid Generalstaben, 1856 överste och chef för "Kristiansandske infanteribrigaden". Under åren 1857-60 var han chef för Generalstaben i Norge och 1859 blev han utnämnd till generalmajor och var 1860-68 chef för norska armédepartementet. Efter att ha tagit avsked som statsråd blev han chef för "2:a Akershusiske infanteribrigaden" och 1875 utnämnd till generallöjtnant. Från 1840 var Wergeland under några år anställd som trigonometrist vid "Norges Geografiska Opmaaling". 1849 deltog han i norsk-ryska gränsdragningen. Waligorskis och Wergelands vägkarta utgavs första gången 1847 och kom fram till 1893 i 8 nyutgåvor. Wergeland var ofta anlitad i militärt organisationsarbete och var dessutom den förste medlemmen i "Norsk Jaeger- og Fiskerforening". (Halvorsen.)

    WESTENBURG, (JOANNE). Doctor Medicine & Mathematics, cartographer,
    Bentheim Blaeu 1635, 1649 & 1662;
    Bentheim, Hondius 1633.
    [Tooley]

    WHITELOCK, C.O. (ca. 1835), svensk kartograf.

    WHITTLE, JAMES (d. 1818), engelsk kartförläggare. Tillsammans med Robert Laurie (se denne) övertog han 1794 Robert Sayers (se denne) konsthandel och kartföretag i London. Under firmanamnet R. Laurie & J. Whittle utgav de en rad atlasverk som "A new elegant imperial sheet atlas" (1798), "The complete East India pilot" (1800) och "A new juvenile atlas". Då Laurie drog sig tillbaka från företaget 1812 blev firmanamnet ändrat till Whittle & Laurie. (Dict. nat. biogr. - Phillips)

    WIBE, NIELS ANDREAS (1759-1814), norsk officer. Född i Numedal, död i Christiania (Oslo). Blev 1779 löjtnant vid "Sönnenfjeldske dragonregimentet", 1792 löjtnant vid Trondheims dragonregimente, 1798 krigskommissarie i Christiania  (Oslo), 1802 länsman i Nordre Bergenhus och 1814 generalkrigskommissarie. 1781 övergick han till att arbeta med gränsmätning och under åren 1789-99 var han med på omfattande kustmätningsarbeten av norska kusten som blev utförda under ledning av kaptenlöjtnant C.F. Grove (se denne). (Ovenstad. - de Seue)

    WICHERINGE, BARTHOLDUS. Cartographer.
    Groninga Dominium 1630, used by Blaeu and Hondius.
    [Tooley]

    WIDMARK, HENRIK ADOLF. Major i armén. Landshövding. Kartograf och etsare. Född 1833 5/9 i Ljusdals sn (Gävleb.), död 1889 3/3 i Karlstad. Son av lantmätaren och landshövdingen Per Henrik W. och Carolina Andrietta Ström. Kartograf vid Rikets allmänna kartverk 1859-73. Var kapten vid Hälsinge regemente och major i armén, då han 1873 utnämndes till landshövding i Norrbottens län. Erhöll 1885 transport till Värmlands län.
    ARBETEN:
    Karta över Göta kanal med utsikter, efter A. Nay, etsn.
    (Hultmark, 1944.)

    WILKINSON, ROBERT, engelsk kartograf omkring år 1800. 1794 gav han ut "A general Atlas" som kom i flera upplagor  och 1797 "Atlas classica" som även den kom i flera upplagor. (Phillips)

    WILLDEY, GEORGE, engelsk karthandlare i början av 1700-talet, bosatt i London. Enligt honom själv handlade han med "franska och holländska kartor till de fördelaktigaste priserna". Vidare rekommmenderar han sina alla typer av "Spectacles, Reading Glasses, Tellescopes, Perspective Glasses" etc. och uppmanar "all the Artists in the Universe" till att komma till honom. Tooley upplyser torrt att han var lika mycket leksaksfabrikant som karthandlare. Han nämner dock ett antal kartor, samtliga utförda runt 1720.

    WILSE, JACOB NICOLAI (1735-1801), norsk präst. Född i Lemvig på Jylland i Danmark, död i Eidsberg. År 1752 började han studera och tog 1756 en examen i teologi. Efter flera års verksamhet som informator i olika städer i Danmark blev han 1768 sockenpräst i Spydeberg. Samma år tog han magistergraden. 1784 fick han titeln professor och 1785 blev han sockenpräst i Eidsberg. Av hans omfattande författarskap kan speciellt nämnas ypperliga topografiska beskrivningar över de två socknar där han verkade som präst. Förutom kartor över dessa pastorat utarbetade han även andra specialkartor över distrikten runt Glommas nedre utlopp samt Christiania (Oslo) med omnejd. 1781 slutförde han en ny karta över den andra delen av Akershus stift, med en rad rättelser och kompletteringar av Wangensteens äldre karta. Wilses karta blev utgiven av vetenskapssällskapet i Berlin. - Wilse betraktade sig helt som norrman och var en av upplysningstidens mest framstående patrioter. Han förespråkade framförallt ett norskt universitet. Han var medlem av vetenskapssällskapen i Trondheim och Göttingen. (Ehrencron.)

     WIRSING, GEORG MICHAEL.
    Gravör. Född 1822 8/3 i Schweinfurt (Bayem), död 1894 3/1 i Stockholm (Tyska förs.). Anlände till Stockholm 1858 4/11 med pass från Berlin. Anställdes s. å. som gravör å topografiska avdelningen vid Generalstabens litografiska anstalt. Blev 1879 26/9 svensk medborgare. Erhöll 1891 avsked med en årlig pension av 1,500 kronor från riksdagen.
    ARBETEN:
    Karta, detalj, 1865.
    (Hultmark, 1944.)

    de WIT (WITT), FREDERICK, d.ä. Holländsk kartograf som verkade i Amsterdam på 1600-talet. de Wit var utbildad kopparstickare och grundlade 1648 ett förlag för kopparstick och konstböcker. Tyngdpunkten i förlaget blev efterhand handeln med kartor, vilka han själv ritade och graverade. År 1698 överlät han företaget till sin son med samma namn (se denne). Firman utgav ca. 1675 ett sjökartverk, ca 1680 en specialatlas över Nederländerna, och ca 1688 en större atlas. 1708 kom en stor atlas som innehöll kartblad gjorda under åren 1634-1708 av många olika kartografer. En förlagskatalog från 1706 tar upp över 400 land- och sjökort.  (Nagler. - Phillips)

    de WIT (WITT), FREDERICK (d. 1712). Son till Frederick de Wit d.ä. Var en skolad matematiker som förbättrade och ajourförde kartorna på många punkter och de blev mycket populära. Tog över faderns verksamhet. 

    de WIT (WITT), FREDERICK. Sonson till Frederick de Wit d.ä. Tog över faderns verksamhet. Vid sin död övertogs firman av J. Covens (se denne) och C. Mortier (se denne).

    WYLD, JAMES,  ansedd geograf och kartograf som införde litografikonsten i England. 

    WYLD, JAMES (1812-87), engelsk geograf. Han var son till James Wyld (se denne). Fick först militär träning men gick snart över till faderns verksamhet. Han köpte William Fadens (se denne) kartförlag och blev 1830 medlem av Royal Geographical Society. Hans företag blev med tiden mycket omfattande och 1854 fanns den på tre olika ställen i London. Som kartutgivare ansträngde han sig alltid för att tillgodose det aktuella behovet. I hans produktion finner man således specialkartor över guldgrävardistrikt, krigskartor osv. Hans "Popular Atlas" fick stor utbredning. Wylds kartor kom ofta kompletterade med värdefulla geografiska upplysningar. Hans största verk som geograf var emellertid en väldigt väl genomarbetad jordglob, som han slutförde 1851. Den var 60 fot hög, 40 fot i diameter och upplyst med gas. Wyld hade titeln kunglig geograf. (Dict. nat. biogr.)


    Y

    YOUNG, JAMES H. American engraver with Delleker.
    Varle's United States 1817.
    Finley's North America 1826.
    Indiana 1834, Carolinas 1835, Virginia 1837.
    Mitchell's National Map of American Republic 1846.
    Kentucky 1850.
    (Tooley)

    James H. Young har också graverat en världskarta "The World on a Globular Projection..." av D. H. Vance som kom ut i Philadelphia c:a 1830. Kartan är känd i bara två exemplar, ett finns hos Cornell University i staten New York och ett hos VÖBAM i Stockholm.
    (RdeT)


    Z

    ZAHRTMANN, CHRISTIAN CHRISTOPHER (1793-1853), dansk sjöofficer. Född i Viborg, död i Köpenhamn. Som ung kadett och löjtnant utmärkte han sig under kriget med England 1807-14. Han avancerade senare och blev så småningom viceamiral 1852. Då kriget med England var slut påbörjade Zahrtmann studier i hydrografi och geodesi, och blev 1819 anställd vid mätningar på Jylland. 1826 blev han direktör för Sjökortsarkivet. Där gjorde han ett förtjänstfullt arbete vid utmätningen av de danska farvattnen och anläggningen av en rad fyrar. 1848-50 var han marinminister och 1852 blev han överekipagemästare vid Holmen i Köpenhamn. Han offentliggjorde ett antal avhandlingar om kartografiska och sjömilitära frågor. (Bricka)

    ZATTA, ANTONIO, italiensk boktryckare och förläggare som verkade i Venedig i slutet av 1700-talet. 1797 fick han titeln stadsboktryckare. Zatta utvecklade en omfattande bokproduktion som är känd främst för alla vackra illustrationer (frontespis, vinjetter, friser m.m..). Under åren 1779-85 utgav han en "Atlas novissimo" med 218 kartor. (Encicl. Ital. - Tooley)

    ZENO, NICOLO (ca. 1550), italiensk författare. Han föddes i Venedig 1515 och hade under årens lopp en rad höga förtroendeposter i republiken Venedig. 1543 deltog han i beskickningen till kejsare Karl V. Han hade vunnit rykte som författare, matematiker och geograf, då han 1558 utgav en reseberättelse från de nordiska farvattnen, byggd på gamla familjeupptäckter. Enligt dessa vistades två bröder från Venedig, Nicolo och Antonio Zeno, under åren runt 1390 på ön Frisland mellan Skottland och Grönland och utförde stora bedrifter i tjänst hos landets furste, Zichmni. Med berättelsen om de två brödernas resor i det nordliga Atlanten som underlag utarbetade Zeno en karta som medföljde boken. Här är Frisland och en rad andra okända öar ritade med stor noggrannhet. På grund av författarens anseende blev boken accepterad av samtiden men efter hand som kunskapen om dessa farvatten ökade, och det visade sig att de sjöfarande aldrig återkom, började man tvivla på sanningen i berättelsen.  Under flera år har lärda, vetenskapsmän, geografer och historiker gjort Zenos bok till föremål för vidlyftiga diskussioner. Starka argument talar för att både berättelsen och kartan är ett falsarium, troligen som ett led av rivaliteten mellan Venedig och Genua om att vara ledande på alla områden, framförallt upptäckten av Amerika. Andra hävdar att Zeno handlade i god tro då han utgav sin bok. (Bagrow. - Salmonsen.)

    ZIEGLER, JACOB [Ciglerus, Landavus] 1470-1549. Born in Landau, Professor in Vienna. Palestine 1532 (Maps of Palestine and one of Northern Regions, the first printed map to show magnetic variation.)
    (Tooley.)

    ZÜRNER, ADAM FRIEDRICH (1680-1742), tysk kartograf. Född i Marieney, Sachsen, död i Dresden. Han studerade i Leipzig där han tog magistergraden. Studierna var egentligen teologi, men han ägnade sig hellre åt geometetri och mätning. Efter att år 1705 blivit präst, fortsatte han sina matematikstudier och företog lantmätningsarbeten i sin socken Skaffa i Sachsen. 1722 övergav han den andliga banan och ägnade sig helt och hållet åt geografi. Redan 1719 hade han gett ut en stor karta över Sachsen i 16 blad, kompletterat med ett band med upplysningar. Detta verk utkom i ett stort antal utgåvor. Ett annat viktigt verk var en stor specialatlas över Sachsen med 80 generalkartor. Detta verk utgavs först efter Zürners död. Allt som allt känner man till 900 kartor gjorda av honom. De flesta är specialkartor över tyska områden. Zürners kartor blev aldrig samlade i en komplett atlas utan finns spridda i ett antal geografiska verk. Han utgav även ett antal topografiska avhandlingar över tyska provinser. (Allg. d. Biogr.)


    Å

    ÅHRBERG, JONAS. Kommissionslantmätare. Kartgravör. Född 1732 15/1 i Valsberga, Åkers sn (Söd.), död 1797 4/11 på Bråtorp i ovann. sn. Son av kronolänsmannen Olof Å. och Maria Ekström. Student vid Uppsala universitet 1754. Blev sedan enligt egen utsago »informator hos löjtnant Ridderhjerta, dels ock vid Kungsör hos slottsinspektoren Jesper Petrseus att informera dess dotterson Jesper Gillberg, hvarmed fortsattes till 1756. År 1757 antog jag station hos akademigravören Åkerman, hvilken jag hjälpte med gravyr af bokstäfver, så att jag fanns skicklig gravera alla namn, som stå på den första här i riket utgifna jordgloben med en fots diameter, fast jag ej fick hedern att mitt namn sattes på globen» (EKSTRAND). Kommissionslantmätare 1781. Ägde Bråtorp.
    Bland arbeten:
    A. BERCH, Oeconomisk beskrifning öfver Wadsbo härad uti Westergöthland och Skaraborgs höfdingedöme, diss., resp. G. F. Bergman, Uppsala 1759: karta över Vadsbo härad.
    Karta över Tveta härad i Småland. 17601.
    Stockholms magazin, 1780: striden vid Brunnbäck jämte karta över Grytnäs och Folkärna socknar, efter G. Halstenson 1652.
    Svenskarna under Wilhelm Carpelan förstöra den preussiska flottiljen i Frisches Haff 1759, efter C. Rutensparre, kpst.
    (Hultmark, 1944.)

    ÅKERLAND, ERIK (1754-1835), svensk kopparstickare. Född i Stockholms län, död i Stockholm. Han var först elev hos kopparstickaren professor Per Floding och gick senare i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberger. 1781 blev han anställd i kartgravören Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. Omkring år 1790 utförde han graveringarna till Nordenankars (se denne) sjökort och ca. 1797 hans generalkarta. I övrigt ägnade Åkerland sig mycket åt kartor för skolbruk. Bland hans kopparstick kan särskilt nämnas porträtt, samt en stor översikt, "Stockholm och dess sköna nejder". (Hultmark. - Lönborg.)

    Kopparstickare, etsare och kartgravör. Född 1754 6/4 i Stockholms län, död 1835 11/11 i Stockholm (Klara). »Född bondson.» Kallade sig i unga år Åkerlund. Elev av Per Floding vid slutet av 1770-talet. Synes 1779 ha varit i lära hos medaljgravören Gustaf Ljungberget enligt följ. passbegäran: »Hos Kongl. Slottscancelliet anhåller undertecknad om pass till Småland för eleven, graveuren Eric Åkerland. Stockholm 6 junij 1779. Gust. Ljungberger.» Studerade vid Konstakademien från dec. 1779. Antogs 1781 16/10 som gesäll vid Fredrik Akrels globverkstad i Stockholm. 1835 11/11 »afled i Stockholm den i sin konst ganska utmärkte gravören Erik Åkerland, hwars hand man har att tacka för de flesta kartor som begagnas till ungdomens underwisning. Sysselsatte sig ännu kort före sin död wid 83 års ålder med detta yrke, som han omfattade med ungdomswarma» (Wexiö-Bladet 1836 27/11).
    Bland arbeten:
    A. M. PORTER, Don Sebastian, konung af Portugal, I-II, Sthlm 1825: 2 genrebilder, kpst.
    Stockholm och dess sköna nejder, 51 byggnader och monument å samma bkd, efter C. G. Blom, kpst.
    Ett flertal kartor, bl. a. över Ålands skärgård, 1779, Finska viken, 1788, och Norge med Kristiania, 1816.
    Bataille emellan svenska flottan.. .och ryska flottan vid Ölands södra udde 1789, efter A. Sjöstierna, kpst.
    M. SCHENSTRÖM, Afhandling om Strömsholms canal och slusswärk, Uppsala 1797: karta över Strömsholms kanal, efter G. Norenius.
    C. H. BÄCK, Väg-visare genom Upsala höfdingedöme, Uppsala 1801: vägkarta, 1801.
    A. SPARRMAN, Resa till Goda Hopps-udden, Södra pol-kretsen och omkring jordklotet, samt till Hottentott- och Cafferlanden, åren 1772-76, II, Sthlm 1802: ett 10-tal utsikter och folktyper från Afrika och Söderhavsöarna, kpst.
    P. A. GRANBERG, Staden Göteborgs historia och beskrifning, I-II, Sthhn 1815: karta över Göteborgs skärgård, 1815.
    (Hultmark, 1944.)

    ÅKERLAND, ERIC (1754-1835). In 1781, was accepted as an apprentice in map engraver Fredric Akrel's Stockholm workshop. Produced some of the engravings for Nordenankar's sea charts. Åkerland and Carl Fredric Akrell were responsible for the copperplate engravings for Sweden's Marine Atlas (Sveriges Sjöatlas). Even after his 80th birthday, he worked producing maps "for the tuition of youth". [Sveriges sjökartor – A. Hedin]

    ÅKERMAN, ANDERS. Tecknare, kopparstickare, etsare, kartgravör och globfabrikör. Född 1721 19/5 i Halla sn (Söd.), död 1778 3/2 i Uppsala (Hel. Tref. förs.). Son av snickaren och svarvaren Olof Andersson och Ingeborg Simonsdotter. Lärde sig gravera för Carl Erik Bergquist i Stockholm i början av 1740-talet. Student vid Uppsala universitet 1747. Utnämndes 1758 till gravör vid Vetenskapssocieteten i Uppsala och uppfördes följ. år på akademistaten. Medlem av det första svenska geografiska sällskapet "Kosmografiska sällskapet" 1758. Var sällskapets gravör. Grundade 1759 en verkstad för tillverkning av glober i Uppsala. De minsta globerna var så små att de kunde användas som "fickglober". "Himmelsgloben" bestod av ett sfäriskt skal som var itudelat för att användas som fodral runt jordgloben. Då staden 1766 30/4 härjades av en förödande eldsvåda, förlorade Å. »60 par glob-klot». Efter Åkermans död övertogs rörelsen av Fredrik Akrel, som 1779 flyttade verkstaden till Stockholm. — Utgav Atlas juvenilis, Uppsala 1768, med 20 kolor. kartor; 2:a uppl. utkom 1774 och innehöll 30 kolor. kartblad, samtl. graverade av Å:s elever.
    Jfr C. BJÖRKBOM, Den Åkerman-Akrelska globverkstaden, i Ymer, 1936.
    Bland arbeten:
    {M. STRÖMER], Läran om klotet och spheriska trigonometrien, Sthlm 1759: 9 tab. med geometriska figurer, etsn.
    Den swenska Mercurius, 1758: karta över tyska kriget, 1758.
    N. BIELKE, Rese-charta öfwer Södermanlands höfdingedöme, 1765.
    Hydrografisk karta över Finska viken, 1768, 2 blad.
    (Hultmark, 1944 m.fl.)

    ÅRRE, OLOF JACOBSSON. Lantmätare och ingenjör. Tecknare, kopparstickare och modellör. Född 1731 (ej 1732) 22/3 i Härnösand, död 1809 16/7 i Täby, Husby-Lyhundra sn (Sthlm). Son av rektorn Jacob Å. och Elisabeth Plantin. Student via Uppsala universitet 1748. Erhöll av rikets ständer ett stipendium för att lära sig teckna och gravera och utbildade sig i dessa ämnen för Jean Eric Rehn i början av 1750-talet. Förkovrade sig ytterligare som gravör för Per Floding från 1766. Avlade lantmäteriexamen 1754. Tjänstgjorde som ritare vid Vetenskapsakademien 1755 2/8 — 1784 4/2. Lärde sig modellera för Adrien Masreliez 1757-59. Utnämndes 1760 till föreståndare för en av ständerna 1757 grundad metall-, manufaktur-, rit- och modellskola, där han även undervisade i ornamentsritning och modellering. Ledamot av Konstakademien 1774.
    Jfr G. MALMBORG, Årres ritskola, i S:t Eriks årsbok, 1932.
    Bland arbeten:
    F. H. AF CHAPMAN, Architectura navalis mercatoria, Sthlm 1768: försättsblad med utsikt av Stockholm från Saltsjön, 1768, kpst.
    Charta öfwer Götha elfs och Trollhättans belägenhet, 1770.
    Charta öfwer slussarne wid Carlsgraf och Åkerström, 1770.
    Charta öfwer Trollhätte slusswerk, 1770.
    (Hultmark, 1944.)


    Ö

    ÖRNEHUFVUD, OLOF HANSSON SWART. Fortifikationsofficer. Kartograf. Tecknare och kopparstickare. Född 1600 i jan. i Nya Lödöse, död 1644 27/8 i lägret vid Kattarps by i Västra Skrävlinge sn (Malm.). Son av handlanden Hans Olofsson och Anna Eriksdotter. Student vid universitetet i Rostock. Skrivare i hertog Johans kanslo 1617 och i kungl. kansliet 1619-24. Fick 1624 Gustav II Adolfs befallning att öva sig i ritare- och ingenjöreskonsten under Anders Bures [Bureus] ledning. Utnämndes 1625 till "geographus". Blev 1628 konduktör och 1632 generalkvaratermästare vid Fortifikationen. Adlades 1635 med namned Örnehufvud. Kallade sig tidigare Olof Hansson, Olawus Johannis Gothus och Oluff Hansson Swart. "Avtecknade såsom åsyna vittne de flesta svenska aktioner och belägringar under tyska kriget; avritade slutligen ävenledes en längd av rikets provinser, synnerligast de vid gränserna med alla dess skärgårdar och hamnar".
    (Elgenstierna).
    BLAND ARBETEN:
    Rigas kapitulation 1621, kopparstick.

    ÖSTERBERG, ERIC. Akademigravör. Underofficer. Född 1746 12/6 i Uppsala, död före 1779 i dec., trol. i Lovisa. Son av ullkammaren Carl Ö. och Brita Menlös. Elev av Anders Åkerman i Uppsala från 1759. Volontär vid Fortifikationen 1771. Överflyttade 1773 till Åbo, där han var verksam som akademigravör till 1777. "Graveuren wid kongl. academien härstädes Eric Österberg har till allmänhetens och i synnerhet scholornes tjänst, i koppar stuckit en swensk och latinsk föreskrift, jämwähl alphabeterne, som med wacker stil och accuratesse äro förfärdigade, och säljes i partie för 2 dal. 26 öre, men styckewis för 5 dal. K:mt..." (Tidningar utgifne af et sällskap i Åbo 1776 29/2). Ö. begav sig 1777 till Lovisa, där han tog tjänst som underofficer vid ett värvat regemente.
    BLAND ARBETEN:
    S. DURAEUS, De visu, diss., resp. J. Södervall, Uppsala 1765: schematisk framställning av ögat jämte geometriska figurer, kpst. Ö. graverade ett flertal geometriska figurer för matematiska dissertationer vid Åbo akademi och Uppsala universitet under presidium, av bl.a. M. J. ALOPAEUS, Åbo 1764-74, O. S. WETTERQUIST, Uppsala 1765, S. DUILEUS, Uppsala 1766, H. H.
    WALLENBERG, Uppsala 1766, samt för A. PLANMAN, Åbo 1776.
    Karta över Bornholm, efter T. Cöhler, 1765.
    A. ÅKERMAN, Atlas juvenilis. 1:a uppl., Uppsala 1768: 16 kolor, kartblad över Europa; 2:a uppl., u. o. [1774]: 20 kolor. kartblad över Europa.
    C.F. GEORGII, De insula Sela, Sudermanniae, diss., resp. E. Humbla, Uppsala 1771: karta över Selö i Mälaren.
    DENS., De paroecia Braenkyrka toerneae meridionalis in Sudermannia, diss., I, resp. J. W. Brannius, Uppsala 1769: tab. med kufiska mynt, etsn.
    J. IHRE, De runarum in Suecia antiquitate, diss., resp. U. von Troil, Uppsala 1769: tab. med 3 runstenar och runalfabet, etsn.
    H. G. PORTHAN, Narratio R. V. Pauli Juusten episcopi Aboénsis de legatione sua russica, diss., I, resp. G. W. Rydman, Åbo 1775: vapensköld, etsn.
    J. LINDELL, Cantilenae selectiores, Åbo 1776: titelblad, titel och vignett med lekande skolpojkar, inom rik rokokoram, efter G. P. Nordberg, kpst., samt 15 text-och notsidor, kpst.

    ÖYEN, TORALF (f. 1878), norsk officer. Född i Storelvdalen. 1897 började han studera, 1900 blev han officer, år 1911 kapten i "Akershusiske infanteribrigaden" och 1933 överstelöjtnant. Anställd som topograf vid "Norges Geografiska Oppmåling" 1910, från 1921 redaktör för "Carte internationale du Monde". (RdeT.)